fredag 31 mars 2017

Brexit i verkligheten

Sitter på Isle of Man som ligger i Irländska sjön. Här är Brexit ständigt närvarande i vardagen. Hur ska det gå? Vem vinner? Vem förlorar? Vad händer? Frågorna är tusen och svaren nästan inga. Det finns de som tror att Brexit kan bli Storbritanniens väg mot en blomstrande framtid och det finns de som befarar avgrunden. Om två år vet vi och det ska bli oerhört intressant att följa utvecklingen. Lyckas EU hållas sams i förhandlingarna med Storbritannien. Stannar Skottland kvar? Vad händer med Gibraltar? Ständigt alla dessa frågor. Ha en trevlig helg.
London i går. Fridfullt från ovan, ovisst där nere.

Lyckliga tider för tidningsmakarna.

torsdag 30 mars 2017

Vårliga knoppar och fred

I dag firar vi Ålands demilitariseringsdag vilket självklart är den bästa dagen av dem alla. Tack vare det beslutet lever vi på den bästa av platser. Läs mer om detta här från i fjol då demilitariseringen fyllde etthundrasextio år!

Ingen tid är som nu. Knopparna brister och träden sträcker sig mot ljuset som kommer med värmen. Dagarna byter form och djuren skapar liv. Fåglarna börjar snart häcka och Åland är aldrig vackrare. Fast just i dag får jag betrakta det mer på avstånd då det bär av mot Isle of Man i Irländska sjön för några dagar öspelsarbete vilket också är en ynnest att få ägna sig åt. Vi skapar förutsättningar för unga att tävla internationellt och själva bli såväl starkare som klokare. Går allt som det ska blir det också tillfälle att testa TT-racebanan vilket ni snart ska få veta allt om! Hörs.
Nu är jag ingen stor blomkännare men visst är detta snödroppar?

onsdag 29 mars 2017

Tove ny i IFK-styrelsen

Aktieägarna i IFK Mariehamn Ab samlades i går kväll till bolagsstämma på Wiklöf Holding Arena. Det var historiskt på många vis. Ligaguldet i fjol gjorde att ekonomin från att ha varit på minus rätt länge nu visade 310.000 euro i överskott. Det är magiskt och på många sätt overkligt – men sant!
Fast jag kämpar fortfarande med faktumet att lilla Mariehamn vann före hela övriga Finland. Det visar att man aldrig behöver vara stor för att vara stark.
Jag hade under kvällen förmånen att presentera valberedningens förslag till ny styrelseledamot istället för Björn Wennström som avsagt sig återval. I beredningen har vi analyserat bolagets kompetensbehov och landat i att föreslå Tove Erikslund-Henriksson som ny styrelseledamot och är förstås tacksamma över att hon accepterade erbjudandet. Tove har integritet, entusiasm och massor av kunskap som hon nu är redo att dela med sig av. Tove har också varit med i det omfattande mentorskapsprogram som IFK sedan många år tillbaka jobbat med.
Styrelseledamöter i IFK Ab lyfter ingen ersättning men har ett väldigt stort ansvar. Om det kan jag berätta ty jag har suttit där, som det heter. Övriga medlemmar i IFK-styrelsen är Robert Söderdahl, ordförande, Dan Mikkola, viceordförande samt medlemmarna Christer Björkman, Tom Pussinen, Sverker Skogberg och Jonas Henriksson.
Stämman präglades av gott humör och det presenterades planer på en ny stadion som så sakteliga börjar nå de politiska beslutsrummen. Det är bra. Både fotbollen och friidrotten skulle vinna på nya anläggningar. Åland kan helt enkelt inte få för mycket idrott!
Så här skrev jag i höstas då ligaguldet var klart.

Tove Erikslund-Henriksson är till vardags administrativ direktör vid Ålandsbanken. Numera är hon också med i styrelsen för IFK Mariehamn Ab.

Klubbens vd PetercMattsson presenterade fjolåret vilket såklart var ett nöje att lyssna till!

Man tackar!

Victory!



tisdag 28 mars 2017

Snabba svar om Earth Hour

I lördags firades Earth Hour (inte att förväxla med Earth Day) vilket alldeles i korthet går ut på att uppmärksamma jordens ändliga resurser. Som enda åländska politiker ställde jag upp i en enkät för websajten polemik.nu där sex folkvalda gav sin syn på evenemanget. Hela enkäten kan man läsa här, mina svar framgår nertill. När det gäller vår miljö och hållbarhet är det viktigt att på alla sätt påminna folk.

Presentation:Jörgen Pettersson – (C) Ledamot i Ålands lagting och Mariehamns stadsfullmäktige, vice ordförande i BSPC,
ordförande i Åländsk Center. Jagar, läser och spelar ibland squash.

Vad betyder Earth Hour för dig?En viktig påminnelse att jordens resurser är ändliga.
Hur uppmärksammar du Earth Hour?Lite för lite, är jag hemma släcker jag belysningen.
Ska man ta klimatansvar?
Ja.
Hur tar du klimatansvar?
Genom att försöka påverka opinionen och lyfta vikten av hållbarhet i den politiska vardagen.
Har du något enkelt tips för den som vill bli mer klimatsmart?
Cykla. Och köp aldrig plastkassar i butiken. Använd vanligt kaffe istället för knappmaskiner.
Vad tycker du att Sverige ska göra för att hejda klimatförändringarna?Engagera sig aktivt och uppmuntra alla sina banker att ta inspiration av Östersjökortet och Åland Index.
Vilket hot mot klimatet ser du som det största?Ignorans, förnekelse och oviljan att förändra sig själv.
Finns det något enkelt knep för att äta klimatsmart?Jepp, jaga din egen mat! Oslagbart hållbarhetstips.
Vad tycker du om att ett så stort land som USA börjar ta steg i riktning bort från hållbart klimat, ex genom att satsa på oljan igen?Synd men för sent. Olja blir mindre viktigt i takt med att allt fler ställer högre krav på hållbarhet.
Har du valt bort något i livet för att det är dåligt för klimatet?Stor bil med bensindryg motor. Vatten på flaska, kolsyrar själv.

