måndag 31 oktober 2016

Raka rör om bolagisering

Politik är ibland konsten att missförstå hellre än förstå. Det är tydligt efter en förvirrad insändare från liberalerna i Mariehamn som lyckats med prestationen att under många år missköta stadens infrastruktur till den grad att till exempel vattenledningsnätet i dag är i ett miserabelt skick. Var femte liter rent vatten rinner rätt ut i gatan, ingen till nytta.

Detta vill jag åtgärda genom att bolagisera stadens VA-verk vilket jag var tydlig med i senaste fullmäktige. Ingrid Johansson väljer att, likt en fisk som försöker flyga, missförstå och blanda samman landskapets skattemedel med rationellt bolagsbildande. Mot bakgrund av den manipulerade budget som lämnades till lagtinget i dag är det inte så konstigt. Även där bortser man från verkligheten.

Skrev därför en insändare:
Klokt av Lib att fråga CenternLiberalen Ingrid Johansson undrar i en insändare vad Centern vill och det är inte så konstigt. Med tanke på oförmågan att fokusera på rätt frågor som den Lib-ledda landskapsregeringen visat är de goda råden viktigare än någonsin. Detta såg vi egentligen komma redan i höjd med fjolårets regeringsprogram där de egna idéerna var få och plankningarna från svenska Folkpartiet i Sverige för många.
Resultatet är därefter. ”Reformer” går ut på att förklara vad som är ”fel” istället för att göra rätt. Arbetet spretar åt alla håll samtidigt och det är mer fokus på det egna jaget än på vad som är bra för hela Åland. Några saker framkommer dock väldigt tydligt; man vill bygga en tvätthall för lastbilar och man stänger demensavdelningen och låter kvinnor, barn, åldringar och socialt utsatta betala ”inbesparingarna”. Till råga på det har man utsett sig till åsiktspolis, -åklagare och -domare i syfte att tysta oliktänkare och strömlinjeforma makten.
När det gäller frågan om bolagisering av infrastruktur i Mariehamn är det något Mariehamnscentern drivit med stor tydlighet och av nödvändighet. Reinvesteringarna är kraftigt åsidosatta och utmaningarna därmed akuta. Frågan är hur detta ska finansieras så rättvist som möjligt. Svaret är bolagisering och att tydliggöra att de som använder servicen även ska stå för kostnaderna. Genom att bilda ett aktiebolag ger man VA-verket verkliga möjligheter att rusta upp det ledningsnät som så väl behöver det. Det förtjänar stadens skattebetalare och vattenförbrukare.
Vi har två mycket goda exempel som stöder detta. Bolagiseringarna av elverket och hamnen har skapat lägre kostnader och bättre service till konsumenterna/kunderna. Genom att bolagisera verksamheter försäkrar man sig om att brukarna betalar. Det är en helt annan sak än att med skattemedel bygga en lastbilstvätt medan sjukvården ska spara.

Jörgen Pettersson
Mariehamnscentern

Den här bilden som jag lånat från internet beskriver rätt väl den politiska vardagen.


söndag 30 oktober 2016

Knarklarm även på Åland

Narkotikamissbruket pågår och förvärras. Det är kontentan av den information jag i veckan fick då landskapets politiska referensgrupp för risk- och missbruk möttes.
På plats var i stort sett alla de myndigheter och organisationer som i sitt dagliga värv konfronteras med narkotika och dess följder. Det var iskalla fakta som levererades. Jag listar några utan inbördes ordning:

  • Alkoholrelaterat våld och överdoser hör till vardagen på ÅHS.
  • Det anländer i stort sett en ”överdos” per vecka till sjukhuset, de flesta av de drabbade är födda på 90-talet.
  • På psykakuten är efterfrågan på ersättande medicin (istället för knark) låg vilket tolkas som att det finns gott om droger på fältet.
  • Antalet barnskyddsärenden har exploderat bland de som dagligen jobbar med ungdomar. Om det tidigare var fem per år är det i dag snarare fem per vecka. Kommunernas Socialtjänst (KST) måste genomföras. 
  • Allt fler högstadieungdomar lever vind för våg till följd av drogmissbruk.
  • Cannabis är inte ovanligt bland 13- och 14-åringar.
  • Till missbruksmottagningen har vanligen medelålders män med spritproblem kommit. Det var förr. I dag är det 50/50 sådana och yngre drogmissbrukare.
  • Tullen stoppar mellan 10 och 15 procent av de droger som tros komma till landskapet. Mot den bakgrunden är tillgången på droger absolut inget problem.
  • Det är allt tydligare att det råder en liberal syn på narkotika vilket gör förebyggande arbete svårare.
  • ”Nyrekryteringen” av unga missbrukare är stor och svår att upptäcka. När dessa till sist når polisens garn är missbruket ofta rejält utvecklat.
  • Tre av femtionio poliser arbetar stadigvarande med narkotikafrågor. Jag hoppas verkligen man är beredd att se över denna prioritering. Detta måste ju vara tusen gånger viktigare för hela Åland än trafikövervakning.
  • En lagändring som kom år 2014 gjorde polisarbetet oerhört mycket svårare och gör det ytterst komplicerat att tillgripa tvångsmedelsåtgärder. Här har lagstiftningen uppenbart misslyckats.
  • Det handlar inte bara om traditionella narkotikaprodukter. Det är allt vanligare med missbruk av psykofarmaka, narkotikaklassade psykpiller.
  • Varje år distribueras 7.000 sprutor ut från de åländska apoteken. Det kan jag tycka är väldigt underligt men tycks vara den bästa lösningen.

Efter informationen från de sakkunniga ställde två före detta missbrukare upp och berättade om sina egna upplevelser, av missbruk och vård. Jag återkommer till dem men kan redan nu slå fast att deras upplevelser är gripande och tankeväckande. och faktisk väldigt lärorika. Det viktigaste tipset jag fick av dem kan dock sammanfattas i tre ord: Våga säga nej. (Till de ”kompisar” som ber dig pröva.) 

Det var för övrigt andra gången i år som gruppen träffades vilket jag tycker är alldeles för lite med tanke på det utmanande läget. I ett inlägg tidigare i somras påpekade jag just detta, mot bakgrund av tilltagande polisbeslag.

Den här bilden är lånad från The Telegraph i London. Jag trodde den verkligheten aldrig skulle nå Åland men jag hade fel. Så här ser det faktiskt ut även här.


lördag 29 oktober 2016

Bra tänkt på Ålandstidningen!

Veckan som gått har innehållit både det ena och det andra, för att uttrycka det försiktigt. Lördagar är ju bra på det viset att det är läge för en kort tillbakablick och det gör jag nu!

Det började bättre än nästan alla andra veckor med en skön segerkänsla efter att IFK Mariehamn vunnit Veikkausliiga och därmed är hela Finlands främsta fotbollslag!

Sedan fortsatte det med ett konstaterade att av allt som landskapsregeringen är duktig på hör inte gott omdöme till de främsta grenarna. Detta höll även Ålandstidningens ledarsida med om på ett kraftfullt sätt.

