onsdag 30 november 2011

Special i dag! Bildextra!

Hade för avsikt att dokumentera gårdagen i bilder. Sådant är tydligen väldigt ovanligt för bloggare, varför jag tänkte att, vad tusan, klart ni ska ha bilder! Fast sedan visade det sig att det var lättare tänkt än ordnat, som det heter. Det blev nästan som vanligt i ett vuxet liv. Allt handlar om före och efter jul. Resten är bara nyanser.

I går blev det alltså en bild från morgonpromenaden och en från kvällssittningen i kontoret.

Klockan 06.30 i Sviby. Ska man vara ute den här tiden gäller det att ha något stort, svart och lurvigt att luta sig mot. Och två rätt av tre är väl helt okej...

Men där tog likheterna med livet som vuxen slut. Däremellan var absolut inte bara nyanser utan massor med såväl inspirerande som konkreta möten. Av alla arbeten och uppdrag jag haft genom åren, vilket börjar bli rätt många, har jag mycket sällan stött på samma kunskap och engagemang och vilja som inom ramen för FNU; Finans- och näringsutskottet i lagtinget. Det är med stor stolthet jag försöker leda diskussionerna där. De är både intressanta och konstruktiva. Längtar redan till nästa möte och alla nya kolleger och vänner!

Klockan 23.30 på kvällen. Har ett litet projekt som än så länge är utspritt över hela kontoret men som så småningom ska bli något väldigt hett!

tisdag 29 november 2011

Nu tar vi sikte på Mars

Det lilla steget för människan och det stora klivet för mänskligheten har fascinerat mig så länge jag kan minnas. Jag var fyra år när Neil Armstrong tog de första stegen på månen. Jag hoppas vara med när någon tar de första stegen på Mars. Sådana expeditioner är viktiga inte bara för att det är tekniskt möjligt. Det är dessutom mänskligt viktigt. Människans enda begränsningar är sådana hon själv väljer att anamma. Genom att först åka till månen och sedan till Mars säger vi att allt är möjligt. Sådant är viktigare än många tror. Varje gång en människa lyckas med något som tidigare varit omöjligt gör hon eller han oss alla en tjänst. 

Den här manicken är just nu på väg till Mars där den ska landsättas och sedan skicka information tillbaka till jorden. Om åtta månader ska de första rapporterna anlända.
Den amerikanska roboten Curiosity sköts i lördags upp från Cape Canaveral i Florida. Den 5 augusti nästa år landar den förhoppningsvis på Mars. Där ska det superavancerade rullande laboratoriet leta efter tecken på att det funnits liv på den röda planeten – eller rent av fortfarande finns i form av mikroorganismer. Den är utrustad med en rörlig arm, en borr, videokameror och en laser som kan avfyras mot intressanta stenar som sedan analyseras.


Och under tiden väntar vi här nere. Lite som sjömansgossens lille, lille vän, som stod där sörjande på strand!


Åländsk reality!

måndag 28 november 2011

Sjöräddare gör stor skillnad

When the going gets tough the tough bygger båtar. Ålands sjöräddningssällskap är en organisation som det är svårt att inte bli imponerad av. De kämpar på i det tysta, ordnar övningar, finansiering, räddar folk och båtar. Utan att egentligen göra nåt väsen av sig. Nu håller de dessutom på att bygga en helt ny räddningsbåt för att nästa säsong vara ännu bättre, ännu snabbare, ännu säkrare.

Det finns mycket visdom och inspiration i det som sjöräddarna ägnar sig åt. Den så kallade tredje sektorn överlag är något som i byggandet av vår gemensamma framtid får ännu större betydelse. När ett samhälle måste spara kan det inte riktigt ske på bekostnad av utveckling. Den måste fortsätta ändå. Fast det är utveckling och omsorg och arbete som inte alltid kan ersättas pekuniärt. Det är idrottsföreningar, kultursällskap, sjöräddare, marthor, paintballklubbar, vävtanter och alla andra som skapar innehåll utan att samtidigt kräva betalt.

Frivilligheten är på många sätt det som på riktigt får det att hända. I stort sett alla större arrangemang och framgångssagor som finns och har funnits på Åland har sin början i frivilligheten och föreningstänket. Om inte annat så är det tänkvärt i tider med snålblåst.

NatWest Island Games eller öspelen är ett bra exempel där frivillighet gör och har gjort skillnad. Utan det enorma jobb som sker obetalt i kulisserna blev det inga tävlingar.

Kulturföreningen Katrina gör att finkulturen når även Åland. Ursprunget är frivillighetsarbetet. Förra söndagen kunde man till exempel i direktsändning i Mariehamns stadshus följa Törnrosa som utspelade sig på Bolsjojteatern i Moskva.

söndag 27 november 2011

Nu närmar sig eurogeddon

Denna söndag den första advent är en dag när det blåser kallt om knutarna. Bokstavligen på utsidan där kvällstidningarna når helt nya höjder när det gäller stormrubriker. Monsterstorm, mördarvågor, dubbelkaos, extremväder, ras och elände. Precis som om väder skulle vara något nytt i vår herres hage.

Besvärligare är då att det gamla miljömålet om att jordens medeltemperatur inte ska öka med mer än 2 grader inte längre går att nå. Det nya målet är 3,5 grader. Det är ett bevis på att människan i det stora hela ger katten i allt vad miljö heter så länge teven funkar och det är 21 grader inomhus. Design går alltid före miljö.

Och ännu lite besvärligare är att The Telegraph nu avslöjar att de brittiska topp-politikerna verkar ha gett upp hoppet om euron som framtidens valuta. I största diskretion har den brittiska regeringen bett sina ambassader runtom att förbereda för en valutakollaps och se till att det brittiska medborgarna kan förses med riktiga pengar, alltså drottningens pund. Det är det första konkreta exemplet på vad som kan komma att ske. Jodå, det har ett namn också: Eurogeddon kallas det.

Och då, mina vänner, ska vi börja jobba, om inte förr.

Det saknas i varje fall inte utmaningar denna första advent!
Men i dag är också första advent vilket vi självklart inte får glömma bort. Om fyra veckor är det juldagen. Detta är årets finaste tid på många sätt. Det är nu man ska umgås och tänka de fina tankarna man annars ibland glömmer bort.

lördag 26 november 2011

Minnen från en tid som flytt

Glad lillajulafton på er! Är det nån ordning denna dag ska det stå lutfisk på bordet i kväll. Det ska det bli hos mig, har jag tänkt. Fast som vanligt blir jag ensam om läckerheterna. Folk runtom mig begriper inte bättre. För bortsett från rotmos och rimmat kött är lutfisk, potatis, vitsås och gröna ärter allt en man egentligen behöver.

