onsdag 30 september 2015

Sjöfart och spel och idrott

Jag upphör aldrig att imponeras över det driv som finns i det åländska näringslivet. Här finns framtidstro, initiativförmåga och optimism.

Två branscher som mer än många andra skapar det åländska välståndet höll i går viktiga möten bara hundra meter från varandra. I Alandica möttes på åländska Pafs initiativ spelbranschen för att prata ansvarsfullt spelande. Det är viktigt och framåtriktat för en bransch som prioriteras av EU och som växer snabbare än många andra. Paf har positionerat sig som en nöjesbolag där ansvar, vänskap och tillsammans är viktiga värden. Tack vare den åländska självstyrelsen har Paf kunnat växa till en internationell koncern som skapar såväl högkvalitativa arbetsplatser som direkt samhällsnytta i form av pengar. Bättre än så blir det inte. Eller förresten, det blir det faktiskt. Paf offentliggjorde i går en storsatsning (tre miljoner kronor) på forskning om spelmissbruk som sedan resten av branschen får ta del av. Det är osjälviskt och klokt.

Den andra branschen är sjöfarten där det i Arkens kaptenssal ordnades en ”kreativ verkstad” vars mål är att mejsla fram morgondagens affärsidéer inom den näringsgren som utgör stammen i det åländska trädet. Jag deltog eftersom sjöfarten i alla tider stått mig nära. Förutom alla tusentals arbetsplatser och en infrastruktur de flesta öar bara kan drömma om bidrar sjöfarten med intellektuellt kapital till vår ö. När dammet lagt sig hade ett femtiotal deltagare sprutat ur sig typ trehundra olika idéer om hur framtiden ska hanteras. Man kan inte nog understryka hur viktigt det är med den typen av framtidstro. Fast det är klart, det är ju i verkligheten det händer.

För medan vi satt där och resonerade kring hur sjöfarten ska växa i framtiden satt syskonen Dan Mikkola och Eva Mikkola-Karlström (medan de deltog i idéarbetet) och gjorde affärer på riktigt. Deras rederi Godby Shipping köpte samma dag 160 meter långa 14.000-tonnaren Baltica och visar därmed i handling att de tror på framtiden. Det är oerhört viktigt, varje dag i veckan. Dessutom är det en affär med en för rederier ovanlig blinkning. Baltica har nämligen under sina tjugofem verksamma år alltid varit röd. I dag är hon grön.
”Vi köper bara gröna fartyg”, säger Eva Mikkola-Karlström med lika delar humor och allvar. Godby Shipping och syskonen Mikkola hör till IFK Mariehamns större sponsorer och var självklart på plats när cupguldet under bragdartade former bärgades till Åland i helgen.

Allt hör ihop. Tack vare sjöfarten har Paf kunnat växa, tack vare Paf har idrottsrörelsen kunnat utvecklats och tack vare idrottsrörelsen har IFK Mariehamn nått toppen av fotbolls-Finland. Detta är viktigt att minnas för det fortsatta bygget av landskapet Åland.

Rorofartyget Baltica är numera grönvitt sedan Godby Shipping köpt henne. Baltica blir det största fartyget i Godbyflottan och ett mycket starkt bevis på att sjöfarten efter några svåra år är på tillbaka.
Så här såg det ut i kaptenssalen på Arken i går. Över femtio shippingmänniskor bollade idéer som går ut på att göra Åland till ett ännu starkare sjöfartscenter än i dag. 
Det här är Godby Shippings Miranda i Medelhavet. Hon gick i går in i trafik för rikssvenska rederijätten Stena vilket är ytterligare en milstolpe i den åländska sjöfartshistorien. 
Detta är tillväxt på riktigt, ett fullastat fartyg på väg med gods till nya kunder. Världshandeln skapar fred och välstånd och där spelar sjöfarten en viktig roll.

tisdag 29 september 2015

En hel dag för hjärtat

I dag är det World Heart Day i hela världen, en dag där arbetet med förebyggande hälsovård hyllas och hedras. Den bästa sjukvården är som bekant den förebyggande och hjärtat hör till de organ som mest av alla måste skötas. Hjärt- och kärlsjukdomar hör till vår tids gissel – ofta till följd av stillasittande och ohälsosamt leverne.

På Åland har vi en sjukvård att vara stolt över. Ålands hälso- och sjukvård är en organisation som hanterar såväl små skavanker som livshotande åkommor och allt däremellan. ÅHS är också ofta en del i den dagliga debatten i Ålands lagting. Sjukvård måste få kosta för sist och slutligen handlar i stort sett allt om att vi ska hålla oss vid liv så länge som möjligt.

