lördag 31 december 2011

Farväl till ett ovanligt år

For that I salute you! Det har blivit dags att ta farväl av 2011. Tillsammans med en handfull andra år under min livstid är det ett år som gjort skillnad. Som inte bara varit ett år att avverka i väntan på nästa. År 2011 har varit ett år så fyllt av definierande ögonblick att jag knappt vet var jag ska börja. Det blir alltså random, som de säger nuförtiden.

Här är i varje fall Årets...

Inspiration. Freddy Mercurys I Want To Break Free. Den sade allt.

Legendariskt möte
Prins Edward sade nåt skojig till undertecknad och gode vännen och läromästaren Owen Le Vallee, som jag för övrigt ska träffa i mitten av januari igen på Guernsey. Ser fram mot det!
Överraskning. Prins Edward i England. En kul prick som jag träffade på Isle of Wight. Han kändes äkta fast han var en slags glansbild av sig själv. Det är en konst det.

Bröstprydnad
De tre första medaljerna delades ut som ett bevis över tapperhet på Åland. Sedan 1854 har bara cirka 1.300 personer förärats.
Döda hjälte. Charles Davis Lucas. Mannen som gav Victoriakorset om inte ett ansikte så åtminstone ett namn. De tre första Victoriakorsen delades ut i samband med Krimkriget och slaget om Bomarsund. Det är en fantastisk historia som borde berättas oftare.

Filmförebild
Inte riktigt så här blev det kanske. Men nästan!
Okej, då – bara en liten bit till. Kompisgänget tog kvinnorna med sig och drog till Micke Björklund i Ödkarby. Det var en kväll att minnas.

Kompisar
Jörgen, Birgitta, Samuel och Denise var med och kämpade för Centern i höstens val till lagting och fullmäktigen.
Nya kompisar. Anslöt Centern som var ett nederlagstippat parti före valet. Ändå vann vi tack vare insatser från bland andra nya vännerna Birgitta, Samuel och Denise. Att byta bransch är att skaffa sig nya vänner – samtidigt som man behåller de gamla. Det är stort.

Projekt. Arbetet med det som ska bli nästa års mest brännheta bok påbörjades i slutet av september. Den är ännu inte helt färdig, men nästan. Handlingen? För tidigt att säga, men den handlar om en av de mest underliga tvåbeningar jag någonsin stött på. Och en skruvad omgivning.

Storfiskare
Mille med laxen som han tog tillsammans med fiskebrodern Jonathan Sundström.
Nej-men-dra-mig-baklänges-på-en-liten-vagn. Sonen Mille var ute och trollade för första gången i sitt liv i våras och kom hem med en lax nästan lika står som lillebrorsan. Som ändå snart fyller elva.

Nära-döden-upplevelse
Macke F äter det mesta som inte legat i sjön före. Ostron var till exempel ingen höjdare.
Mat-tortyr. Drog på en svensexa med Cinderella och tvingade i vännen Macke F ett ostron. Synen var obetalbar, men gör sig dessvärre inte rättvisa på bilden. Om jag skulle göra det igen? Hell yes!

Möte på Bermuda
Mycket papper blir det när ett öspel ska arrangeras.
Men vi kan i alla fall se solen genom fönstret. Åkte till Bermuda i mars och såg insidan av ett mötesrum i ett hotell. #kraeverbaettreplaneringnaestagaang

Utbrytning. Att jag till sist släppte taget om tidningen och hoppade till nåt nytt. Det blev en nystart som heter duga!

I allas vårt minne
Sebba Södergård, en sak ska du ha klar för dig, var du än är. Vi hade en fantastisk tid tillsammans. Och du hade sprungit åttor runt alla som var med i minnesmatchen.
De bästa försvinner först. Till minnet av vännen Sebba ordnade ett gäng vänner en minnesmatch i innebandy i Vikinghallen. Jag var domare. Sebba hade blivit ursinnig över några av domsluten. Ibland saknar jag honom så det gör ont.

Still going strong. Ålandstidningen blev 120 år den 1 april. Hoppas jag själv är i samma skick när jag når dit.

Det är dags att shippingen på allvar. Utan tvekan Ålands Sjöfart som började ges ut i ÅTT:s regi från och med år 2011. Den fick en rejäl nystart och ska bli rolig att följa i fortsättningen. Hemsidan hittar du här.

Storsatsning
Ro-Flex kallas fartygssorten. Kan bli en framgångssaga, bara ekonomierna vänder uppåt.
Bäst att satsa i dag för i morgon vet man inte... Bores nya fartyg som sjösattes i tyska Bremen under en rekordvarm sommardag. Branschen är svår just nu men det gäller också att stå redo den dag det svänger.

Fail. När IFK föll hemma mot KuPS i finska cupen. Seger där och vi hade spelat i Europa. Så små är marginalerna.

Kändis-spotting
Löpare Coe.
Sångare André.
Detta glömmer jag aldrig. NatWest Island Games eller öspelen på Isle of Wight. Vilken vecka! Träffade löparkungen och OS-chefen Seb Coe och Peter André, på samma dag. Vid sidan av prinsen.

Från toppen av Keb ser man nästan hur långt som helst.  Fast det här är på vägen dit.
Don’t try this at home. Kebnekaise. Att bestiga det var inget för veklingar. Förut. Men nu är det det. För jag klarade det!


Nypa sig i armen-upplevelse. Att stå på linjen och vara med och döma världsstjärnorna i beachvolley i Paf Open är stort. Och nästa år kommer de tillbaka!

Mega Fail. Underskattade min tid lite i höst och har tvingats steka jakten på allt utom tiden. Trots att älgprovet och allt gick galant. Nästa höst, då...

Reklamfilm. Kommentarer är överflödiga!

