Gott slut och tack 2019

Det är dags att dra ett streck för ett helt decennium och ta sikte på ett nytt. När onsdagen är här är bladet oskrivet och mycket finns att göra, som alltid. Jag gör inga som helst anspråk på att sitta på nåt slags facit till allt, det gör ingen, men vill ändå minnas några av de händelser som gjorde 2019 till ett av de allra bästa åren jag kan minnas. Å andra sidan är ett mannaminne inte mycket att skryta med...

Tack för 2019 och mycket mer. Ha ett skönt slut på året och se till att 2020 blir ditt bästa år nånsin!

Vi börjar från slutet av året:

• Som ordförande för finans- och näringsutskottet hade jag att presentera budgeten för 2020.

• Så handlade det om en sten också.

• Höstens val blev en spännande historia som landade i fyra nya år i allmänhetens tjänst.

• Sjöfarten är den bransch som håller hela världen snurrande. I Oslo hade jag förmånen att berätta mer om detta!

• Bomarsund och sättet på vilket den otroliga historien ska berättas har legat mig varmt om hjärtat även 2019.

• På Gibraltar var det dags för öspel som, igen, blev en uppvisning i viljestyrka, entusiasm och vänskap.

• Midsommaraftonen på Notudden blev även det en dag att minans länge.

• Åland är en liten plats i en stor värld och därför är det extremt viktigt att aldrig ledsna på att berätta och förklara vilka vi är.

• Det är något man på Kökar lyckats mycket bra med.

• Året började på tuffast tänkbara sätt med att stormen Alfrida drog in och ödelade värden för miljoner.

• Mer om allt som hände inom sjöfarten kan du läsa på den här länken till Ålands Sjöfart!

Med dessa korta minnen ber jag att få tacka för allt stöd från familj och allmänhet och precis alla andra. Jag ser mycket fram mot ett decennium som ska präglas av att växa som människa och göra Åland ännu friskare och starkare. Gott slut.

God Jul till alla vänner!

Det återstår tre dagar till julafton och spänningen är självklart olidlig! Så här på fredagsmorgonen är det en intensiv vecka som passerat. Ålands Sjöfarts fjärde nummer för året har distribuerats och det är dags att snart utlysa julfrid.

I lagtinget har debatten kring regeringsprogrammet som kan läsas på denna länk gått hög men nu är allt som vanligt, programmet är godkänt och karavanen gungar vidare.

Jag har också under veckan haft en stora förmånen att sätta sista punkten på det arbete som ”Bomarsundsgruppen” utfört det senaste året och som ska mynna ut i ett splitternytt besökscentrum som ska stå klart den 9 juni 2022. Då ska vi äntligen på ett tydligt, inbjudande och pedagogiskt sätt berätta vår fantastiska historia som började med krig och slutade med evig fred.

Önskar alla mina läsare en utomordentligt god jul, tackar för förtroendet i samband med valet och lovar fortsätta arbeta för allas bästa även nästa år.

God Jul.

Så här löd anförandet i samband med debatten om regeringsprogrammet:

Talman,

vi börjar med det viktigaste – Centerns lagtingsgrupp står till 100 procent och lite mer bakom det regeringsprogram som ska leda Ålands regering de kommande fyra åren. Vi har självklart deltagit aktivt i arbetet med att ta fram programmet och ska nu tillsammans med Obunden Samling, Moderat Samling för Åland, Hållbart Initiativ och Ålands framtid göra vårt yttersta för att visionerna och planerna ska förverkligas. Detta ska bland annat ske med hjälp av fokus på konkurrenskraft med stöd av utvecklings- och hållbarhetsagendan. Som bekant var det något som detta lagting redan hösten 2014 enhälligt gick in för. Nu gäller att målmedvetet fortsätta det arbetet. Hållbarhet är en konkurrensfaktor när det gäller företagsamhet och att locka besökare och inflyttare till Åland.

Regeringsprogram är trubbiga instrument, framtiden är i dag alldeles för komplex för att man säkert ska kunna säga hur allting kommer att bli. Det har väl aldrig varit enkelt men ett faktum är att vi har många och svåra frågor att hantera; exempelvis hur vi ska skapa framtidstro i skärgården, vad som händer med självstyrelsen i förhållandet till ett mer finskspråkigt Finland, klarar de åländska kommunerna sina uppgifter, när ska KST vara klart och så vidare. Dessa frågor är komplexa utmaningar som saknar enkla svar och därför är tillsammansskapet som genomsyrar detta regeringsprogram av största vikt. Åland är litet och ålänningarna få och ska vi lyckas hantera svåra frågor är det nödvändigt att skapa gemenskap och framtidstro. Det har vi gjort i detta regeringsprogram.

Några saker som förtjänar lyftas fram extra tydligt en dag som denna är känslan av vi-samhet i det gedigna programmet. Vi ska utveckla självstyrelsen på egna villkor, det är vi skyldiga såväl våra företrädare som de som i dag är unga och i framtiden ska forma sin egen vardag i vårt landskap. Vi ska fortsätta kämpa för det svenska språket, självklart på Åland men också i övriga Finland. Vi ska fira självstyrelsens första hundra år på ett sätt som inte stannar här utan som ska höras och synas överallt. Jubileet är en stark grund för att kunna berätta om vilken underbar plats Åland de facto är. Åland är ett konkret och internationellt känt exempel på konfliktlösning som vi borde bli ännu bättre på att lyfta. Åland är en plats där krig upphör och fred tar vid, sådana förebilder kan världen aldrig någonsin få nog av. Åland erbjuder världens bästa vardag och här syns alla människor. Vi har sjukvård i världsklass liksom utbildning, föreningsliv och allt annat som skapar trygga människor.

