tisdag 30 september 2014

Mental träning med Treier

Än så länge finns det absolut inget som hänt utan att först bara vara en vild tanke i en eller några människors skallar. Det gäller över hela världen och det gällde i går och det kommer att gälla i morgon. Se det som fakta. Prestationer, vilka det än handlar om, börjar i den egna skallen.

Någonstans där kommer mentale tränaren Christoph Treier in i matchen. Jag har lyssnat till honom några gånger tidigare, alltid med lika stor behållning. Förra veckan var han inbjuden av hårt kämpande och alltid entusiastiska (ta lärdom GMM!) Öspelens supporterklubb. Platsen var Kyrkby högstadieskolas fina auditorium och ämnet var rätt upp och ner mental träning för blivande och tidigare öspelsdeltagare (NatWest Island Games).

Christoph Treier vet vid det här laget vad han pratar om, in i detalj. I hans stall finns ett sextiotal proffsidrottare. Några är ännu inte så hemskt kända men andra har hyllat Christoph och hans förmåga. Till exempel skidskyttevärldsmästarinnan Kaisa Mäkäräinen, löparstjärnan Sandra Eriksson, Volkswagenstallet som vann årets rally-VM och många andra. I typisk Treiersk anda släppte han dessutom en bomb i sällskapet. Ni minns Felix Baumgarten, killen som hoppade från rymden häromåret. Just det, den som coachade honom att ta stegen från den lilla bänken till avgrunden var – Christoph Treier. Vi fick också förklaringen till varför det såg ut som om Baumgarter rörde sig i slowmotion. Han gjorde nämligen just det, gick sakta.


Se hoppet här och lägg märke till rörelserna.

”Genom att röra sig långsamt lugnar man ner sitt nervsystem och skapar lugn i hela kroppen”, förklarar Cristoph Treier.

Just det kan vara bra att ha om man står i beråd att kasta sig ner mot marken som finns där 39.000 meter nedanför och är väldigt hård.

Dessutom avslöjade Christoph att han var med och klarade FF Jaro kvar i ligan häromåret. Fast det är egentligen inget bra exempel.

”Mental träning är långsiktigt och målmedvetet. FF Jaro ringde när det var panik och de höll på föll ur ligan. Jag åkte dit och pratade med alla spelare var för sig och med tränarna mycket mer. Det var naturligtvis för lite men det räckte till. Bara att spelarna trodde på det tillräckligt mycket gjorde det skillnad och man klarade sig kvar i ligan.”
Det där tror jag för övrigt själv på väldigt mycket. Rätt ord i rätt tid av rätt avsändare gör skillnad. Du är det som du tror att du är. Det ryms mycket klokskap i de orden. Eller som Christoph också uttrycker det:
”Att oroa sig för något innebär att man har en mental bild om något som är eller kommer att bli negativt.”
Ett konkret tips (faktiskt flera men alla kan jag inte avslöja här) var 21 dagarsmetoden. Forskningen har kommit fram till att om man ägnar sig åt något i 21 dagar kan man i stort sett ändra vilket beteende som helst. Till och med en som är högerhänt men vill bli bättre med vänstern kan genom att använda vänstern i just 21 dagar märkbart förbättra skickligheten.

Treier lyfte också fram den rätt förgörande inställningen i det egna jaget, att man tror att man inte klarar av sin uppgift. Han tog taxiexemplet som i sin enkelhet är briljant. Ingen sätter sig i en taxi och säger vart man inte vill åka. Man hoppar in, ger ordern och kommer fram. Så ska också mental träning fungera. Utan krusiduller.

Och till sist. En positiv attityd gäller ALLTID. Punkt. Men... Skulle man inte lyckas är det heller aldrig någon katastrof:

”Det vore ju inte kul med idrott om man alltid skulle vinna. Hindren gör det ju faktiskt spännande!”
Christoph Treier hör också till de där människorna som påminner om sådant man egentligen aldrig borde få glömma. Som till exempel hur vackert Åland är!
Som föreläsare är Christoph på många sätt i en klass för sig. Han blandar forskning, erfarenhet och entusiasm på ett sätt som gör budskapet enkelt att begripa och omöjligt att missförstå. Det har de stora världsstjärnorna insett och därför flänger Christoph runt jorden i en takt som skulle få de första rymdfararna att bli åksjuka.

