söndag 31 augusti 2014

Blir språk en valfråga?

Läser att partiet Liberalerna vill göra hemspråksundervisningen till sin stora valfråga nästa år. Man vill alltså skapa finskspråkiga (och andra språkliga) skolor eftersom man tycker det är viktigt för Åland.

Partiet duckar för frågan hur Åland strukturellt ska ställa om för att skapa en balanserad ekonomi eller hur de åländska företagen ska hitta inspiration och framtidsanda för att fortsätta generera skatteintäkter. Genom att välja det lilla undviker man det svåra.

Inte säger man heller något om det allt besvärligare läget för svenskspråkiga i Finland eller för den delen var och hur ålänningarna i framtiden ska hitta sin utkomst.

Hemspråksundervisningen är lösningen men jag undrar jag... Det är inte bara kostnadsdrivande (det finns ju i teorin säkert femtio olika språk bara på Åland), det är självstyrelsepolitiskt käpprätt åt skogen och inte något som gör Åland unikt eller självstyrelsen starkare.

Finska (och alla andra språk) är fantastiskt och viktigt och fint, men inget de åländska skattebetalarna, om jag får bestämma, ska betala för. Kring detta har jag resonerat tidigare. Och faktiskt hyllat de finskspråkiga som tagit sig till Åland för att hjälpa till i vårt eget samhällsbygge.

Get your acts together. (OBS, engelska.)

Tycker du att det är möjligheten att få hemspråksundervisning som ska ta Åland mot framtiden, då ska du rösta på Liberalerna. Annars på någon annan.

lördag 30 augusti 2014

Freden började på Åland

Fram till den 30 augusti år 1721 förelåg krig mellan Sverige och Ryssland. Det var på den tiden inte så ovanligt med krig, det bråkades och kivades både här och där. Denna dag blev emellertid annorlunda emedan det efter årslånga fredsförhandlingar uppstod fred mellan de stridande länderna.

Fredsfördraget undertecknades i Nystad men tog sin början på Lövö i Vårdö den 12 maj, tre år tidigare, 1718. Lövökongressen gjorde på den tiden Vårdö till hela det svenska krigets viktigaste och största stad. En väldig kongressanläggning byggdes upp av mestadels inresta arbetare, ålänningarna hade sedan den ryska invasionen år 1714 valt att fly till huvudsakligen Sverige. Där satte sig sedan förhandlarna och försökte få ordning på sina riken och varandra.

Detta är så klart den snö som föll i fjol men en slags tankeställare och påminnelse om att krig alltid kommer plötsligt och oväntat och sällan med avsikt samt att de är oerhört svåra att avsluta. Det är män som pressar på och sakta höjer tonläget tills det blivit omöjligt att backa. Med tanke på det som i dag sker i Ukraina och den mobilisering som tycks pågå i de flesta länder runt Östersjön är det lätt att bli fundersam.

Ha en fin lördag och ägna gärna historien en tanke på vägen mot framtiden.
Mitt under fredsförhandlingarna på Vårdö dog den svenske kungen Karl XII den 30 november år 1718. Detta ledde till ”rysshärjningar” i Stockholms skärgård och Norrlandskusten åren 1719 till 1720 och kulminerade i ett regelrätt sjöslag på Föglöfjärden år 1720 som den svenska flottan vann. Efter det slaget fortsatte fredsförhandlingarna i Nystad. 
Karl XII, till vänster, lät sin minister Georg Heinrich von Görtz sköta förhandlingarna på Åland.  
Så här blev resultatet av de fredsförhandlingar som avslutades den 30 augusti 1721 i Nystad. Sverige i gult och Ryssland i grönt. Sveriges landförluster till Ryssland är det gul-grön-streckade området.

fredag 29 augusti 2014

Snabba ord från Twitter

I samband med den stora BSPC-konferensen som nu är över roade jag mig med att skicka ut snabba rapporter på Twitter. Det är skoj och utmanande att sammanfatta komplicerade skeenden på 140 tecken. För mig har Twitter allt mer blivit en nyhetskanal som ger mig de senaste först. Här finns världsnyheter och lokala nyheter och ofta rätt elegant presenterat. Haka gärna på som följare!

Twitter har jag skrivit om tidigare. Här när det blev Twitterrace om Åland som Nordens smakhjärta. Här när det handlade om skojiga citat och här om fantastiska bilder

Ha en fin helg, på måndag möts det självstyrda Åland i form av Ålands lagting igen!

Twitter är en lustig uppfinning som ger dig de senaste nyheterna först.

torsdag 28 augusti 2014

Nytt uppdrag, hålla sjöfartskoll

Börjar närma mig Åland igen efter några intensiva och spännande dagar i Polen, Olsztyn. Jag är stärkt i uppfattningen att BSPC-samarbetet är oerhört viktigt för Åland att ta del i. Det är vår enda på riktigt internationella plattform där vår betydelse inte hänger på hur många invånare vi har utan vilka idéer vi bär med oss.

