onsdag 30 november 2016

En viktig dag på många sätt

30 november avslutar den mörkaste och mest innehållslösa tiden på året. November är verkligen en månad som knappt en mor vore särskilt stolt över. Men nu är det över och därför är det skäl att påminna om några märkeshändelser i historien just denna dag.

Den 30 november år 1939 gick ryssen in över gränsen till Finland och Vinterkriget drog i gång.

Den svenske kungen Karl XII dog den 30 november år 1718 mitt under högaktuella fredsförhandlingar på Vårdö.

När det förlöpt sjuttiofem år sedan kriget fanns skäl till en vidare betraktelse.

Det var i den lilla byn Mainila allt startade.

I dag är det för övrigt också Skottlands självständighetsdag.

Ha en fin onsdag och njut av den kommande december!
Novembers sista dag har i historisk kontext varit ett dramatiskt datum på väldigt många sätt.

måndag 28 november 2016

Bedrövliga fågelnyheter

Det är i dessa dagar helt omöjligt att inte förhålla sig till den fågelinfluensa som av allt att döma landstigit med kraft på Åland. Det som började med några döda viggar och bekräftades vara just fågelinfluensa av Evira och fortsatt till Lilla holmen där påfåglarna numera är döda och andra fåglar enligt uppgift påträffats utan liv.

Mina insikter i denna influensa räcker inte till för att förklara vad som nu händer. Här finns dock en länk till social- och hälsovårdsministeriets hemsida där olika fågelinfluensor beskrivs närmare.

Om det någon funnits skäl att rikta sina tankar till högre makter är det läge att göra det nu. Utan fåglar stannar Åland upp för ett tag och vårjakten är i ett enda slag över för ögonblicket och antagligen framöver.
Det började på Vårdö och i Lemland för att sedan eskalera på Lilla holmen i Mariehamn. 

lördag 26 november 2016

För sent att vakna tidigt?

Vi har väl alla gjort det nån gång; sovit för länge och vaknat för sent. Stapplat in på lektionen med sömndruckna ögon och panik i rösten. Det var naturligtvis inte vårt eget fel. Det var väglaget, strömavbrott, sjuk katt, arga föräldrar, stock i förgasaren, köer eller något annat.

Sådana bortförklaringar funkar möjligen när man är tonåring och skoltrött. När man är lantråd och leder en självstyrelse klingar det illa. I en stor intervju i dagens Ålandstidning slår Katrin Sjögren larm om något som varit känt i arton månader och välkänt i ett år. Det är utomordentligt underligt; ända från sommaren 2015 har social- och hälsovårdsreformens olika scenarier diskuterats. Trots det har landskapsregeringen ägnat sig åt helt andra frågor, som exempelvis sextonårsåldersgräns i val och konsultföretaget PWCs överlevnad i form av konsultarvoden och rådd i det kommunala system som skapat stabilitet.

Här är en intressant timeline som visar hur lantrådet och hennes regering ägnat sig åt att hämta in posten medan huset brunnit.
  1. Den 4 mars träffade Centerns lagtingsgrupp den finska Centern och reste farhågor kring vad Sotereformen kunde innebär.
  2. Den 7 mars slog landskapsregeringen fast att reformen skulle bli utmanande. Vad man gjorde efter det? Ingenting.
  3. Den 11 mars ville vi att lantrådet och hennes regering skulle lägga korten på bordet och för lagtinget berätta om läget. Ingenting hände.
  4. Även svenska Centerns ordförande Annie Lööf informerades om läget. 
  5. Den 30 juni påminde vi om reformens effekter då statsministern och lantrådet för första gången möttes.
Trots att regeringen vilat tills nu vill jag understryka att Centern är redo att med hjälp av våra kontakter och våra insikter i självstyrelsen göra vad vi kan för att få upp frågan på vägen igen. Just nu är diket närmare än vad det varit på mycket länge. Politik är kontakter och umgänge och konsten att bygga broar. Trots att Ålands landskapsregering från tillträdet i november år 2015 varit hyggligt väl informerad om läget har man sussat sött fram tills nu. Det är absolut inte ledarskap, snarare tvärtom. En regering ska inte bara beskriva läget, den ska även regera.

Dagens Ålandstidning illustrerar väl dagens dilemma. Trots att problemet varit känt i över ett år är det först nu som Ålands landskapsregering agerar med kraft. Det är utomordentligt senfärdigt.

fredag 25 november 2016

Hoppas du har rätt, Tony.

Om det fortfarande är möjligt att stoppa Brexit borde man försöka. Sakligt sett är utträdet ur EU nämligen ingen bra idé, vilket jag påpekat i olika sammanhang. Känslomässigt finns det nån slags logik i det hela men på riktigt sjunker levnadsstandarden för hela Storbritannien. Detta påpekar nu också tidigare PM Tony Blair och jag hoppas britterna lyssnar.

Trevlig helg!

 
Tony Blair menar att det nu är dags att lägga i backen.

torsdag 24 november 2016

Olika former av moral

Noterar i efterspelet till Viking Lines avsikt att bygga nytt i Kina att nationalismen får ny luft. Varför Kina? Duger inte Finland? Är detta moraliskt? Haglar frågorna och kritiken.

Hur kritiken framförs? Oftast via smartphones och sociala medier. Var är det smarta telefonerna byggda? Just det, väldigt ofta i Kina. Vem äger Volvo? Kina. Tischan som just nu sitter på medan man pepprar nålstick? Kina.