Supporterklubbens ordförande Leif Salmén hälsade välkommen och bjöd även in nya medlemmar. Jag är själv en av dem som varit med sedan länge och kan inget annat än hålla med. När det gäller att hålla humöret uppe har de åländska öspelssupportrarna få, om några, riktiga konkurrenter!  
Daniel Flöjt är en av dem som hörs när Åland tar upp kampen med övriga öspelsöar. Han finns där och syns där och gör skillnad. 
Några av de som tog sig till Kyrkby högstadieskola för att lära mer om mental träning av Cristoph Treier, Ålandsvännen som hjälper världseliten vidare till nästa steg! 

måndag 29 september 2014

I dag tänker vi på hjärtat

Fyra av fem hjärtinfarkter hos män är enkla att undvika. Allt som krävs är hälsosam mat, måttlig motion, helst 95 centimeter eller mindre i midjemått, mindre alkohol och inget röka. Det är egentligen inga stora saker som krävs för att vi ska leva längre, ändå är det så svårt. Men man måste inte sluta med allt. Tar man bara tag i några av de dåliga vanorna är förbättringen märkbar, visar en ny stor svensk studie.
”Våra resultat är uppmuntrande. De visar att livsstilsförändringar lönar sig. Mycket talar för att en hälsosam livsstil kan vara lika skyddande som läkemedel, men utan biverkningar”, säger Agneta Åkesson, som är nutritionsforskare vid Karolinska institutet till Dagens Nyheter.
Hela artikeln kan man läsa här.
World Heart Day heter denna dag ute i vida världen. Vi ska därför tänka extra mycket på det organ som gör oss extra levande och särskilt döda, om det ger upp. Hjärt- och kärlsjukdomar är den enskilt vanligaste dödsorsaken. Bland männen slutar 37 procent i dödsfall till följd av hjärtinfarkt.

På Åland har vi en sjukvård av yppersta världsklass. Ålands hälso- och sjukvård är inte själva specialister på hjärtkirurgi men har ett välutvecklat och beprövat samarbete med såväl Uppsala som Åbo när det gäller svårare ingrepp. 


Hedra denna dag med att lägga om en del av ditt liv. Det är inte svårt men det kan visa sig livsviktigt, alldeles bokstavligt talat!
De gör faktiskt coola posters för att få oss att uppmärksamma den 29 september, Världshjärtodagen!

söndag 28 september 2014

20 år sedan Estonia sjönk

I dag för tjugo år sedan klockan 01:22 finsk tid (samtidigt som detta publicerades) skickade befälet ombord på Estonia ut MAYDAY. Vad man då inte begrep eller ens kunde föreställa sig var att fartyget bara några minuter senare skulle sjunka till botten och förorsaka 852 människors död.

Själv jobbade jag på den tiden som reporter på Ålandstidningen och höll i själva bevakningen av denna den största händelse som dittills och efteråt ägt rum. Jag väcktes av fotograf-Daniel som i sin tur väckts av någon annan. Klockan var bara barnet och ingen begrep egentligen nånting. Min egen första tanke var att det var någon mindre båt som hamnat i bryderi och att besättningen tvingats gå i livbåtar och att möjligen någon ramlat i sjön och så vidare. Längre än så sträckte sig inte tankeförmågan.

Jag och Daniel och Sebba åkte runt redan på natten i staden, via sjukhuset, till kustradion och många andra ställen för att på något sätt bringa klarhet i vad som hänt. Vi sökte senare på dagen anhöriga, förklaringar och någon form av sanning mitt i kaoset. Vår plats mitt i Östersjön gjorde oss till ett slags minicentrum för alla världens massmedier som ville ha hjälp med bilder och information och mycket mer. Jag minns hur vi skrev, ringde, fotograferade och spred vad vi visste på ett sätt som var antikt jämfört med i dag. Vi hade telefoner och det var allt. Ibland kan jag komma på mig själv att undra hur rapporteringen hade sett ut om de som fanns ombord denna dödsnatt hade haft dagens teknik och varit online hela vägen. Det kanske är lika bra att aldrig få reda på det.

Denna dag kommer alltid att följa med oss men särskilt i dag då det gått tjugo år sedan katastrofen. Det blev dagen då gamla sanningar upphörde gälla och havet på nytt blev farligt istället för lockande. I fjol skrev jag det här inlägget om Estoniakatastrofen. Här kan man läsa en gripande berättelse om en av de överlevande vars minnen vällde fram i samband med tjugoårsdagen.