Hjärtat och dess funktioner har över tid hört till de prioriterade områdena inom vetenskapen. Jag minns själv hur oerhört stort det var när den första hjärttransplantationen ägde rum.

Gör dig själv en tjänst denna dag och utöka motionsrundan med någon kilometer. Ditt hjärta kommer att tacka dig.
I dag firar vi alla hjärtans dag fast på ett annat sätt. World Heart Day är en bra dag att minnas det viktigaste vi har – våra hjärtan.

måndag 28 september 2015

En hyllning till ”Kiffa”

Efterspelet till bragden i Valkeakoski lär ta ett tag att hantera. Att vinna första FM-guldet sätter förstås spår i historieböckerna. Detta har jag största respekt för, inte minst eftersom jag själv skrivit en tjock bok om den åländska idrottshistorien.

En del av det förflutna kom tillbaka i går kväll då IFK Mariehamn hyllades på torget i Mariehamn inför hundratals ålänningar. På scen ställde sig kommerserådet Anders Wiklöf som praktiskt taget vuxit upp på det som i dag kallas Wiklöf Holding Arena. Anders kan sin historia och bär med sig egna minnen från hur IFK Mariehamns fotbollsframgångar började.

”Jag hade ett samtal tidigare i dag...”, sade Anders på sitt kännspaka vis och fortsatte:
”...det var med Kiffa som numera sitter på en molntapp och tittar ner på oss. Han sade att detta visste han redan för länge sedan!”

Vid sidan av sina minnen bar Anders Wiklöf förresten med sig ett kuvert med 10.000 euro i segerpremie till Hela Ålands lag, lika mycket som Ålands landskapsregering och Mariehamns stad gav tillsammans.

Vem är då denne Kiffa som plötsligt kom att spela en viktig roll denna hyllningarnas kväll. Svaret är en entusiast av den äkta sorten. Glasmästaren Kiffa kom till Åland från Ekenäs år 1949 och tog över ledningen av IFK Mariehamn. Så har beskrev jag Kiffa i Ålands Idrott:
Som en röd tråd i den åländska idrottshistorien löper influenserna utifrån. Nästan varje initiativ till klubbar, tävlingar och träningar – åtminstone av seriösare art – uppstår i samband med folk som flyttat till Åland som vuxna. Med sig i bagaget har de förutom kompetens i olika yrken, inte sällan lärare och ingenjörer, även erfarenhet från en större värld. En värld där idrotten rycker fram snabbare än på Åland. (Detta var alltså på 1940-talet, min anm. Sedan kom det händelserika 1950-talet!)

Ett exempel är glasmästaren Alf ”Kiffa” Lindblad som flyttar till Åland från Ekenäs och genast ser till att IFK Mariehamn börjar spela i landets förbundsserie. Kiffa har själv erfarenhet från spel i mästerskapsserien, bland annat i Ekenäs IF.

”Utan att tveka en enda sekund utnämner jag Alf ’Kiffa’ Lindblad till den störste IFK:aren under min aktiva tid.” Så skriver fotbollsspelaren och IFK- profilen Bosse Johnsson om Kiffa i föreningens 50-årshistorik:
”Kiffa ingav respekt och beundran. Han hade alltid tid att lyssna på våra problem och den som var deppig fick toppenmedicin genom att besöka hans glasmästeri. Kiffa var som en far för en stor familj, sparade aldrig på sina krafter och sin energi då det gällde att föra IFK-skeppet i hamn.”

Kiffas ledarskap handlar inte bara om taktik och träningar. Han är dessutom duktig på att skaka liv i slitna kroppar. Hur detta gick till i praktiken vet Bosse Johnsson berätta utifrån egen erfarenhet:

”Jag minns speciellt ett tillfälle. Vi hade en viktig match mot IFFK på söndagen. Torsdag kväll dök Kiffa upp. Jag hade redan gått till sängs, klockan var halv tolv. Två timmar senare var manglingen slut och på söndag var jag fit for fight!”
􏰀􏰣􏰄􏰇􏰅􏰚􏰂􏰆􏰆􏰋􏰅􏰋􏰌􏰊􏰐􏰂􏰊􏰗􏰗􏰎􏰅􏰊􏰎􏰎􏰅􏰎􏰂􏰗􏰗􏰃􏰝􏰗􏰗􏰊􏰕􏰅􏰤􏰂􏰅􏰑􏰄􏰔􏰊􏰅􏰊􏰆􏰅􏰈􏰂􏰍􏰎􏰂􏰇􏰅􏰚􏰄􏰎􏰐􏰑􏰅􏰚􏰏􏰎􏰅􏰠􏰡􏰡􏰁􏰅􏰌􏰙􏰅􏰋􏰜􏰆􏰔􏰄􏰇􏰊􏰆􏰕􏰅 􏰥􏰏􏰉􏰋􏰔􏰄􏰇􏰅􏰍􏰈􏰝􏰗􏰗􏰅􏰔􏰜􏰍􏰅􏰁􏰂􏰃􏰃􏰄􏰅􏰓􏰌􏰌􏰕􏰅􏰣􏰄􏰇􏰅􏰑􏰄􏰔􏰊􏰅􏰉􏰊􏰔􏰄􏰆􏰅􏰇􏰙􏰎􏰎􏰅􏰎􏰂􏰗􏰗􏰅􏰋􏰝􏰆􏰇􏰋􏰟􏰅􏰍􏰗􏰏􏰐􏰍􏰄􏰆􏰅􏰈􏰄􏰉􏰅􏰑􏰄􏰗􏰈􏰅􏰎􏰏􏰗􏰈􏰕􏰅 􏰥􏰈􏰙􏰅􏰎􏰂􏰚􏰚􏰄􏰉􏰅􏰋􏰊􏰆􏰄􏰉􏰊􏰅􏰈􏰄􏰉􏰅􏰚􏰄􏰆􏰇􏰗􏰂􏰆􏰇􏰊􏰆􏰅􏰋􏰗􏰓􏰎􏰅􏰏􏰐􏰑􏰅􏰌􏰙􏰅􏰋􏰜􏰆􏰔􏰄􏰇􏰅􏰈􏰄􏰉􏰅􏰞􏰄􏰇􏰅􏰦􏰛􏰎􏰅􏰃􏰏􏰉
Denna röda tråd har fortsatt i form av Pekka Lyyski som även han flyttade in från Finland och började sätta fart på gamla strukturer. IFK Mariehamns orubblige lagkapten Jani Lyyski var också inne på samma spår då han tackade alla som kom till torget i går kväll:
”IFK är ett bra exempel på vad som händer när folk med olika kulturer och bakgrund och födelseort enas om ett och samma mål. Man kan nå precis hur långt som helst”, sade Jani Lyyski och alla jublade.

Åland behöver inflytande från alla, oberoende härkomst, och detta har jag själv, vid upprepade tillfällen, lyft fram detta år. Allt detta får mig att minnas en av de andra legenderna, Rolf ”Offa” Bergman som nyligen lämnade oss och aldrig fick uppleva guldet.


Kiffa Lindblad hade tid för alla och hans syn på fotbollen var optimistisk och framåtriktad. Tack vare Kiffa började IFK spela i den finländska förbundsserien.
Några bilder ur historiken ”Ålands Idrott”




söndag 27 september 2015

Och helvetet brakade lös

Om det är så att helvetet verkligen finns så ligger det just nu i Valkeakoski. Åtminstone om man hör till FC Inter och dess närmaste. I vart fall i går, sådana där inrättningar har ju annars en tendens att vara mobila.

”Unleash Hell”, sade lagkaptenen Jani Lyyski till sina spelare före matchen och som det brakade lös. Fabriksplan i Valkeakoski förvandlades till en svunna tiders gladiatorscen där lejonen från Åland jagade lammen från Åbo och den som spelade Hin Håle själv var Diego Assis, till vardags djupt troende – ironiskt inte sant? Hur som helst vann IFK med 2-1 och är finländska cupmästare och är igen med i Europa. Allt inför femhundra+ skrikande och sjungande grönvita supportrar. Vilken fest!

Kring matchen i Valkeakoski är det lätt att förhålla sig till. Trots, eller tac vare, en tidig och dum utvisning (Duarte Tammilehto) kunde inget stoppa de grönvita hjältarna denna dag. Tränaren Pekka Lyyski kom med ett skarpladdat vapen till Fabriksplan. Och med skarpladdade vapen är det så att bara de allra bästa kan använda dem. I fel händer blir de livsfarliga. Så kändes IFK i går. Om allt gick som det skulle kunde tändningen resultera i succé. Minsta snedsteg och det blev för mycket. Som när man bär nitroglycerin (för att prata mer sprängstoff), det gäller att röra sig lugnt och målmedvetet. För snabba rörelser är fatala. Utvisningen var den övertändning som kanske inte gick att undvika mot bakgrund av den vilja som genomsyrade laget. Inte minst bevisades det av att ingen någonsin, efteråt, märkte att IFK spelade med en man mindre på plan. Jag trodde en stund att det var tvärtom när jag såg Diego Assis göra fyra mans arbete och springa åttor runt Interförsvaret.