Vid tisdagens stadsfullmäktigemöte gjorde jag mitt bästa för att mina kolleger skulle inse vikten av att bolagisera VA-verket på samma sätt som man gjort med hamnen och elverket. Bolag skapar tydlighet och transparens samtidigt som möjligheterna att finansiera reinvesteringar blir större. Skattepengar ska helst inte finnas med i bilden när det handlar om infrastruktur som hamn, el och vatten och avlopp. Det är brukarna som ska betala utifrån sina egna behov.

Ålandstidningens ledarsida lyfter förtjänstfullt fram fördelarna med närdemokrati i dagens ledare.

I onsdagens tidning fördes ett resonemang om åsiktsfrihet och gott omdöme vilket inte hör till finansminister Mats Perämaas paradgrenar. När det handlar om ledarskap är inte det viktigaste att ha rätt utan att få rätt. Detta påpekade jag själv direkt efter det som hände.

fredag 28 oktober 2016

Direktrapport från Bryssel

Denna helg är Europaparlamentariker Nils Torvalds och hans specialmedarbetare Anton Nilsson på Åland för att träffa ålänningar och informera om läget i Europa. Jag hade chansen att sitta ner med dem på fredagseftermiddagen och det blev som vanligt ett intressant samtal. Det blir ofta det när Torvalds är inblandad!

Mycket i Europa handlar i dag om Brexits varande eller icke-varande. Just nu ÄR det men allt fler reser allt större tvivel mot klokskapen i det hela. Jag förstår dem, det verkade oklokt från allra första början. Nils Torvalds själv är tydligt bekymrad över läget och kallar situationen ”maximalt besvärlig”. Detta baserar han på tendenserna att EU delas upp i olika block med egna agendor och olika mål. Om man inte lyckas bemästra det som sker kan hela bygget rasa samman vilket ”vore en katastrof för hela Europa”.

Förutom de övergripande och internationella frågorna har Nils Torvalds & Co också att tampas med planer på att klassa även Åland som ett varroa-område trots att landskapet hör till de få platser i världen där det finns friska bin. Det vore såklart oerhört tokigt.

Vill du själv prata med Nicke och Anton, ta tillfället och besök Knallen eller Sittkoffska gården i morgon. Ni blir inte besvikna och garanterat klokare! Ha en trevlig helg!


Här kan du få din dos av internationella nyheter.
Så här såg de ut i dag på eftermiddagen, Anton Nilsson och Nicke Torvalds.



torsdag 27 oktober 2016

35 år sedan ubåtskrisen

Tänka sig att det faktiskt gått trettiofem år sedan U-137 rände upp på stranden i Blekinge skärgård. Jag minns det mycket väl för det var ett av de tillfällen då världen stannade upp för en stund och vi på den här sidan östblocket drog efter andan. Varför? Vad nu? Är detta farligt på riktigt? Frågorna var många och svaren få. Efterhand stod det klart att vi hade att göra med ett klassiskt fall av otur och felnavigering och lite vanlig hederlig klantighet och så småningom återgick livet till det normala.

Innan allt detta stod klart var nerverna på ytan hos väldigt många, något även dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin medgav flera år efteråt.
 
U-137 i all sin prakt på grynnan i Blekinge.

onsdag 26 oktober 2016

Bolag är bra för staden

Det var stadsfullmäktige i går kväll och bland frågorna som hanterades var en motion om bolagisering av VA-verket som jag själv och Roger Jansson skickade in i fjol somras.

Jag gillar bolagiseringar av infrastrukturverksamhet då sådana skapar tydlighet och större möjligheter att investera i sådant som inte syns men är nödvändigt, till exempel rör i marken och ledningar i gatan. Ska sådana alltid ställas mot skola och barn- och äldreomsorg blir debatten aldrig enkel och det som inte syns får stryka på foten. Nu är frågan om VA-verket där även hela Ålands reningsverk Lotsbroverket ingår inte så enkel och resultatet av kvällens debatt blev bordläggning. Mitt eget inlägg i debatten lät så här.
Ordförande,
i egenskap av den som tillsammans med fullmäktigeledamot Roger Jansson föreslog att VA-verket skulle bolagiseras alternativt säljas är min och Mariehamnscenterns syn på saken klar. Vi anser att en bolagisering av infrastruktur är både bra och nödvändig.

Det är bra för att det skapar tydlighet och transparens. Det är nödvändigt för att undvika problematiken som uppstår när investeringar i infrastruktur ställs mot satsningar på barndagvård och skola och omsorg. Som bekant vinner rör i marken inga val och därmed är det enklare och antagligen partitaktiskt klokare att sätta pengarna på de mjuka värdena. Infrastruktur är ju sådan att problemen, när de uppstår, ligger långt fram i tiden – bortom mandatperioderna.

Vi har i Mariehamns stad genomfört två mycket lyckade bolagiseringar. Först ut var Mariehamns Elnät Ab som tog över efter det tidigare elverket. Tack vare den bolagiseringen och framför allt personalens utomordentliga insatser har processer förbättrats och rationaliserats alla elkonsumenter till fromma. Det hände år 2014 och reinvesteringarna i elnätet var kraftigt eftersatta. Kontrollen på räkenskaperna var obefintlig och transparensen gentemot skattebetalarna i stort sett noll. I dag är Mariehamns Elnät Ab ett modernt mönsterföretag med extremt effektiv administration, snabba beslutsgångar och en entusiasm hos personalen som är svår att värdera men som syns i vardagen. Investeringarna har tagit fart med hjälp av bättre lönsamhet. Jämfört med när Mariehamns stad drev elverket har Mariehamns Elnät lyckats spara flera 100.000 euro per år bara på administrationen och det dagliga arbetet. Samtidigt har servicen till de 8.500 abonnenterna förbättrats. Det är i dag till exempel lätt att veta vad man betalar för. Vid sidan av det har bolaget arbetat intensivt och framgångsrikt med hållbarhetsfrågor tillsammans med konsumenterna.

Hade detta hänt om man förblivit ett verk inom stadens förvaltning. Nä, det tror jag inte. Bolagisering skapar vi-känsla och entusiasm.

Exakt samma verklighetsbeskrivning hör vi från Mariehamns Hamn Ab (läs sidorna 6-7 i denna tidning som heter Sjöliv). Som bolag är det enklare för inblandad personal och ledning att budgetera, strategierna blir tydligare och transparensen bättre. Vi ser att man i hamnen renoverar och underhåller anfrätta kajer och bedriver offensiv affärsverksamhet, självklart inom ramen för ägardirektivet.

Hade dessa satsningar skett om hamnen varit en avdelning inom Mariehamns stad? Nä, det tror jag inte.

Jag har med stort intresse läst utredningen om bolagiseringen av stadens VA-verksamhet. Det är en gedigen handling som såvitt jag begriper på ett fylligt sätt tar upp de frågor som är viktiga. När det gäller aktiebolagsformen konstaterar man att det uppstår fördelar i form av korta beslutsvägar, bättre fokus från ledningen, exaktare kontroll över verksamheten samt flexibilitet och anpassningsbarhet. Jag uppfattar fördelarna med en bolagisering större än att inte göra det. Ändå är slutsatsen att det är bättre att göra VA-verket till en slags starkare avdelning inom Mariehamns stad och det kan jag inte förstå. Genom att göra så har absolut ingenting hänt, VA-verket har ju redan egen redovisning, vilket syns i tertialrapporten. Om man gör VA-verket till ett nytt slags elverk, som ju till och med hade egen direktion, når vi inte ända fram. Detta handlar om att försäkra vår infrastruktur i form av vatten och avlopp för lång tid framöver och det kräver tydlighet och målmedvetenhet.
 
