måndag 30 september 2013

JIK och IFK, vilka klubbar!

Vilken helg! Jomala IK:s fotbollsgrabbar stiger till trean efter en bragdseger hemma med 7-0 och IFK Mariehamn är i allra högsta grad med i bronsfajten i ligan efter otroliga 3-2 hemma mot serietvåan FC Honka.

Sådant måste man beundra och hylla och förstås skriva några rader om!

Jomala IK är mitt lag sedan många år tillbaka och en klubb som ibland saknat en idé om vart man vill och spelare att genomföra de med. Nu råder andra tider och ledarna Lennart Holmström och Lasse Lundell har samlat ett gäng unga killar som begriper hur en fotboll ska rullas. Det ger resultat och efter storsegern i lördags ser det nu ut som Åland nästa säsong kan se fram mot derbyn mellan Jomala IK och FC Åland som tydligen blir det nya namnet på dagens SIFFK. Ligaspel är förstås svårslaget men ett riktigt Ålandsderby sätter fart på både livsandar och tävlingsnerver.

Gårdagens match i ligan gjorde samma sak. IFK såg med råge till att folket på läktaren helt glömde bort höstkylan som börjar borra sig in genom kläderna. Vem som helst begriper att en match som slutar 3-2 innehåller en lång rad definierande ögonblick. Jag fastnade för två, 3-2-målet samt Otso Virtanens förlösande räddning i slutminuterna.

3-2 först. Lagen kom ut till andra halvlek med 2-2 i sina ryggar. Det var ett resultat jag gissar att FC Honka var nöjda med, de blir tvåa i årets liga hur än de bär sig åt. IFK var inte alls nöjda och minst nöjda av alla var först Patrick Byskata (med viss reservation för jag är inte hundra på att det var han) som slog en briljant långboll på femtio meter från den egna planhalvan ner till högra hörnflaggan, typ. Där kom Tommy Wirtanen rusande, tog ner bollen i en rörelse som annars mest brukar dyka upp i Champions League och liknande sammanhang, stannade aldrig utan i steget sköt stenhårt in i mitten där Luis Solignac sprang för allt han var värd och dunkade in ledningsmålet som skulle bli slutresultatet. Målet var ett av alla som ska diskuteras och analyseras runtom i fikarummen i vinter. Hade inte målnätet varit i vägen hade bollen någon gång i morgon landat i höjd med Gdansk, sådan kraft var det i anfallet.

Den andra direkt matchavgörande händelsen ägde rum i anslutning till någon av alla hörnor, det kändes som ett hundratal, som FC Honka fick i slutet av matchen (aldrig är tio minuter så långa som när man leder med 3-2). En Honkaspelare, såg ej vilken, fick en kalasträff med pannan och Otso Virtanen stod en bit bort och tvingades sträcka ut sig och KLISTRADE bollen som annars med god kraft hade gått in i det vänstra krysset. Sådana målvakter och sådana räddningar är ibland vad som krävs för att man på riktigt ska vara med i bronskampen, och exakt där är IFK i dag. Det är spännande tider som stundar. Tre matcher kvar, två borta och en avslutande hemma mot VPS. Jiihaa!

Och som vore det inte nog med detta. Dessutom slog Liverpool Sunderland i går kväll och ligger tvåa i Premier League. Man får nästan gå tillbaka till superhjältarna Kevin Keegans och Alan Kennedys tid för att ha sett något liknande. Den här veckan kan precis vad som helst hända!


Grattis JIK som såg till att bärga andraplatsen i lördags! Jepp, drickat som det sprutas med är alkoholfritt.
Panoramabild över Wiklöf Holding Arena i går kväll. Det var ännu en äran och hjältarnas kväll där obändig viljestyrka fällde avgörandet.  
Tack för matchen. Det var varma supportrar som gick ut i kylan efter 3-2 segern.

söndag 29 september 2013

Tirpitz och Åland

Den ensamma drottningen kallades hon av vissa. Tirpitz var vid sidan av Bismarck den tyska krigsmaktens allra farligaste pjäs. Hon levererades i början av 1941 för att föra den tyska drömmen om världsherravälde i hamn. Kriget pågick som allra värst och i det tredje riket begrep man ännu inte att det inom några år skulle vara över. Egentligen skulle Tirpitz ha varit klart långt tidigare men brittiska bombningar fördröjde fartygsbygget i Wilhelmshaven där varvet låg. 