Och med det, från mig till er: Gott Slut och Gott Nytt År! Ses 2012!

fredag 30 december 2011

Ut med gammalt, in med nytt

Med en dag kvar av det fantastiska året 2011 ska vi ägna ytterligare några ord åt de utmaningar som Ålandsbanken och deras anställda står inför. Som bekant kom det i och för sig väntade beskedet om neddragningar i onsdags. 50 anställda måste lämna sin invanda trygghet för ett än så länge okänt liv. Det är en sann utmaning.


Fick en kommentar till texten som är värd att sprida:


Så bra skrivet! Blev rörd av det du skrev på slutet. Jag kan verkligen intyga att livet kan ändra och det till mer positivt också! Jag blev nyligen drabbad av nedskärningar och det var tungt. Men nu har jag nytt jobb och jag tycker att det är det bästa som har hänt på länge! Jag stortrivs! Och utvecklande är det också. Kram.
Anonym


Kramen ska såklart returneras men texten är värd att lägga märke till. Det är nämligen exakt så där det blir. Ett slut är aldrig för evigt. Det är tvärtom början till något nytt. Känner på mig att detta jag nu skriver är på gränsen till flåshurtigt med tanke på att det handlar om människors ekonomiska trygghet – men jag tar risken.


För vad är egentligen ekonomisk trygghet värd om livet annars är rätt trist och förutsägbart? Det kan väl ändå inte vara möjligt att vi finns till bara för att vi ska ha tillräckligt i plånboken för att ha mat på bordet och tak över huvudet – och platta TV-skärmar, datorer till alla, touchscreen-telefoner och en semesterresa till Thailand gärna två gånger per år. Om det verkligen är det vi eftersträvar finns det en stor risk att vi missar något väsentligt. Som till exempel livet.


Av det skälet hävdar jag med envisheten hos en svagsint att varje tillfälle till förändring ska gripas och betraktas inte som ett nederlag utan som en möjlighet.


Gott slut. I morgon listar jag höjdpunkterna från 2011. Missa inte det!

Kobba Klintar är ett exempel på hur något gammalt och förfallet förvandlats till något nytt och spännande. Allt som krävs är lite arbete och mycket jävlaranamma. Det gäller människor lika mycket som gamla lotsplatser.

torsdag 29 december 2011

En stad ska leva, inte sova

Centerns och borgerlighetens framgång i stadens kommunalval har vållat huvudbry från folk som är vana vid att bestämma. Sådant är både nyttigt och uppfriskande.

Mariehamn har i modern tid, som ju är ett svårdefinierbart begrepp, styrts av den så kallade vänstern, normalt sett representerad av Liberaler och Socialdemokrater. De är väl i egentlig mening inte så hemskt mycket mer vänster än vi andra, de har bara lite svårare för att bestämma sig.

Efter senaste valet är styrkeförhållandet nu 14-13 till den så kallade högersidan som utgörs av Moderaterna, Centern, Obundna och Ålands framtid. Därmed skulle man kunna tycka att det vore dags för ett något mer borgerligt betraktande av tingens ordning, även i stadshuset. I det ingår till exempel, om Centern får bestämma en ekonomiskt ansvarsfull politik och en utveckling av stadskärnan. Två saker som glömts bort de senaste mandatperioderna – inget av det har egentligen gjorts under de senaste två decennierna, vilket alla i Jomala numera jublar över.

Vad betyder då en ekonomiskt ansvarsfull politik?
SVAR: Att långsiktigt och uppriktigt använda skattemedlen till sådant som verkligen och på riktigt är till glädje för stadens invånare.
Och det där med stadskärnan?
SVAR: Att vi ska låta bli att tjafsa om höjden på hus i en stad och att vi på riktigt måste se över att vi verkligen använder alla centrumtomter på ett sätt som är så många som möjligt till nytta och glädje. Entreprenörsskap och affärande ska uppmuntras, inte stoppas.

Dessa två saker är typiska borgerliga så kallade hjärtefrågor. Jag är tveksam att den vänstra flanken av detta spelbräde mäktar med ens dessa två områden. Men jag blir såklart glad om jag blir överbevisad!

I New York fanns inte heller höghus till att börja med. Så vad vore det förfärliga i att bygga sex eller åtta eller tiovåningars byggnader i Mariehamn? Nej, just det, absolut ingenting.

onsdag 28 december 2011

Ingen förblir oberörd

Om någon funderat över vad krisen i Grekland, Italien och de andra EU-länderna möjligen kan ha för effekt på vårt välbefinnande i landskapet Åland behöver man inte undra längre. I dag kom beskedet att Ålandsbanken måste göra sig av med 50 av sina totalt 679 anställda i koncernen. 30 av dem bara på Åland.

Det är en stark signal till hela det åländska samhället att stormen är här. Det kommer inte överraskande, signalerna har funnits länge. Ålandsbanken är på flera sätt en sinnebild av Åland; en liten spelare i en stor värld. Då måste man anpassa sig till de regler som styr alla andra. I företagsvärlden är detta lika enkelt att uttrycka som svårt att genomföra. Man måste få in mer pengar än man gör av med.

För att lyckas med det måste banken nu avskeda 50 människor, skulle gissa att det handlar om många så kallade trotjänare som varit med länge och som hjälpt till att skapa banken till vad den är. Sådant är smärtsamt för alla inblandade. För de som inte längre får gå den sedan länge invanda vägen till jobbet varje morgon, för deras familjer, för de som måste ge beskedet och för alla de kolleger som blir kvar på jobbet. Ingen förblir oberörd.

Men det är inte slutet för dem som drabbas, det är början på något helt nytt. De 50 som lämnar banken är alla urkrafter på sitt eget vis. Det gäller bara att hitta den nya vägen, när den gamla försvinner. Det kan först te sig svårt och skrämmande, men det öppnar också för möjligheter till en ny och ännu mer innehållsrik tillvaro.

I dag är det för många familjer en bedrövlig dag, i morgon kommer en ny dag fylld av chanser. Det är hur vi hanterar de tillfällena som sist och slutligen definierar oss som människor.