Mariehamnscenterns åsikt är att vi ska löpa linan ut och med Mariehamns Elnät Ab och Mariehamns Hamn Ab som förebilder göra likadant med VA-verket och skapa Mariehamns VA Ab. Denna bolagisering ligger också i fas med revisorernas önskemål om en egen bindande budget för VA-verket. Som verk under en nämnd kommer man aldrig undan politiska ställningstaganden. En bolagisering är tydlig och avgränsande och skapar möjligheter att på riktigt skapa utrymme för investeringar i det åldersstigna och läckande rörnätet. Som framkom i tertialrapporten drogs VA-verket med 22 procent svinn! Det vore som att bära hem fem hinkar vatten och tömma ut en på vägen. Vem skulle göra det?

En riktig bolagisering skapar också möjligheter att en dag, om man vill, gå hela vägen och fusionera stadens VA-bolag med Ålands Vatten Ab där staden redan är största ägare. Allt detta är inte hyperviktigt för oss som sitter här i dag men det är direkt avgörande för kommande generationer som annars får betala dyrt.

Kära fullmäktigekolleger, jag ber er se vad som är bäst för medborgarna och deras plånböcker. Är det att fortsätta driva vårt VA-verk mot kollaps eller är det att skapa möjligheter för de nödvändiga återinvesteringar i ett ledningsnät som måste åtgärdas.
Här är en bild från insidan av Lotsbroverket vid ett besök som vi gjorde från infrastrukturnämnden år 2013. Det är en fascinerande plats!

tisdag 25 oktober 2016

Omdömeslöst av ministern

Ålands finansminister Mats Perämaa fortsätter att vingla på med bälgaspelet runt benen. Jag trodde faktiskt nån slags botten var nådd redan förra veckan men inte. I går skrev Perämaa på det debattforum han begriper bäst, Facebook:
”Debatten om Paf:s varumärke rasar vidare. Som finansminister och som ägaransvarig har jag tagit ställning. Paf:s varumärke kan skadas om Paf leds av personer som aktivt tar ställning mot flyktingar. Paf ska stå för ansvarsfullt spelande, tolerans och öppenhet.”
Texten handlar om Jarl Danielsson som efter en karriär i det åländska näringslivet (där jag faktiskt inte tror att Perämaa någonsin arbetat med någon större framgång) och åtta år i Paf inte får förnyat förtroende. Sådant kan och ska hända men den pikanta den här gången är att Danielsson först fick grönt ljus för att fortsätta och sedan, till följd av att Vårdö kommunfullmäktige (där Danielsson inte sitter) valt att inte ta emot flyktingar, rött. Detta är Guilt by Association och absolut inte klädsamt som argument för ett misstroende. Det hade varit bättre om Perämaa hade varit tyst och bara meddelat att man vill byta ordförande.

Finansministern Perämaa nöjer sig sedan inte med att bara meddela Danielsson att det kommit nya bud, han bestämmer sig dessutom för att beröva honom på heder och ära och utpeka honom som... ja, välj själv. På Facebook väljer Perämaa att illustrera sina invektiv med en bild från en massaker i Aleppo. Detta leder osökt till frågan: finns det alls något omdöme kvar hos finansministern?

För att illustrera sitt misstroende mot den tidigare Pafbasen Jarl Danielsson väljer Mats Perämaa en bild från massakern i Aleppo. God smak? Nja...

måndag 24 oktober 2016

Jodå, guldet är hela Ålands

Ja, det gick vägen! IFK Mariehamn gjorde vad man trodde var omöjligt och är efter söndagens ligafinal hela Finlands främsta fotbollslag. Guldet har gett eko över hela den nordiska fotbollsvärlden. Denna bragd kan inte nog uppmärksammas och jag hoppas så många som möjligt dyker upp på torget i kväll för att fira hjältarna.


Var det bara jag som stundtals hade känslan av att matchen aldrig borde fått ta slut. Det var högklassig fotboll och egentligen aldrig farligt, sett med grönvita ögon.

Åland behöver framgångar och förebilder och det är precis vad IFK Mariehamns ligalag är. Tack vare ett öppet sinne, hårt arbete, genomtänkt ledarskap och en långsiktig strategi är allt möjligt. Vi är kanske inte störst i alla sammanhang men vi kan skapa vår egen framgång. Detta har skett inom sjöfarten, bankingen, livsmedelssektorn och så vidare.

Visst såg det skoj ut att det fanns minst åtta åländska flaggor runtom på arenan men bara en finländsk. Detta  var Ålands kväll i alla avseenden!

Åland har företagandet och entreprenörskapet att tacka för välståndet och detta har i sin tur smittat av sig till idrotten och fotbollen. IFK Mariehamn är resultatet av samarbete, mod och en vilja att hjälpa varandra; supportrar, sponsorer, ledning, spelare och alla andra har gemensamt vunnit detta historiska guld.

IFK Mariehamn är i dag ett av Finlands starkaste idrottsliga varumärken. Sådana öppnar dörrar politiskt och i näringslivet. IFK är laddat med positivism och framtidstro. Precis det som Åland och Finland ständigt behöver.

Bilkaoset efter matchen var inte att leka med. Ett tag kändes Mariehamn som New York under Black Monday. Sådant ska heller inte underskattas.

Grattis till guldet, tack för denna säsong och vi ser alla fram mot nästa!

En händelse som kanske inte en tanke var det också att det stod Kingspan på Ilves tröjryggar. De hade antagligen stavat fel och menade egentligen King Span, för så var det ju stundtals när vår Brian Span snurrade runt.
I dag hänger IFK-tröjan där den ska hänga. I styrelserummet på HJK:s hemmastadion där Veikkausliiga har sitt högkvarter. Var där och hälsade på för tio dagar sedan och märkte ut platsen! Bilden har Sverker Skogberg tagit i dag.
Så här ser ett tifo ut från insidan...
...och så här från den andra sidan.
Redan två timmar före matchstart var köerna långa till biljettkassan. 
Efter slutsignalen och medaljutdelningen myllrade det av folk på plan.
Vill inte säga att det hade blivit guld även utan dessa gröna byxor men man vet i vart fall att det BLEV guld med dem! Nu ska de tvättas i väntan på nästa säsong.
Kvällens bankett lär ha hållit på utåt hela natten och fylldes på småtimmarna av några snedseglare. Själv tog jag kväll tidigt och njöt av minnena från en underbar dag.



söndag 23 oktober 2016

Hela Åland bakom IFK

Dagen är här. Klockan tre i eftermiddag startar matchen där hela Ålands lag, våra grönvita hjältar, kan nå ända fram till ligaguldet och kval till Champions League. Allt som står i vägen för en evig plats i de fotbollshistoriska rullorna är Ilves. Det är ingen enkel match. Tvärtom. Men det är exakt vad kapten Jani Lyyski och hans lagkamrater tränat för. När vi skrev januari och februari och mars och varenda fiber i kroppen – hos de och alla vi andra – skrek tv-kvällar och soffhäng gjorde IFK-spelarna tvärtom. De sprang, lyfte tyngder, tänjde, slet, pluggade taktik, led, svettades för att sedan göra allt på nytt. Igen och igen. Genom mörkret och kylan mot ljuset och värmen. Tack vare de timmarna, dagarna, veckorna och åren kan de i dag stå sig på Wiklöf Holding Arena och med fast stämma och rak rygg säga:

”Vi är redo.”