Matchen spelades mitt i staden Valkeakoski där arbetslösheten är fjorton procent och framtidstron i gungning. Intill plan där IFK tog sin största seger någonsin ligger pappersfabriken som ägs av UPM-Kymmene och svenska Billerud och som snart delvis ska flyttas till Sverige. Kontrasterna blev stora när Hela Ålands lag drog in och kammade hem guldet och framtiden för att sedan återvända till ett blomstrande landskap med fyra procents arbetslöshet. Fotbollen visar i detta fallet vägen framåt.

Kom ihåg att komma till torget i kväll för att fira våra hjältar. Det börjar halv sju!
Heja IFK! Känslan att stå mitt i publiken och bevittna en match som i går överträffar allt jag hittills varit med i fotbollsväg.
Det var Gabriella som tog oss till Helsingfors och den väntande matchen i Valkeakoski. 
Tillsammans med mina medresenärer Tage Silander och Henrik Boström hälsade jag på Mariehamns vänort, Valkeakoskis politiska ledning. 
Hit har hösten redan kommit och även börjat byta färg. 
Klart för matchstart. Från vänster Tage Silander, Jörgen Pettersson, Henrik Boström, stadsdirektören Jukka Varonen samt Pekka Järvinen, stadsstyrelsens ordförande
IFK:s tifo skrämde antagligen vettet ur FC Inter redan innan matchen startade.
Över sjuhundra blev vi till sist på Fabriksplan i Valkeakoski.
Lineup innan match. Ja, det var nervöst.
Här blev det nervöst när första löpsedeln om att IFK är cupmästare började cirkulera på läktaren. Det kallas att jinxa och det var några livsfarliga minuter kvar men det gick vägen till sist.
Här var det klart och den historiska titeln IFK:s. I bakgrunden stadens stora industri som sakta men säkert är på väg att monteras ner.



lördag 26 september 2015

I dag gäller bara seger

Vaknar i Helsingfors tillsammans med över femhundra ålänningar på väg mot årets i särklass viktigaste fotbollsmatch. Fartyget heter Gabriella och är avstampen mot en cupseger! Det ska ske i Valkeakoski där IFK Mariehamn ställs mot FC Inter i den Finska Cupen. Segraren vinner inte bara ära och berömmelse utan också en himla massa pengar.

Min känsla är god. Om det är något IFK kan hantera är det viktiga matcher. Jag har följ laget med stor noggrannhet och hängivenhet under många år och är djupt tacksam för alla upplevelser jag fått dela, den glädje som fått mig att växa och de förluster som först känns som slutet och sedan förvandlas till ytterligare ett steg på vägen mot framtiden.

Fotboll är en del av de dagar som formar livet. Jag har vid olika tillfällen lyft fram Hela Ålands lag som ett gott exempel på långsiktighet, mod och stor envishet. När det gäller fotboll är det som med allt annat. Den som orkar längst, vinner. Några exempel:

• Storsegern i semifinalen mot HJK, den finns där för alltid.
• Drabbningen mot Inter Baku som var smärtsam men fantastisk. Snart är vi där igen, i Europa där vi hör hemma.
• Sommaren som hade allt, särskilt när vi krossade FC Inter på deras hemmaplan i Åbo.

I dag är lagkaptenen Jani Lyyski och alla de andra spelarna redo för strid. Det lovade han i en förhandsintervju med mig i går. Jag säger som han: ”Unleash Hell!” Nu ska vi visa åboborna vem som bestämmer i Finland. Forza!