Personligen ser jag efter konferensen i Polen fram mot att inleda ett uppdrag som sjöfartsrapportör tillsammans med Jochen Schulte från parlamentet i Mecklenburg-Vorpommern där 1,6 miljoner invånare bor. Tillsammans ska han som ordförande och jag hålla ögonen på alla sjöfarts- och transportsektor i Östersjön och avge rapporter till det politiska ledarskapet inom BSPC-familjen. Det ska bli mycket intressant och även nyttigt för hela Åland.
Jag och Jochen Schulte ska bevaka och rapportera om sjöfart och transport i Östersjön.

onsdag 27 augusti 2014

Reflektioner från BSPC

Ett av många nya områden jag haft förmånen att stifta bekantskap med under de senaste åren är den internationella politiska arenan i form av BSPC-samarbetet runt Östersjön. Enkelt uttryckt handlar det om att politiskt valda ledare från alla länder runt Östersjön med jämna mellanrum samlas och utbyter erfarenheter. Organisationen har verkat sedan år 1991 då tiderna var spända. Baltikum hade brutit sig loss från Sovjetunionen och glasnost och perestrojka var orden på allas läppar. Osäkerheten var stor och BSPC gjorde på riktigt skillnad när det gällde att skapa det gemensamma tankegods som det är bra om länderna runt Östersjön delar. Sedan dess har Åland som en liten del i detta arbete aktivt tagit del och burit ansvar.

Den i går avslutade konferensen i Polen var min första och jag är djupt imponerad över den betydelse de övriga BSPC-deltagarna tillmäter vår åländska insats. Vi är bara 29.000 invånare bland minst 15 miljoner men ändå sitter vi inom ramen för detta runt samma bord med samma rösträtt. Våra förslag tas på största allvar och har vid upprepade tillfällen blivit förslag från konferensen. Därmed förs resolutionerna vidare till de elva nationella parlamenten, elva regionala parlamenten samt fem parlamentariska organisationer som deltar. Det som besluts då BSPC möts sipprar sakta men säkert ner till de beslutsfattare som är med och bestämmer runt Östersjön. Tack vare detta och andra samarbeten har utsläppen i Östersjön sjunkit kraftigt (fast de fortfarande är för stora).

I Polen var en av de tyngsta frågorna förhållandet mellan Ryssland och de övriga Östersjöländerna. Baltikum och andra är nervösa över vad som händer i Ukraina och förhandlingarna var både heta och stundtals hetsiga. Orden vägdes på atomvåg och skickades fram och tillbaka mellan utrikesdepartement och regeringar. Det handlade om världspolitik och Åland var en viktig del i allt detta. BSPC är på flera sätt en förebyggande brandkår för hela Östersjön. Det började år 1991 med Baltikum och en helt ny frihet för många. Nu är utmaningarna på nytt stora när upprustningen kring Östersjön är större än på flera decennier. Det handlar om riktiga hot och äkta rädsla och då behövs möten mellan politiska ledare mer än någonsin.

Från konferensen blev till sist, efter många våndor, följande ganska urvattnade men ändå nödvändiga resolution godkänd beträffande Ukraina:

”The participants, elected legislators from the Baltic Sea Region States, assembling in Olsztyn, Poland, 24-26 August 2014 are deeply concerned over the crisis in Ukraine, and welcoming all steps that can contribute to a peaceful solution of the crisis.”
Man kan hävda att det inte är särskilt tydligt men man ska minnas att runt bordet sitter extremt starka krafter vilka har långt ifrån samma syn som till exempel Åland på tingens ordning.

Uppemot tvåhundra deltagare har varit på plats och mejslat fram ett uttalande kring krisen i Ukraina vilken riskerar att ställa till det rejält för alla övriga länder runt hela Östersjön.
Arrangemanget har varit oerhört välplanerat och generöst. På måndagskvällen bjöds på en fantastisk konsert med levande filmmusik skapad av mannen bakom Dracula med mera Wojciech Kilar. Det var andäktig, intagande och omtumlande konsert. Kilar skrev till exempel musiken till Dracula som regisserades av Francis Ford Coppola!
 Så här var det, fast på riktigt!


tisdag 26 augusti 2014

Östersjön är en förebild

En hel dag ägnade BSPC-parlamentariker i går åt hur utvecklingen av Östersjön till ett blomstrande hav ska skötas. Det sades mycket klokt till vilket jag återkommer i morgon. Själv höll jag ett inlägg som följde på Hanna Hagmark-Coopers utmärkta föreläsning om vikten av att använda historien som en språngbräda mot framtiden. Så här löd mina ord:

Chairman and friends in the Baltic Sea-region,

Water is full of opportunities and history is the very platform upon which we build the future. Dr Hanna Hagmark-Cooper and the other experts we have listened to demonstrated in their presentations clearly and powerful what we all can gain from understanding the past in defining the time yet to come.

Some of us yesterday discovered in the beatiful town of Ryn how the Teutonic knights chose to built their impressive castles in between two lakes which provided them with the power of the water through clever innovations as mills that provided food and other necessities and the early start of what we today call the industrialisation. It started with visions, turned out to ideas and moved on to iPads and highways and a more democratic world.

International shipping has done the same thing but in a very short timespan. During the last say onehundred years the shipping industry has developed from being driven by wind, through steam, via fossile fuel like coal and oil to Liquid Natural Gas. Presently and ironically part of the shipping industry today consider to go back to sail and wind.

With guidance from the past the shipping industry has used the power of the water to develop a better world, just like the anxient knights. The cultural heritage is a more transparent world and the possibility to distribute your ideas, your music, your movies and your words in a way never seen before. Innovations and development creates opportunities for intellectual growth and freedom to express your views. Trade is not what it used to be and we need to adjust to the new reality which is easier if we understand the past. An example. A few years ago a wreck carrying the oldest preserved champagne in the world was found in the archipelago of the Åland Island. The precious cargo was meant for the Russian empire but did never reach their buyers. Thanks to that we today have a great story and opportunity to explain and understand our common history and international business. This illustrates very clearly that yesterdays disasters is todays storytelling.