När Åland blir 100 år ska detta märkas i alla våra kanaler. Då ska till exempel det nya Bomarsundscentret stå klart och då ska vi ännu tydligare än hittills berätta om vilka vi är och varför fler borde flytta hit eller i vart fall hälsa på. Den åländska historien är spännande, omtumlande och på riktigt och med hjälp av den berättelsen ska vi inspirera vår omvärld.

Regeringsprogrammet präglas av Centerns syn på regionalpolitik, initiativkraft, omsorg om våra resurser och en inkännande borgerlighet där individens initiativkraft och förmåga att hantera sitt eget liv hyllas samtidigt som vi skapar ett sammanhang där det finns beredskap att hjälpa och stötta när det behövs. I ett friskt samhälle ska ingen behöva bli efter. Programmet innehåller strategiska åtgärder för konkurrenskraften, välfärdsutvecklingen, folkhälsan, sysselsättningen, utbildningen, kompetensutvecklingen, hållbar tillväxt, miljö och mycket mer. För att detta ska bli verklighet krävs ett starkt och modigt näringsliv som erbjuds samma förutsättningar som företagen i våra kringliggande regioner. Därför är det viktigt att i alla sammanhang lyfta sjöfarten och det övriga näringslivet som utgör kraftkällorna i utvecklingen. Det handlar om att föra en aktiv närings- och arbetsmarknadspolitik för att stärka framtidstron och uppmuntra till investeringar. I den mån vi i dag skapat ett för snärjigt regelverk utgår centergruppen från att alla ansträngningar görs för att komma tillrätta med detta. Det ska vara enkelt att starta företag och göra affärer.

För Centern är företagandet det som skapar tillväxt och håller hela Åland levande. Det handlar om högteknologi, IT, olika former av industri och en uppsjö av tjänsteföretag som levererar produkter för vår omvärld och tar hem pengarna till Åland. Jordbruksklustret sysselsätter 1.300 personer och exporterar 80 procent av det som tillverkas. Det finns en stor efterfråga och varorna är hälsosamma och näringsrika. Ändå är det ett faktum att väldigt många av våra jordbrukare dras med extremt svag lönsamhet vilket inte är hållbart. Inför framtagandet av nästa landsbygdsutvecklingsprogram är det därför väsentligt att stöden riktas till aktiva jordbruk med fokus på produktion, sysselsättning, miljöanpassning, förädling, diversifiering och lönsamhet. När det gäller att driva företag kan detta sammanfattas till produktion, marknad och lönsamhet. Dessa värdeord får man aldrig glömma bort när det gäller att bygga företag.

Vi måste också vara så ärliga att det är med regeringsprogram som med mycket annat. Det handlar om färskvara och därför är det viktigt att hålla programmet friskt och vitalt och vara redo att ändra kartan när verkligheten byter skepnad. Man ska förtöja för storm och hoppas på sol och med det i beaktande aldrig släppa målsättningen att göra hela Åland mer attraktivt för alla.

Från Centerns sida understryker vi också vikten av att betrakta hela Åland som vi. I geografisk och i regionalpolitisk kontext är vi ibland definierade som stad, landsbygd och skärgård. I verkligheten är vi alla ålänningar. Det får vi aldrig glömma bort, särskilt inte när det gäller infrastrukturella frågor. Det ligger i allas intresse att göra Åland större och mer tillgängligt och därmed attraktivt för besökare. Då kan vi inte förlita oss på att det som tagit oss hit också tar oss framåt. Från Centerns sida stöder vi varmt tankarna kring att i skyndsam ordning utreda en tunnel mellan Svinö och Degerby. Det är dags att betrakta framtiden på ett annat sätt än hittills och att själva ta ansvar för hur det ska gå.

I finansiell mening råder det ett så kallat strukturellt underskott när det gäller förhållandet mellan intäkter och utgifter i den åländska budgeten. Det är sant men också inte. Inom ramen för den åländska ekonomin finns oerhörda tillgångar i form av Paf, Posten, Fastighetsverket, ÅHS, i viss mån pensionsfonden, och så vidare. Dessutom är Åland ett samhälle som skapar trygghet och framtidstro för alla som valt att bosätta sig här. Det är inget strukturellt underskott, det är ett fantastiskt överskott för en självstyrelse som inte ens har 100 år på nacken. Vår likviditet är från tid till annan ansträngd men vår soliditet och kraft att sköta framtiden är stor – särskilt när vi gör det tillsammans.

Detta regeringsprogram har ett unikt och starkt stöd i detta parlament med åtminstone 20 av våra 30 platser. Åland är redan världens bästa plats att bo på och leva i, nu ska vi göra det ännu bättre. Tillsammans.

På Youtube kan man se hela baletten från i måndags då regeringsprogrammet debatterades, följ länken nertill. Mitt anförande börjar vid 1:47:00 ungefär och varar kanske tio minuter:

Det är dags att leverera

I går handlade debatten i Ålands lagting om budgeten för 2020 som den gamla regeringen upprättade. Den ska göras om som en följd av valresultatet och en ny och stor majoritet. Som ordförande i finans- och näringsutskottet presenterade jag därför det betänkande som utskottet upprättat kring budgeten. Jag är glad över att några av de frågor jag brinner särskilt mycket för finns med i skrivningarna. Dessa kan du läsa mer om på den här länken.