Världen är gränslös och handeln är fri. Det är precis det som kallas demokrati och frihandel och som är själva kärnan i att vi alltid fått det bättre. Det kan vara värt att tänka på innan man ställer sig högst upp på barrikaderna.
Vad är egentligen skillnaden mellan att bära en t-skjorta från Kina eller använda en telefon från Japan? Konsumenterna har alltid valt den mest kostnadseffektiva vägen.

onsdag 23 november 2016

Härliga nyheter i dag!

Dagens besked att Ålands största privata arbetsgivare Viking Line är redo att förnya flottan är härliga nyheter för hela Åland. Beskedet andas nödvändig framtidstro och nya möjligheter i en bransch som över tid utgjort ryggraden i självstyrelsen och den åländska välfärden.

Alla samhällen behöver starka drivkrafter och Viking Line är en av de starkaste vi har. Jag är oerhört glad för den signal som detta skickar ut inte bara till alla aktieägare och övriga ålänningar utan även över hela Östersjön. Åland är ett oerhört viktigt sjöfartskluster och dagens besked stärker den bilden.


Viking Line står i beråd att bygga nytt i Kina!

tisdag 22 november 2016

En tung dag i historien

I dag är det femtiotre år sedan John F Kennedy sköts till döds i Dallas. Det var ett mord som skickade ut bokstavliga chockvågor över hela världen. Den 22 november fast 1955 var också dagen då dåvarande kommuniststaten Sovjetunionen genomförde sin första vätebombssprängning; i Kazachstan. Fast allt är inte elnde med denna dag i historien. År 2005 blev Angela Merkel Tysklands första kvinnliga förbundskansler och tio år före det hade Toy Story premiär. Den filmen var ytterligare ett verk av Steve Jobs som under sin korta levnadsbana hann förändra världen mer än alla andra.
John F Kennedy.

måndag 21 november 2016

Lampi duckar för samtalet

Med anledning av en förvirrad och rätt underlig ledare i Ålandstidningen senaste lördag skrev jag några rader till måndagens utgåva:

Var inte rädd för samtalet Lampi
Ålandstidningens chefredaktör Niklas Lampi skriver om ”känslan” på torsdagens presskonferens där representanter för Centern, Obunden samling och Ålands framtid berättade att Moderaterna tackat nej till ett borgerligt regeringsalternativ. Det är lustigt då redaktör Lampi inte var på plats. Inte bemödade han sig heller om att lyfta telefonen för att ringa och fråga.
Detta är inget unikt. Under de fem år jag jobbat i det åländska parlamentet har jag på sin höjd sett Lampi i lokalerna två gånger. Som ett tecken på vad som händer i världen är detta fenomen mycket talande och viktigare än vederbörandes eventuella lättja och/eller folkskygghet. Opinionsbildare fjärmar sig från den verklighet som ter sig läskig och försöker från sin egen skyddade verkstad förklara skeenden utifrån Facebookflöden vars algoritmer gör att man ständigt bekräftar sig själv. 
Det är på det viset Sverigedemokrater vinner mark, Sannfinländare kommer in i regeringen, Brexit blir verklighet och Donald Trump är världens mäktigaste människa. Den fria pressen gör inte sitt jobb, granskarna baserar sina uppfattningar på analytiker som gått vilse och missar därmed verkligheten. 
För att inte bara sänka mig till den pajkastningsnivå som ofta kännetecknar ledarskribenten vill jag samtidigt understryka att Centern naturligtvis har en plan för hur politiken ska skötas. Vi vill utgående från en borgerlig grundsyn skapa ett Åland med stark självstyrelse, friska människor och framgångsrika företag. Vi vill reformera kommunerna utgående från kommuninvånarnas egna tankar. Vi tycker det inte är klädsamt att med hot och orättvis kritik och obegripliga enkäter ge sig på ett huvudsakligen hyggligt kommunalt system. Lika illa är tonen mot alla som tycker annorlunda än regeringen; både hemma på Åland och gentemot omvärlden. 
Vi var därför noga med att inte formulera ukaser i förhållande till våra tänkta medregenter Moderaterna. Vi ville förhandla och prata med dem innan vi detaljformulerade regeringsprogrammet. 
Allt detta menar jag kom fram på presskonferensen som vi kallade till för att vara transparenta och tydliga. Det var viktigt för oss att innan misstroendedebatten berätta att vårt förslag till en borgerlig regering inte vunnit understöd från ett parti som många uppfattar som borgerligt men nu valt att svänga vänster. Att döma av de talrika reportage och kommentarer som sedan dess luftats får man konstatera att vårt initiativ var såväl efterlängtat som nödvändigt.
Centern har i fyrtio år arbetat för hela Ålands bästa och gör det även framledes. När vi ser att tonen i samhället förändras reagerar vi starkt och uttrycker vår åsikt. Vi är också redo att när som helst axla ansvar för självstyrelsen. I våra led har vi erfarenhet, kontakter, entusiasm och en kärlek till det Åland som gjort så mycket bra för så väldigt många. Vår politik är fyrhjulsdrift och framtidstro till skillnad mot den pyspunka som nu råder. 
Avslutningsvis vill jag påminna redaktör Niklas Lampi och alla andra som arbetar med medier på Åland om några råd som jag formulerade i min sista ledare i Ålandstidningen, år 2011. De gäller i ännu högre grad i dag då jag får känslan av att copy/paste-funktionen används allt för ofta: 
Journalistik handlar sist och slutligen om att träffa folk, ringa en j-la massa samtal och sedan berätta storyn så bra och hederligt man kan.
I allt väsentligt gäller samma regler opinionsbildare. Varmt välkommen till nästa presskonferens!
Redaktör Lampi på en sällsynt bild.

