lördag 21 april 2018

Pleijel lyfter hela Åland

Ett stort grattis går i dag till Kökars egen dynamo och ambassadör Christian Pleijel som häromdagen valdes till styrelseordförande för det Nordiska skärgårdssamarbetet! Det är en hedervärd och betydelsefull uppgift i tider som dessa då makt tenderar att centraliseras och samhällen likriktas. Vännen Pleijel hör till de som aldrig nöjer sig med att betrakta världen från den egna kammaren, han vill vara med och påverka och förbättra – detta har han visat prov på många gånger tidigare:

När Simskäla lyftes i europeiska sammanhang fanns Christian Pleijel med på ett hörn. 
Hur man läser en ö skrev Pleijel en både lärorik och underhållande bok om. 
Som generalsekreterare i European Small Island Federation kom Pleijel och spred kunskap när Centern ordnade sommarting.
Igen, stort grattis och tack för att du aldrig tycker det räcker att bara göra som andra säger utan visar att själv ofta kan bäst.

Christian Pleijel lyfter hela Åland i sin nya roll som ordförande för det stora skärgårdssamarbetet.

Här bor nästan 50.000 personer som alla har nytta av att det Nordiska skärgårdssamarbetet är starkt och vitalt.
Att just Kökars starke röst leder denna organisation för de kommande två åren sitter som en keps eftersom Kökar ligger precis mitt i skärgårdssamarbetets område, och genom att Kökar är ett skärgårdssamhälle med stora utmaningar, stora idéer och stor kraft, som kan tjäna som föregångare i många avseenden.

Skärgårdssamarbetet sträcker sig tvärsöver Östersjön, från Kuorsalö i Kymmenedalen i nordost över Nyland, Egentliga Finland, Åland, Stockholm, Uppsala och Södermanland till Stora Ålö i Östergötland i sydväst. Här finns över 100.000 öar, holmar, kobbar och skär som bildar en grund tröskel tvärs över Ålands hav och som skiljer den saltare, egentliga Östersjön från Bottenhavets sötare vatten. Nästan 50.000 personer bor året om på 250 öar i området.

Christian Pleijels egna ord om den nya utmaningen:

Skärgårdssamarbetet fokuserar på aktuella utmaningar där samarbete kan göra skillnad. Skärgårdssamarbetet har ett brett nätverk och kan fånga, föra fram och förbereda viktiga frågor som inte redan hanteras av etablerade aktörer. Vi kan bevaka, förstå och förstärka vad ö-samhällena vill och gör. Det blir lättare när den som håller i klubban själv är öbo (inte så vanligt).

Vi anstränger oss att vara konkreta. Så är det på Kökar och så var det när Wangari Maathai ville att kvinnor från hennes hemland Kenya skulle plantera träd för att få brännved och stoppa jorderosionen. Hon sa: ”Innan du har grävt ett hål, planterat ett träd, vattnat det och fått det att överleva, så har du inte gjort ett dugg. Du har bara pratat.” Hon fick Nobelpriset 2004.

tisdag 17 april 2018

Full fart på landet

Förr kallades den bland annat Ålands naturbruksskola och var på många sätt central för skapandet av det livsmedelskluster som i dag skapar så många jobb och så mycket framtidstro. I dag är den gamla skolan platsen där morgondagens framgång planeras. Här finns ett antal organisationer med fokus på just livsmedel; husdjur, 4H, marthor, rådgivning och mycket mer som krävs av dagens primärarbetare. Området sjuder av liv, det gamla internatet är uthyrt till Högskolan på Åland, snart flyttar Ålands omsorgsförbunds dagverksamhet in och över det hela vakar minigrisarna Poppi och Leiff som i stort sett varje dag tar emot gästande daghemsgrupper.

Centerns lagtingsgrupp hälsade i går på detta tillväxtcenter och mötte en aldrig sinande ström optimism och entusiasm. Vi hörde bland andra Liz Mattsson som håller i Skördefesten och har gjort den till ett mål för 4.000 turister och gudvethurmånga ålänningar som drar från gård till gård i jakten på godsaker. Skördefesten omsätter 1,2 miljoner euro och har satt landsbygdsutveckling i fokus på ett hittills oöverträffat vis.

”Vi är duktiga på Åland och vi ska vara stolta över det”, säger Mattsson så det låter alldeles självklart.
Eller som Tove Fagerström, ny verksamhetsledare för 4H uttrycker det:
”Här ska alla känna att de kan lyckas.”
Svårare än så är det inte. Bara genom att i varje skede tro på det man vill och sedan göra det skapar man förutsättningar för i dag och i morgon och så vidare.
Möte med verkligheten i form av alla de som är med och gör morgondagens Åland lite bättre.

Center-Jenny klappar om en av Ålands mest fotograferade minigrisar, Poppi.

Leiff heter den andre fyrbeningen som blivit favorit i 4H-gården.

Efter att ha stått tom i flera år är det nu full fart på verksamheten i den gamla naturbruksskolan.

måndag 16 april 2018

Några frågor kring Vårdö

Det börjar bli ett tag sedan Knut Mattsson, till vänster, och Kurt Eriksson konfirmerades men tanken är fortsättningsvis stark och insikterna många. De hör till dem som anser beslutet att ta bort Vårdös status som skärgårdskommun var både fel och farligt.
För drygt ett år sedan bestämde sig landskapsregeringen för att Vårdö inte längre ska betraktas som en skärgårdskommun när det gäller trafiken. Det förändrade i ett enda slag vardagen för den lilla skärgårdskommunen där företagande och entreprenörskap alltid levt starkt.

Detta beslut har på goda grunder kritiserats av alla berörda som anser det orättvist och framtidsfarligt. Seniorerna Knut Mattsson och Kurt Eriksson har på olika sätt försökt få till stånd en förändring och därför skrev jag tillsammans med dem en insändare med fyra rätt tydliga frågor.

Fyra frågor om Vårdös framtid 
Mot bakgrund av den näringspolitik som Ålands landskapsregering bedriver vill vi lyfta konsekvenserna av ett ministerbeslut som trädde i kraft år 2017. Åtgärden att ta bort Vårdös status som skärgårdskommun har nämligen haft en negativ effekt på skapandet av ett levande samhälle vilket landskapet Åland borde ha som främsta prioritet.

För drygt ett år sedan beslöt Ålands landskapsregering med extremt kort varsel samt utan beredning och konsekvensanalys att ta bort Vårdö kommuns status som skärgårdskommun inom trafiksystemet. Detta har lett till att minst en turistanläggning har lagts ned och att alla andra drabbats av sämre beläggning och därmed lägre omsättning, exakt det som lagtingets finans- och näringsutskott befarade men inte åtgärdade. Även övriga delar av Vårdös och den norra skärgårdens näringsliv har drabbats eller kommer att påverkas negativt av beslutet.

Utskottet konstaterade att de ändrade reglerna påverkar tre olika kundgrupper: varutransporter, turistföretagare och privatpersoner – alltså precis alla vårdöbor.

Efter att ha landat i slutsatsen att landskapsregeringen ”arbetar på att minska olägenheterna” godkände utskottet åtgärden efter att ha hört två ministrar, en tjänsteman från trafikavdelningen och Vårdös kommundirektör.

Detta är enligt vår mening ett exempel på ett övergrepp mot en enskild del av det självstyrda Åland. Minister Mika Nordberg tog ett beslut som inte har förankring i det verkliga livet. Att Vårdö i alla avseenden ÄR en skärgårdskommun får stöd av både verkligheten och Norstedts stora svenska ordbok som definierar skärgård som en ”samling öar och skär med mellanliggande vatten utanför kust”. Trots det konstaterade ministern, med ursprung i den södra skärgården, att Vårdö som är en central knutpunkt för den norra skärgården inte längre är en del av samma skärgård. Beskedet fick Vårdö genom massmedia, utan tidigare förvarning. Detta är enligt vår mening ett exempel på maktmissbruk.

Att vara minister i Ålands landskapsregering förpliktigar. Uppdraget går ut på att utveckla självstyrelsen och samhället. Effekterna av minister Nordbergs beslut är de motsatta.

Med anledning av ovanstående och med insikten att Vårdös redan tidigare hårt utmanade näringsliv även motarbetas av vår egen självstyrelse vill vi att landskapsregeringen svarar på följande:

1. På vilket sätt har beslutet att ta bort Vårdös status som skärgårdskommun utvecklat regionen, skapat arbetsplatser och uppmuntrat till ett levande samhälle?

2. Avser LR rätta till beslutet och återge Vårdö rätten att vara en del av skärgårdens infrastruktur?

3. Anser LR att beslutet gynnar skärgården och dess näringsliv och förutsättningar?

4. Vad har landskapsregeringen gjort för att ”minska olägenheterna” för de drabbade företagarna och alla andra?

Vi ställer frågorna för att skapa klarhet för alla de drabbade som i dag tvingas kämpa inte bara i en hård konkurrens utan också mot vår egen regering.

Kurt Eriksson, pensionerad sjökapten och företagare 

Knut Mattsson, pensionerad bankdirektör och tidigare bland annat ordförande i finansutskottet 

Jörgen Pettersson, lagtingsledamot och företagare och tidigare ordförande i finans- och näringsutskottet 

lördag 14 april 2018

Några ord till ryska stater

Tillbaka i St Petersburg för andra gången på några veckor. Förra gången handlade det om Helcom och kampen för att göra Östersjön frisk igen. Den här gången står kultur på schemat och på inbjudan av ryska federationsrådets ordförande Valentina Matvienko fick jag möjlighet att tala för BSPC:s medlemsländer inför de så kallade oberoende staterna (CIS) som är ett slags motsvarighet till vårt eget EU. På plats är alla de gamla sovjetrepublikerna plus några gäster, till exempel Afghanistans talman Abdul Rauf Ibrahimi som hade taltur före mig i det väldiga Tavrichesky palatset där CIS har sitt högkvarter. Här kan man läsa mer om arbetet inom BSPC.

Det har varit många intryck och mycket makt på liten yta. Därför är det extra viktigt att lyfta vårt åländska exempel i en vardag som präglas av osäkerhet och misstänksamhet. Talet löd ungefär så här:

Honourable Chair, esteemed colleagues, excellences, ladies and gentlemen,

on behalf of the Baltic Sea Parliamentary Conference, I would like to thank you for the opportunity to address the 47th Plenary Session of the Interparliamentary Assembly of the CIS Member Nations here in St. Petersburg.

The BSPC, consisting of 22 parliaments and 5 parliamentary organisations around the Baltic Sea, was founded in 1991 with the primary goal of creating a platform for open parliamentary dialogue to the Baltic Sea as a sea of freedom, prosperity and cooperation.

My homeland, the Åland Islands in the middle of the Baltic Sea, are particularly aware of the need for and committed to international parliamentary cooperation because of our history with Sweden, Russia and Finland. Thanks to international agreements nearly a hundred years ago, we today have guaranteed, neutralised and demilitarised autonomy in the Baltic Sea; Åland is known as ‘the islands of peace’. We hope to inspire others with our history of peace-making in practice.

We must strengthen interparliamentary cooperation as well as the influence of parliaments. We are the voice of the people. Their common will is of crucial importance in order to look for answers to international challenges such as the threats posed by terrorism which you were intensively discussing one year ago in this hall at your 25th anniversary.


We parliamentarians as representatives of the citizens in our countries need to continuously work on deepening dialogue between countries. We also have to find compromises and cooperation related to the democratic values to face future international challenges and possibilities.

We see the need for cooperation not only in the Baltic Sea area but also beyond. Peace, love and understanding are the foundations upon which civilisation is created. Culture is an important part in this and something we want to embrace.

We have underlined in our resolution that we want to intensify the cooperation in the Baltic Sea Region, including the Northern Dimension, the EU Strategy for the Baltic Sea Region and the Strategy for the Socio-Economic Development of the North West Federal District of Russia.

Your Assembly focuses in this year especially on the field of culture and cultural heritage. This policy area is also particularly suitable for interparliamentary cooperation.

For the BSPC, this is an important policy field. The Baltic Sea Region has an diverse and attractive cultural life and a cultural heritage of great value. We see the necessity of a strong parliamentary support and involvement in the Cultural dialogue. Therefore, we have had a Rapporteur on Cultural Affairs for years who has followed developments in this area and reported to the conference in recent years. Last year’s report focuses on the importance of cultural heritage, also with a view to the European Year of Cultural Heritage 2018. In order to encourage culture the internet in general and for example esport is a very powerful tool and something that in fact crosses borders.

Ladies and Gentlemen,

the Baltic Sea Parliamentary Conference in Åland will offer dialogue, debate, solutions, friendship and a strong will to increase cooperation and prosperity in the region.

The main themes of our conference will be cooperation, maritime policy and sustainable energy.

We will also include the young generation in our deliberations and give them the opportunity to discuss their recommendations on the United Nations 2030 development goals which they will elaborate one week before at a youth summit called ReGeneration 2030.

Ladies and gentlemen,

my home are called the Islands of Peace, and we want the whole of the Baltic Sea (and the rest of the world) to follow our example: for the benefit of hope and the never-ending search for a better life.

Mme Chair Matvienko, you and further representatives of the Interparliamentary Assembly of the CIS Member Nations

are welcome to participate!

Thank you for your attention.


På plats i talarstolen.
  
Åland är ett utmärkt exempel på krishantering, lyfter jag alltid fram.

På plats tillsammans med finländska kolleger. Från vänster undertecknad, BSPC:s generalsekreterare Bodo Bahr, finländska sekreteraren Mika Laaksonen och riksdagsledamoten Kari Kulmala samt generalsekreteraren Roberto Montella.

Redo for action.

Det är noga med alla namn på en plats som denna.

Plenisalen var fylld till alla platser.

Förstår inte riktigt allt men den här brickan öppnar massor med dörrar.

Handelsresande i demokrati på plats i St Petersburg.

Pampigt palats.


onsdag 11 april 2018

Bra jobbat LR, vårjakt i år igen!

Även denna vår bär det iväg ut till holmarna i skärgården för att bärga en gudingmiddag till tonerna av allsång och en stigande sol. Det är få saker som slår det. Den här gången satt beskedet långt inne och de åländska socialdemokraterna valde att ducka då läget blev skarpt. Tack till ni övriga som valde att ta ansvar och göra rätt. I det här fallet har nämligen EU-domstolen och jaktmotståndarna (inklusive vår egen jaktminister) fel.

Den här texten om vårjakt är fortfarande en slags favorit bland inlägg jag tidigare skrivit.

Själv skrev jag en insändare efter gårdagens beslut som lyder så här:

Bra beslut att fortsätta jaga
En splittrad landskapsregering fattade på tisdagen det vettiga och rimliga beslutet att tillåta en begränsad jakt på vårens gudingar. Den åländska vårjakten är ett kulturarv i dess renaste form och dessutom ett skolexempel på hållbarhet. Jägare skördar av naturens överskott och bidrar till att stammen kan växa genom att hålla efter predatorer och skapa säkra boplatser för häckande honfågel. Jakt är att leva i samklang med naturen och här är EU-kommissionen på fel väg som försöker stoppa traditionen.

Därför är det uppseendeväckande och hållningslöst att socialdemokratiska jakt- och hållbarhetsministern Camilla Gunell samt hennes kamrat, kommunministern Nina Fellman, duckar och inte deltar i beslutet som alltså inte var ett resultat av enhällighet utan av allt att döma föregicks av stora mått partipolitik. Av detta kan vi dra slutsatsen att liberaler och moderater säger ja till jakt – och hållbarhet – medan sossarna säger nej.

Nu gör en minister ingen regering men nog skapar det en mycket märklig bild när Ålands egen jaktminister tydligen helst vill stoppa jakten. Det vore onekligen intressant att höra förklaringen.

Jörgen Pettersson (C)
Jägare och lagtingsledamot

Inget går upp mot friden och känslan att sitta i vettaskåran ute vid havsbandet.

Eller... det skulle möjligen vara doften av svedd guding då. Dessa fåglar ska nämligen plockas med ordning och behandlas värdigt.

måndag 9 april 2018

Sunds kommun lever vidare

Sundsborna har sagt sitt om att förlora sin ställning som självstyrd kommun. 397 av 828 röstberättigade deltog i omröstningen. Av dem sade 260 nej till förslaget att gå samman med Finström och Geta medan 123 svarade ja. Två röster förklarades ogiltiga.

Detta betyder att mer än 65 procent vill att Sund fortsätter som en egen kommun eller i varje fall inte går in i samma klubb som Finström och Geta.

Om detta lär sägas mycket, inte minst från den tondöva landskapsregeringen som valsar på i förvissningen att ingen annan än de själva begriper vad som är bra för de små kommunerna. Från LR:s sida har man hotat och lockat och hotat igen och på upploppet före valdagen intensifierat sina dekret med hjälp av lagtingspolitiker och wanna-be-sådana som villigt låtit sig nyttjas som megafoner. Inte nog med det. Kommundirektörerna i de berörda kommunerna bortsåg plötsligt från sina roller och skrev i bästa fall förvirrade men i värsta fall utstuderade inlägg där man stödde samgåendet. Tydligare blir nog inte vallgraven mellan den så kallade makten och medborgarna.

Nu är dags att gå vidare och ta time-out i denna fråga som inte leder någon annanstans än till större splittring i samhället. Vill man dessutom se allt från den ljusa sidan kan denna omsorg om den egna kommunen över tid betyda mer engagemang och större ansvarskänsla vilket ju är fantastiskt bra!

Ett av de argument som med desperation förts fram i kommundebatten är att de tre partier som i dag formar landskapsregeringen skulle gått till val i syfte att med tvångsmedel slå ihop kommunerna. Detta hade möjligen varit klädsamt om det varit sant, för det är det inte och därför skrev jag en insändare till dagens tidningar, den finns att läsa nertill. 


Den här förstasidan har såklart ingenting med folkomröstningen i Sund att göra. Tidningen (USA) härstammar från 1973 och hör till presshistoriens mest klassiska omslag och utgjorde en satir över hur övertalning i sin mest cyniska form kunde ta sig uttryck. När alla andra utvägar var uttömda måste de mörkaste krafterna fram.

Tvångsreform är falskt mot väljarna
De tre regeringspartierna Socialdemokraterna, Moderat Samling på Åland samt Liberalerna hävdar att de gick till val på att minska antalet kommuner och att de därmed har ett väljarmandat att avdemokratisera det åländska lokalsamhället.

Detta är inte sant.


En granskning av respektive partiers valprogram visar att bara ett av de tre partierna var tydligt på denna punkt.

Så här skriver socialdemokraterna: ”Kommunerna är viktiga för oss. Kommunernas service är närmast ålänningarna och det är medborgarnas behov som ska vara i fokus. Likvärdig och rättvis service kräver kommuner med tillräckliga resurser. Därför behövs färre och ekonomiskt starkare kommuner.”

I klartext betyder det makten till kollektivet där färre bestämmer över fler. Sedan blir det mer komplicerat då man också skriver: ”Socialdemokraterna är ett feministiskt parti. Kvinnors rättigheter och möjligheter i hemmen, arbetslivet, näringslivet och samhället i stort är fortfarande inte lika som för män. Jämställdhet är viktigt för allas välmående. Särskilt för barnen.”

Det är lätt att hålla med men då måste man fråga sig hur denna föreslagna kommunstruktur slår i praktiken. Det är nämligen kvinnorna, barnen och de äldre som i första hand berörs av inbesparingarna. Precis de grupper socialdemokraterna säger sig värna.

Moderat Samling på Åland skriver ordagrant om kommunerna i sitt valprogram: ”Vi är övertygade om att kommunerna själva har den bästa kunskapen om vad man kan prestera i dagsläget, hur hotbilderna ser ut och vad som kunde förbättras genom samarbete med andra kommuner.”

Trots denna väldigt tydliga skrivning är moderaterna nu med och stöder den socialdemokratiska drömmen där färre ska bestämma över fler. Det är priset man är beredda att betala för att sitta så nära köttgrytan som möjligt.

Det allra största sveket gentemot sina väljare står ändå liberalerna för vilket förklarar varför så många av partiets väljare i dag känner sig lurade. I manifestet inför lagtingsvalet år 2015 skriver liberalerna: ”Med ekonomiska styrmedel ska kommuner uppmuntras till samarbete.” Det går inte att skönja ett uns av tvångssammanslagningar.

Vi har alltså att göra med tre partier av vilka socialdemokraterna gick till val med en tydlig agenda att slå samman kommunerna enligt traditionell socialistisk teori. Sedan har vi i moderaterna ett så kallat borgerligt alternativ som gick till val på valfrihet men som nu letts in på en väg som inte ens liknar borgerlighet. Slutligen har vi liberalerna som över tid verkat för hela Åland och som i sitt valprogram utlovade ekonomiska morötter för att nå en reform men som nu gör tvärtom och dessutom kämpar mot kommunernas rätt till folkomröstningar (trots motsatta besked i regeringsprogrammet!). Jag undrar verkligen om demokratikämpar som Gunnar ”Rule of Law” Jansson tycker detta är hederligt.

Istället för att sköta närservicen så nära medborgarna som möjligt vill landskapsregeringen förstora och centralisera. De små delar som tack vare självstyrelsen skapat en framgångsrik helhet, delaktighet och talkoanda ska ersättas av större enheter där anställda tjänstemän tillmäts större tyngd än folkvalda politiker. Åland går från att vara världsmästare i närdemokrati till att bli mer som alla andra.

Från Centerns sida är vi på inget vis motståndare till reformer – tvärtom. Men självstyrelse betyder att man styr sig själv och därför vill vi att kommunerna själva ska fatta beslut om sin framtid. Precis på det sätt som nu sker på olika platser, på kommunernas eget initiativ; tillsammans med medborgarna.

Det är mot bakgrund av detta inte så konstigt att reaktionerna är starka hos de som berörs. Ålänningarna vill vara med och ta ansvar på egen hand. Det är det som kallas demokrati. Hade dagens regeringspartier tydligt flaggat för sina avsikter före valet är det sannolikt att regeringen hade sett annorlunda ut.

Från Centerns sida hyllar vi självstyrelsen gentemot Finland och den kommunala självstyrelsen på Åland. Vår uppfattning är också att det stora flertalet ålänningar liksom vi stödjer dessa självstyrelser som skapat ett av världens mest demokratiska och modiga samhällen. Tack vare entreprenörsdrivna företag samt kommunal- och landskapspolitiker med bred kunskap om väldigt mycket har den åländska självstyrelsen nått den nivå vi i dag åtnjuter.

För övrigt anser jag fortfarande att landskapsregeringen borde driva på skapandet av Kommunernas socialtjänst (KST) istället för att reparera sådant som inte är trasigt.

Jörgen Pettersson (C)

Lagtingsledamot




tisdag 3 april 2018

Självstyrelse och kommuner

På ett övergripande plan borde livet gå ut på att göra varandra starkare i vår dagliga kamp i tillvaron och för självstyrelsen. Detta gör man, enligt min mening, genom att involvera fler ålänningar – inte färre. Därför är de framtvingade, centralstyrda och avdemokratiserande kommunsammanslagningarna fel tänkta och kontraproduktiva och därför är kritiken mot planerna både berättigad och begriplig.
Att engagemang föder framgång är sedan gammalt. Därför är tvångsmedel fel väg att gå när det gäller att administrera ett samhälles grundfunktioner. Fotot är lånat från Internova.
Åland och dess självstyrelse är resultatet av engagemang och vilja att själv styra sin vardag, inte genom att följa befallningar framtänkta och påtvingade av beslutsfattare som lever långt från den vardag de så gärna vill kontrollera.

Den största administrativa samordningsvinsten som det åländska samhället kunde göra är om kommunerna Mariehamn och Jomala förenade sina administrationer. Här finns gemensamma gränser och de största kommunala organisationerna. Ändå väljer landskapsregeringen att blunda för detta och rikta tvångsmedlen mot alla andra, utom Mariehamn.

Skälet till detta är politiskt. Kommunministern och -kritikern Nina Fellman (S) sade i stadsfullmäktige senaste tisdag att klyftorna mellan Mariehamn och Jomala är för stora och först måste överbryggas. Istället väljer LR att med tvångsåtgärder och ekonomiska hot tvinga samman till exempel Brändö med Kökar och Eckerö med Lemland; trots att skillnaderna dem emellan är större än mellan Mariehamn och Jomala, särskilt geografiskt.
LR lyfter i alla sammanhang fram de små kommunerna som exempel på problem. Jag hävdar att det egentligen är tvärtom. Ju mindre en kommun är, desto viktigare blir självstyrelsen och desto större är ansvaret. I skärgården och på landsbygden är det kommunala systemet ofta direkt avgörande för utveckling och initiativkraft och engagemang.

Landskapsregeringen vill minska demokratin och medbestämmandet i den åländska vardagen och väljer att göra det genom att tvinga de minsta och glömma de största. Det går stick i stäv med min egen uppfattning om samhällsbygge.
Ledarskap är inte att till varje pris bestämma och ”ha rätt”. Ledarskap handlar om att skapa mer engagemang, inte mindre.
Detta syns särskilt tydligt inom den sociala sektorn på dagens Åland. Ålands omsorgsförbund krampar till följd av mångårig otydlighet där klienterna (och särskilt deras anhöriga) har både kraft och mod att slå larm när det är på tok. I den sociala sektorn är det inte så. Där lider klienterna i det tysta vilket i det långa loppet blir både dyrt och inhumant.

Det är mot den här bakgrunden obegripligt att landskapsregeringen sätter sådan kraft på att laga det som inte är sönder och blunda för det som faktiskt kräver åtgärder. Det är hög tid för LR att göra verklighet av Kommunernas socialtjänst (KST) vilket i ett enda slag skulle förändra den kommunala vardagen till något mycket bättre och bibehålla det engagemang som skapat Åland.

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...