Och så lite Humphrey Bogart då förstås.

För i dag är det inte bara lillajulafton. Det är också exakt 59 år sedan filen Casablanca hade premiär i USA. Den lämnade många spår. Humphrey Bogart var på många sätt en äkta skitstövel som caféägare i en stad i den då franska delen av Marocko, Casablanca.

Rökning är naturligtvis helt ute i dagens läge. Sånt gjorde man bara på den tid det fanns svartvit teve. Men Humphrey Bogarts filmroller finns fortfarande kvar! Själv dog han i strupcancer 1957, bara 58 år gammal, förmodligen en effekt av rökningen.

Filmen i sig är till och med ganska mycket äldre än jag, ändå minns jag den som en av mina första tv-upplevelser. Det säger något om hållbarheten förr i världen när media inte fanns i varje telefon. Vem minns i dag den film som hade premiär i fjol?

Humphrey Bogart blev en av mina första idoler och jag letar fortfarande skäl till att någon gång få säga saker som: Of all the gin joints in all the towns in all the world, she walks into mine.” 


Inte att förglömma:

Here’s looking at you kid!

fredag 25 november 2011

Vi slipper benåda kalkoner

Denna dag kallas för Black Friday i USA. Ska man alls åka dit är det nu som är läget. I dag är det årets största readag i landet som leder världen. Eller i vart brukade göra det...

I går var det Thanksgiving-dagen, den fjärde torsdagen i november. Det är en av årets absolut viktigaste högtideri just USA och varar oftast i dagarna fyra då folk tar igen sig inför julledigheten. Förutom för de stackars köpmännen då som förväntas sälja så kassaregistren glöder.

Eftersom jag är genuint förtjust i lite gammaldags bildning får ni också en historielektion på denna blogg, där allt är möjligt. Själva högtiden Thanksgiving sägs ha fått sin början redan på 1600-talet. Pilgrimsfartyget Mayflower anlände från huvudsakligen Storbritannien i december 1620 till det som 1776 skulle bli USA. Ombord fanns ett gäng pilgrimer av mera rättskaffens virke. De var hungriga och sjösjuka, kan man förmoda, och väldigt glada att nå land. Den första tiden var besvärlig med dåliga skördar men efter lite hjälp av indianerna slog Den Goda Skörden till och då blev det fest på vilda ankor och gäss. I dag är det kalkonen som är huvudsaken och skulle du någon gång få jobbet som USA:s president förväntas du varje år benåda en kalkon. Ingen har tolkat det (heller) lika bra som The West Wing!

Go back to school!


I det verkliga livet ser det ut så här när Barack Obama gör sin plikt.

torsdag 24 november 2011

Om West Wing och ett regeringsprogram

Vilken dag! Måste alltjämt nypa mig i armen för att försäkra mig om att jag inte drömmer. Känner mig oerhört lyckligt lottad för att få möjligheten att göra det jag gör och jobba i Ålands lagting. Ibland känns det som att delta i en scen av The West Wing. Scenerna och sällskapet är i ständigt ombyte, diskussionerna flyger från lågt till högt och tillbaka igen. Det är handson politik, det är långsiktiga strategier, det är möten och skratt och allvar i en blandning som aldrig tar slut. Och mitt i allt ett strejkvarsel mot Skarven.

I dag började allt med att lantrådet Camilla Gunell (S) gav sitt linjetal för lagtinget. Det var inspirerande och välskrivet. Nu återstår bara att rita om verkligheten efter kartbilden. Det är inte enkelt men heller inte omöjligt. Det team, 21 ledamöter, som ska stödja det arbetet är redo.

I dag pratade vi också om pengar och export. Om GMO och tennis. Om vådan av ärtsoppa och vikten av att hålla tider.


Och på tal om kompisar. En sak är inte okej. Jag har denna höst försummat mitt Godbygäng. Och en himla massa annat. Det beror på ett projekt som vid sidan av lagtingsuppdraget engagerat mig väldigt mycket. Efter jul blir det bättring! Då ska jag ta igen allt. Och försöka friska upp minnet när det gäller spansk spelöppning igen!

onsdag 23 november 2011

Den ljusnande framtid är Åland

Landskapsregeringen har avgått. Länge leve landskapsregeringen! I går var en av märkesdagarna för alla politiska system. Ett nytt lantråd och nya ministrar valdes för att under de kommande fyra åren, om allt går bra, regera och leda landskapet Åland. Just nu är glädjen över detta stor, men snart stundar mycket arbete.


Det var stort att följa på nära håll. Inte bara att se förnöjsamheten hos de som vunnit utan också att se behärskningen hos de som lämnar sina kontor för nya uppdrag. Politik är en ständig kamp. Ibland går det bra och ibland går det mindre bra. Det är ingen måttstock på vare sig mänsklig förmåga eller tillkortakommanden. Det är rätt och slätt ett utslag av det resultat man får när man ber folk välja. Demokrati kan vara smärtsam men är i alla lägen rättvisare än alla alternativ. När det gäller min egen klubb ska vi nu arbeta för ett ännu bättre Åland. Vi har två tunga portföljer i den nya regeringen, Roger på finans och Veronica på infrastruktur, och landskapets allra högsta företrädare är talmannen (talkvinnan?) Britt Lundberg, även hon Center. Vi hade många andra alternativa och lika bra lösningar, men fastnade till sist, av olika orsaker, för denna.


Ska den moderniserade Centern lyckas nästa år och de följande fram till valet 2015 är det nu som blicken ska riktas framåt och inte bakåt. Det finns flera skäl till det. När man gråter, gråter man ensam. När man skrattar, skrattar alla med. Det är en sanning som alldeles särskilt gäller politiska partier och dess medlemmar. Nu ska vi tillsammans forma Centern till partiet som aldrig räds ansvar, men alltid gör jobbet med gott humör och stark tro på den framtid som kommer vare sig vi för ögonblicket tror det eller inte. Nu är det hårt arbete som stundar för att då nästa val kommer i ännu högre grad genomföra den förnyelseprocess som startade i år.