Så här valde man att publicera insändaren. Det är varken hederligt eller rätt att stympa rubriker, särskilt inte när man gör dem sämre.


söndag 20 november 2016

25 år för barns rättigheter

I år fyller Barnkonventionen på Åland 25 år; den undertecknades den 25 mars år 1991. Det är ett viktigt jubileum och något som gjort skillnad varje dag. Arbetet har varit framgångsrikt. I dag ser man barn tydligare än förr, i dag far barn mindre illa, aga är förbjudet och barnperspektivet är ständigt närvarande.

Jag sällar mig i hyllningarna och påminner gärna om tidigare texter jag skrivit på temat barn och vi andra.

Trygga barn är det enskilt viktigaste vi har att hantera.
En ohygglig text som räddar liv.
I fjol fyllde Barnkonventionen på Åland 24 år! Det skrev jag så här om.
Så här kan vi stärka de ungas självkänsla.
Barnkonventionens fyra viktigaste regler.
Barnperspektiv och stadens ordningsstadga.

Så här ska man tänka denna dag då Barnkonventionen hyllas över hela världen. 

lördag 19 november 2016

Grattis mannen, din dag är i dag

Det är internationella mansdagen i dag vilket firas med jakt, förtroliga samtal med goda vänner, middag på stan och eventuellt nakenbad. Så borde såklart alla dagar vara! Det är också världsdagen mot barnmisshandel vilket är tusen gånger viktigare. Ha en fin lördag och ta hand om varandra.
 
Det finns till och med en logga för i dag!

fredag 18 november 2016

Tankar från debatten

I dag diskuterades misstroendet mot Ålands landskapsregering i Ålands lagting. Det sades mycket och stämningen var inte alltid på topp. Här är några snabba personliga tankar kring diskussionen:
  • En minut in, efter absolut ingenting kontroversiellt, i Bert Häggbloms faktiskt balanserade öppningsanförande begärde Viveka Eriksson replik. Alla skrattade, Wille Valve högst av alla.
  • Bert Häggbloms inledningstal andades försoning och saklighet. Det handlade om rätten att tycka. Landskapsregeringen vill hellre att det ska vara tyst, åtminstone om man har annorlunda åsikter än LR.
  • Den som egentligen ställde till hela soppan, finansministern Mats Perämaa, valde att sitta tyst vilket kanske var klokt. Hade nog blivit svårt att berätta varför bilden från Aleppo användes som slagträ mot Jarl Danielsson.
  • Liberalen Ingrid Johansson var den första att ta på sig offerkoftan. Det är synd om mig som är ung och oerfaren, sade hon ungefär efter att ha skjutit vilt till både höger och vänster. Anförandet innehöll exempel på i stort sett alla härskartekniker som hittill listats.
  • Precis som tidigare handlade det mesta om debatten att kritisera vad Centern gjort förut. Vad den sittande landskapsregeringen vill göra eller varför de vill kontrollera andras åsikter framkom inte mycket.
  • Regeringen tycker det ska råda åsiktsfrihet, frihet att dela deras åsikter.
  • Sara Kemetter som är styrelsemedlem i Paf och dokumenterad motståndare till samkönade äktenskap kallar misstroendeyrkandet för svammel. Hög nivå är inte det första man tänker på.
  • Liberalerna tycker ett misstroende är för starkt, de hade föredragit ett spörsmål. Det är förståeligt – då hade man kommit undan mycket lindrigare. Jag tror det är bra med raka rör.
  • Regeringen säger sig vilja öppna upp samhället men agerar precis tvärtom genom att trycka ner och tysta meningsmotståndare.
  • Roger Nordlund lyfter fram det väsentliga i debatten genom att konstatera att regeringen borde säga att man gjorde fel istället för att fortsätta driva tesen av vi har rätt och alla andra har fel.
  • Insikt från Sara Kemetter: hon själv och Danne Sundman sitter inte på politiskt mandat i Paf! LOL.
  • Axel Jonsson ställer frågor som får regeringsbänken att både skruva på sig och svettas och inse att man står kvar med dragspelet runt anklarna.
  • En sak måste vara väldigt klar efter denna dag. Mats Perämaa lär nog tänka både en och två gånger innan han meddelar nästa styrelseordförande att förtroendet försvunnit.
  • Ett tag ville man bara ha en skämskudde att krypa in i. Så spretigt var regeringsblocket denna dag.
  • Vice lantrådet Camilla Gunell hade ingen bra dag men gjorde vad hon skulle; skyllde allt på Centern och menade att hon själv gjort allt rätt. Det klingade ihåligt.
Sist och slutligen blev det en bra dag med rensning av luften. Trevlig helg och ses på måndag!

Den här bilden som jag lånat från internet beskriver hyggligt hur en vanlig betraktare ibland upplever situationen.

torsdag 17 november 2016

Ett försök till förbättring

”You can’t blame a guy for asking”, är ett uttryck som jag gillar. Frågan är alltid fri och bör därför ställas. Därför efterhörde Centern, Obunden samling och Ålands framtid om inte moderaterna vore beredda att ta ett större och mer borgerligt ansvar för Åland. M svarade nej. Här kan man höra nyheten i Ålands radio.