EU är en gemensam marknad. När det blåser i den södra delen av unionen stannar det inte där. Stormen når förr eller senare också oss.

tisdag 27 december 2011

God fortsättning till alla

Det fläktar på friskt på utsidan denna dag. Det är sådana här dagar jag är glad över att jag aldrig valde sjömanslivet. Därtill är virket inte av den rätta sorten. Jag högaktar dock dem som ser till att handeln fungerar trots att man måste surra sig själv i kojen för att inte ramla ur.

Det är mycket vi på landbacken kan lära oss av de som härdar ut till havs. Som att hantera en storm till exempel. Nyängsligheten som breder ut sig i samhället är aldrig lika tydligt som när man måste ge lite blåsväder namn som Anna, Dagmar och det ena mer krystat än det andra. For crying out loud. Det är lite väder och inget annat. Okej att döpa orkaner som sveper bort New Orleans eller hotar välta Haiti, men inte några sekundmeter hos oss.

Och en bra storm är precis vad alla behöver lite nu och då. När det blåst färdigt blir det alltid klart igen.

Ha en god fortsättning så här i mellandagarna och jobba på. För ni håller väl ändå inte på med sådana där klämdagar och vad det nu heter. Sånt ska inte friska människor ägna sig åt. De ska jobba!

Working Class Hero!

lördag 24 december 2011

Frid över hela julen

Normalt sett är jag en varm vän över ljus, ljud, liv och glädje. Men julaftonsmorgon är liksom juldagen annorlunda. Det är dagar för kontemplation och relation och för tankarna som annars inte riktigt hinns med. Förutom på kvällarna då det ska frossas. Letade länge efter ett annat ord men eftersom en katt ska kallas en katt finns det inget sådant. Frosseri är vad det handlar om. Frossa nu er fina alla människor så kör vi igen på tisdag.

God Jul i alla stugor!

Årets gran blev en sådan gran som ingen annan ville ha. Den är en maskrosgran, en sådan där som klarat sig i livet bara tack vare sin egen förmåga och inte ett glassigt utseende. Den passar bra hos oss. Här är alla välkomna!

fredag 23 december 2011

Så laddar omvärlden för julen

Julen står för dörren, som det heter. Alldeles bokstavligen även om det är svart istället för vitt på utsidan. Vill i dag bara önska alla en skön helg. Med mat och familjeliv och vänskap. Tag gärna tillfället i akt och slå den där signalen som inte annars blir slagen. Prata bort en extra stund i matbutiken. Grip tillfället. Julen är en helg för eftertanke och gemenskap. Sedan kör vi igen.

Här kommer några julhälsningar som kommit in från olika håll av världen. För hur många språk det än finns och hur olika vi än gör i vår vardag är julen en helg som förenar precis alla.

God Jul!
Från spanska Menorca kommer den här julhälsningen.
Från Falklandsöarna med värme.
Färöarna drömmer också om snö.


Froya i Norge hälsa till Åland.
Gotlänningarna laddar för en skön jul.
I Grönland föredrar man grönt framför vitt.
Jultomten bor på Rhodos. Också.
På Bermuda bygger man rejäla pepparkakshus.
Kanalön Jersey tar helg.
Färöarnas huvudstad Torshavn i vinterskrud.
Rhodos har kanske ingen snö, men julkänsla saknas inte.
På Shetland har snön redan varit och farit.
Finns det något mer rogivande än synen av en fiskebåt på väg i land med sin fångst? Isle of Man.
De dramatiska klipporna på Ynys Môn önskar alla på Åland en god jul.


Dear Friends,
    "I want you to know, wherever you go, along life’s way, that I am your friend, ’til all the days end, and twilight stars wend, forever away.”

We are the 'Friendly Games'. We bring islands together in sport and friendship. Preparations for NatWest Island Games in Bermuda 2013 are well underway
Christmas is special. It is that time of year when we think of all our friends from all over the world. At Christmas we all become closer together than any other day of the year, despite the fact that we are geographically separated.  After a few days of contemplation the New Year will arrive and will bring a year of sport and a year of challenges.
The IIGA Executive Committee wish you a prosperous New Year and wish you all the best in your preparations for Bermuda.

Jorgen

torsdag 22 december 2011

Kurderna vet att festa

Det är kurd man borde ha varit. Då hade det blivit partyparty i dag för att fira att vi går mot ljusare tider igen. Men hårdhudad lutheran som man är blir det inget hejsansvejsanparty inte. Här i karga Nord biter vi ihop käkarna ytterligare lite till för att härda ut. Går vidare genom livet med rak rygg och styv krage.

Det är alltså vintersolstånd i dag och man borde ha haft vett att välja sin religion. I dag festar kurder och många andra. Och vi med, förr i tiden. När Hagbard bestämde enligt Helgas riktlinjer var det ordning. Då vankades ett fett midvinterblot denna dag. Med hjälp av lämpliga offer blidkades gudarna som lät solen komma åter. Och detta visste ni troligen inte men precis det solhjulet utvecklades senare till det vi i dag kallar jul i Sverige, Danmark, Norge, Finland och Baltikum.

Därför blir det nog att i kväll hålla på traditionen och servera offra lite till gudarna. Kanske nåt kex och ett litet glas rött blir lagom, för att inte späka sig för mycket så här dan för dan före Dan.

Njut av stunden Gott folk!

Det här är en skön kille!


Och det här är en skön låt



Och till sist – en skön tomte

Av Viktor Rydberg, första gången publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881, för 130 år sedan. Och den håller ännu. Sådana ord vill jag också lära mig leverera!


Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen —
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; —

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick — men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

onsdag 21 december 2011

Vilka unga! Vilken skola! Vilken fest!

