onsdag 31 juli 2013

Pommern är marknadsföring

Vision 7

Pommern i torrdocka – gör något fantastiskt av det! Det är världens äldsta fyrmastade bark i originalskick och den finns i en stad som varit världsledande inom sjöfart.

Kommentar: Bara fantasin och möjligen lite finanser sätter hinder i vägen. Pommern är unik och ska hanteras på ett sätt så den lockar besökare till Mariehamn och Åland. Tillsammans med kopplingen till Ålands sjöfartsmuseum kan man skapa en story som på riktigt lockar folk till anläggningen. 

Pommern kan i ännu högre grad än i dag bli ett viktigt objekt i försäljningen av Mariehamn som besöksmål. Allt som är unikt ska användas i marknadsföringen av Åland.

tisdag 30 juli 2013

Nya bostäder mot Slemmern

Bostäder och kontor längs med Östra utfarten är ett starkt argument gentemot potentiella inflyttare och huvudkontor.

Vision 6

Rönnbergstorg och Östra utfarten är en outnyttjad resurs. Området bör med det snaraste planeras för bostäder med utsikt över Slemmern samt affärer och kontor.

Kommentar: Här har det pratats i hundra år men inget ändå gjorts.  Det är ett område som enkelt kunde knytas mot strandpromenaden längs Slemmerns västra strand och utsikten vore påprecis alla sätt bedårande. Rönnbergstorg och Östra utfarten är en otroligt vacker del av Mariehamn som i dag utgör snölager på vintern och gudvetvad samt parkeringsplatser på sommaren. Här behöver man på allvar sätta spaden i marken på ett eller annat sätt. Detta är till skillnad från bostadsöarna i Slemmern ett projekt om är såväl långsiktigt som hållbart.





















måndag 29 juli 2013

Fler hotellrum, mer besökare


Vision 5

Det behövs fler hotellrum. Generellt sett bör stadens hotell ges rätt att byggas högre.

Kommentar: Detta borde vara en självklarhet men är det dessvärre inte. Det råder en skepsis gentemot utveckling som jag inte riktigt begriper i Mariehamn. Vi borde göra precis allt för att varje dag året runt utgöra ett besöksmål för i första hand våra gäster från Mälardalen. Storstockholm finns bara några timmar från oss. Åland kan erbjuda såväl boende som aktiviteter till hugade stockholmare. Det sker redan i dag men borde växa ytterligare. Turism hör till de näringsgrenar som är under ständig tillväxt och något som Mariehamn har en historia att falla tillbaka på och en framtid som rätt hanterat är ljus. Ett mycket bra exempel på denna optimism finns hos Åland Hotels som kommit långt i sina planer på ytterligare en våning. Hoppas detta smittar av sig, turism är bra på många vis; den skapar liv i staden, den skänker impulser utifrån och den drar in pengar som annars hade stannat utanför Åland och Mariehamn.


Mariehamn är en fantastisk stad att besöka. Det gäller nu som alltid att förfina upplevelsen och fördjupa den. Fler hotellrum ger möjlighet till fler gäster som till exempel kan utnyttja Alandica för konferenser, Slemmern för fiske och golfbanan i Kastelholm för att rulla boll.

söndag 28 juli 2013

Flyget kan vara framtiden

Vision 4

Utveckla flygtrafiken till Åland och Mariehamn. Flyget tar allt större andelar av resemarknaden och är oumbärligt för företagsutveckling och turism.
Kommentar: Medan färjbranschen de senaste tjugo åren gått tillbaka är flygbranschen fortsättningsvis hetare än någonsin och redovisar tillväxt varje år. Det finns många och goda skäl för Mariehamns stad att tillsammans med Ålands landskapsregering sätta fart på denna utveckling och uppvakta flygbolagen. Jag har rest en del i juli i år och haft en strid ström med gäster på kommande till Åland. De är INTE imponerade över att flygrutten till Arlanda läggs ner mitt under högsäsong. Det vanliga är att man mobiliserar när det är säsong. Därför är jag glad över denna nyhet, Ålands Näringsliv tar saken på det allvar den förtjänar.

