Ålands lagting, 20.12.2011
Fru talman,
kära kolleger i Ålands lagting. Inom finans- och näringsutskottet har vi haft några intensiva veckor bakom oss. Den 21 november fick vi den förra regeringens budget för 2012 på vårt bord. I fredags satte vi sista handen på utskottets betänkande och gjorde det offentligt. Det är ett betänkande jag på vårt utskotts vägnar är stolt över och jag vill redan inledningsvis passa på att tacka vår utskottssekreterare Niclas Slotte och alla de utskottsmedlemmar som bidragit till slutresultatet för gott samarbete. Jag nämner ingen för att inte glömma någon. Eller förresten, några av mina kolleger, de i opposition, återkommer jag till lite senare.
Nu är jag än så länge ny i dessa sammanhang liksom flera andra i vårt utskott. Kanske är det därför som diskussionerna och behandlingen löpt framåt på ett synnerligen konstruktivt sett. Fast jag föredrar att se det som en genuin omtänksamhet om hela Åland. För en sak stod oss i utskottet väldigt klart redan efter de första dagarnas höranden. Den ekonomiska världen är på väg att förändras dramatiskt. Det som började rätt avlägset i Grekland och möjligen USA har under hösten spritt sig över hela euro-området och tvingat snart sagt alla EU-länder att skriva ner sina ekonomiska prognoser rejält. Detta kommer att bromsa den för nationalekonomiernas vällevnad extremt viktiga tillväxten. När folk saknar pengar köper de mindre vilket syns i samhällskassorna. Någon större förbättring står heller inte för dörren. På kort sikt förblir räntorna hos oss låga medan de sett över de närmaste två åren mycket väl kan börja stiga igen. Kristider betyder också att bankerna stänger låneluckan och ser om sitt eget hus. Det behövs särskilt efter den fastställda höjningen av bankernas kapitalkrav som blev klar i november och inte hjälpte upp situationen. Penningmarknaderna i Europa befinner sig i nåt slags kramp just nu, i väntan på beskedet om den färska finanspakten ska rädda eurosamarbetet eller inte.
Detta hände snabbt. Hur snabbt kanske bäst illustreras av utvecklingen i Finland. Om jag snabbt backar bandet krympte samhällsekonomin i Finland med åtta procent år 2009. Det var rena rama fria fallet. Under år 2010 inleddes en upphämtning som kanske inte var urstark men heller inte obetydlig. BNP växte under fjolåret med 3,6 procent. I år började det bra med siffror på uppemot 5,5 procents tillväxt under det första halvåret. Efter det tog bränslet slut. Under det sista halvåret räknar de viktigaste institutionerna med noll procents tillväxt för finländsk del. Om ens det. Sanningen är att den europeiska skuldkrisen fått allt att stanna. Och ett land som Finland som levt högt på sin export tvingas nu tänka om. Den finländska ekonomin är på väg att krympa vilket i sin tur får konsekvenser för Åland. Klumpsumman riskerar på sikt att sjunka till följd av att hela landets skattekraft minskar. Ålands viktigaste näringsgren, sjöfarten, drabbas ännu snabbare av nedgången när det gäller exportindustrin där de största kunderna finns.
Ett glädjeämne, om än något skakigt, är Sverige. Den svenska ekonomin har hittills klarat sig hyfsat om den än för ögonblicket är lite krasslig. Däremot har arbetslösheten slutat öka och förväntas ligga stadigt på 7,5 procent även nästa år. Det är betydligt bättre än i Finland där man i dag ligger på 7,9 procents arbetslöshet men räknar med att den siffran stiger rejält under nästa år. Skillnaderna mellan våra två grannekonomier är att man i Sverige räknar med en återhämtning i slutet av år 2012 medan motsvarande i Finland inte sker förrän tidigast året därpå.
När det gäller Åland stannar vi troligen på en nolltillväxt för år 2011. Det är såklart inte bra. Inflationen är högre hos oss än hos våra grannar och någon reell tillväxt är därför inte att vänta under överskådlig tid. Arbetslösheten är sett bland hela befolkningen bara 2,8 procent vilket är mycket positivt. När det gäller en ö ute i ett hav är det antalet arbetsplatser som sist och slutligen räknas. Därför är det illavarslande att ungdomsarbetslösheten i dag är 6,2 procent och väntas stiga redan till nästa år. De flesta siffror och trender pekar alltså åt fel håll just nu. Med ett glädjande och viktigt undantag. Inflyttningen fortsätter. Vi blir några fler ålänningar för varje år som går. Folk inte bara från våra närrregioner väljer att bosätta sig i vårt sist och slutligen fantastiska, kreativa och inspirerande landskap. De kommer från hela världen. Det är bra. Vid sidan av arbetsplatser är befolkning varje liten ös största tillgång. Därför är det viktigt att alla vi som sitter här är med och aktivt tar emot de nya ålänningar som väljer att flytta hit och bli vad vi är: öbor och ålänningar. Bara genom att vara välkomnande och generösa försäkrar vi oss om att vår ö även i fortsättningen är en dynamisk plats att leva på. Och som vi alla vet är ett leende en av få saker som faktiskt inte kostar. Tvärtom.
