torsdag 31 juli 2014

Hushållen blir allt mindre

År 2013 fanns 13.318 hushåll på Åland, alltså enheter som skapar det liv vi alla tillsammans delar. I dessa hushåll bodde 28.666 personer, 11.393 i Mariehamn, 15.112 på landsbygden och 2.161 i skärgården. I dessa hushåll bor i genomsnitt 2,12 personer vilket är mindre än år 1980 då 2,5 personer bodde i hushållen. Sådan är utvecklingen i stort sett överallt, familjerna blir mindre och singelhushållen fler.

Jämfört med år 1980 har befolkningstillväxten ökat hyggligt i Mariehamn och kraftigt på landsbygden medan skärgården dras med stor utflyttning. Det är besvärande och svårt inför framtiden. Urbaniseringen sker även på Åland, folk vill bo där folk finns. Skärgårdens problem är isoleringen som uppstår när aktiviteterna sker någon annanstans. Åt detta kan man inte göra något annat än att gilla läget och i den mån resurserna medger skapa de kommunikationer som behövs för att upprätthålla livet även utanför mainroad.

I höst kommer lagtinget att diskutera och förhoppningsvis ta beslut om framtiden för skärgården, i vart fall när det gäller kortrutten. Jag ser personligen Vårdö och Föglö och kanske Brändö som möjliga tillväxtkommuner medan de övriga inte riktigt på samma sätt visat framtidstro, företagarkraft och demografisk sundhet. Här måste krafttag till och dessa börjar alltid hos en själv.


Sverige är världsledande när det gäller folk som väljer att bo som singlar. Detta smittar också av sig på Åland och kan vara en bidragande orsak till att allt fler väljer att lämna skärgården till förmån för fasta Åland.

onsdag 30 juli 2014

Allt mindre olja på Åland

Under år 2013 såldes nästan 50.000 kubikmeter oljeprodukter på Åland. Det är mindre än på många år (10.000 kbm mindre än år 2012!) och antagligen en följd av fler jordvärmeanläggningar och luftpumpar i hushållen. Dessutom går dagens bilar på en bråkdel av det bränsle som förr användes. Inte desto mindre är fortfarande oljeberoendet stort och inte under överskådlig framtid avtagande. Det är bra inte minst för det åländska näringslivet. Mest har försäljningen av lätt brännolja minskat (oljepannorna) medan mängden diesel ökat något. Vanlig bensin säljs ungefär lika mycket som tidigare.

Detta faktum är ytterligare ett skäl att Åland ska sträva mot att bli ett föredöme för Finland och resten av Europa när det gäller energilösningar. Detta har jag även tipsat EU:s nyvalde president om!

Olja är inte alltid en vacker syn men inte desto mindre det drivmedel som för världen framåt och skapat tillväxt, fred och över tid en bättre värld. På Åland just nu minskar dessutom användandet av fossila bränslen vilket är ett gott tecken.

tisdag 29 juli 2014

Solen lockar turister

Utan sol, inget liv. Det är självklart men likväl något man måste påminna sig själv om. Åland borde trycka mer på detta faktum att vi har fler soltimmar än de allra flesta andra ställen i Norden. Enligt Åsubs statistik kunde vi räkna med 1.530 soltimmar under år 2012, en i övrigt usel sommar. Det är starka siffror som kunde användas i marknadsföringen.

Soliga Åland. Heta Åland. Värme som räcker hela året. Och så vidare. Detta har rapporterats i olika sammanhang genom åren och kunde med fördel intensifieras. Norden må vara kallt och kargt (otalt). Det är också välkomnande, inspirerande och rogivande, åtminstone Åland! Turismen är ett av de ben som framtidens Åland ska stå på.
Solen på Åland slår det mesta, åtminstone i Norden.

måndag 28 juli 2014

100 år sedan världskriget

Exakt i dag är det etthundra år sedan det första världskriget startade som en konflikt mellan Österrike-Ungern och Serbien och som ledde till fördärv, död och elände för hela Europa. Kriget pågick fram till den 11 november år 1918 och då hade svindlande tio miljoner människor dött, tjugo miljoner skadats och åtta miljoner bara försvunnit.

Att kriget överhuvudtaget startade finns det både rutiga och randiga skäl till men det som utlöste det hela var en mans dödande skott mot ärkehertigen Franz Ferdinand som stod i tur att ärva Österrike-Ungerns tron. Han som sköt var bosnisk serb och hette Gavrilo Princip och kunde i sin extremistiska hjärna aldrig begripa vad som skulle hända efteråt. Princip var bara nitton år gammal då han störtade Europa i krig...

Europa var på den här tiden en skakig plats och stridsviljan stor bland befolkningen. I dag vill man tro att mognaden är större men lustigt nog trodde man exakt samma sak både vid tiden före det första och före det andra världskriget. Vad kan vi lära av det? Jo, att aldrig ta lätt på till synes oskyldiga och underliga konflikter. I fel sammanhang kan sådana till sist leda till konfrontationer från vilka ingen längre kan backa och kriget blir verklighet. Fred är värt at kämpa för.

Vill man läsa mer om första världskriget rekommenderar jag varmt Erich Maria Remarques På västfronten intet nytt, en i alla avseenden fantastisk läsupplevelse.

Gavrila Princip grep direkt efter dödsskotten i Sarajevo men då var skadan redan skedd. Svaga länder med ängsliga ledare förmådde inte släcka de eldar som brann och Europa ramlade rätt ner i det första världskriget. I dag är det exakt etthundra år sedan det hände.

söndag 27 juli 2014

Finlands förste president

I dag är det nittiofem år sedan Finland fick sin allra första president som en egen nation. Den som tog rodret hette Kaarlo Juho Ståhlberg och var femtiofyra år gammal vid tillträdet år 1919. Uppdraget var inte enkelt, inbördeskriget mellan de vita och de röda hade närapå bokstavligen slitit landet i stycken och behovet av förlåtelse hellre än mer konfrontation var nödvändigt.

Professor Ståhlberg med en bakgrund som jurist och statstjänsteman hade lagt ner mycken möda på 1919 år regeringsform och kunde därmed den juridiska biten av nationsbygget. Då land inte bara byggs av lag utan också av politik, övertygelse och tankegods var hans största utmaning att på riktigt begripa hur folk tänker. Han lyckades bra även med det och ägnade stor kraft åt att stärka den nyblivna självständigheten och mana till försoning mellan de tidigare fienderna inom landet. För att klara det använde han presidentens benådningsrätt generöst samtidigt som han månade om att genomföra sociala reformer.

Hans sex år vid makten gick snabbt och blev framgångsrika. Ändå valde han att stiga av för skapa ett exempel för framtiden. När han senare försökte bli president på nytt förlorade han valen såväl år 1931 som år 1937. Det gick inte enkelt att genomföra reformer då heller...