Undertecknad i samband med BSPC-möte där miljö ständigt utgör en viktig fråga.

måndag 27 mars 2017

Hotet mot självstyrelsen

Till följd av den omfattande vård- och landskapsreform (Sote) som genomförs i Finland riskerar den åländska självstyrelsen att stympas. Om detta debatterade vi i lagtinget i dag. Mitt eget inlägg löd följande:

Talman,
vi diskuterar i dag det fundament som sedan år 1921 skapat Åland och fostrat ålänningar. Självstyrelsen är skälet till att vi har det vi inom Åländsk Center kallar för världens bästa vardag. Åländskhet är för mig modet att utmana gamla sanningar och göra det trots att alla runtom oss är mycket större och mäktigare. Det har vi kunnat göra tack vare vår rätt att själva bestämma över vår framtid, åtminstone i rätt hög grad. Jag menar att åländskheten, sådan den förädlats och förändrats genom århundraden, ligger bakom i stort sett alla framgångar som skapat arbetsplatser och insikt att stort inte alltid är bäst. Jag tänker på Johan Ekblom som år 1865 korsade Atlanten med fartyget Preciosa. Han gjorde det utan kaptensexamen men med gott självförtroende. Jag tänker på Gustaf Erikson som från sitt kontor vid Esplanaden skötte 36 stora segelfartyg som drog från land till land över hela världen och tog vinsterna med sig hem till Åland. Härifrån är steget kort till skapandet av Viking Line där Gunnar Eklund efter att ha lärt sig av utlandet såg det ingen annan såg och byggde en passagerar- och lasttrafik som förändrade handels- och resandemönster i hela Östersjön. Till dessa kan vi lägga Janne Holmén som vann EM-guld i maraton efter att ha tillbringat mer tid på Jomalas grusvägar än någon annan. Att IFK Mariehamns och Åland Uniteds fotbollslag skulle nå landets högsta serier var från början omöjligt men slutade med att båda lagen blivit finländska mästare. Jag tänker också på operastjärnorna Jenny Carlstedt och Sofie Asplund som tagit sig fram i en obegripligt tuff kulturvärld. Jag kunde fortsätta med denna lista hur länge som helst och alla som på olika sätt haft framgång har självklart sig själva att tacka för bedrifterna. Ändå kan jag inte släppa tanken på att självstyrelsen är deras gemensamma nämnare. De har förverkligat den åländska drömmen och genom att jobba hårt har de nått framgång. Det har skett genom att man gjort annorlunda och inte dragit sig för att utmana och testa gränser.

Jag säger detta för att bidra med inspiration till nya tankar, stärkt självförtroende och förslag som aldrig tidigare prövats. Det förefaller alldeles på riktigt som om självstyrelsen kan komma att devalveras och då måste vi agera. Den aktuella propositionen utgör de facto ett oerhört slag mot självstyrelsen.

Dilemmat med ett temporärt Ålandsavdrag är till exempel att lösningen riskerar bli permanent såvitt Ålandskommittén inte kommer med den avgörande lösningen. Samma sak är slopandet av skattegottgörelsen. Släpper vi ett finger nu kan vi snart se att hela handen är borta. Då är risken överhängande att den självstyrelse som skapat ett så fantastiskt samhälle och medborgare blir något helt annat och det vill i vart fall vi undvika.

Jag är glad över den debatt som förts här i dag i den mån som den understryker självstyrelsen. I vart fall har jag också blivit bättre uppdaterad om det arbete som landskapsregeringens ministrar utför, tack för det. Landskapsregeringen har en grannlaga uppgift att inte bara utveckla vår självstyrelse utan faktiskt försvara den mot det som händer i Finland. Från Centerns sida håller vi med och använder alla våra kontaktytor i det arbetet, både mot Finland och Sverige och internationellt. I det talar vi med säkerhet samma språk som landskapsregeringen.

Självstyrelsen är den idé som skapat modiga och handlingskraftiga ålänningar. Det är kanske dags att med stöd av självstyrelsens internationella garantier höja den åländska profilen och kräva officiella och regelbundna möten med Finlands statsminister, precis som den danske statsministern varje år träffar Grönland och Färöarna. Det är kanske dags att göra officiella besök till Sverige och andra för att berätta historien om Ålands självstyrelse och hur vi vill utveckla den. Det är kanske dags att göra det som åländska entreprenörer, idrottsföreningar, kulturarbetare och många andra alltid gjort, testa gränser och utmana gamla sanningar. Självstyrelsens företrädare reste år 1921 till Genéve utan att kunna språket och förhandlade med folk de aldrig tidigare mött. Resultatet blev kanske inte perfekt men det mötte respekt och skapade en internationell konfliktlösning som Finland i många olika sammanhang hyllar och lyfter fram.

Det finns säkert många skäl till att det är svårt att utnyttja vår unika ställning men som med allt annat här i världen kommer allt till en gräns när man till sist måste göra även sådant som ter sig omöjligt och svårt.

Denna spörsmålsdebatt har satt fingret på ett svårlöst problem som kräver alla ålänningars insatser. Kanske borde vi i ännu högre grad diskutera självstyrelsen och förhållandet gentemot Finland mellan våra respektive partier i andra sammanhang än i lagtinget. Om det faktiskt är så att vi har olika syn på självstyrelsen och framtiden borde vi i vart fall definiera problemet.
Landskapet Ålands ställning i republiken Finland är kämpig i följderna av de stora reformerna som Finland genomför.

söndag 26 mars 2017

Avstamp mot ny vecka

Söndag är vilodag och en perfekt start på nästa vecka. Se en film, läs en bok eller kratta en gård; allt är lika stärkande. I morgon väntar en spännande dag i Ålands lagting då vi bland annat ska diskutera självstyrelsens överlevnad, en oerhört viktig fråga i dessa dagar då landskapsregeringen enligt min uppfattning har fokus på fel saker.


lördag 25 mars 2017

Fira med en våffla

I dag är det inte bara Maria bebådelsedag (då hon fick reda på att hon som jungfru faktiskt var på smällen med ingen mindre än Jesus). Fast det är andra mer lämpade att hylla. Själv tänker jag hellre på våfflor och strömming. Njut av lördagen!
Så här ska en riktig våffla se ut.

fredag 24 mars 2017

Önskar alla trevlig helg

Det blev en hyggligt intensiv vecka detta. Fredagen är här och det är dags för en liten tillbakablick. Det handlade till exempel om maten vi äter, vattnet vi dricker och självstyrelsen vi förvaltar åt våra barn.

torsdag 23 mars 2017

Historielöst om Åland

Det blev en rätt stökig inställning i Ålands lagting i går då det pratades självstyrelse, Ålandsöverenskommelsen och studier. Det hela blev en uppvisning i hur man från Ålands landskapsregerings sida vaknat för sent för att stiga upp tidigt.

