söndag 31 maj 2015

I morgon är framtiden här

Inget går upp mot examensdagen. Det är kvittot som bevisar att jobbet är gjort. I går var det studentfest i huset då Mille fick sin vita mössa. I dag är det vilodag och i morgon, då börjar allt på nytt igen.

Högtidligheterna för Ålands lyceums studenter ägde rum i Alandica som är en fenomenal plats för stora händelser. Även denna gång var programmet välplanerat och intensivt. Här fanns studenter som gick ut för femtio år sedan som varit med och byggt företag, sjukvård, politik och mycket mer. Här fanns stolta föräldrar, syskon, släkt, vänner och alla de som i vardagen bidrar till själva livet.

Talen var många och goda men bäst av dem alla var Nora Fredrikson som förmedlade visdomsorden hon själv fått från sina äldre syskon, i stunder av tvivel över den egna förmågan:
”Hörrö, med tanke på hur otroligt många puckon som fått studenten kommer du nog att klara dig du med!”
Tydligare än så kan det inte sägas och jodå, Nora fick också sin vita mössa och avslutade med det klassiska:
”Fy fan vad vi är bra!”
För precis så enkelt är det här i livet. Allt är alltid möjligt bara man tror på sig själv. De etthundrafemtioåtta studenter som vi hyllade i går är allas vår försäkring och garanti gentemot framtiden. De är klokare, starkare, modigare och mer upplysta än jag själv var i den åldern och det är som det ska vara. Hittills har alltid varje ny generation varit lite smartare än den tidigare och inget tyder på att denna tingens ordning ska förändras.

Skolans rektor Marcus Koskinen-Hagman citerade Tomas Tranströmer och de orden satt precis som en smäck:
”Skäms inte för att du är människa, var stolt! Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt. Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.” 
Mina söner på en och samma bild. Zacke (som inte nått så långt än), Jona (som fick sin mössa för två år sedan) och Mille (som var dagens huvudperson). 
Etthundrafemtioåtta studenter på en och samma bild. Dessa nittionio kvinnor och femtionio män är de som i framtiden ska bygga sina hem och vårt samhälle mot en bättre framtid.


lördag 30 maj 2015

Här pratades det väder!

Landade häromveckan på en väderlektion med själva nestorn i den svenska väderbranschen, meteorolog Lage Larsson. Vi höll till i min favorittlokal Ålands sjöfartsmuseum och arrangör var Ålands sjöräddningssällskap. Det blev en hisnande resa genom väder och vind och mycket mer.

Just i dag är en spännande dag med studentdimission och andra skolfester. Ska man tro den norska vädertjänsten och den danska blir det mulet och cirka tolv grader hela dagen för att klockan sex börja spöregna.

Här är några snabba anteckningar jag gjorde från en intensiv föreläsning:

Klimatförändringen finns på riktigt och innebär aktivare väder i framtiden – mer nederbörd, fler åskskurar och kraftigare vindar. Allt fler tropiska stormar uppstår på platser de inte borde finnas på.

Vi fick också lära oss att det finns cirka 100 olika molntyper varav kanske tio är till nytta för väderprognoser.

Den gamla sanningen att en blek gulgrön himmel betyder stadigt väder stämmer. Liksom att röd kraftfull himmel innebär ostadigt väder. 

Norrsken är inte meteorologi, det sker i atmosfären ungefär en gång per vecka. Att vi inte ser det oftare beror på allt artificiellt ljus som stör.

Lågtryck kommer nästan alltid från Atlanten.

Vädret förändras otroligt av underlaget. Vinden blåser rejält till sjöss, bromsas upp rejält av friktionen på land, vänder då alltid moturs.

På 1970-talet fanns tvådygnsprognoser. Tredygnsprognosen fungerade inte. I dag gör vi tiodygnsprognoser men de stämmer nästan aldrig. Knappa veckan, där går gränsen. Säger någon hur sommaren blir är det bara humbug. Årstidsprognoser är på tärningsnivå. Det råder stor skillnad på land- och havsprognoser.

