fredag 30 september 2016

Fokus ligger på fel saker

Under veckan som gått har Ålands lagting ägnat obegripligt mycket tid åt frågor som i det stora hela är ganska små. Sänkt åldersgräns i kommunalvalet är en av dem. Såklart har det också funnits debatter med tyngre massa men helhetsintrycket är att landskapsregeringen ägnar sig åt oviktiga detaljer på bekostnad av helheten.

Vi har ju faktiskt en självstyrelse att sköta och det tycks vara lätt att glömma bort bland toppmöten och andra symbolfrågor. Mot den här bakgrunden skriver jag ett inlägg i dagens tidningar:

Medan huset läcker klipper Ålands landskapsregering gräset...

Fokus ligger på fel saker
När vanligt folk drabbas av läckande tak försöker de allra flesta täta hålet. Det finns en logik i det. Men när det gäller ministrarna Ålands landskapsregering är det mer oklart. De skulle antagligen gå ut och klippa gräsmattan i regnet. Så går det nämligen bildligt talat till just nu.

Den redan slimmade och hårt belastade lagberedningen och förvaltningen i Ålands landskapsregering har sedan i våras lagt ner massor med kraft på förslaget till att sänka rösträttsåldern i kommunalvalet till 16 år.

Samtidigt har en uppdatering av djurskyddslagen fått vänta vilket ställer till besvär för näringslivet och djuren. Dessutom har man valt bort att göra den nödvändiga och brådskande renoveringen av socialskyddslagen vilket gör vardagen besvärligare än den borde vara för alla åländska socialarbetare och massor av klienter. I Finland gjordes detta våren år 2015 vilket sedan dess, varje dag, gör arbetet svårare för det åländska socialväsendet. Den lika väsentliga barnskyddslagen hanterades hafsigt av LR vilket gjorde att flera remissinstanser aldrig kunde ge sina synpunkter på förslaget.

Till följd av arbetsbelastningen har LR inte heller förmått svara på frågor kring Kommunernas socialtjänst (KST) vilket lämnar kommunfältet i ovetskap om vad LR egentligen vill eller är beredd att godkänna.

Man kan i sammanhanget nämna för självstyrelsen avgörande frågor som grundskolelagen, gymnasieutbildningen, jordförvärvslagstiftningen och näringsrätten. De har inte överhuvudtaget adresserats. Inte har heller arbetet med att hantera den finländska social- och sjukvårdsreformens (Sote) konsekvenser för Åland analyserats.

LR har inte tagit ett enda initiativ till lagstiftning när det gäller att underlätta ekonomiskt för kommunerna i syfte att kunna minska landskapsandelarna.

Mot den här bakgrunden måste frågan ställas: ägnar sig faktiskt landskapsregeringen åt rätt saker när så mycket politiskt krut bränns på att i strid med de allra flesta remissinstanser tvinga igenom sänkt rösträttsålder? Borde det inte finnas väsentligare saker att lösa?

Eller är det numera viktigare för ministrarna att prioritera personliga profilfrågor istället för att göra sådant som är avgörande och nödvändigt för hela Åland?

Åländsk Center

Jörgen Pettersson

Ordförande

Den här bilden tog vännen Britt i samband med dagens frågestund i lagtinget. Fast så där arg var jag inte, mer förundrad. 

torsdag 29 september 2016

I dag är det sjöfartens dag

När du kommer hem efter en hård dag på jobbet, slår dig ner i fåtöljen, läppjar på en läsk, öppnar en påse jordnötter och slötittar på teve är du samtidigt den internationella sjöfartens allra bästa kund.

Det är du och jag som håller shippingen flytande. I stort sett varje pryl du har i ditt hem, stora delar av maten du äter och de flesta plagg du bär har transporterats till dig på köl från nånstans i världen.

Det är sådana detaljer som hela världen funderar på i dag när vi firar World Maritime Day eller Världssjöfartens dag som det heter på svenska.

Den här bloggen hyllar ständigt sjöfarten som inte bara håller världshandeln vid liv utan dessutom är Ålands i särklass viktigaste näringsgren.

Några länkar:

Som publisher för Ålands Sjöfart gäller det att ständigt vara redo.
Sjöfartens Dag på Åland lockar storpublik till Mariehamn varje vår.
Jag skriver också regelbundet på Ålandsbloggen som finns på Sjöfartstidningens hemsida.

Det här är årets logga för Världssjöfartens dag.

onsdag 28 september 2016

Om vikten av sjöräddare

Ålands sjöräddningssällskap är en drygt femtio år gammal förening som sedan starten räddat liv, egendom och miljö till sjöss. I samband med juileumet i fjol höll jag följande hyllningstal till de frivilliga krafter som ger av sin tid för att hjälpa andra. Sådant behöver vi mer av i dagens samhälle, inte mindre. Den åländska sjöräddningen hörde dessutom till de organisationer som trots motstånd och skepsis var med och startade Ålands penningautomatförening (PAF). Sedan dess har föreningen hört till sällskapets viktigaste finansiärer vilket är logiskt och rätt. Om vi med hjälp av överskott från spelindustrin kan rädda liv är det bra för alla. Här ska man inte heller glömma hur mycket mer som sjöräddningens och övrigas initiativ har betytt för det åländska samhället.

