fredag 12 juli 2019

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en novis med ytliga insikter är jag numera (snart) en veteran med stor kraft och massor av energi! #jpilagtinget #centern

Första perioden mellan 2011-2015 var jag ordförande i finans- och näringsutskottet och mycket annat vilket syftade till att driva igenom den dåvarande landskapsregeringens politik. Den senaste perioden 2015-2019 har jag utgjort opposition med allt vad det betyder. Ibland har frustrationen över vad som sker varit rätt stor. Till exempel över det elaka i beslutet att inte längre betrakta Vårdö som en skärgårdskommun. Eller det ekonomiskt okloka att bygga jättebroar på Föglö istället för en tunnel. För att inte tala om tondövheten i förslaget till ny kommunreform. Men låt oss glömma sådant för att nu blicka framåt. Jag representerar Centern vars övergripande idé är att se framåt; med lärdom i historien.

Inför nästa period vill jag på det övergripande planet arbeta för att stärka hela Åland. Jag vill att Åland ska få en tydligare plats i den nordiska och internationella gemenskapen och jag vill jobba för att våra besökande gäster ska bli fler. Detta är extremt viktigt för Åland för sist och slutligen behöver vi på Åland vår omvärld i högre grad än de behöver oss. Några områden av särskilt intresse är därför:

• Alla exporterande företag ska ges bästa tänkbara stöd i sitt arbete. Det kan handla om att integrera ny arbetskraft eller hitta nya marknader. Åland står och faller med exportintäkter och särskilt Stockholm spelar här en oerhört viktig roll. Jag tror att självstyrelsen kan bana väg för nya affärer. Näringslivet är jag själv en del av och därför något jag begriper på ett väldigt konkret sätt. Bland våra framtidsföretag tror jag vi till exempel har fiskodlingarna som levererar föda vars efterfråga är i ständigt stigande.

• Jag vill att Ålands plats i Norden och Europa ska bli ännu tydligare. Vår självstyrelse fyller snart 100 år och då är läge att berätta vilka vi är och varför vi finns. Detta lyckades jag hyggligt med under denna period; bland annat fick Åland för första gången någonsin ordförandeplatsen i BSPC i samband med den stora konferensen på Åland 2018. Nu är marken beredd för nya framstötar.

• Den åländska historien är inte berättad tillräckligt tydlig. I Bomarsund vände till exempel en del av världshistorien och här fanns dåvarande Ryssland allra viktigaste fästningsbygge. Hit skulle självklart också den stora champagnelasten som sjönk på vägen... Bomarsund förtjänar större synlighet än i dag och då är berättelserna extremt viktiga. Jag vill vara med och ladda det åländska varumärket och göra oss mer intressanta.

• Åland står och faller med sjöfarten och dess nätverk. Det åländska sjöfartsklustret är något som är ständigt närvarande och detta borde inte minst synas inom utbildningen. Jag vill göra Åland till föregångare när det gäller sjöfartsutbildning på alla plan. Vi har alla förutsättningar och måste nu bara samarbeta bättre för att klara konkurrensen med omvärlden.

• Jakt och jägare står mig nära och det är hållbarhet på riktigt, inte bara fina ord. En jägare tar av överskottet i naturen och förvandlar det till mat. Jägare är djurens bästa vänner och garanter för långsiktighet och miljöomtanke. Ju fler jägare vi blir, desto bättre mår vår natur.

• Sport är vägen till friska samhällen och starka människor. Detta har jag sett både hemma och utomlands där jag varit med och utvecklat NatWest International Island Games eller öspelen till en internationell organisatör av högsta världsklass.

• Jag vill att vi alltid ska utveckla vårt samhälle men tror inte på konstgjorda kommunreformer som saknar delaktighet och mål.

• Jag vill bygga en tunnel till Föglö. Detta skulle spara massor av pengar i förhållande till dagens snärjiga och ålderstigna färjetrafik och det skulle sätta fart på hela den annars tynande skärgården.

• Jag vill stärka arbetet mot beroenderelaterade sjukdomar. En av de mest djävulska är missbruk, i högre grad än vi tror alkohol. Beroendesjukdomar syns inte men slår hårt och är extremt dyra; på alla plan. Därför vill jag att vården av dessa ska ske inom ramen för ÅHS vid sidan av kommunala mottagningar. Varje missbrukare som kan vårdas och botas är en jackpot för hela samhället. 


Om du vill, är jag beredd att fortsätta arbetet i Åland lagting med att stärka hela Åland i Finland, Sverige, Norden, Europa och världen.

fredag 5 juli 2019

Fisk är del av framtiden

Världen behöver mer fisk. Efterfrågan stiger ständigt och allt fler inser vikten av och nyttan med proteiner i form av fisk. För att klara denna efterfrågan krävs odlad fisk och sådana odlingar har över tid inte alltid varit rätt skötta. De lokala utsläppen har varit för stora vilket lett till en opinion som tydligt tagit ställning gentemot odlingarna.

Fast i dag är det andra tider och utvecklingen går snabbt framåt, dels i form av landbaserade odlingar men också i form av förädling av havsbaserade anläggningar och operationer. Utsläppen är mycket mindre än tidigare och hållbarhetstanken lever sida vid sida med de åländska företag som rätt framgångsrikt är med och förser finländarna med fisk.

Jag tror på ett åländskt näringsliv som ges åtminstone samma förutsättningar som vara konkurrenter. Åland är en ö som står och faller med arbetsplatser. Fiskodlingar är en bransch som inte är perfekt (tror för övrigt inte det finns många sådana branscher) men som arbetar hårt med att bli bättre. Jag tror Åland kan spela en viktig roll i detta samtidigt som vi skapar arbetsplatser hemma och i skärgården. Därför skrev jag en insändare som  löd så här:

Kan vara klokt att satsa på fiskodling

Man ska såklart aldrig dra långa slutsatser av enstaka händelser. Ändå är det svårt att låta bli efter att ha läst Olof Öströms insändare om fiskodling och skärgården i gårdagens lokala tidningar jämsides med börsnyheterna i affärstidningen Dagens Industri.

