fredag 31 augusti 2012

Som en andra födelsedag

I dag fyller jag på sätt och vis ett år. I fjol på den här dagen tog jag farväl av mitt tidningsliv för att börja med något helt annat. Det gick ganska bra får man konstatera. Under året som gått har jag i stort sett uteslutande gjort saker jag tyckt burit framåt, inte bakåt. Jag har till exempel:
- skrivit en bok om ett av Sveriges största kriminaltekniska misslyckanden, Gryningspyromanen;
- tack vare den åkt runt i Sverige och hållit föreläsningar (i höst blir det många fler!);
- skrivit ytterligare en bok som ska tryckas senare i höst;
- blivit ordförande i finans- och näringsutskottet i Ålands lagting;
- lite otippat blivit Bob Dylan-fan;
- skött om Paf Open som Competition Director;
- tagit farväl av gamla kamrater. Först en och sedan en till;
- försökt få Finlands nyvalde president att begripa vikten av Åland;
- försökt få mina kolleger i lagtinget att begripa vikten av besparingar;
- varit till Bermuda och blivit kompis med samma stol och samma rum som Winston Churchill härjade i;
- skjutit älgprovet inte en utan två gånger;
- jagat fasan på brittiska herresäten;
- försökt trösta anställda vid Ålandsbanken som blev av med sina jobb, samt;
- filosoferat.

Och mycket mycket annat. Att lämna något är att ge något annat chansen. Det skulle jag vilja att folk tänkte mer på. Att stanna för länge är att säga nej till utveckling för en själv. Och sist och slutligen är det inget annat som räknas. Du måste se till att just ditt liv blir så bra som möjligt. 

här skrev jag för exakt ett år sedan.

Är du sugen på att göra likadant. En bra början är den här länken. Pröva dina vingar du också.


I dag är det tårtkalas. En ettårsdag är något av det finaste som finns att fira! Grattis till mig själv.

torsdag 30 augusti 2012

Nu är det fest i Mariehamn!

Det blir lite beachvolley i dag igen. För klockan tio på morgonen börjar den riktiga kampen om sammanlagt 190.000 dollar vilket är prispotten i årets Paf Open. Det är mycket pengar för vem som helst och något varenda en av alla inblandade gör sitt yttersta för att vinna. Det märks på allt som har med Paf Open att göra. Inställningen är att ingen detalj får lämnas åt slumpen. Vare sig på spelar- eller arrangörsnivå.

Professionalismen är häpnadsväckande och nödvändig. Det handlar om ett världsevenemang och sådana kan inte skötas med vänstra handen och höftbaserade beräkningar. Man gör rätt eller man gör fel. Däremellan finns inte.

Det är en läxa och en påminnelse för oss alla. De 32 lag som i dag börjar kämpa om totalsegern lämnar ingenting åt slumpen. Spelarna tränar i stort sett varje vaken minut av sina liv och de förbättrar sina svagheter och förädlar sina styrkor. De blir lite bättre för var dag som går.

Jag är själv med på ett litet större hörn i arrangemanget än tidigare år. Då har jag haft mitt eget lilla ansvarsområde som linjedomare. Jag trodde ingen såg mig tills jag en dag blev varse att domarna förde bok på varje rörelse jag gjorde och varje domslut jag förbisåg. De gjorde mig väldigt klar över att ingen kugge är för liten när det gäller ett stort arrangemang. Av det skälet är det stora hjältarna i Paf Open inte de som syns i tidningarna. De som ser till att världsevenemanget Paf Open överhuvudtaget kan ske är alla frivilliga ålänningar som kört sand, krattat sand, burit vattenflaskor, satt upp skyltar, flaggor, nät och tusenfemhundramiljoner andra saker. Utan dem skulle ingenting av allt detta otroliga hända. Tänk på dem när du ser dem rusa runt på arenorna i dag. I dag är jag Competition Director och förstår mer än någonsin att utan alla frivilliga är man rökt, stekt, friterad och körd.

Alltså. Kom ner till Arken och Alandica och titta. Har man världsklass hemma på sin bakgård vore det ju synd att inte ta tillfället i akt. Särskilt som det inte kostar en enda enda cent. Tack vare Paf är allt inträde gratis. Vi börjar 10.00 och spelar sista matchen 18.00.

Ses.

Här i Alandicas auditorium satt varenda en av beachvolleyspelarna i går kväll för att mötas inför den stora matchdagen som börjar i dag.
Ledningen samlad på en och samma bild. Från vänster Patricia de Zoete, Geir  Dahle och David Cox från det internationella volleybollförbundet FIVB, sedan turneringschefen Simon Dahl och flygledningen i form av den administrativa klippan Lennart Neovius. Längst till höger de oumbärliga ynglingarna Hampus A och Mathias P. Platsen längst till vänster är inte tom, den är min.
Utan dessa två män skulle Paf Open inte heller äga rum. Simon är chefen och Lennart är mannen som ser till att matcherna blir rätt. Båda två är utan den minsta tvekan oumbärliga.


onsdag 29 augusti 2012

Sverige i centrum kl 18.00

Just nu utkämpar Sverige hela Ålands kamp. Det svenska beachvolleylaget Hansson/Nilsson slog för en liten stund sedan sina spanska motståndare Ribera/Antequera i en ursinnig tresetare på centrecourten. Det betyder att svenskorna fortsätter jakten på en plats i huvudturneringen. Klockan sex i kväll behöver de ditt stöd. Packa dig ner till Miramarparken. Det är faktiskt platsen man SKA och BORDE befinna sig på i kväll.

Paf Open är ett unikt evenemang med världsunika deltagare. Det är beachvolley på högsta tänkbara nivå och allt är gratis! Det är alltså bara att komma ner till Alandica och sedan välja och vraka mellan fyra olika matcher av högsta tänkbara kvalitet. Världen har kommit till Åland och därför borde Åland och ålänningarna på riktigt ta chansen att komma och se delar av den värld vi så gärna vill vara en del av. Här finns förebilder och inspirationskällor i en omfattning Åland aldrig tidigare sett på en och samma gång.