Hanterandet av denna för åländsk ungdom avgörande fråga bär tecken på historielöshet. Jag lyssnade till minister Tony Asumaas innantillästa svar på spörsmålet och slogs av att begreppen självstyrelse och Ålandsöverenskommelsen med enstaka undantag knappt nämndes i anförandet. Av allt att döma eftersom självstyrelsen tydligen inte är viktig för ministern som i sitt svar gjorde en jämförelse mellan finländska och åländska betyg vilket inte överhuvudtaget har något med saken att göra. Åland är Åland och Finland är Finland och i denna fråga spelar vi i olika lag, tack vare Ålandsöverenskommelsen. Ålänningar ska, enligt min mening, betraktas som svenskar när det gäller utbildning.

Detta debacle som drabbat oskyldiga åländska ungdomar handlar om att Sverige glömt bort, eller i vart fall inte kommit ihåg, Ålandsöverenskommelsen och att Åland missat att tillräckligt tydligt påminna Sverige. Ja, det är kanske bådas fel men det torde vara mer i Ålands intresse än i Sveriges att våra åländska ungdomar ges möjlighet till högre utbildning på svenska. Det var nämligen precis det som våra förutseende företrädare insåg. När Nationernas Förbund år 1921 gav Finland suveränitet över Åland garanterades den åländska befolkningen genom Ålandsöverenskommelsen sin självstyre, språkskydd (av svenskan) och åländskt jordinnehav. Överenskommelsen ingicks mellan Sverige och Finland och underströks av till exempel utrikesminister Anna Lindh som för femton år sedan sade så här i Sveriges riksdag:

”Samarbetet mellan Sverige och Åland är nära och gott. Som exempel på detta kan nämnas den positiva lösningen av frågan om omräkning av betyg för åländska studenter som vill studera vid svenska högskolor.”

I fjol upprepade nuvarande utrikesminister Margot Wallström löftet. Ändå står vi där vi står i dag och jag tror det beror på viss historielöshet och att man från åländskt håll inte lyft Ålandsöverenskommelsen på det sätt som borde gjorts. Spörsmålssvaret tyder nämligen på det. Det handlar mycket om teknik men ganska lite om politik. Man för ett resonemang om förändringar och det är riktigt, sådana kommer och går. Men, och detta är viktigt, Ålandsöverenskommelsen består. Den är lika aktuell i dag som den var för snart etthundra år sedan. Sverige har lovat Åland att ställa upp för att våra svenskspråkiga ungdomar ska garanteras möjlighet till utbildning på sitt eget språk eftersom Finland inte mäktar med det. Redan för hundra år sedan insåg Nationernas förbund att språkfrågan skulle bli utmanande och satte därför ner foten och förhandlade fram Ålandsöverenskommelsen. Den är därför i dag lika aktuell som då.

Ålands självstyrelse och Ålandsöverenskommelsen är anledningen till att Åland existerar. Det är resultatet av hårt arbete och ibland en kompromisslöshet. När det gäller till exempel vårt svenska språk har vi varit benhårda, på Åland är det svenska som gäller. För att vi ska kunna fortsätta utveckla vår självstyrelse krävs dock mer än friska ben och starka armar. Vi behöver utbildning på vårt svenska språk och det har Sverige garanterat och det måste vi ständigt påminna dem om. Är man liten måste man se till att höras.

Ska nånting gott komma ur detta hoppas jag begreppen självstyrelse och Ålandsöverenskommelse i fortsättningen är något som landskapsregeringen och alla lagtingsledamöter aldrig någonsin glömmer bort att påminna omvärlden om. Och oss själva.

I går på eftermiddagen i Ålands lagting där Ålandsöverenskommelse och självstyrelse inte längre betyder vad det gjorde förr.

Morgonen inleddes med besök av centerveteranerna, människor som varit med och skapat den självstyrelse som i dag tycks glömmas bort av allt fler.

onsdag 22 mars 2017

Det handlar om vatten

I dag firar vi världsvattendagen över hela jorden och Östersjöns dag här hemma. Det finns ofattbart mycket vatten i vår värld men fördelningen är ganska skev. Vi på Åland är till exempel i den lyckliga situationen att vattnet är färskt, friskt och gott. Så är det inte överallt. Trots att över sjuttio procent av planeten är täckt av vatten råder det brist på de flesta ställen. Jag har tyvärr ingen enkel lösning på detta men tycker att vi varje dag borde knäppa våra händer upp till armbågarna och tacka den lyckliga stjärnan för att vi lever i överflöd till den delen. Ha en fin onsdag. I lagtinget ska vi i dag bland annat diskutera gymnasiebetyg. Följ debatten här.
Vatten är liv och lust samtidigt.

tisdag 21 mars 2017

Nu krävs verkstad om maten

Bolstaholms gård är ett utmärkt exempel på hur traditionellt lantbruk kan förädlas. Bilden är från det årliga kosläppet den 1 maj då djuren släpps ut på bete efter en vinter inomhus.
I går debatterades en ny livsmedelsstrategi på Åland. Jag lyfte behovet av praktisk handling som kan omsätta visionerna i verklighet. Så här löd anförandet.

Talman,

Det ska sägas direkt att målet med den livsmedelsstrategi som Ålands producentförbund arbetat fram är lovvärt. Man vill försöka skapa bättre lönsamhet inom den åländska livsmedelssektorn. Det är förnuftigt att ta mer betalt för den kvalitet som åländskt jordbruk levererar till såväl industri som det matkluster vi alla känner stor stolthet över. Mat är i likhet med kultur och idrott viktiga delar av den turistupplevelse vi vill skapa för att locka besökare.

Inom centergruppen är vi glada över innehållet i strategin och stödjer såväl de fem så kallade spjutsspetsområdena som de tre eller egentligen fyra tvärgående teman som ska skapa en helhet av många detaljer.

Det förtjänas i sammanhanget särskilt lyftas strategins avslutande del som går ut på att sälja in idéerna och implementera förslagen. Ingen strategi är lika viktig som det vardagliga arbetet när det gäller att göra verklighet av visioner. Det är därför skäl att efterlysa de konkreta åtgärder som krävs för att vi ska skapa en hållbar och lönsam vardag för de åländska livsmedelsentreprenörerna.

Man kan också lyfta nyttan av det fiske som i historiskt hänseende på många sätt byggt vårt Åland. Det borde bli enklare att sälja den eventuella överfångst som man som privat fiskare ibland får. I dag är det rätt komplicerat att sälja fisk om man inte råkar vara registrerad. Fisket är dessutom en miljöinsats då varje fisk som fångas eliminerar fosfor ur havet.

Ett annat led i den framtida livsmedelsstrategin är de nya distributionsmönster som växer fram i samhället. Tag till exempel den REKO-grupp som med hjälp av Facebook uppmuntrar till handel direkt mellan producent och konsument; utan fördyrande mellanhänder. Här kunde livsmedelsstrategin göra gemensam sak med den modernisering av det åländska IT-samhället som vi ständigt borde arbeta hårdare med.