Tack vare det målmedvetna arbete som Pekka Lyyski, Mikael Granskog och Peter Mattsson och många andra utfört genom åren är hela Åland i dag på fötter. Inte bara det, hela Finland följer dramatiken som inte kunnat vara större ens om det var planerat. Tre lag kan vinna guld men bara ett bär avgörandet i sina egna armar. Därför bor också ligatrofén just nu i Mariehamn. Jag tror den stannar här och hoppas det är början på en åländsk dominans i hela fotbolls-Finland och mer än det. Om det var möjligt att vinna cupen och ligan finns det faktiskt inget som är omöjligt och den signalen är exakt vad Åland och Finland och Europa behöver. Vi ska se möjligheterna och vi ska betrakta oss som vinnare. Det vi vill kan vi åstadkomma, oavsett vilka hinder som kan uppstå.

Tre mentorer, vid sidan av de ”vanliga” ledarna, som utgjort en viktig del i detta grönvita lagbygge är Anders Ingves, Johanna Backholm och Thomas ”Pitchi” Lundberg. De har metodiskt varit med och byggt upp den mentala delen i laget vilket kortfattat går ut på att ha skoj tillsammans, hantera det man kan göra något åt och bortse från sådant som möjligen irriterar men ligger utanför de egna påverkansmöjligheterna. Det borde vi alla tänka på. Om domaren gör fel, kämpa mer. Om motståndarna upplevs hårda, bli skickligare. Om vädret är eländigt, bit ihop.

Troligen är följden av detta arbete att priserna redan börjar ramla in till lagdelarna. Ledarskap som koncentrerar på sig själv är nyckeln till framgång. Framgångarna börjar också synas i Sverige. Här är resultatet av Aftonbladets stjärnreporter Erik Nivas Ålandsbesök tidigare i veckan  mycket stor läsning!

Några minnesvärda händelser genom åren, vägen till guldmatchen:

Under några år hade jag själv förmånen att verka som ligalagets ordförande.
Bland de äventyr vi fått vara med om finns första Europa League-kvalet.
Första titeln kom i fjol, i Valkeakoski mot FC Inter. 
Så här gick det till när vi firade på torget i fjol. På måndag kl 19.00 händer det igen!

Ses på läktaren.
 

I fjol tog IFK sin första titel mot FC Inter i Valkeakoski. I dag är det dags för en till!

Den här statyn får bara den som vinner ligan. Just nu är den i Mariehamn och ska förhoppningsvis stanna här.
Frivilliga supportrar har byggt upp en extraläktare på Wiklöf Holding Arena för att alla ska få plats i dag.
Så här såg det ut i Helsingfors för en dryg vecka sedan då IFK i en bragdmatch bärgade en poäng mot HJK.

lördag 22 oktober 2016

Älgen kom till passet

Detta är inte vanligt men just i dag kom en ensam älgkalv förbi rådjurspasset på kanske trettio meters avstånd. De djuren är imposanta i sin storlek och överraskande smidiga i sin färd genom skogen. Nope, det blev inte läge för mig denna gång, bortsett från älgen, men jaktlaget sköt sex rådjur vilket är ett bra resultat så här dagen före gulddagen. I morgon gäller det, ligamästarna ska ta hem hela ligan!
 
Där vi jagar rådjur är älgar inte så vanliga; men i dag hände det!

fredag 21 oktober 2016

Till minnet av Nelson

Fredag eftermiddag och det väntar middag med vänner. Diskussionerna blir, med säkerhet, spänstiga och framåtblickande. Helgen går annars i jaktens och fotbollens tecken. I morgon rådjur och på söndag ligafinal med IFK. Fantastisk weekend! I dag är det för övrigt tvåhundraelva år sedan lord Nelson miste livet vid slaget om Trafalgar. Nelson och jag har på senare tid utvecklat ett slags förhållande som jag berättar mer om här. Ha en fin fredag och en skön helg!
 
Så här tedde sig vardagen då lord Nelson till sist tvingades ta upp sina åror. 

torsdag 20 oktober 2016

Svart på vitt om hela Åland

Åland är fantastiskt på en himla massa olika vis. Tack vare hårt arbete över decennier är vårt lilla örike en pärla i Norden och Europa och världen. Detta kan jag i dag slå fast med statistisk säkerhet, vi firar ändå världsstatistikens egen dag. Åsub uppmärksammar detta och själv har jag plöjt Eurostats årliga sammanställning över läget i Europa år 2014. Åland nämns på trettiotre ställen i den massiva luntan och tack vare det kan man exempelvis slå fast följande fakta:

  • Åland har den lägsta arbetslösheten i hela Europa vilket är överraskande eftersom Finland hör till de länder med flest arbetslösa. 86,7 procent av ålänningarna hade jobb att gå till. Det kan andra regioner bara drömma om. 
  • I jämförelse med andra europeiska länder och regioner är skillnaden i livslängd mellan män och kvinnor liten; vilket är bra!
  • När det gäller spädbarnsdödlighet var Åland i särklass i Europa. Inget barn dog.
  • Sjöfarten stod för 31,8 procent av jobben utanför den finansiella sektorn (vet ej varför den inte medräknas) vilket är mest i Europa. Åland är alltjämt i extremt hög grad beroende av att shippingen går bra. Om detta berättar Ålands Sjöfart regelbundet.
  • Åland är extremt transport- och maskinberoende. I själva verket den fjärde mest motorberoende regionen i Europa.
Tack vare sjöfarten hör Åland till Europas allra mest lyckligt lottade regioner. Det finns det siffror på! Bilden är lånad från www.aland.ax.

onsdag 19 oktober 2016

Brutalt, elakt och hjärtlöst av LR

Ålands landskapsregering med finansministern Mats Perämaa i spetsen springer för närvarande runt på stan med dragspelet hängande i knävecket. Det både ser och låter ganska roligt när folk som trampat i klaveret inte stannar upp utan fortsätter rumla på. Bildligt uttryckt.

Frågan det handlar om är dock allvarligare än så och bär spår av åsiktsfascism och panikartade utryckningar. Var det rätt eller inte av Ålands landskapsregering att först meddela ordföranden för Ålands penningautomatförening (Paf), Jarl Danielsson, att hans förtroende var obrutet och att man ville att han skulle fortsätta leda bolagets styrelsearbete. Fast det var innan Vårdö fullmäktige med siffrorna 5-4 röstade mot att kommunen skulle ta emot en flyktingfamilj. I denna omröstning deltog inte vårdöbon Jarl Danielsson, styrelseordförande i kommunen. Han argumenterade däremot för att kommunen av ekonomiska skäl inte borde ta sig an en flyktingfamilj och så blev det också, med knapp majoritet.