Ramlade in på Strandnäs skolas julfest i går kväll och blev som alltid lika imponerad. Festprogrammet som gjordes upp av skolans niondeklassister höll världsklass. Härliga skämt, frejdiga kommentatorer, skojiga skämt, stor hjärtlighet och lite bus. Precis som det ska vara! Kreativiteten är absolut ingen bristvara i Strandnäs skola.

Det är som alltid också befriande att se en lärarkår som hänger med och bjussar på sig själva. Auktoriteter bli ännu starkare genom att inte ta sig själva på alldeles för stort allvar. Livet är för kort för att gå allvarlig genom det.

Till alla i skolan. Ha en riktigt God jul och ett gott nytt år! Tack för året som gått och showen vi fick!

”Vi som var där”

Bilden är kanske ingen höjdare, men den är på riktigt! ”Det var bättre förr”, var förresten festens tema.

Talet om siffrorna

Okej, håll i hatten nu, medborgare. Ett sådant här långt blogginlägg borde man få nåt slags pris för. Det är tisdagens tal med anledning av Finans- och näringsutskottets betänkande till Ålands lagting. ”Sug i er!”, som vi brukade säga förr:

Men först en bild som lättar upp det hela lite:

I morgon är det vintersolstånd. Då blir det ljusare igen. Men ekonomiskt sett i Europa, Sverige, Finland och på Åland är det fortsatt rätt skakigt.

Talet till lagtinget:

         Ålands lagting, 20.12.2011

Fru talman,
kära kolleger i Ålands lagting. Inom finans- och näringsutskottet har vi haft några intensiva veckor bakom oss. Den 21 november fick vi den förra regeringens budget för 2012 på vårt bord. I fredags satte vi sista handen på utskottets betänkande och gjorde det offentligt. Det är ett betänkande jag på vårt utskotts vägnar är stolt över och jag vill redan inledningsvis passa på att tacka vår utskottssekreterare Niclas Slotte och alla de utskottsmedlemmar som bidragit till slutresultatet för gott samarbete. Jag nämner ingen för att inte glömma någon. Eller förresten, några av mina kolleger, de i opposition, återkommer jag till lite senare.

Nu är jag än så länge ny i dessa sammanhang liksom flera andra i vårt utskott. Kanske är det därför som diskussionerna och behandlingen löpt framåt på ett synnerligen konstruktivt sett. Fast jag föredrar att se det som en genuin omtänksamhet om hela Åland. För en sak stod oss i utskottet väldigt klart redan efter de första dagarnas höranden. Den ekonomiska världen är på väg att förändras dramatiskt. Det som började rätt avlägset i Grekland och möjligen USA har under hösten spritt sig över hela euro-området och tvingat snart sagt alla EU-länder att skriva ner sina ekonomiska prognoser rejält. Detta kommer att bromsa den för nationalekonomiernas vällevnad extremt viktiga tillväxten. När folk saknar pengar köper de mindre vilket syns i samhällskassorna. Någon större förbättring står heller inte för dörren. På kort sikt förblir räntorna hos oss låga medan de sett över de närmaste två åren mycket väl kan börja stiga igen. Kristider betyder också att bankerna stänger låneluckan och ser om sitt eget hus. Det behövs särskilt efter den fastställda höjningen av bankernas kapitalkrav som blev klar i november och inte hjälpte upp situationen. Penningmarknaderna i Europa befinner sig i nåt slags kramp just nu, i väntan på beskedet om den färska finanspakten ska rädda eurosamarbetet eller inte.

Detta hände snabbt. Hur snabbt kanske bäst illustreras av utvecklingen i Finland. Om jag snabbt backar bandet krympte samhällsekonomin i Finland med åtta procent år 2009. Det var rena rama fria fallet. Under år 2010 inleddes en upphämtning som kanske inte var urstark men heller inte obetydlig. BNP växte under fjolåret med 3,6 procent. I år började det bra med siffror på uppemot 5,5 procents tillväxt under det första halvåret. Efter det tog bränslet slut. Under det sista halvåret räknar de viktigaste institutionerna med noll procents tillväxt för finländsk del. Om ens det. Sanningen är att den europeiska skuldkrisen fått allt att stanna. Och ett land som Finland som levt högt på sin export tvingas nu tänka om. Den finländska ekonomin är på väg att krympa vilket i sin tur får konsekvenser för Åland. Klumpsumman riskerar på sikt att sjunka till följd av att hela landets skattekraft minskar. Ålands viktigaste näringsgren, sjöfarten, drabbas ännu snabbare av nedgången när det gäller exportindustrin där de största kunderna finns.

Ett glädjeämne, om än något skakigt, är Sverige. Den svenska ekonomin har hittills klarat sig hyfsat om den än för ögonblicket är lite krasslig. Däremot har arbetslösheten slutat öka och förväntas ligga stadigt på 7,5 procent även nästa år. Det är betydligt bättre än i Finland där man i dag ligger på 7,9 procents arbetslöshet men räknar med att den siffran stiger rejält under nästa år. Skillnaderna mellan våra två grannekonomier är att man i Sverige räknar med en återhämtning i slutet av år 2012 medan motsvarande i Finland inte sker förrän tidigast året därpå.

När det gäller Åland stannar vi troligen på en nolltillväxt för år 2011. Det är såklart inte bra. Inflationen är högre hos oss än hos våra grannar och någon reell tillväxt är därför inte att vänta under överskådlig tid. Arbetslösheten är sett bland hela befolkningen bara 2,8 procent vilket är mycket positivt. När det gäller en ö ute i ett hav är det antalet arbetsplatser som sist och slutligen räknas. Därför är det illavarslande att ungdomsarbetslösheten i dag är 6,2 procent och väntas stiga redan till nästa år. De flesta siffror och trender pekar alltså åt fel håll just nu. Med ett glädjande och viktigt undantag. Inflyttningen fortsätter. Vi blir några fler ålänningar för varje år som går. Folk inte bara från våra närrregioner väljer att bosätta sig i vårt sist och slutligen fantastiska, kreativa och inspirerande landskap. De kommer från hela världen. Det är bra. Vid sidan av arbetsplatser är befolkning varje liten ös största tillgång. Därför är det viktigt att alla vi som sitter här är med och aktivt tar emot de nya ålänningar som väljer att flytta hit och bli vad vi är: öbor och ålänningar. Bara genom att vara välkomnande och generösa försäkrar vi oss om att vår ö även i fortsättningen är en dynamisk plats att leva på. Och som vi alla vet är ett leende en av få saker som faktiskt inte kostar. Tvärtom.