Så här vill jag se laget i dag, tätt och glatt och omöjligt att rå på. (Foto: Ålandstidningen)

fredag 25 september 2015

Högskolans framtidsvision

”Men vad ska vi leva på i framtiden då?” Den frågan är en av de viktigaste vi har att hantera i alla de dagliga beslut som till sist blir till liv. Ett av svaren för hela Ålands vidkommande är att utveckla Högskolan på Åland till Möjligheternas Högskola. Det arbetet har pågått, det fortsätter och det ska sjösättas formellt i början av november. Jag har haft förmånen att följa varumärkesarbetet på hyggligt nära håll och deltog i går i ytterligare en diskussion kring hur det hela förlöpt under ledning av kommunikationsexperten Mathias Wikström (RBK) och rektorn Edvard Johansson.
Högskolan på Åland och dess möjligheter har jag lyft fram vid några olika tillfällen: 
• Första gången då varumärkesarbetet startade och begreppet ”öppna dörrar” började ta form på riktigt. Det är just närheten till allt och tillgängligheten som skapar unika förutsättningar för Högskolan på Åland att ta steget till nästa nivå.
 I samband med en debatt i lagtinget då det handlade om vikten att se möjligheter i framtiden, den här dagen handlade det mest om sjöfartsutbildningen.
 Och förstås då högskolelaget sopade slätt i VM för seglande robotar!
 En sjökapten som kom från Göteborg till Åland berättade jag också om på Ålandsbloggen i Sjöfartstidningen.


Jag gillar tanken på det som Högskolan nu gör. Man siktar högt för att locka till inflyttning som är rena bingovinsten för Åland. Inom sjöfarten är den åländska konkurrenskraften extremt hög medan andra utbildningar fortfarande har en bit kvar. Dit når vi, om vi vill. Åtminstone så länge vi satsar på kvalitet istället för kvantitet. Det är Åland för mig.

För sist och slutligen ingår det i själva plikten att vara människa att alltid i alla lägen försöka bli så bra man någonsin kan. Det måste vara ledstjärnan i allt vi tar oss för.


En av alla de som siktat högt och nått ända fram är Nelson Mandela, som jag skrev om för inte så länge sedan. Det var många som ifrågasatte hans visioner ända fram tills att de blev verklighet.

torsdag 24 september 2015

Visit Åland redo för framtiden

Visit Åland hör till nyckelspelarna i en av Ålands viktigaste framtidsbranscher; turismen. Där finns en verklighet som inte alls liknar den som fanns för tio år sedan. Utvecklingen sker i en obegripligt snabb takt. Till exempel talas det i Mälarregionen mer om begreppet utflykt än semester. Av det enkla skälet att resorna sker allt oftare i takt med större ekonomiskt utrymme och mer ledighet.

Mot den bakgrunden är det av yttersta vikt att Visit Åland sköts professionellt och att samarbetet med i första hand näringsavdelningen löper friktionsfritt. Det får inte gå fel när det handlar om vår gemensamma framtid och den inverkan turismen har på vårt landskap; både ekonomiskt och intellektuellt och socialt. För visst vore det fattigt utan inflödet av nya idéer i form av människor från andra länder. Själv glömmer aldrig de två japanska kvinnorna som en gång dök upp vid midsommarstången bara för att de ville se den i verkligheten.

Turismen är i dag, hävdar Åsub, Ålands viktigaste exportnäring och uppgår varje år till närmare trehundra miljoner euro. Tjugo procent av alla anställda i den privata sektorn arbetar med turism. Sett till hela världen växer turismbranscherna mest av alla näringar. Allt har blivit så mycket enklare att göra. Det är lättare att boka och IT gör det möjligt att uppleva resmålen på helt nya vis. Tänk bara själv den dagen du i din platta kan se exakt hur bombardemanget av Bomarsund gick till. Det är redan i dag möjligt med hjälp av positioneringsmöjligheter och en bra story i botten.

Det är viktigt att Visit Åland förblir den starka spelare den är på väg att bli för hela Åland. Den stora striden som utspelade sig för några år sedan är över och den nya ledningen har på att strukturerat och målmedvetet vis tagit sig an utmaningarna. Det måste de få fortsätta göra, även på längre sikt. Politiker är nog bra på mycket men inte på att locka de stora turistmassorna till vårt landskap. På Gotland har man hittills lyckats lite bättre än vi, och det måste självklart bli en ändring på det! 
Så här såg det ut när Visit Åland höll en mycket uppskattad information om organsationens arbete hittills och framåt för Centerns lagtingskandidater. Till höger vd Lotta Berner-Sjölund och ordförande Terese Flöjt.










onsdag 23 september 2015

En tjurig Ålandsbild

Mina kompisar på morgonpromenaderna är förutom en liten svart hund de köttdjur som betar i skogen på Möckelö. Det är en fröjd att se dem komma som blyga kalvar i början av sommaren för att sedan växa och växa och växa. I takt med att de blir större ökar självförtroendet och i dag tar jag mig en liten pratstund med dem var morgon utan att de lägger benen på ryggen. Än så länge tycks de lyckligt ovetande om att deras öde inte är det bästa. De slutar så småningom på tallriken, förhoppningsvis på någon av alla de otroliga restauranger som finns runtom på Åland. Det är härproducerat på riktigt och en viktig del av den Ålandsbild vi försöker skapa. Mat ska vara friskt och råvarorna ska skötas om.