Det är sol, det är kamp, det är fart, det är skratt och ibland till och med tårar. Precis allt det som ingår i det så kallade livet. Ses i sanden! Och såklart på partyt efteråt.

Hinner du inte i dag är det i morgon som själva turneringen börjar. Från 10.00 på morgonen och under hela dagen! Sedan fortsätter vi på fredag, lördag och söndag. Inte ett sandkorn ska ligga orört när allt är klart!

Sverige fortsätter sin kamp mot huvudturneringen genom att klockan sex i kväll onsdag möta Österrike Teufl/Klopf  på Centrecourten. Inträdet är gratis. Kom ner och titta!
Det är varmt, fartfyllt, spännande och folkligt. Kom med ner till Miramarparken och träffa folk och njut av riktig världsklass.
En imponerande skapelse finns nu att beskåda nedanför Alandica där huvudläktaren till Paf Open är etablerad. Inträdet är gratis och underhållningen storslagen om inte sensationell!

tisdag 28 augusti 2012

Grattis mor, 70 år i dag

Är kanske lite partisk i just detta men vill ändå slå fast att en bättre morsa är det nog svårt att hitta än min som just i dag blir 70 år och kan blicka tillbaka på ett liv som hittills inneburit tre söner och sju barnbarn. Det är inte första gången jag hyllar just mamma i denna blogg, och knappast sista. Här skrev jag till exempel några rader om min mor.

Nöjer mig därför den här gången med att säga grattis och tack för allt. Ses till middagen i kväll!

Vad sägs om denna kvinna som fyller sjuttio år just i dag. Just det – världsklass!
Nio olika tårtor bjöds det på när det vankades kalas senaste söndag.
Faster Viola tog fram Kumlingedräkten dagen till ära. Att hon råkar blunda på just den här bilden är fotografens fel.

måndag 27 augusti 2012

Välkomna, vi är redo!

Folkfesten kan börja. Paf Open är redo för rock’n’roll. Under denna dag har hundratals frivilliga tränats och drillats för att vara redo i morgon då landskvalen äger rum. Det är bara två matcher då, men inte desto mindre viktiga. På onsdag blir det matcher en stor del av dagen för att på torsdag och fredag eskalera till Red Alert med matcher från morgon till kväll. 

Jag har sagt det förut men jag fortsätter med envisheten hos en åsna. Åland har denna vecka besök av några av världens främsta idrottskvinnor. De är topptränade artister som för några veckor sedan kämpade om OS-guldet i hela världens huvudstad, London, inför ögon spridda över hela världen. Beachvolleyboll och volleyboll är i dag världens största sport sett till antalet utövare. Kom själv och se varför.

Nu har dessa världsstjärnor packat upp sina väskor för att göra upp om sammanlagt 190.000 dollar på fyra specialbyggda volleybollplaner i Mariehamns absoluta centrum. Det är en unik chans för alla ålänningar att se något fullständigt världsunikt i vår lilla stad. Det har hänt förut och det händer kanske igen men nu är nu och finalpasset sker på söndag. Stjärnorna tränar och rör sig runtom i vår stad. Inträdet till centrecourten som ligger underskönt intill Alandica är gratis. Sällskapet, spänningen och upplevelserna finns här. Och du är välkommen!

Tag chansen. Se världsklass på nära håll! Det är både våra gäster och du själv värd.

Här samlas hundratals frivilliga för en sista genomgång innan Paf Open börjar på allvar i morgon. Häng med du också, sätt dig på läktaren och idrottskvinnor av yppersta världsklass göra upp i en av världens stora sporter.


Utan linjedomare och andra – ingen turnering. För att Åland ska lyckas ro hem ett evenemang av den kaliber som Paf Open är, behövs hjälp. Funktionärer från Sverige, Finland, Estland, Lettland, Litauen och många fler länder har sagt ja till att komma hit och på sin egen tid frivilligt hjälpa oss att ro Paf Open i hamn och göra en turnering som hela Norden kan vara stolt över.


söndag 26 augusti 2012

Det är stenigt mot toppen

Än så länge och någon timme till har vi söndag och vilodag. I morgon börjar allvaret på riktigt. Skolorna är igång efter mjukstarten, arbetsplatserna börjar samla sig för månaderna fram mot jul. Kickofferna avlöser varandra och den vanligaste frågan vi ställer till varandra är: undrar hur det riktigt ska gå i höst. Både privat och offentligt är det mycket som ser skakigt ut.

Ålands landskapsregering måste i sin budget spara tjugo miljoner euro på årsbas. Detta slår mot en lång rad olika områden. Kommunerna får mindre pengar i landskapsandelar och kan tvingas höja skatterna om man vill behålla den service som finns i dag. Studeranden får lite mindre pengar att röra sig med, skärgårdsfärjorna går lite mer sällan och avdragen för skattebetalarna blir lite färre.

Detta är ett jobb som ingen vill göra men som måste ske. Det är inte sunt för Åland att gå till banken och be om lån för konsumtionsutgifter. Det gör redan Finland och det räcker bra med det. På Åland måste vi jobba lite hårdare och vara beredda att kanske tjäna lite mindre. Det varar inte för evigt. Kan vi hålla i detta nu och bli lite bättre på det vi gör, stundar bättre tider igen. Men just nu, och några år framöver, finns tyvärr inga genvägar till en balanserad ekonomi.

Denna vecka utgör en start för detta nödvändiga arbete. Denna vecka och de följande ska vi inspirera oss själva och varandra till att tänka kreativt och göra nytt. Det krävs just nu en omställning för att det ska bli bättre för oss alla.

Ha en fin arbetsvecka och glöm inte bort att komma över till Paf Open och se på världens bästa beachvolleyspelare! De är idrottskvinnor som inte en enda gång gnällt över att det är jobbigt att träna eller besvärligt att kämpa. Så blir man nämligen ingen världsstjärna. Till toppen finns nämligen bara en väg – den steniga.

En sak till. Inträdet är gratis till samtliga matcher vid Paf Open. Det är Paf som bjussar på inträdet.

Hörs.