Och en sak till. Note to self. Låt mig aldrig glömma att stiga upp på rätt sida även om jag råkar vakna på fel. Att döma av gårdagens budgetdebatt var det både en och annan som glömt den regeln. Maken till gnäll har jag inte hört sedan... ja, kanske aldrig.


Om jag inte sätter in kiltbilden nu. När ska jag då göra det? Just det. Troligen aldrig. Kanske vi på Åland också borde börja med kilt, det gör i vart fall livet lite luftigare!

tisdag 22 november 2011

Plötsligt ropar alla varg

Medan den åländska budgeten debatteras i lagtinget sker stora saker i vår omvärld. Italien och Spanien är Europas tredje och fjärde starkaste ekonomier. Nu vacklar båda. Och i USA tror jänkarna att vi glömt dem. Det har vi inte. Den skuldkrisen kan få de europeiska problemen att mest likna svinn ur en växelkassa. Ändå tycker superinvesterarna att det finns skäl att resa varningsflagg för Europa. Läs.

Just i natt har det också börjat bullra i USA. Det visar sig att det så kallade Superutskottet i USA även det gått bet på att reda upp eländet.
Enkel version här.
En lite fylligare här.

Och samtidigt i Egypten...

Det är som det är. Och vi ska se framåt, som vi alltid gjort. Vi på Åland är ett av två områden i Norden som inte är belånade. Det andra är det oljeluktande landet Norge. Vi har en minimal arbetslöshet och ålänningarna har aldrig varit rädda för att hugga i då det behövs. Så blir det även denna gång. Nu har vi snart, efter några rätt spännande turer, en ny regering som rätt snabbt borde montera bort backspeglarna och ta sikte mot framtiden. För dit ska vi. Och nu åker vi.

”Vi ger oss aldrig.”

En som inte gav sig fast så Djävulen själv stod på trappan och ville in var den gamle rackaren Winston Churchill. Ledsnar aldrig på hans tal.

måndag 21 november 2011

Pengar, prat och mycket mer

I dag ska det pratas pengar för allt vad tygen håller i lagtinget. Det är första dagen för landskapsbudgeten 2012. Det är ingen promenad i parken. Underskottet växer nästa år och stiger ytterligare året därpå. Det ska vägas mot att allt fler vill satsa allt mer på olika saker. Sådan är människans natur. Alla vill mer, inte mindre. Dilemmat är att det inte går ihop. Något måste göras när det gäller strukturella förändringar i det samhälle vi lever. Vi, alla medborgare, tvingas betala mer och få mindre. Någon annan utväg finns inte. Frågan är bara hur det ska gå till för att det ska bli så bra som möjligt. Arbetet med att hitta den vägen startar i dag.

Ha en produktiv och trevlig arbetsvecka alla människor därute!

söndag 20 november 2011

Livet är inte bara arbete

Så här på söndagar kan det vara bra att le en smula också. Och vem gör inte det efter att ha sett Stewie och Brian i Family Guy. För övrigt var jag på två formidabla fester i går kväll. Först vännen hos Anders H som fyllde 60 och sedan tillsammans med vännerna Peter E, Jani W och hundra till som samlades på Dinos för en blueskväll. Det hjälps inte men sådana initiativ gör livet väldigt innehållsrikt!

Nu. Family Guy!

lördag 19 november 2011

Tur att snillena är borta

En dag som denna går tankarna bland annat till den gamle kanaljen Albert Einstein. Det är nog tur att han slapp se 1+1=2 övningarna på Facebook. Eller kanske mest den efterföljande debatten, som hade fått honom att bryta samman. Kanske hade han helt släppt tanken på att försöka få populasen och människorna att begripa e=mc2.

Min gamle matttelärare Stor-Frippe hade inte heller varit så värst imponerad över kunskapen i reguladetri i landskapet och nationen. Hade han tvingats uppleva Facebook hade han lämnat den svarta tavlan vid lyceet och återvänt hem till sitt jättemeccano för att aldrig mer undervisa. Jag hade den stora förmånen att träffa just Stor-Frippe för ett decennium sedan. Då hade han varit pensionär rätt länge och ägnade dagarna åt att lösa Fermats problem, räkna lite på universums tillkomst och konstruera ännu större meccanoskapelser. Själv hade jag fullt upp med att skapa den perfekta mockarutan.

Som tur är finns det dock fortfarande liv bortom 1+1-0-problematiken, Båda snillena hade veckat sina pannor så djupt som bara de kunde över den senaste nyheten att ljuset inte alls är snabbast i universum. Undrar just hur Facebook ska tackla detta?

”Vad jag tycker om att man fått sådan fart på några små partiklar att de går snabbare än ljuset? Gissa.”

fredag 18 november 2011

Det blåser allt snålare

Scannar igenom nattens nyheter i hopp om att någon gång hitta någon ljusning. Det går inte så bra. Orosmolnen fortsätter välla in från Europa. Den italienska ”bankirregeringen” har det motigt trots att den är intressant i sin avsaknad av politiker.

Trötta på korruption, stigande arbetslöshet och obetalda lån har italienarna gått in för en task force med uppdrag att rensa rabatten från ogräs. Men förståelsen är inte så stor. På gatorna pågår på sina håll kravaller. Så går det när utgifterna överskrider inkomsterna alltför länge. Inga andra paralleller till vårt Åland som ju faktiskt än så länge lever ett skuldfritt liv. Dilemmat är att när man är stor är det bankens problem om skulderna blir oöverkomliga. Är man liten blir det ens eget bekymmer. Och Åland har 28.000 invånare...

Samtidigt som Italien kämpar på med sitt ligger Grekland närmast i koma och Spanien fingrar efter numret till ECB. Denna fredag blir en marknadsdramatikens dag, har jag en stark känsla av. Undrar förresten om man någonsin rentav får uppleva att folk som är välbärgade på våra breddgrader tänker göra som i USA – kräva höjd skatt.

Den kris som nu inte tycks avta utan tvärtom tillta är synnerligen dåliga nyheter för Finland och i förlängningen Åland. En bred recession, vilket storstädningar kräver, gör att Finlands exportindustri tappar takten, gör att skatteuttaget minskar, gör att klumpsumman krymper, gör att Ålands 28.000 invånare får mindre att dela på. Det samtidigt som landskapets utgifter egentligen inte minskat alls under de senaste decennierna. Kombinationen krympande inkomster och stigande utgifter är exakt det som allt elände började med i Grekland och Italien. Till råga på allt är den bransch som drabbas direkt av en större kris sjöfarten som ju är den näring Åland är mest beroende av.