Tjurarna i Möckelö är i dag flera hundra kilo tunga och ser lyckliga ut där de går och håller terrängen snygg. Det är sinnebilden av Åland för mig. Världens bästa vardag ska ge utrymme för styrka och snällhet, i samma förpackning.
Bill och Bull heter de kanske inte men fina, snälla och starka är de i ovetskapen om vad som så småningom livet deras leder till.

tisdag 22 september 2015

Idéerna måste få växa

Valet är mindre än fyra veckor bort. Spänningen stiger. Så ska det vara. Val är slutliga och definitiva, i vart fall för de fyra år som följer. Mina egna fyra år i den politiska hetluften har varit både stimulerande och utvecklande och jag fortsätter gärna. Åren som ordförande i finans- och näringsutskottet har varit extremt lärorika och ofta väldigt utmanande.

Med valfebern följer också spekulationer i tangentens alla riktningar. Alla vet eller tror sig veta. Tidningarna kör opinionsundersökningar vilka bara har en sak gemensamt – det handlar om gissningslek. Fast en tydlig tendens går att mejsla ut. Mitt parti är storfavorit till att bli valets segrare och det är ju positivt, men inget som går att räkna hem.

Jag är inte väldigt överraskad över framgångarna i opinionen. Vi har bytt ton i partiet och vi har valt att se möjligheterna istället för att låta problemen och nejsägarna sätta agendan. Vi säger ja hellre än nej eftersom det får idéer att växa. På kandidatsidan har vi många nya och, framför allt, vi har många kvinnor i laget. Det behövs. Åland är tyvärr inte så jämställt som ett modernt samhälle borde vara. Detta har jag lyft även i lagtingsdebatten.

Eftersom högmod går före fall är det viktigt att ta dessa spekulationer för vad de är. Ja, vi har ett starkt lag, ja, vi har gott om klokskap i partiet, ja, vi är redo att leda men nej, vi har ingen aning om hur det går i valet. Vi kan bara göra vårt allra bästa och det gör vi. #världensbästavardag #roligtpåjobbet
I Nya Ålands pejlingar har Centern placerat sig högst två gånger i följd. Så brukar det inte vara, säger de som varit med längre än jag.

måndag 21 september 2015

Eckerö är en förebild

Eckerö är på många sätt en föregångskommun och inspirationskälla för hela Åland. Här byggs det i varje knut och här tar folk vara på de tillfällen som alltid finns. Man väljer att se möjligheterna istället för problemen. Här trängs turisterna året runt och hit kommer idrottslagen i en strid ström. Det sker för att eckeröborna valt att säga ja istället för nej. Av alla egenskaper som finns kan det vara den allra viktigaste.

Eckerö har jag lyft fram tidigare:


Den här gången gick färden först till Eckerö post- och tullhus, detta monument över storslagna planer och ett rysk rike som sköts i bitar i Bomarsund. Här håller cafeterian Tsarevna till. Sedan åkte vi vidare till Bodegakajen där vyn över alla båthus är unik även med åländska mått mätt. Därefter stod Smart Park i tur, ett ställe jag såg för första gången. Det var en stor upplevelse. Alla mina förväntningar, vilka var höga och baserade på folks upplevelser, kom på skam. Det var till och med bättre än jag trodde! Åland har fått ett besöksmål av högsta klass i den nya parken. På vägen hemåt passade Hellesby gård in som handen i vanten och en silltallrik som var såväl mättande som läcker.
Den här figuren ska du hålla utkik efter, när du ser den är det skoj och äventyr som väntar.
Det otroliga post- och tullhuset är i sig värt ett besök till Ålands västligaste kommun.
Båthusen vid Bodegakajen skänker ro.
Plasto är med och ser till SmartPark är en skattkista för småbarnsfamiljer. 
Detta är storytelling på riktigt. Bomarsund är den kanske tydligaste historien vi har att berätta.
I går var det tyst och lugnt i vattenlandet. Något säger mig att här kan det gå vilt till.
Stor och liten heter de nog inte men fina är de, hästarna i SmartPark. 
Vid Hellesby gård hittade jag leksaker för lite större ungdomar.  
Grindstolpe.

söndag 20 september 2015

Hela Åland skördar

Aldrig lever Åland lika mycket som under Skördefestens intensiva dagar på hösten. Tusen och åter tusen människor är på fötter och möts, pratar, handlar och trivs. Skördefesten är förverkligandet av de tankar om ett hållbart Åland och ett grönt varumärke som vi alla med jämna mellanrum hyllar. Åland ska vara gott, friskt och blandat. Och skoj, såklart!