Timme för timme-prognoser är stora lögner. Det krävs massor av data för att göra prognoser. De flesta appar har för stora rutor (som världen är indelad i) för lokala prognoser. Yr.no är bäst på västkusten. Sämre i Stockholms skärgård och på Åland. Orterna är baserade på gamla amerikanska hållpunkter för kryssningsmissilerna. Sjöräddningssällskapets app är bra. En höjdare! (Fast bara i Sverige.)

Dimma vanligt på Ålands hav. Kommer av kalla nordliga vindar som sveper bort varmt ytvatten. Det kalla vattnet förorsakar därför tät dimma. 

Östersjöns vågor svåra att förutspå pga att det är så grunt. Och ja, det stämmer ungefär att var sjunde våg är störst.

Bymoln är det värsta, där kommer stormungarna, hagelstormar och annat elände. De börjar som lätta och fina stackmoln som sedan drar iväg och blir bymoln. Kan bli sju åtta kilometer höga och drar ner iskylan från himlen. Regn uppstår av ispartiklar högt uppe. Alldeles innan regnskuren kommer uppstår plötsliga vindbyar. Möter man åskmoln ska man styra styrbord, då klarar man sig.

Det kan regna utan vindbyar men det blir aldrig vindbyar utan regn.

Ha en fin lördag!
Några olika molnsorter som är bra att kunna. Om inte annat så för att briljera i samtalet.
Var blixten slår ner beror på massor av olika saker. Vad som finns i marken till exempel. Den är totalt oberäknelig och det enda som hjälper är den gamla beprövade Faradays bur.
Ska man alls ha en chans om man hamnar i vattnet är det bättre att ha kläder på sig än att vara naken.
Lage Larsson i berättartagen. Han är en kunnig och medryckande föreläsare. Timmarna gick snabbt.
När vindar når land vrider de moturs.
Detta visar tydligt hur en sjöbris bromsas upp över land. Lägg märke till den skarpa linjen en bit från kusten.
Det var gott om folk på plats för att lära mer om det väder vi pratar så mycket om men kan göra så lite åt.
När det åskar kan man känna sig lite tryggare genom att lägga ut kopparledningar runtom båten och skapa sin egen lilla skyddsbur.
 Höns överlever orkaner. Inga andra. Man kan på basen av hur många fjädrar som finns kvar avgöra vindstyrkorna! Om just detta är sant eller sannolikt vill jag inte gå i god för.



fredag 29 maj 2015

Tack för alla jakter, Thomas

I lördags begravdes Thomas Öhman från Saltvik efter att bara fyrtiofem år gammal ha förlorat kampen mot cancern. För Thomas är kampen därmed över, för oss andra som står kvar på jorden uppstår tomrum och saknad och smärta. Det är självklart värst för den närmaste familjen, tvillingsjälen och hustrun Maria Öhman dit mina tankar och böner söker sig. Jag vill ändå passa på att tacka Thomas för alla jakter och minnen vi delat tillsammans i skogarna i Jomala, Överby.

Thomas Öhman var en människa som med snabba kommentarer, ett hjärtligt skratt och öppnande sätt gick hem överallt. Han var oftast i drevet med någon av sin taxar Nestor, Nisse och Hobbe. Där inne i skogen var Thomas kungen och härföraren samtidigt. Han guidade sina hundar mot rådjuren och gav sig aldrig förrän det blev skall. Taxarna är till sin natur ibland bångstyriga, svåra att stoppa men med ett glatt skall och en busig blick. Faktiskt precis som Thomas själv. Ibland frustade han ursinnigt, ibland skrattade han högt, ofta flåsade han och undrade hur #€#€%& långt det var till nästa passgranne och om någon kunde koppla hunden. Jaktradion är fantastiska uppfinningar när det gäller att hålla samtal levande. 