I morgon är det dags för en missnöjesdebatt i Ålands lagting och inför den ville vi berätta vad som hänt, som sanna demokrater är det viktigt att berätta vilka steg som tagits. Vi anser att den nuvarande landskapsregeringen inte arbetar för hela Ålands bästa och vill därför erbjuda ett alternativ. Så fungerar demokratier; man försöker och försöker igen förklara sin ståndpunkt.

Vi i Centern tycker dagens landskapsregering är för självgod, för centralistisk, för ofokuserad, för makthungrig, för dåligt insatt och lite till för att framgångsrikt kunna driva Åland vidare. Medan vår omgivning förändras hastigt ägnas kraft åt åldersgräns i kommunalvalet. I syfte att ta heder av folk använder regreingsföreträdare bilder från Aleppo för att kritisera beslut man inget har med att göra. Listan blir längre och längre på reformer som ingen begriper och en makt som bullrar men aldrig lyssnar. I den nyligen avslutade budgetdebatten var ministrarnas ointresse för synpunkter närmast magnifik vilket skapar en bild av konfrontation snarare än samarbete. Det är inte min bild av Åland, här gör vi saker tillsammans.

Allt detta har i veckan lett till att vi tre partier som undertecknat misstroendet föreslog till moderaterna att vi skulle bilda en borgerlig regering; det är något som ofta görs av partier som befinner sig på högerkanten. Men inte på Åland.

Moderaterna föredrar att sitta i vänsterfamnen framom att själv vara med och leda och tackade följaktligen nej till förslaget.

Man sade nej till att höja sin egen profil, nej till att skapa en tydligare borgerlighet och nej till att själva ta ett större politiskt ansvar. Detta beslut kan man kalla för mycket men modigt eller ansvarsfullt är det inte.

Jag är inte besviken, så funkar inte politiken. Jag är förvånad och undrar om de som verkligen vill kalla sig borgerligt sinnade tycker detta är okej?
I syfte att vara transparent och tydlig ordnade vi i dag en presskonferens för att berätta om planerna på en ny borgerlig regering. Foto: Jenny Schuhmeister.

onsdag 16 november 2016

Rapport från Hamburg

Mötet klart och Åland har ännu en gång lyft självstyrelsen och möjligheten att lösa konflikter på fredlig väg. Så här lyder pressmeddelandet från Hamburg:
Den 14-15 november 2016 höll den parlamentariska Östersjökonferensen (BSPC:s) ständiga kommitté möte i Hamburg. Vid mötet deltog Jörgen Pettersson som ny vice president för BSPC. Vid mötet deltog även utskottssekreteraren Niclas Slotte.
Mötet inleddes med en presentation av forsknings- och vetenskapsstrategin för östersjöregionen. Vid mötet diskuterades ingående uppföljningen av resolutionerna från BSPC. Mötet beslöt att varje delegation tillskriver sina regeringar och begär synpunkter på resolutionen. Dessa synpunkter vidarebefordras därefter till BSPC:s ständiga kommitté. Även systemet med rapportörer till BSPC:s ständiga kommitté diskuterades och ett eventuellt rapportörskap gällande resolutionerna och uppföljningen av dess implementering i länderna. Frågan kommer att diskuteras vidare vid nästa möte.

Pettersson berättade vid mötet kort om de åländska tankarna och planerna inför konferensen i Mariehamn år 2018. Detta var startskottet för arbetet med att förverkliga konferensen.
Från vänster Niclas Slotte, undertecknad, Bodo Bahr och nuvarande presidenten Carola Veit från Hamburg.

En slags ögonblicksbild.

Och en till...

Supermånen följde med hela helgen.

tisdag 15 november 2016

För Åland i Hamburg

Hamburg, i går och i dag. Förberedelser inför Ålands ordförandeår för BSPC 2018 vilket är tidernas läge att sätta självstyrelsen, neutraliteten och demilitariseringen på den internationella kartan. Östersjökonferensen som BSPC kallas på svenska fyller 40 år i år och har under dessa år aktivt bidragit till ökad förståelse och bättre samarbete mellan länderna runt Östersjön. Tack vare BSPC får Åland också en hög tyngd i Östersjön, själv hade jag för någon månad sedan förmånen att lyfta Åland inför alla talmän i Europa! Sådana tillfällen uppstår inte så ofta. 

Att Åland tar över ordförandeskapet 2018 är unikt och första gången. Dels arrangerar vi den stora konferensen på hösten och dels får vi på ett aktivt sätt vara med och driva de frågor vi tycker är viktiga. Självstyrelsen kan göra skillnad även för våra betydligt större grannar i Östersjön. 
Hamburg på morgonen är faktiskt ingen vacker syn.