När katastrofen stod klar för alla fanns det bara en enda yrkesgrupp som på riktigt kunde rädda liv; ytbärgarna. Hör några av deras berättelser här. Än i dag är detta så dramatiskt att jag kan känna rysningar längs med ryggraden.

I efterspelet till Estonias undergång skärptes i stort sett alla regler som fanns för sjöfarten och passagerarfärjorna. Ett resultat av dessa regler är att Åland i dag har en mycket omtyckt Crowd & Crisis-utbildning i Högskolan på Ålands regi. I veckan som kommer startar en ny kurs.

Bland alla berättelser tjugoårsminnet till heder förtjänar Aftonbladets satsning ett hedersomnämnande. Kvällstidningar är aldrig lika bra som när det gäller att förklara det oförklarliga.


Så här såg Estonia ut innan hon sjönk den 28 september år 1994.
En ögonblicksbild på en av flottarna som kunde sjösättas och användas. 
Ytbärgarna var de största hjältarna denna svarta dag i passagerarsjöfartens historia.

lördag 27 september 2014

En snabbtur genom Berlin

Ich bin ein Berliner! Som jag har väntat på möjligheten att skriva de orden. Men Berlin upplevde jag inte förrän i går för första gången. Annat var det med John F Kennedy som redan år 1963 sade de flygande orden i en gest till tyskarna, på kanten till det kalla kriget. Han gjorde det inte vid paradplatsen Brandenburger Tor som man lätt kan få för sig. Där tornade murarna som skiljde öst från väst och mördaren Erich Honecker från västvärldens demokratier. Kennedy var visserligen till platsen som en markering men kunde inget se på andra sidan då kommunisterna hissat stora banderoller som skymde sikten. Talet höll han vid Västberlins rådhus i Schöneberg.

En som faktiskt talade just här var dock Ronald Reagan som avslutade med den kärnfulla uppmaningen till sin sovjetiske kollega Michail Gorbatjov: ”Tear down this wall”, sade Reagan och så blev det.

Mina egna intryck av Europas just nu viktigaste huvudstad är såklart präglade av all den historia som passerat dessa byggnader. Det bär för långt att berätta om allt men just Brandenburger Tor är fantastisk att se och just i dag går drygt 50.000 maratonlöpare i mål här ungefär som Janne Holmén i tiderna gjorde då han vann EM i maraton. Minnesplatsen efter förintelsen är också intagande liksom väldigt mycket annat med Riksdagshuset i nån slags särklass. Här har man lyckats återskapa en demokrati som effektivt slogs i spillror under det andra världskriget.

Skälet till att jag var i Berlin var BSPC vars Standing Committee möttes för att utse ny generalsekreterare efter Jan Widberg vars karriär går vidare med uppdrag för Nordiska ministerrådet. Den nye blev efter några om och men Bodo Bahr som jobbar för Mecklenburg-Vorpommern och har gedigen erfarenhet av BSPC-arbetet där Ålands lagting är ett av de deltagande Östersjöparlamenten.

Den här gången borde jag självklart ha stannat och gett Berlinmaran en chans men då flyget hem går före loppet startar får det visst bli en annan gång... Ha en fin lördag!

Det känns alltid lika högtidligt att representera Åland i sällskap med Ryssland, St Petersburg, Tysklands förbundsdag, Mecklenburg-Vorpommern, Norge, Sverige, Finland, Lettland, Litauen med flera. Det är en mycket viktig symbol att Åland i detta sammanhang har lika stark röst som alla andra parlament runtom i Östersjön.
Minnesplatsen efter Förintelsen består av 19.000 kvadratmeter yta och 2.711 betongpelare. Arkitekten heter Peter Eisenman och invigdes år 2005. Minnesmärket tillägnas alla de judar som mördades under förintelsen. Under marken finns ett museum med en lista över alla de judar man med säkerhet vet blev dödade av nazisterna.
Jag och Ronald Reagen har varit till Brandenburger Tor. Fast det var fler som lyssnade till honom. Bland annat Sovjetunionen.
Den tyska riksdagen är en plats där minnena lätt seglar i väg. Det här huset har sett mer än de allra flesta parlament här i världen. 
En lite mer översiktlig bild. 
Är ju tyvärr ingen större bilkännare men detta kan vara Trabanter. Eller något annat påhitt från det gamla östblocket. Roliga såg de hur som helst ut.
En mur som stöd för solidaritetsrörelsen i Polen. 
Vill man kan man åka båt genom Berlin också. 
Kompisen och svenske riksdagsledamoten Johan Linander som bland annat skrivit om vår bok Gryningspyromanen. Efter tre perioder i riksdagen valde han att kliva av inför det senaste valet och blir följaktligen ”civil” från och med måndag, tror jag.
Bild inne i Förintelsedokumentet. Med en bättre kamera hade detta blivit en prisvinnande bild!
Är man i Berlin måste man göra som berlinarna, alltså dra i sig ett eisbein med sauerkraut och kartoffelpuré. Världsklass rätt igenom men tur att det var enkelrum på hotellet...
Så här lät det när John F Kennedy sade ”Ich bin ein Berliner!”