Själva anförandet löd som följer, börjar nästan genast i filmen:

Anförandet löd ungefär så här:

Talman,

Detta ska handla om det budgetförslag för 2020 som den tidigare landskapsregeringen gjort upp. Som bekant har vi sedan dess haft ett val och numera har vi en ny landskapsregering som under ledning av lantrådet Veronica Thörnroos ska styra vårt landskap de följande fyra åren, i enlighet med lagtingets riktlinjer.

Sammansättningen av finans- och näringsutskottet är också ny och återspeglar valresultatet. Mot den här bakgrunden är det rimligt att den budget som sattes av den tidigare regeringen ska göras om när det handlar om prioriteringar och satsningar på framtiden.

De partier som nu bildar regering har en bred plattform i detta parlament och det är dags att leverera det som väljarna bett om. Vi har lovat förändring och det arbetet börjar nu och detta betänkande ska ses som avstamp för de mer detaljerade förslagen som framgår av regeringsprogrammet som presenteras utförligare nästa vecka.

Utskottets arbete har övergripande handlat om att göra Åland större, intressantare och ännu mer delaktigt. Vi vill att Åland ska bli större för att skapa mer valfrihet och trygghet, för alla. Vi ska bli intressantare för att vår besöksnäring ska kunna växa och hela Åland bli en plats som alla runtom oss vill besöka och helst bosätta sig på. Vi vill arbeta för delaktighet i den mening att landskapets institutioner bygger vårt Åland tillsammans enligt de regler och lagar vi kommit överens om att följa.

Åland står inför stora utmaningar i ekonomisk mening. Tillväxten de senaste åren har i stort sett stampat på stället och vi har en situation där det offentliga Åland växer mer än det privata näringslivet, det som genererar skatter och skapar välfärd. Det är inte en utveckling som leder framåt och det är absolut inte hållbart. Åland är alltjämt ett huvudsakligen dynamiskt samhälle men för att förbli det krävs ständig beredskap. Befolkningen växer fortfarande vilket är både bra och nödvändigt. Men när antalet arbetsplatser inom det privata näringslivet tenderar minska är totalen utmanande. Arbetslösheten är fortfarande låg, i vart fall i statistisk mening, men det som tagit oss hit, tar oss inte på ett tryggt sätt mot framtiden. För att Åland ska kunna fortsätta växa måste vi använda våra resurser på ett klokare sätt och även våga satsa på nya lösningar.

Av dessa skäl är ett konkurrenskraftsfokus nödvändigt och inom utskottet ser vi med tillförsikt fram mot den tilläggsbudget som den nya landskapsregeringen ska skapa med målet att skapa ännu bättre förutsättningar för det privata näringslivet.

Arbetet i finans- och näringsutskottet har präglats av stor samsyn och en vilja att lyfta det näringsliv som utgör själva basen i hela självstyrelsen. Bland de förslag som finns att läsa i betänkandet genomsyras i stort sett allt av konkurrenskraft och tillväxt. I betänkandet skriver därför ett enhälligt utskott att tillväxt är en förutsättning för att kunna utveckla och investera i ny hållbar teknik och för att kunna upprätthålla det välfärdssystem som är ägnade att främja social hållbarhet.

För att då nå detta mål finns det i betänkandet några saker som jag gärna lyfter fram och som alla på sitt sätt bidrar till ett större, intressantare och mer delaktigt Åland.

På det övergripande planet föreslår vi att modellen med rambudgetering ska utvecklas. Målet måste vara att alla organisationer håller sig inom givna ramar och att nya satsningar sker inom ramen för befintliga medel. Det så kallade strukturella underskottet som använts friskt i denna sal är fortfarande för stort och måste stävjas och över tid förvandlas till ett överskott. Frihet att satsa kräver sunda finanser.

När det gäller våra åländska kommuner framhåller utskottet att det finns ett behov att motivera kommuner till samgående och att det sannolikt behövs strukturella förändringar inom såväl landskapets som kommunernas förvaltning för att hantera såväl dagens krav som framtidens prövningar. För att nå framgång i detta arbete understryker utskottets majoritet såväl tydlighet som samarbetsvilja. Vi som jobbar inom självstyrelsen bygger Åland tillsammans med kommunerna. Här understryker också utskottet vikten av att arbetet med Kommunernas socialtjänst prioriteras och genomförs med både tydlighet och målmedvetenhet.

Inom ÅHS verksamhetsområde som står för ungefär 40 procent av hela landskapets utgifter finns extra många skäl att hålla koll på kostnader och verksamheter. ÅHS är en organisation som ska hålla oss friska och starka och därför står utskottet bakom satsningar som exempelvis lågtröskelmottagning för studerande och ungdomar och en tydligare vård för människor som drabbats av beroendeproblematik, både till direkt drabbade och deras anhöriga. Beroendesjukdomar är ett växande gissel som splittrar familjer och gör att människor inte når sin fulla kapacitet. Investeringar i detta betalar sig snabbt och är i hälsoekonomisk mening väldigt lönsamma. Utskottet har också med tillfredsställelse erfarit att de aviserade satsningarna ska göras inom ramen för befintliga anslag. Därför föreslår vi också att den planerade tandvårdsvagnen prövas på nytt av landskapsregeringen och att det arbetet sker i samarbete med de berörda kommunerna.