Trots att historieböckerna beskriver Ståhlbergs tid som lyckad höll alla såklart inte med.  Många hatade honom intensivt men tack vare den begynnande mognaden var våld inte längre den enda möjligheten att protestera. År 1930 genomförde istället den så kallade Lapporörelsen en ”skjutsning” vilket var en light version av kidnapping. De fångade Kaarlo Juho Ståhlberg och hans hustru och körde paret med bil från hemmet på Brändö (Helsingfors) till Joensuu därifrån presidenten fick ta sig hem bäst han kunde.

Vill man dra paralleller till andra statsmän som valde försoning istället för konfrontation är Ståhlberg i gott sällskap med exempelvis Abraham LincolnNelson Mandela och Winston Churchill. De förmådde att glömma det illa som sagts och det bestialiska som gjorts och kunde på ett hyggligt vis ena sina folk och inspirera dem att se framåt. Det är statsmannaskap, varken mer eller mindre.
Kaarlo Juho Ståhlberg (1865-1952) var Finlands allra första president och den som lyckades ena det splittrade landet.

lördag 26 juli 2014

Goda nyheter för hela Åland

Åländska Lundqvistrederierna beställer ett fjärde nybygge (Aframax) från japanska Mitsubishi Corporation! Beskedet kom i går under vad som antagligen var sommarens hetaste dag och visar att världen aldrig står stilla fast semesterfirare tycks tro det.

Sjöfarten på Åland har emellanåt varit urstark och före alla andra. Ibland har rederierna tjänat väldiga pengar och ibland har företagen både slokat och slocknat. Sådan är branschen, endast de som kan anpassa sig till verkligheten överlever. Liksom mycket annat här i världen går sjöfarten i cykler. Hamnar man in fel tvingas man köpa dyrt och tjäna lite. Går man in rätt kan man köpa billigt och tjäna mycket. De som får till timingen bäst vinner, de andra måste ha förlåtande finansiärer.


Lundqvistrederierna är på många sätt en mycket speciell företagsfågel då koncernen egentligen består av två byggstenar, Ångfartygs Ab Alfa och Rederiaktiebolaget Hildegaard; etablerade 1927 respektive 1935. Dessa bolag äger i sin tur en rad dotterbolag registrerade på Bahamas och så löper affärerna på. Bolagsgruppen är gammal och synnerligen solid. Detta är en förutsättning i en värld och en tid där finansiärer är mer måna om sin egen vinst än hur långa cykler sjöfartens spelare rör sig i. Historien har tydligt visat detta. Rederi Ab Slite plockades av banan av Nordbanken, Alandia Tanker Company gick samma väg sedan Nordea dragit ur bottenpluggen (bara månader innan hela marknaden svängde och vinsterna började strömma in...) och så vidare. I allt detta har Lundqvistrederierna och Viking Line stått starka, huvudsakligen eftersom de levt efter den enkla devisen att den som är satt i skuld aldrig är fri.

Lundqvistrederierna har en brokig historia allt sedan de startade som typiska partsrederier i en tid då sådana växte upp som svampar efter en regnig sommarnatt. Förklaringen var enkel. Sjöfarten var riskfylld och ju fler som deltog i finansieringen desto mindre blev riskerna för envar. Det började med segel- och ångfartyg, fortsatte med förbränningsmotorer, gick vidare på rorotrafiken, skogslaster, styckegods osv för att sedan halvannat decennium tillbaka ha specialiserat sig på oljelaster. Denna strategi har visat sig ytterst lyckosam ur ett ekonomiskt perspektiv. Dessutom är Lundqvistrederierna största ägare i Viking Line vilket fram till för några år sedan var en mycket lyckad investering men i dag ter sig mer utmanande.

Hur som helst. Satsningen på en fjärde oljetanker är ett starkt bevis på framtidstro och känner jag den gode Ben Lundqvist rätt dröjer det inte så många år innan Alfa och Hildegaard på nytt återfinns i den absoluta toppen av de företag som tjänar bäst i Finland. Det har hänt förut och vad jag hittills lärt av historien vet jag att den oftare än man tror upprepar sig. Just Lundqvistrederierna har gjort detta förut, investerat sig ur krisen och skapat bästa tänkbara förutsättningar inför den dag som marknaderna vänder uppåt. Det kommer de att göra, oljeindustrin står stark i dag och i morgon och under en lång framtid som kommer.


I går kom också beskedet att Ålandsbanken ökar vinsten och ser allt ljusare på framtiden. Det kan bli en fin höst efter en fantastisk sommar! Hoppas fler företag snart kan börja räkna hem de satsningar de gjorde när tiderna var skakiga.

Så här presenterade Lundqvistrederierna sin senaste affär:

Shinobu Shipping Company Limited beställer en fjärde syster för Lundqvistgruppen.
I dag har Shinobu Shipping Company Limited, ett dotterbolag till Ångfartygs Aktiebolaget Alfa tecknat kontrakt med Mitsubishi Corporation för leverans av ett nytt tankfartyg som skall byggas av Sumitomo Heavy Industries Marine & Engineering Co., Ltd i Japan.

Fartyget kommer att ha en dödvikt på 106.000 ton, blir 228,6 meter långt, får en bredd på 42 meter och en servicefart uppgående till 15 knop.

Fartyget kommer att levereras i juli år 2016.

Kontraktet är en följd av det optionsavtal som Lundqvist gruppen tecknade den 11 april detta år i samband med avtalet gällande den tredje systern. Någon ytterligare option har man inte i dagsläget.
Mariehamn den 25 juli 2014
Ben Lundqvist
Första systern av fyra såg ut så här den 15 juli i sommar. Hon ska levereras senare i år och får efter det ytterligare tre systrar från samma varv.

fredag 25 juli 2014

Smörbulten är fångad

Denna sommar har jag fiskat mer än vanligt. Mest flundror, lite torsk, abborre, någon enstaka ål och två svartmunnade mörbultar! De två sistnämnda gynnarna är ganska nya varelser i vår Herres hage eller vad Västerhamn kan kallas. De har kommit upp i fartygens ballasttankar och arten är egentligen inte alls önskvärd i det att den konkurrerar med hederliga abborrar. Hur kampen går till vet jag inte och jag tvivlar starkt på att dessa fulingar har något att sätta emot i skarpt läge.

I Europa lär folk äta dem med god aptit men så dåligt har årets fiske ännu inte gått att jag tvingats pröva. Däremot uppskattade grannskapets kattor dem mycket emedan de fick ligga i fred mindre än tolv timmar där jag glömde dem efter fotograferingen.

Detta torde vara svartmunnade mörbultar. Är det inte det är det väl något annat. 
Hopptornet i Lemland, Norrby, är ett populärt mål för hoppglada unga simmare. 
Blöt hund och en pinne, heter denna skapelse.
Då gräset är grönare på den andra sidan väljer ibland även helt vanliga fårskallar att korsa gränsen och vidga vyerna. Denna frihetssträvan blev dock inte långvarig.

torsdag 24 juli 2014

En jaktbok växer fram

Jakten på vårens första sjöfåglar är en verksamhet som under hundratals år försett ålänningarna med färskt kött efter de långa vintrarna. I dag är själva näringsdelen inte lika viktig som förut även om fortsättningsvis smaken av guding faktiskt slår precis allt annat! Jakten är fortfarande synnerligen viktig för alla de tusentals ålänningar som varje vår sätter sig i vettaskårorna.