The Baltic Sea will next year become a role model for the rest of the world when the sulphur directive becomes a reality. This is an important step towards a better and more environmental future and a reason to highlight the history in order to find the way to the future. Maritime history in the Baltic Sea has been the strong rope that tied our common civilisations together. It started at the time for the teutonic knights and beyond, developed over hundreds of years and has now evaluated into an opportunity to create a clean, prosperous and peaceful Baltic Sea. When we encourage growth and green energy we do not only save our beloved Baltic Sea, we also become an inspiration for the rest of the world at the same time as we honour our cultural heritage. The Baltic Sea is not a small sea among large oceans. We are the Baltic Example and the place were the work towards a sustainable, intelligent and culturally enlighted world starts. For doing that the generations to come one day will say: thank heaven that the BSPC in the ancient times of 2014 realised the need to honour the history in order to form the future and convinced the concerned parliaments that history matters.
Ålänningar på plats i Olsztyn håller den åländska flaggan och det lokala tänkesättet högt. Från vänster Hanna Hagmark-Cooper som föreläste om historiens kraft i framtidsbygget, delegationssekreterare Niclas Slotte och från lagtinget Kalle Fogelström, Danne Sundman, Jörgen Pettersson och Annette Holmberg-Jansson.
Åland är en liten spelare som många väljer att lyssna på. I den stora konferenssalen fick vi platserna längst fram! 
Så här kan det se ut när det gäller att lyfta fram sjöfarten som en sammanhållande kraft i Östersjön.
Den åländska flaggan är lika viktig som de mycket större staterna på plats. Här är det inte storleken som är det viktigaste utan kraften i idéerna.

måndag 25 augusti 2014

På två hjul i Polen

På plats i Olsztyn, Polen, och laddar för möte med övriga parlament runt Östersjön i BSPC-samarbetet. Men innan arbetet vidtar krävs lite fortbildning i form av en utflykt i regionen som har dokumenterad historia ända tillbaka till 1300-talet då teutoniska riddare styrde och ställde och byggde slott i varje knut av Polen med omnejd. De härjade och slog ihjäl med minst samma varma själ som senare Sven Duva. Fast med någon slags Gud vid sin sida.

Polackerna tar i dag sitt kulturarv på största allvar och har byggt en imponerande historia över hur det var förr och hur det påverkar livet än i dag. Detta gör man utan att ge avkall på framtiden som ju ändå är viktigare än det som hände i går och för hundratals år sedan. Jag blev särskilt imponerad över totalrenoveringen av slottet i Masuria som från början såg ut som Kastelholms slott gör i dag men som numera är ett lyxhotell med inbyggd historia. Mycket imponerande.

Dagen avslutades med Segwayåkning, first ever, och en otippad folkdans med unga polska danselever. Att det var en dag att minnas står klart över alla rimliga tvivel. Ha en bra arbetsvecka och kämpa på så ska vi göra samma sak här när BSPC-mötet börjar på allvar om nära timmar!
Hemligheten bakom det magnifika riddarslottet är enkel. Det placerades mittemellan två sjöar med stor höjdskillnad för att därmed komma i åtnjutande vattenkraft till hjulet som snurrar i byggnaden i bakgrunden. Vattenkraft är inget nytt påfund.
Nog har jag sett festsalar i mina dagar men ingenting som ens påminner om den stora salen i slottet. Med tanke på att det fanns bara tolv riddare i borgen behövde ingen trängas.
När den här killen knackade på dörren på 1500-talet var det inte bara för att sälja jultidningar.
Så här ser slottet ut på utsidan. När de började fanns inte mycket mer än vad vi i dag ser av Kastelholms slott. I dag ryms både historia och framtid i samma byggnad. Om det är något att ta efter? Nja, det krävs en plånbok som är ungefär hundra gånger större än Ålands.
Chopin heter fartyget vi tog en tur på några av de tusen sjöar som finns i regionen.
Den åländska BSPC-delegationen på plats. Från vänster  delegationssekreterare Niclas Slotte samt lagtingsledamöterna Annette Holmberg-Jansson, Jörgen Pettersson och Karl-Johan Fogelström
Energibolaget Gaspol är en stor sponsor av gammal hederlig vindkraft.
Sedan över till något helt annat. Segway var jag i tiderna med om att tillåta på Åland som ett av de första besluten i finans- och näringsutskottet. Ändå har jag inte kört på riktigt förrän i går. Måste fundera på att köpa en egen...
Testpiloterna Annette och jag inför takeoff.
Upptakten till dagens konferens ägde rum i går kväll med polsk folkmusik, mycket mat och härlig atmosfär. Folk som dansar tillsammans bråkar inte med varandra. Jepp, det är jag med rött band runt halsen – ackreditationen.


söndag 24 augusti 2014

Grattis Ukraina, kämpa

I dag fyller Ukraina 23 år men firar under rätt skakiga förhållanden. Det var den 24 augusti år 1991 som landet bröt sig ur det dåvarande Sovjetunionen i likhet med till exempel Estland och Lettland och Litauen. Sedan dess och med avstamp i den gemensamma historien med Ryssland har landet blivit en av världens största livsmedelsexportörer och skickliga flygplans- och verktygsbyggare och mycket mer. Industrierna står tätt även om många i dag krisar.