Här kom Åland att spela en liten roll i det stora skådespel som blodade ner hela Europa. Tirpitz gjorde nämligen sitt allra första uppdrag tillsammans med kryssaren Admiral Scheer med tillfällig bas just från Åland. Bakgrunden var den tyska invasionen av Sovjetunionen på landbacken. För att fånga upp eventuella flyende  sovjetiska fartyg låg Tirpitz och ett tjugotal andra krigsfartyg i Finska viken och väntade. Den flottan tillbringade några septemberdagar 1941 på fjärden väster om Herrö. 

Min fascination för krigsfartyg började med Bismarck och sänkningen av henne men Tirpitz’ öden och äventyr var minst lika spännande och det är på många sätt alldeles oerhört att tänka sig synen av Tirpitz och den övriga flottan föränkrad i en åländsk vik. Efter att ha lämnat Åland i slutet av september gick flottan till Norge vilket var dumt. Den 12 november 1944 bombades Tirpitz av det brittiska flygvapnet tills hon sjönk väster om Tromsö.
Tirpitz var en magnifik krigsmaskin med sina trettio knop och  2.608 man starka besättning. Tanken på att se detta fartyg utanför Herrö är rätt svindlande.

Och en faktiskt väldigt cool historisk film!

lördag 28 september 2013

Till minnet av Estonia

I dag har det gått ofattbara nitton år sedan m/s Estonia sjönk i brinnande storm och tog 852 människor med sig i djupet, den 28 september 1994. Bara cirka etthundrafemtio kunde räddas. Här är en länk som väldigt väl beskriver det som hände. 

Själv minns jag den natten väl då telefonen ringde någon gång i gryningen och en tipsare sade (detta var under min tid som tidningsman) att det hänt nåt slags färjekatastrof på natten och att det inte såg bra ut. Min första tanke var liksom alla andras att jaja, det är väl lite trassligt just nu men det ordnar säkert upp sig. Det gjorde inte det. Att en hel färja skulle sjunka till havets botten fanns inte i mitt medvetande på den tiden. Nu gör det det. Natten blev dag, eftermiddag, kväll, natt, morgon och kaoset var totalt. Åland invaderades av journalister som försökte begripa vad som hänt och gjorde vad som helst för att få tag på de överlevande som förts till Ålands centralsjukhus.

Kring allt detta har man skrivit böcker och gjort filmer och konstruerat teorier vildare än andra. Jag nöjer mig med att i kväll tända ett ljus till minne av alla de människor som dog i havet.

Hösten 1994 blev plötsligt bogportar på alla läppar. Den vanligaste teorin varför Estonia sjönk gick kort och enkelt ut på att fartyget drevs för hårt fram i sjöarna och att bogvisiret följaktligen till sist slets loss från sina fästen.
Så här lär vraket efter Estonia ligga i dag. Platsen är belagd med griftefrid och dykningar i området är förbjudna.
Så här såg Estonia ut när hon trafikerade för Tallink. Hon byggdes som Viking Sally och trafikerade på Åland under många år innan Rederi Ab Sally försattes i konkurs.
Detta är en av de starkaste bilderna jag minns från Estoniakatastrofen. Platsen var Utö och fotografen min vän Sebba Södergård som tyvärr inte längre finns bland oss. Så här fördes de påträffade olycksoffren hem.
Här är inledningen på den högdramatiska natten:


fredag 27 september 2013

Geocaching, en del av Åland

Allt medan löven faller från träden och striderna i Visit Åland rullar vidare är det i dag tid att byta ämne från gårdagens hyllning till den internationella sjöfarten för att istället uppmärksamma Världsturismdagen som infaller i dag.