Andra exempel på satsningar som skapar konkurrenskraft är skapandet av Alandica Shipping Academy med målet att skapa sjöfartsutbildning av världsklass. Åland har alla förutsättningar för att lyckas och det är dags att vi siktar lika högt som våra internationellt verksamma rederier över tid lyckats mycket väl med. Högskolans bolagisering är något utskottet applåderar med målet att högskolan ska vara en motor för hela Åland, vårt näringsliv, offentliga sektor och hela självstyrelsen som kräver kompetens och insikter även på högre nivåer.

Den 9 juni 2022 fyller Åland 100 år och precis på den dagen är det tänkt att ett besökscenter ska öppnas i Bomarsund. Där ska vi berätta om hur det gick till när världen kom till Åland och vad som sedan hände. Utskottet menar att denna och andra satsningar stärker Ålands attraktions- och konkurrenskraft. Projekt Åland 100 är en mycket värdefull möjlighet när det gäller att berätta för vår omvärld vilka vi är och varför vår och alla andras framtid finns i vårt landskap. Åland 100 är en unik händelse och därför har vi skrivit att projektet bör ges möjlighet att verka i en miljö som ger utrymme för kreativitet, flexibilitet och agilt beslutsfattande.

Andra satsningar som vi i utskottet ställer oss bakom är allt som görs för att turismen ska kunna växa. Här spelar storytellingen och besöksupplevelsen en avgörande roll. Turismen är i hög grad tjänste- och upplevelsebaserad och är därmed något som kan växa i enlighet med de hållbarhetsregler som finans- och näringsutskottet och Ålands lagting slog fast att vi ska följa hösten 2015.

När det handlar om konkurrenskraft är företagande en nyckelfaktor. Vi måste göra allt som står i vår makt för att underlätta och förenkla de regler som styr en företagares vardag. Inte minst handlar det om att ständigt hålla ett besökarperspektiv i minnet när nya regler tas fram och gamla regler upprätthålls. Utskottet understryker vikten av förenkling av regelverk och avbyråkratisering för att stärka Ålands konkurrenskraft. Inför det kommande stödprogrammet för jordbruksnäringen lyfter utskottet i linje med Ålands hållbara livsmedelsstrategi att producerande primärproducenter ska prioriteras.

Utskottet ser positivt på den miljöutveckling som dagens fiskodlingsföretag kontinuerligt arbetar med. Utskottet konstaterar även branschens stora tillväxtpotential inte minst i den åländska skärgårdsregionen. Branschen skapar många arbetstillfällen och är en ekonomisk motor i skärgården.

Och på tal om skärgården har ett enigt utskott nått fram till följande skrivning som vi menar gör Åland större och skapar förutsättningar för tillväxt och konkurrenskraft:

”Utskottet understryker vikten av att stora infrastrukturella investeringar har en bred parlamentarisk förankring för att trygga en långsiktig samhällsutveckling. Mot bakgrund av lagtingets uppmaning att säga upp avtalet för färjetrafik mellan Svinö och Mellanholm uppmanar utskottet landskapsregeringen att omförhandla, alternativt säga upp, avtalet samt avbryta infrastrukturupphandlingen på västra Föglö.

Utskottet uppmanar vidare landskapsregeringen att initiera en utredning om en tunnel till Föglö med intentionen att uppnå driftsinbesparingar i hela trafiken, skapa högre attraktionskraft i skärgården samt minska miljö- och klimatpåverkan. Utskottet understryker säkerhetsaspekter, finansieringsmöjligheter, upphandlingsalternativ och lagstiftningsbehov samt möjligheterna att genomföra projektet som föregås av att lagtinget fastställer de ekonomiska ramarna för hela projektet. I sammanhanget ska även projekt östra Föglö ingå.”

I sammanhanget vill jag som ett exempel på upphandlingsalternativ lyfta så kallad partneringupphandling som är något man i exempelvis Sverige använt sig av med stor framgång. Kort beskrivet handlar det om en strukturerad samverkansform där nyckelaktörer samarbetar i öppen dialog och en transparent arbetsmiljö med målet att nå övergripande mål. Detta arbete hoppas jag den nya landskapsregeringen ska prioritera.

Betänkandet har ni alla fått och till de delar jag inte nämnt de olika förslagen svarar jag gärna på frågor. Jag vill igen påminna om att utskottet till de allra största delar varit enhälliga i skrivningarna varför detta dokument ska utgöra en viktig del i landskapsregeringens fortsatta arbete.

Till sist vill jag anföra en teknisk rättelse till detta betänkande. I inledningen finns en tabell där alla anslag summerats. När det gäller raden finansiella poster och avskrivningar blev det ett misstag. Siffran som nu står är 8.040.000 euro. Den korrekta summan är 28.235.000 euro.

Innan jag avslutar vill jag gärna tacka vår utskottssekreterare Emma Dahlén som på ett precist vis sammanfattat utskottets tankar och till alla medlemmar som bidragit till betänkandets skrivningar. Vi har några reservationer, allt annat vore konstigt, men dessa får reservanterna själva presentera.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar landskapsregeringens förslag till Ålands budget för år 2020 med följande ändringar:

• moment 21010 minskas med 100 000 euro, motsvarande medel för förverkligande av kommunreformslagen,

• investeringsfullmakt om 40 miljoner euro för kortruttsutbyggnaden i skärgården återtas,

• att investeringsanslag från första tilläggsbudget år 2019 om 350 000 euro återtas för inköp av en tandvårdsbil med utrustning,

• att lagtinget bemyndigar landskapsregeringen att uppta för budgetens förverkligande erforderliga lån,

• att lagtinget förkastar budgetmotionerna nr 1-10 samt

• att lagtinget beslutar att Ålands budget för år 2020 ska tillämpas från och med den 1 januari 2020 i den lydelse den har enligt lagtingets beslut.