Ukraina är åtminstone i teorin demokratiskt skött och leds av en president och en premiärminister och regering. Här bor nästan femtio miljoner människor varav vilka till åttio procent är infödda ukrainare medan nästan tjugo procent är ryssar. Självständigheten har aldrig varit enkel med svåra motsättningar mellan den västra och den östra sidan och till råga på det har landets ekonomiska system präglats av korruption från toppen till botten.

I går anlände jag till Olsztyn i Polen för ett möte med kolleger från alla de länder som deltar i BSPC-samarbetet, kort uttryckt alla de parlament som finns runt Östersjön. Jag gissar att Ukrainafrågan dyker upp på agendan då såväl Polen som Ryssland och alla andra har starka intressen i regionen. Det råder helt klart spänning i luften och sånt är aldrig bra. Krig och bedrövelser startar nästan utan undantag när länder och folk provocerat varandra till den grad att sammandrabbningar blir oundvikliga. Bråket måste därför upphöra nu.

Ukraina firar för övrigt med en omstridd militärparad i Kiev i dag. Några av ukrainarna tycker det stärker moralen i landet medan andra menar att det är en provokation gentemot Ryssland.

Här är för övrigt en balanserad och klok debattartikel kring krisen som president Sauli Niinistö just nu försöker medla i.

Ha en fin söndag.
Den här gatubilden ska jag bekanta mig närmare med i dag. Vi anlände till Olsztyn sent i går kväll.
Så här tycker vissa att det går till i Ukraina nuförtiden.
Militärparaden i Kiev år 2008


lördag 23 augusti 2014

Rekordet som klarade 50 år

I går var det femtio år sedan nittonåringen Håkan Lindberg satte nytt åländskt rekord i längdhopp med ett jättehopp som mätte 7,36 meter. Det var den 24 augusti 1964 och sedan dess har ingen ålänning hoppat längre. Längdhopp hör till de där grenar där resultatet är väldigt definitivt och tvekamperna många. Ett tag hette den största stjärnan av dem alla Bob Beamon.

I arbetet med den stora idrottshistoriken ”Ålands idrott” intervjuade jag Håkan Lindberg som varit IFK:are i hela sitt liv och i dag är aktiv i bland annat Den fyruddiga stjärnan. Här är texten om längdhoppet som vägrar förlora, hans förebilder, tränare familj och mycket mer:

I sportens värld är det rekorden som gör att andra försöker hårdare. Viljan att bli bättre än konkurrenterna gör att resultatet förbättras i takt med att tiden går. För det mesta. När det gäller rekorden på Åland finns ett undantag. Längdhopp. 
Inte sedan den då 19-åriga sprintern Håkan Lindberg en augustidag 1964 fick till jättehoppet som bar 7,36 meter har någon ålänning hoppat längre. Hoppet gjorde han i samband med SFI-mästerskapen i tiokamp i Mariehamn. Hans egen far, Unto Lindberg som i tiderna var med och bokstavligen byggde Idrottsparken, stod i publiken och såg på när sonen raderade ut sitt tidigare rekord som var på 6,93. Lindberg visste det inte då men fick senare reda på att jättehoppet räckte till en femteplats i hela Europa det året.
Det var en stor dag för ung man men aldrig i sin vildaste fantasi trodde väl Håkan Lindberg att rekordet skulle finnas kvar 48 år senare. I ärlighetens namn tänkte han inte så mycket på rekordet just då när det hände. Håkan var en naturbegåvning som sprinter och avverkade rekordlopp i en strid ström.
Av dessa skulle överraskande många överleva inte bara år utan flera decennier. I dag är alla krossade utom det ”omöjliga” längdrekordet.

Idrotten på 1960-talet ska ses mot bakgrund av att decenniet var fyllt av framtidstro och möjligheter. Inte minst musiken präglade allt mer av vardagen och festerna. Men nöjeslivet verkade inte bekomma de unga friidrottarna särskilt mycket. De körde på och inspirerade varandra till bättre tider, längre kast och högre hopp.
För Håkan Lindberg finns det en tydlig startpunkt, den där definierande dagen som stannat kvar i hans medvetande.
”Min första medalj. Jag tog den 1958 då jag blev trea i en höjdhoppstävling i Ålik’s (Ålands lyceums idrottsklubb) regi”, minns Lindberg.
Sedan ramlade det på. En annan av de dagar som gjorde skillnad ägde rum år 1960 på Lidingövallen i Sverige. Det var en idrottsgala mellan IFK Lidingö och IF Åland. Galan sändes i teve vilket var något unikt och så stort att det blev svårt att greppa. Tio åländska ynglingar hade efter hårda uttagningstävlingar tagits ut till en stafett på tio gånger nittio meter. Bland de åländska löparna hittade vi förutom Håkan Lindberg även Stig Byman, Claes Ekström, Klas Håkan Eklund, Rolf Jansson (som i egenskap av ”ankare” tog sista sträckan), Gunnar Mattsson, Petter Johansson med flera. Stafetten kommenterades av tv-legenden Bengt Bedrup som särskilt noterade Håkan Lindbergs ”urstarka löpning på den bortre långsidan”. IF Åland tog en överlägsen seger, ålänningarnas genuina och oförtröttliga kamp gav resultat.