Mitt i allt detta ekonomiska krisbygge ska Åland förvandla ett för närvarande strukturellt budgetunderskott på kanske tjugo miljoner euro per år till en budget i balans. Smaka på det. En budget i balans betyder att inkomster och utgifter är i stort sett lika stora för varje år. Och eftersom vi för ögonblicket inte kan göra så värst mycket åt inkomsterna är det på utgiftssidan vi måste jobba.
Fru talman,
Budgeten för 2012 kan mot den här bakgrunden liknas vid en gammal karta som inte längre stämmer överens med den nya verkligheten. Där det förr var jämnt eller rentav nerförsbacke är det nu motlut. Det kan ingen lastas för. Tiderna har förändrats radikalt och hastigt. Därför är det heller ingen idé att i alltför hög grad se bakåt och leta fel. I lägen som detta är det viktigare att se framåt och leta rätt. Om vägen hittills varit bred och inbjudande till hög fart får vi i fortsättningen börja betrakta den med större misstänksamhet och anpassa farten efter omständigheterna.
En sak är nämligen fullständigt klar. Landskapet Åland och Ålands landskapsregering liksom vi som sitter i denna sal måste i fortsättningen tänka inbesparingar, inbesparingar och inbesparingar. För att vända denna ekonomiskt svajiga skattefinansierade buss måste varje utgift synas i sömmarna, varje investering vägas på silvervåg, varje nyanställning granskas ur ett nödvändighetsperspektiv. Tiderna är hårda och kan bara mötas med list, snålhet och mod. List för att hitta lösningarna och affärerna som andra inte ser. Snålhet för att säga nej där det hade varit enklare att säga ja. Mod för att genomföra de förändringar som är nödvändiga. Genom att sköta om vår gemensamma kassa i dag försäkrar vi oss om att ha det bra även i morgon.
Fru talman,
Vårt betänkande talar för sig självt men jag vill ändå lyfta fram några saker som jag tror är viktigare än andra. Som till exempel varför utskottets majoritet valde att förkasta samtliga de motioner som lades av oppositionen, sexton stycken. Ni och många andra undrar säkert om inte en enda av dem var tillräckligt bra för budgeten 2012. Svaret är att ja, det var de. Varenda en av budgetmotionerna bar med sig förnuft, ansvar, engagemang och – politik. Varenda en av dem tillförde innehåll till diskussionen och fick oss alla att se på verkligheten ur olika och nya perspektiv. Ändå förkastades de allihopa. Skälet till det är det sistnämnda – politik.
Alla vi som sitter här arbetar med Ålands bästa för våra ögon. Det tvivlar jag inte på för ett ögonblick. Men vi ser olika på var åtgärderna just nu ska riktas och i vilken takt olika saker ska göras. Politik är inte bara tyckande, det är också timing. Av det skälet har utskottets majoritet valt att förkasta oppositionens budgetmotioner för att ge den nya landskapsregeringen möjlighet att forma sin egen politik. Utan att känna sig bunden av det andra bestämt. Det ingår också i vårt parlamentariska system. Däremot vill jag passa på att rikta ett särskilt tack för gott samarbete till de utskottskolleger i den nuvarande oppositionen som jobbat hårt med sina motioner och sett till att vi alla är på tårna.