Öström slår fast att vattenbruk är en extremt viktig del av framtiden och att om inte Åland är på tårna blir vi frånsprungna. I DI samma dag hissas branschens jättar som börsens vinnare.

Vi vet i dag att världsmarknaden (och hela Finland) vill ha mer fisk till mat åt människor. Det finns alltså hög efterfrågan på en vara som ålänningar, på empiriska grunder, begriper. I skärgården finns kunskap i odlingsteknik, naturresurser, logistik, marknadsföring och ekonomi. Alla insikter väsentliga för ett framgångsrikt företag.
Om vi verkligen vill att skärgården ska leva borde fiskodlarna ges möjlighet att växa istället för att, som nu, stoppas och ledas till andra sidan Skiftet. 

Fisk är bra och hälsosam protein, det finns efterfrågan och arbetsplatserna är nödvändiga. Det gäller dock att minimera och neutralisera miljöpåverkan. LR borde, tillsammans med branschen, aktivt arbeta för att identifiera lämpliga platser för nya odlingar.
Säg alltså ja mer än nej till utveckling och se till att kassarna sköts med så lite utsläpp som någonsin är möjligt. Ska vi utveckla Åland, skapa arbetsplatser och förbättra konkurrenskraften gentemot omvärlden måste LR och företagen samarbeta med varandra.

Jörgen Pettersson (C)
Lagtingsledamot

Så här kan en odling se ut. Med dagens teknik är det möjligt att driva fiskodlingar på ett sätt som rimmar bättre med hårdare miljökrav än tidigare.

tisdag 2 juli 2019

Utred tunnel, bäst för alla

Problemet på Åland just nu, i vart fall ett av dem, är Ålands landskapsregering. Där finns noll och inget intresse av att lyssna på det sunda förnuft som alltid präglat Åland. LR ägnar sig i dag åt att slita sönder det samhällskontrakt som skapat trygghet och delaktighet genom att peka med hela handen utan ordentligt beslutsunderlag.

Tag till exempel kortrutten och de ofattbara miljoner  man avser plöja ner i en bro på Föglö i syfte att förkorta en färjtur med tio minuter. LR har i dag förlorat kontrollen över hur Åland utvecklar sig. Det har blivit viktigare med konflikter än med lösningar vilket är synd på många sätt. Jag vill att vi med det snaraste drar i bromsen för det som nu händer på Föglö och tittar närmare på det tunnelprojekt som privata entreprenörer tagit fram.


Tunnel bäst för hela Åland

Politik handlar om att skapa förutsättningar för en vettig vardag. Lyckas det uppstår framtidstro och tillväxt i form av nya företag och människor. Jag är övertygad om att en tunnel till Föglö inte bara skulle göra skärgården mer livskraftig; den skulle dessutom göra hela Åland större och mer attraktivt för inflyttare.

På Färöarna som på väldigt många sätt kan jämföras med Åland, befolkningsmässigt och administrativt, har man systematiskt knutit samman öarna med hjälp av fasta förbindelser och sett effekter som stärker hela ögruppen. Det vill jag se även på Åland.

Men blir det inte alldeles för dyrt? Och är det värt det? Svaret på den sista frågan är klart ja och på den första lika tydligt nej, jämfört med dagens kostnader.

En investering i en tunnel är ekonomiskt mer fördelaktigt jämfört med att lappa och laga i form av någon bro här och någon kaj där som förbinds med en färja. Detta har hittills inte förändrat någonting när det gäller viljan att bosätta sig eller starta företag i skärgården. Skärgårdstrafiken fyller sextio år i år och trots stora investeringar har befolkningstrenden bara gått neråt.

Just nu står landskapsregeringen i beråd att bygga en bro för 27 miljoner euro och en färja för 47 miljoner euro. Till detta kommer investeringar i starkare elnät, större hamnar och uppdaterade farleder varför notan sannolikt stannar på uppemot 80 miljoner euro, kanske mer. Detta håller i allra bästa fall kanske 40 år varefter samma investering måste göras på nytt. Något mervärde uppstår inte; man måste fortsättningsvis hålla tidtabellerna och stå i köer och fundera på om färjans kapacitet räcker till – vilket den sannolikt inte gör under högsäsong. När bilarna från Sottunga och Kökar ska lastas på Föglölinjen finns det inte en chans att lastdäcket räcker till.

Hur mycket en tunnel egentligen kostar är dessvärre inte möjligt att säga med exakthet men på basen av alla de tunnlar som byggts på Färöarna, Island och i Norge är det rimligt att 150 miljoner euro skulle räcka till för hela sträckan mellan Svinö och Degerby.

När tunneln är byggd kommer den att vara i funktion minst åttio år, förmodligen längre. Enkel matematik gör alltså att en tunnel kostar 1,7 miljoner euro per år samtidigt som den gör resandet enklare och förutsättningarna tydliga. Föglö skulle förvandlas till ett åländskt Lidingö och den övriga skärgården skulle ta ett enormt steg närmare Åland. Fördelarna är många fler:

• Landskapet Åland behöver inte investera en enda euro i projektet. Finansieringen sker genom årliga ”avbetalningar”.

• Två färjor kan dras in; Föglölinjen och minst en på den södra linjen/ tvärgående.

• Mängden utsläpp från skärgårdstrafiken minskar med 6.000 ton koldioxid per år. Bara Föglötrafiken beräknas minska med 3.000 ton vilket betyder hållbarhet.

• Det är rimligt att uppskatta en årlig inbesparing, jämfört med dagens trafik, till åtta miljoner euro per år.