Ett av mina sista starka minnen av Thomas var en Överbyjakt antagligen i fjol höstas, eller möjligen hösten före det. Jag stod på ett generalpass då en stor och fin bock kom löpande mot mig. Jag sköt men fick bara en halvträff och djuret sprang vidare. Sådant kan hända men det hör till det allra värsta man som jägare vill vara med om. Thomas såg på mig i pausen mellan passen och sade lugnande: ”Äh, den där spårar Nestor upp.”

Om det var hunden som hittade djuret eller djuret som sprang på Thomas är det ingen som vet men sanningen är att Thomas sköt den påskjutne bocken till döds och gjorde min egen dag mycket finare.

Jakterna i Överby i höst och framöver blir annorlunda. Vi har inte Thomas och hans hundar med oss – jo förresten, Nisse och Hobbe lär vara på kommande igen. Det blir svårt och ledsamt men jag stärks av att ha fått jaga och skratta tillsammans med en man som var allas vän och jag är rätt säker på att han aldrig hade stått ut med att hans frånfälle skulle sätta stopp för eller ens hejda jakten.
”Men, nu får ni väl ändå ge er. Hur länge ska ni sitta här och dega?! Ut i skogen med er!”, hade han rutit och krävt action.

Tack Thomas Öhman för dina inspel i samtalet, din skicklighet i skogen, alla skratten, de träffsäkra kommentarerna och det kamratskap som gjorde oss till ett jaktlag av den allra bästa sorten. Vila i frid.


Thomas Öhman finns inte längre bland oss. Tack ändå för de år och jakter vi fick tillsammans. 
Den här bilden var från en av fjolårets allra sista jakter, i december. Thomas står i bakgrunden och gör sig redo att lägga korv på elden. De här samlingarna kommer att kännas väldigt tomma en tid framöver.

torsdag 28 maj 2015

Jag valde att se framåt

Det är ett brett spann i Ålands lagting. Ena dagen är det omröstning om man ska använda hon eller han eller hen i lagtexter och plötsligt handlar det om tilläggsbudget och framtid.

Jag hade i går att i salen presentera finans- och näringsutskottets betänkande över årets andra tilläggsbudget. Jag valde att blicka framåt istället för bakåt. Trots allt är det ju bara åt det hållet man faktiskt kan göra skillnad om man inte är tidsresenär.

Jag lyfte den utomordentligt viktiga sjöfarten och Högskolan på Ålands planerÅland Shipping Academy. Det är ett viktigt exempel på framtidstro och möjligheter. Sedan berörde jag den minst lika betydelsefulla satsningen som är ett resultat av Team Åland. Det handlade mycket om visioner och framtidsplaner vilket jag på ett övergripligt plan föredrar varje dag i veckan.

Så här lät anförandet:
Talman,
skulle verkligheten till alla delar anpassa sig till planer skulle vi inte behöva hantera tilläggsbudgetar överhuvudtaget. Då skulle det räcka med en årlig planering och sedan hålla sig till kartan och bortse från terrängen. Tack och lov är så inte fallet. Vi bygger samhälle och hanterar människor som har drömmar och idéer. Vi möter såväl möjligheter som utmaningar och ska då hantera dessa och göra så klokt som möjligt för hela Åland. Just den här tilläggsbudgeten andas framtidstro och en vilja att hitta vägar mot vår gemensamma framtid.

Det är bra och det är nödvändigt. Som ni alla läst i den bifogade rapporten från Ålands statistik- och utredningsbyrå väntas tillväxten i år fortfarande vara svag om än bättre än i fjol. Finland befinner sig i en synnerligen svår ekonomisk sits och kraftiga nedskärningar är att vänta i statsfinanserna när regeringsförhandlingarna som pågår i Helsingfors har landat. När detta sker är det sannolikt att inbesparingarna också spiller över på Åland. Vad det betyder måste vi återkomma till.

Jag kan vidare konstatera att likviditeten fortsättningsvis är god och precis i dag har finans- och näringsutskottet nåtts av beskedet att vi i slutet av detta år kommer att ha fyrtitre miljoner euro i kassan, om inget oförutsett inträffar. Det är betryggande men inte tillräckligt för att luta oss tillbaka. Samhällets alla nivåer måste fortsättningsvis hålla mycket stark kontroll över kostnaderna och se till att befintliga resurser utnyttjas så mycket som möjligt.