Vårjakten har under de senaste åren krympt kraftigt jämfört med hur det var tidigare. Det beror på det så kallade fågeldirektivet i EU som kort uttryckt förbjuder jakt under den så kallade reproduktionstiden. Tack vare undantag till regeln har vi fortfarande möjlighet att jaga guding i liten skala om våren eftersom de efter häckningen försvinner till andra platser. Allt vi därmed har kvar från förr är våra minnen och med sådana är det som med mycket annat. Om de inte underhålls förfaller de.

Mot den bakgrunden blev jag synnerligen glad över att höra om det arbete som i det tysta pågått i snart ett år. På initiativ av Håkan Berglund i Sund tillsattes i fjol en liten grupp bestående av Sixten Häggblom, ordförande, Jan Nordin och Torsten Sundblom med Jan-Erik Berglund som projektledare. Deras mål är att skapa en bok om den åländska vårjakten sådan den var då det begav sig på riktigt. Finansieringen av boken är redan klar. Leader står för en stor del och privata sponsorer resten. Jag är inkopplad på ett hörn och ska bland annat skriva ett stycke om alfågeljakten, som för övrigt hör till mina egna absolut bästa jaktupplevelser någonsin. 

Gruppen är på sluttampen med sitt arbete och har en mängd olika texter klara inför redigeringen som ska ske i höst. De handlar om olika namn på samma fåglar, holkar och häckning, hur man bygger fjädervettar, människan som jägare, från vilket håll fåglar egentligen ska skjutas och mycket mer. Av det jag sett är jag övertygad om att boken får en självklar plats i de åländska jägarnas bokhyllor!

Gruppen har hittills arbetat utan att synas så mycket men vill gärna ha bidrag även från andra. Har du spännande minnen eller fina bilder, hör av dig till mig, tel 04573135640 så vidarebefordrar jag materialet till arbetsgruppen. Det går också bra att mejla till jorgen.pettersson@aland.net.

Jodå, vårjakten har jag skrivit mycket om genom åren. Från senaste vår blev det också en liten story

Från vänster Janke Berglund, Sixten Häggblom, Jan Nordin och Torsten Sundblom i planeringstagen. Deras arbete ska så småningom mynna ut i en bok om den åländska vårjakten sådan den var förr i tiden.
Mötesplatsen var den fantastiskt fina brandstationen i Sund, Finby.  Fast just i måndags när vi möttes saknades det i alla fall inte värme...

onsdag 23 juli 2014

Borghill gick sin egen väg

I går kom beskedet som gjorde Åland fattigare. Borghill Lindholm har den 21 juli lämnat det jordiska efter nittiosex synnerligen närvarande år. Hon föddes i Sund och levde i Sund men släppte aldrig greppet om resten av Åland. När jag tänker tillbaka på mina egna möten och samtal med Borghill minns jag ett vaket intellekt och en nyfikenhet som sträckte sig både bakåt och framåt i tiden. Hon följde intensivt med tidningarna och radion och hade synpunkter på allt som försiggick både när det gällde kultur och idrott, hembygdsfrågor, svenska språket och i stort sett allt annat också. Borghill var i precis alla avseenden en stor människa och hennes inlägg i den dagliga debatten är något jag kommer att sakna.

I arbetet med den åländska idrottshistoriken för Ålands Idrott träffade jag Borghill och pratade minnen från flydda tider. Det blev ett av kapitlen i boken. Borghill var bland mycket annat en av de varmaste förespråkarna av Ålands deltagande i öspelen. ”Allt som gör att unga ålänningar lär sig förstå hur man gör i övriga världen är bra”, menade hon.

Jag minns också den där natten dagarna efter den stora tsunamin som drabbade Thailand och andra. Telefonen ringde nånstans på småtimmarna och jag svarade sömndrucket för att mötas av den välbekanta rösten som sade ”Jamen, det var skönt att höra att ni är hemma.” Hon började alltid samtalen direkt utan hälsningsfraser och tjafs, rakt på och just den här natten ville hon försäkra sig om att lilla jag med familj inte fanns med bland de som drabbades. Sådan var hon, Borghill.

Även om jag inte stod Borghill väldig nära tycker jag ändå det känns tomt att veta att dessa samtal aldrig mer kommer. Lika svårt känns det att inse att ingen med samma klara stämma, sunda förnuft och kloka sinne ska hålla ett öga på vårt lagting och landskapsregering och allt annat som skapat och bygger vidare på Åland. Borghill var det fyrbåk som alla samhällen behöver och när det slocknat undrar jag vem som står redo att ta över.

Mina tankar löper vidare till Borghills släkt och närmaste vänner vilka en dag som denna tvingas inse att en av deras fasta punkter i vardagen inte längre finns kvar. Fast Borghill själv, tror jag, hörde inte till den sentimentala sorten. Hon skulle nog bara sagt att man ska vara glad för det man haft och sedan blicka framåt igen. Ty sådan var hon; saklig, pragmatisk och ständigt på väg.

Tack för alla minnen.

I Borghill Lindholms blick rymdes omsorg om historien lika väl som aptit på framtiden. Bilden är lånad från Nya Åland.
Vid svenska konsulatets mottagning i fjol somras var det sista gången jag såg Borghill. Hon satt i skuggan och följde intresserat med vad som hände. Hon var då nittiofem år gammal men i själen yngre än de allra flesta andra. Bilden har jag lånat från Eivor Lindströms blogg där hon också skriver om Borghill.
Borghill fanns överallt under sin tid i livet. Här är några Youtubeklipp på henne:

Diktens Trollens jul


Dokumentär om Sund

tisdag 22 juli 2014

Tre år sedan Norges katastrof

I dag är det tre år sedan Anders Behring Breivik förlorade fästet och beslöt sig för att mörda folk istället för att ta hand om sig själv. Resultatet blev förödande och Norge som nation drabbades av sitt svåraste slag sedan andra världskriget. Hela världen deltog i sorgen efter attentatet som kom från ingenstans men som får följder ända in i evigheten. Jag satt på den tiden och följde minut för minut av dramat som började med konstiga bomber i Oslo och slutade med en massaker av proportioner världen varken förr eller senare sett dess likhet. Ja, säkert i i inbördeskrig och andra eländen men inte av en enda galnings verk.

Tidigare har jag skrivit fylligare om detta med vikten av inkludering snarare än utanförskap.

Därför. Hylla i dag Norge. Skänk era tanker till alla efterlevande och se till att leva så folk känner sig delaktiga, allt annat är fel. Jag tänker här i första hand på surgubbarna på internet som inte begriper, som avskyr det mesta och som tycker det var bättre förr. Big mistake. Framtiden kommer vare sig man vill det eller inte.

Inte förrän i år har jag tänkt på att Utøya faktiskt är format som ett hjärta.