Easyjet är ett exempel på lågprisbolag som går in för att erbjuda billiga flygresor, helt utan annat än transporten. Sådana borde lockas till Åland också.

lördag 27 juli 2013

Det gäller att utmana

Vision 3

Mariehamn ska vara Ålands huvudkontorstad. Förvaltningen ska vara i dialog med alla företag och vara lyhörda för deras behov. Kontakterna mellan stadens ledning och företagen ska vara direkta, snabba och lösningsinriktade.

Kommentar: Det råder alltför ofta en känsla av vanmakt bland fastighetsägare som inför stundande investeringar ofta uppfattar stadens krav som alltför besvärliga. Tiden har sprungit ifrån en alldeles för detaljerad stadsplanering och det kan göra att staden istället växer i Jomala.

När får vi se första bolaget utmana konvenansen och på riktigt bygga det nya Mariehamn?


fredag 26 juli 2013

Grattis Pekka, 60 år i dag!

I dag fyller IFK-tränaren och visionären Pekka Lyyski sextio år. Det tänker han enligt lokaltidningarna inte fira men det är ändå på sin plats med några ord till hyllning. Det finns nämligen inte många idrottsledare av samma kaliber. På Åland. I Finland. I världen. Därför kommer här delar av den text om Pekka som jag skrev i Ålands Idrott, den stora idrottshistoriken som utkom tidigare i år. Jag hör till dem som tycker Pekka Lyyski gjort och gör ett enormt jobb kring det som i dag är IFK Mariehamn. Han inledde arbetet med att nå eliten för mer än tjugo år sedan och har sedan dess aldrig vikt av från den stigen, många av supportrarna till glädje. Jag gillar långsiktighet. Grattis Pekka!

Pekkas plan blev verklighet
Genom att aldrig vara nöjd har IFK Mariehamns huvudtränare Pekka Lyyski under tjugo års tid envist byggt upp ett fotbollslag som klarar sig i Finlands högsta fotbollsliga.

Pekka Lyyski växte upp i Karleby och började som så många andra tidigt med fotbollen för vilken han hade talang. Han var inte heller oäven i ishockey men tvingades sluta som fjortonåring för fotbollens skull. Resultatet lät inte dröjas. Redan som sextonåring fick Pekka spela för stadens stolthet, Gamla Karlebybollklubb (GBK) som då fanns i division två, snäppet under högsta ligan. Vid sidan av det tränade han dessutom B-juniorlaget.

Så kunde det ha fortsatt men Pekka Lyyski ville mer än att stanna i staden han föddes i. Och som så mycket annat här i livet var det tillfälligheter som förde honom till Åland och Mariehamn. För det första det jobb han som nyutexaminerad studentmerkonom behövde.

– Jag blev lovad jobb av GBK men det ordnade sig aldrig och sysslolös kunde jag ju inte vara.

För det andra bekantskapen med IFK Mariehamns dåvarande spelande tränare Henrik Boström som 1976 hade lyckats med det omöjliga och fört IFK till division ett. Laget och staden vibrerade av framtidstro och Boström sökte spelare som ville vara med och spela i laget.

– Så blev det. Henka ringde mig, jag flyttade till Åland hösten 1976, började som virkesförsäljare vid Önningeby såg och satsade samtidigt hårt på fotbollen, minns Pekka.

Detta var ändå inget enkelt beslut. GBK spelade då i högsta ligan medan IFK var en otippad nykomling i division ett, alltså sämre än ligan. Ändå bestämde sig Pekka för att flytta från sin hemstad till ett nytt lag och ett nytt jobb. Som virkesförsäljare blev han inte långvarig. Redan vid årsskiftet bytte han sin civila karriär till skattebyrån och kort därefter började han i den bransch som skulle följa honom under decennier framöver och samtidigt omöjliggöra hans egen karriär som fotbollsspelare.

– Jag började på hotell Adlon och tvingades inse att det inte gick att kombinera det jobbet med hårdsatsning på fotbollen.

Trivselhotell Ab som koncernen hette var en stor spelare i den åländska turistbranschen. Under en längre period skötte man om hotellen Adlon, Savoy samt turistanläggningen Havsvidden i Geta och stugbyar i Norrö och i Dånö. Ändå fanns alltid tanken kvar hos Pekka Lyyski. Det var fotbollstränare han skulle bli. Det hade stått klart sedan uppväxten i Karleby då han sin ungdom till trots alltid tyckte han taktiskt låg före tränarnas strategier. Men först handlade det om familjens ekonomi och då kom jobbet inom turistbranschen först. Där skulle exakt samma driv göra Pekka och hans nystartade bolag framgångsrika. År 1996 bildade Pekka tillsammans med kompanjonen Henrik Nordström Ålands Turism & Konferens Ab och blev egna företagare med allt vad det betyder. Fotbollen blev på sparlåga för en tid. Men det fanns gott om andra utmaningar.