Själv drog jag och familjen runt till Bolstaholm, Lumparland och ÅCA och slogs av hur ofattbart mycket bilar som fanns i rörelse. Och bussar. Och folk. På ÅCA hade man tydligen räknat in tretusenfemhundra besökare innan kvällens ens börjat. Slutsatsen av allt detta är att härproducerat vinner i längden. Folk vill äta och leva så nyttigt som möjligt.

Skördefesten har jag såklart hyllat även tidigare. Här är länkar till åren som gått.

#världensbästavardag #roligtpåjobbet

I Bolstaholm kommer man hur långt som helst med bara en hästkraft. 
”Lata?! Det kan du vara själv det, gubbjävel. Vi vilar oss starka!”
Uppfinningsrikedomen var stor på årets Skördefest. Med små medel skapades stora upplevelser. 
Tjurarna i Geta är precis lika imponerande varje gång. 
Bolstaholms historia är både imponerande och lärorik. I takt med Åland har gården utvecklats. 
Zacke räds inget, inte ens grisarna på Vestergårds i Lumparland. 
En av bossarna på Vestergårds heter Birgitta Eriksson-Paulson. Hon hör till samma klubb som jag och är en av de förnyare som är med och gör Centern till ett modernt, inspirerande och framåtriktat parti.
Tonen i kommunikationen på Vestergårds är något för alla att ta till sig. Det är inbjudande och välkomnande. 
Zacke gick från grisar till tjurkalvar!
Sightseeingturerna var fullsatta, viljan att veta mer är påtaglig. 
Ingen skördefest utan en rejäl gärdsgård, inte att förväxla med prästgård vilket är något helt annat.
ÅCA är kungen, vad Arla än tycker.
Det var folkfest på ÅCA i går...
...och traktorfest. Det hjälps inte, maskiner med hjul på är något som i vart fall får mig att gå igång.

lördag 19 september 2015

Givande samtal om Åland

I går kom yrkeseleverna Hanna Påvals och Axel Sundman till lagtingshuset för att prata åländsk framtid. Sådana möten hör till de allra mest inspirerande i jobbet som heltidspolitiker. Det är uppfriskande att möta ungdomliga visioner och höra om deras syn på samhället vi lever i. Båda är sjutton år gamla.

Hanna som är från Vårdö vill arbeta med sociala frågor framöver, troligen på Åland ”men först efter att jag lämnat ön några år och bott någon annanstans”. Axel är från Mariehamn och hyser planer på att bli polis, ”jag är sugen på polishögskolan i Tammerfors”, säger han.

Hanna och Axel är två ambitiösa ynglingar. De är inskrivna på sociala linjen men läser också HUTH-programmet för att så många dörrar som möjligt ska stå öppna i framtiden. Det är klokt tänkt.
Samtalet vi för handlar om hur Centern betraktar Åland och vilka möjligheter och hot som finns i framtiden. Ett av svaren på deras många frågor lyder i stora drag så här:
Jag tror massor på framtiden eftersom ålänningar är modiga, flitiga, kreativa och internationella människor som kommer att klara sig fint även framöver. Det enda hotet mot Åland är ålänningarna själva, den dagen vi nöjer oss med att sitta hemma på sofflocket och stirra i väggen. Jag tror inte den dagen kommer. Min tillit till alla de som väljer att bo på Åland är stor liksom min tro på att de tar sig fram här i världen.
Det sades mycket mer också men det där kan mycket väl vara viktigast av allt. Ha en fin lördag, nu bär det ut på Skördefest. Ses i vimlet!

Här finns några länkar till tidigare möten med studeranden.


Axel och Hanna och jag i lagtingets entré.

fredag 18 september 2015

Häxor, Åland, Geta och film

Det har på många sätt varit en händelserik vecka vi snart lägger bakom oss för att ta skördefest för resten av helgen. Fast coolast av alla veckans dagar var torsdagen som jag och ett femtiotal andra ålänningar ägnade åt att bygga berättelsen om Åland som den här gången handlade om häxbränning på 1600-talet.