Det är detta som är kärnan i det karaktärsmord som landskapsregeringen nu genomför, mindre än två veckor före den 31 oktober då Paf fyller femtio år. Det är brutalt, hjärtlöst, elakt och fjärran från den åsiktsfrihet man säger sig värna. Jarl Danielsson har inte på något vis, såvitt jag vet, gett uttryck för främlingsfientlighet eller rasism vilket LR, illa inlindat, nu beskyller honom för.

Landskapsregeringen sätter sig till doms över folks åsikter och det är för mig svårt att svälja. Jag tycker Vårdö gjorde fel i sitt flyktingnej och har genom åren ofta lyft fram nödvändigheten med att hjälpa där vi kan, men det är likväl vårdöbornas rätt att själva bestämma; så fungerar demokratier. Om Jarl Danielsson, vilket LR intygat, gjort ett bra jobb i att internationalisera Paf är det inte särskilt strategiskt att göra sig kvitt sin ordförande i ett läge när bolaget har ny koncernledning som med säkerhet behöver känna stöd även från styrelsen. 

Med anledning av detta skickade Centern i dag ut ett uttalande som lyder så här:
Beslutet att avsätta Ålands penningautomatförenings ordförande Jarl Danielsson är olyckligt och riskerar avskräcka andra kandidater från att ta sig an uppdrag i samhällets tjänst. Jarl Danielsson har under åtta år utvecklat Paf till ett av Ålands mest internationaliserade bolag där arbetstagare från närmare trettio nationer arbetar för det offentliga Ålands väl. Att fläta samman ett beslut i Vårdö kommunfullmäktige med förtroendet för Jarl Danielsson som Paf-ordförande är både orättvist och maktfullkomligt. Landskapsregeringen gör sig till åsiktsdomare istället för samhällsutvecklare.  
Tyvärr är detta symptomatiskt i den sittande landskapsregeringen där maktkoncentration är vardag och andras åsikter felaktiga. Det är en form av diktatorskap som inte klär det självstyrda landskapet Åland.
Jag berörde denna oreda och den lynnighet som präglar regeringen i ett blogginlägg i går som lästs av närmare 4.000 besökare. Jag tror de flesta, liksom jag, tycker det som nu händer är mycket besvärande och generande. Ledarskap kräver omdöme och is i magen.

Här kan man lyssna till den debatt som arrangerades av Ålands radio och här säger Roger Nordlund några väl valda ord om händelserna kring Paf. Moderat Ungdom är också på hugget liksom Ålands Framtid och Obunden samling. På den liberala fronten har partipiskan satt fart på de rättrogna som i ett hastigt tillyxat uttalande stöder sin finansminister (skräll!) De vågar väl inte annat efter den gångna helgens uppvisning i maktfullkomlighet.
Så här såg det ut i studion inför debatten där vicelantrådet Camilla Gunell (S) och finansminister Mats Perämaa (Lib) försökte rättfärdiga sitt beslut att först säga ja och sedan säga nej till Jarl Danielsson (ej på bild). Med på bilden är även Anders Eriksson (ÅF) och så jag.  Foto: Ålands radio.
Det är ställt utom allt rimligt tvivel att landskapsregeringen utövat övervåld gentemot Jarl Danielsson som i åtta år lett Ålands allra främsta kassako, Paf.

tisdag 18 oktober 2016

Röran blir allt värre

Det råder hela havet stormar på Åland. Laget är borta, jaget regerar. Detta har påpekats tidigare. Förolämpningarna gentemot alla oliktänkare haglar och landskapsregeringen (LR) syns oftare på Facebook än i verkligheten. Tycker man inte som LR är man antingen okunnig eller moraliskt på fel. Centralisering är bra och demokrati nånting nödvändigt ont. Sättet på vilket självstyrelsen och Åland hanteras bär mer likheter med Paradise Hotel än modernt samhällsbygge.

I dag kom beskedet att Pafs ordförande Jarl Danielsson saknar ”moraliskt förtroende”, enligt landskapsregeringen. Vad betyder det? Vad är rätt och vad är fel och vem är domaren?

Är det moraliskt att stänga demensavdelningen och skicka svårt sjuka ut på gatan? Det är nämligen exakt det som dagens regering gör. Råddet är sanslöst och riktningen framåt oklarare än någonsin. LR tror att framtiden skapas på Facebook och genom att förse meningsmotståndare med invektiv. Jag ber att få protestera; skällsord leder ingenstans. Skärp er.
 
Här är en avskrift av det åländska regeringsprogrammet, alltså den delen som inte var plagierad från svenska folkpartiet.

måndag 17 oktober 2016

Obama vs Trump; 1000-0

Det är inte länge kvar till den 8 november då amerikanerna ska utse världens mäktigaste ledare. Jag hoppas innerligt de väljer Hillary Clinton då alternativet är bottenlöst och, faktiskt, grisigt på riktigt. Det är för mig obegripligt hur en man som Donald Trump lyckats besegra de övriga republikanska kandidaterna av vilka flera är ledare av riktigt virke, inte ruttet. Han skriker, gör folk till åtlöje, hånar och har sig. Det borde inte ens vara möjligt att nå längre bort från att utgöra presidentmaterial än det Trump presenterar.

Val är emellertid val och då kan allt hända. USA är också USA och därmed opinionsmätningarnas förlovade land. På den här länken får man en hygglig bild över läget just nu. Det ser lovande ut.

Michelle Obama läxar upp Trump till den grad att inget blir kvar.
I dag är det också dags att på riktigt hylla FLOTUS (First Lady Of The United States) för hennes inspel i debatten kring Trumps övergrepp. Se klippet längst ner, det är stor retorik och svidande kritik, utan att hon ens nämner hans namn... Mäktigt.

Här läser Obama lusen av grisen


söndag 16 oktober 2016

Hänförande om havet och livet

Tillbringade gårdagskvällen i Ålands sjöfartsmuseums auditorium, en plats där jag många gånger förut diskuterat samhällsfrågor  framtid och utmaningar. Den här gången handlar det om historia och en berättelse som kunde utspelat sig på Åland men är överallt, med basen på den danska ön Marstal. Grunden är Carsten Jensens makalösa roman Vi, de drunkade. Har du inte läst den är du att gratulera. Du har 780 sidor svindlande berättelser som väntar.

En som läst är regissören Arn-Henrik Blomqvist från Mariehamn. Han har gjort mer än så, han har förädlat bokstäverna till en två timmar lång pjäs som berör, upprör, skrämmer, roar och lämnar ingen i fred. Jag är efter att ha sett den djupt imponerad över inte bara Blomqvists kreativa supertalang utan också av de tre skådespelarnas insatser. Med till synes enkla medel byter de skepnader på ett sätt som tydliggör och berättar, samtidigt. Marc Svahnström, Jonas Kippersund och Lidia Bäck inte bara spelar sina olika karaktärer. De förvandlas till dem i ett ursinnigt tempo, ackomjanerat av musik och bilder som gör storyn mer levande än jag trodde var möjligt. De enskilda prestationerna är strålande med Lidia Bäcks gestaltning av odågan Herman på förstaplats. Fenomenalt, är nog ordet.