Själv firandet äger rum på Maldiverna men innehållet angår oss alla. Årets tema är Turism och Vatten, till skydd för vår gemensamma framtid. Grundtanken är att skapa förståelse och förutsättningar för ekologisk och hållbar turism. Alltså precis det som vi har i överflöd av på Åland och något som Visit Åland om eller när de slutar med sin interna pajkastning borde ägna sig åt att berätta för vår omvärld.

Vår ö ligger nära Mälardalen, ett av världens ekonomiskt sett bärkraftigaste områden. Jag kan antagligen alldeles för lite om ämnet men jag tycker vi har slagläge i vårt erbjudande, vi borde försöka bli Stockholmsregionens självklara resmål för utarbetade storstadsbor. Självklart är den finska sidan minst lika viktig men då måste vi också vara beredda på att prata finska. När man säljer måste man kunna språk, när man köper räcker det med ett.

Och vad passar bättre än att i dag lyfta fram den internationella trenden kring geocaching. Åland är redan väl försett med skattplatser men det kunde bli många fler för efterfrågan är stor och kommer garanterat att växa.

En ö som på allvar fått upp ögonen för detta är Bermuda där man på riktigt nu börjar koncentrera sig mot denna nya turism som är ekologisk och påläst och, framför allt, nyfiken. Kom igen nu Åland, sätt fart på grejerna!

Men först: ha en riktigt trevlig helg!
Så här ser geocachingloggan ut. Det är något som Åland borde utveckla och berätta mer om. Dagens turister nöjer sig inte med en strand eller en skog eller en cykeltur. De söker också innehåll och det är geocaching ett bra exempel på.

torsdag 26 september 2013

Blickar mot Nordsjön

I dag har vi att uppmärksamma Världssjöfartens dag som går i utmaningarnas tecken. Varslen haglar tätt och branschen står inför en omfattande förnyelse, inte minst till följd av svaveldirektivet. Det är ett trassligt direktiv som ändå inte saknar uppsidor. Till exempel i Göteborgs hamn har mängden svavel minskat med hela etthundrasextio ton sedan år 2012. Det är mängder som gör skillnad.

Osäkerheten är högtidsdagen till trots stor inom shippingvärlden, och inte bara där. Även i min gamla bransch, tidningsvärlden, råder nya och turbulenta tider. Detta illustreras inte minst av det faktum att papperstidningsdöden nått världens äldsta och mest kända sjöfartstidning Lloyd’s List som slutar trycka sina nyheter på papper för att istället storsatsa digitalt. Det är en utveckling som alla tidningshus över hela världen kämpar med just nu. Pappersupplagorna befinner sig i fritt fall och det är svårt att ta betalt på internet.

Därför är det bra att ägna några ord åt framtiden som kommer vare sig vi vill det eller inte.

Jag har nyligen hälsat på i Skottland och är inte alls särskilt bekymrad över att oljan skulle vara på väg att ta slut. Där investerar man som varje dag vore den sista och söker folk på precis alla vis. Här hemma är det dystrare då vi nås av trista nyheter från Eckerö Shipping och Neste. I sådana tider ska man minnas att ett slut också innebär en början till något nytt. Det har många från Ålandsbanken också lärt sig den hårda vägen. Inom oljebranschen finns det gott om plats för duktiga ålänningar. De behöver folk som kan köra båt, går att lita på, är duktiga på att laga mat och inte räds hårt arbete. Den åländska sjöfarten har hittills kunnat förlita sig på den finländska pappersindustrin och passagerartrafikens ständiga tillväxt. Inget av det är längre framtidsbranscher. Det gäller att hitta nya nischer, kanske inte bara i Östersjön.