Mitt i allt detta ekonomiska krisbygge ska Åland förvandla ett för närvarande strukturellt budgetunderskott på kanske tjugo miljoner euro per år till en budget i balans. Smaka på det. En budget i balans betyder att inkomster och utgifter är i stort sett lika stora för varje år. Och eftersom vi för ögonblicket inte kan göra så värst mycket åt inkomsterna är det på utgiftssidan vi måste jobba.

Fru talman,
Budgeten för 2012 kan mot den här bakgrunden liknas vid en gammal karta som inte längre stämmer överens med den nya verkligheten. Där det förr var jämnt eller rentav nerförsbacke är det nu motlut. Det kan ingen lastas för. Tiderna har förändrats radikalt och hastigt. Därför är det heller ingen idé att i alltför hög grad se bakåt och leta fel. I lägen som detta är det viktigare att se framåt och leta rätt. Om vägen hittills varit bred och inbjudande till hög fart får vi i fortsättningen börja betrakta den med större misstänksamhet och anpassa farten efter omständigheterna.

En sak är nämligen fullständigt klar. Landskapet Åland och Ålands landskapsregering liksom vi som sitter i denna sal måste i fortsättningen tänka inbesparingar, inbesparingar och inbesparingar. För att vända denna ekonomiskt svajiga skattefinansierade buss måste varje utgift synas i sömmarna, varje investering vägas på silvervåg, varje nyanställning granskas ur ett nödvändighetsperspektiv. Tiderna är hårda och kan bara mötas med list, snålhet och mod. List för att hitta lösningarna och affärerna som andra inte ser. Snålhet för att säga nej där det hade varit enklare att säga ja. Mod för att genomföra de förändringar som är nödvändiga. Genom att sköta om vår gemensamma kassa i dag försäkrar vi oss om att ha det bra även i morgon.

Fru talman,
Vårt betänkande talar för sig självt men jag vill ändå lyfta fram några saker som jag tror är viktigare än andra. Som till exempel varför utskottets majoritet valde att förkasta samtliga de motioner som lades av oppositionen, sexton stycken. Ni och många andra undrar säkert om inte en enda av dem var tillräckligt bra för budgeten 2012. Svaret är att ja, det var de. Varenda en av budgetmotionerna bar med sig förnuft, ansvar, engagemang och – politik. Varenda en av dem tillförde innehåll till diskussionen och fick oss alla att se på verkligheten ur olika och nya perspektiv. Ändå förkastades de allihopa. Skälet till det är det sistnämnda – politik.

Alla vi som sitter här arbetar med Ålands bästa för våra ögon. Det tvivlar jag inte på för ett ögonblick. Men vi ser olika på var åtgärderna just nu ska riktas och i vilken takt olika saker ska göras. Politik är inte bara tyckande, det är också timing. Av det skälet har utskottets majoritet valt att förkasta oppositionens budgetmotioner för att ge den nya landskapsregeringen möjlighet att forma sin egen politik. Utan att känna sig bunden av det andra bestämt. Det ingår också i vårt parlamentariska system. Däremot vill jag passa på att rikta ett särskilt tack för gott samarbete till de utskottskolleger i den nuvarande oppositionen som jobbat hårt med sina motioner och sett till att vi alla är på tårna.

Fru talman,
Jag är säker på att den liggande budgeten och denna framställan skapar mer debatt. Så ska det vara. Jag vill ändå ta tillfället i akt och utveckla utskottets resonemang när det gäller några olika områden. Vi börjar med det för varje organisation så livsviktiga ledarskapet. Utan tydliga ramar och givna riktlinjer är det omöjligt att skapa ordning och reda och arbetstrygghet. Om vi ska nå vårt gemensamma mål med en budget i balans börjar det i vår egen butik. I detta hus vilar ett enormt ansvar på oss som sitter här i salen. Vi utgör exempel och förebilder. Det vilar också på ministrarna i Ålands landskapsregering, på de ledande tjänstemännen och på alla andra. Vi måste försöka mer. Vi måste ta ytterligare ett steg fast vi är trötta. Vi måste tänka klart fastän hjärnan vill annat. Vi måste alla jobba lite hårdare. Något annat sätt finns inte. Utskottet understryker, enhälligt, mot bakgrund av detta att landskapsregeringen måste ta ett helhetsansvar för löneutvecklingen inom landskapets områden. Lönesättningen ska vara rättvis och det börjar bli dags att göra som man gjort på de flesta andra håll. Utred möjligheterna att gå in för en lönesättning baserad på arbetsvärdering. Det är landskapsregeringens och de ledande tjänstemännens ansvar att hålla alla anställda vid gott humör, att gjuta mod i dem när det behövs och att inspirera dem att känna stolthet för sitt jobb. Det är den enskilt viktigaste uppgiften när det handlar om ledarskap. Den som känner rädsla eller ängslan inför vad som komma ska löper risk att inte våga ta det ansvar som ibland krävs. För att på sikt bringa en budget i balans behöver vi en modig och stolt förvaltning!

Det krävs också djärvhet inför det jobb som väntar. Vi ska till exempel se över den samhällsstruktur som skapat det Åland vi i dag älskar. I går fick vi en viktig väckarklocka i nödropet från Sottunga. Att förändra är ingen enkel uppgift. Det är närmast som ett väldigt schackspel. Flyttar man en pjäs får det konsekvenser på resten av brädet. Ändå måste det göras om vi i längden ska lyckas bygga ett ännu bättre samhälle. Vi i finans- och näringsutskottet ser fram mot fortsatta initiativ i den riktningen från regeringens sida.