Själva tunnelbygget kan finansieras i form av ett samarbete mellan entreprenörer, finansinstitut och det offentliga Åland. Sådana lösningar hör till vardagen och går i korthet ut på att tio procent utgör eget kapital (entreprenören), fyrtiofem procent lånas från Nordiska Investeringsbanken eller Europeiska investeringsbanken (inga konstigheter, NIB och EIB finns för att låna ut pengar och finansiera projekt som gagnar samhällen) medan resten (fyrtiofem procent) kommer från institutionella långivare som till exempel försäkrings- och pensionsbolag vars regelverk kräver långsiktiga placeringar.

När tunneln väl är byggd, helt utan insats från landskapsregeringen, börjar återbetalningen på säg fem miljoner euro per år i trettio år, en kombination av skattemedel och tunnelavgifter. I runda slängar ska 75-85 procent betalas av det offentliga Åland och resten av användarna. Till detta ska läggas räntor men sådant läget är i dag med minusräntor i till exempel Tyskland är förutsättningarna för förmånliga lån bättre än kanske någonsin.

Jag är medveten om att kalkyler är kalkyler men jag hävdar att en tunnel vore finansiellt klok och samhälleligt nödvändig. Ska vi göra Åland större och starkare måste vi våga pröva andra vägar än hittills. Det är vi skyldiga våra föregångare och våra barn. Vi har ett unikt läge att skapa gedigen framtidstro i en skärgård som sedan decennier tillbaka avfolkats. Samtidigt kan vi göra Åland större och därmed hela landskapet till en mer attraktiv plats för nya ålänningar

Jörgen Pettersson (C)
Lagtingsledamot

Ingen direkt klockren koppling till själva innehållet i texten men faktum är att strykning är något jag gärna ägnar mig åt. Man känner att det händer något och det ger utrymme för eftertanke.

fredag 28 juni 2019

Dags för Åland ladda för öspel

Det är dags för NatWest International Island Games eller öspelen som vi ibland kallar dem. Tävlingarna har utvecklats från en vild idé till en av Europas allra största flersportsarrangemang. I år är turen kommen till Gibraltar där tävlingarna startar på lördag om en vecka.

Den åländska öspelsorganisationen Åland Island Games gav tillsammans med en ivrig och arbetssam supporterklubb ut Öpslestidningen i veckan. Där skrev jag några ord för att dels berätta om vad som är på gång just nu och dels inspirera till initiativ från ÅIGA:s håll att på nytt ta sig an värdskapet. Så här föll orden.

Vi skriver lördagen den 6 juli 2019 och platsen är Gibraltar. Fler än 2.000 idrottskvinnor och -män står redo och förbereder sig lite nervöst för den högtidliga invigningen av NatWest International Island Games i skuggan av The Rock, klippan som sett civilisationer komma och gå.

Gibraltar är en plats som ligger mellan ”a rock and a hard place”, på ena sidan finns klippan och havet och på den andra finns Spanien. Ibland har frågan väckts varför Gibraltar är med i öspelen då territoriet de facto är kopplat till fasta Europa. I verkligheten är Gibraltar en lika tydlig ö som alla vi andra med dagliga utmaningar.
Öspelen är resultatet av internationellt samarbete och tusentals timmar träning, förberedelser och uppoffringar långt utanför det egna bekvämlighetsområdet. Så går utveckling till, man tar ett extra steg, försöker lite hårdare, misslyckas för att komma tillbaka och så vidare. Inom få områden som i idrotten blir det lika tydligt att man måste lära sig förlora för att lyckas med att vinna.

Gibraltar står värd för öspelen för andra gången och de gör det egentligen mot alla odds. Tävlingarna är i stora drag dubbelt så stora i dag som år 1995 när de tog ansvar första gången och redan då var det med darr på ribban som ”The Sunshine Games” kunde genomföras. Den här gången var timingen den rätta och Gibraltar med 30.000 invånare kan erbjuda en i stort sett nybyggd ”Games Village” som kommer att bidra till en fantastisk stämning bland alla tävlanden. När spelen är över ska den nybyggda byn användas som vanliga bostäder.

Gibraltar har dessutom investerat miljontals pund i anläggningar och infrastruktur enligt devisen att man vill själv vara fin när man står värd för kalas. Dessutom har öspelen ända sedan starten 1985 visat att kringeffekterna av varje öspel varit omfattande och lukrativa och därför värda varenda cent i insatser.

NatWest International Island Games står i dag starkare än någonsin. År 2021 träder Guernsey till som värd för tredje gången, 2023 är det dags för Orkney för första gången. År 2025 och framåt är ännu inte bestämda men intresset bland potentiella värdöar är stort och inbegriper just nu Ynys Môn, Isle of Man, Färöarna, Shetland, Menorca och så vidare. Öspelen är något som stärker ösamhällen och skapar framtidstro och där är det dags även för Åland att fundera på när en ansökan kan bli aktuell igen.

Med öspel är det som med idrott och mycket annat i samhället. Det gäller att alltid driva på och aldrig slå sig till ro. Världen är full av folk som blivit mätta och nöjda och därför satt sig ner för att vila och därmed bli frånsprungna och det vill vi inte att ska hända Åland, eller hur?

Öspelen på Gibraltar blir mina adertonde tävlingar i följd. Första gången spelade jag volleyboll på Isle of Man 1985, den sista gången som aktiv var jag med i guldlaget på Gibraltar 1995. Sedan dess har jag på ideell bas jobbat vidare i IIGA och jag har inte ångrat en sekund. Varenda gång jag ser hur förväntansfulla idrottare kommer in på stadion för öppningsceremonin får jag lite svårare att andas och mina ögon fylls av något som kan vara tårlikt. I just det ögonblicket är det värt varenda minut som IIGA-engagemanget kräver. Jag vill passa på att tacka Åland och alla andra öar som under alla dessa år och framöver betrott mig att hantera detta ordförandeskap och lovar fortsätta göra mitt bästa även den kommande fyraårsperioden.