Förra veckan tillbringade jag tillsammans med några andra från ledningen i Ålands sjöräddningssällskap i Göteborg och Långedrag där det svenska Sjöräddningssällskapet har sitt högkvarter vilket var extremt inspirerande. Vi återvände till Åland fyllda av intryck och idéer vilket så småningom också ska märkas i den åländska verksamheten. Det råder olika verkligheter där våra svenska vänner är typ hundra gånger större. Ändå har vi mycket att lära. Ålands sjöräddningssällskap har också tidigare haft samarbete med de svenska kollegerna när det gällde inköpet av Björkskär som för övrigt till stor del finansierades av en privat donation. Den röda tråden i svenska Sjöräddningssällskapets exempellösa framgång är kommunikation och marknadsföring och att aldrig glömma vad man gör; rädda liv, egendom och miljö med hjälp av frivilliga krafter.

Det är en lämplig dag att diskutera sjöräddning en dag som denna då det är tjugotvå år sedan Estonia gick under och stöpte om sjöfarten som vi dittills känt den. I samband med tjugoårsminnet för  två år sedan skrev jag en längre text om just detta. Det var obegripligt och fasansfullt och mycket mer. Dessutom visade katastrofen prov på hjältemod utan motstycke och beredskap som till många delar fungerade. Många blev hjältar vilket visar på behovet att ständigt vara beredd på storm, trots att solen skiner. Det gör Ålands sjöräddningssällskap och dess frivilliga varje dag i övningar som de utför på sin lediga tid. Hatten av till frivilligorganisationer där människor hjälper andra människor.


Delar av sällskapets styrelse och ledning på plats i Långedrags hamn där Sjöräddningssällskapet har sitt högkvarter. Högintressant, lärorikt och inspirerande! På bilden ses Johan Söderlund, Jörgen Pettersson, Lena Laitinen, Kasimir Antbrams och Dag Lindholm ombord på Wilh. R. Lundgren, en klassiker i livräddningssammanhang. Hon var verksam under åren 1920-1957 och undsatte 1.760 sjöfarare.
Sjöräddningssällskapets vd Rolf Westerström och några av de frivilliga sjöräddarna.
Lite mer om Lundgren som hon kallas i vardagen.
Märta Collin kommer för att hämta ut oss till Öckörö och dess gymnasieskola och sjöräddningscentrum.
Koss vad det vimlade av segel denna dag och det var inte så konstigt för det vankades kappsegling med spektakulära båttypen M32. 
Detta centrum är en konkurrent till det åländska sjösäkerhetscentret men har till exempel ingen fallande livbåt.
Några av de kurser som erbjuds.

tisdag 27 september 2016

På Kökar finns framtidstro

När man reser lär man. Det är väldigt tydligt efter lördagens utflykt till Kökar. Där mötte vi entusiasm och framtidstro och arbetsglädje; precis de ingredienser som skapar framgång.

Här följer några rader från en expansiv skärgårdskommun som tycker det är en oerhört dålig idé att slå samman kommuner och ta bort initiativkraften hos den lokala befolkningen.

I lördags åkte delar av Centerns lagtingsgrupp och verkställande utskott till Kökar för att presentera oss själva och bekanta oss med de utmaningar och möjligheter som kommunen står inför. Vi höll till i Skärgårdsbröds bageri där Casper och Susanna Mickwitz visade runt i bageriet som är en av de nysatsningar som satt fart på Kökar de senaste åren. Vi var också förbi det nya bostadsområdet Björsnäs som nu är under arbete. Efter jul ska de första av tjugo hus börja byggas. Tre är redan sålda och nio bokade, allt förverkligat med privata investeringar! Lika privat är bostadsinitiativet Rysskläpp som ligger nära Karlby centrum. Förutom paret Mickwitz är ordförande i Kökar Företagare rf, Johannes Jansson, en de som är med på ett hörn i denna expansion som beskrivs som den ”största i Kökars moderna historia”

Det är inte bara detta som händer. Det finns även långt framskridna planer på en ambitiös pilgrimsled från Åbo över Nagu och Korpo till Kökar, vidare till Sottunga och till Jomala och över fasta Åland. Det visar hur alla kan dra nytta av ett lokalt initiativ.

Samtalet i cafeterian kretsade kring en lång rad olika frågor av vilka de viktigaste för kökarsborna är till exempel följande:

• Beredskapen inom hälsovården.

• Det kommunala självbestämmandet.

• Trafiken till och från Kökar.

Det råder en allmän uppfattning att för mycket fokus i dag ligger på hur många kommuner som Åland ska bestå av trots att samtalet borde handla om vilken service som kommunernas invånare ska ha. Var finns visionerna, löd frågan.

Planerna på en gemensam skärgårdskommun möter ingen som helst förståelse på Kökar. Tvärtom befarar alla att viljan för att kämpa för det egna samhället försvinner om besluten fattas någon annanstans. I dag råder en nybyggarvilja och företagsanda som aldrig hade uppstått som en del av något mycket större. Det kryllar av privata initiativ och framtidstro.

”Det är det som är styrkan i en liten kommun. Alla hjälper till”, lyder budskapet.

Sist och slutligen handlar det om nödvändigheten med närdemokrati som gör att folk tar ansvar för sin egen vardag.

När det gäller trafiken påpekar kökarsborna väldigt tydligt att sommartidtabellen tar slut för snabbt, detta mot bakgrund av att allt fler väljer senare semestrar.