Vi började 0715 på morgonen och höll på till 1830 genom regn, nordan och mycket mer som erbjöds på Havsvidden i Geta. Det var en stor upplevelse att uppleva professionalismen, hängivenheten och stämningen på en stor filmproduktion. Det handlar om tusentals scener som görs om tills de är perfekta för att sedan klippas samman i ett jättelikt pussel. Jag kommer i fortsättningen att se på film med en helt ny respekt.

Detta med film om riktiga händelser är precis vad jag efterlyst i form av storytelling från Åland. Nu handlar det om häxbränning vilket inte är så vackert. Å andra sidan är historien sällan så fin som vi skulle vilja att den skulle vara. Hur det än är på den fronten är det alltid viktigare att berätta än att inte berätta, Därför är storyn om en mörk del av den åländska historien oerhört mycket värd att berätta. Här bör även regiassistenten Alfons Röblom nämnas, han höll i alla oss statister och såg till att vi gjorde vad vi borde. Det blev ett minne för livet, fast ett ganska kallt sådant. Bergen i Geta är inte att leka med när regnet faller.

En annan berättelse som borde förädlas och berättas är den som handlar om Bomarsund och det Åland som uppstod ur ruinerna. En dag ska jag berätta mer om det, tills vidare får vi nöja oss med Pavlov och champagnen

Veckan handlade om mycket mer än så, till exempel.
Så här såg en typisk bybo ut år 1666. (Foto: Carina Sommarström)

torsdag 17 september 2015

Centern stärker hela Åland

Platsen där vi i går presenterade vår plan för den åländska framtiden var vald med omsorg. Itiden är en av Ålands mest sjudande arbetsplatser. Här trängs IT-specialister med fiskodlare med investerare, projektledare, sopåkare, advokater, musiker, fotografer och mycket mer. Här står tiden aldrig stilla, här är framtiden alltid närvarande. Precis som jag tycker att ett modernt politiskt parti ska vara.

Presskonferensen höll vi i ett av byggnadens konferensrum. Alla var där. Det pratades ÅHS (infrastrukturminister Veronica Thörnroos efterlyste tydligare visioner) och ekonomi (finansminister Roger Nordlund beskrev läget i landet och på Åland) samt mycket annat. Jag gav mig in på att förklara vad just Centern gjort för att Åland är så bra under de drygt trettio år som partiet suttit vid makten. Häng med här:
Åland är summan av de ålänningar som valt att bo här. Under de senaste tjugo åren har inflyttningen till vårt örike varit kraftig. Ändå är arbetslösheten minimal. Detta har skett eftersom samhällsstrukturen är i skick. Här finns barndagvård, fantastiska skolor, vidareutbildning, nära till butiken och det viktigaste av allt: här är tryggt. Dessutom finns ett rikt föreningsliv och idrottshallar i varje knut samt (bland de flesta) ett gott humör som genomsyrar vardagen.
Allt detta har skapat förutsättningar för företag att växa. Här finns jobb som stimulerar intellektet, här finns utmaningar som är svåra att motstå, här finns närheten till de större sammanhangen och här finns den infrastruktur som barnfamiljer kräver. De som är unga söker spänningen i livet och så ska det vara. De nyutexaminerade söker de bästa jobben men i det ögonblick som varje familj välsignas med ett barn eller flera blir allt annat rätt oviktigt. Från och med den stunden gäller bara tryggheten. 
Centern är en garant för hela Åland, för jämställdhet och för trygghet. Tack vare långsiktigt arbete finns ramarna på plats vilka gör det möjligt för företagen att koncentrera sig på det företag ska göra – hitta affärerna och se möjligheterna. Samhället ska stimulera och inspirera. Jag vill att det politiska ledarskapet ska få idéerna att växa.
Här kan man läsa om och lyssna på presskonferensen från Itiden. Detta får mig förresten att minnas den allra första presskonferensen för nästan exakt fyra år sedan. Jisses, vad det hänt grejer sedan dess. 
Finansminister och vicelantrådet Roger Nordlund drog upp planerna för hur den fortsatta åländska välfärden ska kunna säkras och stärkas.
Inte en stol var ledig då Centerns ordförande Harry Jansson berättade om planerna inför valet.
Talman Britt Lundberg lyfte frågan om hur Åland ska kunna bli ännu tydligare gentemot omvärlden. Förslaget är att tillsätta en minister med tydligt externpolitiskt mandat.


Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...