Vanligen är känslan efter att ha sett en filmatisering av en bok att boken är bättre. Här är det kanske inte tvärtom, men inte heller långt ifrån. Arn-Henrik Blomqvist är att gratulera, detta är att ta en redan oerhört stark story till ytterligare en nivå och det är ju sist och slutligen det vi borde göra alla dagar; försöka lite mer och lyckas lite bättre.

Sista chansen att se denna pjäs är i dag söndag kl 15.00 på sjöfartsmuseet. Jag lovar, ni kommer att lyckönska er själva om ni går dit!

 
Arn-Henrik Blomqvist, Jonas Kippersund, Lidia Bäck och Marc Svahnström tar den redan magnifika berättelsen (Vi, de drunknade) om människors kamp mot havet och för livet till en ny nivå.

lördag 15 oktober 2016

Rapport från spelarbussen

Någonstans mellan Helsingfors och Åbo. Spelarbussen rullar fram i mörkret efter bragdmatchen mot HJK som slutade 1-1. Stämningen är skön, laddningen är över. Dagens grönvita hjältar spelar kort, ringer hem, lyssnar på musik, snackar situationer eller bara allmänt chillar. Lagkapten Jani Lyyski sträcker ut sin kropp längs med större delen av passagerargången, stretchar. Gemytet är sådant som bara lagmaskiner och riktigt kamratskap skapar och jag inser just här och just nu att årets IFK antagligen är ostoppbart. Vilket annat lag i Finland skulle kunna förstöra denna sammanhållning när inte ens giganten HJK lyckades på sin egen hemmaplan. Hur kan någon nå igenom detta lag där vi är viktigare än jag och stjärnorna är alla, inte någon?

Vi reser mot Åbo och färjan hemåt efter en magisk kväll på Sonera Stadium. HJK tog ledningen men hade egentligen inte mycket att komma med. Det var IFK som utmanade, skapade, fintade, vågade och hade fler chanser än vad som är nyttigt för supportrar i min ålder. IFK visade mod och beslutsamhet och när Aleksei Kangaskolkka iskallt rullade in kvitteringsmålet kändes det självklart och förlösande.

Nu återstår två matcher av årets liga. På måndag väntar FC Lahti på bortaplan och sedan kommer Ilves till Mariehamn nästa söndag. Det är nu det avgörs och jag är inte det minsta orolig. Alla lag som reser lika skönt och lika självklart som grönvitt förtjänar att vinna. Tillsammans.

Jag tog tillfället i akt och hälsade på i riksdagen och blivande BSPC kollegan och riksdagsledamoten Veera Ruoho. Hon har bland mycket annat representerat Finland i OS i Sydney i taekwando!
 
Ålandspuben i Helsingfors heter O'Learys och är en bra start på en fin dag. 
 
Samlingen inför marschen mot Sonera Stadium sker vid riksmarskalken Mannerheim där han sitter på sin häst. 

Riksdagshuset genomgår som bäst en totalrenovering.

Veikkausliigas vd Timo Marjamaa tog emot i styrelserummet och berättade om planerna inför framtiden. 
 
Kvitteringen kom rättvist och väntat och väldigt befriande. 
 
 Tack för matchen!
 
Det här är trofén som allt handlar om. Ligaguldet. 


fredag 14 oktober 2016

Med IFK till Helsingfors

Helsingfors. I dag är det så kallade läget skarpt. Klockan halv sju är det avspark på Sonera Stadium mellan huvudstadens stolthet HJK och hela Ålands lag, IFK Mariehamn. IFK leder ligan ett poäng före HJK och det återstår bara tre matcher innan medaljstriden är avgjord.

Det är såklart obegripligt spännande och IFK har ännu aldrig besegrat HJK i Helsingfors. Det är alltså dags i dag och jag tror på professor Göran Djupsund vars förhandsanalys kan läsas här. Professorn har en dokumenterat god förmåga att förutspå tillvaron och trenderna. Vädret är molnigt och fyra grader varmt. Stadion är utsåld vilket betyder att 10.000 åskådare är på plats.

Det är lite för tidigt att blicka tillbaka på årets säsong men det finns mycket annat som kan inspirera inför kvällens monstermatch. Vi är närmare 400 ålänningar på plats och ska göra vad vi kan för att ta hem alla tre poängen. Det är dags att visa vem som bestämmer även i Helsingfors! Unleash hell.

Här slog vi HJK på hemmaplan med 5-1!
Och här spelade vi fullständigt ut dem i Mariehamn.
Fjolårets säsong var fantastisk på väldigt många vis, här är några höjdpunkter.
Bäst av allt var så klart cupguldet i Valkeakoski!

Matchdag med allt vad det innebär.
I dag ska Sonera Stadium få ny ägare!

torsdag 13 oktober 2016

Håll i hatten på Bermuda

Visst kan vårt väder ibland vara både prövande, eländigt och kallt. Men det är ändå ingenting mot läget på Bermuda just nu när orkanen Nicole är i antågande och i dag förväntas nå den lilla ön ute i Atlanten. Jag tänker på alla mina vänner som just nu stannar hemma från jobb och skolor för att inte och bokstavligen riskera livet. Orkaner är allvar. Matthew som förra veckan drog över Haiti och USA lämnade 900 dödsoffer bakom sig.

Nu väntas inte effekterna bli lika brutala på Bermuda där husen är byggda för att klara även extremväder. Nicole som anländer i dag betraktas som den värsta orkanen sedan Fabian slog till år 2003 och då var den kraftigaste på femtio år. Jag håller tummar och tår för att skadorna inte blir lika omfattande denna gång.

Om Bermuda har jag skrivit flera gånger, här är en bra början på berättelserna!

Så här ser orkanen Nicole ut enligt det nationella orkancentret i USA.

onsdag 12 oktober 2016

Mötet med Jorma Ollila

Ibland är det Mohammed som kommer till berget istället för tvärtom, eller hur det heter. Nu är inte Jorma Ollila riktigt Mohammed men han var för bara tio år sedan världens mest framgångsrika vd. Hans bolag var Nokia och sålde 40 procent av hela världens mobiltelefoner. Sedan blev guldet till sand då Iphone tog över.

I går var Jorma Ollila på Åland i egenskap av energiutredare för Nordiska ministerrådet. Han träffade bland andra Ålands elandelslag och Mariehamns Elnät Ab, två slimmade och välskötta bolag med dynamisk ledning och starka visioner. David Karlsson och Per Eriksson höll i en presentation och jag var med som ordförande för Elnät för att lyssna och lära. Det var imponerande att se hur Jorma Ollila, som måste ha genomlevt en miljard dragningar i sina dagar, satt uppmärksamt och lyssnade på de åländska visionerna. Det bär för långt att gå in på detaljerna men övergripande handlade det om hur Norden ska hantera utmaningarna kring den förnyelsebara energi som med stora steg blir en del av den nordiska vardagen. Vad ska man egentligen satsa
på som håller femtio år framåt? Hur ska affärsmodellen se ut? Sol eller vind eller vatten eller allt? Ollilas uppdrag finns närmare beskrivet på den här länken.

Det blev en intensiv och faktaspäckad halvtimme där de åländska elbolagscheferna levererade kalla fakta och fräscha förslag som med säkerhet kommer att följa med i det fortsatta arbetet.