måndag 14 november 2016

Pengaregn och spridda skurar

Om man tar hand om landskapets nya fastighetsverk är lönen 6.500 euro per månad. Är du chef över en landskapsfärja får du kanske 4.000 euro. Är du sjukskötare är det möjligen 3.000 du får. Detta faktum och landskapsregeringens olika budskap i olika frågor fick mig att fatta pennan och skriva följande insändare :
Pengaregn över Paf och fastighetschef 
Chefen för det nya fastighetsverket lyfter, enligt tidningarna, en månadslön om 6.500 euro direkt från skattebetalarnas fickor. Detta ska inte den nye chefen lastas för, alla har rätt att begära vad man vill. Den som bär ansvaret är styrelsen som genomfört rekryteringen och löneförhandlingen. Det handlar om en tjänst som går ut på att förvalta byggnader och fastigheter, långt från det privata näringslivets konkurrensutsatta vardag. Skulle det varit en tjänst inom mer kvinnligt dominerade områden hade lönen, i bästa fall, uppgått till hälften. Mot den bakgrunden är det precis som vanligt i landskapet trots löften om motsatsen; män belönas bättre än kvinnor. 
Ett annat exempel på vårdslös penninghantering är Ålands penningautomatförening (Paf) där landskapsregeringen höjt ersättningarna till styrelsens medlemmar med mellan 100 och 200 procent. Det skickar ut en himla massa olika signaler men ingen av dem handlar om sparsamhet, snarare tvärtom. Kommer till exempel samma generositet att spilla över på ÅHS-styrelsen? 
Knappast, det råder nämligen skilda världar inom landskapets verksamheter; ”hårda” verksamheter får kosta medan ”mjuka” måste spara. Det är dags att visa allvar med det jämställdhetsarbete som så ofta hyllas men aldrig märks i verkligheten.
Jörgen Pettersson (C)

PS Undrar vad övriga anställda i förvaltningen tycker och tänker kring detta? Gissar att frågorna är rätt många. 
Så här ser skillnaden ut mellan kvinnors och mäns löner i Sverige. Gissar att läget är samma på Åland och om det har det pratats mycket men gjorts väldigt lite.

söndag 13 november 2016

Grattis alla farsor!

Det är ju aldrig riktigt klädsamt att gratulera sig själv så detta får bli en hyllning till min egen far och alla andra pappor därute. Av farsan lärde jag mig vikten av att våga hoppa. Det är en insikt som ständigt borde finnas i vardagen. Förändring ska vara lika självklar som stabilitet och balansen skapar utmaningar. Faderskap är ju sist och slutligen bara ledarskap.
 
Detta är faderskap för mig, det ska vara upplyftande, glatt och ibland omskakande på ett fint vis.

lördag 12 november 2016

Ha en skön lördag

Veckan är så småningom över och det är dags att önska alla en härlig helg! Jepp, det är allt just nu.
 

fredag 11 november 2016

Trevlig helg och tack!

Tack till Ålands radio för en av allt att döma välgjord opinionsundersökning om hur åländska väljarsympatierna ligger just nu.  Centern vinner och det gör en enkel människa glad. Vi fortsätter vårt jobb för hela Åland. Sympatier enligt valgallupar studsar lite hit och lite dit men långsiktigt är Centerns idé om samhällsbygge stark och hållbar. 


onsdag 9 november 2016

Genom snökaos i Stockholm

I går gick färden genom ett av snö lamslaget Stockholm på väg söderut mot jaktmarkerna. Bilar stod i diket, folk skottade snö, bussar stannade och långtradare stockade alla infarter till huvudstaden. Snälla Stockholms stad, röj upp i kaoset tills i morrn.
 
Köerna till Stockholm tog aldrig slut. 

Trump blir ny president

Först kom Brexit och nu detta. Donald Trump är USA:s fyrtiofemte president. Leicester vann Premier League, Island nästan EM och IFK Mariehamn tog hem finländska ligan. År 2016 är ett år som ruskat om världen som vi trodde vi kände den. På både fantastiska och mer utmanande sätt.

Här kan man läsa allt om valet på New York Times hemsida.

Misstänksamhet och rädsla och etablissemangsskepcism har av allt att döma vunnit valet för Donald Trump i USA. Arbetare, landsbygden och vita medelålders män gjorde skillnad. Detta är den enkla förklaringen men långt ifrån den enda. Efter vad Trumpanhängarna betraktar som åtta förlorade år är det dags att göra USA great again. Det tycker väljarna och därmed är det bara att gilla läget.

Vad händer nu då? Antagligen ganska mycket och antagligen ganska snabbt, med diplomatiska mått mätt. The Donald vill nog inte spilla tid. Jag tror följande är att vänta:
  • Storbritannien och USA är återigen BFF:s som två stormakter som valt sina egen vägar hellre än andras.
  • Oron för vad som ska hända i Baltikum och Östersjön växer kraftigt. Kan Trump hantera Putin? Bryr han sig om världsfred? Ingen vet och utrikespolitik är Trumps eget ansvar. 
  • I stort sett alla västliga ledare tvingas äta upp tidigare kritiska uttalanden och göra pudlar åt i stort sett alla håll. Det blir en svår men nödvändig process.
  • Valutorna stärks i förhållande till dollarn som faller, aktiebörserna i Asien rasar och analytikerna skruvar på sig och måste snart förklara varför ingen såg detta komma.
  • Opinionsundersökningar och gallupar är värda absolut ingenting. Ledare ska leda, inte fråga andra.
  • Affärshjärnan slog de politiska taktikerna. Det säger antagligen väldigt mycket om världen vi lever i. Money talks mer än någonsin.
  • Media, yvigt uttryckt, har ett stort arbete framför sig i att återvinna trovärdigheten som gått förlorad under valkampanjen.
  • Hur många till Trump till finns det där ute i världen som nu fått ny luft och stärkt självförtroende.
Något positivt då, för världen går ju inte under av detta heller? Jodå, det finns!
  • Demokratin fungerar. Tvärt emot alla prognoser och tyckare och what not gick det Trumps väg. Underdogen vann och nånstans i det finns något vackert fast inte lätthanterat.
  • Sist och slutligen kommer nog inte Donald Trump att bli en sådan katastrof som vi tror. Trump har gjort en enastående kampanj och visat alternativ. Hade han gjort som alla andra hade han aldrig vunnit.
  • Och förstås: Till skillnad mot alla de fyrtifyra tidigare presidenterna har Donald Trump faktiskt besökt Åland. Han var bland annat till Stallhagen tillsammans med kompisar år 2013. Han VET att Åland finns.
Äntligen kan vi lägga detta till handlingarna och ägna oss åt vår egen vardag istället, den röra som råder även på Åland måste hanteras.