Fru talman,
Jag är säker på att den liggande budgeten och denna framställan skapar mer debatt. Så ska det vara. Jag vill ändå ta tillfället i akt och utveckla utskottets resonemang när det gäller några olika områden. Vi börjar med det för varje organisation så livsviktiga ledarskapet. Utan tydliga ramar och givna riktlinjer är det omöjligt att skapa ordning och reda och arbetstrygghet. Om vi ska nå vårt gemensamma mål med en budget i balans börjar det i vår egen butik. I detta hus vilar ett enormt ansvar på oss som sitter här i salen. Vi utgör exempel och förebilder. Det vilar också på ministrarna i Ålands landskapsregering, på de ledande tjänstemännen och på alla andra. Vi måste försöka mer. Vi måste ta ytterligare ett steg fast vi är trötta. Vi måste tänka klart fastän hjärnan vill annat. Vi måste alla jobba lite hårdare. Något annat sätt finns inte. Utskottet understryker, enhälligt, mot bakgrund av detta att landskapsregeringen måste ta ett helhetsansvar för löneutvecklingen inom landskapets områden. Lönesättningen ska vara rättvis och det börjar bli dags att göra som man gjort på de flesta andra håll. Utred möjligheterna att gå in för en lönesättning baserad på arbetsvärdering. Det är landskapsregeringens och de ledande tjänstemännens ansvar att hålla alla anställda vid gott humör, att gjuta mod i dem när det behövs och att inspirera dem att känna stolthet för sitt jobb. Det är den enskilt viktigaste uppgiften när det handlar om ledarskap. Den som känner rädsla eller ängslan inför vad som komma ska löper risk att inte våga ta det ansvar som ibland krävs. För att på sikt bringa en budget i balans behöver vi en modig och stolt förvaltning!
Det krävs också djärvhet inför det jobb som väntar. Vi ska till exempel se över den samhällsstruktur som skapat det Åland vi i dag älskar. I går fick vi en viktig väckarklocka i nödropet från Sottunga. Att förändra är ingen enkel uppgift. Det är närmast som ett väldigt schackspel. Flyttar man en pjäs får det konsekvenser på resten av brädet. Ändå måste det göras om vi i längden ska lyckas bygga ett ännu bättre samhälle. Vi i finans- och näringsutskottet ser fram mot fortsatta initiativ i den riktningen från regeringens sida.
Jag vill också nämna varför utbyggnaden av ett besökscenter i Bomarsund är struket. Det är en direkt följd av det jag började denna presentation med. Bristen på pengar och osäkerheten inför framtiden. Ett samhälle är som vilken familj som helst. Om det saknas medel går det inte att investera. Ändå känner jag stor sympati med Bomarsund och dess historier. Det börjar förvisso bli ett tag sedan Krimkriget pågick men historierna från den tiden är alltjämt tankeväckande och på riktigt. Som världens kanske förnämsta tapperhetsmedalj, Victoriakorset. Det allra första delades ut till irländaren Charles Davis Lucas för att han i strid med order och med sitt eget liv som insats lyckades kasta en brinnande granat till sjöss från sitt fartyg Hecla som med listiga manövrar och nya farleder lurat det ryska försvaret och just då intensivt deltog i bombardemanget av fästningen. Hade inte Lucas och de andra lyckats då, hade vi kanske inte haft något lagting i dag. Detta utspelade sig sommaren 1854 men är fortfarande en historia att glädjas åt. Det är inte nog med det. Victoriakors nummer två och nummer tre delades också ut för visad tapperhet i samband med striderna om Bomarsund. Detta är inte bara något att prata om i stugorna när mörkret faller på. Det är också en historia som särskilt britter älskar. Om det är något de håller av så är det sina tapperhetsmedaljer i allmänhet och sina Victoriakors i synnerhet. Men trots det har utskottets majoritet inte ansett det vara värt 3,5 miljoner euro att bygga ett besökscentrum i Bomarsund. Det är som det är men jag tycker vi och alla andra inblandade inte får ge upp för det. En historia kan berättas även utan stora investeringar. Det gäller bara att finna nya vägar. Precis som britterna och fransmännen gjorde i Bomarsund.
Det här är mitt allra första betänkande kring en budget i landskapet Åland. Inför detta tänkte jag gå tillbaka i arkiven för att bilda mig en uppfattning om hur man gjort förr. Jag valde att avstå för att jag tror att det vi står inför på riktigt kräver nya sätt att tänka och nya sätt att tackla gamla problem. Ska man förändra något strukturellt måste man våga söka andra vägar framåt.
Fru talman,
Med hänvisning till allt detta tror jag det är riktigt att sammanfatta finans- och näringsutskottets betänkande i en direkt uppmaning till regeringen inför den kommande tilläggsbudgeten. Ta med er dessa ord, gå tillbaka till era kontor, dra upp riktlinjer för nya kartor som bättre passar till dagens verklighet. Gör de gärna digitala så de går snabbt att förändra. För om man inte är beredd att anpassa sig till verkligheten kan det lätt gå som det gick för ryssarna i Bomarsund. De trodde de kände till geografin i området, men blev rejält lurade av den modige Charles Davis Lucas och hans mannar. Tack för uppmärksamheten.
Väl talat!
SvaraRadera