Ålands väg mot framtiden är till en början ganska stenig men blir så småningom bättre igen.

lördag 25 augusti 2012

Till en vän och mentor

Det definierande för dygnet som varit är det nedslående beskedet som kom från Isle of Man. Min vän sedan 1985, Geoffrey Corlett, har levt färdigt. 86 år gammal har han blivit hemkallad för nya utmaningar. Det är en chock för mig och för många av mina öspelskompisar. Men mest av allt för hans familj. 

Har i dag, med anledning av dödsfallet skrivit några rader om min vän, mentor, inspiratör och vägvisare. Så här lyder de:

Pater Ludorum Geoffrey Corlett dies at 86 The Pater Ludorum (The Father of the Games), Geoffrey Corlett died on Wednesday 22nd August 2012 at the age of 86.   Our family has lost its Father, the Isle of Man has lost an enthusiastic Manxman, and the world of sport has lost a role model. Geoff Corlett died at the age of 86 leaving devastated relatives and shocked friends behind him. Geoff was the essence of health and life and curiosity. No matter what project he undertook, he made a difference. Thanks to him the world of today is a little bit smaller. Geoff was the Organising Director for the First Inter-Island Games in July 1985, which was one of the many prestigious events of the Isle of Man Year of Sport. Because of the success of these unique Games for small island communities it was agreed to set up the Island Games Association. Geoff was elected to the Executive Committee as both Honorary Secretary and Honorary Treasurer and continued to serve in both offices for eight years (1984-1993). During his term in office, membership increased to 19 Islands and over 2.000 competitors and officials participated in the 1993 Games. At the General Meeting in the Isle of Wight, he was unanimously elected an Honorary Life Member and given the honour of receiving the unique title of ”Pater Ludorum” in recognition of his outstanding services to the IIGA. Geoffrey was also the Editor and researcher of the publication the history of “The Island Games 1985-1995”. Geoffrey Corlett did not miss a single Games since their inception in 1985. He knew most of the team managers and many of the competitors from our different Member Islands. Geoffrey came to the NatWest Island Games in Isle of Wight and visited most of the sports during the week of competition. He also met with the Earl of Wessex, Prince Edward during his visit to the Games. Geoff had friends from literally every corner of the world. Geoffrey Corlett lived the way he wanted others to live. When he turned 85 last year he participated in a triathlon in the Isle of Man and raised money for The Craig Heartstrong Foundation swimming 1000 m (40 lengths of the NSC pool) followed by a 10 kilometre cycle and a 5 kilometre walk. In many senses the success of the NatWest Island Games today is down to the work and inspiration shown by Geoff over the years. He loved competition, health and friendship – everything that defines the NatWest Island Games. Geoffrey Corlett made a difference for islands and islanders. He showed them the beauty of international competition. He was a skilled teacher and swim coach, author of several books and he lived his life building a better future for those with disabilities. He never stopped raising funds and organising camps for the disabled. He did what many of us only talk about, he made a difference! For many years Geoffrey was heavily involved in university sport, at national and international level and was a selector in Swimming and Water Polo for the World Student Games. He was the Director of the Isle of Man University Student Festival of Sport since 1985 and during this period well over 40,000 students from England, Scotland and Wales participated in some 30 different indoor and outdoor sports. For this achievement Geoff was presented with the Isle of Man Government replica of the Manx Sword of State by the Department of Tourism and a Lifetime Achievement Award from the Isle of Man Sports Council in 2006. The same year he was awarded an Hon. Fellowship of Gloucestershire University for outstanding services to physical education and sport and a BA Degree from Loughborough University in 2009. Geoff attended St Paul's College Cheltenham, qualified as a Secondary School Teacher then gained an Honours Diploma in Physical Education and Sport at Loughborough College and later studied at Birmingham University. His career for the 35 years prior to his return to his native island in 1993 to take up a Government appointment as Organiser for the 1985 Year of Sport, was in the UK and included senior teaching posts in secondary schools, a Senior Lecturer in Physical Education and Sport for 26 years at a Teacher Training College and Physical Education Adviser.  Geoffrey Corlett will be deeply missed at the NatWest island Games in Bermuda 2013. The first time the Games that Geoff created will cross the Atlantic Ocean. Geoffrey would have loved to be there. It is left to those of us who will be there to do our best in the competitions, to make new friends and more than anything else, to go home again and make a difference. The chairman of the IIGA, Mr Jörgen Pettersson from Åland comments:“The member islands have lost a friend, a mentor and a caring uncle. I have known Geoffrey since 1985. I was young and he was a little older but he treated me like everyone else, as an equal. I am sad to have lost a friend who I thought would stay around forever. But I am also happy to have had a chance to meet a man who did change the world and the way we live.” Honorary Life Member Brian Partington OBE and former Chairman of the IIGA from Isle of Man commented: "Geoff made an indelible impression on the Isle of man sporting community with his major contribution to the 1985 Year of Sport and organisation of the first 'Island Games'; his passion and hard work for the International Island Games Association as General Secretary and later as Pater Ludorum; his commitment to Disabled Sport here and amongst the Island communities, as well as his organisation of the Universities Sports festival. He will be much missed by his many friends world wide and we are greatly in his debt".
  Our beloved Pater Ludorum has passed away but his legacy will live forever. Provisionally the funeral will take place Thursday 30th August in Geoff’s local church in Laxey and the International Island Games Association will be represented by Honorary Life Member Brian Partington OBE.  His family has requested donations to Hospice, Isle of Man in lieu of flowers.  Jorgen PetterssonIIGA Chairman”
 
Den här bilden togs i fjol somras, 2011 vid The Royal Yacht Club  i Newport Isle of Wight.  Geoffrey Corlett, till vänster, var piggare än både jag och prins Edward. I dag är Geoffrey inte längre bland oss. Han loggade ut senaste onsdag.

 

fredag 24 augusti 2012

Mariehamn – där vildmarken slutar

Landade i ett konferensrum på Havsvidden i Geta i går. För andra dagen i följd faktiskt. Bortsett från att själva anläggningen är världsklass bjöd båda dagarna på spännande möten. Men nu ska det handla om i går då Mariehamn var i fokus. Ålands enda stora lilla stad och nav i hela landskapet.