Och här punkterade Ronald Reagan kommunismen (heder till honom för det!):

fredag 26 september 2014

Bra jobbat Benita!

I dag sitter jag i Berlin för att delta i BSPC-mötet där en ny generalsekreterare ska utses. Det är viktigt och spännande på många vis. BSPC är det enda sammanhang där Åland tillsammans med övriga parlament runt Östersjön sitter med på lika villkor och kan göra skillnad på högsta parlamentariska nivå.

Skulle jag inte vara här skulle jag hälsa på när Benita Mattsson-Eklund i dag gör sin sista dag som anställd kulturredaktör vid Ålandstidningen, min gamla arbetsplats och högkvarter. Därmed sällar hon sig till den skara som jag själv anslöt för tusen och några dagar sedan. Hoppas hon får en lika fin tidning som jag fick i hejdåpresent!

Jag tror på idén att byta arbetsplats med jämna mellanrum under sin  yrkeskarriär, det är något som alla vinner på – både man själv och jobbet. Det har Benita visserligen inte gjort men ändå gjort, typ. Hon har varit tjänstledig för att skriva historieböcker och andra produktioner. Därför har hon aldrig landat i det melankoliträsk som så många skvalpar runt i då man trampar på i samma spår, 24/7. Livet är generellt sett för bra för att förslösa på det viset.

Jag tillbringade i runda slängar tjugotre år tillsammans med Benita som själv fått ihop nästan trettiotre år i tidningens tjänst. För mig var Benita alltid och jämnt en källa till klokskap, bildning och flit. Hennes insikter var många och djupa och allmänbildningen bred men ändå aldrig skrytsam, snarare lågmält pålitlig. Vi delade på många vis lusten till läsandet men där jag bara skrapade på ytan trängde hon långt in på djupet av det mesta. Fast en faiblesse delade vi faktiskt: nyfikenheten på vad Jan Mårtenson och antikhandlaren Homan skulle hitta på nästa gång!

Hade jag varit på plats i stan i dag hade jag velat säga tack till Benita men mer ändå lycka till! Du har många och produktiva år kvar och jag hoppas verkligen du tar dem tillvara på bästa möjliga sätt. Öppna de där dörrarna du hittills låtit vara stängda, pröva vingarna inom litteraturen, använd dina kunskaper till mer bestående produktioner än den dagliga kvickfix som en dagstidning erbjuder. Du kan. Här kan förresten den intresserade läsa vad Benita läser i hennes Bokblogg.

Ha det bra och, framför allt, njut av den kommande helgen. Och får du tråkigt, hör av dig till Tommy, han vet hur man har det bra som pensionär!


Många är priserna och utmärkelserna som Benita Mattsson-Eklund mycket förtjänstfull fått sig tilldelad genom åren. Här är Mariehamns stads kulturpris, året 2011. Bilden är lånad från Ålandstidningen där man i dag tackar av denna ordens och bildningens mästarinna som kommer att lämna ett stort hål efter sig.

torsdag 25 september 2014

Länge leve sjöfarten!

Vad passar bättre än att på just Världssjöfartens dag offentliggöra beställningen av ytterligare två nya LNG-fartyg? Just det, knappast något.  Men det var exakt vad Containership gjorde i dag i Helsingfors. Containership valde att göra och lära istället för att vänta och se, som de själva uttrycker det. Sedan tidigare är det klart med två LNG-fartyg för leverans under år 2016. Nu kommer ytterligare två fartyg att byggas år 2017. Här kan man läsa hela pressmeddelandet. Ett av skälen är såklart de nya svavelregler som träder i kraft vid årsskiftet och förändrar spelreglerna för hela branschen.