Jörgen Pettersson
Ordförande i International Island Games Association

Var sak har sin tid. Inledningsvis tävlade jag i öspelen. I dag leder jag dem. Allt är lika skoj fast annorlunda.

torsdag 27 juni 2019

Fyra chanser för skärgården

Det är en ständig fråga, hur samhällen ska fortsätta utvecklas. Eller i vart fall inte avvecklas, när det gäller den åländska skärgården. Kumlinges kommundirektör Christian Dreyer skrev en insändare där han ställde frågan. Jag svarade så här:

En tunnel gör skillnad för alla

Det är ett lustigt sammanträffande i måndagens (17.6) Ålandstidning. Upptill på en sida undrar Kumlinges kommundirektör Christian Dreyer hur åländska politiker vill utveckla skärgården. Nertill bjuder Ålands landskapsregering in till möte gör att redogöra för hur nedläggningen ska gå till med hjälp av den tvingande kommunreformen. Dreyers fråga förtjänar ett svar och så här vill jag göra för att skärgården ska ha hyggliga möjligheter att klara sig framöver:

1. Bygg tunneln mellan Svinö och Degerby. Det är ekonomiskt klokt och utvecklingsmässigt närmast nödvändigt. Hela Åland skulle växa och kunna dra nytta av en närmare skärgård.

2. Se till att varje skärgårdskommun även framöver kan förbli en självstyrd kommun med alla dess möjligheter. Kommunkansliet ska vara navet och dynamon i samhället.

3. Återupprätta Vårdö som skärgård och inkludera kommunen i trafiksystemet.

4. Tydliggör berättelsen om hur enastående Brändö, Kumlinge, Vårdö, Föglö, Sottunga och Kökar faktiskt är. Man har inte riktigt levt utan att ha upplevt åländsk ö-hopping. Detta kräver marknadsföring och samarbete mellan alla berörda parter, i första hand företagarna och kommunerna i regionen.

Vilka berättelserna är? Till exempel Kumlingeslaget (då ryssarna drevs på flykt), pilgrimsvandringar, världens mörkaste himlar, de slätaste klipporna och mycket mer. Genom att tydliggöra fördelarna med allt skärgården är tror jag vi kan öka antalet besökare. På Åland har vi en spännande berättelse och det gäller att hitta vägar att nå våra inkringliggande marknader.

Jörgen Pettersson (C)
Lagtingsledamot

Nej, skärgården är långt ifrån bara vackra klippor och ljudet av vågor. Det är upptäckarglädje, inspiration, spänning och mycket mer.

måndag 24 juni 2019

Midsommar på Notudden

Midsommarstången vid Notudden i Mariehamn sköts av ett litet men villigt byalag som heter Kasberget Apalängen och finns i norra stan. Liksom Asterix och Obelix upprätthåller vi vårt lilla rike med centrum vid Notudden där vi ser till att Valborgsmässo- och midsommarafton firas med ordning. Så även i fredags.

Själv är jag ordförande i detta byalag och imponerad av kraften i gemenskapen. När många gör saker tillsammans blir det både enkelt och skoj, samtidigt. Årets tal till sommaren, solen och kärleken lät ungefär så här:

Kära midsommarfirare, vi är där igen, där vi egentligen alltid vill vara. Mitt i sommaren med det bästa fortfarande framför oss och någorlunda minnen från vintern som lämnat oss. Vi har klarat av en löftesrik vår och ser fram mot en skön sommar.

Men innan vi fortsätter den färden och ger oss hän med våra närmaste finns chans till en stunds eftertanke mitt i allt det vackra.

Den här midsommarstången restes första gången år 1975, för 44 år sedan. Sedan dess har Kasberget Apalängens byalag med precisionen i ett atomur skött om att kronorna är vackra och att stången reses mot den aftonröda sky som infaller lite senare i kväll. Detta sker i dag med hjälp av våra stångkaptener Erik och Jonathan som vunnit sina insikter med hjälp av vår tidigare kapten Ralph som frikostigt delat med sig av tidigare erfarenheter. Vi gör alltså om en stund som vi brukar: alla händer behövs och sedan går det som det går innan det blir som det blir.
Här är en utvikning på sin plats. Till exempel talet till stången 2013. Och orden som de föll 2015. Och 2016.
Det finns sådana här dagar också skäl att reflektera över vad som hänt under dessa år sedan 1975. På den tiden var det fritt fram att köra bil utan säkerhetsbälte och rösträttsåldern var tjugo år. I dag skulle ingen komma på tanken att inte använda bilbälte och alla som är 18 får rösta. Tiderna förändras och gör det i allt snabbare takt, ju äldre man blir. Visst, alla av människans förordningar är kanske inte perfekta men på det stora hela har vi gjort mer rätt än fel och därför är världen bättre i dag än någonsin tidigare. För några av er som är här i dag är 1975 forntid och något som befolkades av dinosaurier och ryggradslösa djur, för de flesta av oss känns det som i går. Men under dessa år har utvecklingen rusat, och ändå inte. I Storbritannien var Margaret Thatcher premiärminister och i Sverige var Ingemar Stenmark i allt väsentligt kung. I dag känns det som England i Brexitsfotspår ägnar sig åt slalom och i USA känns det som världsfreden sköts avCharlie Chaplins lillebror.

Våra sprayflaskor drevs 1975 av freon vilket plötsligt framstod som ett miljöhot de luxe och förbjöds på stört för att rädda planetens ozonskikt. Ändå fortsätter vi elda med fossila bränslen som om varje dag vore den sista. Vi har gjort mycket men vi är långt ifrån klara.
Den första minidatorn släpptes 1975 och en japan var första kvinna att bestiga Mount Everest och rockbandet Rolling Stones fyllde tonåring. I dag finns datorn i varje telefon och jämställdheten är bättre än någonsin, om än inte perfekt. Det är väl egentligen bara musiken och Mick Jagger som inte förändrats alls under alla dessa år.

Allt detta är exempel på hur oerhört mycket som händer varje dag och varje minut och bevisar hur oförutsägbart vi människor lever. Mot den bakgrunden och för att mänsklighetens grundvalar om gemenskaphet och närhet fortfarande är väsentligt är det viktigt att hålla fast vid traditioner som blir vår snuttefilt då världen rusar.