Vi som var där var förtroendevalda stadspolitiker och ledande tjänstemän. Syftet var nån slags inspirationsdag och lära-känna-varandra-tillställning. Det är lovvärt. För det stundar svåra beslut senare i höst. I likhet med landskapet Åland gör även Mariehamn av med mer pengar än som kommer in. Det är ungefär som om du går till butiken med en tjugoeurossedel i fickan. Då kan du inte köpa mat för tjugofem euro. Det är precis vad landskapet Åland och Mariehamns stad har ägnat sig åt de senaste åren.

Av det skälet ser stadsledningen över alla de utrymmen som staden har till sitt förfogande och utreder möjligheterna att flytta verksamheter. Beskedet från politikerna har varit: spara! Där borde det stanna. De politiska instanserna ska sedan inte ägna sig åt hur detta sparbeting ska genomföras. Det ska de sammanlagt 850 personer som är anställda av Mariehamns stad sköta. Vid gårdagens föreläsning kom en uppfriskande fläkt ända uppifrån Umeå. Han heter Jan Björinge och kom till Umeå som stadsdirektör när kommunen gick 200 miljoner kronor back varje år. Avdelningarna struntade i sina budgetar och skuldberget växte. Då åkte hårdhandskarna på och saneringen inleddes. Men resultatet av detta blev raka motsatsen till vad man kunde tro.

Den kommunala servicen blev inte sämre, den blev bättre. Kommunens invånare blev inte mer missnöjda utan tvärtom mer vänligt inställda till sin stad. Och stadens anställda slutligen fick, enligt dem själva, bättre arbetsplatser. Ur krisen steg ett pånyttfött Umeå upp som i höstas utsågs till den extremt prestigefyllda titeln Europas Kulturhuvudstad 2014. I finalen mot den andra svenska staden Lund vann Umeå med röstsiffrorna 14-0!

Mycket i det som Jan Björinge pratade om landade i den nödvändiga nyfikenhet. I samma ögonblick som människan slutar undra över vad som döljer sig bakom nästa hörn eller varför saker sker här i världen, är livet i stort sett över. Det absolut sista som får lämna människokroppen är just nyfikenheten. Och tack vare den och en storsatsning på kultur är Umeå just nu Norrlands och kanske Sveriges hetaste stad.

Till samma nivå ska även Mariehamn nå. Men då måste man släppa en hel del av den ängslighet och prestigekamp som döljer sig bakom protesterna mot eventuella förflyttningar av förvaltningar. Stadens anställda är till för att ge brukarna, alltså stadsborna, den bästa tänkbara servicen. Inte tvärtom.

Umeås väg från dal till topp gick genom hårda men kreativa inbesparingar. Alla åtgärder som vidtogs genomgick efteråt en enkät bland brukarna, Umeborna, för att man ständigt skulle kunna följa upp resultatet ur ett brukarperspektiv. Svaren gav en solklar slutsats. Det finns inget som helst samband mellan hög kostnad och hög kvalitet. Snarare tvärtom.

På slutet av dagen blev det några grupparbeten där politiker och tjänstemän satt sig ner och pratade igenom dagens och morgondagen. Bland våra uppgifter var att förklara den budget som ska läggas för år 2013. I min grupp hade jag Roger Jansson och Birgitta H Eriksson och Kjell Nilsson. Vi stred naturligtvis så kuddarna i soffgruppen flög och kropsskada låg runt hörnet.

Men liksom ur alla andra kriser steg småningom upp dels en som vi uppfattar som mycket pregnant definition av den stundande budgeten:
”Med ett nyfiket ledarskap, mod, kreativitet och omsorg om det allmänna ska vi effektivt och prestigelöst arbeta för att staden Mariehamn och dess invånare uthålligt ska leva i en ekonomi i balans.”
Och dels en slogan för Mariehamns stad som sådan. För det vet ju alla. En stad utan slogan är som en odopad proffscyklist. Mycket ovanlig.

Vår slogan:

Mariehamn – där vildmarken slutar!

Mariehamns stad är pärlan i det åländska samhället men behöver som alla pärlor putsas regelbundet för att behålla lystern. Inför den stundande budgeten för 2013 är det viktigt att plocka fram alla trasor.

torsdag 23 augusti 2012

Nu börjar livet i sanden

Som ni som färdas i Mariehamn märkt har läktarna börjat resas i anslutning till Hotell Arkipelag där centrecourten för årets upplaga av Paf Open ska anläggas. Det är en utmaning av mått. Hundratals frivilliga ålänningar och inresta svenska och finländare ställer upp för att Åland ska synas från sin absolut bästa sida ut mot världen.

Det är en ynnest att få vara med i en sådan organisation som ska leverera världsklass. För det är exakt vad det handlar om. Man kan inte locka hit världens just nu tre främsta beachvolleylag (medaljörerna från Londion-OS) och sedan inte presetera världsklass. Det finns inte på kartan.

När man är med bland de stora finns det inga andra alternativ än att bjuda på det absolut bästa som finns. Paf Open är en formidabel liten turnering med ett gigantiskt innehåll. Spelarna som kommer hit ägnar varje vaken minut av sina liv åt att träna sig starkare och planera sig smartare. Det är enda vägen till framgång. När det handlar om idrott och prestationer finns det inga genvägar. Och i världstoppen är man aldrig ensam. Det finns hundratals lag som vill ta din plats och jobbar hårt för att det ska lyckas. Därför är jag glad åt att så många åländska ungdomar vill vara med i arrangemanget och se hur det går till. Genom att lära sig från de allra bästa är det enklare att själv bli likadan.

Paf Open-organisationen med Simon Dahl och Mari Rosenqvist i spetsen är på plats. Jag ska själv vara Competition Director efter tre år som linjedomare. Det är en utmaning i sig och många saker som ska falla på plats. I kväll börjar de första höjdarna från det internationella volleybollförunder anlända till Mariehamn för att försäkra sig om att vi är klara. Det är vi.

För även om Åland är litet är vi stora människor som bor här. Sådana som är beredda att vara med i en global värld och leverera sådant som den stora världen vill att vi ska leverera. Alltså världsklass.

Ska dock först innan allt detta börjar hända bege mig till Geta och Havsvidden i dag för ett heldagsseminarium arrangerat av Mariehamns stad. Jag förväntar mig inte heller där något annat än världsklass.

Ses i sanden!

På tisdag börjar nationskvalet i Paf Open. På onsdag är det dags för kval till huvudturneringen som sparkar igång på torsdag. Nu kör vi!

onsdag 22 augusti 2012

Möte med fågelboken

De tidiga morgonpromenaderna liknar ibland ingenting annat. Visst, det är självklart fint med frisk luft och en sund själ i en sund kropp osv, men det största är såklart att tankarna vaknar, sträcker sig lättjefullt för att sakta skärpas till och så småningom börja formulera den nödvändiga berättelsen som varje dag för livet vidare.

Det finns de som lyckats bättre än andra med detta. Som mannen jag skrev om i går vars ord räddar liv. Inte många kan stoltsera med det.

Men de finns. Eller i vart finns skribenterna som förmår lyfta, roa och inspirera. De är njutningsfyllda att läsa.

En annan av mina egna tidiga läsupplevelser var HC Andersens omtumlande saga om Den fula ankungen. I det lilla visar den bättre än alla andra historier att bakom varje tilltufsad fasad finns något vackrare än man någonsin kan föreställa sig. Jag är osäker på hur vanligt det är bland föräldrar att läsa klassiker för sina barn nuförtiden. Eller hur vanligt det är att unga läsare tar till sig de gamla orden. Jag hoppas de gör det. För i orden döljer sig de ord som varje ung människa borde få höra varje dag. Du hittar hela sagan bakom länken ovan.

Du är fin. Du duger. Du behöver inte förställa dig, det blir bra ändå.

Sådana tankar är aldrig tunga att bära med sig, ens under tidiga morgonpromenader. Ha en händelserik dag nu!

Hamnade mitt i en familjestund på morgonpromenaden. Här sitter hela familjen Svan tillsammans med familjen And och går igenom planerna för i dag. Familjen Häger var också med men fann för gott att lyfta vid åsynen av övertecknad. 
Fast Häger flög bara hundra meter och slog sig ner för att fortsätta planeringen på en udde på någorlunda avstånd.

tisdag 21 augusti 2012

En text som räddade liv

I dag är en glädjens, spänningens och framtidens dag då de åländska grundskolorna startar efter sommaren. I trafiken kommer tusentals unga skolelever att finnas som inte fanns där i går. De är inte vuxna. De har inte omdöme. De vet inte med säkerhet att bilarna är dödliga vapen.
I dag ska det råda glädje och förväntan på de åländska vägarna som fyllts av skolbarn. Det är allas vårt ansvar att så faktiskt sker.
Därför är det de vuxna som måste tänka längre och se runt hörnen. För visst vill vi att det ska vara en glädjens dag? Författaren Stig Dagerman skrev novellen ”Att döda ett barn” som jag tror jag drömde om många år efteråt. Samtidigt tror jag texten gjort mer för trafiksäkerheten i Sverige än vilka fartskyltar och bumprar som helst. (I ärlighetens namn var det faktiskt på beställning av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande som Dagerman skrev novellen 1948.) Läs den och inse sedan att det är på dig som förare det hänger. Kör försiktigt. (Filmversionen finns att se längre ner.)

Att döda ett barn
Av Stig Dagerman
Det var en lätt dag och solen står snett över slätten. Snart ska klockorna ringa, ty det är söndag. Mellan ett par rågåkrar har två unga hittat en stig som de aldrig förut gått och i slättens tre byar blänker fönsterrutorna. Män rakar sig framför speglarna på köksborden och kvinnorna skär gnolande upp bröd till kaffet och barn sitter på golvet och knäpper sina livstycken. Det är den lyckliga morgonen till en ond dag, ty denna dag skall ett barn dödas i den tredje byn av en lycklig man. Ännu sitter barnet på golvet och knäpper sitt livstycke och mannen som rakar sig säger att i dag skall de ta en roddtur nerför ån och kvinnan gnolar och lägger upp det nyskurna brödet på ett blått fat.

Det far ingen skugga över köket och ändå står mannen som skall döda barnet vid en röd bensinpump i den första byn. Det är en lycklig man som tittar in i en kamera och i glaset ser han en liten blå bil och bredvid bilen en ung flicka som skrattar. Medan flickan skrattar och mannen tar den vackra bilden, skruvar bensinförsäljaren fast locket på tanken och säger att de får en fin dag. Flickan sätter sig i bilen och mannen som skall döda ett barn tar upp sin plånbok ur fickan och säger att de ska åka till havet och vid havet skall de låna en båt och ro långt, långt ut. Genom de nerskruvade rutorna hör flickan i framsättet vad han säger, hon blundar och när hon blundar ser hon havet och mannen bredvid sig i båten. Det är ingen ond man, han är glad och lycklig och innan han stiger in i bilen står han ett ögonblick framför kylaren som gnistrar i solen och nyter av glansen och doften av bensin och hägg. Det faller ingen skugga över bilen och den blanka kofångaren har inga bucklor och inte heller är den röd av blod.

Men samtidigt som manen i bilen i den första byn slår igen dörren till vänster om sig och drar ut startknappen, öppnar kvinnan i köket i den tredje byn sitt skåp och hittar inget socker. Barnet, som har knäppt sitt livstycke och knutit sina skor, står på knä på soffan och ser ån som slingrar sig mellan alarna och den svarta ekan, som ligger uppdragen i gräset. Mannen som skall förlora sitt barn, är färdigrakad och viker just ihop spegeln. På bordet står kaffekopparna, brödet, grädden och flugorna. Det är bara sockret som fattas, och modern säger åt sitt barn att springa till Larssons och låna några bitar. Och medan barnet öppnar dörren ropar mannen efter det att skynda på, för båten väntar på stranden och de skall ro så långt ut som de aldrig förut rott. När barnet sedan springer genom trädgården tänker det hela tiden på ån och på fiskarna som slår och ingen viskar till det, att det bara har åtta minuter kvar att leva och att båten skall ligga där den ligger hela den dagen och många andra dagar.