Nokia då? Nä, det nämndes inte alls fast det var svårt att låta bli. Istället var det Ollila själv som drog en anekdot kring hur svårt det kan vara att bestämma sig för vilka alternativ som bär ända in i framtiden. Det handlade om Henry Ford som i arbetet med sin första bilfabrik, den som stöpte om världen lika mycket som mobiltelefonen och internet. Hela arbetet gick då ut på att bilarna skulle drivas av sprit, inte bensin.

”Men någonstans längs vägen tänkte man om och beslöt sig för att satsa på fossila bränslen”, sade Ollila och det blev nästan omöjligt att inte fråga om Nokia smartphones, fast jag behärskade mig.

Det är som bekant enkelt att se bakåt men betydligt värre att se framåt och där kommer Ålands litenhet och elbolagens skicklighet väl till pass när det gäller att testa nya lösningar. Så här rapporterade Ålands radio från besöket av den gamle Nokialegenden som delar idén om Åland som testområde.


Från vänster undertecknad, Per Eriksson, Jorma Ollila och David Karlsson efter diskussionen om framtidens nordiska elmarknad och de utmaningar som väntar. Foto: Robert Mansén.

tisdag 11 oktober 2016

Viktigt med bra förebilder

Det är en gammal sanning att framgång föder framgång och att vi alla borde inspirera varandra. I dag kom beskedet att Meyer Werft i Åbo landat en nybeställning om två kryssningsfartyg till RCCL. Detta är viktigt för sjöfarten, Finland, Åland och så vidare. Jag skrev också en text om detta till Sjöfartstidningens Ålandsblogg.

På temat förebilder kan vi också lyfta in sjöfartsarbetaren (det är så han helst vill kallas) Alpo Mikkola som med sina egna händer först byggde rederiet Godby Shipping Ab och nu ägnat fem år åt att bygga en modell av rorofartyget Misida. Det är imponerande på en rad olika sätt.

Inför framtida utmaningar är det också viktigt att ständigt se möjligheterna istället för hindren. Två som gjort det är ålänningarna Marcus Högblom och Dick Björkqvist som jobbar på ett av industri-Finlands mest innovativa och framtidskramande företag, ABB Marine i Helsingfors.

Listan över goda exempel kan göras lång och det är hoppingivande. I allas vårt intresse ligger att vi ska skapa förutsättningar hellre än stänga och släcka. Pessimister lever på hoppet att en dag få rätt och kallar sig i brist på annat för realister. Sådana har ännu aldrig skapat förutsättningar för framgång. Dagens exempel är bevis på att oförvägenhet lönar sig.

En av världens allra största förebilder var Nelson Mandela som figurerat både en och två gånger i denna blogg. När han föddes var nationen Finland inte ens ett år gammal.

måndag 10 oktober 2016

Glöm aldrig vägen framåt

På kännspakt och sedvanligt överlägset vis väljer moderaten Jörgen Strand att fortsätta ta som sin uppgift att berätta hur alla andra borde göra. Det är som bekant mycket enklare att se grandet än bjälken...

Förra veckan skrev Strand ett indignerat inlägg som riktade sig mot Centerns politik, alltså den som skapat ett av Europas mest välmående samhällen med friska, starka och företagsamma ålänningar. Det är väl som det är och Strand som hyser tydliga politiska ambitioner griper alla strån för att ingen ska minnas hur han för något decennium sedan föreslog att skärgården skulle evakueras och förvandlas till ett rekreationsområde. Jag håller ju inte riktigt med i det avseendet utan tycker tvärtom att politikens kärna ska bestå av att peka på möjligheter i tillvaron och skapa ljus hellre än mörker. I morgondagens Nya Åland följer han upp med ytterligare en folkilsk insändare där denna blogg citeras med fraser helt ryckta ur sina sammanhang. Så gör bara rättshaverister, de tar fasta på detaljer för att därmed ”bevisa” att de har rätt. Suck och låtom oss aldrig förtröttas att göra det goda, som vännen Helge Sölgén ofta citerade Julius Sundblom.

Lagtingsgruppen skrev med anledning av de Strandska anfallen ett svar vilket publiceras i morgondagens tidningar:
Centern vill att Åland ska växa 
Från djupet av den egna soffan fortsätter debattören Jörgen Strand att med ord lägga en våt filt över den åländska ekonomin och därmed hela samhällsutvecklingen. Av oklara skäl är det Centern som är målet för missnöjet med den förda politiken. Strand hävdar att Centern negligerar det så kallade ”strukturella underskotten” i ekonomin. Trots att det är Centern som genomfört privatiseringen av skärgårdstrafiken, som under den förra regeringen drev i stort sett alla över tid kostnadsinbesparande reformer och samtidigt skapat den för alla samhällen helt avgörande framtidstron och förutsättningar för företag vilket nu visar sig i skattegottgörelsen. 
Vi ser till skillnad från Jörgen Strand långsiktigt på den åländska självstyrelsen och dess möjligheter. Vi vill skapa tillväxt över hela Åland och tycker därför regionalpolitik är bra. Den kommunala strukturen har skapat starka och kreativa medborgare som i sin tur byggt företag som utgör den ekonomiska grund som möjliggör fortsatt utveckling. Vill kommuner samarbeta ska det uppmuntras, inte beordras. 
Konjunkturer kommer och går och sett över tid har skatteunderlaget räckt till för att skapa ett välmående samhälle med obefintlig arbetslöshet och fantastisk sjukvård och övrig samhällsservice. Sådant menar vi att betalar sig i längden, bevisligen lockar det inflyttare. Åland har vuxit mer än i stort sett alla andra nordiska samhällen de senaste tjugo åren. Strands vision är centralisering och nedläggning vilket med säkerhet sparar pengar. Vi vill inspirera och uppmuntra och göra det möjligt för hela Åland att utvecklas. Även den glesbygd och skärgård som under den nuvarande regeringen är satta under ekonomisk press. Vi tror på det unika i det åländska samhällsbygget och på den lokala kraft som skapar liv även i mer perifera delar av självstyrelsen. Ansvarsfull samhällsekonomi är mer än bara affärsbokföring.
Åland har tack och lov aldrig varit strömlinjeformat och det gör oss mer intressant som besöksmål. Just nu är det fokus på kraftiga inbesparingar som slår mot kvinnor, barn och äldre medan regeringen sätter kraft på att sänka rösträttsåldern och bygga en biltvätt för lastbilar. På vilket sätt skapar det framtidstro? Vilka partier är beredda att ta ett ekonomiskt- och socialt helhetsansvar för hela Åland?
Vi anser att politikens viktigaste uppgift är att bygga ett samhälle som tar hand om sina medborgare, uppmuntrar till nysatsningar och i varje läge undvika de eviga pessimisterna som med blicken i backspegeln väljer krypfilen mot framtiden.

Centerns lagtingsgrupp
PS Vännen Harry Jansson resonerar här kring de pågående reformerna som i allt högre grad tycks göras helt utan vidare konsekvensanalyser. Läs också hans blogg här.


Problemet med att fokusera på backspegeln är att framtiden plötsligt ter sig suddig. Bilden har jag lånat från www.keywords-suggestions.com. Denna parallell användes för övrigt av Christoph Treier då han talade inför partiet för något år sedan.

söndag 9 oktober 2016

Njut av söndag, läs en bok!