Men det finns också en vardag bortom planerna. Landskapsregeringen måste leverera besked som är på riktigt. Det kan till exempel handla om att ge ut tydliga regler när det gäller hur de offentliga köken ställer sig till närproducerade produkter. Här borde man i första hand köpa ekologiska produkter från Åland, i andra hand konventionella produkter från Åland, sedan ekologiska produkter från Finland följt av konventionella produkter från Finland och först i sista hand produkter från andra ställen. Då skapar vi grund för hälsosamma, närodlade och miljömässigt hållbara inköp. Detta borde också stödjas av mätbara mål vilket inte är så komplicerat. Mängden importerade livsmedel borde helt enkelt minska.

För att strategier ska bli tydliga krävs insatser på många olika plan och konkreta riktlinjer. Dessutom krävs det pengar. Till exempel vet vi att den kassa som krävs för att sätta ytterligare fart på ekologisk odling är slut. Vad gör landskapsregeringen för att ändra på detta? Det är inte tillräckligt att hänvisa till EU:s riktlinjer; om kartan inte stämmer överens med verkligheten är det som bekant oftast kartan som inte stämmer och måste göras om.

Jag tycker också det vore på sin plats att vid sidan av att uppmuntra husbehovsfiske också borde jobba för att utöka den åländska jägarkåren. Livsmedel som fälls på egen hand är det mest miljövänliga och hållbara som finns. Detta har EU problem med att förstå och därför måste vi bli bättre på att argumentera och förklara varför vilt är bra. Här finns det en del att göra. Till exempel är det i dag inte möjligt att på andra ställen än biblioteken hitta något slitet jägarkompendium som behövs för att utbilda nya jägare. Att göra det enklare att bli jägare är ett konkret steg mot hållbart leverne. Vill man verkligen ta strid för detta är bevarandet av vårjakten, som vi i dag bedriver inom ramen för fågeldirektivets undantagsmöjligheter, en väldigt bra början. Jakt är hälsosamt och socialt hållbart.

Det är oerhört viktigt att förankra denna livsmedelsstrategi hos alla ålänningar, inte bara hos landskapsregeringen och lagtinget. Varenda ålänning borde inse nyttan av närproducerad mat och förmås marknadsföra den åländska maten var än man rör sig. Det krävs gemensamma krafter för att skapa framgång och ladda ett varumärke som lockar till köp även utanför Ålands gränser. En av den moderna marknadsföringens största framgångar är skapandet av det så kallade Oolannin-produkterna som i tiderna åländska Chipskoncernen arbetade fram. Tack vare den idén, orädda satsningar och målmedveten marknadsföring har åländska livsmedel skapat ekonomisk vinning för hela Åland. På den lilla kanalön Jersey har man laddat sina potatisar med hjälp av snygga förpackningar, storytelling och att vara tidigt ute på marknaden. Folk betalar gärna ett premium om de kan köpa en produkt som sätter fart på diskussionerna runt middagsbordet. Dagens värld kräver mer än bara goda livsmedel, det behövs en berättelse som förklarar varför den åländska maten är godare och skojigare än annan mat. Var hittar vi nya Oolannin? Kan vi göra åländsk strömming eller torsk intressant i Stockholm? Detta kunde utskotten som ska behandla meddelandet och strategin ägna tid åt. Det finns en oerhört spännande marknad där ute och väldigt många knäppa idéer som rätt hanterade kan bli morgondagens framgång. Det är inte genom att göra som alla andra man når framgång, det gäller att hitta det som ingen annan sett.

Talman, vi har tack vare Ålands producentförbunds arbete en grund att bygga vidare från. Vi har också oerhört skickliga mathantverkare, duktiga odlare och en fiskindustri som når över hela världen. Nu krävs åtgärder i form av både siffror och bokstäver. Vi har fått mycket text och mycket prat men behöver också prata ekonomi. Vad är landskapsregeringen villig att göra för att tvinga offentliga kök att använda mer närproducerade livsmedel? Detta kan vara kostnadsdrivande på kort sikt men lönsamt längre fram. Vilka lagstiftningsåtgärder är man redo att vidta? Hur ser rekommendationerna ut för att matsvinnet ska minska? Detta lyfter också regeringen fram i sitt meddelande. Man lovar ta ett politiskt ansvar med hjälp av lagstiftning och regelverk och man lovar avsätta resurser för förverkligande, uppföljning och utvärdering. Resurser betyder pengar varför jag utgår ifrån att vi snart i en tilläggsbudget får se om man menar allvar eller inte. Till exempel vet vi att kostnaderna för el, vatten och avlopp är tuffa för de åländska livsmedelsindustrierna som har en stenhård konkurrens att förhålla sig till varje dag.

Att skapa visioner utan att själv ha beredskap för förändringar riskerar bli ett slag i luften och sådana är det sista vi behöver. Åland behöver konkreta riktlinjer och handling. Hoppas detta dokument är början på detta.

måndag 20 mars 2017

Äntligen är våren är

Inte har det varit mycket till vinter men vårdagjämning är det hur som helst i dag! Det betyder att livet börjar återvända, att knopparna växer och brister och att sommaren står för dörren. Det är inte så illa det. Minns med välbehag tidigare vårdagar och ser fram mot nya!

Ha en skön vår!

söndag 19 mars 2017

Läser om åländsk mat

I dag går en del av dagen åt till att läsa om ”Ålands hållbara livsmedelsstrategi 2017-2030” som ska presenteras i lagtinget i morgon.

Mat är något som jag ofta och gärna lyft i denna blogg:

Spaning kring maten.
Tio steg mot godare Åland.
• Hur man lagar en perfekt Biff Rydberg.
I maten finns tillväxten.
Ålands smaker vinner alla.

Det finns alltså förutsättningar för en intressant debatt om detta för oss alla så avgörande område. Själva meddelandet kan du läsa här, kommentera det gärna nertill!

Det har bland annat skrivits många matböcker på Åland. Bilden är lånad från aland.com.

lördag 18 mars 2017

Ge inte upp vårjakten

Det osar hett kring vårjakten och ålänningarnas möjligheter att ta av naturens överskott vilket är extremt tråkigt. Vettaskyttet är en tradition som borrar sig djupt in i det som populärt kallas folksjälen. Jag har till exempel oerhört svårt att tänka mig en en vår utan nykokt guding; något som än så länge inte hänt, såvitt jag minns.