Hälsovårdsberedskapen som kökarbon Stig Brolin arbetet intensivt med i ÅHS styrelse är något som kommuninvånarna håller hårt på.

”Det är väldigt kostnadseffektivt att kunna sköta plötsliga sjukdomsfall på orten istället för att kalla in en helikopter”, understryker Brolin.

På önskelistan just nu finns också en ny, öppningsbar så kallad fällbro istället för den snart uttjänta skolbron samt en ny 2,5 meters farled från Harparnäs till Karlby. En sådan led skulle med säkerhet locka båtturister till Kökar och Åland vilket alla skulle vinna på; inte att förglömma yrkestrafik, sjöräddning, sjöbevakning, brandbekämpning och många fler.

Centergruppen passade också på att hälsa på hos sjöbevakningsstationen där chefen Kim Westman visade runt och redogjorde för verksamheten som under de senaste åren visar tydliga tecken på hög intensitet.

Det är oerhört inspirerande att lyssna till alla framtidsplaner som i dag finns på Kökar. Det är också en nyttig och nödvändig påminnelse om hur viktigt det är för en kommun att själv kunna fatta beslut som lockar företagare och inflyttning. Inte minst är det ett mycket gott betyg när Kökar genom att ha skapat ett välfungerande samhälle lyckats locka privata investerare att satsa på framtiden.

Centerns kommunrunda som började i Hammarland och fortsatte i Kökar tar nu sikte på Sottunga där det bjuds på fika inkommande söndag. I Nya Åland skriver i dag vännen Gustaf Saurén starkt om kommunfrågan.

Vi ser det som viktigt att åka runt till alla kommuner och dels presentera våra egna idéer och lyssna till vilka utmaningar våra åländska lokalsamhällen har.

Från Centerns sida deltog även lagtingsledamoten Harry Jansson samt medlemmarna i verkställande utskottet Carina Eriksson, Mathias Johansson, Mats Ekholm och partisekreteraren Jenny Schuhmeister.

Åländsk Center på Kökarbesök. Från vänster Mats Ekholm, Carina Eriksson, Jenny Schuhmeister, Harry Jansson och Mathias Johansson.
Casper Mickwitz berättar om bageriet och framtidsplanerna.
12.000 kubikmeter berg ska flyttas innan vägen blir verklighet.
Det är ett imponerande projekt som pågår på Kökar.
Partisekreterare Jenny Schuhmeister blir rundvisad på det nya bostadsområdet Björsnäs. Till vänster Johannes Jansson och till höger Casper Mickwitz.



måndag 26 september 2016

Färöarna tar miljöledning

Egentligen borde man vara på Färöarna i morgon och på onsdag. Där ordnas i dagarna två en högprofilerad konferens om förnyelsebar energi. Färöarnas ambitiösa mål är att redan år 2030 använda 100 procent grön elektricitet. Det är beundransvärt på många plan men såklart mest för att det är nödvändigt. Planerna är konkreta till den grad att färöiska elbolaget SEV vann Nordiska rådets miljöpris år 2015.
Under de två dagarna ska bland annat det stora klimatavtalet COP21 diskuteras liksom hur energi lämpligast lagras och vilka nya teknologier som står till buds. Bland föredragshållarna märks en hel hög världsledande forskare och entreprenörer.
Utmaningarna är globala och det glädjer mig väldigt mycket att självstyrda Färöarna går i bräschen för detta. På det lokala planet är frågorna något som vi inom Mariehamns Elnät Ab funderar mycket kring och det ska bli intressant att följa konferensens resultat. Små orter har den fördelen att strukturerna är lättare att överblicka varför jag inte är förvånad över att just Färöarna har tagit förarsätet. Rätt hanterad är självstyrelser perfekta platser för olika former av innovationer.

Färöarna är dessutom en plats jag genom åren blivit god vän med. Lycka till i arbetet!


Färöarna står under två dagar värd för en stor konferens med målet att göra ögruppen helt grön redan år 2030.


söndag 25 september 2016

Fylld av inspiration

Inget går upp mot att möta nya människor och se andra vardagar. Det står oerhört klart efter ett besök till Sjöräddningssällskapet i Göteborg och lördagens utflykt till Kökar. Jag återkommer till båda men måste redan nu slå fast. Det gäller att vara annorlunda, sådant betalar sig allt mer i en strömlinjeformad värld. Att se hur småskalighet sätter fart på idéerna är nyttigt och faktiskt livsviktigt!

Nu är jag precis hemkommen från ytterligare ett kreativt sammanhang i form av Centerstyrelsen. Där finns idéerna, kunskapen, kreativiteten och inspirationen. 
 
Sist och slutligen är det enkelt. Ljus är coolare än mörker. Bilden har jag lånat från ett helt annat sammanhang.

lördag 24 september 2016

I dag bär det av till Kökar

I dag bär det av mot Kökar där vi från Åländsk Centers sida hoppas möta så många Kökarbor som möjligt i bageriet i Karlby. En viktig del av politiskt arbete är att träffa folk och lyssna på åsikter och lära känna folks vardag. Det är ju annars ingenting som är lika lätt som att ha åsikter om sådant man inte riktigt begriper.