Det är också skäl att minnas hur man på den tiden gjorde för att kunna resa till tävlingarna. Turerna var glesa och bekvämligheten ingenting mot dagens. Resan till Sverige gick med ss Viking som året innan inlett trafiken inom ramen för det som i dag är Viking Line. Det var ett äventyr redan från start. Duktige och munvige stavhopparen Lasse Wiklöf var med men upptäckte snabbt efter avgång att stavarna blivit kvar på land. Tack vare en uppmärksam och handlingskraftig båtförare kom dock stavarna ikapp ss Viking och stavhoppet kunde genomföras. 
Hela resan och upplevelsen med televisionen och Bengt Bedrup kan, enligt Håkan Lindberg, inte underskattas. Mer än man tror när det handlar om utveckling, består ledarskapet i att ge den rätta uppmuntran.
”Just då ville vi alla bli sedda och bekräftade för vad det var vi gjorde. Det var inspirerande på alla sätt”, minns Håkan Lindberg.
Han nämner också läraren och pådrivaren Nils Byman som tidigt såg snabbheten och den explosiva styrkan i den gänglige ynglingen. Den dag som Håkan kom till skolan och stolt kunde visa upp de nyinköpta spikskor han fått av föräldrarna myste Byman:
”Jaha, Lindberg har fått spikskor… saaatans bra!” sade Byman på sitt karaktäristiska vis.
Nils Byman var på det hela taget en farbror som lämnade få oberörda. Han var konstnär, skicklig gymnast, tennisspelare, storrökare och använde sig av ett mustigt språk.
Håkan Lindberg nämner också Viking Granskog och Eino Parkkinen som ledare som gjorde skillnad och i praktiken bidrog till hans egen och många andras starka utveckling.
” Eino var en ständig inspirationskälla och i praktiken den som såg till att det blev ett stafettlag av många löparvilliga killar.”

Den största utmaningen var aldrig orken eller träningsviljan. Den fanns där. Men tekniken var det sämre med. Alla insåg tidigt att för att springa riktigt snabbt krävs mer än styrka och uthållighet. För Håkan Lindbergs del blev räddningen SFI-tränaren Kalervo af Ursin som hjälpte Lindberg att komma tillrätta med tekniken. Det blev löpningar uppför berg och backar för att dels förbättra klippet i steget och dels öka steglängden.
”Han hjälpte mig att förstå hur det fungerade. Efter hand kunde jag sedan på egen hand förbättra det ytterligare”, säger Håkan Lindberg. 
Resultatet lät inte vänta på sig. Den 1 september 1962 sprang Håkan som förste ålänning någonsin under elva sekunder på 100 meter. Det var visserligen medvind men klockan stannade likväl på 10,9 sekunder!
Till en början blev det mest sprint för Lindberg. I ursinniga dueller med en annan snabb ung man, Roger Jansson, tampades de om förstaplatsen. Lindberg som var tunn men stark vann oftast. Fast Eino Parkkinen tyckte ändå det var synd att bara stanna på korta sträckor. Han ville att Håkan skulle testa längd också.
”Och så blev det. Jag var visserligen sprinter men insåg snabbt det roliga att tävla mot andra i längdhopp också.” 
Så kom det sig att Håkan den där augustidagen 1964 fick till avstampen som ännu ingen ålänning straffat. Håkan Lindberg hade också rekord i en rad andra grenar, exempelvis 60 meter, 100 meter, 200 meter och 400 meter samt tresteg. Alla dessa har i dag slagits av en och samme man: Mats Boman från Finström. Längdhoppet har han aldrig mäktat med.
Håkan Lindberg vet inte riktigt vad han ska tycka om det.
”Jag har blandade känslor. Visst, jag är glad över att fortfarande vara en rekordhållare men samtidigt ledsen över att sporten inte utvecklats.”

Håkan Lindberg gjorde vad han kunde för att bli så bra som möjligt hemma på Åland. Men själv kände han att det inte riktigt räckte till och att Åland riskerade bli för litet. 1967 bestämde han sig därför för att under två år jobba i Helsingfors och samtidigt byta klubb till Esbo IF.
”Jag ville inte ha något jobb hemma. Jag ville ut och se världen och räknar med att stanna två år i Helsingfors. Sedan ska jag försöka komma utomlands”, sade Håkan till Ålandstidningen.
Håkan Lindberg när den aktiva karriären var över men medaljerna kvar. 
Så här såg han ut när det begav sig och längdrekorden haglade. 
En annan stilstudie. 
Håkan Lindberg debuterade i finska landslaget år 1964 i Norge, Kongsvinger.
Håkan Lindbergs längdrekord fyllde femtio år i går.















fredag 22 augusti 2014

En kväll i rådjurstornet

Bland de vackraste här i livet håller jag de ensamma kvällarna i rådjurstornet. Det är tyst, ljust, varmt och vackert. Ens intryck är öppna och förväntningarna höga på vad kvällen ska bära med sig. Är det nu den stora bocken ska visa sig? Blir det dags för yster lek mellan get och små killingar? Ska mårdhunden eller räven visa upp sitt lilla nylle?

Ekorren knastrar i träden i bakgrunden, en hackspett trummar på distans, det hoar av oklara skäl och gässen sveper fram i plogformation på himlen. Som om det inte redan var perfekt kommer då ett intensivt sommarregn som varar i nittio sekunder och frambringar den klaraste regnbågen jag sett på år och dar.

Då är tillvaron så fantastisk den bara kan bli. Och nej, jag sköt inget denna kväll. Ibland är minnen och skönhet mer värdefullt än ytterligare en trofé.

Ha en skön helg när den väl kommer! 