Det är mot bakgrund av allt som händer alltså dags att recycla Julles berömda ord:

”Nu ska vi börja jobba.”

När man fått för mycket vatten i båten är det bara att plocka fram öskaret och börja jobba. Samma regler gäller för offentliga finanser som för Askeladden.

torsdag 17 november 2011

Det finns bara en första gång

Det mest irriterande var då jag märkte att mina ben inte stod riktigt stilla medan jag pratade. De åkte av och an på golvet i talarstolen, som om de levde sitt eget lilla liv.

Det var alltså i går jag gjorde debuten ”på riktigt” i Ålands lagting. Jag är inte direkt ovan vid att tala inför folk men noterade ändå spår av fjärilar i maggropen. Vill ju göra rätt. Senast jag stod där i plenisalen och pratade var i samband med öspelen på Åland 2009 då hela organisationen höll sitt årsmöte i lokalerna. Inte höll benen på sådär då inte.

Ärligt. Talet var kanske inget som universiteten i framtiden ska använda i undervisningssyfte, får återkomma till dem! :-) Men det var det första och det kan bara vara en första gång. Så här löd det:

”Herr talman, kära lagtingskolleger,

Detta tillfälle är faktiskt unikt. Det är en stor ära och ett stort förtroende att stå här som det nya finans- och näringsutskottets förste ordförande. Detta nya utskott ersätter de gamla finans- och näringsutskotten. Det blir så när man reformerar lagtingsordningen och de tidigare fem större utskotten blir dagens tre. Jag ska fortsätta i denna rationella anda och nu presentera inte en utan tre framställningar från republikens president på en och samma gång. De har en gemensam nämnare och baseras samtliga på den internationella organisationen OECD:s rekommendationer. Den har, som en parentes, varit med och byggt upp Europas ekonomi ända sedan 1948 i lite olika former.

De tre framställningarna reglerar ett utbyte kring skatteinformation mellan Finland och Costa Rica, Macao och Seychellerna. Avtalen är i det stora hela likalydande och handlar om att undvika skadlig skattekonkurrens. Tidigare har ett relativt stort antal liknande avtal överenskommits med olika länder.

Finans- och näringsutskottet har alltså mot den bakgrunden samtyckt till att dessa tre avtal träder i kraft även i landskapet Åland. Tack för ordet!”

Och så blev det. Lagtinget höll med utan invändningar. Numera är det svårare för dem som av olika skäl vill förvara sina slantar, utan att underrätta den finländska skattebjörnen, i antingen Costa Rica, Macao eller Seychellerna.

I dag väntar en ny sittning tillsammans med kompisarna i utskottet. Då är det den planerade GMO-lagen som vi ska utlåta oss om. Ha själva en skön torsdag!

Att ro långt är lite som att stå i lagtingets talarstol. Man blir knäsvag efter ett tag!

onsdag 16 november 2011

Åländska bin blev isländska

Mat, politik och tid är det som engagerar i dag. Och bin förstås. Här kommer ett mejl från en man i sina bästa år. Han är en av dem som äter lokalt men tänker globalt. Och han har många synpunkter på tingens ordning, som tur är!


Hej JP,
En matkasse med lokala produkter som julklapp är en strålande idé. Så länge den inte innehåller GMO-grödor vill säga! Sådana påhitt är jag emot. I jordbruket händer ingenting snabbt, därför måste man vara försiktig med nya påhitt, som GMO. Det är svårt att kontrollera och våra unika åländska bin blir en allt viktigare resurs i framtiden. Vi kan inte låta dem stryka med till följd av detta. Dessutom blir ett förbud nästintill omöjligt att kontrollera då många entreprenörer kör runt från åker till åker med sina maskiner. Hur ska man kunna hålla efter sånt?! Eller ännu värre: hur ska maskinerna kunna rensas från GMO-produkter?


Att vara jordbrukare är inte lätt. Det handlar inte bara om GMO. För några decennier sedan fick man betala mer för mjölk med större fettprocent. Sedan blev fettet farligt och man gjorde allt för att få bort fettet ur mjölken. Och i dag är plötsligt fettet nyttigt igen!


Det där med tiden ja... Antar att jag har för mycket av den och du för lite... Helst vill jag att geografin ska få avgöra frågan så att solen kastar sina strålar på oss från söderläge klockan 12.00 varje dag!
NN


SVAR: Tack för dina synpunkter. Finans- och näringsutskottet ska ta upp GMO-lagen redan denna vecka. Ska bli intressant att sätta sig djupare in i frågan. När det gäller det där med människors förhållande till födan vi sätter i oss har du en poäng. Det är inte lätt att veta. Förr rekommenderades ”sex till åtta brödskivor per dag”. I dag är snabba kolhydrater ett skällsord. Förr blev man klok om man åt fisk. I dag finns det forskare som hävdar att det är farligt. Hur man än vänder sig gör man fel. Klokast är nog att göra som alltid. Sköt sig själv och strunta i alla domedagsprofeter som finns överallt.


Måste med anledning av de åländska bina dela med mig av historien från tidigare i år då en miljon (!) åländska bin tvångsförflyttades till Island!


Blommor och bin är fina grejer! Och åländska bin så fina att de exporteras till Island. Det är ändå rätt coolt.


Ljuva åländska bin till Island

Morgunblaðið skriver i dag om 37 nya biodlare på Island som fått bin från Åland. Hälften av de nya biodlarna är kvinnor. Fem biodlare reste till Åland och kom igår tillbaka till Island med 64 kupor. I varje kupa finns 15.000 bin och en drottning. Egill Rafn Sigurgeirsson, som varit biodlare sedan 1998, säger att de åländska bina är otroligt ljuva och man behöver inte ens använda handskar, även om nybörjare gärna använder handskar.
Läs gärna mer från Island och Färöarna på vännen Per Ekströms isländska utsiktstorn i sajberspejs!


tisdag 15 november 2011

Årets julklapp – mat i kasse!

Ja jädran, tiderna är inte vad de varit! Glöm bakmaskiner, platt-teven, spikmattor, gps-navigator, videokameror, wokpannor och parfym och ipadar. Årets julklapp som i dag för 24:e gången korats av Handelns utredningsinstitut är en matkasse!


