104 år sedan Ålandskonventionen

Idag är det den 6 april, ett datum som förtjänar att uppmärksammas, i likhet med flaggdagen den 30 mars, förra veckan. Skillnaden mellan de två är att flaggdagen högtidlighåller demilitariseringen från 1856, idag firar vi på ett internationellt plan. Så glöm busvädret på utsidan en stund och häng med på en utflykt i historien!

För 104 år sedan, den 6 april 1922, trädde Ålandskonventionen i kraft. Sex stater, Finland, Sverige, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Danmark, överlämnade då sina ratifikationsinstrument till Nationernas Förbund i Genève. Med det bekräftades att Åland skulle förbli demilitariserat och neutraliserat. Det var mer än ett juridiskt dokument. Det var ett ställningstagande.

Den bekräftade demilitariseringen från 1856, lade till neutralisering (Åland ska hållas utanför krig) och gjorde arrangemanget till en bred folkrättslig överenskommelse.
Efter första världskriget valde stater att sätta sin tillit till rättsordningen i stället för till vapnen. De valde förhandling före konfrontation. De valde principer före maktpolitik. Diplomati fungerade. 

När beslutet om Åland fattades 1921 befann sig världen dessutom i ett ännu mer osäkert och kaotiskt läge än i dag. Ett världskrig hade just avslutats, gamla imperier hade kollapsat och nya stater försökte hitta sin plats i en skakig internationell ordning.

Trots det lyckades man nå en fredlig lösning.

Åland blev därmed inte bara en autonom del av Finland. Åland blev också ett exempel på hur internationella konflikter kan lösas genom diplomati och respekt för rättsstatens principer, det som i dag kallas den regelbaserade världsordningen.

Den världen känns ibland långt borta just nu. Spänningarna ökar i många delar av världen. Det internationella samarbetet prövas hårt, och de institutioner som byggts upp efter andra världskriget utmanas allt oftare.

Och just därför är den 6 april ett datum viktigt att stanna upp vid.
Exemplet Åland påminner oss om något viktigt: även i tider av osäkerhet är det möjligt att välja samarbete framför konflikt. Att välja regler framför rå styrka. Att välja långsiktighet framför kortsiktig makt.

Och även om världsläget i dag är oroligt är det samtidigt sant att vi har något som knappt existerade 1921: internationella institutioner och ett regelbaserat samarbete som, trots alla sina brister, försöker upprätthålla ordning i en komplex värld.
För oss ålänningar handlar detta inte bara om historia. Det handlar om vår vardag.

Vi lever i ett samhälle med egen lagstiftning, ett eget parlament och ett långtgående självstyre. Vår demilitarisering och neutralisering är internationellt erkänd och respekterad. Den är en del av vår identitet och en del av Europas fredsordning.

Och trots allt som händer i världen står denna ordning fortsatt stark.

Det är lätt att bli modfälld när omvärlden känns stormig. Men sjöfolk vet att när vädret är dåligt är det horisonten som räknas. Den visar riktningen, även när vågorna går höga.

Ålands lösning inom ramen för Finland är en sådan horisont.
Den visar att små samhällen kan hitta sin plats i världen genom rättsordning, dialog och respekt. Den visar att fredliga lösningar inte är naiva, de är nödvändiga.

Och den visar att det alltid är värt att kämpa för en regelbaserad världsordning. För alternativet är något vi redan sett alldeles för mycket av.

Därför är denna dag viktig att minnas och använda som språngbräda. Minnas modet hos dem som valde diplomati framför konflikt och fortsätta försvara de principer som gjorde Åland möjligt: rättvisa, samarbete och respekt.

Det är ett ansvar vi delar, på Åland, i Finland och i världen.