Med regnbågen som fond mot en mörk skog är det svårt att klaga på livet och tillvaron. 

torsdag 21 augusti 2014

Partistämma på Föglö

Vid söndagens partistämma på Föglö, dit ett femtiotal sympatisörer med hela Åland som arbetsfält tog sig, var det högt till tak och brett mellan väggarna. Diskussionerna var framåtsyftande, entusiasmerande och väldigt inspirerande. Dessutom var fiskbordet på Restaurang Seagram av världsklass!

Tack vare kreativa och intresserade ”spanare” fick vi oss till livs ett antal sanningar om till exempel nödvändigheten av friska bisamhällen vilket jag själv tagit upp vid flera tillfällen.

Själv sade jag några ord om varför jag tycker utgångsläget inför nästa val nästa höst ser lovande ut:

Min uppfattning är att vårt utgångsläge är gott. Vi har under de tre senaste åren tålmodigt sanerat landskapets finanser samtidigt som inflyttningen till Åland fortsatt och arbetslösheten kunnat hållas på en hanterlig nivå. Utmaningarna för Åland är många och kan te sig skrämmande. Finland kallas i dag för Nordens sorgebarn ur ett finansiellt perspektiv och skuldsättningen är besvärande. Fullt så illa är det ändå inte. Till skillnad mot många andra europeiska stater har Finland den största delen av framtidens pensioner finansierade vilket skapar trygghet och stabilitet. Dessutom ligger Åland strategiskt perfekt intill Sverige där ekonomin hör till Europas starkaste och tillväxten går som tåget, i varje fall i Mälardalen och dess huvudstad Stockholm.
Sedan berättade jag hur vi ska agera för att vinna även nästa val och fortsättningsvis vara Ålands största parti.

Och så avslutade jag med varför vi aldrig får släppa tanken på att bygga ett bättre samhälle och hålla alla nejsägare och dysterkvistar på avstånd (inspirerad av en amerikansk politiker som jag tyvärr glömt namnet på):
Framtiden är ett resultat av våra drömmar. Framtiden kommer aldrig att höra till dem som är nöjda med hur det är i dag. Framtiden kommer aldrig att formas av cynikerna eller av dem som nöjer sig med att sitta på sidan och titta på. Framtiden ägs av de som känner inspiration och passion i utmaningen. Framtiden tillhör den vanlige, hårt arbetande, ålänningen. Den hör till kvinnorna och männen som är redo att göra en personlig insats när det gäller att bygga morgondagens samhälle. Dessa ålänningar är i dag ni, nästa år är vi många fler!

Skrattet och trivseln är aldrig långt borta i detta sällskap. Cia Numelin, partisekreterare, föregår med gott exempel!

onsdag 20 augusti 2014

Vulkanen morrar på Island

Ja, jisses, det saknas åtminstone inte dramatik här i världen. I dag är det inte bara Estlands nationaldag, grattis på tjugotreårsdagen. Det är också dagen då Bardarbunga på Island kan landa på allas läppar. Vulkanen morrar, spottar och fräser och står i och visar igen att människan står sig slätt mot Moder Natur. Island är en plats där man är vana vid detta lynne men det gör inte saken mindre dramatisk. Bardarbunga ligger liksom många andra potentiella vulkaner under glaciären Vatnajökul och hade sitt senaste utbrott år 1910. På den här länken kan man följa Twitterflödet med det senaste om utvecklingen. Snabbare nyhetsmedia finns inte. Följ mig på Twitter också, för den delen! 

I dag är det dessutom femtiofem år sedan man för första gången lyfte regalskeppet Vasa ur det djup hon sjönk till på sin jungfrufärd. 

Mot bakgrund av allt detta ter sig en hundpromenad tidigt på morgonen ganska odramatisk. Fast det måste också göras!

När bergen börjar koka gör man klokt i att hålla sig på avstånd.


tisdag 19 augusti 2014

Nu lever vi i skuld

Från och med i morgon lever vi inte längre ett hållbart liv. I vart fall inte i år. Organisationen och tankesmedjan Global Footprint Network har räknat ut att just i dag är dagen då vi använt årets kvot av förnyelsebara resurser på jorden. Det tog bara åtta månader att få slut på en budget som borde räckte hela året. Händer sådant i en familj blir det magert, händer det för hela jordklotet sätter man händerna för ögon och öron och kör på. Detta år är heller inget undantag, tvärtom. För varje år kommer denna dag lite tidigare.

På Åland har vi resonerat kring detta en längre tid och jag tycker fortfarande frågan är lika intressant men inte ika utmanande som svaret. Om inte allt ska gå på tok måste vi hitta nya vägar att utveckla oss själva och alla andra.

I dag lever 86 % procent av världens befolkning på ett sätt som utarmar jordens naturliga tillgångar. Globalt sett lever vi på skuld från och med i morgon. Det är dessutom den värsta av skulder, vi har lånat av våra barn och av deras barn. Så har det inte alltid varit. Ännu på 1960-talet förbrukade vi bara tre fjärdedelar av den årliga tilldelningen. Detta är siffror som är svåra att begripa och flummiga till sin natur. Men om man sätter in dem i planetens miljardhistoria blir det enklare. Om hela jordens historia klämdes in på tolv timmar uppstår människorna på den tolfte timmens allra sista minut. Under den sista sekunden fram tills i dag har vi accelererat förbrukningen av naturtillgångar på ett sätt som aldrig tidigare hänt. Det borde stämma till eftertanke.