Årets julklapp ska representera samtiden, den ska vara en nyhet eller ha ett nyväckt intresse för det snart gångna året och den ska svara för ett högt försäljningsvärde eller säljas i ett stort antal enheter.


Tippar en och annan blir lite besviken när det tittar ut en ost, 3 liter mjölk och ett paket korv ur julklappspappret!


Fast det kunde varit värre, det kunde varit mer lego!





Några tankar efter valet

Har saknat de lite mer djuplodande analyserna efter valet för en dryg månad sedan. Det mesta har gått ut på lite lösa tyckanden som likt löv i blåsten fladdrat omkring utan egentligt mål. Får väl därför analysera lite på egen hand!

Vad partiet Åländsk Center anbelangar finns det, enligt min uppfattning, några väsentliga slutsatser att dra av valresultatet. Det är viktigt att minnas att partiet före valet var gravt nederlagstippat, sargat efter många år vid makten och därmed ett tacksamt objekt för konkurrenterna. Så blev det inte. Olyckskorparnas kraxande var, som så ofta, falskt. Det gjorde att flera av de planer som strategerna i partierna drog upp måste ritas om. Kartan måste justeras efter verkligheten. Det arbetet pågår som bäst nu mellan fyra partier som arbetar för att bilda en regering som ska klara fyra år av nedskärningar och umbäranden.

Tack vare en lyckad och framför allt bred valrörelse som sträckte sig långt bort från Torggatan och Mattssons parkering lyckades lagmaskinen Centern under partiledaren Harry Janssons envisa och inspirerande ledning ordna sju mandat i Ålands lagting och bli lagtingets största grupp. Många i partiet är unga, många är lite äldre, hälften är helt nya. Av partiets totalt 43 kandidater ställde 21 upp för allra första gången. Dessa nya kandidater fick 1.024 röster av partiets sammanlagda 3.068 röster. Därmed är det på många sätt klarlagt att Centerns anhängare inte alls drar sig för förnyelse. Tvärtom.

I fall någon glömt bort fick de partier som deltog i valet följande röster:

1. Åländsk Center 3.068 röster. 7 mandat.
2. Liberalerna på Åland 2.630 röster. 6 mandat.
3. Socialdemokraterna 2.404 röster. 6 mandat.
4. Moderaterna 1.810 röster. 4 mandat.
5. Obunden samling 1.639 röster. 4 mandat.
6. Ålands framtid 1.286 röster. 3 mandat.
7. Appelqvist 138 röster. 0 mandat.

Här är slutresultatet av Lagtingsvalet 2011 som det presenterades under själva valvakan.

Av totalt 12.975 godkända röster gick alltså 3.068 stycken till Centern. 23,6 procent av ålänningarna som röstade tycker om det jobb partiet gör. Det är en kraft som är att räkna med. Vid valet 2007 avgavs 12.672 röster. Av dem fick Centern 24,5 procent. Partiet tappade 39 röster på en regeringsperiod. Det är knappt mätbart.

De sju som valdes in som Centerns representanter i lagtinget fick tillsammans ihop 1.665 röster. De övriga fick 1.403. Utan dem och utan en partiorganisation hade slutresultatet blivit ett annat. Mot den bakgrunden är det partiet som lyckades. Det är enligt min mening viktigt att minnas. Enskilda spelare kan ha bra och mindre bra dagar. Det är därför lagidrott är så inspirerande. När någon misslyckas, lyckas andra. Och laget är alltid större än spelarna. Liksom hela Åland är viktigare än bara delarna.

Ses på stämman den 2 december!

måndag 14 november 2011

Vill ha fler överraskningar!

Jag börjar bli lite orolig för dagens ungdom vars spelplan krymper i takt med att tekniken avslöjar ens planer. Landvinningar gör dunkla avsikter allt svårare! När jag och mina kompisar var yngre kunde vi spela hartsfiol hos folk. Det kanske man kan fortfarande – om man får tag i harts och björntråd vill säga. Det var skoj och läskigt i lika delar.


Vi kunde också sätta fast en plånbok i ett snöre och gillra fällan för intet ont anande förbipasserande. När de böjde sig ner för att greppa lädret drog vi till och tjöt av skratt. Ända tills en kille blixtsnabbt steg på pluskan och avslöjade oss... I dag finns som bekant inga plånböcker längre eftersom alla betalningsmedel ryms på kort av plast. Och plånböckerna i i vilket fall som helst tomma och därmed inte lika åtråvärda.


Och det bästa av allt. Busringningarna. De där samtalen som tränade både kropp och själ. Är det Gran på Tallvägen?! Såg ner den då! Inga är Inga hemma? Har jag kommit till Ström? Stäng av den då! Hej, är det hos Storm? Håll i hatten! Har jag kommit till familjen Rehn? Se upp för älgen! Och allt annat som formade ett snabbt intellekt.


I dag då? När det mänskligt tänkbara också är det tekniskt möjliga. Nu har Ålcom kommit fram med en app för androider som direkt säger vem numret hör till. Innovationen hyllas av alla. Men inte av mig. Jag är sorgsen och lite bedrövad. Vad är det med alla dessa uppfinnar-Jockar som måste ta bort det sista elementet av överraskning i människors vardag!?


Så här säger Hasse Holmström själv (trots att han i grunden egentligen är en rebell) när han ska förklara:

– Det här ger ännu en nyttodimension till ringandet och gör det både enklare och effektivare. Nu vet du ju redan vem det är som ringer och kan påbörja samtalet utifrån det.
Suck. Farväl hälsningsfras. Farewell social kompetens. Välkommen skit-i-tjafset-låt-oss-gå-direkt-på-affärerna-samtalen.


Det enda som kan rädda situationen är nu appen som automatiskt ger fel namn till rätt nummer för att sätta lite nerv i trafiken igen. Ålcom, har ni förstått beställningen?!

Kom igen nu Ålcom och alla andra. Det är inte färre överraskningar människorna behöver. Det är fler!

söndag 13 november 2011

Man måste våga hoppa

”Kom igen nu, ta i lite till. Hoppa!”

Så minns jag orden från min far då vi gick runt holmarna i skärgården på jakt efter äventyr. Jag kan ha varit 5 år kanske. Fortfarande enda barnet i familjen och en ständig följeslagare till farsgubben då han var hemma istället för ute till sjöss eller på sin lotsstation.