Det är därför bra att vår egen Roger Nordlund är tydlig med sitt budskap. Det som ges bort är svårt att få tillbaka.
När det gäller själva fågeldirektivet är jag dessutom av åsikten att det medger den lilla gudingjakt som bedrivs på Åland. Det sker i och för sig under den så kallade reproduktionstiden men det är möjligt enligt direktivet om inget annat tillfälle ges vilket är fallet. Vi har fört noggrann statistik och vi skjuter oerhört lite, sett i det stora hela.

Jakt är hållbart och social och något som med säkerhet är mer rätt än fel, därför är det fel att ge vika i denna fråga.

Om jakt har det ganska ofta handlat i denna blogg, till exempel:
• Lämna vår jakt i fred!
• Äntligen en åländsk jaktbok!
• Även i fjol var det osäkert in i det sista men det blev ändå jakt till slut.
• En dag för världens djur.

Bra Roger!


fredag 17 mars 2017

Kom till mässan och säg hej!

I dag och i morgon är det dags för Ålandsmässan som i år för första gången arrangeras i Alandica i Mariehamn. Åländsk Center är på plats för att träffa folk och höra vad som är på gång i samhället. Det tangerar våra kommunrundor som i korthet går ut på att vi bryr oss om den vardag som folk lever sina liv i. Vi vill gärna vara där vardagen finns.

Ålandsmässan har en speciell historia på många sätt. Där gjorde jag debut som standup och där delade vi ut surdegar och mycket annat.

Kom gärna förbi i dag eller i morgon och säg hej och delta i utlottningen av ett presentkort på 100 euro till Mattas gårdsmejeri!

Välkomna till mässan som i år ordnas i Alandica!

torsdag 16 mars 2017

Vi stöder Visit Åland

Den åländska marknadsföringsorganisationen Visit Åland har under fjolåret och tidigare år utsatts för en grov förskingring vilket resulterat i att kassan riskerar sina under året som är. Detta skulle medföra betydande bekymmer för marknadsföringen av hela Åland och därför skickade Centern i går ut ett uttalande:
Marknadsföringen av turist-Åland måste tryggas
Visit Åland som sköter den extremt viktiga destinationsmarknadsföringen av Åland kan tvingas till kraftiga neddragningar som en följd av den förskingring organsationen utsatts för. Vid ett snabbt inkallat medlemsmöte i söndags underströks situationens allvar. I reda pengar saknar man 300.000 euro i årets verksamhet och i oktober är pengarna slut. Det stora problemet uppstår därmed år 2018 och därpå följande år. Marknadsföring sker långsiktigt och tålmodigt och en kraftig nedskärning riskerar slå hårt mot den framtidsindustri som turismen de facto är. Vi ser alla hur intresset för exempelvis idrottsturism och gastronomi skjuter i höjden.

Visit Åland finansieras till knappt sjuttio procent över landskapet Ålands budget, resten kommer från medlemsföretag av vilka många redan aviserat beredskap att skjuta till medel för att den för hela Åland så avgörande marknadsföringen ska kunna fortsätta.

När styrelsen för Åländsk Center möttes på måndagskvällen inskärptes vikten av att även Ålands landskapsregering är med och tar ansvar för att marknadsföringen av Åland kan fortsätta.

– Det som har hänt har hänt men nu gäller det att fokusera på framtiden. Alla på Åland drar nytta av och förtjänar på att marknadsföringen av Åland inte minskar utan tvärtom borde öka. Näst efter den offentliga sektorn är faktiskt turismen Ålands näststörsta arbetsgivare, säger Mats Ekholm, medlem i Centerns verkställande utskott och ansvarig för turismfrågor.

Mot denna bakgrund kräver Åländsk Center nu besked från Ålands landskapsregering kring vad man avser vidta för åtgärder för att Visit Åland ska kunna fortsätta utveckla marknadsföringen av hela Åland.

Här kan man höra Mats Ekholm vidareutveckla detta i Ålands radio.
Marknadsföringen av turist-Åland är alldeles för viktig för att landskapsregeringen ska välja att låta bli att vara med och reda upp det som skett.

onsdag 15 mars 2017

Sista dagen för tsaren

I dag har det gått etthundra år sedan den siste ryske tsaren Nikolai II satt på sin tron. Tack för påminnelsen Ålands radio.

Det var inte nog med detta. Han sköts tillsammans med sin familj sommaren efter, 2018.

Detta är en fantastisk historia fast det avlöpt några år. Läs på! Och läs om Nikolai I också.
Nikolai II tvingades abdikera den 15 mars år 1917 och sköts ihjäl året efter.

tisdag 14 mars 2017

Några ord om intellekt

Jag är av hävd och vana en kramare av det skrivna ordet. Alltså sådana bokstäver som fästs på papper och som läses av folk i soffor och vid köksbord. Bland annat därför ställde jag frågor kring den nya postlagen i lagtinget i går. Här kan man höra mer om debatten.

Bilden har jag snott från internet men den säger faktiskt ganska mycket i all sin enkelhet.

måndag 13 mars 2017

Ska faktiskt posten fram?