Jag vill också nämna varför utbyggnaden av ett besökscenter i Bomarsund är struket. Det är en direkt följd av det jag började denna presentation med. Bristen på pengar och osäkerheten inför framtiden. Ett samhälle är som vilken familj som helst. Om det saknas medel går det inte att investera. Ändå känner jag stor sympati med Bomarsund och dess historier. Det börjar förvisso bli ett tag sedan Krimkriget pågick men historierna från den tiden är alltjämt tankeväckande och på riktigt. Som världens kanske förnämsta tapperhetsmedalj, Victoriakorset. Det allra första delades ut till irländaren Charles Davis Lucas för att han i strid med order och med sitt eget liv som insats lyckades kasta en brinnande granat till sjöss från sitt fartyg Hecla som med listiga manövrar och nya farleder lurat det ryska försvaret och just då intensivt deltog i bombardemanget av fästningen. Hade inte Lucas och de andra lyckats då, hade vi kanske inte haft något lagting i dag. Detta utspelade sig sommaren 1854 men är fortfarande en historia att glädjas åt. Det är inte nog med det. Victoriakors nummer två och nummer tre delades också ut för visad tapperhet i samband med striderna om Bomarsund. Detta är inte bara något att prata om i stugorna när mörkret faller på. Det är också en historia som särskilt britter älskar. Om det är något de håller av så är det sina tapperhetsmedaljer i allmänhet och sina Victoriakors i synnerhet. Men trots det har utskottets majoritet inte ansett det vara värt 3,5 miljoner euro att bygga ett besökscentrum i Bomarsund. Det är som det är men jag tycker vi och alla andra inblandade inte får ge upp för det. En historia kan berättas även utan stora investeringar. Det gäller bara att finna nya vägar. Precis som britterna och fransmännen gjorde i Bomarsund.

Det här är mitt allra första betänkande kring en budget i landskapet Åland. Inför detta tänkte jag gå tillbaka i arkiven för att bilda mig en uppfattning om hur man gjort förr. Jag valde att avstå för att jag tror att det vi står inför på riktigt kräver nya sätt att tänka och nya sätt att tackla gamla problem. Ska man förändra något strukturellt måste man våga söka andra vägar framåt.

Fru talman,
Med hänvisning till allt detta tror jag det är riktigt att sammanfatta finans- och näringsutskottets betänkande i en direkt uppmaning till regeringen inför den kommande tilläggsbudgeten. Ta med er dessa ord, gå tillbaka till era kontor, dra upp riktlinjer för nya kartor som bättre passar till dagens verklighet. Gör de gärna digitala så de går snabbt att förändra. För om man inte är beredd att anpassa sig till verkligheten kan det lätt gå som det gick för ryssarna i Bomarsund. De trodde de kände till geografin i området, men blev rejält lurade av den modige Charles Davis Lucas och hans mannar. Tack för uppmärksamheten.

tisdag 20 december 2011

I dag blir siffrorna till ord

Klockan 09.30 i dag eller strax därefter. Platsen är talarstolen i Ålands lagting. Ordet är mitt. På agendan står betänkandet kring Ålands landskapsregerings budget för 2012. Som representant för finans- och näringsutskottet får jag börja.

Det ska man vara glad för. Lär nog bli ett och annat ord sagt i parlamentet i dag. För siffrorna är inte att leka med. Budgetförslaget är vad det är. Det är uppgjort av den gamla regeringen och det ska hanteras av den nya, såklart ingen drömsits. Den nya politiken kommer därför i praktiken att hanteras i den första tilläggsbudgeten som kommer senare i vår.

Men det är heller inte det svåra i dagens läge. Betydligt allvarligare är läget i omvärlden som egentligen omöjliggör säkra prognoser, ens på kort sikt. Kalla fakta i dag är att en hel internationell finansbransch går och funderar på om euron ska hålla eller inte. På samma sätt sitter en handfull och fler stater stilla i eurobåten och hoppas länspumparna ska orka hålla emot. Ungefär som gubbarna ombord på Sparta.

Och mitt i allt detta ska vi i vårt örike försöka få affärerna att fungera, folket att arbeta och vara glada samt främja besöksnäringen. Vi har många saker att ta tag i, gott folk.

Årets pepparkakshus är förstås självstyrelsegården. Delar av den ryker nog på fredag tillsammans med lite mögelost och kaptensglöggen (se nertill).
Denna vecka är bland annat tack vare dagens spännande plenum och ett glödhett projekt som närmar sig mål slutet på en av de intensivaste höstarna jag varit med om på länge. När fredagen är här ska jag sätta mig ner, pusta ut, äta revbensspjäll och sedan följa kapten Petterssons råd.

måndag 19 december 2011

Han gjorde som han hette

Man ska väl inte skratta åt döda människor men nog är det rätt skoj att den som uppfann faxen och färgscannern hette Rudolf Hell! För helvete vad man bråkat med fax i sina dagar.

För er som är yngre handlar det om en maskin med vars hjälp man kan sätta in ett papper i en maskin nånstans, därefter slår man ett nummer, så kommer det ut nån annanstans. Om man har tur. Lika ofta hände det nåt på vägen och allt bara försvann. Varför man inte använde epost eller internet, jaaadu... det vill ni bra gärna veta eller hur? Låt mig säga så här. Tiderna har inte alltid varit lika fungerande som i dag. Det har varit mycket värre.
Faxen på bilden har inget med innehållet i texten att göra. Det är blott en illustration.
En dag ska jag berätta om hur telex fungerade. För så gammal är jag! I dag skulle Rudolf Hell fyllt år om han fortfarande levt. Undrar vad han skulle tyckt om Facebook?

söndag 18 december 2011

Olika viljor men samma mål

Det råder ett så kallat strukturellt underskott om tio miljoner euro i landskapet Ålands finanser. Vi gör alltså av med ungefär tio miljoner mer än vi får in varje år. Det är naturligtvis inte hållbart. Ingen kan i det långa loppet göra av med mer än vad som kommer in (möjligen undantaget Grekland, Italien, Portugal och några till...). Därför måste vissa saker helt enkelt plockas bort från planerna.