Notudden är ett sådant andningshål. Här möts vi för att prata och dela ett skratt innan vi kastar oss tillbaka till verkligheten.
Under denna tid när världen förändrats har även Åland bytt skepnad. I dag är vi nästan 30.000 ålänningar som delar denna undersköna plats i världen. Här bor folk från 100 olika nationer världen över. Vi lever i dag på mycket mer än jordbruk och sjöfart. Här sköts IT-koncerner som spänner över hela världen, här tillverkar vi slangar somräddar liv i Colombia och på Grönland och så vidare, här är vi ett exempel på konfliktlösning som snart fyller 100 år och som borde användas mycket mer än i dag. Vi är kanske inte så många som bor på Åland men våra idéer är starka och vårt mod är stort. Vi vill vara en del av världen och önskar samtidigt att världen är en del av oss.

Det är inte alldeles enkelt att förklara för alla med en annan bakgrund än vår varför vi samlas kring ett stycke gammalt träd smyckat med löv och blommor och sedan dansar lustiga danser runtomkring den. Men vi får aldrig tröttna på att försöka. I dansen finns glädjen över livet och friheten att släppa loss. Midsommar är frihet, kärlek och omtanke.

Vårt byalag tjänar som ett gott exempel på viljan att göra bra utan att för den skull förvänta sig en belöning. I Kasberget Apalängens byalag gör vi som vi människor historiskt är lärda att göra. Vi fixar och donar för att vi själva tycker om det vi gör och för att ni kommer hit för att fira med oss. Svårare än så behöver livet aldrig vara.

Med dessa ord och snabba utblick hoppas jag ni tar tillfället i akt och byter några ord med någon ni aldrig pratat förut. Det behöver inte vara komplicerat, det räcker med en enkel fråga: Hur mår du? Vad vill du? Glöm för en stund bort prestationerna, jobbet och strävan efter något annat. Se er omkring. Se hur osannolikt vackert allting är runtom oss, lyssna på fåglarna, njut av dofterna. Känn sinnligheten och låt känslorna styra mer än förnuftet, bara för en dag. Livet är rätt upp och ner något vi varje dag ska tacka våra skapare för och det bästa av allt är att det är vårt eget. Vi väljer själva vad vi vill att det ska vara och hur det ska bli.
Ha en fantastisk midsommar och sköt om er själva och varandra. Håll dig frisk, se löftet i naturen, omsorgen om de du älskar och vår ständiga ynnest att kunna prisa livet, friheten, Åland och framtiden som i allt väsentligt, och om vi själva så vill, blir ännu bättre.

Byalaget bjuder i år, liksom tidigare år, på fika och glass. Om man vill får man bidra till vår verksamhet genom att sätta en slant i spargrisen men det är inte det viktigaste. Vårt mål med det vi gör är att skapa en plats där vi träffas, umgås och trivs. Midsommarstången är ett sätt att åskådliggöra skönheten i nuet och hoppet inför framtiden. Vi ska också dansa till tonerna av Greta Sundström och hennes väldresserade dragspel. Men först sjunger vi Ålänningens sång tillsammans.

Ha en underbar sommar, njut av sällskapet och samvaron med dina närmaste och framför allt. Bär med dig denna dag när hösten på nytt är här och livet fortsätter framåt, som det alltid har gjort!

Mor i Finströmsdräkt och undertecknad och Nova har det bra på midsommarafton.

Med Greta Sundström vid spakarna blir det aldrig tråkigt.

Jonathan, Erik och Ralph utbyter tips och råd inför resningen av stången.

Sedan 1975, åtminstone, har midsommarstången vid Notudden glatt alla gäster.

And there she goes!

Antagligen Ålands finaste midsommarstång!

Vi var nånstans kring 400 personer på plats i fredags.


onsdag 19 juni 2019

Centerns linje vann i staden

Med hjälp av skatter finansierar vi all samhällsservice. Skatter är nödvändiga för att vi ska känna stolthet över våra gemensamma egendomar. Ändå måste det sägas att skatter inte kommer från någon brunn utan botten. Vi kan bara finansiera välfärden genom att skapa förutsättningar för företag och entreprenörer. De MÅSTE ges rimliga möjligheter att investera med målet att skapa arbetsplatser.

Mot den ganska rudimentära bakgrunden var det ett enkelt beslut för mig att föreslå i stadsstyrelsen, där jag sitter som andre vice ordförande, att skatten på obebyggda tomter i Mariehamn inte borde höjas från tre till sex procent vilket stadsdirektören och alla andra i stadsstyrelsen ville. Jag förstår direktören som har till uppgift att dra in pengar och därför ska granska alla olika alternativ. Jag förstår inte de övrigas motiv och särskilt inte de förmodat borgerliga Moderat Samlings stadsstyrelseordförande Tage Silander som röstade för höjningen. Själv fick jag inte ens understöd. Suck.

Stadsstyrelsens behandling

De som röstade för att skatten skulle höjas från tre till sex procent: Tage Silander (MSÅ), ordförande, II vice ordförande Jonny Andersen (Lib), Julia Birney (Lib), Birgitta Johansson (ÅF, typ), Nina Lindfors (MÅS), Elin Sundback (S) och Henrik Löthman (S)
Den som röstade mot att skatten skulle höjas: Jörgen Pettersson (C).
Nåväl. När stadsfullmäktige sammanträdde i går kväll föll bitarna på plats och skatten röstades ner enhälligt vilket får betraktas som väldigt överraskande.

Sammantaget är det ett bra tecken, stadsfullmäktige väljer till skillnad från stadsstyrelsens majoritet att se till företagens behov och stadens långsiktiga möjligheter till skatteintäkter.

Tack stadsfullmäktige som gick på min linje och valde att låta skattesatsen för obebyggda tomter vara kvar på tidigare tre procent.