In action i talarstolen.

80 år sedan kriget bröt ut

Vi har den 30 november och snart kan vi sätta punkt för denna månad som jägare älskar men alla andra ser mest som en transportsträcka. När jag ser ut genom fönstret ser jag också solen för typ första gången i höst. Bara det är en stor sak!

I dag har det gått 80 år sedan kriget bröt ut i republiken. Runtom i Finland och på Åland tänds ljus för att vi aldrig ska glömma den 30 november 1939 då ryssarna gick in i Finland med avsikten att inlemma den nya nationen i det väldiga Sovjetunionen.

Det hela var noga regisserat från Moskva där den blodtörstige och maktgalne Stalin hyste stormaktsambitioner. Den 27 november 1939 hördes sju explosioner i den lilla sovjetiska byn Mainila och Moskvaradion rapporterade att det var Finland som genomfört attacken vilket var inget annat än lögn.

I Godby bor min vän Lasse Parikka tillsammans med sin hustru Birgit. Lasse är numera pensionär efter ett långt yrkesliv som började i Finland och slutade på Åland. Hans familj hörde till dem som levde sina liv i fred och frid i Karelen men som drabbades av krig och kaos och på några timmars varsel tvingades lämna hem och vardag. Lasse har trots denna start i livet lyckats väl men han glömmer aldrig vilket är viktigt, fred och frihet är inget som kommer av sig självt – det är något vi måste jobba för varenda dag.

Det vinterkrig som inleddes 1939 övergick senare i ett fortsättningskrig och fram till den 21 september 1944 var landets självständighet inte bara ifrågasatt av Sovjetunionen utan direkt hotad. Då undertecknades det fredsavtal som sedan dess i stora drag följts.

Åland är i dag till följd av internationella traktat demilitariserat och neutraliserat. Ändå är det viktigt att minnas. När det hade gått 75 år sedan krigets utbrott skrev jag följande ord som fortfarande håller.

Att Finland och Åland överhuvudtaget överlevde kriget med sin jättelika granne är en historisk bragd som bottnar i mod, beslutsamhet, list och en kombination av hjärta och hjärna. Till alla är det därför på sin plats att säga tack och jag minns särskilt berättelsen om Allan Finholm som var en av de som bokstavligen stod när andra föll.

Med dessa ord ber jag att få önska alla en skön lördag och i morgon en fridfull första advent. Frihet är inget vi får till skänks, det är något vi måste fortsätta kämpa för; varenda dag.

Här kan man för övrigt läsa om och lyssna till andra minnen i Svenska Yle från den dag som för alltid ska definiera oss.

Det här är min vän Lasse Parikka som aldrig glömmer. Hans familj tvingades fly sitt hem i Karelen 1939. I dag bor Lasse i Godby och missar aldrig ett läge att hylla fred och demokrati.

Några ord om budgeten

Under veckan som gick handlade det om så kallad remissdebatt kring det budgetförslag som den avgående landskapsregeringen lämnat.

Är man intresserad går detta att se typ live på länken som finns lite längre ner i bloggen. Anförandet hölls senaste onsdag.

Detta förslag överlämnas nu till finans- och näringsavdelningen som jag leder och vi ska formulera ett betänkande kring de förslag som ingår i budgeten. I samband med debatten höll jag ett anförande som går att se på Youtube på den här länken (filmen är låååång, men du hittar anförandet mellan 6.25,40 och 6.41,25).

Orden föll ungefär så här:

Talman,

den här budgeten som vi nu diskuterar blir inte särskilt långlivad. Det är en avgående regerings sista försök att lämna avtryck och därför inte särskilt livskraftigt mot bakgrund av valresultatet. Detta hände även efter valet 2011 och efter valet 2015. (För den intresserade finns betänkandet från 2011 presenterat på den här länken.) Den här budgeten ersätts om några månader med en ny slags omställningsbudget och arbetet med vad den ska innehålla påbörjades under den förra mandatperioden och fortsätter nu. På finans- och näringsutskottets vägnar vill jag tacka alla för inläggen i debatten. Vi tar med oss detta i det fortsatta arbetet på tisdag.

För egen del har jag som vägkost i budgetarbetet valt att tänka i termer som utgör idrottens grundprinciper. Som till exempel att man aldrig når framgång genom att skylla på andra. Den idrottsman som lägger ansvaret på domaren, vädret, motståndarna, eventuella skador eller laguttagningen eller medspelarnas prestationer når inte toppen. Den som till hundra procent koncentrerar sig på det man faktiskt kan påverka, vinner.

Mot den här bakgrunden vill jag lyfta några saker som vi själva kan bestämma över och som på olika sätt gör Åland större och starkare och mer intressant att besöka eller, ännu hellre, flytta till.

När det gäller synen på infrastruktur vill jag se förändring. Genom att bygga en tunnel till Föglö gör vi hela Åland större och vår ekonomi mer sund och förutsägbar. Vi skapar framtidstro för hela skärgården. En tunnel till Degerby är ekonomiskt, socialt och infrastrukturellt överlägsen den planerade bron på Gripö och den hybridfärja som numera och dessvärre är under byggnad. Detta måste hanteras med kraft och beslutsamhet och det bör höra till den nya regeringens allra första prioriteter. Här vill jag också lyfta Vårdö som hörde till de kommuner som drabbades hårdast under förra mandatperioden. Det var inte okej att lyfta bort kommunen ur skärgårdstrafiken och jag vill så snabbt som möjligt se en förändring kring detta vilket vore en injektion i näringsliv och framtidstro.