Att hantera budgeten för 2012 är lite skruvat, om sanningen ska fram. Det är den gamla regeringen som lagt den utan att behöva ta ansvar för den. Tvärtom befinner sig några av de som lagt den nu i opposition med rätt (och skyldighet) att kritisera sitt eget arbete!

Den nya regeringen kan av praktiska skäl inte komma med så värst många nya idéer eftersom den tillträdde när budgeten redan var klubbad. Istället får den nya regeringen komma tillbaka med en tilläggsbudget senare i vår. Där ska tydligare politiska prioriteringar och klarare sparförslag komma. Det är inget önskemål utan ett krav baserat på dels vallöften och dels den verklighet som under hösten ramlat över hela Åland. Att pengarna i den gemensamma kassan är på väg att sina gör att kartan måste ritas om efter verkligheten. Det finns inga andra alternativ, även om Sjömansunionen verkar tro annorlunda.

Hungriga pojkar efter väl utfört värv. Från vänster Mika Nordberg, Niclas Slotte, Torbjörn Eliasson, Karl-Johan Fogelström, Torsten Sundblom, Brage Eklund och Petri Carlsson. Foto tog undertecknad.
Det här är några av medlemmarna i Ålands lagtings finans- och näringsutskott (FNU). Den är från i fredags och vi ska precis till att äta gulasch á la Bolstaholms gård för att fira att vi manglat oss igenom landskapets budget för 2012. Det har skett på rekordkort tid till följd av höstens val. Disciplinen i utskottet har varit världsklass. Diskussionerna ofta animerade men utfallet konstruktivt. Från en rent personlig synvinkel måste jag säga att det är en av de mest proffsiga och entusiastiska grupper människor jag någonsin haft förmånen att arbeta med. Viljan att förändra och förbättra är genuin liksom övertygelsen att det offentliga Åland står inför kraftiga sparåtgärder som först måste identifieras och sedan hanteras.

För även om det råder olika uppfattningar om hur slipstenen ska dras råder det nog inga tvivel om vad som är målet med all politik. Att bygga ett bättre samhälle för så många som möjligt. Det ska FNU försöka bidra till!

På tisdag klockan 09.30 ska FNU-betänkandet presenteras inför hela lagtinget. Missa inte det!

lördag 17 december 2011

Svensk synd och första flygturen

När detta skrivs ser det mörkt ut. Bokstavligen alltså, inte bildligt. Det är tidigt på morgonen och solen lyser bara med sin frånvaro. Framför ligger en lång dag med mycket arbete. Inspirerande jobb som så småningom ska resultera i något riktigt spännande!

Det är naturligtvis heller ingen vanlig dag. Det finns inga sådana. Alla dagar är ovanliga på sitt eget lilla sätt. I dag, fast för 108 år sedan, lyckades till exempel bröderna Wright för första gången med sina försök att erövra luftrummet. De flög. Sedan dess har människan gjort allt för att flyga högre och längre och snabbare. Det kallas konkurrens och nyfikenhet och är vad som behövs för att driva världen framåt.

Det är i dag också 22 år sedan Simpsons för fösta gången visades i TV, även det i USA. Tyvärr är det för tidigt på morgonen för att dra några större paralleller mellan de två definierande ögonblicken, men något finns det där...

När vi ändå är på gång och minns denna lördagsmorgon kan vi väl skänka våra kära svenska grannar en tanke också. Det är nämligen 60 år sedan ”Hon dansade en sommar” hade stor premiär. Det var inte vilken rulle som helst. Det var en skandalsuccé. Det visades naket i rutan för kanske första gången någonsin och underströk den svenska synden i en häpen värld. Filmen fick även Guldbjörnen vid Filmfestivalen i Berlin 1952 som första svenska film någonsin. För finsmakaren kan jag också meddela att ingen mindre än Stålfarfar Gustaf Håkanson medverkade på ett litet hörn i filmen!

Ulla Jacobsson och Folke Sundquist gav den svenska synden ett ansikte, eller egentligen två, 1951 med den svenska skandalsuccén ”Hon dansade en sommar”. Det var den här scenen som satte fart på moraltanterna och -gubbarna över i stort sett hela världen. 

fredag 16 december 2011

Så ska EU spara pengar

Har man bara åtta liter vatten som ska fylla ett tio liters ämbar gäller det att spela korten klokt. Den ekonomiska krisen har nu med kraft nått även EU:s inre kärna – kommissionen.

Allt är inte bara prat och planer. Inte ens i EU. Kommissionen har nu avlossat skarpa skott gentemot krisen. Det glassiga livet som EU-tjänsteman, i den mån det funnits, kan vara över. På själva Luciadagen antog kommissionen formellt sina sparplaner sina sparplaner. Det var inget nytt. Redan i somras, innan höstens kris var över oss, gick man ut med i stort sett samma information.

I det korta perspektivet, till 2020, ska det spara en miljard euro. I det längre handlar det om en miljard euro per år. Administrationen kostar i dag sex procent av EU-budgeten eller en procent av alla EU-länders BNP.

Åtgärderna är många och intressanta även för oss på Åland. För det är långt ifrån osannolikt att vi går samma väg här. Snarare är det här paketet att beteckna som en vägledning. Hela kommissionens förslag till Europarådet kan du läsa här (på engelska).