Kökar har jag genom åren skrivit mycket om, som till exempel:

Om det fantastiska bageriet.
Om styrkan i småskaligheten.
Om Christian Pleijels praktverk.
Om Hann-Jalle och hans liv.
Om arbetet för en hållbar framtid.

 
Långnäs just nu, på väg mot Kökar. 

fredag 23 september 2016

Insändare om Sottunga

Inspirerad av lagtingsdebatten om Sottunga har jag skrivit en insändare om dilemmat att hantera Sottunga och Pommerns nya torrdocka. Båda satsningarna är att betrakta som regionpolitik men den ena kräver en kommunreform och den andra inte. Frågan är långt ifrån enkel men jag tycker tonen i debatten, från regeringens sida, lämnar mycket att önska. I ett rättssamhälle krävs att man följer reglerna och Rule of Law. Så är inte fallet i dag.

Så här glada är de som bor på Sottunga. Bilden har jag lånat från kommunens hemsida.  Om Sottunga och Mariehamn har jag skrivit förut.
Pommern i Mariehamn ska såklart bevaras.
Insändare: Vi vill bevara både Pommern och Sottunga
Vad är viktigast, Pommern eller Sottunga? Frågan inställer sig i kölvattnet till den polariserade debatten om landskapets andra tilläggsbudget. Många griper tillfället och menar att Sottungas problem visar på det orimliga i dagens kommunstruktur. Allt ska vara bärkraftigt, alltså alla kommuner ska alltid bära sina "egna" kostnader, vilket på många vis knappast är möjligt. Inte ens för den största enheten. Frågan är absolut inte svart eller vit.

Sottungastödet handlar om 200.000 euro och utgör en del av den regionalpolitik som skapat självständiga medborgare över hela Åland. Man borde i sammanhanget minnas att Sottunga troligen, över tid, har varit bland Finlands bäst skötta och mest ekonomiskt hållbara kommuner där kommuninvånare hjälpt till långt utöver vad som är brukligt i andra kommuner. Inför den fortsatta reformen av det kommunala systemet finns därför minst en viktig fråga som måste ställas: finns det ens i teorin ett billigare sätt, än i dag, att se till att Sottunga och deras invånare får den service de enligt grundlagen har rätt till som ålänningar? Är det rentav Ålands smala lycka att våra små kommuner skapat och skapar liv till en kostnad som är en bråkdel av de större enheterna. Jag har inte svaret men skulle inte bli överraskad om en ekonomisk/sociologisk analys kunde överraska centraliseringskramarna. Hur man än gör med kommungränserna försvinner inte kostnaderna för skola samt barn- och äldreomsorg. Det kan rentav vara kontraproduktivt att lägga ner kommuner som mer kostnadseffektivt än andra tar hand om sina invånare. Ett tankeexperiment: vad hade det kostat Åland om Sottunga lagt ner för tio år sedan? Mer eller mindre? Hade Salteriet i hamnen i sådana fall kunnat erbjuda Östersjöns godaste wienerschnitzel? Hade folk bott kvar?

Om man sedan blandar in Pommern i det ekonomiska pusslet blir det ännu mer komplicerat. Att sätta fyrmastbarken i en docka i Mariehamn ska kosta nästan åtta miljoner euro, fem av dem ska komma från landskapet Åland (25 gånger mer än Sottungastödet) men ingen antyder därför att staden saknar ekonomisk bärkraft och att systemet måste göras om. I klarspråk är dock skillnaderna väldigt små. Det handlar om landskapets gemensamma kassa och en otillräcklighet att sköta sina egna angelägenheter. Pommern var som bekant en gåva till Mariehamns stad, inte till hela Åland. Pommernpengarna är därmed också att betrakta som regionalpolitik.

Frågan blir därmed hur man ska spara av samhällets medel så att värden inte förstörs. Tar man inte hand om Pommern försvinner den, sköts inte Sottunga på rätt sätt kan samhället förtvina. Centralisering blir kanske billigare men försämrar garanterat vardagen i periferin. Det vore ju mycket billigare också om vi skötte Åland från Finland och Finland från Bryssel och så vidare. Men det vill i vart fall inte Centern. Vi vill utveckla självstyrelsen och bevara Pommern och vi vill att Sottunga fortsätter vara ett levande samhälle för det är sådana ingredienser som gör Åland unikt. Det är lösningen på allt detta vi borde söka.

Jörgen Pettersson
Ordförande, Ålands Center

torsdag 22 september 2016

Hallå där Götet, skoj att ses!

Veckans utflykt går till Göteborg där Svenska sjöräddningssällskapets huvudkontor i Långedrag är målet. Där väntar fortbildning i sjöräddningsfrågor, inspiration och, helt säkert, goda diskussioner.

Ser mycket fram mot detta, Ålands sjöräddningssällskap är en fin organisation som med ideella krafter räddar liv, miljö och egendom. Det handlar om talkoarbete där omsorgen om den egna plånboken kommer efter viljan att göra rätt.