När det inte bara är vilken söndag som helst utan dagen före den finländska litteraturens dag (i morgon måndag) till minnet av Akeksis Kivi passar det utomordentligt väl med en rejäl bok. Eller varför inte två. För egen del blir det en titt i Mitt Liv av Bill Clinton och slöläsning i den stora vapenboken. Så här skrev jag tidigare om just Aleksis Kivi som var den som lärde finnarna läsa, typ.
Böcker är för övrigt något som aldrig får glömmas bort trots att dagarna ibland är korta. Vi är skyldiga vårt intellekt att ständigt tanka med färskt bränsle.
 
I böckerna finns tankarna som skapar framtiden. 

lördag 8 oktober 2016

Nu kan det inte bli värre?

När influensan härjar i USA börjar Sverige treva efter feberterometern heter det. Förr eller senare når trenderna i väst även oss i Europa. Det gör mig lite nervös för ett sällsammare skådespel än det som nu pågår i USA finns inte. Presidentvalskampanjen har passerat alla vanliga gränser och i morgon är det dags för den andra debatten. Bästa bakgrunden hittills hittar ni på Dagens Nyhete och roligaste analysen ger Marcus Oskarsson. Verkligheten sådan den nu ter sig är tusen gånger värre än någonsin manusförfattarna till West Wing eller House if Cards hade kunnat hitta på. Bara en sådan sak.

Själv ser jag tillbaka på den kampanj som föregick valet av Barack Obam  och undrar vad folk som John F Kennedy och Ted Kennedy hade tyckt om det som händer nu. Håll i hatten och kämpa mot att tonen i samtalet når även vår del av världen. Detta gäller oss alla.

Vi får inte låta oss se allt i svart eller vitt för då är risken stor för att det blir Brexit för oss allihopa. Ha en skoj lördagskväll och en fin söndag, då ska jag döma volleyboll igen!

 
Dagens Nyheter gör ett strålande journalistiskt jobb kring USA:s presidentval.
Detta gäller oss alla.

fredag 7 oktober 2016

Backes ton blev fel

Det ska genast understrykas. Finland åkte på en brutal förlust i går kväll på Island. Efter mål i den sista övertidsminuten vann hemmalaget med 3-2. Hemskt och bedrövligt och yadayada. Det var domarens fel och vädrets och islänningarnas och kommentatorernas och what not. På Facebook gick diskussionen bananas. Väldigt få drog den rätt självklara slutsatsen att förlusten berodde på att Finland gjorde färre mål. Punkt. 

Jag såg matchen och för- och eftersnacket och slogs av två saker som finländske coachen Hans Backe gjorde galet. Före matchen beklagade han sig över spelare som inte var med i matchen och efteråt skyllde han förlusten på domaren.

Det är fel på alla sätt och det är att välja att se det dåliga istället för det bra. Så ska inte ledare göra. I toppen får man inte gnälla. Det kanske viktigaste skälet till att IFK i år är med och krigar i toppen är insikten att man ska hantera det man kan påverka och inte låta sådant man inte kan göra något åt förmörka tillvaron. Så borde vi alla, alltid, tänka. 
 
Vill man bli en vinnare ska man koncentrera sig på förhållanden man kan påverka, inte sådant som ligger bortom.

torsdag 6 oktober 2016

Det kom ett gulligt mejl

Det handlar såklart om bedrägeri men är i det här fallet så gulligt att det är värt att sprida. Läs och njut! Kanske man borde svara och åka till Abidjan...

Hit kan man alltså komma bara genom att svara...
Så här lyder det hela:

Hälsningar: Från obefläckad

Abidjan. Elfenbenskusten,

Västafrika .

Hej Kära,

Jag djupt det en respekt och ödmjuk underkastelse, jag ber att ange följande några rader för era vänliga övervägande, jag hoppas du kommer att spara några av dina värdefulla minuter att läsa följande upprop med sympatisk sinne. Jag måste erkänna att det är med stora förhoppningar, glädje och entusiasm som jag skriver du detta mail som jag vet och tror tro att det säkert måste hitta dig i gott skick hälsa.

Mitt namn är Immaculate Johnson; Jag är den enda barn min sena föräldrar Chief. Mr Johnson Idem. Min far var en högt ansedd företag magnet som drivs av kapitalet i Elfenbenskusten under hans dagar.

Det är sorgligt att säga att han gick bort mystiskt i Frankrike under en av sina resor utomlands Även om hans plötsliga död var kopplad eller snarare misstänks ha hjärnan av en farbror till mig som reste med honom på den tiden. Men Gud vet sanningen! Min mor dog när jag var bara sex år gammal, och sedan min far tog mig så speciell.

Innan döden av min far, kallade han mig och informerat mig om att han har summan av tre miljoner, sex hundra tusen euro. (3,600,000.00 €) han avsattes i en privat bank här i Abidjan Elfenbenskusten .. Han berättade att han satte in pengarna i mitt namn, och även gav mig alla nödvändiga juridiska dokument rörande denna insättning med banken,

Jag är bara 22 år gammal och en universitets grundutbildning och vet inte vad jag ska göra. Nu vill jag en ärlig och gudfruktiga partner utomlands som jag kan överföra dessa pengar med hans hjälp och efter transaktionen kommer jag och uppe permanent i ditt land tills en sådan tid att det kommer att vara bekvämt för mig att återvända hem om jag så önskan. Detta beror på att jag har drabbats av en hel del motgångar som en följd av ständiga politiska krisen här i Elfenbenskusten.

Döden av min far faktiskt väckt sorg i mitt liv. Jag vill också investera fonden under din vård eftersom jag är okunnig av näringslivet. Jag är i en uppriktig önskan din ödmjuka stöd i dessa regards. Your förslag och idéer kommer att vara mycket uppskattad. Hur stor andel av det totala beloppet i fråga kommer du brås fonden har överförs till ditt konto och jag kommer över för att träffa dig?

Vänligen överväga detta och komma tillbaka till mig så fort som möjligt. Omedelbart jag bekräfta din vilja, kommer jag att skicka till dig min bild och även informera dig mer information som är inblandade i den här frågan.

Vänliga Hälsningar,

Oklanderligt Johnson.

onsdag 5 oktober 2016

Bildextra från Sottunga

Vi var i söndags till Sottunga för att bekanta oss med Ålands och Finlands allra minsta kommun. Det blev på många sätt ett minnesvärt besök som man kan läsa mer om här

Jag vill också passa på och visa några bilder från den gamla skolan som sottungaborna renoverat på ett pietetsfullt vis. Inuti ser det i stort sett exakt ut som det gjorde när skolan var verksam. Häng med på en tur i historien!


Plåttaket är nytt och renoverat med hjälp av bland annat Leaderpengar. 
Ett av de små rummen som jag gissar utgjorde lärarbostad då det begav sig. 
Sängen med nattkärl och allt. 
Gamla skrivmaskiner får jag aldrig nog av. Känner habegär. 
Från den här katedern spreds klokskap och insikter.
Rovfågel in action.
Djur och natur är något som hör alla gamla skolor till.
På utsidan vaktar den gamla traktorn.
Kloka ord.
Och även Igge Igelkott finns med på ett hörn.

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...