En av våra favoritsysselsättningar på somrarna var en slags tidig ö-spotting. Med båt och mor drog vi från ö till ö i jakten på något nytt. Vi gick runt och spanade och pratade. Minsta gren blev till dramatik. En ovanlig sten hade ramlat ner från rymden samtidigt som en meteorit så när träffat vår planet. En orm fick världsalltet att stanna till för en stund. Äventyren fanns överallt.

På många sätt var dessa öpromenader en av alla de detaljer som präglar en individ. Far min var inte lätt att hänga med, ska villigt medges. Han hade ofantligt långa ben och inte så mycket tålamod. Jag kämpade på allt vad det det gick för att dels hinna upptäcka grenarna, stenarna och ormen. Och dels överleva terrängen. Det var inte alltid en så kallad vandring i parken. Ibland dök de upp, de där obegripligt djupa bergsklyftorna som på håll såg ut att svälja femåringar hela för att aldrig igen spotta ut dem.

Då ropade farsan: ”Kom igen nu Jörgen. Du klarar det! Hoppa!”

Så jag hoppade. Och jag klarade det. Och har sedan dess försökt fortsätta göra likadant i den fasta förvissningen att man alltid klarar lite mer än man tror.

Tack för det pappa. Hade önskat att du hade varit med när jag gjorde hoppet till lagtingshuset också. Det var ett språng nästan lika mycket värt som de jag tog på öarna. Tyvärr blev det inte så. Du lämnade oss hastigt den 29 januari 2010. Men dina ord lever kvar. Och här är mina ord till dig.

Får önska dig en fin farsdag där uppe.


Magnus Pettersson. 10.5.1941-29.1.2010.

lördag 12 november 2011

Häng med på en liten mässa

Böcker är något som följt mig genom livet. Mina första minnen har jag från litteraturens värld. Genom åren har jag läst väldigt mycket. Mycket skräp men också väldigt mycket väldigt bra. Därför ser antagligen bokhyllan hemma i kontoret ut som den gör. Här trängs Den Lille Prinsen med Stalin – den röde tsaren och hans hov. Här står självbiografier av stora och små, roliga och trista, världsförbättrare och halvdana komiker. En bra bokhylla ska vara som ett slags tvärsnitt av livet. Och den ska aldrig ta sig själv på för stort allvar. Böcker är skoj!

En bokhylla är också stimulans. Inget skänker mig så mycket input, som det heter på svenska, som att bara stå och läsa ryggarna på böckerna i raden. De säger mer än 1.000 bilder om dess ägare. Visa mig din bokhylla och jag ska säga vem du är! Gratis tips till lokalpressen: far hem och fotografera folks bokhyllor och utlys en tävling. Försök para samman rätt gubbe/gumma med rätt boksamling. (Jag vill inte vara med, min bokhylla ser du nertill.)

I dag är böcker extra aktuella av flera skäl. Hela dagen pågår en stor bokmässa i Mariehamn. Mellan 11 och 16 kan du träffa författare och andra kompisar. Platsen är Alandica. Mest skoj blir det om du kommer dit till 12.00. Då ska jag göra en 20 minuters intervju med förre världsreportern, författaren, skutskepparen, numera mariehamnaren och vännen Anders Hellberg. Vårt samtal ska handla om vitt och svart och lite mittemellan. Rubriken är:

Krigsjournalistik och jakten på Khaddafi. Jörgen Pettersson intervjuar Dagens Nyheters mångårige krigskorre, journalisten och författaren Anders Hellberg, om sant och falskt i mediernas världsbild.

En del av mina bokhyllor ser ut så här. Sorteringen är lite hit och dit. Har svårt att bestämma mig om jag ska välja  SAB-systemet (det som biblioteken har) eller mitt eget SDDDR-system (Ställ Dem Där De Ryms). Hittills har det blivit det sistnämnda. Hoppas på lite sorteringsdisciplin efter dagens mässa.

fredag 11 november 2011

Fredagsgnäll? Jamenvisst!

Vi lever på en världens finaste platser men vill ändå alltid mer. Vi är själva på sin höjd medelmåttor men kräver världsklass av alla andra Det är knappast unikt för ålänningarna men den bitterhet och tondövhet som präglat mycket av det offentliga samtalet den senaste tiden är faktiskt sensationell. Gnällnivån har nu nått sådana höjder att vore jämmern en mineral skulle vi på vår lilla ö kunna exportera det och leva gott resten av våra liv. Men OM så skulle ske, skulle samtalstonen då bli artigare? Eller skulle det bara ske samma sak, fast på en ännu högre välfärdsnivå?

Näjagvetinte.

Ville bara konstatera detta så här fredagen den 11.11. 2011 då jag gissar att alla konspirationsteoretiker och foliehattar sitter i nån källare nånstans och försöker tajma in så man själv får sista ordet innan vi alla går under. Här ska ni få några bilder att fundera på så behöver ni inte vara elaka med varandra.

Trevlighelg!


Det var stridspilot jag egentligen skulle bli. Men så blev jag för lång och tvingades steka de planerna. Men det syns ju tydligt att jag skulle passa perfekt i en figthing jet! Om det är Tom Cruise på bilden? Nä, men det är många som sagt att han liknar på mig. ;-)
Kobba Klintar är det givna resmålet på somrarna. Här har Öra och hans kompisar visat att det inte är gnäll som gör skillnad. Med obruten optimism och ganska stor envishet har Kobba klintars vänner fått fason på en ö som var på väg att förfalla.
Top Gun, tror jag mitt smeknamn hade blivit. Det har väl ingen annan tagit?
Detaljen som stör bilden är såklart skorna. Hade bytt ut jägarkängorna före fotograferingen vilket inte var så smart. Det ser nu ut som nån slags strand-Jesus från Acapulko strosat omkring på klipporna och sedan bara fått för sig att lägga ned två skarvar. Så var det inte. Skarvarna var såklart resultatet av extremt djärva beslut. För att inte tala om det mod som krävdes för att tillaga eländet...
Livet i öspelen är ganska sällan scenframträdanden och high life. Nästan aldrig faktiskt.  Vill inte låta gnällig men i våras reste jag och mina kolleger till Bermuda för att där sitta i detta mötesrum i tre fulla dagar. Sedan reste vi hem igen.
Saknar mina glasögon. De fick mig att se intelektuel ut. Måste nog fixa nya så småningom.

torsdag 10 november 2011

Första mötet för nya utskottet

I dag är det första dagen som det nya finans- och näringsutskottet möts formellt. Jag är ordförande för den lilla gruppen som har ett brett uppdrag framför sig. Vi alla som deltar i arbetet som ordinarie medlemmar är förutom undertecknad, vice ordförande Mika Nordberg samt medlemmarna Brage Eklund, Tony Asumaa, Johan Ehn, Tom Grahn och Camilla Gunell. Det är dock rättvist att tillägga att några av medlemmarna kommer att bytas ut då den nya regeringen blir klar. I dag var de tre sistnämnda inte med på grund av regeringsförhandlingar medan Torsten Sundblom deltog istället för Tom Grahn.


