En sak är klar. Att stå mittemellan Ville Viking och Lennart Lelle Eriksson betyder att det är fest! Nästan så jag måste nypa mig armen för att kolla att jag var vaken. Fast å andra sidan, var ska slevarna vara om inte i grytan?
Idag hade jag alltså nöjet att inviga utställningen KRYSSA LOSS på Ålands sjöfartsmuseum. Tack för förtroendet och vilken utställning det är. Inte bara det, upplevelsen är inget mindre än en tidsmaskin, tillbaka till framtiden!
Här är hela öppningstalet:
Kära vänner, bästa museibesökare och alla ni som någon gång har åkt färja till eller från Åland. Och alla andra...
Det är en stor glädje och en stor ära för mig att få öppna utställningen KRYSSA LOSS här på Ålands Sjöfartsmuseum. Äntligen, är jag frestad att utbrista!
För det här är inte bara en utställning om färjor. Det är mycket mer än så. Det är en utställning om människor. Om arbete och äventyr. Om musik, skratt och taxfreepåsar. Om möjligheterna i det okända och det nya och om betydelsen att säga ja trots att fjärilarna fladdrar vilt i magen.
För framför allt är detta en utställning om Åland, om ålänningarna och kraften i självstyrelsen. Det handlar om hur en liten ö mitt i Östersjön kom att spela en roll som få kunde föreställa sig.
Jag är såklart frestad att ta sats i 1800-talet, Bomarsund, bondeseglationen, Åland som Fredens öar, demilitariseringen, neutraliseringen och en regelbaserad världsordning; men jag avstår.
Ni kan alla vår historia så jag väljer att snabbspola, till 1970- och 80-talen då passagerartrafiken i Östersjön växte i rasande takt. Folk började resa på allvar och i vardagen. Fartygen blev större, snabbare och mer spektakulära. Restaurangerna blev fler, underhållningen större och taxfreebutikerna mer välfyllda. För oss på Åland betydde denna utveckling något ännu större. Den förändrade vårt samhälle. Plötsligt låg Åland inte längre vid sidan av de stora stråken. Vi låg mitt i smeten. Färjorna transporterade inte bara människor och gods. De skapade arbete. De skapade företagande. De skapade framtidstro.
Därför är färjornas och rederiernas betydelse för Ålands utveckling omöjlig att överdriva vilket såklart är mumma för en talman som den här gången absolut inte behöver uttrycka sig försiktigt. Sjöfarten är inte bara en näring, långtifrån. Den är grunden för allt vi idag åtnjuter på Åland. Den har skapat arbetstillfällen, utbildning och internationella kontakter. Den har gett oss ekonomisk styrka. Den har gjort det möjligt för en liten självstyrd ö att stå stadigt i världen.
Färjorna öppnade inte bara Åland för världen. De stärkte också vänskapen mellan Finland och Sverige och har gjort Åland till brohuvudet mellan de två länderna. Och sådana skojar man inte bort, det är från brohuvuden man tar fäste i den andra sidan, det är där framtiden börjar, åt alla håll samtidigt. Det drar vi idag nytta av i våra diplomatiska kontakter med omvärlden. Är man liten måste man se till att ha gott om vänner, och starka broar.
I över sextio år har människor rest fram och tillbaka över Ålands hav. Affärer har gjorts. Familjer har skapats. Vänskaper har vuxit. Varje dag har färjorna som går på Åland fungerat som mycket mer än transportmedel. De är flytande broar mellan tre länder.
Den här utställningen fångar magin i denna fantastiska fast ändå lite hemlighetsfulla värld. Här får vi stiga ombord på en epok. Vi kan stå bakom disken i taxfreebutiken. Vi kan välkomna passagerare i receptionen. Och vi kan ta del av berättelser från livet bakom kulisserna.
Jag har själv haft förmånen och glädjen att bidra med några texter till utställningen, små berättelser om fartyg som många av oss minns. Och när man skriver om dessa fartyg inser man snabbt att de aldrig bara är stål och maskiner. De är penningdrakar, arbetsplatser, vardagsrum och byagårdar i en och samma skepnad. Fartygen är vi.
De blir personligheter. Ta till exempel Rosella. När hon lämnade Åland efter över fyrtio år i trafik stod det plötsligt klart hur älskad hon egentligen var. Kritiken mot räkmackor, köttbullar och tidtabeller försvann och kvar fanns bara saknaden. När båset stod tomt fattade vi att kossan var borta.