Detta modiga beslut av detta familjeägda rederi är viktigt för många fler än de närmast berörda. Att de låtit sig inspireras av Viking Line och Grace står klart i presentationen. Nu är det bara att hoppas att investeringen förmår andra redare att börja se solen igenom molnen istället för tvärtom. Framtiden är nämligen på exakt samma plats i dag som den var i går.

Även i fjol uppmärksammade jag denna speciella dag som vi särskilt på Åland har anledning att fira. Utan sjöfarten och dess aktörer skulle vårt samhälle inte vara ens nära den standard det i dag befinner sig på. Dessutom tror jag fortfarande att det finns en framtid till sjöss för den som är beredd på det sättet att arbeta! Världshandeln fortsätter att utvecklas och sjöfarten är det klart mest kostnadseffektiva och miljövänliga sättet att flytta gods på.

Även i Finland börjar man på allvar bygga ut infrastrukturen för LNG-gas.

Nertill kan man se mer om Containerships planer på LNG:




























Kändis jag aldrig mött

I den växande skaran kändisar jag aldrig mött finns Michael Douglas, ni vet skådisen i Basic Instinct, Wall Street, Falling Down och mycket annat.

Han bodde tidigare i Bermuda och var en del i den PR-film som i tiderna gav Bermuda NatWest Island Games 2013. Tyvärr har jag förlagt själva filmen men han gjorde ett stabilt intryck i den, fattas annat! När själva tävlingarna kom till Bermuda hade Douglas redan till följd av sjukdom flyttat bort, men huset hans står kvar. Och så var ju faktiskt Nigel Mansell där istället, på Bermuda!

Att jag just i dag känner mig tvingad att ta upp detta är enkelt. Michael Douglas fyller 70 år och är följaktligen värd att hyllas. Grattis på födelsedagen! (Och hoppas vi kan ses nån gång i framtiden ändå.)
Även gamla hjältar åldras. I dag blir Michael Douglas sjuttio år.

onsdag 24 september 2014

Heja Micke, kör hårt nu!

Inte går det ju att röra sig i offentliga rum utan att beröra vår egen åländska kändis- och mästerkock Michael Micke Björklund. Som han dominerade i TV4 och Kockarnas kamp i måndags! Självklart, modigt, ödmjukt, glatt och skickligt såg han först till att fiskfiléa de andra deltagarna sönder och samman. När den första deltävlingen sedan var hanterad tog han ut ett lag som i snabbhet och styrka detroniserade sina motståndare med hjälp av lök, majonnäs och morötter.

Jag satt där i djupet av TV-soffan och blev stolt och glad att vi på Åland har en sådan kapacitet som Micke Björklund att skicka ut i världen, väl medvetna om att han alltid kommer hem igen – ännu klokare och roligare.

Fortsätt i samma stil Micke, det vinner vi alla på i längden!

Smakbyn och deras Micke Björklund har jag touchat vid tidigare. Här var hans verk i Kastelholm inte ens klart men visionen var stor. Senare åt jag här min bästa lutfisk någonsin och vid ett helt annat tillfälle hade jag internationella gäster med mig vilka alla föll handlöst för krögar-Mickes charm och förmåga.

Här berättar Micke Björklund själv om hur det egentligen är att vara med i Kockarnas kamp...
...och här kan man se klippet, bilderna och höra på ljudet (Youtube)!

tisdag 23 september 2014

Grattis P.O. 80 år i dag

I dag fyller den svenske författaren och dramatikern Per Olov Enquist åttio år och det stämmer till viss eftertanke och då tänkte jag inte på hans aktningsvärda ålder. Några av hans böcker hör nämligen till de bästa jag läst. Nu är den högen i och för sig ganska stor då man ju i allmänhet ska sträva till att helst läsa bra böcker men inte desto mindre sticker den enquistska produktionen ut över det vanliga! 