Nystart för grundskolan

De åländska skolorna håller så där i stora drag världsklass. Klasserna är tillräckligt små eller stora, lärarna åtnjuter huvudsakligen respekt och belönas hygglig, veterligen bättre än både i Finland och Sverige.

Åland styr sin egen grundskola och vi har alla möjligheter att göra den ännu bättre utan att vänta på andra. Den nuvarande grundskolelagen har hunnit bli tjugofem år gammal och det är dags för en ny vilken landskapsregeringen lämnat till lagtinget i mandatperiodens sista skälvande månader. Det är en omfattande lagstiftning som så där i stora drag håller måttet, enligt mig.

När remissdebatten kring lagen hölls i början av juni löd mitt anförande så här:

Talman,

jag tänkte ta tillfället i akt att ge en personlig betraktelse och några råd på vägen kring denna nya lag om barnomsorg och grundskola. Som ledamot i ett oppositionsparti är möjligheterna att påverka ett lagförslag rätt små men jag tycker på det hela taget att förslaget håller måttet. Utmaningarna i lagförslaget har redan lyfts på ett föredömligt sätt av vår gruppledare Harry Jansson och jag litar på att utskottet under hans ledning fattar kloka beslut inför det fortsatta arbetet.

Jag tänkte i några korta ord beröra den läroplan som nämns på minst 87 platser i lagförslaget och som i allt väsentligt är det som på riktigt gör skillnad för våra elever. Den nuvarande läroplanen gäller fram till den 31 juli 2021 och ska då göras om av en ny landskapsregering, antagligen med denna nya lag som stöd. Mot den här bakgrunden tycker jag det är viktigt att redan nu lyfta fram sådant som enligt mitt enkla förmenande är viktigt att minnas. I mitt arbete internationellt är det tydligt att just läroplaner och grundskola är något som allt fler är brydda av, inte minst tack vare en följd av större förståelse för barnperspektivet. Till följd av digitaliseringen har världen under de två senaste decennierna förändrats snabbare än någonsin hittills vilket ställt mycket av det vi trodde oss veta på ända. ABC och plus och minus är fortfarande viktigt men långt ifrån allt.

I arbetet inom BSPC, Östersjökonferensen, är utbildningsfrågor något som regelbundet diskuteras i olika sammanhang. Jag har identifierat några övergripande internationella mål med all form av utbildning och dessa vill jag vi ska minnas. Det är nämligen extremt viktigt att förbereda våra åländska unga för en framtid inte bara på Åland eller i Norden utan runtom i världen. Flyttningsrörelsen har antagligen aldrig varit starkare än i dag och det måste förbereda våra barn för. För att klara det borde vi redan i lagstiftningsprocessen därför tänka på följande:

Uppfyller lagstiftningen och den kommande läroplanen kraven på att allt mer utbildning borde ske utanför klassrummet och i högre grad innehålla fysisk aktivitet? I tider av mer stillasittande är det väsentligt att barn och ungdomar mer än i dag bereds möjlighet att röra på sig. Detta är en investering med oerhört god avkastning för samhället.

I det här sammanhanget vill jag gärna lyfta närvaron av digitala hjälpmedel i klassrummet. I lagförslaget sägs att skolan ska försäkra sig om att ”eleverna har tillgång till ändamålsenliga digitala verktyg”. Om detta ska uppmuntra användandet av läsplattor istället för riktiga böcker ber jag att få protestera. Jag hör nämligen till dem som inte är övertygade om den digitala tekniken när det gäller inlärning, åtminstone inte bara. Kalla mig gammalmodig men efter att ha läst boken Skärmhjärnan av psykiatrikern Anders Hansen och liknande känner jag mig stärkt. Den digitala snabbheten ställer till det på ett negativt sätt för väldigt många människor, både unga och äldre. I den mån ledamöterna i LKU läser böcker rekommenderar jag den varmt i fortbildningssyfte, den finns säkert i digital form och som talbok också. Det finns starka skäl för att ta det lugnt med den digitala hysterin i samhället. Jag tycker utskottet kunde ordna med ett hörande kring detta.

När det gäller till exempel hastigheten i den tekniska utvecklingen är detta något som påverkar den mentala hälsan hos våra ungdomar. Att alltid vara uppkopplad och förväntas svara på studs på än det ena och än det andra skapar stress, sömnsvårigheter och ångest. Detta är något som grundskolan måste hålla i minnet. Motsvarar lagförslaget förväntningarna på att lyfta arbetet kring mental hälsa och välbefinnande? Allt handlar inte bara om prestationer här i världen, man ska må bra också och alldeles särskilt i skolan. Vi vet att psykisk ohälsa växer bland unga och måste göra allt för att stävja den utvecklingen, även i lagstiftningen.

Detta lagförslag har att hantera en värld som vi ännu inte känner till. När dåvarande utbildningsminister Roger Nordlund drev igenom den nuvarande lagen för tjugofem år sedan var verkligheten fundamentalt annorlunda än i dag vilket är viktigt att bära i minnet. Då fanns inget som ens påminda om dagens mobiltelefoner. Vårt samhälle var i det stora hela ganska likriktat och homogent. I dag har vi som bekant fler ålänningar än någonsin på Åland med ett annat modersmål än svenska. Dessa basfakta gör att vi inte kan fortsätta som vi alltid gjort. Det har till exempel kyrkan gjort och antagligen är det därför som antalet församlingsmedlemmar fortsätter att minska; folk förändras som bekant. På grund av allt detta är det alltså otroligt viktigt att redan från unga år inse och respektera att världen består av en mångfald olika religioner, kulturer och språk.

Sammantaget ska vi fortsätta jobba för att varje ny generation ska bli lite bättre än den tidigare och hittills har vi som mänsklig art alltid lyckats. Tack och lov följde barnen på stenåldern aldrig de vuxnas råd. Hade de gjort det hade vi fortfarande stannat kvar där. Jag hoppas att utskottet i sitt arbete och i betänkandet lyfter fram behovet att de bärande delarna i alla form av undervisning är kommunikation, alltså läsning, skrivning och förmågan att lyssna samt matematik och digital förståelse. Allt detta är mer centralt i ett barns utveckling än någonsin tidigare och utgör utmaningar för oss alla. Men minns också att livet är en långsam promenad och att man ska ha skoj längs vägen.