– Jag kan inte arbeta utan tydliga mål och jag älskade att åka runt på mässor, göra upp avtal och locka folk till Åland. Det var som en tävling varenda dag.

Medan Pekka Lyyski jobbade hårt med egna företaget genomgick han också alla tillgängliga grundkurser för fotbollstränare. En av dem krävde ett slutarbete. Pekka valde att jämföra de nordiska ländernas juniorträningsmodeller. Hans slutsats var att Danmark arbetade mest modernt och beslöt sig för en egen blandning som baserade sig på lite danskt och lite svenskt och gjorde det åländskt.

I slutet av 1980-talet började Pekka Lyyski det målmedvetna och långsiktiga arbete som hösten 2004 resulterade i det otroliga steget till den högsta finska ligan. Han började med sina egna barn och deras kompisar, han blev distriktstränare tillsammans med den mångårige fotbollsledaren Gösta Bryggman som också jobbade som verksamhetsledare för det som från början hette Ålands bolldistrikt (i dag Åland fotbollförbund). Andra förgrundsgestalter var Allan Överström och Hans Lundberg vilka gjorde ett stort och sällan uppmärksammat arbete med pojklagen i Hammarland och i Finström. Allt skulle senare passa ihop och bli det framgångsrika IFK Mariehamn.

Det var ett mycket bra samarbete. Distriktet sade aldrig nej till Pekka Lyyskis förslag utan satsade rejält på distriktslagen som gjorde väl ifrån sig i de många turneringar man deltog. Det gav snabbt resultat. Ungdomslandslagen ringde och de åländska fotbollsspelarna blev snabbt kända för sin seriositet och träningsvilja. Förklaringen till framgångarna var huvudsakligen två. Dels träningsupplägget, dels kraven från Pekka själv men, framför allt, motståndet.

– Vi åkte till många turneringar men vi var också noga med att alltid sträva mot att möta på pappret bättre lag än vi. Så utvecklas man snabbare. Vi ville alltid ha lite bättre motstånd.

Därför packade Pekka Lyyski och hans tränarkollega Kari Niskala två transiter fulla med fjortonåringar för att åka till Göteborg och möta Gais och Västra Frölunda, en lång resa för två matcher kan man tycka.

– Men nödvändigt. Ska man bli bra på något gäller det alltid att se framåt och söka bättre motstånd. Det är enklare att motivera unga att ta i lite extra om de vet att de har spännande matcher att se fram mot. Att bara harva på i Upplandsserien räcker inte till. Det ska finnas tydliga mål och det ska finnas klara besked.

Alla gillade inte Pekka Lyyskis metoder. Det fanns unga som slutade och det fanns föräldrar som tyckte Pekka gick ut för hårt med de unga spelarna. Men Pekka höll fast vid sin linje och fortsatte att oförtrutet stå där och instruera och mana på. Han ställde hårda krav men han var generös med beröm, då det fanns fog för det.

– Jag trodde hela tiden jag gjorde rätt. Jag försökte efter bästa förmåga vara rättvis. De som tränade hårdast fick spela mer än de andra, det var fullständigt naturligt för mig. Det vi gjorde var en elitsatsning.

Det hårda arbetet gav resultat. 1994 vann IFK:s elvaåringar den redan då stora ungdomsturneringen Alandia Cup. Det hade bara hänt en gång tidigare, under turneringens första år, 1978. Sedan dess har de åländska lagen varit chanslösa i konkurrensen. Pekka var själv inte tränare för laget men hade ändå, som distriktstränare, självklart stor betydelse för framgångarna. Pekka Lyyski hade inte heller helt gett upp sin egen karriär som fotbollsspelare. Han var i maj 1988 med då IFK Mariehamn spelade sin allra första veteranmatch i fotboll mot gubbar i samma ålder från Jomala IK. Matchen slutade 1-0 till IFK efter mål av Pekka själv! Veteranlaget har allt sedan dess fortsatt sin verksamhet, men Pekka steg av efter att som spelande tränare ha tagit laget till FM-guld för 35-åringar 1993.

År 2002 började de avgörande åren för den åländska elitfotbollen. Pekka Lyyski sålde sitt företag till kommerserådet (och tidigare släggkastaren) Anders Wiklöf.

– Jag började jobba vanlig kontorstid och fick möjlighet att på nytt ägna mig åt fotbollen på ett seriösare plan.

IFK hade då malt på i division två under det senaste decenniet. Pekka Lyyski beslöt sig tillsammans med Peter Mattsson och Mikael Granskog för att ställa siktet högre. Målet var att skapa en trupp som på sikt skulle lyckas ta sig till division ett. 2002 blev laget femma i tvåan för att 2003 sluta på en andraplats och sedan vinna kvalmatcherna. 2004 blev alltså första året i division ett sedan det magiska året 1977.
Efter en obegripligt spännande säsong slutade IFK tvåa och fick spela kval mot ligalaget FC Jazz, Björneborg. Hemma blev det seger med 1-0 efter mål av Jens Polviander i matchens sjuttiosjunde minut. Läktaren kokade såklart. Ålänningarna ställde också mangrant upp till bortamatchen i Björneborg som slutade 2-2 vilket kostade FC Jazz ligaplatsen och gjorde IFK till Hela Ålands Lag.

Ändå stannade det inte där. För Pekka Lyyski var det såklart den dittills största framgången. Men Pekka vore inte Pekka om han inte genast satte upp nya mål. Som till exempel att nå ett europeiskt slutspel. För att lyckas måste IFK nå en tredjeplats i Veikkausliiga. Sommaren 2012 var det precis där man var ett tag. Pekka Lyyski hör den sommaren till de hyllades skara. (År 2013 blev detta som bekant till sist verklighet i och med kvalet till Europa League.)

Så var det inte säsongen 2010 då laget med darr på den så kallade ribban klarade sig kvar i ligan. Då krävde ”alla” hans avgång och menade att hans tid som tränare var över. Det är ensamt på toppen, alldeles särskilt som huvudtränare i ortens största stolthet.

– Hur jag hanterar kritik… Om det kommer från spelare tar jag det på stort allvar. Likaså när folk med ärligt uppsåt kommer och påpekar brister som de upplever. Konstruktiv kritik har jag ingenting emot. Men anonyma insändare bryr jag mig inte om. Detta är ett utsatt jobb och jag har valt att utföra det.

Vad är det då som utgör den största drivkraften för Pekka Lyyski. Den där viljan att varje dag göra det lite bättre och inför varje match vara lite mer alert?

– Svår fråga. Det är väl helt enkelt min personlighet. När jag jobbade i turistbranschen ville jag alltid göra lite mer och tjäna lite bättre. Jag tog risker med överbokningar för att inte bli sittande med tomma rum. Inom fotbollen är det samma sak. Jag vill vinna och jag vill att mina spelare ska vinna.

Vad är den stora skillnaden mellan det lag som 1977 steg till division ett och det lag som nu spelar i ligan?

– Det går inte ens att jämföra. I dag är det ett helprofessionellt lag som står på plan och tränar varje dag. 1977 tränade vi tre gånger per vecka och hade jobb vid sidan av.

Och vad krävs för att IFK ska nå ännu längre i framtiden?

– Enkelt uttryckt handlar det om lungkapacitet och förmågan att springa långt och mycket. Tekniskt sett är det inte så stor skillnad mellan dagens IFK och de stora topplagen. Men när det gäller löpningen är det enorm skillnad. Dagens bästa fotbollsspelare har enorm lungkapacitet och klarar det där sista steget. Det är stor skillnad bara om man jämför Veikkausliiga med Allsvenskan, när det gäller löpningen.

Pekka Lyyski har sommaren 2012 alla de licenser som krävs för att träna vilket lag som helst på jorden. Han fick 2011 Uefa Pro License som få finländare lyckats klara av. Han har inte saknat anbud från andra klubbar men ändå valt att stanna på Åland. Han lever i dag mitt i den vision han för tjugo år sedan målade upp för sig själv och för Ålands bolldistrikt. Hans avgörande råd:

– Man ska ställa krav på folk, man ska visa dem respekt och man får aldrig vara nöjd, det gäller att alltid hitta nya mål att sträva mot.