För att skapa insikter och bygga intellektuell höjd är Högskolan på Åland vår kanske viktigaste organisation. Åtminstone borde den vara det och därför förutsätter jag att bolagiseringen av högskolan går vidare och att till exempel sjöfartsutbildningen ges resurser för att växa och bli bäst, gärna i hela världen. Om någon plats borde ha förutsättningar att utbilda framtidens sjöfolk är det Åland med vår närhet till branschen och havet. Skapandet av Alandica Shipping Academy är en bra början, nu ska bara arbetet fortsätta och intensifieras – med stöd i vår egen lagstiftning!

Här vill jag också lyfta de möjligheter vi har inom yrkesutbildningen att skapa utbildningar som lockar folk från hela svensk-Finland, till exempel genom att ordna en väktarutbildning på Åland.

Vi har även byggandet av ett nytt Bomarsundscenter som ska stå klart i samband med självstyrelsens 100-årsjubileum den 9 juni 2022. Detta arbete måste fortsätta, vi får aldrig släppa tanken på att göra vår historia mer tillgänglig och intressant för såväl vår egen befolkning som för våra besökare.

Äntligen kan vi på ett tydligt sätt berätta om Ålands förhållande till världens kanske förnämsta tapperhetsmedalj, Victoriakorset. Det allra första delades ut till irländaren Charles Davis Lucas för att han i strid med order och med sitt eget liv som insats lyckades kasta en brinnande granat till sjöss från sitt fartyg Hecla som med listiga manövrar och nya farleder lurat det ryska försvaret och just då intensivt deltog i bombardemanget av fästningen. Hade inte Lucas och de andra lyckats då, hade vi kanske inte haft något lagting i dag. Våra berättelser är unika och vi måste bli bättre på att använda dem.

Jag har haft förmånen att vara med på ett hörn när det gäller planerandet av såväl sjöfartsutbildningen som Bomarsundscentret och tycker avgående minister Tony Asumaa har agerat rationellt och pragmatiskt. Trots att vi har befunnit oss på olika sidor den politiska mur som alldeles för ofta skapar problem i högre grad än möjligheter har Asumaa och jag enats kring mål som på ett övergripande plan är bra för hela Åland. Tack för gott samarbete minister Asumaa och lycka till framöver. Här måste jag göra en spaning. Under min första mandatperiod tyckte jag oppositionen uppträdde ofattbart gnälligt och okonstruktivt. Under tiden i opposition gjorde jag och mina kolleger i oppositionen ibland likadant. Det gjorde att folk därute, våra väljare, till en del förlorade tron på vad vi, alla, gör. Jag kan inte påverka någon annan men jag lovar att själv försöka göra annorlunda än hittills. Inom politik är det som i idrott, man kan bara bestämma över sitt eget spel. 

En annan och ofta tabubelagd fråga som hör till vår tids allra största utmaningar är den tilltagande psykiska ohälsa som begränsar människors möjligheter att nå sin fulla kapacitet. Jag vill att detta prioriteras i budgeten i ännu högre grad än i dag och särskilt tar fasta på behandlingen av människor som drabbats av missbruk av olika former. Vi lägger stor vikt vid preventiva åtgärder vilket är bra men inte tillräckligt. Vi måste också förbättra vården av alla de som drabbats. Mellan 800 och 1.000 ålänningar, det är statistiskt fastslaget, lider av någon form av beroendesjukdom – oftast kopplat till alkohol, allt mer till narkotika och spel. I dag är de drabbade hänvisade till den beroendemottagning som Mariehamns stad sköter. Dit går bara mellan 10 och 15 procent av de uppemot 1.000 som är drabbade. Det är alldeles för lite och därför är det dags att göra som man gjort i övriga västvärlden – beroende och missbruk är en sjukdom och ska behandlas som en sådan. Detta har slagits fast av WHO och detta vill jag att vi tar tag i även på Åland. Det är en investering i framtiden som snabbt skulle återbetala sig.



En ö utan arbetsplatser blir snabbt öde och därför måste vi alltid ha i beaktande sådana näringar som skapar sysselsättning. En av dem är vattenbruk. Det råder en enorm efterfrågan på fisk i Finland och Sverige. På Åland hör våra fiskodlare till världens främsta men jag får uppfattningen att de tvingas slåss mot väderkvarnar istället för att få möjlighet att utveckla sin näring. Deras miljöpåverkan är utmanande men i allt väsentligt väldigt mycket bättre än förr. Jag vill att landskapet och branschen sätter sig ner och tillsammans når en lösning som gynnar alla. På Åland borde vi hitta utvägar istället för problem. Är man liten måste man vara pragmatisk.

Till sist vill jag slå ett tungt slag för en gren som bokstavligen skapat vårt samhälle – jakten på viltet i naturen. De åländska jägarna är sådana som inte bara i ord utan särskilt i handling gör skillnad. I budgetförslaget nämns som prioriterade områden till exempel invasiva arter. Här måste vi göra mer än bara prata. När det gäller arter som skarv, säl och särskilt mårdhund krävs det krafttag som vi hittills inte varit vana vid. Vi börjar känna till vad skarv och säl ställer till med våra yrkesfiskare. Vi som vistas i skogen ser vad mårdhundarna gör. Förr var våra skogar fyllda av skogsfågel som orre, järpe, morkulla och tjäder. I dag är skogarna tysta och skälet till detta är mårdhunden, den har tagit över våra skogar och gjort tillvaron för nämnda skogsfåglar omöjlig.