Göteborg har jag alltid haft ett speciellt förhållande till, det är en skön stad med trevligt folk. Här följer några minnen:

Här är texten från när Robert Aschberg & Co berättade om arbetet med att rädda flyktingar på Medelhavet.
Förra gången jag var i Göteborg väntade en massa årtag. Den här gången blir det lugnare.
Och deltagande i den stora biblioteksmässan glömmer jag aldrig.
Sommaren år 2015 var jag på plats i Långedrag där svenska sjöräddningen håller till.
Då gällde rodd från Göteborg mot Köpenhamn. Roddare Johnny i förgrunden och Viking och Lilla Bommen i bakgrunden.

onsdag 21 september 2016

En mycket ovanlig onsdag

Som onsdag betraktad är det en alldeles extra ovanlig dag i dag. IFK Mariehamn kan återta serieledningen i hemmamatchen mot FC Inter. Det får mig att minnas en tidigare, osannolik och fantastisk drabbning i Åbo då IFK krossade hemmalaget!

I dag är också den europeiska samarbetsdagen vilket ska sätta fokus på vikten av samarbete, rätt mycket i stil med som sades i Strasbourg förra veckan. På hemmaplan uppmärksammas dagen på stadsbiblioteket i Mariehamn. Bibbor är inte bara bra för folkbildningen, här lär man sig jobba tillsammans också! Därför har de hyllats förut på denna blogg.

Till råga på detta är det också den internationella fredsdagen vilket påminner om sådant som är viktigt på riktigt i vår vardag. För Finland är dessa dagar än mer speciella, det har gått sjuttiotvå år sedan den tuffa freden slöts med Sovjetunionen. Om detta och mer berättade jag för två år sedan i samband med jubiléet.

Så här tolkar åländska skolelever den europeiska samarbetsdagen.
Att detta handlar om fred går inte att missförstå. 
Hela Europa är ett fredsprojekt som i dag kan framstå som lite spretigt. Därför är dagar som denna antagligen ganska bra.
Forza IFK! I dag ska vi tillbaka i ligaledning!

tisdag 20 september 2016

Lycka till Katarina!

I dag slutade Tysklands honorärkonsul på Åland, Gun Erikson-Hjerling. Hon ersätts av Katarina Mörn som till vardags är vd för Axtours i Mariehamn. Katarina bor på Föglö men ska sköta konsulsysslorna från kontoret i Mariehamn. Det är stora skor hon har att fylla, Erikson-Hjerling har i över tjugo år skött förbundsrepublikens sysslor på Åland på ett sätt som fick lovorden att strömma till från tyska ambassadören i Helsingfors, Dorothee Janetzke-Wenzel som jag för övrigt träffade första gången i samband med finska Centerns stora sommarmöte i Seinäjoki.

På plats i GE-villan där ceremonierna hölls var många av de åländska honorärkonsulerna och ryske konsuln på Åland, Mikhail G. Zubov. Han är också bekant med den ryske talmannen Valentina Matvijenko som jag träffade förra veckan i Strasbourg. När det gäller att stärka Åland och självstyrelsen internationellt är de personliga kontakterna av största vikt och Åland har i det avseendet lyckats väl över tid. Är man liten måste man se till att ha många kompisar.

Tyskland hör till Europas allra mest inflytelserika länder och det är utomordentligt viktigt att hålla kontakterna dit vitala. Lycka till Katarina, det är ett viktigt uppdrag som väntar!
Förlåt, bilden blev ganska suddig men visar hur det såg ut när tyska ambassadören i Finland, Dorothee Janetzke-Wenzel sade adjö till Gun Erikson-Hjerling och välkommen till Katarina Mörn i GE-villan i Mariehamn.


måndag 19 september 2016

Dags för prat och verkstad

Måndag! Och lagtinget börjar sammanträda igen vilket är på tiden. 

I dag är också dagen då bröderna Montgolfier genomförde den första bemannade luftballongfärden. Året var 1783 och det har tidigare nämnts i denna blogg.

Det har också gått sextioett år sedan Juan Perón avsattes av en militärjunta i Argentina. Jodå, han har såklart Ålandskoppling, troligen.

Ha en fin arbetsvecka.

Måndagar har trots ett tvivelaktigt rykte något vackert i sig.

söndag 18 september 2016

Köttigt från Skördefest

Tack alla inblandade för en formidabel Skördefest och öppna gårdar och samvaro, skratt och vardagsglädje. Som vanligt kryllade det av folk i farten och om jag får säga som jag tycker är parkeringskortet smart och troligen nödvändigt. Ett evenemang av Skördefestens kaliber kräver administration och därmed finansiering. Förr i världen stod skattebetalarna för de fiolerna. Nu börjar organisationen så sakteliga stå på egna ben vilket är imponerande. Dessutom är femton euro för att få parkera verkligen inte mycket, hur man än resonerar.

Här är några ord från tidigare fester, måste i dag ägna mig åt att förbereda veckan som kommer med lagting efter ett historiskt långt uppehåll och extremt få framställningar från landskapsregeringen. Det börjar antagligen bli dags att sätta fart på saker och ting igen.

Ses.
Kameran var inte i form i helgen men här är i alla fall en bild från Haddnäs där det köpes en mör och saftig clubstek som tillagades vid höstens kanske sista grillning.

lördag 17 september 2016

Viktiga kontakter för Åland

Skriver detta medan den franska landsbygden rusar förbi i 300 kilometer per timme. Det är en säregen upplevelse; kossor, pensionat, skogsarbetare, cafeterior, restauranger, skogar, åar, tältläger, husvagnar, kraftverk och mycket mer sveper förbi mitt tågfönster. Det är som en fransk samhällslektion i superspeed och ger en smak av genuint lantliv. Jag är ingen väldigt van frankoman men har alltid trivts i detta land trots att jag inte pratar deras språk. Ungefär som med Finland.