Och hur ser han på sig själv i dag jämfört med då elittankarna föddes hos honom.

– Jag är nog snällare i dag.

Grattis Pekka, 60 år i dag! (Bilden är lånad från Yle.)

torsdag 25 juli 2013

En stad för de boende

Vision 2

Vi ska vara Ålands bästa bostadsort. Köpcentrat i grannkommunerna får inte förlama centrumutvecklingen – vi måste medverka till att det finns intressanta lokaler med konkurrenskraftiga hyror för restauranger, cafeer och annat som krävs för en levande stadskärna.

Kommentar: Detta är självklart enklare att säga än att göra men det kopplar samman med ohemula krav som ofta läggs på byggare och gör att priserna i sista ändan skjuter i höjden. Detta kan ha att göra med alltför stelbenta krav på dyra underjordiska parkeringar, petiga påpekanden kring balkonger och liknande detaljfrågor som gör byggandet dyrt och därmed svårfinansierat.


Här ryms både affärer och boende utan några som helst problem. Och enstaka höghus också!

onsdag 24 juli 2013

Mariehamn behöver högre hus

Det är dags att byta fokus och för ett tag släppa den internationella idrottsvärlden för att istället något fördjupa sig i utvecklingen inom Mariehamns stad. Ska i några delar resonera runt och fördjupa mig i de visioner som Mariehamnscentern presenterade på Badhusberget i början av juli. Bakgrunden är enkel. Stadens underskott växer i takt med att företagens vinster krymper. Detta kräver ett tydligt och motiverande ledarskap. Inför stundande budgetarbete måste resurser koncentreras på unga, gamla och sjuka samt på att erbjuda de bästa förutsättningarna för stadens företag. Det är inte så mycket som pekar på att detta arbete rullar på. Tvärtom finns det tecken på en polarisering bland de så kallade större partierna som inte leder någonstans. Det fenomenet har jag tagit upp förut. Jag börjar i dag och rullar sedan på.

Vision 1

Vi behöver pigga strategier och en stadsplanering som tänker utveckling och inkomster. Det behövs bättre strategier för att centrum, något som ska ske genom förtätningar och högre byggnader.

Kommentar: Beslutet att dra åttavåningshuset vid Torggatan i långbänk gjorde att Maxinge i dag finns i Jomala. Då tänkte man varken utveckling eller inkomster. En stad är en stad och får aldrig glömma att städer oftast byggs just på höjden. Mest av finansiella skäl, det blir billigare.


Höga hus är fina. Och kostnadseffektiva.

tisdag 23 juli 2013

Bra jobbat ålänningar!

Hemma igen efter tolv dagar med NatWest Island Games (öspelen). Det har varit stimulerande och inspirerande att se hur unga ålänningar (och äldre) utmanat och tävlat mot ungdomar från andra öar. Sådant är viktigt. Världen är mindre än någonsin och det går inte längre an att sitta på sin lilla kammare hemma på Åland och tro att man ska vara en del av den verkligheten med hjälp av nåt slags distansarbete. Utveckling börjar alltid med det mänskliga mötet. Jag är därför stolt över de idrottare som lyckades ta sig till öspelen och representera sitt Åland i tävlan mot andra öar. Ska man dra någon slutsats av spelen på Bermuda är det sannolikt så att öspelen den här gången gick från en tidigare god nivå till en ännu bättre. Inom friidrotten bjöds det på OS-tider och inom simningen har konkurrensen aldrig varit tuffare. Och så vidare.

Ska man dra slutsatser av veckan som gick är det att det aldrig varit svårare än i dag att segra i öspelen. Konkurrensen är stenhård. Om två år blir det inte lättare. Ändå ska vi vara där. Nu är de åländska idrottskvinnorna och -männen värda vila. När den är över tycker jag fokus ska flyttas till NatWest Island Games 2015 på Jersey. Öspelen är det idrottsligt sett viktigaste sammanhanget som Åland som helhet deltar i och spelen på Jersey kommer att bli en manifestation över vänskap och idrott när det är som allra bäst. Ha en skön sommar alla ni som kämpade och stred i hettan på Bermuda. Ni gjorde vad ni kunde, ni kämpade väl och ni gjorde reklam för Åland på ett sätt som jag är rätt säker på att med råge överträffade satsningen på till exempel Almedalen.