Mårdhunden är en invasiv art som tagit sig till Åland köksvägen. Den äter allt och är särskilt intresserad av häckande fåglar och deras ägg. I mårdhundens spår klarar sig ingenting i småviltsväg och den sprids i en imponerande och oroväckande takt.

Läget är prekärt och det måste till åtgärder. Jag menar att målet borde vara att utrota mårdhunden. Detta inkluderar rejäla skottpengar, det handlar om en investering för att de åländska skogarna på nytt ska bli fyllda av liv, inte mårdhundar.

Med dessa ord vill jag tacka den avgående landskapsregeringen för ert arbete. Ni gjorde ert bästa liksom regeringarna före er. Nu väntar det nya tag i fyra år och efter det vet ingen något annat än att detta sker på nytt.

Hälsningen till rektorn

I går var det högtidlig installation av Högskolan på Ålands nya rektor Johanna Mattila. Det blev en solenn tillställning med härlig musik, god stämning och läckert fika. Jag hade nöjet att säga några ord till den nya rektorn och de föll ungefär så här:

Kära Johanna Mattila, välkommen till Åland och vår högskola. Mina förväntningar är huvudsakligen två, jag vill att du ska växa och att du samtidigt gör Högskolan på Åland starkare. Det är två rätt tydliga mål och de är bra på det sättet att lyckas man med det ena blir det andra en konsekvens av det första.

Vi känner inte ännu varandra men det är lätt att råda bot på i vårt lilla och ambitiösa samhälle. Här är det lätt att dra nytta av andras färdigheter och svårt att inte låta sig påverkas; på en rad olika sätt. Småskaligt är inte alltid starkt men när det gäller kunskap och tankekraft är det inte storleken på populationen som är avgörande utan spänsten i idéerna. Här kan högskolan och dess personal och kunder, förlåt studeranden, spela en avgörande roll.

Jag kan inte hjälpa det men det känns rätt udda att stå här och försöka komma med goda råd till en ny rektor som är såväl filosofie doktor som docent och därmed antagligen redan har lyssnat till fler goda råd än de allra flesta av oss. Ändå kan jag inte låta bli. Jag är sedan i går ordförande för lagtingets finans- och näringsutskott och i mitt och de övriga lagtingsledamöternas uppdrag ingår att stifta de lagar som utgör grunden för den åländska självstyrelsen. Dessa lagar skapar ramen för vad vi får och inte får göra i samhället men det stannar inte där. Som lagtingets näringsutskott ska vi också bereda mark för de affärsidéer som vi ännu inte känner till men som ska utgöra basen för morgondagens välstånd. Ungefär som vilken högskola som helst, vi jobbar mot en framtid som per definition är okänd.

I detta uppdrag behövs alla goda krafter och inte minst Högskolan på Åland spelar en central roll. Åtminstone borde den göra det och vara det intellektuella nav som alla samhällen behöver. En stark högskola är en garant för tankemässig höjd, analytiskt djup och idémässig bredd men för att bli det krävs massor av arbete och, faktiskt, marknadsföring.

Det räcker inte längre med att bara vara duktig på det man gör, minst lika viktigt är det att kunna berätta om det. Eleverna är inte bara elever, de är våra kunder och dessa har som bekant alltid rätt; även när det har fel. Jag tror att det är av största vikt att skapa utbildningar som är anpassade till arbetslivet och de digitala möjligheter som i dag är allas vår vardag.

Jag hoppas att Högskolan på Åland framöver ska bli Nordens främsta och mest flexibla högskola och att Mariehamn ska bli en stad som lockar till inflyttning. När det gäller till exempel sjöfarten finns det enligt min mening ingenting som hindrar Alandica Shipping Academy, som samlar hela den åländska sjöfartsutbildningen, att bli bäst i Östersjön, Norden, Europa och världen.

Detta kan vi göra med stöd i vår historia, vår självstyrelse och lagstiftning, pragmatism, en orädd kultur och entreprenörskap. På Åland har vi snart Östersjöns modernaste bryggsimulator. Vi har mjukvara i form av personal, hårdvara i form av lokaler och en närhet till branschen som kan översättas i meter, snarare än mil. Det råder en enorm efterfrågan på utbildat sjöfolk runtom oss och särskilt distansutbildningar är något som kommer allt tydligare. Allt detta innebär möjligheter för vår högskola i form av arbetsplatser.

Kära Johanna Mattila, välkommen till en högskola som har precis alla förutsättningar att göra skillnad. Jag hoppas detta kan bli verklighet och att hela Mariehamn kan bli ett campus som skapar tillväxt, inflyttning och hållbara lösningar inte bara för oss utan för hela världen!

Nya rektorn Johanna Mattila har ett tufft, viktigt och utmanande uppdrag framför sig.

Tillbaka vid klubban

I går tog Ålands lagting ytterligare ett steg i arbetet mot en ny vardag, i svallvågorna efter valet. För min alldeles egen del betyder det att jag i går valdes till ordförande för lagtingets finans- och näringsutskott (FNU), ett uppdrag jag ödmjukt och förväntansfullt ser fram mot.