Terrorattentaten i Norge 2011 var ett tvådelat terrorattentat, dels riktat mot Regjeringskvartalet i centrala Oslo och dels mot det norska Arbeiderpartiets ungdomsförbund Arbeidernes Ungdomsfylkings årliga sommarläger, med 560 deltagare,[11] på ön Utøya. På eftermiddagen den 22 juli 2011 detonerade en bilbomb på Grubbegata i Oslo och cirka två timmar senare började skottlossning mot ungdomar och vuxna på Utøya. Norrmannen Anders Behring Breivik som greps i samband med skottlossningen på Utøya har erkänt att han var ansvarig för både explosionen i Oslo och massakern på ön.[12] Den norska polisen har bekräftat åtta döda i explosionen och 69 dödsoffer relaterade till dödsskjutningarna på ön.[13]


måndag 21 juli 2014

Den första månlandningen

Det är måndag morgon och tankarna löper ohjälpligt till Apollo 11 som för exakt fyrtiofem år sedan landade på månens yta för att där släppa ut Neil Armstrong som förste människa att ta steget. I dag är det också kräftpremiär på Åland och krögarna täljer guld för en dag och en kväll.
Den sextonde juni 1969 sköts Apollo 11 upp från Florida, fem dagar senare landade man på månen. Det var på precis alla sätt helt fantastiskt och visade tydligare än annat att allt är möjligt.

söndag 20 juli 2014

I dag fyller schack-FIDE 90 år

”We are one people”, vi är ett folk. Så lyder värdegrunden för internationella schackförbundet FIDE som fyller nittio år i dag. Liksom jag tidigare hyllat FIFA är även schackspelarna ett släkte som gjort världen lite fredligare och människorna på jorden lite mer förstående för varandras egenheter. Som jag framhärdar med uthålligheten hos en dåre finns inget som sport och spel när det gäller att skapa gemensamma värderingar.
Just schack är en sport som följt mig under en viktig del av mitt liv men som jag underlåtit att upprätthålla på senare tid. Det är synd. Schack är strategi, eftertanke, kreativitet, mod och galenskap i en skön blandning. Om detta har jag skrivit vid tidigare tillfällen, till exempel om Bobby Fischer som förändrade världen i det lilla. Och om Garri Kasparov och kampen mot tekniken. Inte att förglömma Judit Polgár som förstummat schackvärlden och dagens världsmästare Magnus Carlsen. De är alla mästare som tagit spelet till nya nivåer. Njut av söndagen, i morgon är måndagen äntligen tillbaka!
Få upplevelser här i världen går upp mot att ha överlistat sin motståndare och genomföra strategin man planerat. Särskilt hästen är en pjäs vars rörelsemönster skapar såväl svårigheter som möjligheter.

lördag 19 juli 2014

Heja Pride, ni gör det rätta!

I dag går ålänningarna och andra man ur husen för att demonstrera sin tro på kärleken, livet, framtiden och kampen mot fördomarna. I det första Pridetåget någonsin i Mariehamn samlas politiska partier, företag, privata, organisationer och bara annars nyfikna för att visa sitt stöd för varje människas egen rätt att själv leva sitt liv på det vis man själv väljer. Svårare än så är inte detta och heller inte något annat. Folk måste få leva sina liv på sitt eget vis utan att andra ska låta sina egna tillkortakommanden sätta agendan. Kärlek måste vara gränslös och människan måste få vara unik.

Finland har ett problem med detta då man än så länge vägrat gå med på att i lagen tillåta samkönade äktenskap. Det är hyckleri i dess allra råaste form. Vill man på allvar vara ett modernt land måste systemen anpassas till medborgarnas önskemål, vilket jag även understrukit tidigare. Gör man tvärtom fållar man in sig själv bland Nordkorea och andra gangsterstater; Ryssland inte att förglömma, landet som skyr regnbågens färger lika mycket som kraften i demokratin.

På Åland är vi huvudsakligen fördomsfria tack vare våra hundraåriga traditioner i internationell handel. Handelskvinnor och -män har inte råd att inte vara storsinta. Ändå är vi långt ifrån perfekta. Tag bara vilken skolgård eller omklädningsrum eller sminkloge som helst och det är plötsligt fritt fram för de där könsorden, nersablingarna, tillintetgörandet och mer som följer med i människors vardag. Det är inte skolans fel eller idrottens fel eller teaterentusiasternas fel. Barn gör som vuxna. Uppfostran börjar i hemmet. Vi är därför alla skyldiga till att det ibland går snett.

Hoppas Priderörelsens festival denna vecka understryker detta faktum. Man behöver aldrig förklara varför man gör som man gör. Man har alltid rätt att känna stolthet över sig själv och i de fall andra människor har synpunkter på det är det deras problem, inte andras. Jag minns med glädje den konsert som tidigare i våras arrangerades i stadshuset, till hyllning av varje människas rätt att bestämma över sitt eget liv.

Och på tal om sådant som är fint att tänka tillbaka på. För exakt ett år sedan var jag på Bermuda och förberedda för avslutningen av NatWest Island Games, en i alla avseenden fantastisk händelse. Tur att alla minnen finns kvar!

Så här får det gärna se ut varje dag på året på Åland. Vi är ett samhälle som är byggt av internationell handel och därmed tvingat att acceptera alla människor, oberoende av eventuell läggning. Människans makt över sig själv och sina egna beslut måste mara oinskränkt, allt annat är hyckleri om man på riktigt vill hylla den fria marknaden och säga nej till förtryck.

fredag 18 juli 2014

Bra kämpat Hannes Öhman!

Fick i går läsa att en av den åländska idrottens mest legendariska profiler lägger innebandyskorna och -klubban på hyllan. Ålänningen Hannes Öhman slutar efter att under en lång räcka år ha dominerat den svenska innebandyn i klubblaget Storvreta och vid sidan av det varit ett av de tyngsta namnen i det finländska landslaget. Bra kämpat Hannes och tack för alla minnen!

Snyggt också av UNT med en specialartikel om den åländske stjärnan!

Beskedet om att den svenske innebandykungen abdikerar får mig att minnas pratstunden jag hade med honom sommaren år 2012 inför utgivandet av boken Ålands Idrott, Historien om en ö och dess hjältar från 1897 till 2012. Intervjun med Hannes finns med i boken liksom ett tiotal andra reportage om framträdande åländska idrottsledare och aktiva, till exempel Pekka Lyyski. Boken gavs ut av Ålands Idrott rf och alla intäkter tillfaller direkt den åländska idrottsrörelsen. Sammanlagt finns långt över tusen åländska idrottskvinnor- och män med i boken som finns att köpa på Mariehamns bokhandel och Lisco.

Få andra verksamheter har likt idrotten skapat förebilder och åstadkommit förändring. Det har skett och det sker tack vare kämpar som Hannes Öhman och många fler.
FAKTARUTA
Född:
28 november 1976.
Största framgång: Tre SM-guld med laget Storvreta, ett med Balrog.
Starkaste minne: Kanske det allra första guldet 2004 som vi tog efter en magisk vändning i sista minuten.
Viktigaste förebild: Många. Men till exempel Peter Wiklöf och Lennart Johansson i Våsc (Viking Åland Sport Club). Tom Sarling som jag tillbringat otaliga kvällar med i Vikingahallen och Godbyhallen och förbättrat tekniken och klubborna.
Därför blev det innebandy: Kompisar, brorsan, tillfälligheter. Mycket spelade in.
Meriter: 115 landskamper för Finland. 99 ligamatcher med Våsc. 404 elitseriematcher i Sverige och 428 mål!
Idrotten blev livet efter broderns död
Mariehamnssonen Hannes Öhman är i dag innebandy-Sveriges hetaste målskytt. Två år i följd har hans klubba avlossat segermålen i SM-finalerna. Totalt hänger det fyra SM-guld på Hannes vägg. Men vägen dit har varit lång och gropig. Inte minst efter att Hannes äldre bror och store förebild Petri avled i följderna av en bilkrasch. Då blev idrotten en av Hannes’ räddningsplankor.

Från början var Hannes Öhman, tidigt sportsligt begåvad, mest inne för fotboll och ishockey. Men så tvingades han som fjortonåring välja mellan de två stora sporterna. Han tvekade och då kom plötsligt innebandyn in i bilden. Sporten var relativt ny på Åland men vann snabbt i popularitet. 

I det här sammanhanget måste också Hannes’ knappt sex år äldre bror Petri Öhman nämnas. Petri var också en av dessa idrottstalanger som lyckades med allt han företog sig. Han var vindsnabb på 100 meter, duktig i bollsporter och i allt väsentligt en förebild för Hannes. Eftersom även Petri börjat med innebandy var steget inte långt för lillebror att följa efter.

Men 1992 inträffade det obegripliga och det ogripbara, en av dessa tragedier som prövar allt vi är vana vid. 21-årige Petri Öhman avled i sviterna av en bilkrasch och plötsligt var femtonårige Hannes ensam kvar. Förutom den egna sargade familjen blev det idrotten som skapade tryggheten för en ensam tonåring.

– Jag kommer faktiskt inte ihåg mycket av tiden före den dagen. Det är som verklighet och drömmar flyter ihop, säger han tjugo år senare.

Hannes Öhman gjorde som många andra skulle gjort i samma läge. Han slöt sig och släppte inte in någon på livet. Känslor och tonårskillar har aldrig varit någon bra kombination. Men tryggheten i laget och längtan till framtiden fick honom så småningom att på nytt säga ja till livet.

Hannes är tydlig med att idrotten hjälpt honom komma vidare efter tragedin med den äldre brodern. I idrotten fanns stabiliteten, glädjen och samvaron med andra. Kanske är det en av förklaringarna till Hannes Öhman gått från att vara ”svår” som ung till att i dag arbeta framgångsrikt som säljare, vara far och sambo och bättre än någonsin på att sköta sina relationer till vänner och familj.

– I dag vet jag hur viktigt det är att släppa in folk och att själv ställa upp när det behövs. Det tog lång tid att inse detta men nu sitter det, säger han.


Hannes Öhman jobbar, vid sidan av innebandyn, med business to business-lösningar för Sharp i Upsala. Det handlar om kassasystem och informationsskyltar och mycket annat. Likheterna med elitidrott är många.

– Jag gillar tävlingsmomentet, att varje månad försöka uppnå budget, man bygger relationer och försöka göra så bra affärer som möjligt. Det är match varenda dag.

I februari år 2010 fick Hannes Öhman och hans sambo en son. Det satte ytterligare fart på hans karriär, inte tvärtom vilket kanske är den vanligaste utvecklingen.

– Jag tycker själv att säsongerna 2011 och 2012 är de bästa jag spelat. Att bli pappa gjorde mig på något sätt helare som människa. Det är en alldeles speciell känsla att ha ens eget kött och blod på plats vid matcherna.

Hannes Öhman var i Våsc då det begav sig yngst i laget, skör och kantig till sin personlighet och i stort behov av styrning från de äldre. I dag är han äldst i Storvreta och därmed en ledare och inspiratör för många yngre. Fast någon egen tränarkarriär funderar han inte på. Han har förlängt sitt spelarkontrakt med två år till att omfatta även säsongen 2013/2014.

– Jag tror det skulle vara otroligt svårt att gå från rollen som spelare till att plötsligt bli tränare. Däremot kunde jag kanske tänka mig att jobba som sportchef eller liknande i klubben, mer i kulisserna.

Tvåspråkige Hannes, alltså finska och svenska, har spelat över etthundra landskamper för Finland men har obegripligt nog inte tagits ut till VM de senaste åren. Inför sommaren 2012 fick han på nytt frågan från landslagsledningen om han ville delta i landslagslägren.

– Fast för det räcker inte motivationen riktigt till. Jag vill inte lämna familjen mitt i sommaren för fyra läger, säger trettiofemåringen.

Hannes lämnade ändå en lucka till landslagsledningen. Om han behövs är det bara att slå en signal senare på hösten.

Livet som spelare i Storvreta är välordnat. Klubben hör till världens bäst organiserade och ekonomiskt stabila innebandyföreningar. Alla spelare får någon slags ersättning för sina insatser. Hannes kallar sig själv semiprofessionell och beskriver sin hobby som ”ett bra betalt extraknäck”. Säsongen 2012/2013 ser han mycket fram mot.

– Jag är kanske inte lika snabb som förut men jag är smartare och har blivit bara bättre och bättre de senaste två åren. Vinnarinstinkten är det definitivt inget fel på, ler han.

Det finns det papper på. I SM-finalen 2011 gjorde han fem mål, fyra under spel och det femte i den avgörande straffläggningen. I finalen 2012 avgjorde han genom att göra både 4-3 och 5-3, vilket blev slutresultatet, mot IBK Dalen.

Med tre raka SM-guld i ryggen är Storvreta såklart favoriter även i årets elitserie. Men Hannes som varit med ett tag vet att för varje seger kommer förlusten närmare. Det försöker han pränta in i de yngre spelarna som tror segrar kommer på beställning.

– Jag flyttade till Sverige 1999. Det tog fem år innan jag fick första guldet. Sedan tog det sju år till följande final. Mycket styrs av tillfälligheter och marginalerna är minimala.

Vid sidan av innebandyn har Hannes även utvecklat en god känsla för golf. Han ligger nu på 4,2 i handikapp och spelar så mycket tiden det medger. Särskilt under sommarledigheten på Åland. Den kunde gärna få bli ännu längre.

– Om jag planerar att flytta hem igen? Ja, det tror jag. Försöker just nu visa sambon alla fördelar med att bo på Åland.

I dag är Hannes Öhman en känd gestalt i innebandykretsar. Hans namn nämns med stor respekt och yngre spelare har bilder på honom på väggarna i sina pojkrum. Då är det viktigt att minnas några saker. Framgång inom idrott kommer inte av sig självt. Det ligger oerhört mycket arbete bakom varje finalmål eller seriemål för den delen. Det krävs goda tränare och starka förebilder. Hannes Öhman nämner Tom Sarling som den kanske viktigaste inspiratören och pådrivaren. De båda kompisarna nådde bägge det finländska landslaget. De tränade extra så fort det fanns en chans.