I arbetet med detta förslag till andra tilläggsbudget har vi från utskottets sida valt att huvudsakligen lyfta fram tre olika områden – två som andas optimism och möjligheter samt ett som förhoppningsvis ska göra hela Åland lite mer hållbart.

Vi tillstyrker att sjöfartsutbildningen samordnas till Ålands sjöfartsakademi och aktivt marknadsförs i vår omvärld inom ramen för Högskolan på Åland. En stark högskola och en bra sjöfartsutbildning som dessutom hör till åländsk egen behörighet är en viktig del i våra framtida tillväxtmöjligheter. Här kan vi hitta inflyttning, arbetsplatser och en unik chans att locka studerande till Åland och visa vad vi kan erbjuda. Det har visat sig att många som kommer till Åland för att studera även stannar kvar och stärker vårt samhälle. Nu råkar jag själv vara lite av en sjöfartsnörd och tillbringade förra veckans torsdag tillsammans med branschen på Sjöfartens dag. Där framkom två saker väldigt tydligt. Det råder optimism i näringen och nya regler kan skapa intressanta möjligheter. Till exempel står rederier över hela världen inför ett massivt utbildningsbehov i form av de nya så kallade Manilla-reglerna. Detta kan rätt hanterat innebära massor av jobb för denna nya sjöfartsakademi och därmed viktiga arbetsplatser för hela Åland. Det gäller att ha strukturerna i skick för att detta ska lyckas.

Den andra tydliga offensiven från landskapsregeringens sida är kanske ännu viktigare och helt säker mer övergripande. Det kan om allt går vägen stärka det åländska samhället och göra vårt landskap intressant för vår omvärld och därmed bidra till en hållbar tillväxt. Team Åland är en modig satsning som förhoppningsvis och rätt hanterad kan utgöra en grund för ett modernare näringsliv och projekt som annars kanske inte hade förverkligats. Från utskottets sida stödjer vi varmt tanken på att Team Åland riktar sig mot hela Åland och en mängd olika områden. Mariehamns roll som centralort ska stärkas. Landsbygdens roll som upplevelsecentrum och gastronomisk kornbod ska marknadsföras. Skärgården ska ta hjälp av digitalisering för att berätta varför man är och borde vara ett oemotståndligt besöksmål. Storytellingen syns också i att en del av Team Åland handlar om stärkandet av satsningen ”Film på Åland”. Varumärket och bilden av vårt landskap behöver alla delar, mycket uppmuntran och ständig marknadsnärvaro. Alla vet att den som inte syns, inte finns. När man som Åland är litet i en stor värld gäller det att vid sidan av att synas även höras. Utskottet hoppas Team Åland ska sätta fart på allt detta och önskar lycka till.

Det tredje området vi tittat närmare på är förslaget om 200.000 euro i stöd för miljöinvesteringar. I klartext handlar det om att förädla och förbättra hanteringen av allt det bioavfall som skapas på Åland varje år. Det är stora mängder och det är inte problemfritt. Avfall är avfall även om det varit mat. Dessa föreslagna pengar ska användas till att förbättra dagens hantering hela samhället till fromma. Finans- och näringsutskottet valde att besöka den i dag största aktören på marknaden i Sund, Gunnarsby och sökte information om verksamheten och de utmaningar som måste hanteras. Vi har erfarit att verksamheten förvisso vuxit men också förbättrats efter hand. En deponi är inte enkel att placera på en ö som inte är så stor och det är viktigt att göra allt som är möjligt för att minimera olägenheterna för alla berörda.