Till sist. Jag tror det är helt rätt att gå in för konfessionslös undervisning kring religionsfrågor och satsa på livsåskådningskunskap. Det måste vara bättre att locka fler än färre och svårare är inte detta. Tack.

Bärande värderingar sådana de formulerats av Strandnäs skola, ett föredöme på nästan alla fronter när det gäller åländsk utbildning och integration.

Viktigt att berätta om Åland

Det pratas mycket om externpolitik och hur vi kan jobba för att Åland ska vara ett subjekt snarare än objekt när storpolitiken dansar. Min erfarenhet är att det som krävs är fotarbete och massor av möten, riktiga människor emellan. Av det skälet är det extremt viktigt att ständigt vara på tårna och förklara och berätta vad självstyrelsen är och hur Åland kan vara ett exempel även för andra.

När lagtinget strax innan sommaruppehållet diskuterade externpolitik sade jag följande och bad, på nytt, landskapsregeringen att återupprätta ett ordentligt Ålandskontor i Stockholm:

Talman,

i egenskap av den åländska BSPC-delegationens ordförande har jag ägnat de senaste tre fyra åren åt fotarbete i form av att åka runt och representera självstyrelsen i en familj där parlament från hela Östersjön finns med. Vår röst når uppemot 90 miljoner människor från alla länder runt vårt innanhav. Åland sitter med runt samma bord som Ryssland, Sverige, Tyskland, Norge, Danmark, Polen och många fler. Det är lätt att inse att det i sådana sammanhang är bättre att vara på plats än att stanna hemma.

Som ni alla känner till mynnade detta i fjol ut i att Åland bar ordförandeskapet och det medföljande värdskapet för hela Östersjökonferensen som bildades 1991 av Finlands riksdags dåvarande talman Kalevi Sorsa som ett sätt att skapa lugn och framtidstro i spåren av det kalla krig som på många vis förlamade regionen. BSPC har sedan dess gjort skillnad, mötet mellan parlamentariker har skapat förståelse och samarbeten över gränser som annars varit stängda. Tack vare platsen i BSPC har vi kunnat lyfta Ålandsexemplet och Fredens öar, neutraliteten, självstyrelsen och demilitariseringen. Efter mötet på Åland åkte till exempel Lettlands parlamentsledamot Aldis Lejins hem och lanserade Åland som en modell för att lösa Krimkrisen mellan Ukraina och Ryssland. Världen sköts av människor och människor går att prata med.

I detta BSPC-sammanhang är det utomordentligt tydligt att det personliga mötet gör skillnad. Detta vet bland annat lagtingsledamöterna delegationens vice ordförande Annette Holmberg-Jansson samt medlemmarna Sara Kemetter och Ingrid Zetterman. De har sett att när det gäller goda idéer för Östersjöns bästa spelar det inte så stor roll hur många invånare du representerar. Det handlar om kraften i tanken och möjligheten att göra sig hörd. Den har man bara genom att vara på plats.

Mot den här bakgrunden vill vi från Centerns sida tacka självstyrelsepolitiska nämnden för det klara besked man givit i betänkandet där man skriver ordagrant:

”Enligt nämndens mening bör landskapsregeringen undersöka möjligheterna att inrätta ett regionalt kontor för Åland och Sverige i syfte att åstadkomma en fast struktur för kontakterna.”
Vi kan bara hålla med och påminner om budgetmotion nummer 34/2018-1019 med rubriken ”Nystart av Ålandskontoret i Stockholm” som jag och Centergruppen lämnade in i höstas. I den redogjorde vi för självstyrelsens historia, Ålandsöverenskommelsen, och Finlands och Sveriges roll när det gäller det svenska språket, kulturella förhållanden och lokala traditioner.

Vår slutsats i budgetmotionen var ordagrant:

För att säkerställa att Ålandsöverenskommelsen efterlevs i praktiken bör Åland på nytt inrätta ett permanent Ålandskontor i Stockholm. Ett Ålandskontor skulle utgöra en tydlig bas för samarbetet inom en lång rad olika områden; näringsliv, språkliga frågor, kulturella utbyten, politiska initiativ.
Från Centerns sida har vi i alla tänkbara sammanhang lyft behovet av att återupprätta ett särskilt Ålandskontor i Sverige och stärka resurserna i Finland. Vi menar att detta inte bara är önskvärt och bra att ha. Vi tror mot bakgrund av hur det politiska livet fungerar är direkt nödvändigt att människor av kött och blod finns på plats. Tag bara det senaste regeringsprogrammet i Finland som ett exempel. Det har hyllats av både regering och opposition för tydliga Ålandsskrivningar. Tror någon detta hade varit möjligt utan en driftig och socialt skicklig riksdagsledamot? Om inte Mats Löfström hade varit på plats under förhandlingarna, tror ni faktiskt resultatet hade blivit lika bra? Vi tror inte det och jag tycker det är ett bevis för att personlig närvaro krävs. Det kan till och med vara på det viset att när allt mer kommunikation sker i sociala medier och liknande är det en fördel för den som behärskar det fysiska mötet.

Mot den här bakgrunden önskar vi i Centergruppen att landskapsregeringen tar sitt ansvar och följer självstyrelsepolitiska nämndens råd och inför höstens budget lyfter behovet och skapar utrymme för att stärka Åland och vår självstyrelse i såväl Sverige som Finland och i förlängningen Bryssel. Vår enda chans att på allvar göra vårt självstyrda örike till ett subjekt är att vara på plats där beslutsfattare möts och strategier skapas.