Det är ett rätt sorgligt faktum att människorna på jorden använder mer än vi egentligen borde. Det är dessutom extra pinsamt att de värsta syndarna är vi som finns på den här sidan av världen; vi som är upplysta, välbärgade och industrialiserade. Om inget annat så förpliktigar det att komma fram med någon slags lösning på denna livets stora fråga.
Här kan man läsa mer om dagen då jordens tillgångar tar slut, alltså i dag. Global Footprint Network heter tankesmedjan.
Det borde finnas 2,2 Kina för att skapa hållbar utveckling. 
Finland hör tack vare starkt växande skog till de länder som ännu inte spräckt årets ”budget”. 
Om man delar upp jordens historia i tolv timmar har människorna vandrat omkring nästan ofattbart kort tid.

måndag 18 augusti 2014

Tillbaka till beachen

Sommaren som väl får anses vara över har varit fantastisk och nu väntar en utmanande höst med såväl prövningar som möjligheter. Då är det fint att ha en helg som den gångna att tänka tillbaka på! Bland mycket annat har det ordnats B7-tävlingar på Åland där skolungdomar från fem öar från Östersjön tävlat i olika sporter: På plats har varit Åland, Ösel, Dagö, Gotland och Öland. Bornholm och Rügen kunde inte komma.

Även entusiaster som lämnat skolan bakom sig fick vara med på ett hörn. Själv var jag domare då B7-spelens deltagande öar drabbade samman i beachvolley vid Mariebad. Det var härligt väder, god atmosfär, spännande matcher och en välskött organisation. Precis som då världscupen i beachvolley kom till stadenB7-spelen väckte många minnen hos mig; vänskapen, dramatiken, festerna och allt annat. Ölands ledare hyllade också tillställningen i en intervju i Ålands radio.

Livet bland beachvolleyspelarna fick mig också att längta tillbaka till tider som varit. Hösten år 2012 kommer för alltid att vara ett väldigt starkt minne hos mig och ett exempel på vad samarbete över gränserna på riktigt kan åstadkomma. Vi gjorde mycket på hemmaplan med Mari i spetsen men utan våra kompisar från Smedjebacken, Mika & Co, hade vi stått oss slätt.

Ha en bra arbetsvecka för nu rullar nämligen karavanen vidare! I dag och under resten av veckan väntar, för min egen del, heldagsmöten med landskapet Ålands finans- och näringsutskottinfrastrukturnämnden och en massa annat. 
Här är en bild från invigningen av B7-spelen på Wiklöf Holding Arena senaste torsdag. Fem öar deltog.
På sandplanerna vid Mariebad träffade jag Ösels succécoach i volleyboll, Ene Kask. Hon är lagledare och tränare för Ösels damlag i NatWest Island Games (öspelen) och har varit med om fler öspelsguld än troligen någon annan. Hon laddar just nu för nästa år på Jersey! 
Det var god atmosfär och fina prestationer då beachvolleyspelarna gjorde upp och utsikten från Mariebad slår i stort sett allt annat.
Här är de åländska killarna som försvarade Åland i B7-spelen. Från vänster Robert Guildford, Oskar Flodin,  Isac Wasström och Emil Svensson. Vid sidan av de egna matcherna var de dessutom oumbärliga i administrationen av hela turneringen.

Jens Wickholm och Jacob Saurén gjorde reportage med de åländska beachspelarna som snällt radade upp sig. Övre raden från vänster: Lina Jylhä, Amanda Karlsson, Emmely Kalvik, Oskar Flodin, Isac Wasström och Emil Svensson. Nedre raden från vänster Karolina Kinnunen, Emmely Kalvik och Robert Guildford.

söndag 17 augusti 2014

Rapport direkt från havet

Lastfartyg och sjöfart är något jag kunde ägna mig åt 24/7. Men då jag inte är så bra på att navigera eller att skruva får jag nöja mig med att uppleva och berätta vad som händer till sjöss. I somras kryssade jag med Godby Shippings ms Misana och det var en resa att minnas länge. Förutom en inblick i shippingens vardag får man även se de stora hamnarna där morgondagens välfärd skapas. Ha en fin söndag och se till att morgondagen blir precis så bra som du vill att den ska vara!

Här är en länk till Sjöfartstidningen där det finns megamånga bilder från resan med Misana.


En stund i solen hann vi också med denna annorlunda kryssning bland finska hamnar. Till vänster jag själv, till höger Godby Shippings vd Dan Mikkola.

lördag 16 augusti 2014

Årets match, i dag vinner vi!

Finlands genom tiderna bästa fotbollslag HJK kommer till Mariehamn och Wiklöf Holding Arena i dag. Det gäller semifinalen i Finska Cupen och det är för IFK Mariehamn årets viktigaste match. Jag minns det som i går då IFK med 2-0 tillintetgjorde mästarna så de till sist helt slutade spela. Hoppas innerligen samma sak händer i kväll.

Ses på match och ha en i övrigt fin lördag!

Ingen annan blir med flit svagare, det handlar alltså i allt om att själv finna styrkan. I fotboll och i precis allt annat. Tsiemppa!

fredag 15 augusti 2014

Bra Åland, go turfing!

Man ska ju i stora drag undvika att skriva om saker man inte begriper sig på. Det är en bra regel men har såklart också sina undantag för annars blir det lätt tråkigt. I dag är det en sådan dag då jag ska berätta för er om det nya fenomenet turfing som fram till för ungefär en vecka sedan var något jag aldrig tidigare stött på och än i dag inte riktigt begriper. Sådant är för mig oemotståndligt!