Nu består inte just den här bilden kanske av så många aktiva idrottskvinnor och -män men väl av en rad entusiaster som ser till att öspelen äger rum vartannat år. Det är alltså de tjugofyra medlemsöarnas delegater i samband med den årliga gruppbilden efter årsmötet.


måndag 22 juli 2013

Årsdagen av det ogripbara

Det har gått bara två år sedan det ofattbara hände. En galning satte stopp för liv, fler än som går att räkna, av det enkla skälet att liv är oberäkneligt. I dag är våra tankar hos Norge som tvingades hantera en tragedi som aldrig kommer att lämna historieböckerna. Detta håller än i dag. Ha annars en bra arbetsvecka. 


Den 22 juli kommer i Norge aldrig mer att vara vad det brukade vara.

söndag 21 juli 2013

First things first

Det är två saker som är viktiga i dag. Dels att minnas den första månlandningen och dels årets kräftpremiär, vilken jag missar för första gången på jag vet inte när. Men snart ska det ske! Först måste jag hem från Bermuda. Det sker i dag. I morgon kväll är jag ålänning på nytt!

Snart på ett bord nära mig!



lördag 20 juli 2013

Talet till Bermuda

Allt har ett slut och i går stängde jag NatWest Island Games 2013 på Bermuda efter en sanslös och utmanande öspelsvecka. Rekorden har fallit likt äpplen om hösten och prestationerna har överskridit så gott som alla tidigare gränser. Det framkommer med iskall klarhet vilka öar som ägnat sig åt seriös idrottsutveckling och vilka som har en bit kvar på den vägen. Jag är till exempel extremt imponerad över Isle of Man som genom åren levererat idrottare av hög internationell klass. Och av Guernsey som långsiktigt och tålmodigt investerar i ungas idrott och ser resultat på öspelen. Inte att förglömma Shetland, Orkney och Western Isles, tre små öar i Skottland med synnerligen begränsade resurser men med en vilja som flyttar berg.

Avslutningstalet:

Goooood Eveeeniiiing Beeermuda!!!! Can you hear me?
Congratulations! A week of sport, extraordinary competition and courage beyond belief is over. In hosting the NatWest Island Games you have done what friends should do for each other. Your generosity has stunned us, your opened arms have comforted us and even cheered for us. Your island has left a memory within our hearts that will never leave. On behalf of the International Island Games Association I want to thank every Bermudian, for a wonderful week. It is a week that will forever define friendship, competition, cooperation and joy. I also want to thank every visiting islander and islands who have made NatWest Island Games happen. You have been challenged and you have competed, you have shown that you have what it takes to become a winner. Tonight you are about to show what is even more important; that you have what it takes to become a friend.

To the people of Bermuda from your island friends. You have made us all grow. You have made us all stronger. You have made us all better. We came as islanders, we leave as friends. Thanks to your hospitality and friendship the NatWest Island Games XV in Bermuda has been a great success! Thanks to your generosity and hospitality we who came as visitors now consider ourselves a little bit more Bermudian! You worked together as a team to make this happen. You did not fear. You did not hesitate. Thanks to dedication and bravery you managed to make reality out of a dream. Thank you Bermuda for letting us all share that reality. Thank you Bermuda for inspiring us to take on the challenges. You might consider yourself another world. We who came as your visitors are now a part of that world, the Bermudaful world! Please lower the flag of the International Island Games Association.
In the name of the International Island Games Association, I declare the NatWest Island Games XV Bermuda 2013 closed, and I call upon the sportsmen and sportswomen of the Member Island Associations to assemble in two years time in Jersey there to celebrate theNatWest Island Games XVI so that the spirit of true sportsmanship may be continued with courage and honour to all who participate. 
Och så några pics från gårdagen:

Färöarnas volleybollmatch mot Ösel var en kamp där David till sist segrade. De färöiska damerna låg under med två set mot noll men tog sig själva samman, kom tillbaka i matchen och formligen mosade de regerande mästarinnorna i det sista setet. Det gick kårar längs med min ryggrad när jag såg lyckan i den färöiska publiken. Färöarna begriper sig på det här med sport och idrott och har genom åren långsiktigt skapat en struktur som räcker långt och skapar framgång.
Detta är total lycka. Det var visserligen 1995 då jag senast vann ett öspelsguld men jag minns fortfarande känslan av att ha lyckats.
Seglaren Markus Rönnberg tog Ålands enda guld under dessa öspel. Seglingen är också ett exempel på en sport där organisationen fungerar och entusiasmen är stor. Genom att målmedvetet bygga upp seglingskunnande redan från barnsben skapas modiga vuxna.
Gårdagens avslutningsfest var en manifestation över idrottslig samhörighet, lycka och dramatik. Vi fick se kämpande löpare, vinnare och förlorare, precis som det är i själva livet!



fredag 19 juli 2013

Jag mötte Nigel Mansell

Alla bara tänker på sitt och glömmer i dag bort att den årliga Fruntimmersveckan infaller. Ska man tro Svenska Akademiens ordbok går detta tillbaka ända till 1870-talet då men hängav sig mer åt vidskepelser än i dag. Enligt Bondepraktiken brukar denna vecka vara regnig och rätt eländig och utgör dessutom en slags början på rötmånaden då i stort sett allt går på skit. Kämpa ändå! Det blir bättre och i dag avslutas NatWest Island Games (öspelen) på Bermuda med en jättefest för alla involverade. Saken är faktiskt rätt klar redan nu. Bermuda har lyckats samla sina krafter och leverera de bästa öspelen hittills! Det ska alla de som haft förmånen att vara med i njuta av. Resultaten har varit, generellt sett, bättre än någonsin. Stämningen välkomnande och generös, vädret varmt och inkluderande. Ha en trevlig helg där hemma!

PS Blir sällan starstruck men måste medge att möta forna racingstjärnan Nigel Mansell och höra hans gratulationer och hyllningar till öspelen var faktiskt ganska omtumlande. Det hände i går och han var med hela veckan på Bermuda. Hans son som tävlar för Jersey blev för övrigt trea i gatloppet på cykel på torsdagskvällen. DS

Även fast man råkar vara på Bermuda gäller det att inte släppa sina rötter. Finström är Finström och rött och vitt är en superb kombo! Här delades förresten priserna till de tappra cyklisterna ut.
Så här mysig kan man göra en skola där öspelsdeltagare ska bo. Cedarbridge är namnet.
Golfbanan Port Royal är platsen där Johan Lindholm tog ett sensationellt brons på en svårspelad bana i extrem konkurrens. Senare i höst ska världens främsta golfspelare göra upp på exakt samma bana
A golfbana with a view, skulle filmen om Port Royal självklart heta.
Att skytte överhuvudtaget kunde äga rum på Bermuda var ett resultat av ett arbete utöver det vanliga. Bermuda ändrade i sin lagstiftning, som helt förbjuder vapen, för att göra NatWest Island Games möjligt. Ålänningen Niklas Rehn slutade på en tredjeplats.
Av alla sporter här i världen hör cyklingen till de tuffaste. Kunde därför inte missa gatloppet i centrum av Hamilton i går kväll. Magiska prestationer, svindlande omkörningar och mod utan dess like får man se under sådana tävlingar. Om cykling har jag skrivit tidigare.






torsdag 18 juli 2013

Läderkläder och röda shorts

Inte många dagar kvar nu av årets NatWest Island Games. I dag blev det tennis i en stekhet gryta med prestationer alldeles tydligt utanför de vanliga. Sedan skytte där deltagarna inte låter sig nöja med shorts och t-skjortor. De tar på sig läderstället! Sedan mottagning vid guvernörens residens i Hamilton tillsammans med politiska hedersgäster och avslutningsvis Jerseys presentation av sina spel för 2015. Låter antagligen ganska trist men var sist och slutligen en mycket minnesvärd dag! Jag är glad över det stora politiska intresse som finns för öspelen ute på öarna. Många ledare är på plats under hela veckan för att inte bara se på sport utan också lära av varandra hur öar med likartade utmaningar hanterat dem. Dem adresserade jag tidigare i veckan.