Eller Silja Serenade. När hon levererades 1990 var hon sinnebilden för nordisk framtidstro, djärv, elegant och med sin inomhusgata som gjorde oss kosmopolitiska mitt i Östersjön. Samtidigt skakades Finland av en djup ekonomisk kris. Banker föll, företag kämpade och arbetslösheten steg. Men Serenade började ändå gå sin rutt mellan Helsingfors, Mariehamn och Stockholm.
Och hon blev en symbol för något viktigt: för vår förmåga att ta oss igenom kriser. Med envishet. Med uppfinningsrikedom. Och ibland, med en och annan taxfreepåse.
Så har vi Viking Grace. När hon sattes i trafik 2013 var hon världens första LNG-drivna passagerarfärja, ett tekniksprång som gjorde rutten mellan Stockholm, Åland och Åbo till en grön korridor långt innan begreppet blev ett modeord.
Eller M/S Eckerö och hennes föregångare; älskade, ifrågasatta och oumbärliga i sitt uppdrag att forsla folk och last mellan Grisslehamn och Eckerö. Rederiaktiebolaget Eckerö har alltid varit uppstickaren i förhållande till bjässen Viking Line och det har gjort att båda tvingats stå på tårna. Deras inbördes tävlan har varit som att betrakta ett starkt äktenskap, ni vet ett sånt där förhållande där man förvisso bråkar ibland men knyts samman i en kärlek som inget rår på. Omvärlden förstår inte alla turer men det är omöjligt att inte låta sig inspireras av kraften i tillsammanskapet som uppstår då det röda och det vita närmar sig det blåa och det gula.
Allt detta säger något om den åländska sjöfarten. Den har aldrig bara följt utvecklingen. Den har drivit den och det har skett tack vare att man konkurrerat med varandra och inspirerat sin motståndare att försöka ännu hårdare. Det, mina vänner, definierar framgång och förhållanden.
Och mitt i allt detta finns en djupare koppling till något annat som är centralt för Åland. Vår självstyrelse. Precis som färjtrafiken vi betraktar i denna utställning är Åland resultatet av hårt arbete, modiga beslut och en obruten tro på möjligheterna i framtiden. Liksom trafiken som går över Ålands hav blivit en inspirationskälla för logistik över hela världen visar Ålands demilitarisering att konflikter kan lösas fredligt. Att diplomati och samarbete kan ersätta militär konfrontation. Liksom Östersjön är präglat av våra fantastiska färjor är Åland ett föredöme som Fredens öar. Båda bygger på en stark vision. Sjöfarten tar fäste i att folk vill resa och umgås och att varje land vinner på starka industrier och pålitliga transporter. Åland är Fredens öar och det blir inte modigare än så i en nervös värld. Eller som det också uttrycks, det krävs styrka och övertygelse för att våga sitta stilla i båten.
Just därför är den här utställningen mer än en nostalgisk tidsresa. Den är en påminnelse om vad som händer när människor vågar tänka nytt. När de har tålamod att fortsätta när det blåser motvind. Och när de ser möjligheter där andra ser hinder.
Jag vill rikta ett varmt tack till Ålands Sjöfartsmuseum. Att samla och levandegöra vår gemensamma historia är en stor och viktig uppgift. För när vi minns varifrån vi kommer, blir det också lättare att förstå vart vi är på väg. Som Janne så uttrycktsfullt, med kärlek i rösten, säger till Maja: Det finns inga någgi att vara rädd för.
Kanske är det just detta som historien om de åländska färjorna lär oss allra mest. Att framtiden inte skapas av dem som tvekar.
Den skapas av människor som vågar.
KRYSSA LOSS handlar om optimism vilket när allt kommer omkring är det enda som egentligen räknas. Och det är därför Åland i dag kan stå här, som ett samhälle som vuxit fram ur havet. Ett samhälle byggt av sjömän. Av entreprenörer. Av visionärer. Och ett samhälle som gång på gång visar att storleken inte avgör vad man kan åstadkomma.
När vi nu öppnar KRYSSA LOSS gör vi det därför inte bara för att minnas en epok. Vi gör det också för att inspireras. För historien om färjorna i Östersjön visar något mycket viktigt. Den visar att framtiden aldrig byggs av människor som säger: Vi provar.
Och sedan gör de det.
Så låt oss nu kryssa loss. Inte bara in i minnenas värld, utan vidare mot framtiden. Med tacksamhet för dem som gick före. Med stolthet över det som byggts här på Åland. Och med mod att fortsätta segla framåt.
Med dessa ord är det mig en stor ära att förklara utställningen KRYSSA LOSS öppnad.
Välkomna ombord och trevlig resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar