onsdag 16 september 2015

Tillsammans blir bättre

En av de frågor som snurrat runt under de senaste fyra åren i de politiska korridorerna är behovet av Kommunernas socialtjänst (KST). I dag ansvarar de sexton åländska kommunerna för att lagens krav när det gäller social trygghet efterföljs. Det har blivit allt svårare för särskilt de minsta kommunerna att klara av detta. I lagtinget är i stort sett alla överens om att något borde göras men som så ofta sker blir det bråk om hur det ska gå till. Om en läckande båt ska länsas av ett ämbar av plast eller stål.

Insikten i skillnaden mellan ledarskap och chefsskap har inte sjunkit in i vårt lagting. Enligt min mening borde lagtinget slå fast hur helheten ska se ut medan landskapsregeringen ska se till att det händer. Fast det är i en perfekt värld det och där är vi inte ännu.

Grundfrågan i måndags var betänkandet från social- och miljöutskottet där jag i egenskap av ordförande för finans- och näringsutskottet lämnat ett utlåtande. Det presenterade jag ungefär så här.
Talman,
den här frågan om ekonomin i det föreslagna kommunernas socialtjänst (KST) är lika enkel att svara på som det är att förutspå vädret nästa vecka. Det låter sig helt enkelt inte göras. Fast sådan ser verkligheten ut även i dag. Ingen vet vad framtiden bär med sig när det gäller de kommunala kostnaderna för framtidens socialvård. Det enda vi med säkerhet tror oss veta är att det blir dyrare till följd av strängare lagstiftning och högre krav från konsumenterna.

Detta är inte konstigt. Hela lagförslaget handlar om människor som behöver hjälp. Hur många vet ingen, hur mycket, vet ingen, hur ofta, vet ingen och precis så ska det vara. Livet är oförutsägbart när det handlar om olyckor och sjukdomar. Tack och lov. Dessutom är det precis sådant som läget är i dag. Ingen vet vilka kostnaderna blir i morgon även om vi behåller dagens system. Detta handlar om att tillsammans försäkra sig mot olyckor som framtiden bär med sig.

Vad sluträkningen blir är därför omöjligt att säga. Man kunde kanske våga sig på en slags gissning genom att addera samman dagens kostnader och sedan indexjustera dem och nå ett tal. Fast det förutsätter att vi har att göra med ett KST, inte tre eller fyra eller vad det kan bli.

Trots dessa osäkra faktorer stöder en majoritet av finans- och näringsutskottets medlemmar bildandet av ett kommunalt organ där alla hjälper alla och alla klienter får samma rättigheter.

Försäkringsbolagstanken är god, anständig och rättvis. Sist och slutligen är det allas våra skattepengar, inte bara de som råkar bo i en för ögonblicket välbärgad kommun. Utskottet hävdar att arbetet med KST måste gå vidare för allas bästa, trots att det ekonomiska utfallet är svårt att uppskatta. Det torde också stå utom alla rimliga tvivel att de kostnader som får till exempel ett barn att i framtiden bli en god skattebetalare och medborgare kan räknas hem sju dagar i veckan.

Mot bakgrund av detta föreslår utskottet att social- och miljöutskottet beaktar de synpunkter som framförts i detta betänkande. Vi var dock inte eniga denna gång varför jag förutsätter att reservanterna själva förklarar hur de skulle vilja ha det.
I dag står Ålands sexton kommuner med varsitt paraply när det gäller social trygghet. Kunde man enas om ett och samma paraply skulle det bli både billigare och effektivare på sikt, tror jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hellre för högt än för tyst

I dag är det 90 dagar kvar till höstens lagtingsval. Jag är redo att fortsätta jobba för att göra Åland mer tydligt och välkomnande för besö...