Talman, 
om denna tilläggsbudget antas avser vi använda 369.278.000 euro åt att driva vårt Åland. Allt kommer inte att förverkligas emedan vi alltid måste anpassa planerna efter verkligheten. Ändå är det viktigt att ha dessa visioner och ständigt omfamna framtiden. Bara genom att lyfta fram möjligheterna skapar vi förutsättningar. Mot den här bakgrunden är det ett enigt finans- och näringsutskott som står bakom detta betänkande och att lagtinget antar landskapsregeringens förslag till andra tillägg till budgeten för år 2015 samt att lagtinget beslutar att andra tillägget till budgeten för år 2015 ska tillämpas omedelbart i den lydelse den har i lagtingets beslut. (SLUT)
Budgetbetänkandet och tilläggsbudgeten antogs enhälligt men trots det blev det en stunds oppositionellt jämmer som gick ut på att ta reda på om glaset var halvfullt eller halvtomt. Jag ser gärna mig själv som optimist vilket man inte kan anklaga den andra sidan för. Fast det visste redan Winston Churchill och sade det förstås bättre än alla andra:

”En pessimist ser svårigheten i varje möjlighet; en optimist ser en möjlighet i varje svårighet.” Winston Churchill visste redan för sjuttio år sedan hur det skulle låta i Ålands lagting denna vår...

onsdag 27 maj 2015

Välkomna till Åland!

Antalet internationella kryssningsfartyg som besöker Mariehamn är färre i år än på många år. Det ska vi inte gräva ner oss för men vi borde på riktigt ta tag i frågan för att göra bättring till nästa sommar eller i vart fall därpå följande. Framförhållningen i kryssningsindustrin är ofta två år och längre, men ärendet får inte lämnas åt sidan. Betydelsen av internationella besökare på Åland kan inte nog understrykas. Det skapar intäkter och mervärden såväl finansiellt som intellektuellt och bidrar till att göra Åland mer känt i vår omvärld. Detta har jag lyft flera gånger, senast i stadsfullmäktige. Och i fjol apropå besöket av anrika ms Azores.

I går var sommaren stamgäst hit för första gången. Hon heter AIDAcara och är ett riktigt kryssningsfartyg som från Åbo kom via Utö och skärgårdsvägen till Mariehamn. Det borde hon ha gjort även den tolfte maj men då blåste besöket bort. Så stora fartyg vill inte gärna ha mer än tio meter per sekund för att angöra sin brygga. AIDAcara kommer tillbaka, fast i september och oktober.

AIDAcara är tyskt vilket borde borga för ordning och reda. Ändå gnager sig misstroendet fast – vad händer med deras avloppsvatten? Dumpar de i havet eller i land? Problemet med internationella fartygs avfallsvanor (OBS, skakande reportage) har lyfts kraftfullt under senare tid och måste såklart åtgärdas med snabbt. En snabb googling ger dock vid handen att det Åbobyggda fartyget av allt att döma tar väl hand om sitt avfallsvatten; ombord på det egna fartyget och pumpar resterna i land.

Tyvärr har dock antalet kryssningsfartyg till Mariehamn minskat rejält. Sammanlagt är det bara fem olika kryssare som står för sammanlagt nio besök. Det är långt mindre än tidigare. Nästa som anländer är i slutet av juni då Artania, Saga Pearl II och Amandea anländer. Sedan står Island Sky på tur i augusti.

I går kom också ett i många avseenden unikt segelfartyg till Mariehamn i form av Shtandart, en replica av Peter den Stores flaggskepp från 1700-talet. Hon hade kommit från Ljusterö och fortsätter mot för mig okända mål.

Detta är vad jag skulle vilja se Åland som, en självklar angöringsplats på färden mellan de stora städerna som finns överallt. Vi är extra allt med en spännande historia som rätt förädlad och hanterad bidrar till att öppna ögonen för besökare från många olika platser.