Det var i FNU jag först av allt hamnade när jag 2011 valdes in i lagtinget för första gången. Det blev fyra extremt hektiska år där jag vid sidan av utskottsarbetet deltog i snart sagt allt annat också. Den här gången är jag klokare och inser att livet alltid måste gå före jobbet. Under de senaste fyra åren i opposition har jag lärt mig massor som blir värdefullt de kommande fyra åren. Som till exempel det faktum att en opposition är viktig och något man aldrig ska sluta lyssna på.

Min spaning kring detta är inte enkel, när vi satt i regering tyckte jag dåvarande opposition var ofattbart gnällig. Nu när vi själva suttit i opposition inser jag att vi ofta låtit precis likadant. Den insikten ska jag aktivt försöka minnas.

FNU är, enligt min mening, lagtingets mest arbetskrävande och betydelsefulla utskott. Här hanterar vi alla budgetar, löner, skatter och så vidare. Under den förra fyraårsperioden lämnade vi drygt etthundra betänkanden efter att ha diskuterat med säkert ettusen höranden.

På den här länken finns några minnen från 2015 när förra valet ägde rum.

Vårt alldeles första uppdrag hanterade vi på halvvolley redan i går då vi omfattade en rättelse till den lag om vindkraftsstöd som nuvarande regering arbetat igenom. Nästa vecka är det debatt om den liggande budgeten och veckan därpå börjar vi i utskottet själva behandlingen. Allt påminner väldigt mycket om regeringsskiftet 2011 då den nya regeringen lämnade in en så kallad omställningsbudget. Den presenterades så här.

Jag är ödmjuk inför förtroende att leda finans- och näringsutskottet och ser fram mot nya arbetskamrater, kreativa lagförslag och en vilja att utveckla snarare än inveckla. Framför allt tänker jag aldrig glömma bort att det är ett utskott som inte bara ska spara utan också ska jobba för tillväxt. En ö som Åland står och faller med arbetsplatser och ekonomisk tillväxt.

Tillbaks där det började. I går valdes jag till ordförande för finans- och näringsutskottet som får till första uppgift att hantera den nu liggande budgeten som blev ungefär det sista den avgående regeringen producerade.

Stendumt, blev dagens ord

Offentlig förvaltning är inte precis bara baklängsvolter och tjo och tjim och inget annat. Det är mer formalia än som (ibland) är nyttigt och det ska bändas och vridas och pratas och så blir det kanske inget alls.

Därför har det varit befriande att se hur Sten Rapakivi dök upp från ingenstans och med hjälp av holländske Bart Eysink nu har återbördats till sitt hem i Mariehamn med utsikt över Slemmern och inloppet till stadens östra hamn. Mariehamns stad har på ett förtjänstfullt och agilt sätt öppnat sin armar och utsett den strandtomt som Sten Rapakivi får betrakta som sin och man har gjort allt med samma glada min och jag hoppas detta smittar av sig även till oss andra.

Dessutom har sponsorer i form av Viking Line och Park Alandia Hotell ställt upp och gjort proijektet möjligt i finansiellt avseende. Vår ofrivillige rymling är tillbaka och illustrerar hur historien går igen och allt hänger ihop. Åland framstår som välkomnande, möjliggörande och med ett befriande ”ta-aldrig-dig-själv-på-alldeles-för-stort-allvar”-tänk. Hatten av för alla inblandade men mest av alla till vår nyvunne holländske vän Bart Eysink som själv berättar på den här länken. Sten Rapakivi kan bli en av många små detaljer som formar en helhet som känns skoj.

Projektet liknar ingenting jag tidigare sett och därför är det omöjligt att inte bli förtjust i det. Mariehamn och Åland behöver berättelser som inte liknar alla andra och då är Sten Rapakivi en del av allt och en dörr till småleendet. Detta kunde man tycka vore självklart men då grep klassens ordningsman in i bilden och skrev en ledare i Ålandstidningen som ni kan läsa längre ner på sidan. Detta provocerade mig så till den grad att en insändare blev motmedlet. Den lyder så här:

Om det stämmer, som det sägs i ordspråket, att den som klagar känner sig lättad borde Ålandstidningens Jonas Bladh gå som på moln i dag. 

Under den beskrivande rubriken ”Stendumt” på söndagens ledarsida går Bladh till ursinnigt angrepp mot Sten Rapakivi, stadens numera äldsta sevärdhet som återvände från Holland i torsdags efter att istiden rövade bort honom för typ 200.000 år sedan.

Bladh vägrar se berättelsen, skojfriskheten och konsten i projektet. Jag tycker annorlunda och hävdar att detta är precis vad som krävs. Mariehamn och Åland och våra besökare behöver fler berättelser och mer innehåll och, faktiskt, mindre gny. För att vi ska bli större och intressantare måste vi hitta på ännu fler saker, typ Sten Rapakivi. 

”Ja, det låter kanske som en bitter gubbes klagan...” är en slags befriande klarhet i slutet av gnället. För sanningen kan vara att denna ledare hör till de fånigaste som någonsin skrivits i åländsk press.

Jörgen Pettersson
Stenkramare

Så här ser han ut, Sten Rapakivi, där han blickar ut över inloppet till östra hamnen. Ungefär här, troligen, fanns han innan inlandsisen för 200.000 år sedan förde honom till Holland. Sedan dess har han längtat tillbaka!

En liten skylt förklarar hur detta ungefär har gått till.

Enligt min mening inte den mest skojfriska ledartext jag någonsin läst. Förhoppningsvis var det bara ett olycksfall i arbetet.