Det är inte långt till Larssons, det är bara tvärs över vägen och medan barnet springer över vägen, far den lilla blå bilen in i den andra byn. Det är en liten by med små röda hus och nymornade människor som sitter i sina kök med kaffekoppen höjd och ser bilen rusa förbi på andra sidan häcken med ett högt moln av damm bakom sig. Det går mycket fort och mannen i bilen ser popplarna och de nytjärade telegrafstolparna skymta förbi som gråa skuggor. Det fläktar sommar genom vindrutan, de rusar ut ur byn, de ligger fint och säkert mitt på vägen och de är ensamma på vägen - ännu. Det är skönt att färdas alldeles ensam på en mjuk, bred väg och ute på slätten går det finare. Mannen är lycklig och stark och med högra armbågen känner han sin kvinnas kropp. Det är ingen ond man. Han har bråttom till havet. Han skulle inte kunna göra en geting förnär, men ändå skall han snart döda ett barn. Medan de rusar fram mot den tredje byn, sluter flickan åter ögonen och leker att hon inte skall öppna dem förrän de kan se havet och hon drömmer i takt med bilens mjuka krängningar om hur blankt det skall ligga.

Ty så obarmhärtigt är livet konstruerat att en minut innan en lycklig man dödar ett barn, är han ännu lycklig och en minut innan en kvinna skriker av fasa, kan hon blunda och drömma om havet och den sista minuten i ett barns liv kan detta barns föräldrar sitta i ett kök och vänta på socker och tala om sitt barns vita tänder och om en roddtur och barnet självt kan stänga en grind och börja gå över en väg med några sockerbitar inslagna i vitt papper i högra handen och hela denna sista minut ingenting annat se än en blank å med stora fiskar och en bred eka med tysta åror.

Efteråt är allting för sent. Efteråt står en blå bil på sned över vägen och en skrikande kvinna tar handen för munnen och handen blöder. Efteråt öppnar en man en bildörr och försöker stå på benen fast han har ett hål av fasa inom sig. Efteråt ligger några vita sockerbitar meningslöst utströdda i blod och grus och ett barn ligger orörligt på mage med ansiktet pressat hårt mot vägen. Efteråt kommer två bleka människor, som ännu inte fått dricka sitt kaffe, utspringande genom en grind och ser en syn på vägen som de aldrig skall glömma. Ty det är inte sant att tiden läker alla sår. Tiden läker inte ett dödat barn sår och den läker dåligt smärtan hos en mor som glömt köpa socker och skickat sitt barn över vägen för att låna och lika dåligt läker den ångesten hos en en gång lycklig man som dödat det.

Ty den som har dödat ett barn åker inte till havet. Den som ha dödat ett barn åker långsamt hem under tystnad och bredvid sig har han en stum kvinna med ombunden hand och i alla byar som de passerar ser de inte en enda glad människa. Alla skuggor är mycket mörka och när de skils är det fortfarande under tystnad och mannen som har dödat barnet vet att denna tystnad är hans fiende och att han kommer att behöva år av sitt liv för att besegra den genom att skrika att det inte var hans fel. Men han vet att det är lögn och i sina nätters drömmar skall han istället önska att få en enda minut av sitt liv tillbaka för att göra denna enda minut annorlunda.

Men så obarmhärtigt är livet mot den som har dödat ett barn att allting efteråt är försent.

Orkar man inte läsa kan man se den på film istället:


måndag 20 augusti 2012

I dag hyllar vi Estland

För exakt tjugoett år sedan i dag blev Estland självständigt efter decenniers förtryck under Sovjetunionen. Samma sommar hade Åland för första gången varit värd för öspelen och då kom den estniska ön Ösel för första gången ut som en ö som flög den estniska flaggan, inte den sovjetiska. Öspelen arrangerades visserligen någon månad innan självständighetsförklaringen men flaggfrågan kunde ändå lösas tack vare villiga krafter. Hur viktig den symbolen, alltså flaggan, begrep jag först tio år senare då jag på uppdrag av International Island Games Association var på plats och höll några föredrag på Ösel. Till en av dessa samlingar kom mycket folk från olika delar av samhället men det var en farbror, gott och väl över åttio år gammal, som jag aldrig ska glömma.

Han satt tyst och lyssnade till mig där jag mässade om idrottens betydelse för samhällen och medborgare och öspelens roll som gemensam nämnare för öar från hela världen. Han väntade tålmodigt på översättningen då engelska inte var hans kopp te. När jag var klar bad han om ordet, reste sig sakta och började prata. Han berättade om sin pension som av precis allt att döma var på gränsen till det som kallas existensminimum, sannolikt lite mindre. Det stod klart bortom rimlighetens gränser att han knappt hade så han klarade sig. Ett tag undrade jag vart han ville komma och varför han bett om ordet. Då naglade han fast mina ögon i sina och sade medan han blinkade bort fukten hur öspelen på Åland var det första internationella steget som Ösel som ö och Estland som nation tog. Först då hade mannen, dittills tystad av den våta och kalla filt som Sovjets skräckvälde lagt över ön, på riktigt förstått att det trots allt fanns en framtid. Och att öspelen på Åland var det första steget mot den framtiden.

Sedan dess hade han varje månad satt av en del från sin obefintliga pension och betalat till Ösels egen öspelsorganisation. Av två skäl endast. För att Ösel och Estland aldrig igen skulle hamna i händerna på en förtryckarstat var det av största vikt att befolkningen sökte samarbeten västerut. Och för att lyckas med det krävdes kunskaper i engelska och för att nå dit krävdes umgänge och utbyte med andra. Sade mannen jag aldrig ska glömma.