PS När det gäller fartyg använder vi även i fortsättningen ”hon”, även om jag i den senaste körkortslagen tyckte ”hen” lät bättre!
Den här bilden är lånad men beskriver AIDAcara mycket väl. Hon byggde si Åbo år 1996 av dåvarande Kvaerner Masa yards.
Här är kryssningsfartyget AIDAcaras väg från Åbo till Mariehamn. Tack MarineTraffic!
Så här såg nybygget av den gamla krigaren Shtandart ut där hon lade sig i går morse, strax söder om Hoburgen. 
Den här bilden på AIDAcara var allt jag lyckades ta själv i går morse.
Här är de planerade fartygsbesöken till Mariehamn denna sommar.

tisdag 26 maj 2015

Hen är ordet för lagen

I går godkände lagtinget ett spännande och nödvändigt förslag till ny åländsk körkortslag. Det är viktigt och det är bra att skapa lite självstyrelsetänk kring en så central sak som hur fordon ska framföras längs våra vägar.

Fast diskussionen handlade ändå mer om det är okej att föra in ordet ”hen” i lagtexten. Alltså, att istället för att skriva ”...han eller hon...” skriver man i den nya lagen ”...hen...”. Detta uppenbarligen laddade ord delade lagtinget rejält. Vi som tycker det är okej var till antalet elva. De som var emot var tio och de som tyckte varken det ena eller det andra (utan snarare tvärtom) var sju. Några var borta.

Mitt skäl att säga ja till ”hen” är väldigt enkelt. Jag vill säga ja till utveckling. Språk förändras liksom människor. Detta handlar om att i en lagtext rationalisera språket vilket ingen förlorar på; tvärtom. Det handlar absolut inte om att sluta med han eller hon eller avkönifiera människorna. Det handlar om lagtext där han och hon ska behandlas lika. Dessutom är det ett mycket konkret steg mot den jämställdhet jag tror ett samhälle mår bra av. Att säga nej är att bromsa den nödvändiga utvecklingen, särskilt mot bakgrund av att ordet numera är allt vanligare i den svenska vardagen.

Nu är detta heller inget nytt. Ord kommer och går och speglar alltid den tid vi lever i. Vem minns till exempel de hedervärda begreppen ”spirreröv” (liten sup), ”gäldstuga” (häkte för människor utan pengar) och ”spiksmed” (smed med spik som specialitet). Just det, tiderna och språket går från det ena till det andra.

Jag tycker det är viktigt att anpassa språket till verkligheten istället för tvärtom. Den som klamrar sig fast vid en klen gren hänger till sist där väldigt ensam och det är ingen betjänt av. Allra minst hen som ska föra samhället vidare.
Det är för mig en gåta hur detta ord som i lagtext ska beskriva både han och hon kan vara omstritt.

måndag 25 maj 2015

Ålands framtid är grön

Det avhandlades vårstämma i går för det parti som jag anslöt när jag bestämde mig för att leta mer rätt än fel. Det blev en hjärtlig, festlig och folklig tillställning med fler än hundra deltagare. Vi höll till på Hammarbo där partiet i tiderna bildades.

Mitt bidrag till stämman var en sammanställning över de politikområden som är extra tunga just nu. Det finns såklart tusen fler men någonstans måste man dra gränsen. Grundtanken i min presentation är att vi ska ägna kraft åt i morgon, inte i går. Vi ska vara starka i sak men ödmjuka i ton. Jag har inte varit med i det politiska livet så länge men jag tror att folk är genuint trötta på den kommunikation som går ut på att kritisera andra snarare än berätta vad man själv vill göra.

Mot den bakgrunden drog jag följande lilla bildspel. Ha en fin arbetsvecka och glöm aldrig bort att fråga dig själv, är detta det klokaste jag kan göra just nu?

Här kan man lyssna till en pinfärsk intervju om partiet, gårdagen, framtiden och vad som, enligt mig, är viktigt.





























Så här ska det se ut när det är stämma! Mycket folk, bra diskussioner ochväl förberedda talare. Mats Löfström levererade som vanligt! 
Kunskap, erfarenhet, nyfikenhet, kreativitet och massor med handlingskraft ryms på denna bild. Från vänster Annika, Edgar, Cia, Kicki och Mari. 
Hammarbo är en fin oas intill landsvägen som löper mot Eckerö och vidare västerut där en viktig del av Ålands framtid finns.


Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...