Det nyligen avklarade besöket handlade om ett europeiskt toppmöte där samtliga europeiska parlamentsledare var på plats i Strasbourg och i europeiska rådets otroliga byggnad. Jag var där i egenskap av vice ordförande i inflytelserika BSPC där Åland tar över ordförandeskapet år 2018. BSPC var en av en handfull parlamentariska organisationer som var inbjudna tillsammans med ländernas politiska toppskikt. Nyfikenheten var dessutom stor kring hur Åland ska lägga upp ordförandeskapet. Här finns bilder och text på BSPC:s hemsida.

Under mötet har det pratats flyktingar, Rule of Law, terrorism, hatretorik och vikten av god ton i samtalet. Demokratins grund är parlamenten och om samtalet inte där förs på en hygglig nivå kan vår värld sådan vi känner den studsa precis vart som helst.

Där jag sitter och ser Frankrike passera blir insikten i utmaningarna påtaglig. Det är stor skillnad mellan tonen i parlamenten och samtalen i verkligheten. Själv höll jag ett anförande som jag beskrev i går. Andra lyfte andra frågor och förvånansvärt många valde att koncentrera sig på internet och de möjligheter och utmaningar som sociala medier skapar. Det är inte blott hallonsaft. Europarådets generalsekreterare Thorbjørn Jagland (Norge) spikade analysen rätt väl med slutsatsen:

”Ett twitterinlägg kan starta en revolution men det kan inte skapa en institution.”
Med det ville han säga att det är lätt att i stunden hävda det ena eller det andra och tweeta eller Facebooka men att det också gäller att vara beredd på följderna av att agera innan eftertanken slagit till. Den arabiska våren startade med en butiksägare som satte eld på sig själv i protest mot korruption och maktmissbruk i landets ledning. I dag är Tunisien ett hyfsat stabilt land men oroligheterna spred sig till övriga mellanöstern och är i dag koncentrerade till jättelandet Syrien där krig tvingar folk att sätta sig och sina barn i en flotte för att med livet alldeles bokstavligen som insats försöka nå andra sidan. Tror någon att någon gör det för nöjes skull? Bland dem som nämndes och som aldrig kommer att få chansen att leva fanns treåriga Alan, grabben som flöt död i land i Grekland.

Jag har nog aldrig varit på en lika tankeväckande tillställning som denna. Det finns en genuin oro i Europa att populister och mörka krafter ska ta över på nytt. Liksom hände då andra världskriget startade. Det blev vi mot dem och det blev misstänksamhet och slutligen katastrof. Inte för att någon slog fast att de som tänkte annorlunda måste dö utan för att det fick gå så långt innan de goda krafterna vaknade.

Denna Strasbourg-tur kommer att hänga med länge liksom vikten att bygga ett samhälle på basen av regler, inte hastigt påkomna hugskott. Det är också omöjligt att missa kopplingen till vårt eget Åland. Medan övriga Europa gör allt för att stärka demokratin ägnar sig Ålands landskapsregering åt att minska demokratin; det är i det lilla exakt vad alla andra helst vill undvika.

Valentina Matvienko är nummer två efter Putin i Ryssland och därmed extremt inflytelserik. Numera vet hon också mycket mer om Åland!
Tysklands president Norbert Lammert ville veta mer om Åland och är redo att komma och hälsa på.

På väg till kvällens middag tog vi rygg på Israels delegation med talmannen Yuli Yoel Edelstein i spetsen. 
På plats i Strasbourg var även Finlands riksdags talman Maria Lohela som inom någon vecka kommer och hälsar på till Åland. Till vänster BSPC:s tidigare ordförande Janus Vucans från Lettland.

fredag 16 september 2016

Budskapet till Europa

Strasbourg och World Day of Democracy. Toppmöte för alla europeiska parlament. Detta händer vartannat år och var senast i Oslo. Då fick inte Ryssland vara med på grund av Krimkrisen. Den här gången var de på plats och räckte enligt min mening ut en hand i det att Rysslands nummer två, dumans talman Valentina Matvienko, slog fast att det krävs dialog för att hantera Rysslands och Europas gemensamma utmaningar. Fru Matvienko hade jag senare på kvällen förmånen att byta några ord med.

I början av konferensen i går fick jag dessutom möjlighet att presentera BSPC:s position kring den stora flyktingkris som plågar Europa och resten av världen. I dag räknar man med att 65 miljoner människor befinner sig på flykt för att klara livhanken. Av dem kommer sex procent till Europa. Det finns alltså sådana som gör mycket mer än vi.

Så här sade jag, tyvärr bara på engelska:

Mr President,

On behalf of the Baltic Sea Parliamentary Conference, BSPC, I would like to emphasize the importance of international parliamentary cooperation – especially regarding the current tense situation in Europe, in particular because of the migration and refugee crisis.

At first, I want to thank our host, Pedro Agramunt, President of the Parliamentary Assembly of the Council of Europe, for inviting us to this highly parliamentary conference here in Strasbourg.

The Baltic Sea Parliamentary Conference was founded in 1991 with the primary goal to create a platform for open parliamentary dialogue to overcome the cold war and to establish the Baltic Sea as a sea of freedom and cooperation. We Parliamentarians from around the Baltic Sea are convinced that cooperation and dialogue are indispensable to prevent conflict and promote joint progress.