Under själva öspelen visade Öselborna att de kom från en idrottande ö. De anlände med ett bogserfartyg som de förtöjde i Västerhamn och levde i under den vecka som tävlingarna pågick. Jag blev vän med flera av deras volleybollspelare. Men först efter en ursinnig final där vi, jag ingick i det åländska laget, vunnit de två första seten för att sedan förlora tre i följd. En av de första som efter det kom för att gratulera Ösels herrar till segern var Sovjetunionens dåvarande konsul på Åland. Jag har glömt hans namn men han visade storhet i stunden då han först suttit i den kokande Idrottsgården och hejat på än den ena än den andra och sedan gratulerat den ö som snart inte längre skulle höra till hans och Sovjetunionens landmassa.

Sådana minnen är aldrig tunga att bära på. I synnerhet inte en dag som denna.

Första gången Estlands flagga visades i officiella sammanhang efter den sovjetiska ockupationen var i samband med öspelen på Åland 1991. Det var Ösels debut i öspelssammanhang  och bara månader innan hela nationen blev självständig

Och så Estlands nationalsång. Grattis på tjugoettårsdagen!

söndag 19 augusti 2012

Kloka ord om framtiden

I dag var det dags för Åländsk Centerns sommarting i Käringsund. Ett fyrtiotal sympatisörer deltog och diskuterade viktiga frågor under några intensiva söndagstimmar. Som bekant är landskapet Ålands ekonomi ansträngd och det krävs delvis smärtsamma åtgärder för att att bringa ekonomin i balans. I dag finns i runda slängar femtio miljoner euro i landskapets kassa. För fyra år sedan fanns det uppemot etthundrasjuttio miljoner euro i samma kassa. Man måste varken vara matematiker eller ekonom för att begripa att det inte kan fortsätta på det viset. Hålen måste lagas och fartyget pumpas läns. För det får vara som det vill med gamla förmåner och invanda mönster. Om vi inte förmår hålla den åländska ekonomin i skick löper hela självstyrelsen risk att förändras på ett sätt som jag inte tror att ålänningarna vill vara med om.

Vid sidan av det pågår ett intensivt arbete med självstyrelselagen 4.0 som i stora drag ska utgöras av en ram som ålänningarna själva ska kunna fylla med innehåll, vartefter landskapet övertar kompetens från Finland.

Därutöver har vi den allt hetare frågan om jordförvärv vilken förtjänar riktig lagstiftning framom luddiga principer och frågan om den framtida kommunstrukturen kring vilken det finns gott om åsikter.

Och skulle inte detta vara nog har vi det framtida vindkraftsstödet och besparingarna i skärgårdstrafiken att tackla. När det gäller skärgårdstrafiken finns det i stort sett lika många lösningar som det finns byar. Men till skillnad mot de mer eller mindre hemsvarvade förslagen finns det i dag en bra beredning bakom de förslag som landskapsregeringen i detta nu arbetar med. Det sista som skärgården i det jobbet är betjänt av är att skapa konflikter. Uppdraget är besvärligt så det räcker ändå.

Dessutom söker vi som bekant en ny partisekreterare som ska hjälpa oss igenom alla dessa frågor och utmaningar. Ha en fin vecka alla ni andra också!


Finansminister och vice lantrådet Roger Nordlund gav sin syn på den nödvändiga omställningen som ska ske i praktiken i höst.

Partibasen Harry Jansson höjde blicken och analyserade dagens och morgondagens EU på ett sätt som han är överlägsen på i åländsk politik just nu. Inte minst mot bakgrund av de omställningar som väntar i unionen brådskar arbetet med den nya självstyrelselagen.

lördag 18 augusti 2012

Den nödvändiga kreativiteten

Om nöden verkligen är uppfinningarnas moder börjar det bli läge att hitta på något nu. För många kurvor pekar åt fel håll för att vi ska kunna fortsätta lalla omkring i vårt eget lilla tempo på vår egen lilla ö.

Åland har under lång tid levt ett slags Törnrosaliv där man snarare glatt sig över historiska vinster framom kommande utmaningar. Inte bara, det finns lysande undantag där kanske Ålands penningautomatförening är bäst i klassen. De har modigt och kreativt tagit sig an en spel- och nöjesmarknad som finns över hela världen. Det har inte varit enkelt. Man ska minnas att Paf från att i stort sett ha haft hundra procent av en marknad på Åland och dess närregioner gick till att över en natt vara världsledande (jodå, när internet var ungt var det faktiskt så) på nätspel. Det var en position som man inte kunde försvara, det gick bakåt och neråt för att en dag plötsligt bli lönsamt igen. Sådant händer inte utan djärva beslut och långsiktigt verkstadsarbete. Och uppfinningsrikedom.

Andra exempel på innovationsindustri är Optinova i Godby och plastfabrikörerna Scantube och Colorant Chromatics. Specialindustrin för mätverktyg Inficon inte att förglömma. Bakom alla dessa och andra företag som finns på Åland men ser världen som sin hemmamarknad finns uppfinningsrikedom och oängslighet. Sjöfarten har varit bränslet i den åländska framgångsresan och kommer så att vara även lång tid framöver. Men det behövs mer än så. Det behövs uppfinningar och det behövs kreativitet och entreprenörsskap. Detta borde starta redan i skolåldern. Man ska inte utbilda folk till att vara anställda. Man ska motivera ungdomar att bli sina egna och pröva vingarna som företagare och innovatörer.

Vadan detta nu? Jo, jag ramlade förbi Tekniska museets otroligt inspirerande utställning om uppfinningar och innovationer. Läs den här listan och gläds åt den otroliga uppfinningsrikedom som finns där människan drar fram. Många av dessa skapelser tar vi i dag som fullständigt självklara. Minns då, att när de kom, hade ingen endaste någon ens en aning om att de behövdes. Det är just det som är skönheten i det oväntade. Man måste kunna se runt hörn. Ta till exempel åländska Chips som startade med en produkt som ingen kände till på en marknad som ingen visste fanns. Fredagsmys var exempelvis inte ens en dröm.

Frågan är alltså. Vad blir nästa Chips?

För några år sedan skrev jag en historik över åländska Chips Abp som senare såldes till norska Orkla. Så här lyder delar av förordet till boken. Läs och låt dig inspirereras!