– Vi hörde oss för om det fanns lediga knutar i Godbyhallen och i Vikingahallen där vi kunde ställa oss och skjuta mot mål. Där tillbringade vi timme efter timme tills de stängde hallarna. Vi justerade våra klubbor med hjälp av värmepistoler. Igen och igen. Jag undrar om de som är unga i dag faktiskt gör detta?

Säger Hannes Öhman på ungefär samma sätt som äldre alltid sagt om yngre. Det är inget nytt att äldre tycker ungdomarna är lite för bekväma, men kanske närmare sanningen än någonsin. Det är en realitet att unga människor i dag i högre grad föredrar att sitta stilla istället för att träna. Exakt vad det betyder för framtiden är såklart omöjligt att med säkerhet slå fast.

– Jag hoppas verkligen samma tålamod och engagemang finns i dag. Innebandy är en sådan sport där utrustningen gör skillnad. Det kan handla om millimeter för att en klubba ska passa just dig när det gäller hook och handtag.

Detta vet Hannes Öhman med säkerhet tack vare, exempelvis, det jobb som entusiasten och ordningsmänniskan Mats Adamzcak gjorde då Våsc var som hetast i den högsta finländska ligan. Mats höll statistiken i ett järngrepp och förde bok på allt. Siffrorna blev omöjliga att värja sig mot, för Hannes.

– Han visade svart på vitt att jag hade massor med avslut mot mål men sällan träffade. ”Du skjuter mycket, men åt fel håll”, sammanfattade Mats.

Det blev en ögonöppnare för Hannes Öhman som tog de orden med sig på fler än ett sätt. Han justerade förstås klubban och greppet och blev tack vare det en världsspelare. Men inte bara det. Sättet som statistiker-Mats sade det på skulle följa med Hannes i den fortsatta karriären. För när det handlar om lagidrott kretsar det mesta, om inte allt, kring hur en laganda skapas.

– Man ska vara lojal, ärlig och öppen. Det går inte att i ett lag gå omkring och grubbla på det ena eller det andra. Allt måste ut, till hela lagets bästa. Eventuella problem måste klaras upp direkt, säger Hannes Öhman.

Hannes Öhman kommer, givet att inga större skador inträffar, att fram till och med säsongen som slutar 2014 vara en nyckelspelare i världens kanske bästa innebandyförening. Det är han tack vare den grund han en gång skapade i det åländska idrottslivet och med hjälp av pådrivande ledare och konkurrerande lagkamrater.
/Jörgen Pettersson

Hannes Öhman som vi vant oss vid att se honom. I fortsättningen får jublet ske från läktaren.

torsdag 17 juli 2014

Allt i livet är som nät

Jag rensar nät, alltså är jag. Människa. Allt vi gör och allt vi vill göra kan man koka ner till att reda upp ett tilltufsat fisknät. Det krävs lite planering, mycket arbete och en skopa tur.

När man börjar efter ett lyckat flunderfiske kan ett vanligt nät se rätt eländigt och olösligt ut. Sakta och försiktigt plockar jag flundrorna ur maskorna vilket skapar en form av segerkänsla för en stund för mat är trots allt ändå mat.

Nätet liknar inget av det som tidigare lades i sjön. Överdelen är sammanflätad med underdelen likt älskande som aldrig vill glida isär. Förbannelser hjälper icke, varsamt förhandlande skapar ögonblick av klarhet men lösningen är långt borta. Då ska kaffet fram och pausen njutas. Sedan går det bättre och fjorton pauser och många fler förbannelser senare ramlar plötsligt lösningen in. Det tidigare hopplösa är utrett och framtidens fångster ånyo möjliga.

Ni ser själva kopplingen till livet. Det som för stunden ter sig omöjligt blir, såvitt du traskar vidare, inte bara hanterat utan dessutom själva vägen mot i morgon. Fler människor borde få reda upp trassliga nät och se att omöjligt, finns det ingenting som är. Ha en skön torsdag och ägna den gärna åt nätfiske!

Ett trassligt nät kan från början te sig Mission Impossible. Ge inte upp, allt går att reda upp; såväl näten som jobben som livet.

onsdag 16 juli 2014

Congratulations Mr President

Dear Herr Juncker,

First, many congratulations on your appointment as new president of the European Commission! It is an important role and your actions and leadership will affect all of us in Europe, one way or the other.

I am a Member of Parliament on the Åland Islands, The Islands of Peace. Ever since the Crimean War Åland has been demilitarized and neutralized and therefore in every aspect a role model for the rest of the world. As a curiosity the first three Victoriacrosses ever were awarded for bravery in Bomarsund (Åland) where the russians had built a fortress which was destroyed by the British and French fleet in a unique joint operation 1854. We are a part of Finland (1921) and since 1995 a part of EU. Here are more information about our island (English).

Åland has over and over again tried to convince Finland that one of the 13 places in the European Parliament in fairness should belong to Åland as a part of the agreement in the League of Nations 1921. Åland was then ”given” to Finland with an autonomy that would guarantee Åland its language (Swedish) and also the possibilities to in very aspect become as much independent as possible without becoming a country in itself. Over the years the development has given us a flag of our own, stamps, an outstanding transportsystem and much more. There has also been disappointments as happen when you are in any relationship. Presently a Committee under the leadership of former Finnish president Tarja Halonen is looking into further development and constitutional changes between Åland and Finland. We expect that work to become reality in 2022 when Åland celebrates 100 years of autonomy!

I am pleased to see that your intentions are to boost the European economy in many different areas and I hope you and your Commission will see and honour the rights for small areas in a larger Europe (Principles of Subsidiarity you know!).

It is also great news that you are focusing on the matter of energy for the future. Åland is one of the most developed economies when it comes to green growth. We produce energy from wind and our shipping industry (the economic locomotive of the island) works very hard to find the best solutions in order to limit the use of sulphur in their transports of passengers and goods. Åland could become a cutting edge area for testing of new energy systems, for Finland and for the rest of EU; like the small island of Jeju has become for South Korea.

Dear president Juncker, I hope you will show us and the rest of Europe that your vision includes all of us and take time to, as first EU-chairman ever (or commissioner for that matter), to visit our island. The creation of European Commission need all hands on deck and as being a shipping island since centuries we are willing to help in every aspect. Welcome!

Sincerely,

Jörgen Pettersson
Member of Parliament
Chairman of The Finance, Industry, Trade and Agriculture Committee

PS My party is also an associated member of ALDE. This is how I introduced my island (in English) when it happened last year. And a few words why Åland will take a stronger part in EU.


Jean-Claude Juncker valdes i går till ny president i EU-kommissionen. Han aviserar ett investeringsprogram på 300 miljarder euro för att sätta fart på den europeiska ekonomin. Här kan man läsa Svenska Dagbladets rapportering.
ALDE-gruppen i EU-parlamentet fällde avgörandet när Jean-Claude Juncker blev ny EU-president.

tisdag 15 juli 2014

Dags sänka promillegänsen

Frågan om sänkt promillegräns i biltrafiken är sakta men säkert på väg att lyfta i Finland och på Åland. I Sverige har det redan hänt liksom i Norge och i Estland, alltså våra närmaste grannländer. Där är det vitt bakom ratten som gäller och maxgränsen har följaktligen satts till 0,2 promille.

Det finns mot den bakgrunden många och goda skäl för att vi ska göra likadant på Åland. I debatten har protester hörts som mest bottnar i att restaurangerna får sälja mindre vin och att den personliga integriteten därmed kan vara hotad. Att spriten ligger bakom fler trafikolyckor än allt annat tycks oväsentligt, så länge man får sina vinglas till maten.

Svenska Trafikverket som på många sätt legat på vågens framkant när det gäller att skapa bättre och säkrare trafikmiljöer har listat några krassa fakta kring alkohol:
  • Hälften av de personbilsförare i åldern 15-24 år som omkommer i singelolyckor är påverkade av alkohol.
  • Cirka 20 procent av de omkomna personbilsförarna hade alkohol i blodet.
  • Det sker mer än en begravning varje vecka året runt på grund av alkohol i trafiken.
  • Fler killar än tjejer kör på fyllan.
  • Varje år dör cirka 70 personer i alkoholrelaterade trafikolyckor.
  • En av åtta tjejer mellan 18 och 19 år åker med en alkoholpåverkad bilförare någon gång under ett år.
  • Mer än var tredje ung förare som dödas i trafiken är onykter.
  • Hälften av singelolyckorna med dödlig utgång är alkoholrelaterade.
  • Var tredje mopedist som dödas är onykter.
I Finland har man hittills sett lite annorlunda på detta men en kantring är på gång. I text-TV rapporteras i dag följande:
”Finländarna stöder en rätt så liberal alkoholpolitik. En varningsetikett på flaskan är okej, men strängare begränsningar än så avvisas starkt, visar en enkät gjord av Taloustutkimus till tidningen Aamulehti. 
Största delen motsätter sig begränsning av försäljningstiderna av alkohol och utspädning av alkohol. Två av tre skulle också tillåta egna alkoholdrycker på picknickfestivaler. 
Däremot anser majoriteten att promillegränsen kunde skärpas från 0,5 till 0,2. Också Trafikskyddet och polisen stöder tanken. I Sverige, Norge och Estland är gränsen 0,2.” 
Därmed börjar vi närma oss målet, att även inför 0,2 promille på Åland. Varför? För att folk ska begripa att alkohol och bilkörning inte ska ske samtidigt. För att rädda liv på sikt. För att inte framstå som ett drogliberalt samhälle i förhållande till våra grannländer. Man kan nämligen ha skoj utan sprit, särskilt i samband med bilkörning.
Det har blivit dags att ta steget även på Åland och inför 0,2 promilles gräns i biltrafiken.
 

måndag 14 juli 2014

Nobels fredspris till FIFA

Kanske är det inte helt kosher att hylla en organisation som FIFA mot bakgrund av de makthavare som är dåliga på att skilja mitt från andras och som hellre ser till pengar än till allmännyttan. Ändå måste det göras. FIFA har över tid styrt världsfotbollen på ett sätt som skapat nytta och glädje för människor. FIFA och liknande organisationer har sina fel och brister men har i det stora hela gjort fler rätt än fel.

Det finns inget som sport och idrott när det gäller att sprida förståelse och fred över världen. Fotboll hör i dag till världens absolut största underhållningsindustrier. Ja, jag vet att det ibland går på tok och att galningar förstör och misshandlar och mördar med fotbollen som förevändning. Det kan gå så när folk som tycker att de förtjänar att vinna inte gör det. Man kan dock inte låta dessa sätta agendan för alla oss övriga som njuter av spelet och sällskapet kring matcherna. Ja, jag har hört om korruptionsanklagelser och elände men det får inte förmörka sikten. Laget är alltid viktigare än spelaren. FIFA som idé är fantastisk, världsomspännande och något som fler borde ta exempel av.

Jag tycker mot bakgrund av detta att det är dags att ge FIFA Nobels fredspris i den sanna anda som priset en gång skapades, nämligen att ”hafva gjort menskligheten den största nytta”, som Alfred Nobel själv uttryckte det. Detta år skulle passa oerhört bra då FIFA till råga på allt fyller etthundratio år i år.

Det finns fler liknande organisationer, IOC, FIVB etcetera. De har alla i likhet med FIFA gjort världen lite mindre och förståelsen människor emellan mycket större; på sätt och vis som den internationella öspelsrörelsen!

Gårdagens VM-final i fotboll sågs antagligen av fler människor än någonsin tidigare och arrangemanget i Brasilien har gett oss dramatik, passion och fantastiska prestationer i en omfattning vi aldrig tidigare sett. Vill man plocka ner allt detta på en lokal nivå är det bara att se på torget i Mariehamn. Tack vare fotbolls-VM i Brasilien har tusentals ålänningar samlats och sjungit och skrattat och trivts och alldeles på riktigt gjort livet lite gladare för varandra. Sjungande människor och ickesjungande människor har samlats kring samma plats för att göra världen roligare. Sådant är värt att hyllas liksom världsfotbollen, körsången och tanken på en fredligare jord.
Dear Nobel Peace Prize Committee, 
I have a proposal. You have awarded your prize to all over the world but so far, as I can see, not to the sporting society. The opportunity is now. FIFA has over the years, 110 to be exact, shown its ability to spread the word of football, friendship, fair play, no to racism etcetera. I can see no better laureate of the prize for 2014. Football and sport is the language that every man and woman on the planet understand. Sport is the common factor between different cultures. Please accept my nomination and look forward to December!
Mariehamn, Åland Islands, 14th July 2014
 Sincerely,
Jörgen Pettersson 
Football-fan 
Åland Islands #islandsofpeace



”For the Game, for the World”, lyder FIFAs värdegrund. Det har blivit dags att på riktigt lyfta upp en av världens viktigaste organisationers betydelse för freden och förståelsen folk emellan.
Brasilien har skapat minnen, vänskap, utmaningar, mål, snackisar och mycket mer än någonsin exempelvis FN åstadkommit.

söndag 13 juli 2014

Det började i Uruguay

Hur man än tycker att världen och vi förändras är det en sanning att allt egentligen hänt förut. Ta VM-finalen som spelas i Brasilien i kväll. Då ska Tyskland (den eviga fotbollsmaskinen) göra upp om VM-titeln med Argentina i en match som ses av fler människor i hela världen än något annat setts förut.

Att Tyskland finns där är självklart ingen överraskning då Tyskland i stort sett alltid är världsklass, vad det än råkar handla om. Att Argentina finns där är också ett resultat av historien. I dag fast för åttiofyra år sedan, år 1930, spelades den allra första VM-finalen i Uruguay mellan just Argentina och Uruguay. Att Uruguay fick arrangera det första mästerskapet hade delvis att göra med OS då landet just då var regerande olympiska mästare. Dessutom firade Uruguay etthundra år av självständighet detta år 1930 vilket hela världen ville vara med och fira.