Lagtinget i dag handlade om bland annat ett förslag till ny postlag som kan läsas här. Jag är skeptisk till att samhället kapitulerar när det gäller tvånget att Posten Åland ska ha ett fast driftställe i varje kommun på Åland. Ett aktiebolag och ett samhälle har inte alltid samma mål med sin verksamhet och när det gäller post och distribution är det lite för viktigt att lägga i händerna på ett aktiebolags styrelse. Så här sade jag.
Talman,posten ska fram är ett begrepp som tydligen inte riktigt gäller längre. Numera tycks det som om posten ska fram bara om det är lönsamt, annars inte. Lagförslaget som ska ändra sättet på vilket Posten Åland arbetar sägs vara ett led i att anpassa bolagets tjänster till utvecklingen i omvärlden. Det hade varit ärligare att direkt slå fast att detta inte handlar om utveckling utan om avveckling och att göra en ny SSIF, Samma Som I Finland. 
Ålands landskapsregering är med detta förslag redo att kapitulera kring samhällsansvaret och ge Posten Ålands styrelse fria händer att dra in service och försämra postgången för att maximera den vinst som i sista änden går till landskapskassan. 
Att bolagets ledning tycker detta är en bra idé är inte konstigt. I ett aktiebolags väsen ingår att effektivisera och rationalisera och göra det som är till fördel för bolaget. Så borde inte landskapsregeringen arbeta. En lagstiftares och samhällsbyggares uppgift handlar, enligt Centerns mening, i högre grad om att utveckla än att avveckla. 
Den här lagen, om den blir verklighet, gör att Posten inte längre behöver hålla fasta ombud i kommunerna. I ett försök till motivering hävdar man i lagförslaget att det i själva verket blir bättre med mobila verksamhetsställen, vilket är en omskrivning av brevbärarna, än med de fasta kontor och postombud som lagen i dag kräver. Nu menar landskapsregeringen att detta inte behöver hända. ”Enligt uppgift från Åland Post”, som det står i texten, blir de mobila kontoren inte verklighet så länge det finns ett välfungerande företag med tillräckligt långa öppettider som kan fungera som fast verksamhetsställe. Man kan ju mot den bakgrunden ställa sig frågan varför man i sådana fall alls nämner detta i lagförslaget om man ändå inte avser tillämpa det? 
I sammanhanget kan man också undra vem som avgör om ett företag är välfungerande och hur mycket öppet som är tillräckligt? Svaret är att den som definierar det blir Posten Ålands ledning och styrelse som har till uppgift att se till sitt bolags bästa. I den uppgiften ingår inte att skapa förutsättningar för verksamhet och liv i glesbygd och skärgård. Med stöd av texterna i denna lag blir det tvärtom enklare att centralisera och därmed släcka lampor för såväl hushåll som företag, i första hand i glesbygd och skärgård.
I förslaget vill man också lägga ner distributionen av tidningar och brev till lägenheter för att istället samla försändelserna i centrala distributionscentraler dit husets invånare måste gå för att hämta sin post. Detta får bland annat som följd att färre väljer att prenumerera på redan krisdrabbade papperstidningar vilket leder till ytterligare utarmning av det intellektuella kapital som tryckta bokstäver skapar. Ju mindre tillgängliga tryckta produkter blir desto mer minskar läsandet. Är det en utveckling som vi är nöjda med? 
Lagförslaget och dess förarbeten tycks dessutom ganska hastigt producerat. Ibland skriver man Åland Post vilket är korrekt men på sina ställen använder man också det gamla namnet Posten Åland vilket ger sken av att texterna passerat alla instanser utan att någon egentligen med ordning läst dem. Jag hoppas verkligen lag- och kulturutskottet nagelfar detta förslag och ställer sig den viktigaste frågan av dem alla; på vilket sätt gör detta Åland bättre? 
Mot den här bakgrunden föreslår jag dessutom att den här lagen bordläggs till inkommande onsdag. Det är nog nyttigt att fundera igenom en sådan här genomgripande lagstiftning nån dag till.
Åland Post är ett mycket välskött företag som skapar arbetsplatser och vinst till samhällskassan. Trots det är jag inte riktigt beredd att även låta bolaget avgöra när man kan ha ett fast driftsställe och när man inte kan ha det. Foto är Posten eget.

söndag 12 mars 2017

Färöarna ligger före

Nog är det ju som själva katten ändå men det är drag i våra vänner på Färöarna. Inte nog med att deras självstyrelse har passerat den åländska med hästlängder. Nu verkar det som till och med våren kommer tidigare till våra kusiner i Atlanten!

Åtminstone firar man i dag den så kallade Grækarismessa vilket betyder att det är dagen då våren och nationalfågeln strandskatan återvänder till ögruppen efter semester på sydligare platser. Vi på Åland får vänta till den 20 mars innan vår vårdagjämning är här. Fast i dag är det soligt och fint därute!
I dag väntas strandskatan återvända till Färöarna och därmed är våren på plats!

lördag 11 mars 2017

Om fullmåne och terror

Lördagskväll och fullmåne (vilket får mig att tänka på hastighetsböter!) och nyheterna fulla av konstigheter. Då är det nyttigt att minnas att vi i dag borde ägna oss åt väsentligheter som till exempel att minnas terrorismens offer i Europa. Detta har jag lyft vid tidigare tillfällen.
Mot bakgrund av allt som händer i vår värld lever vi en hyggligt ombonad tillvaro på Åland. Det gör vi tack vare en demokrati som når allra längst ner bland gräsrötterna. Ju fler som är med och får bestämma, desto mindre blir missnöjet i världen.
Terrorismens väsen är svårdefinierat men bygger i det stora hela på en oförståelse gentemot varandra.

fredag 10 mars 2017

En skön helg önskas alla

Livet går allt mer ut på måndagar och fredagar känns det som ibland. Till exempel i dag då vi inte bara firar Chuck Norris och prins Edwards födelsedagar utan också kan blicka tillbaka på en händelserik vecka. Till exempel:
• Ett snabbt Islandsbesök resulterade i nya kompisar och större förståelse för den åländska självstyrelsen.
• Skrev sedan några rader om reformer och vikten av självstyrelse.
• 530 ålänningar tar del i de demokratiska processer som skapat världens bästa vardag.

Ha en fin helg.

Kan det sägas tydligare än så här?

torsdag 9 mars 2017

En fin bild av demokrati

I dag kommer Åsubs stora sammanställning över förtroendevalda på Åland. Det är alltså en slags demokratiundersökning som gör i vart fall mig alldeles varm. 530 ålänningar är på olika sätt delaktiga i de processer som stiftar lagar, hanterar skattepengar och skapar vardagslyx för alla ålänningar.
Enligt min mening är detta en härlig nyhet. Samhällsbygge handlar i det stora hela om att involvera så många som möjligt. Därför är det obegripligt att se med vilken iver dagens landskapsregering driver en avdemokratiseringsprocess där man vill att färre ska bestämma över fler.
Demokrati betyder alla.

onsdag 8 mars 2017

Smått och snabbt slår stort

Det är mycket som tyder på att en verksamhets eller ett samhälles förmåga att klara av att förbli konkurrenskraftigt och attraktivt i dagens snabbt snurrande värld har en direkt koppling till dess förmåga till ständig förändring. För att Åland ska klara av att förbli konkurrenskraftigt och attraktivt måste vi fokusera på att organisera samhället så att vi snabbt kan förändra oss.
Landskapsregeringen uppträder mer som bilden till vänster än den till höger. Det är också typisk vänsterpolitik att regera med diktat och ukaser. Borgerliga värderingar går i högre grad ut på att man ska hjälpa andra växa.
Om den kommunreform som nu planeras blir verklighet står vi inför ett Åland som är mer likt vår omvärld och mindre lokalt och speciellt än i dag. Centralisering betyder att strukturerna blir viktigare än människorna och att PwC-rapporter tillmäts större betydelse än vårt dagliga liv. Det genuint åländska försvinner och livskvaliteten blir lite sämre; barnen får längre skolväg och våra äldre tvingas bo någon annanstans än nära hemmet. Åland blir trögare och lite mindre unikt.