”I stort sett visste skaparna av Chips 1969 bara att något måste göras för att sätta fart på det åländska landbaserade näringslivet som till skillnad mot sjöfarten aldrig riktigt lyft. Och att någon konsult sagt att Åland tack vare stora förekomster av sandjord borde ha hyggliga förutsättningar när det gäller potatisodling. Vid det här skedet var färg-tv och mysiga tv-kvällar lika okänt som varumärket Taffel och Oolannin. Det skulle komma att ske stora förändringar. 
En vink om att grundarna tänkte längre är dock själva namnet Ab Chips Oy Ltd. Det normala på den tiden hade varit att nöja sig med Ab för Aktiebolag. Oy Ltd är budskapet att Chips i vart fall skulle till Finland och kanske ännu längre…
 Förändrad livsstilInitiativtagarna anade inte i det här skedet hur rätt i tiden de resonerade. Eller hur förändrade konsumtionsvanor stod vid dörren på Åland, i Finland och resten av världen. När det gäller Chips samspelade de flesta faktorer. Man fick så småningom tag i rätt person att leda det expanderande företaget och högkonjunkturen satte fart på de ekonomiska hjulen i samhället.
 
Transportmässigt väntade goda tider tack vare rederiernas taxfreebaserade jättevinster. Det skulle bli lättare än någonsin att på moderna storfärjor transportera de färdiga produkterna till konsumenterna i Finland. 
Livsstilsmässigt väntade en ännu starkare högkonjunktur när de finländska familjernas levnadsmönster och intjäningsförmåga fick två märkbara effekter. Mer pengar i plånboken gav utrymme för godsaker framför teven på kvällen. Mindre tid till följd av mer arbete och fler förvärvsarbetare skapade ett större behov av snabbmat. Chips skulle komma att erbjuda bägge delar. 
Starten blev ändå långt ifrån enkel. Aktiebolaget Chips var på god väg att krascha under de inledande åren. Svag kostnadskontroll, ovana anställda och en oförstående marknad gjorde början besvärlig. Det riktiga lyftet skulle dröja till 1979 när relativt nybakade ekonomen Sture Carlson gjorde entré. Då vidtog det egentliga företagsbygget som hösten 2004 kulminerade i en försäljning till norska Orkla. 
Efter den lite vingliga starten gick Chips från klarhet till klarhet. I dag är det på olika sätt Chips produkter som sätter guldkant på vardagen i miljoner hem i Finland, Sverige, Danmark, Norge, Lettland, Estland, Litauen och Ryssland. Det kunde ha varit på många fler platser om inte krig, plötsliga devalveringar och politiska beslut över tid förändrat spelreglerna.”
Medan de feta kattorna hånade den nya luren från Apple och fortsatte ignorera sina kunder blev iPhone en av historiens största försäljningssuccéer.
Chips var något som inte fanns i Finland när ålänningarna började odla och fritera potatis. Det var kreativt, modigt och framåtinriktat.
”Ett lager med kulor i?! Vad kan man rimligen ha för nytta av det?” Tack vare denna svenska uppfinning är SKF i dag ett av de riktigt stora och solida industriföretagen. 
Är detta något som alla saknat och är beredda att betala för?
”Okej, vi köper ett akvarium, men var ska vi sätta det nånstans?” ”Äh, förresten, vi skiter i det!”

fredag 17 augusti 2012

Drömjobb för rätt person


I dag ska det handla om viktiga saker. Jobb och framtid och det nödvändiga mod en människa måste ha för att utvecklas. Vi erbjuder nämligen nu en unik chans till ett karriärbyte eller bara annars ett jobb som varje dag gör skillnad.

Ålands största parti, Åländsk Center, behöver en ny partisekreterare som är villig och beredd att vara med och förändra och förbättra dels hela vårt landskap och dels vårt parti.

Åländsk Center har inlett en förnyelseprocess i samband med senaste val men än är det långt kvar att gå. Liksom ett samhälle måste också ett parti förändras i takt med tiden. Inget är för evigt och yadayada. Vi vill inte att detta bara stannar vid ord. Vi söker därför en man eller en kvinna som kan bidra med sin egen kunskap och sina egna förmågor i ett jobb som aldrig tar slut. Förnyelse är inget som sker över en natt eller ens över ett val. Förbättringar och förändringar sker då man varje morgon vaknar med föresatsen att göra den kommande dagen lite bättre än gårdagen. Kring detta har jag skrivit tidigare under rubrikerna ”Nya tider inom Centern” och ”Även de äldre vill ha nytt”.

Som partisekreterare är du med i mitten där det händer och kan själv vara med och forma såväl lagtingsarbetet (som för övrigt är hundra gånger roligare och mer inspirerande än du kanske trott) som partiets satsningar i stort och smått. Det kan handla om svåra lagstiftningsutmaningar, spretiga diskussioner, utmanande avgöranden, representation och initiativ. Du sitter i lagtingshuset och har tillgång till både ministrar och lagtingsledamöter och alla kolleger från de andra partierna. Det råder en kreativ atmosfär och ditt arbete kan göra skillnad.

Du kan läsa mer om det lediga jobbet här. Hör gärna av dig om du har frågor kring tjänsten! Din ansökan vill vi ha i våra mejlboxar senast den 31 augusti. Skicka till harry.jansson@lagtinget.ax eller jorgen.pettersson@lagtinget.ax.

Du måste vara kvinna eller man och får inte förlora fattningen om det ibland är mer än en fråga att hantera på kontoret.
Detta är en bild i avskräckande syfte. Så här ser vårt kontor inte ut i dag och så ska det heller inte se ut i framtiden. Men det fattar du. 
Det enklaste som finns här i världen är att säga nej tack och fortsätta i samma spår som man alltid gått. Tycker du det är nice är det bra och då ska du fortsätta så. Om inte kan det jobb vi nu erbjuder vara en väg mot framtiden.
Om du inte har en aning om varför den här bilden illustrerar partisekreteraruppdraget är du fel kille eller tjej. Detta är viktigt i dag och ännu viktigare i framtiden.
Budskapet har kanske gått fram nu. Du är din egen lyckas smed. Är du nöjd i dag är det bra. Vill du ha en ny utmaning att brottas med. Tag kontakt!

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...