This year we are celebrating BSPC:s Silver Jubilee. During the last 25 years our conviction has not changed. On the contrary, this year’s Silver Jubilee conference has once again proven that the cohesion within the BSPC is stronger than ever. Unanimously, we as Parliamentarians called in paragraph 2 of our Resolution 2 weeks ago in Riga on the governments in the Baltic Sea region to take further steps to re-establish mutual trust and dialogue in the Baltic Sea Region, in particular within the Council of the Baltic Sea States.

We also called on the governments to welcome mutual cooperation and peaceful solutions of international disputes, taking into account best practices for example in the Baltic Sea Region. My own homeland, the Åland Islands, is a great example of Crisis Management. Thanks to international agreements in 1921 we today are a neutralised and demilitarised autonomy in the Baltic Sea; in daily life referred to as “The islands of peace”.
Considering the current situation within Europe, it is important to remember such an approach. A fair solution that can be accepted by all involved sites can only be achieved by dialogue and cooperation, particularly in times of crises.

As we speak today fathers and mothers across Europe faces their worst living nightmares. They can not guarentee their childrens safety. They lack power to make decisions. They flee for their lives with their kids clinging to their parents. Thats not dignified. Its not human. Its not what our ancestors expected from us when they rebuilt Europe after the war. We do not only owe ourselves to act in a civilised manners. We are in debt to those who shaped our continent and we are in even greater debt to them who are not yet borned but have every right to grow up and shape their own future and their own happiness. We need action to make that happen.

Maybe, each country – as a reflex – feels the need to protect its people and fears the challenges that come along with a high number of refugees. But can we as Europeans actually refuse helping people that suffer from war? Aren’t we living on a continent that has suffered so much because of war in the past and has now achieved a Union of stability and peace? This Union could be installed, because of good cooperation and a vivid dialogue.


Within European crises, we therefore need to find European solutions.

Against the background of the current situation of migration and the high number of refugees coming to Europe, it is extremely important that all respective countries sit at one table being open minded to a comprehensive solution.

The number of refugees will remain a challenge within the next years, because there are no signs of deep going improvements in the origin countries of the refugees. So, the question is, how can we find a longlasting solution to help the people in need without overstretching our capabilities.

The solution is definitely not that every country only deals with its domestic problems and does not care about the neighbours. This crisis is not only a challenge for one or two single states but for all European states and Europe as one.

The answer of the BSPC and our common position facing migration and refugee crisis, to which we agreed 2 weeks ago is our call on the governments:

To closely work together in coping with the ongoing challenges connected with the refugees in the region and to continue to ensure the decent treatment of and the right to safe asylum for these refugees in the countries of the Baltic Sea Region and to foster closer cooperation and, as far as necessary, following EU respectively UN declarations in tackling illegal and irregular migration.

In the Background document (prepared on the instruction of the President of the Parliamentary Assembly of the council of Europe) to this Theme you also point out the impact of the recent terrorist attacks:

The parliamentarians of the 25th BSPC explicitly:


  • condemn terrorism in all its forms as a common threat for our citizens and our shared values and 
  • deplore the loss of innocent lives, express sympathy and solidarity with the victims of all terrorist attacks, their families and all those who suffered in these inhumane attacks. We also 
  • express the crucial need for the joint fight against this major threat to our societies and to uphold our democratic values, while stressing that this fight has to respect the rule of law and civil and human rights and we
  • are convinced that respecting the rights of minorities would provide a benefit for all regions in the Baltic Sea.
We should not take for granted that we parliamentarians can always find satisfactory solutions. But we have an obligation to our citizens to contribute to solve conflicts.

Further strengthening interparliamentary cooperation as well as the influence of parliaments and their common will is of crucial importance in order to look for answers to international challenges such as the refugee crisis and the threats posed by terrorism. We parliamentarians as representatives of the citizens in our countries need to continuously work on deepening dialogue, on compromise and on cooperation related to democratic values to face future international challenges.

Thank you for your attention.
Europas tyngsta politiska ledare på bild i det så kallade familjefotot. Och jag.
På plats i talarstolen.


torsdag 15 september 2016

Starstruck i Strasbourg

Först kom jag till den spektakulära byggnad i Strasbourg som inrymmer Council of Europe. Strax efter kom Dalai Lama, ryska dumans talman Valentina Matvienko och ytterligare ett trettiotal europeiska talmän. Sedan kunde diskussionen börja.

Ungefär så var det faktiskt denna märkliga dag i franska Strasbourg. Att jag var först på plats berodde bara på att jag är inneboende ängslig för att komma för sent och därför gör tvärtom. Att Dalai Lama var i stan var en tillfällighet, tror jag. Han träffade bland andra Pedro Agramunt som är ordförande för Parliamentary Assembly of the Council of Europe. Där ingår nästan femtio europeiska länders parlament. Det är alltså den högsta politiska ledningen i Europa på plats. Själv företräder jag i ordförandes frånvaro BSPC (Östersjökonferensen) och tar tillfället i akt att lyfta Åland och berätta om självstyrelsen, neutraliteten och demilitariseringen. Inte riktigt som på Orkney häromåret men nästan. Har nog aldrig talat inför en lika tung skara som här. Att Åland har ordförandeskapet i BSPC år 2018 är ett gyllene tillfälle att sprida information om Ålandsexemplet till extremt inflytelserika politiker över hela Europa.