Några av det åländska samhällets hörnpelare är våra sexton självstyrda kommuner, vid sidan av exempelvis språket, hembygds- och jordförvärvsrätten. Kommunerna tillhandahåller den service som varje skattebetalare på Åland har rätt till, till exempel barnomsorg, skolgång och äldrevård och lite till. Till detta ska även läggas den stora och komplicerade socialvården som med hjälp av Kommunernas socialtjänst (KST) är på väg att inordnas i ett rättvisare system. Detta borde för övrigt prioriteras mycket tydligare än vad som är fallet i dag.

Därefter har kommunerna i stort sett kvar att hantera människors vardag i ett system som bygger på landskapsandelar där den bärande tanken är solidaritet. Landskapsandelssystemet kan jämföras med hur bolag är administrerade. Medan försäljningsavdelningarna drar in pengar finns det gott om anställda som sköter uppgifter som är viktiga men absolut inte i direkt mening lönsamma. Alla bidrar ändå till den gemensamma framgången.

I modern företagskultur har man i allt högre grad anammat det agila sättet att bygga system vilket även ställer vår kommunala struktur i en ny dager. Våra sexton kommuner är i dag ett utmärkt exempel på agilitet, närdemokrati och konsten att snabbt anpassa sig till ny verklighet. Vikten av detta lyfte bland annat Svenskt näringslivs ordförande Leif Östling när han talade inför hundratals ålänningar i samband med näringslivsprojektet Agile Island på Alandica i fjol. Hans budskap var tydligt: det finns inga stordriftsfördelar. Det sade han med bakgrund i jättekoncerner som Scania och Volkswagen där man insett att stort sällan ger önskat resultat. Trots att man vuxit har lönsamheten eller effektiviteten inte ökat i motsvarande grad. Snarare blir pappren viktigare än människorna.

Motreaktionen i näringslivet är så kallade ”self organising teams”, alltså små grupper med människor som får uppgifter och sedan ska hantera dem självständigt. Där har vi de åländska kommunerna i dag. De har ett uppdrag som de sköter hyggligt och de är förändringsbenägna. Det har skett i form av nya samarbeten som lett till effektivare arbete och är en direkt följd av det självbestämmande som det kommunala självstyret medger och förutsätter. Folk får energi av att själva kunna påverka sin tillvaro. Detta bevisas av att hela 554 ålänningarna ställde upp till senaste kommunalval. 208 av dem ser i dag till att servicen fungerar i styrelser och fullmäktigen; går det att beskriva engagemang bättre än så?

Vi menar att man genom att först lyssna på människorna och sedan hantera strukturerna når större hållbarhet i samhällsbygget. De självstyrda kommunerna är därmed lösningen, inte problemet. Större strukturer leder till mer administration och långsamhet på bekostnad av brukarna när vi egentligen borde göra precis tvärtom för att vara konkurrenskraftigt och attraktivt som besöksmål och boningsort. Kommunerna skapar därtill en social gemenskap som vi aldrig kan få för mycket av; tvärtom.

Vårt förslag inför framtiden är att vi genom exempelvis digitalisering ska göra det möjligt att hantera den kommunala strukturen på ett ännu mer lättrörligt och ekonomiskt hållbart sätt än i dag. Lönerna kan räknas centralt och redovisningen skötas av ett servicecenter. Det skulle spara stora pengar utan att inverka på det liv som kommunerna garanterar.

Samhällsbygge handlar på ett övergripande plan om så mycket som möjligt, inte så lite som möjligt. Och när det gäller Åland är vårt enskilt viktigaste kapital självstyrelsen. Hur ska vi kunna förklara självstyrelsen i Helsingfors om vi inte tror på de självstyrelser vi själva har – kommunerna?

tisdag 7 mars 2017

Östersjöjubel i Reykjavik

Östersjöstaternas råd firade sin 25-årsdag i det spektakulära konferenscentret Harpa i Reykjavik på Island i måndags. Det formella namnet på organisationen är CBSS (Council of the Baltic Sea States) där Island är ordförandeland fram till i sommar då Sverige tar över. Bland deltagarna märktes tidigare danske utrikesministern Uffe Elleman-Jensen som tillsammans med sin tyske kollega Hans-Dietrich Genscher tog initiativ till CBSS år 1992. Skälet till bildandet av organisationen var samma som då BSPC (Baltic Sea Parliamentary Conference) skapades 1991; att föra samman länderna kring Östersjön efter det kalla krigets slut. Övergripande är BSPC parlamentens mötesplats medan CBSS består av sammanlagt elva länders regeringar.

Det finns en starkt känsla kring Östersjön i dag att det är bättre att prata än att tiga. Det är ett slags trendbrott efter några års tystnad.
Senast utrikesministrarna inom CBSS möttes var år 2013 varefter Krimkrisen gjorde att relationerna frös. Nu är islossning på väg.

CBSS har bjudit in alla sina elva medlemsstater till Island den 20 ju vilket vi ska vara glada över. Det är synnerligen viktigt att upprätthålla relationerna i kärva tider.
Samma budskap hade Uffe Elleman-Jensen i sitt tal där han underströk själva skälet till att CBSS i tiderna grundades.

– Det var nya tider då, Sovjet föll samman, Belinmuren revs och vi såg en ny värld födas. Då var det viktigt att träffas för att byta idéer och diskutera visioner. Samma läge råder i dag, sade Elleman-Jensen.

Jag deltog också i en paneldebatt med deltagare från olika delar av Europa. Pettersson underströk där hur viktigt det är att träffas och diskutera även om det kan kännas svårt ibland.

Försök hårdare, klaga inte och se till att vara tillgänglig!


Den parlamentariska Östersjökonferensens viceordförande Jörgen Pettersson, till vänster, deltog i 25-årsjubileet för Östersjöstaternas råd (CBSS) tillsammans med grundaren och tidigare danske utrikesministern Uffe Elleman-Jensen. (Foto: privat)




måndag 6 mars 2017

Hej Island, skoj att ses!

Det var ett tag sedan men nu är det dags igen. Hej Island! Ska bli skoj att prata Östersjön och vad vi kan göra för att skapa ett ännu lite bättre liv för alla som delar vårt hav.
Vädret är kanske inte riktigt kanon men vad gör väl det när man får vara inomhus.

söndag 5 mars 2017

Ha en skön söndag

Fantastisk dag i dag, vädermässigt. Bra slut på en spännande vecka där självstyrelsen utmanats på ett allvarligt och fräckt vis. I morgon tar lagtingsarbetet vid på nytt med utmaningar både på längden och tvären. Fast själv är jag dessvärre inte på plats då Island väntar i form av att CBSS fyller 25 år och ska uppvaktas. Jag åker dit i egenskap av vice ordförande i BSPC och hoppas knyta kontakter som hjälper Åland och självstyrelsen framåt i en tid av besvärligheter. Ha en fin söndagskväll och lycka till under veckan som kommer!


lördag 4 mars 2017

Prat om klumpsumman

Det största dilemmat är aldrig att överraskningar kommer, för det gör de. Problemet är att bli tagen med överraskning och låta det synas. I alla fall om man är en ledare av ett företag eller samhälle. Det finns nästan ingenting som är lika skakigt som en ledare som visar att hen inte har kontroll över läget.