Utskottets uppgifter är många. Besluten är svåra liksom avvägningarna. Alla som har ens en gnutta hum om siffror vet att den gula boken som blev offentlig i måndags (Budgeten 2012) inte är uppmuntrande läsning för det Åland vi älskar och arbetar för. Finans- och näringsutskottet ska på flera sätt vara en garant för att Åland så snabbt det är möjligt kan skapa ett bokslut och en budget i balans. Vid sidan av det är det mycket annat vi ska jobba med.


Mot den bakgrunden är det med viss nervositet och stora förväntningar jag går in i utskottsarbetet. Om detta kommer jag inte att berätta så mycket mer än ytligt. Det som händer i utskottsrumet ska stanna där. Till beslutet är färdigt. Men då är det en helt annan historia.


En gång i tiden var den idogt arbetande tjuren på Wall Street i New York en symbol för hårt arbete och obändighet. Dit ska vi tillbaka. Genom hårt arbete skapar man sin egen lycka. Så var det förr, så är det i dag och så blir det i framtiden.
Det blir säkert en hel del dragkamper i utskottet. Det är bra. Genom att mäta sina krafter och sina argument med andra blir man själv starkare och bättre. 
Och så ska man förstås akta sig för att lägga alla äggen i samma korg. Då kan det lätt bli lite rörigt!
När det är möjligt ska man fråga sådana som är klokare än man själv till råds. Fast Mark Twain som jag hittade på en parkbänk på Bermuda var faktiskt inte så värst språksam, om sanningen ska fram.
De åländska finanserna lever inte i någon skyddad bubbla jämfört med övriga Europa. Det är nog skäl att vara beredd på en skaplig berg- och dalbanefärd. Och blir det några resor till Helsingfors är det nog andra mål än Borgbacken som gäller. 
Men till syvende och sidst sitter vi alla i samma båt och måste tillsammans göra vad vi kan för att ro hela Åland i land. Det är vårt enskilt viktigaste mål. Nu kör vi.

onsdag 9 november 2011

Det finns oftast förklaringar

När man inte riktigt begriper allt som händer finns det ofta skäl att chilla lite. Som ni förstår är det mycket sådant när det gäller att lära sig ett nytt jobb. Var ska man sitta och äta, hur brukar bordsplacering fungera? Vad ska man göra, vad kan man göra och vad borde man göra? Men folk som är äldre i gamet är generösa med råd. Och ibland har jag till och med följt dem!

Jag har dessutom lyssnat till och läst den ena teorin fantasifullare än den andra när det gäller olika scenarior. Då tänker jag på den här bilden.

Så kan vi också bli bäst

Ramlade över ganska irriterande läsning häromdagen. På den smått bisarra listan över världens lyckligaste länder parkerar Finland i dag på en åttonde plats medan Sverige slutade två. I rimlighetens namn borde det göra Åland nummer ett på den prestigefyllda listan. Minst.

Och är inte fallet så i dag, ska vi dit i morgon! I undersökningen har man ställt frågor till 42.000 personer världen över där man tagit reda på hur mycket folk beundrar olika länder. Man har även frågat hur man uppfattat att exempelvis livskvalitet, säkerhet och miljö prioriterats.
När det gäller själva ryktet handlar det om tre saker:

1. Ha en avancerad ekonomi. Check. Om inte saker och ting blir annorlunda på Åland har vi en synnerligen avancerad ekonomi så småningom!
2. Ha en tilltalande miljö. Check. Förklaringar är överflödiga.
3. Ha en effektiv regering. Check. Bara detta blir färdigt kommer det att bli bra!

Nu ska det bli bättre!


Så säger vi.

Hela listan
1. Kanada 74.8 poäng
2. Sverige 74.7
3. Australien 74.3
4. Schweiz 74.2
5. Nya Zeeland 73.1
6. Norge 73.1
7. Danmark 71.9
8. Finland 70.5
9. Österrike 69.4
10 Nederländerna 68.7
11. Tyskland 68.3
12. Japan 67.2
13. Belgien 65.6
14. Italien 64.6
15. Storbritannien 64.2
16. Spanien 63.7
17. Irland 63.6
18. Frankrike 62.1
19. Portugal 58.1
20. Singapore 58.0
21. Grekland 55.8
22. Brasilien 54.6
23. USA 52.9
24. Argentina 52.0
25. Taiwan 51.3
26. Polen 50.9
27. Indien 50.3
28. Peru 50.2
29. Förenade Arabemiraten 50.0
30. Thailand 49.9
31. Chile 49.7
32. Puerto Rico 47.4
33. Sydafrika 46.7
34. Sydkorea 46.6
35. Mexiko 46.0
36. Turkiet 46.0
37. Egypten 45.9
38. Venezuela 45.4
39. Bolivia 42.4
40. Ukraina 42.2
41. Israel 41.9
42. Haiti 41.8
43. Kina 40.7
44. Saudiarabien 38.8
45. Ryssland 38.6
46. Colombia 37.1
47. Nigeria 30.9
48. Pakistan 27.2
49. Iran 22.7
50. Irak 21.8



De här ostronen åt jag en gång i samband med ett besök till Prince Edward Island i Kanada. En fascinerande ö på många sätt – bland annat var det här ”Anne på Grönkulla” skapades. Kanada toppar också listan över fantastiska länder att bo i. Ganska förståeligt faktiskt.
Bara för att man kan bygga många och höga hus är lyckan inte gjord. USA och New York är bara på en 23:e plats på världsrankingen.
I Luxemburg har man EG-domstolen och fler språk än vad som är möjligt att begripa. Fast nån plats på lyckotoppen har de inte. (Det är rätt åt dem, några månader efter det här fotot togs förbjöd domstolen vårjakten på Åland. Det är det jag sagt. Förbudsivrare är aldrig riktigt lyckliga.)
Bermuda borde finnas på lyckotoppen. Vackrare vatten, finare stränder och gladare människor får man leta länge efter.
Sverige, där man kan se både höga fjäll och bördiga skånska slätter är på en andraplats just nu. Det är de inte så nöjda över. I fjol låg de först av alla.
Nu tar vi sikte på förstaplatsen!