Huvudtemat under de två dagar som konferensen pågår är flyktingkrisen i Europa, mänskliga rättigheter, demokrati och så vidare. Det råder en bred samsyn att hela Europa måste vara med i arbetet med att hjälpa människor på flykt. Men det är inte bara så enkelt. Alla länder har sina egna utmaningar, ofta från äldre män med ängslig människosyn. Återkommer i morgon med talet jag hade förmånen att hålla. Det var extra allt, har till exempel aldrig förut blivit tolkad till åtta olika språk!

Dalai Lama, hur var han? Har dessvärre ingen aning men jag hälsade på en som strax innan hade hälsat på Hans Helige Höghet! Närmare än så kom jag aldrig. Fast han såg snäll ut. På plats i Strasbourg lyfte han arbetet med att samtala istället för att kriga och särskilt rörelsen #NoHateNoFear. Här kan man se fler bilder från hans besök.
När det gäller att visa resten av Europa var Åland finns får man inte spara på krafterna. Här på plats i Strasbourg.
Dit kom också Dalai Lama himself, den tibetanska buddhismens högste ledare. Han var på gott humör och lyfte #NoHateNoFear tillsammans med presidenten Pedro Agramunt.
Tågstationen i Strasbourg får en att tro att invasionen från yttre rymden startat. Jag fick flashbacks från Liepaja. 
Ingången.
Fick plats nummer nio på talarlisten vilket är mycket bra. Före mig kom israeliska Knessets talman Yuli Yoel Edelstein, en man som visade sig vara mycket trevlig!

#NoHateNoFear. Här kan man läsa mer om denna livsviktiga kampanj.




onsdag 14 september 2016

Fadern, sonen och Manchester

Glädjen i barn övergår såklart vanligt förstånd och simpel logik. De är oförutsägbara, bändiga, kompromisslösa, kreativa, diskussionsvilliga, förädlande, lyssnande och fantastiska och på alla plan en utvecklad variant av en själv.

Så ska det vara, hittills har ingen ny generation varit mindre oförvägen än den gamla och det sker absolut inte heller under den tid vi kallar vår.

Min pojk’ Zacke är därmed listigare, roligare och bättre informerad än Ol’ Man. Det var tydligt under den gångna helgen då jag fick följa med på världens hittills dyraste fotbollsmatch i Manchester. På plan stod United och City i ett av de derbyn som följs av fler människor än några andra. Den ”dyraste” matchen bottnar i värdet på de spelare som ingick i startelvorna. Man nämnde åtta miljarder kronor vilket såklart är för mycket att greppa. För mig. Zacke hade däremot full koll på spelare, taktik, beefar och storyn om verkligheten. Kan inte riktigt släppa det faktum att upplysningen hos dagens unga ligger många våningar ovanför min egen.

Fast lönerna och summorna till trots. När matchen väl började och vi blev ett med 75.000 andra på plats spelade pengarna inte längre någon roll. Då var det pojkar (och män) som stred om en boll och ville göra mål; påhejade av oss alla på plats och några hundra miljoner framför skärmar världen över. City vann denna gång med 2-1 och det var kanske inte optimalt (fast själv håller jag lite mer på Liverpool och kunde hantera förlusten) för sonen. Detta kunde tack och lov hanteras med shopping... Theater of Dreams, som är namnet på Old Trafford, lever inte bara på drömmar utan kräver cash också.
N
Biljetterna till detta derby, av många betraktat som det största, köptes från Ticket2 som jag varmt kan rekommendera. Allt förlöpte väl och leveransen och omhändertagandet var seriöst och trovärdigt. Det bästa av allt? Utan vidare sonens kommentar ”tio av tio” som betyg för resan! Fotboll är show. Spänning. Gemenskap. Och oerhört mycket mer. Som till exempel ett bra tillfälle att verkligen umgås.


PS Fast det där med världens största derby ska man salta. Det går självklart inte upp mot matcherna mellan JIK-volley och IFK Mariehamn! :-)
Zacke är ingen vän av selfies men den här tvingades han ställa upp på. Kvinnan i bakgrunden ser inte heller så imponerad ut.
Zacke framför den kännspaka statyn The United Trinity (George Best, Denis Law och Sir Bobby Charlton).
Tröjorna som hänger på var sin sida om sonen bär namnen på killar som sparkar boll i Manchester United. Platsen är deras omklädningsrum. 
Panoramabild från matchen. Det blir vad det blir.
Det är ofattbart mycket folk när man ser typ 75.000 på en och samma gång. Mer än två gånger Ålands befolkning var på match vilket skänker perspektiv. 

tisdag 13 september 2016

Mycket mer än bara hästar

Efter några högintressanta dagar är det dags för summering av två killars strapatser i Manchester. Men det blir i morgon. I dag får det räcka med en bro och några hästar!

Bro byggd på tvären.

 
Hästar på fotbollsmatch.

 
Häst i hotellobby. Ofarlig.

måndag 12 september 2016

Hem är bäst av allt

Efter några intensiva och minnesvärda dagar i Manchester återvänder jag och sonen i dag till Åland, skolan, jobbet och vardagen. Ha en fin arbetsvecka!
Inget går upp mot den åländska flaggan!

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...