Hade nöjet att prata i Ålands radio i går om bland annat detta. Det framkom då också att Ålands landskapsregering erbjudits plats i en slags ”expertgrupp” som på finansministeriets uppdrag ska analysera grunden för klumpsumman, alltså den åländska ekonomin. Det tackade uppenbarligen LR nej till med hänvisning till att man inte vill bli ”pantfånge” eller liknande. Skälet förbryllar mig då jag alltid levt i tron att det det är bättre att skicka någon än ingen.

Det enda man når genom att tacka nej är att ens synpunkter går förlorade. Kan detta faktiskt ligga i Ålands intresse? Här kan man lyssna till hela debatten.

En viktig sak i ledarskap är att undvika att bli tagen med överraskning. 

fredag 3 mars 2017

Missa inte detta i helgen

Relationer, relationer och relationer. Det är lösningen på väldigt många knutar här i världen. Bland annat det framkom väldigt tydligt då Centern ordnade rundabordssamtal om självstyrelsen senaste onsdag. Ålands radio var på plats och filmade evenemanget som kan ses både på lördag och på söndag kl 16.00 i Ålandskanalen.

På plats i panelen var tidigare lantråden Sune Eriksson, Ragnar Erlandsson, Roger Jansson och Roger Nordlund representerande nitton års ledarskap med många stora och svåra utmaningar för självstyrelsen.
Sune Eriksson, Ragnar Erlandsson, Roger Jansson och Roger Nordlund diskuterar om självstyrelsens stora utmaningar och möjligheter.

Undertecknad är glad över det stora intresset som självstyrelsen röner.

torsdag 2 mars 2017

Chockbesked om pengar

I dag nås vi av beskedet om det kanske värsta övergreppet mot den åländska självstyrelsen i modern tid. Enligt rapportering i Nya Åland vill finansministeriet vid Finlands regering i spåren av Sotereformen sänka den åländska klumpsumman från 0,45 till 0,34 procent från och med år 2019. Även skattegottgörelsen föreslås slopas. I gengäld får ålänningarna ett slags ”Ålandsavdrag” på 12,5 procent vilket är synnerligen oklart hur det slår. Det var detta som för övrigt lantrådet Katrin Sjögren hyllade som en ”seger för självstyrelsen” efter nån timmes analys, vilket är djupt ironiskt i dag.

Hur kan detta vara möjligt? Vad har landskapsregeringen och finansministern gjort för att påverka det som står i propositionen om Sote? Har något enda möte hållits med kollegerna i Helsingfors? Eller har all tid gått åt till att jobba med sänkt rösträttsålder och att rita om landskapets gränser? Och att slarva bort Ålandsöverenskommelsen gentemot Sverige?

Jag skriver detta i viss affekt men upprepar det jag sagt tidigare. Det känns allt mer som om den åländska regeringen ägnar sig åt att hämta in posten medan huset står i ljusan låga.

Detta är en unik och uppseendeväckande situation som kräver is i magen och massor av möten med våra finländska kolleger. Om detta inte lyckas är det Sverige och omvärlden vi måste vända oss till. Det är vi skyldiga Ålands självstyrelse.


”Nej, vad har de gjort? Vad har de inte gjort? Hur kunde detta ske utan att Ålands landskapsregering och finansminister Mats Perämaa hade en susning?” 

onsdag 1 mars 2017

Ska staden sköta Föglö?

Satt tillsammans med många andra och lyssnade till internationella konsultfirman PwC (en av världens fyra största!) i går som kom fram till förslaget att Åland i fortsättningen ska delas upp i fyra olika kommuner. Det lär grubblas mycket framöver så jag nöjer mig med att ställa frågan vad man på Föglö egentligen tror att ska hända då man ingår i samma enhet som Mariehamn, Lumparland och Lemland?

Fast konsulter vore ju inte konsulter om de inte visste sådant vi andra inte vet. Till exempel slog de fast att det ju faktiskt finns en fast förbindelse mellan Lumparland och Föglö vilket till exempel helt har gått mig förbi! :-)

Alla som såg stadsfullmäktige i går kväll kan nog dessutom bli tveksamma i det kloka i förslaget. Mariehamn har ju hittills haft svårt att hantera Lilla holmen och ska nu i sann demokratisk ordning ta sig an hela Föglö!

Jag tror mig dessutom veta att man på till exempel Kökar, Sottunga och Vårdö ställer sig extremt skeptiska till planerna på att förlora rätten till att avgöra sin egen vardag vilket självstyrelse sist och slutligen handlar om.

Det stundar intressanta tider.
Så här såg det ungefär ut när den nya kommunkartan på Åland ritades upp. Blir den verklighet har vi devalverat vår egen demokrati på ett sätt som saknar motstycke.
Med anledning av denna planerade avdemokratisering skrev jag en insändare riktad mot liberalerna på Åland som har möte om kommunreformen precis i kväll:

Vill Lib att färre ska bestämma?
I kväll ska Liberalerna på Åland diskutera den aktuella kommunreformen som går ut på att avdemokratisera de åländska kommunerna genom lagstiftning. Mot den bakgrunden vore det viktigt med raka besked då vår uppfattning är att Lib över tid gjort anspråk på att vara hela Ålands parti.

1. Är Lib redo att köra över den kommunala självstyrelsen och lagstifta om kommunsammanslagningar?

2. Hur kan Lib garantera närservicen när beslutsfattandet flyttar från lokalsamhället till någon annan plats?

3. Var menar Lib att besparingarna ska uppstå till följd av centraliseringen om inte grundskolorna ska röras?

4. Hur avser Lib garantera närservicen i framtiden efter en kommunreform?

5. På vilket sätt vill Lib arbeta för att det lokala engagemanget kvarstår efter en kommunreform?

Om man håller fast vid den inslagna linjen att med tvingande lag, i strid med folkviljan bland de allra flesta kommuner, förändra den åländska kommunstrukturen vill vi redan nu flagga för att göra den aktuella reformen till en valfråga för hela Åland i nästa lagtings- och kommunalval. Åländsk Centers mening är att folkviljan ska avgöra den egna vardagen.

Åländsk Center
Jörgen Pettersson

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...