 
Så här ser USA:s näste president och den fria världens ledare ut. Donald Trump gjorde vad mycket få i de västliga demokratierna trodde var möjligt. Först kom Brexit nu det här. Världen är annorlunda och något att förhålla sig till, inte kritisera och håna.

tisdag 8 november 2016

Visst är de bra, kommunerna!

Så är ytterligare ett steg bort från bekvämlighetszonen taget i form av första debatten som partiledare för Centern. Det kan tyckas som ett litet steg för mänskligheten men det var ett stort steg för mig. Det hände sig på Indigo i går och jag sade ungefär följande inledningsvis i pratet som handlade om de åländska kommunernas framtid:
Centern är för decentralisering och självbestämmande. Vi vill ha mer demokrati, inte mindre, och vi vill inte centralisera skolor, barnomsorg och äldrevård. Vår uppfattning är att livet sker lokalt och ska skötas av dem som bor där. 
Landskapsregeringens jakt på de åländska kommunerna andas kapitulation. Man säger med sitt agerande att närdemokrati inte längre är viktigt. Hade de ålänningar som skapade autonomin tänkt likadant hade vi i dag varit lika självstyrda som Peräseinäjoki.
För det andra strider ukaserna från regeringen mot varje rättssamhälles grundprincip, den att lagar ska efterlevas. (Tonen känns igen från sättet man hanterat till exempel Vårdös styrelseordförande Jarl Danielsson.)
I strid med den kommunala självstyrelsen föreslår allt makthungrigare ministrar än det ena och än det andra; allt med tonen att vi bestämmer och ni ska lyda. Man blundar för att de utifrån kommande utmaningarna är mycket större utmaningar än vår kommunstruktur. Den finländska Sotereformen är exempelvis ett konkret hot mot hela självstyrelsen och något som borde kräva all fokus. Istället har denna landskapsregeringen fokuserat på att sänka rösträttsåldern och skrota ett huvudsakligen välfungerande kommunalt system som gör Åland till ett unikt samhälle. Man vill uppenbarligen skapa ännu ett Pargas. Kompassen snurrar, istället för att ena Åland mot framtida utmaningar går arbetet ut på splittring.
Till råga på detta tycks landskapsregeringen långt ifrån sampratad. Moderaterna säger att detta måste göras för att man ska minska utgifterna. Socialdemokraterna säger att detta inte ska spara pengar. Liberalerna säger varken eller utan snarare tvärtom.
Direktiven spretar och samarbetet med fältet hackar. Bildligt uttryckt väljer landskapsregeringen att gå ut efter posten under tiden som det egna huset brinner. 
Vår ståndpunkt är klar. Vi hyllar samarbeten och även sammanslagningar när initiativet kommer från dem som äger frågan, alltså invånarna i de olika kommunerna. Vi är ödmjuka inför att förändra ett av världens mest demokratiska system och något som gjort självstyrelsen stark och ålänningarna modiga. I senaste valet ställde 254 kandidater upp till lagtingsvalet, 30 kom in. I kommunalvalet var det 554 kandidater till 208 platser. Det är bilden av riktig demokrati.
Enligt Centerns förmenande är det bättre för hela Åland om fler är med och delar på beslutsfattandet. Att sittande regeringspartier inte håller med är tyvärr tydligt. Där är det viktigare att centralisera makt till rena personkulten och helst, såvitt möjligt, försöka tysta meningsmotståndare.
Efter detta följde debatt som säkert finns bättre refererad någon annanstans. Själv är man som bekant den sista som ska recensera egna insatser. Ålands radio var på plats under kvällen och gjorde en intervju som kan höras här.
Killsidan var mest som Hillary medan tjejsidan bar tydliga spår av Trump. Min egen pose måste jag göra något åt inför framtida gig, det ser onekligen ganska uppblåst ut på bilden som jag lånat av Sara Kemetter. Från vänster Stephan Toivonen, Bert Häggblom, Axel Jonsson och yours truly.

måndag 7 november 2016

Het debatt om kommuner

Man ska såklart inte skåda given häst i munnen men allt tyder på att det kan komma att gå hett till i kväll på Indigo när de åländska partiledarna ska resonera kring den kommunreform som pågår på Åland. Jag ser fram mot diskussionen och hoppas vi ska undvika splittring kring rätt små frågor när mycket större utmaningar är aktuella. Fast det ser mörkt ut, landskapsregeringen har uppenbara problem med att fokusera på viktiga frågor. Debattstart 19.00, hoppas vi ses!
 
Det blir varmt och mysigt på Indigo i kväll!

söndag 6 november 2016

Svenska dagen och kungen

I dag är det fest i den svenska delen av Finland. På Åland är vi i den lyckliga situationen att alla dagar är svenska dagen. I Finland är det bara i dag och det firas överallt och delas ut priser och hålls festtal och så sjunger man Modersmålets sång. Häromåret var vårt eget lilla byalag föremål för firandet!

Svenska dagen har man firat sedan år 1908. Dagen valdes med anledning av svenske kungen Gustaf II Adolfs död i dimman vid Lützen. Han gjorde Sverige (och Finland) stort och betydelsefullt. Om detta har jag skrivit mer här. Nuförtiden firas Svenska dagen rätt stillsamt, åtminstone i jämförelse med hur det var på 1930-talet då striderna mellan det svenska och det finska Finland var hundra gånger hårdare än i dag med regelrätt slagsmål på gatorna.

Trots att handgemänget inte längre finns är problemen fortfarande verkliga, svenskan får ge vika för finskan och det sätter mycket av vår vardag på prov.

Njut av svenskan och vila inför veckan som kommer!
Så här såg han ut, hjältekungen Gustaf II Adolf.



lördag 5 november 2016

En stillsam dag för helgon

Alla helgons dag är snart över och stillheten är kompakt. Började med att sätta ett ljus vid fars minneslund och fortsatte med att delta i uppvaktningen vid Mannen vid ratten. Där samlas man en gång per år för att minnas och hylla de vars liv tagit slut på jobbet till havs. Det är en kännbar påminnelse om människans tillkortakommanden när det gäller att bemästra elementen.

Skrev en betraktelse över det på Ålands sjöfarts hemsida och på Ålandsbloggen i den svenska Sjöfartstidningen. Sådant ingår i uppgiften att vara människa. Vi ska aldrig glömma de som lämnat oss för tidigt, vilket är i stort sett alla. Jag tänker tillbaka på några av alla människor jag mött och mina tankar går till de anhöriga efter Torolf Gustafsson, Sebba Södergård, Thomas ÖhmanSusanna Lundström, Olof Geelnard, Helge Sölgén, Göta Silander och Rita Mattssonoffren efter Estonia och många andra som varit med och byggt upp och sedan lämnat ett stort tomrum efter sig.

Ta hand om varandra, minns de som är borta och se sedan framåt igen. Helgdagar som i dag är en nyttig påminnelse över livets förgänglighet och nödvändigheten att ta vara på de dagar vi fått. Ha en lika skön söndag.
Så här ser det ut på gravgårdarna i dag. Vi gläds åt minnen och sörjer de som är borta.


fredag 4 november 2016

Hjälpen upp ur träsket

Under veckan som gått har jag vid två olika tillfällen lyft det tilltagande narkotikabruket på Åland. Först efter det mycket tankeväckande mötet med den politiska referensgruppen för risk- och missbruk vilken larmade om en extremt besvärlig vardag för alla de som jobbar med missbruk i olika former, sedan på basen av de två tidigare missbrukare som mycket öppenhjärtigt berättade om sina resor från vanliga tonårsgrabbar till tunga narkotikaanvändare.

Vad borde man då göra för att stoppa ett missbruk innan det gått för långt? Om det finns många teorier och alla är antagligen lika sanna. En av de som berättade sin historia är tydlig med hur han tycker det ska gå till:
Det som måste ändras på Åland är missbrukarvården! Man får ingen hjälp där alls och man måste själv komma på hur man gör. Förebyggande åtgärder höll man på med redan när jag var ung men det går inte att stoppa missbruk på det sättet. Jag skulle hoppas att missbrukarvården skulle lyssna på mina idéer och inte bara på en läkare som saknar egen erfarenhet (inte går man väl i bilskola hos en som saknas körkort heller?). Läkarna tror att det hjälper med mer och mer mediciner vilket inte stämmer. De skapar nya beroenden. Det bästa vore om man kunde nå ”gamla” missbrukare och få dem att sluta eftersom det är de, för att tjäna egna pengar, som drar in nya missbrukare.
Bland medicinerna som nämns som extra besvärliga är benzodiazepiner. Det framkallade bara mer ångest, enligt brukaren, och gjorde att han undvek människosamlingar och kompisar. Samma sak hände då han försökte sig på subutex och subuxone.
”Hjärnan blev kidnappad. Subuxone tog bort 40 procent av mig, jag slutade till exempel helt att skratta. Jag kunde köra flera varv på stan för att hitta ett ställe jag kunde handla på utan att träffa folk.”
Jag kunde inte låta bli att fråga dessa två kämpar hur man egentligen finansierar missbruket. Enligt dem krävs det cirka 60 euro per dag för att hålla sig flytande.
”Jag sålde aldrig något eftersom jag behövde allt själv. Det blev kriminalitet som löste problemet, det är nog helt oundvikligt. När man skiter i allt, är inbrott inget stort problem.”
Det sade mycket under detta möte men några saker etsade sig fast extra mycket hos mig: Dricker föräldrarna, dricker barnen. Röker föräldrarna, röker barnen. Hasch är absolut ingenting ofarligt och ska definitivt inte legaliseras.
”Vad folk än säger är hasch en inkörsport till grövre missbruk. Jag rökte i två år och utvecklade paranoia vilket ledde till grövre grejer. Logiken är enkel. Förr eller senare får man inte tag på hasch och då väljer man att gå vidare med tyngre droger.”
De två tidigare missbrukarna är också väldigt tydliga med föräldrarnas inflytande.
”De borde ha varit hårdare och ställt större krav. Jag borde aldrig ha fått lägga av med sport och andra fritidsintressen. Det borde också ha varit större samarbete mellan föräldrarna i lågstadiet.”
Till sist:
”Jag tycker skolorna borde bjuda in gamla missbrukare för att berätta om sina erfarenheter för de som ännu inte börjat.”
Jag håller med om detta. Inget slår upplysning som de berättelser om misär och vanmakt och död som det jag nu hört.
Den eviga frågan när det gäller hanteringen av narkotikamissbruk är hur man hjälper utan att skapa nya beroenden.

torsdag 3 november 2016

”Flera år är helt borta”

”Jag hade världens bästa föräldrar, fast kanske lite för snälla. Min uppväxt var perfekt och tryggheten stor. Jag bodde i ett fint hus i stan och tillbringade somrarna på en stuga på landet.”

Allt var perfekt men suget efter droger blev ändå för starkt. Trots idyllen rasade allt.

Berättelsen är på riktigt och missbruket höll sånär på ändade livet för två ålänningar som i dag är närmare fyrtio. I samband med förra veckans möte med landskapets politiska referensgrupp för risk- och missbruk ställde två tidigare missbrukare upp och berättade om sina erfarenheter av droger. Det blev ett samtal jag sent ska glömma, kalla mig blåögd men jag har inte insett vidden av det som tunga droger ställer till med.

”Skolan gick helt okej. Jag var inte lysande men hade gott och väl godkänt och jag var duktig i sport. Spritdebuten ägde rum i sjundeklass och jag hade börjat röka ett halvt år innan. Jag älskade alkoholen från första stund. När övriga familjen åkte till stugan krävde jag att få stanna i stan, det fick jag. Det var dumt att de gick med på det. Jag levde för sprit, tjejer och sex. Det tog bara ett år så hade jag gått från en vanlig skolgrabb till en ’snäll’ värsting.”

Orden kommer från en vanlig ålänning, snart fyrtio år gammal och vit sedan snart ett år tillbaka. Vägen dit har varit både krokig och jobbig och direkt livshotande.

Det handlar till att börja med om sprit i stora mängder; minnesluckor och ångest och allt vad som följer med att ha förlorat kontrollen.

”Sedan prövade jag på att röka hasch och allt blev bra. I en början. Sedan blev det tusen gånger värre.”

Det första steget var spriten, det andra marijuana och sedan fanns ingen återvändo.

”Har man en gång blivit beroende finns ingen väg tillbaka. På Åland finns tillgången och får man inte tag i det ena så finns det något annat.”

Det tredje steget var heroin och med det öppnade sig dörren rätt in i helvetet.

”Jag önskar jag kunde berätta mer om den tiden men jag kan inte. Flera år är helt borta.”

Jag och de flesta andra, tror jag, lever i förvissningen att de tunga drogerna är sällsynta på Åland. Detta verkar inte längre stämma.


onsdag 2 november 2016

Grattis BBC, 80 år i dag!

Den 2 november år 1936 startade BBC One världens första reguljära tv-kanal. BBC är alltjämt den ledande Public Service-organisationen och något som många följer efter. BBC genomförde också nyligen ett sparprogram som tog i stort sett alla med överraskning.

Jag hör till dem som gillar BBC och deras medarbetare. De följer till exempel utvecklingen av NatWest Island Games mycket noga. Grattis och lycka till i fortsättningen!

Grattis på 80-årsdagen!

tisdag 1 november 2016

Äntligen, lagtinget börjar igen!

Arbetet i Ålands lagting är igång för ett nytt arbetsår! Nu ska det lagstiftas och grejas för att självstyrelsen även i fortsättningen ska stå stark. Det började traditionsenligt med kyrkgång och -sång och kaffe och tårtkalas. Dessutom landade nästa års budget på bordet vilket skapar massor med möjligheter och antagligen några rätt vilda debatter. Fast de återkommer vi till. Gudstjänsten sköttes på ett formidabelt vis av Saltviks församlingspastor Carolina Lindström som hittade de rätta punkterna i sina ord. Hon varnade för fallgropar och vilseledande stigar och manade till besinning när det gäller jakten på syndabockar.

Hon påminde också om att makt korrumperar och varnade så där i allmänhet för att skrämma folk till tystnad. Makt ska inspirera och uppmuntra, inte trycka ner och det är, enligt mitt enkla förmenande, rätt ord i rätt tid.

Vid sidan av predikotexterna bjöds det även på skönsång av Andrea Mattsson som kompades av Anders Laine på piano, Jochum Juslin, bas, och Kim Jansson, slagverk.

Här kommer några bilder från öppningsdagen. Den första och sämsta tog jag, de andra har jag lånat från Nya Ålands bildspel, för att de är så roliga!


Saltviks församlingspastor Carolina Lindström.

Vännen Johan Ehn återvaldes enhälligt som talman. Han är en lyssnande och inkännande man som gör ett hyggligt jobb.

Näringsminister Camilla Gunell hade av allt att döma roligt åt förslaget att brandskatta fisketurister.

Infrastrukturminister Mika Nordberg försöker förklara för Tage Silander varför det är nödvändigt att så fort som möjligt bygga en bra till Kyrkogårdsö.

Finansminister Mats Perämaa var glad som lärka i solsken när lagtinget träffades för ett nytt arbetsår. Det måste ha varit för att han hälsade på mig!

Första vice talman Veronica Thörnroos i talarstolen, försäkrande att hon ska sköta om Åland efter bästa förmåga.

Lagtingsdirektör Susanne Eriksson, som också driver en inredningsblogg, och ålderstalman Bert Häggblom räknar röster och grejar på.


Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...