Tretton lag deltog i den första turneringen som sedan dess vuxit till ett megaarrangemang. Av dessa tretton lag fanns bara fyra europeiska med, resten kom från Nord- och Sydamerika. I finalen var det Uruguay som lyckades bäst och vann med 4-2. Argentina kan ändå stoltsera med världens första VM-kung i Guillermo Stábile som vann skytteligan med åtta mål. Stabilt, skulle man kunna tillägga om man hade rötter i Göteborg.


Så här såg den första VM-affischen ut år 1930 då Uruguay stod värd för turneringen. Det hände mycket detta år, i Uruguay. Man firade etthundra år som självständig nation, man var regerande olympisk mästare och historiens första VM-guld bärgades.

lördag 12 juli 2014

Historien om Tesla

En gång ska Albert Einstein ha fått frågan hur det känns att vara den smartaste människan på jorden. Han svarade: ”Ingen aning, fråga Nikola Tesla!”

I dag är Tesla kanske mer känt som tillverkare av på många sätt banbrytande elektriska bilar. Namnet är väl valt för Nikola Tesla är på många sätt mannen som ligger bakom det vi i dag kallar för elektricitet. Hans patent banade väg för växelströmstekniken som i sin tur ligger bakom det som kallas den andra industriella revolutionen, då elen på allvar förändrade vårt samhälle. Tesla föddes 1856 i Österrike och dog 86 år gammal i New York. Längs med sin väg här i livet lyckades han tack vare sitt intellekt väl. Emellertid hade han ett svårt humör och drog sig inte för att högt och burdust förklara för andra varför han hade rätt och de andra fel. Till följd av det frystes han ut av sina vetenskapsvänner och blev, innan han dog, mest att betrakta som galen.

Han kunde recitera hela böcker, han behövde inga ritningar, han pratade åtta språk och hade fotografiskt minne. Trots allt det dog han utfattig vilket visar att det inte bara räcker med briljans här i livet. Man måste kunna föra sig också.

Som kuriosa är det värt att nämna att Nikola Tesla under sin livstid stred för att det var han och inte Guglielmo Marconi som uppfann radion. Han fick rätt, fast först efter sin död...

Historien om ett av världens största genier Nikola Tesla är både spännande och underhållande. Här kan man läsa lite om mannen som byggde elektriciteten.

fredag 11 juli 2014

Skönheten runtom oss

Åland är den här tiden på året, och annars med för den delen, alldeles extra vackert. Det gäller bara att hålla ögonen öppna och på riktigt se allt som finns att se. Jag roar mig själv med tidiga morgonpromenader och kan då, befriad från bilar och folk, strosa runt i vår lilla stad och hitta guldkornen i vardagen.

Sommar är ju som bekant alltid sommar men faktum är att det finns gott om skönhet att betrakta även på vintern. Ha en fin fredag och en fantastisk helg! Ses på torget.

Svibyfloden är både spännande och vacker samtidigt. 
Finns det något lika lovande som en fin skogsstig. Enda sättet att få reda på vart den leder är att med ett steg före det andra ta reda på det själv.
Om ingen hörde detta träd falla, har ljudet i så fall överhuvudtaget uppstått? Sådana frågor kan man fundera på under ensamma promenader.
På varsin sida av Svibybron finns ett svanpar. Det ena paret fick åtta ungar medan det andra bara fick två som just nu lever. Orättvisan är stor även i djurvärlden. 
De gula fälten som finns lite här och var just nu sätter fart på vilken gråmulen dag som helst.
Mina kompisar på morgnarna. 
Nova, pudeln som jag upptäcker vardagen med.
När lammen tystnar på åländska. Fast det gör de bara på stillbild. I själva verket var det ett himla liv just denna morgon.

torsdag 10 juli 2014

90 år sedan Paavos guld

Vore det nån slags ordning på dagens Finland skulle folket i dag stanna upp en stund och skänka sina tankar till den, i mitt tycke, största superstjärna som representerat Finland i den stora världen.

I dag är det nämligen exakt nittio år sedan Paavo Nurmi vinner guld på såväl 1.500 meter som 5.000 meter; med en timme vila mellan loppen. Det hade aldrig Sebastian Coe fixat. Platsen var Paris och tävlingen var OS och Paavo Nurmi sprang snabbast i hela världen. Han vann fem medaljer under spelen och Finland blev nästbästa nation i hela OS, undrar om man kommer att få uppleva det nån gång...

Den enda som på den tiden på allvar kunde utmana Paavo Nurmi var ålänningen Frej Liewendahl som även han deltog i Paris-OS. Om deras kamp har jag skrivit i boken Ålands Idrott så här:
”Liewendahl hade ingen lätt uppgift mot amerikaner, engelsmän, italienare, australiensare och fransmän. Ännu då han under klockklang gick upp på sjunde, strax därpå sjätte plats, måste man misströsta om Mikkola-adeptens möjligheter att i det ganska utdragna fältet slå sig fram till den finalgivande andraplatsen. När han mitt på bortre långsidan drog förbi femman och fyran i trevlig stil, kunde en nordisk optimist nästan hoppas få se honom klämma amerikanen. Till och med när jänken upphanns vid ingången till sista kurvan och passerades vid utgången, ansågs den friskt knatande italienaren tio meter framför honom säker mot attentatet. 30 meter från mål var även maccaronigossen expedierad av den unge ålänningen. Och det var så eftertryckligt att italienaren fann för gott att kasta omkull sig i längdhoppsgropen!”

Tydligare än så kan man inte beskriva dramatik på en löparbana. I 1.500-metersfinalen (som Nurmi vann) blir Liewendahl slutligen åtta på tiden 4.00,03. Strapatserna lämnar inte Frej Liewendahl oberörd. Sommarens sjukdomar tar ut sin rätt. Trots stark Parishetta deltar Liewendahl i försöksheatet på 3.000 laglöpning. Han klarar sig bra och skulle haft plats i finallaget om kroppen inte givit upp. Den löpstarke ålänningen tvingas avstå finalloppet som Finland till sist vinner. Närmare en olympisk guldmedalj har en ålänning vare sig förr eller senare varit.

Efter Paris-OS reser Frej Liewendahl till Amerika för tävling och träning. Han blir där i ett år. Och kommer hem med en överraskning. Ännu snabbare fötter.

1926 gör Liewendahl vad väldigt få lyckats med. I ett 1.000-meterslopp besegrar ålänningen Paavo Nurmi, ’Löparnas konung’, på tangerade finska rekordtiden 2.31,2. Publiken gillar inte tilltaget utan står kvar helt tyst. Men Paavo Nurmi vet bättre, han gratulerar sin konkurrent med orden att det var en ’hälsosam läxa’.”
Så här såg det ut då Paavo Nurmi nådde målet, allra oftast som förste man. Den enda som på riktigt utmanade honom på denna tid var ålänningen Frej Liewendahl.

 

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...