Per Olov Enquist är i likhet med alla andra människor en komplex figur. Han började i sin ungdom som habil höjdhoppare med ett pers på 197 cm och en Europakarriär i vardande framför sig. Sådant gillar jag, en spänstig skalle ryms alltid i en frisk kropp. Sina första år tillbringade Enquist som faderslös i de västerbottniska skogarna och beskrev uppväxten så här:

”Är man född djupt inne i en skog är träd och mark trygghet. Jag hade inga lekkamrater, men en stor skog helt för mig själv, det skapade min starka och obrottsliga karaktär. Jag var inte ensam. Jag hade tallarna.”
Per Olov Enquists produktion är omfattande och jag har läst blott en bråkdel av allt. Men till exempel romanerna Boken om Blanche och Marie, Kapten Nemos bibliotek, Lewis resa och Livläkarens besök står på hedersplats i min bokhylla och är ständiga inspirationskällor. Minst lika stark var självbiografin Ett annat liv där han brutalt ärligt gjorde upp med sin alkoholism och mycket mer. Dessa rader ur biografin rymmer till exempel, lite fritt tolkat, väldigt mycket:

”Han har en kappsäck, med en omgång kläder och
en begagnad skrivmaskin. På denna har han ännu inte skrivit något, men enligt förljudande har alla studenter i Uppsala skrivmaskin. Själv tänker han nu skriva dikter.”
 P.O. Enquist hör till de författare som med intellektuell briljans och sinne för det komplicerade kan hamra ihop bokstäverna så de blir lätta att begripa och lustfyllda att ta sig igenom. Det är stort i tider då det från början dunkla ofta blir än mer suddigt när någon ska förklara.
Tack för alla texter, upplevelser och eftertankar. Och grattis på födelsedagen! Här finns för övrigt en mycket mer fyllig text om denne litterära tungviktare och före detta höjdhoppare! Och här, det är lite överallt dessa dagar.

I dag fyller en av den svenska litteraturens giganter åttio år. Hylla Per Olov Enquist genom att läsa Livläkarens besök eller Lewis resa, båda två är böcker som gör dig klokare! Bilden är lånad från Idrottsgalan 2013 där P.O. såklart var på plats!

måndag 22 september 2014

Skördefesten är höstens ljus

Höstens allra största och tydligaste händelse på Åland är numera nästan utan konkurrens Skördefesten och de öppna gårdarna som arrangerades i helgen. I takt med att det är allt viktigare att tänka globalt, är det minst lika viktigt att äta lokalt. Detta blir allt tydligare även ur åländsk horisont. I år kom fler besökare än någonsin till den stora skördefestens tre dagar. Hotellrummen i staden tog slut och bussarna gick varma liksom affärerna. I allt en formidabel helg!

Alla behövs för att skapa en succé – turistföretagare, hantverkare, lantbrukare, biodlare, konstnärer och kulturella föreningar och många fler gör Åland till den stora farstukvist där människor pratar och lyssnar i lika stora delar. Förutom alla fräscha grödor och vackra hantverk bjuder Öppna gårdar även på det bästa av allt – många spännande möten. Ung och gammal, stadsbo och bonde, konsument och producent, det är aldrig tydligare än under skördetid att alla kan lära massor av varandra.

Allt som säljs under Skördefesten på Åland är lokalt producerat. Det betyder att avtrycken på miljön är minimala jämfört med att köpa mat som transporterats över hela jorden innan den når borden. Genom att köpa lokala varor hjälper du till att hålla landskapet öppet samtidigt som du försäkrar dig om den nyttigaste maten. För att inte tala om hur god den är!


Tidigare har jag också berättat om den åländska höstens egen högtidsstund, Skördefesten, och vikten av närproducerad mat:

Skönheten bor lokalt.
När man kör får man skörda.
10 steg mot godare Åland.


Med kassarna fulla av kött och grönsaker och åländsk honung är det lätt att se glad ut!
På fredagskvällen var det ganska lugnt på parkeringen, senare under helgen var det fullt med nya besökarrekord i varje knut på hela Åland.
Det syns kanske inte så bra på den här bilden men det är Skördefestens projektledare Liz Mattsson som pratar på trappan i samband med fredagens invigning.
Var inte riktigt uppmärksam när denna grupp introducerades men tror de heter Kvinnfolk. Hur som helst bjöd de på fiolmusik som gjorde besökare både glada och köpvilliga, precis som det ska vara på marknader.
”Vad jag tycker om det här med Skördefesten... Det kan du väl räkna ut själv. Men stå där du bara med lillbrorsan i kassen.” Njae, riktigt så sa kanske inte grabben på bilden men det är klart, när det handlar om skörd och mat och fest ligger man ju som nötkreatur lite risigt till.
PÅ ÅCA blev det ett smaskigt wienerbröd, gott kaffe, spänstiga pratstunder, korvsmakning, joghurtinköp och en fin kasse att bära hem allt i. Det är bra att företaget syns och behåller sin popularitet även i sämre och mer utmanande tider.

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...