Här i EU-parlamentet i Bryssel avgörs frågor som har bäring även på Åland. Därför är det viktigt att aldrig vila när det gäller externa kontakter.



onsdag 12 juni 2019

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre det är antalet sopkorgar som är problemet när folk väljer att kasta skräp på gatan. Det är individen som gör fel, inte systemet.

När det däremot gäller hur vår stad sköts är frågan lite mer komplex. Övergripande betalar vi skatt för att våra gemensamma utrymmen ska vara snygga och inbjudande. Man kan till och med säga att vi betalar väldigt mycket för detta och därmed har rätt att ställa krav. När det gäller Mariehamn marknadsför vi oss på alla upptänkliga sätt och sätter in massor av arbete för att locka folk till staden. Mot den bakgrunden är det inte okej när förvaltningen väljer att se bort från slarviga gräsmattor och vildvuxna maskrosor.

Detta är synd och gör det svårare att locka återvänande turister. Detta blev extra tydligt i söndags då vi firade vår självstyrelsedag, årets viktigaste dag. De kryssningsresenärer som då strosade genom vår esplanad fick en mycket märklig bild av staden. Till detta kan man också lägga stadshusbacken och det sorgligt eftersatta området söder om hamnterminalen. Det är på något sätt provocerande när staden först investerar tungt i trivsel och sedan glömmer bort att sköta om det.

Här finns plats för bättring och därför skrev jag en liten insändare:

Dags för staden att vakna

Det finns sådant som är viktigare än annat att hålla i minnet, när man lever på sina besökare. Till det hör att ens hem ska vara snyggt när man bjuder gäster till fest.

I våras när årets kryssningssäsong inleddes med M/S AIDAcara uppdagades att staden tyckte det var för tidigt att öppna toaletterna på Lilla holmen.

I går hände det igen fast på ett annat sätt. Åland firade sin 97:e självstyrelsedag och vid kaj i Västerhamn låg kryssningsfartyget M/S Star Breeze med 200 passagerare. Några av dem valde att promenera genom vår esplanad vilken rätt skött hör till världens vackraste. Fel skött känns den slarvig och inte så välkomnande. Så var fallet i går, på årets i symbolisk mening mest betydelsefulla dag. Gräset var högt och maskrosorna hade tagit över.

Detta ska alltså ses som en vädjan till de som planerar insatser. Försök arbets så att gräset i esplanaden och staden är snyggt när vi firar självstyrelsedagen, och annars också. Det är något som alla skattebetalare, med all rätt, förväntar sig.

Om vi ska fortsätta att bjuda in folk är det viktigt att vårt hem är snyggt och inbjudande. Inte minst är det en god affär och i vart fall det brukar vara viktigt för alla ålänningar.

Så här ser det ut på den annars rätt mysiga uteplatsen söder om hamnterminalen. Goda ambitioner har förstörts av bristfälligt underhåll.

Detta har inte uppstått på bara ett år. Tydligt är det att man helt enkelt gett katten i skötseln.

Nova kollar förundrat på förfallet.

fredag 24 maj 2019

Nödvändigt rösta på Nilsson

Har i dag känt EU-kandidat Anton Nilsson på pulsen både i saklig och mer profan mening. I det sakliga pratade vi den sjöfart som är så extremt betydelsefull för att det åländska samhället ska kunna fortsätta utvecklas.

På det värdsliga planet genomförde vi en våldsam squashmatch på banan i Vikingahallen.

Squashen var en upplevelse på alla sätt. Nilsson och jag är till både kroppsform och spelsätt närmast identiska (jaja, min mage är större om ni nödvändigt måste veta sånt). Matchen lämnade därför och möjligen endel att önska gällande strategi och teknik.

Vi framstod i högre grad som två duellanter som möts på en dammig gata i Vilda västern och tömmer magasinen mot varandra utan att träffa den man siktar mot.

Det var en timme lunchsquash av bästa märke!

Som bekant bor det sunda själar i friska kroppar och en sådan har Anton Nilsson. Med sina fem år i EU-parlamentet som Nils Torvalds högra hand är Anton Nilsson överlägsen bland de åländska kandidaterna när det gäller insikt i hur de 751 ledamöterna av parlamentet arbetar och vad som måste göras för att förklara tingens ordning utifrån en åländsk horisont. Nilsson har också mycket goda insikter i hur sjöfarten fungerar och vad som måste till för att nå framgång och framtid. På den här länken finns några rader i Ålandsbloggen på Sjöfartstidningen där jag resonerar vidare kring detta.

Det är också tydligt att en röst som inte går till Anton Nilsson kan bli ödesdiger för hela Åland.

I går kom den senaste gallupen inför valet och enligt den hänger SFP:s nuvarande mandat (det som Torvalds har) på en skör lina. Därför är varenda åländsk röst extremt viktig.

Det vore fatalt om vi på måndag tvingas konstatera att åländsk splittring fått som följd att SFP ställs utanför.

Hur man än ser på saken är det Svenska folkpartiet som när allt kommer omkring kämpar för den åländska flaggan i Bryssel.

Jag har i olika sammanhang i arbetet med att stärka Åland runtom i Europa stött på Anton Nilsson som alltid skött sina uppdrag perfekt:


Ha en trevlig helg och rösta nummer 259 på söndag.


Inget går upp mot en snabb squashmatch när det gäller att rensa både knopp och kropp. Undertecknad vet nu att Nilsson är redo och har fysiken i skick inför jobbet i EU-parlamentet. Dessutom är hans insikter i sjöfartens vardag goda.

Back on the road again. Anton Nilsson har inte legat på latsidan när det gäller att synas och träffa folk överallt. Jag ser gärna att Nilsson bär ansvaret i Bryssel.

Snabbt och säkert avslutar Anton Nilsson telefonsamtalet innan han styr vidare ut i trafiken. Med nära till skratt och koll på läget vore Anton Nilsson en optimal ledamot av EU-parlamentet.

100 dagar kvar – jag är redo

I dag är det 100 dagar kvar till höstens lagtingsval och jag står till förfogande, starkare och helare än någonsin. Från att ha varit en nov...