Dagarna har rusat, sporterna har avlöst varandra och prestationerna i många fall överträffat de allra vildaste drömmarna. Jag minns Öselkillen som på egen hand, utan tränare och team runt sig vann sin och Ösels första simmedalj ever, ett silver. Och jag minns Orkneykillen och Western Isles-tjejen som krossade motståndet i triathlon. Och mycket, mycket mer. Som den otroliga öppningsceremonin till exempel!


Martin Goodall och Andrea Sheridan var med och gjorde NatWest Island Games på Isle of Wight 2011 till en succé. De var också på plats på Bermuda. Själv börjar jag bli van vid the Bermuda Shorts Style!
Den här vyn vore inte fel att vakna till varje morgon. Det gör Bermudas ambassadör George Fergusson!
Dessa moln kallas för Captain Morgan-moln eftersom man inte riktigt vet vad som döljer sig bakom dem. 
Vy från ett random lunchställe.
Vore dessa gentlemän storpolitiker skulle vi ha en bättre värld. De representerar Gibraltar och Menorca och blev vänner på Bermuda. Till vänster Antonio Olives Rodrigues från Menorca och sportminister Steven Linares från Gibraltar.
Det är trettio grader i skuggan och man ska skjuta så träffsäkert som möjligt på femton meter med miniatyrgevär. Vad gör man då? Jo, man tar på sig läderstället!



onsdag 17 juli 2013

Sol, segel, vind och vatten

Denna dag, ett liv, som det heter. Det är precis lika ormligt som det låter för dagar som denna växer inte på bärbuskar. De kommer sällan och de ska avnjutas ordentligt. Gårdagen bjöd på allt. Det började med ett årsmöte som gick i samförståndets och framtidsoptimismens tecken. Öspelsfamiljen är en grupp entusiaster som letar rätt hellre än fel och som ser framåt istället för bakåt.

Det är såklart en ynnest att få leda en sådan organisation och se idrottare som ger allt för sina resultat för att efter tävlingarna knyta kontakter som ibland varar hela liv. NatWest Island Games är i precis alla avseenden ett evenemang som gör skillnad för alla. Kännetecknande för Bermuda är att de som valt att resa hit är de allra främsta i samtliga sporter. Därför är resultaten därefter. I simbassängen gör OS-finalister upp mot varandra i kamper som knackar på världseliten. Samma sak på friidrottsarenan där rekorden faller likt övermogna äpplen om hösten.

I går blev det också en utflykt till seglarna och windsurfarna, ett snabbt dopp, intervju med Åland24, en stund i swimmingpoolen, middag med deltagare, busstur runt stan och mycket mer. Vad jag hört är läget fortsättningsvis fint också hemma på Åland. Kämpa på, snart återvänder öspelsresenärerna!


Snedseglare i full fart.
Åländsk rundning av märke vid segeltävlingen vid NatWest Island Games 2013, Bermuda. Tror det är Niklas Areschoug som är på väg, han brukar vinna men slutade längre ner i kön i just det här racet och ramlade något i totalen.
Friends at sea. Doktor Carl Clinton från Jersey, sittande, och kapten Scott Stewart från Bermuda, min attaché under dessa dagar. Han bor vackrare än nästan alla jag känner. 
Några Big Mama-kryssningsfartyg på besök i Docklands, Bermuda. Närmast kameran Grandeur of the Seas, Norwegian Cruise Line, längst bort Norwegian Dawn, RCCL. Granduer var tillbaka på banan efter den brand som ställde till det rejält tidigare i år. Dawn var fartyget som tidigare stötte på jättevågor som ställde till det ordentligt ombord. Sjöfart är inget för veklingar.
När min kompis Carl Clinton inte glassar omkring i motorbåtar på Bermuda brukar han kajaka i Yukon River Quest eller så ror han. Som rekord har han typ 36 minuter på tio kilometer vilket för mig och precis alla andra i hela världen är ofattbart starkt.
Windsurfarnas bana var trång och spektakulär. 
Gammalt och nytt. Vid kajen intill kryssningsbestarna låg skolfartyget Spirit of Bermuda
Får jag säga det själv är detta en mycket snygg bild på Norwegian Dawn. 
Skönheten och odjuret. Eller tvärtom. 
Gott om folk på läktaren såg öspelsdebutanten Linn Gustafsson vara en häck från bronset på 100 meter häck. Hon gjorde en enastående insats under dessa NatWest Island Games.


Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...