Det var genom en affisch på Nyängen som jag första gången mötte begreppet. På en lyktstolpe hängde informationen att ”Detta är en Turf-zon!” vilket för en nyfiken själ ter sig både lockande och spännande. Tidigare har jag skrivit om geocaching som en av dessa förströelser som gör Åland lite rikare och turistupplevelsen lite djupare och som är något som sprider sig snabbt över världen. Turfing är i samma genre och beskrivs av entusiasterna som en blandning mellan Käppen är stulen och orientering och därmed även fysiskt. Spelet är som så mycket annat utvecklat i Sverige och har snabbt blivit populärt på Åland.

Så sent som i går var Åland faktiskt i topp över typ hela världen när det gällde just turfing. Exakt vad som räknas vet jag inte riktigt och hur man börjar vet jag inte heller och för den delen är det jakttider just nu. Men för er som inte jagar och som söker ett alternativ till soffan rekommenderar jag detta å det varmaste!

När det handlar om geocaching finns tydliga tecken på att det lockar turister. Kan turfing göra det också vore det såklart fantastiskt. Vi behöver alla besökare till Åland som vi kan hitta.

Här finns information om vad det handlar om. Här är en som testat för att gå ner i vikt och här är den stora hemsidan. Låt inte helgen bli en av de vanliga, testa något nytt!


Den här affischen intill Nyängens dagis i Mariehamn väckte först min nyfikenhet. Trodde inledningsvis det var något religiöst stolleri men fick sedan tänka om!
Detta är nåt slags resultattavla som turfande ålänningar i går spred på Facebook. Är inte helt hundra på vad det betyder men en sak har jag lärt mig, det är nästan alltid bäst att ligga först!


torsdag 14 augusti 2014

Nu är det klart för jakt

Höst är arbete, skörd, mörkare kvällar, kräftor och, framför allt, jakt! I kampen för ett hållbart samhälle hör beskattning av naturens eget överskott till en av de viktigare delarna. Dessutom är jakt gemenskap, spänning, frisk luft och, ibland, hårt arbete. Jakten sker i olika sammanhang och på olika platser men är i alla sammanhang det kitt som sätter fart på samtal och vänskap. Det kan till exempel vara hundjakt eller så är det lagtingets jaktklubb eller fladdermöss och hackspettar

I Överby jaktlag ägnade vi oss häromkvällen åt att fixa till och flytta om bland de många jakttorn som genom åren rests på olika platser. Det är tungt även normala år men alldeles extra denna sommar. Vi släpade och drog, spikade och hamrade, måttade och svor (ibland). Fyra timmar senare var tornen fixade och därmed kan jaktsäsongen börja på riktigt. Jag ser fram mot ensamma timmar och spänningen då det hörs rörelser i skogen. Och såklart rådjursmiddagarna, man är ju bara människa!

Redo för arbete. Innan jakten kan börja måste grejerna skötas om. Det såg det här tappra gänget till. Från vänster Johan Aller, Rune Karlsson, James Henderson, Macke Landström och Kristian Aller.  
En bra traktor och en skicklig förare i Roy Karlsson är oumbärligt då tunga torn ska flyttas från en plats till en annan.
Så här fint kan det se ut när det är färdigt.
Och har man fyrhjuling med sig slipper man ibland promenera!

onsdag 13 augusti 2014

Anfölls av en telefon

Ibland slår minnena till när man minst anar det. Som i sjöbevakningens gamla utsiktstorn på Bärö häromdagen. Högst uppe i tornet finns den gamla spaningscentralen och där står en gammal telefon med petmoj och allt. Jag behövde bara se klenoden för att slungas tillbaka till tiderna gryning då jag jobbade extra som taxichaufför i Godby. I stationen, längst inne i rummet, stod en hög- och lågsäng där man kunde sluta sina blå under lugna timmar. Den här natten hade jag valt överbädden, den undre var upptagen av en kollega vars sovljud närmast kunde jämföras med raketuppskjutningar. Trots detta lyckades jag med milt våld hitta nån slags sömn frampå småtimmarna.

Då ringde telefonen, som var en exakt likadan som den i sjöbevakningsstationen, på golvet nedanför underbädden. Det var min tur att svara och det fanns ingen tid att spilla. Sömndrucken som bara en nymornad tjugoåring kan vara svingade jag mig ner från min sovplats, råkade i hastigheten stiga på telefonen och märkte när jag sedan lyfte på foten att telefonen satt fast i ena tån. Jag begrep absolut ingenting och kände paniken stiga. Jag skakade på benet, sparkade åt sidan men telefonen satt fast samtidigt som smärtan började tränga igenom den nymornade kroppen och små stänk av blod sprätte ut över linoleummattan i stationen.

Jag minns inte hur länge jag stod och försökte begripa vad som hänt men till sist klarnade det. Den lilla piggen som synkar med petmojen (nummerskivan) hade av skäl jag aldrig kommer att begripa trängt in i min högra stortå och hängde följaktligen och formligen dinglade i tån. Vem som ringde har jag förträngt liksom vad som exakt hände efteråt men känslan av vanmakt över att ha en gammaldags telefon fästad i ena tån lämnar mig aldrig. Särskilt inte efter den oväntade synen i tornet på Kumlinge.

Detta är inte mitt enda minne från flydda tider. Jag minns faxen också!

Och just det. Tack för mobiltelefonin.

Den lilla och till synes rätt ofarliga piggen nere till höger på telefonen borrade sig in i min nyvaknade och oskyldiga tå och skapade ett minne som varar för resten av livet.

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...