tisdag 8 november 2011

Hör det med egna öron

Gör Centern rätt eller fel? Gör jag rätt eller fel? Du? Vi? Vem avgör? Själv tycker jag 3.000 väljare varit tydliga med vad de vill. Därför är Centern med i regeringsbildningen och redo att på nytt ta ansvar både i LT och i LR. Trollen på nätet går förstås heta. Likt måsar som slåss om de fetaste resterna gör anonyma skribenter upp om vem som orkar kasta mest invektiv mot namngivna. Jag hör troligen själv till de mest luttrade men måste tillstå att mycket av det som skrivs hade mått bäst av att vara opublicerat. Som någon slags slutsats får man konstatera att det i varje fall inte råder brist på folk som tar sig själva på liiiite för stort allvar.

Nu är det som det är och jag är helt säker på att det blir bra när det är färdigt. Det är trots allt bra att folk orkar debattera. Ljud är liv. Diskussionerna i lagtinget löper också på i god och konstruktiv anda. Ambitionen och entusiasmen att göra något vettigt och långsiktigt är betydligt större där än bland måsar och troll på internet. En ganska stor del av min värld just nu består prat och förhandlingar. Om sådant och mycket mer flöt snacket när Ålands radio kom över för lite Fredagshäng! Du hör programmet här. Vill du bara lyssna till låtvalet kommer det här:

Let me entertain You med Robbie Williams. Förklaringar överflödiga.

Staten och kapitalet med Ebba Grön. Förklaringar självklart överflödiga.


Rebel Rouser med Sweet. Äh, inte ska man behöva förklara musik. Lyssna så fattar du.

måndag 7 november 2011

Framgång föder framgång

Jantelagen är den regel som säger att man minsann inte ska komma här och tro någonting, för då... Den hävdar att det inte är någon idé att försöka för det kommer ändå inte att lyckas. Jantelagens tillskyndare är folk med små egon och vassa stämmor. Ofta tar Jantekramarna sig själva på ett väldigt stort allvar, är övertygade om att just deras åsikter är de rätta. De kommer naturligtvis aldrig att åstadkomma något annat än gnäll och dålig stämning.


Why? Tänker ni. Varför Jante just i dag? Jo, för att Ålands penningautomatförening i sitt dagliga affärande har lyckats på ett sätt som kan inspirera andra att försöka hårdare och mer. Paf är också ett företag som mellan varven får och fått sina fiskar varma för än det ena och än det andra. Paf har fått kritik från finländskt håll för att man är för duktiga. Från åländskt håll har det kommit kritik att det går för dåligt. Och under tiden har hundratals anställda fortsatt att nöta på.


Nu har åländska Paf klättrat upp på en niondeplats över världens största och mäktigaste spelbolag. Det är nog större än vad många begriper och illustrerar igen den obändiga åländskhet som har byggt vårt landskap och som skänkt våra unga framtidstro. Detta handlar om enskilda människor som velat göra skillnad och lyckats med sina planer. Det handlar om en okuvlig optimism, ett mod bortom det vanliga och en vision som med hjälp av hårt arbete förverkligats. Detta gäller inte bara Paf.


Ta Viking Line. Ta Crosskey. Ta Optinova. Ta Wiklöf Holding. Ta Carus. Ta Chips. Ta Dahlmans. Ta Ålandsbanken. Ta Alandiabolagen. Ta Rederi Ab Eckerö. Ta... Ni fattar vad jag menar. Det åländska samhället är fullt av framgångssagor som egentligen bara bygger på en dröm som blev en vision som blev verklighet. Tack vare stor list och hårt arbete.


Men nu gäller det Paf som på ett enda år klättrat från plats nummer 49 till plats nummer nio över världens största och mäktigaste spelbolag. Efter Paf kommer några av spelvärldens jättar som Ladbrokes, Unibet och 888. Vad det än är för strategi som ligger bakom de åländska framgångarna, är det bara att lyfta på hatten och gratulera.

Det ledande branschmediet eGaming Review (EGR) har sammanställt listan i samarbete med en av världens största revisionsbyråer, BDO. Listan baseras på perioden september 2010 – september 2011 och gäller i stora drag spelen på internet.
Omdömet:
The highest climber in this year’s Power 50 was Paf rising a huge 40 places from 49 to ninth. Operating profits more than trebled for the Åland Islands-based operator. In addition to software investment and several cost control measures, revenues from bingo – signing a new deal with Parlay in September – and casino in particular have exploded.”

Här är årets topplista:
eGaming Review Power 50, topp 10
(2010 års placering inom parentes)
1. Bet365 (1)
2. William Hill Online (9)
3. Paddy Power (6)
4. bwin.party Digital Entertainment (2 & 5)
5. Betsson (12)
6. Sportingbet (8)
7. Betfair (6)
8. PMU (13)
9. Paf (49)
10. Ladbrokes (11)

Detta är viktigare än många förstår. Inte bara för att pengarna som Paf förtjänar är betydelsefulla för landskapets hårt ansträngda kassa utan för att framgång föder framgång. Om Paf går bra betyder det att andra företag och visioner är lyckosamma i morgon. Så har hänt förut. Paf är i förlängningen ett resultat av framgångsrik sjöfart och färjnäring. Det ena ger det andra. Så måste det vara på en ö som Åland. Men i det läge vi väljer att fokusera på andras olycka och tillkortakommanden löper vi risken att själv hamna i den nedåtgående istället för i den uppåtgående spiralen. Det borde vi alla försöka undvika. För sist och slutligen handlar livet om att leta fler rätt än fel!

Egentligen gör Paf bara det som redan de gamla romarna gjorde i sitt Colosseum (byggnaden i bakgrunden). De inser att människan inte bara lever på bröd utan måste ha skådespel också. Därför är det troligen fel att bara kalla Paf ett spelbolag. Det är underhållning det sist och slutligen handlar om. Och är man världens nionde mäktigaste underhållningsbolag, är det något hela Åland ska glädjas åt.



Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...