Det blåser kallare i EU

EU-kommissionen ska spara pengar. Det betyder kraftiga försämringar för de tusentals tjänstemän som varje dag jobbar med olika EU-frågor. Det är antagligen samma väg som många andra länder inom EU, även Sverige, Finland och Åland, kan tvingas ta.
• En minskning på 5 % av personalen vid alla institutioner under perioden 2013-2017, genom normal personalomsättning.

• En förlängning av minimiarbetstiden från 37,5 till 40 timmar i veckan för personalen vid alla institutioner, utan kompenserande lönejusteringar.

En höjning av den normala pensionsåldern från 63 till 65. Det ska bli lättare att arbeta till 67 år.

För att ta i beaktande den svåra rådande ekonomiska situationen kommer den särskilda avgiften (skatt utöver skatt på inkomst), som upphör att gälla år 2013, inte enbart att ersättas av en ny ”solidaritetsavgift” men även höjas till 6 % (för närvarande 5,5 %).

• Reglerna för förtidspension kommer att begränsas avsevärt (minimiåldern för förtidspension kommer att höjas från 55 till 58: möjligheten till förtidspension utan avdrag på de förvärvade pensionsrättigheterna kommer att minska med 50 %).

• Möjligheten för assistenter att nå upp till de högsta lönegraderna kommer att begränsas till dem som presterar bäst och som sökt och fått ett jobb med den högsta ansvarsnivån i denna kategori.

• Lönerna för ny sekretariatspersonal och kontorspersonal kommer att sänkas med omkring 18 procent.
    • Andra åtgärder innefattar följande: en ny, förenklad metod för att justera löner och pensioner utgående från de politiska beslut som fattats av alla 27 medlemsländer om ländernas nationella tjänstemän, en ny och förenklad undantagsklausul som gör det möjligt att snabbt reagera vid en ekonomisk kris, en minskning av det högsta antalet semesterdagar de anställda får för sin årliga resa till hemlandet från sex till tre dagar, ett nytt sätt att räkna ut avståndet till hemlandet som kommer att minska individuella tillägg, en förlängning av den maximala varaktigheten för kontrakt för kontraktsanställda inom institutionerna från tre till sex år, och enhetligare regler för anställda vid EU:s byråer.

I korthet så blir det att arbeta mer för mindre betalt. Svårare än så är det inte att lösa en kris. Eller lättare för den delen.

torsdag 15 december 2011

Sex har förlorat nerven

På den gamla goda Google-tiden när internet var en fluga som snart skulle försvinna och datorerna måste skötas via tangentbord var sex det som drev utvecklingen framåt. Här sviktar mitt minne men om inte hela så åtminstone halva tio-i-topplistan över sökord kretsade kring umgänge mellan man och kvinna. Ja, ska sanningen fram så mycket mer än det också.

Döm om förvåningen nu då Google Sverige visar de populäraste sökorden på världens mest använda sökordsapparat. Det är inte vad det varit, är min slutsats efter att ha läst denna Expressenblogg varifrån jag lånat bilderna.

Vad ska jag göra?
Vad har folk för fel som inte verkar klara av överhuvudtaget nånting nuförtiden?! Den frågan missade de. 
 Ytlighet, ditt namn är Google
Det är inte precis Rapport och Aktuellt som är populära i den virala världen.
 Bolibompa bara tvåa
Det hjälps inte men om man skulle ta tio personer som alla passar in på just de här sökorden och sedan sätta dem i ett rum. Det skulle i varje fall inte bli tyst då.
 Äta för att magra
Det enda förlåtande med detta är att vitt vin verkar på väg att bli pop igen.
 Åland rättar!
Plättar. Det heter plättar! Förutom amerikanska pannkakor som heter just det.
 Veronica who?!
Eric Saade och Veronica Maggio?! 
 Från sekt till sekt
I tiderna valde jag Mac för att jag upplevde PC-världen som alltför sekteristisk. Nuförtiden har rollerna förändrats och jag måste fundera på om det inte är dags att byta igen.
 Kom in i matchen
Eftersom ingenting mänskligt får vara en främmande skulle jag verkligen vilja träffa snubben som googlar på Google. 

onsdag 14 december 2011

Röd matta för kineserna

Framtiden är kinesisk. Nu hoppar även trendanalytikerna på tåget från öster och pekar ut Kina som årets viktigaste internationella spelare. Av många olika skäl. Kineserna har pengar och kan stabilisera upp Afrika (vilket de gör), USA (vilket de gjort) och Europa (vilket de kan). Hur kommer då detta att märkas?

Det blir röda mattan överallt för dessa nya kolonisatörer. I hotellen, de lyxiga varuhusen, nöjesparker och överallt där man kan köpa nycklar för pengarna blir välkomnandet överdådigt på gränsen till servilt när det står China på passet.
Egentligen borde man ha fattat det för länge sedan. Alla nationer som klarar av att bygga något sådant som en mur som syns till rymden är inte att leka med i det långa loppet. Nu kommer kineserna med kraft.
Man brukar säga att historien går igen. Aldrig har det väl varit tydligare än i dag när de gamla världsresenärerna och erövrarna plötsligt inte längre har pengar och de nya tar över. Hittills har Made in China varit ett bevis på smaklös massproduktion och något man köper istället för det man inte har råd med. Den tiden är snart över.

Hur jag plötsligt kom att tänka på detta? Gå till Trendwatching själv och bli häpen. Eller ännu hellre. Bilda dig en egen uppfattning!

Andra saker man kan lära sig om året som kommer:

• Cash är inte längre King. Mynten och sedlar försvinner inte ännu. Men början till slutet för dem är här.
• Jakten slår köpet. ”Klippet” blir viktigare än någonsin. Inte för att folk inte skulle ha pengar. Utan för att prestigen ligger i att hitta den perfekta affären.
• Manicken är hälsan. I takt med att apparna utvecklas avvecklas den egna ansträngningen. Det är coolt att hålla sig frisk med hjälp av sin smartphone. Det är ocoolt att svettas. Hur man får ihop det är inte helt enkelt att begripa.

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...