Att Skottland och Nordsjöoljan är glödhett i dag illustreras också av att Air Baltic i vår öppnar en ny flyglinje mellan Riga och Aberdeen, fyra gånger per vecka. Orsaken stavas inte något plötsligt intresse för att turista vare sig i Lettland eller Skottland utan är resultatet av energiindustrins krav på personal. Visionen vore i detta nu att få igång en liknande rutt mellan Mariehamn och Aberdeen, kanske en gång per vecka. På Åland finns den personal som behövs på Nordsjön. Det är läge för åländska sjömän att göra som man alltid gjort när verkligheten förändras, man ritar om kartan och tar ny kurs.


Den här bilden visar hur verkligheten kan te sig för de sjömän som valt att lämna den ganska skakiga inhemska rederiverkligheten för en framtid på Nordsjön och oljeriggarna. Det är en viktig del i framtiden för åländskt sjöfolk.




onsdag 25 september 2013

En helkväll för miljön

Stadsfullmäktige i Mariehamn ägnade i går kväll fyra och en halv timme åt möte. Första halvan handlade om personalresursplanering och samordning av stadens kost- och lokalsservicefunktioner. Bakom de rätt torra rubrikerna döljer sig en verklighet bestående av människor av kött och blod som varje dag utför ett fantastiskt arbete. Personalchefen Ritva Bergholm gjorde ett gott jobb med sina presentationer.
Hellre en plan för miljön i handen än tio i belutsprocessen. I går misslyckades stadsfullmäktige sätta fart på ett arbete som skulle gagnat Mariehamn och resten av Åland. Istället satte svårtolkat politiskt tjafs stopp för processen; för ögonblicket.
Sedan gick det utför. Under nästan två timmar diskuterades stadens miljömål vilket slutade med återremiss av triviala och svårbegripliga orsaker. Istället för att man nu kunde börja arbeta med det hela blir det en ny vända bland fler pratare för att sedan så småningom komma tillbaka till fullmäktige. Allt medan år läggs till år och stadsskulden växer. Själv var jag beredd att godkänna planen och motiverade det på följande sätt.
Herr ordförande, 

När det handlar om miljömål är det lätt att sväva iväg och bli både flummig och blåögd. Det kan vi beskylla historien för. Den tidiga miljörörelsen bortsåg tyvärr från tillväxt, ekonomisk bärkraft och livskvalitet i sin strävan att rädda jorden. Därför tog det ett tag innan vi andra började lyssna till deras argument. Väldigt få människor är beredda att ge avkall på sin egen och sina barns trevnad av skäl man inte helt begriper. Ty sådan är den mänskliga naturen.

Mot den bakgrunden är det viktigt hur vi förklarar vad vi vill göra och vart vi vill nå. Framför allt är det angeläget att begripa kopplingen mellan tillväxt och hållbarhet. Det ena utesluter nämligen inte det andra. Tvärtom faktiskt. Om vi inte lever ett hållbart liv och bygger ett hållbart samhälle slutar det med säkerhet på tok. Det är ett ostridigt faktum. När resurserna är borta, är de borta. Nu kan man tycka att jaja, det där får någon annan reda upp längre fram. Man är i gott sällskap om man tänker så. Hittills har i stort sett alla som överallt vandrat sina steg på denna jord byggt för stunden och lagt konsekvensanalysen åt sidan. Som ni alla begriper går det bra att göra så ett tag. Men inte för alltid, och nu har vi nått den punkt i livet och tillvaron när vi på allvar behöver skapa utan att samtidigt förstöra. Det råder inte längre några vetenskapligt underbyggda tvivel om att livet vi lever utarmar jorden vi bor på.

I detta arbete mot ett gemensamt miljömål är det fyra principer man bör ha i minnet. Dessa har jag och vi lånat från något som kallas för Det naturliga steget vilket är en väl genomtänkt idé kring hur vi ska bygga samhällen där inte bara vi själva ska trivas utan som även inkluderar förutsättningar för våra barn, deras barn och så vidare. Det är enkla tankar som ska genomsyra varje beslut som tas i denna sal, i stadsstyrelsen, i nämnderna, i ledningsgrupper och viktigast av allt – vid kaffeborden i hela vår stad där det riktiga beslutsfattandet äger rum; vårt dagliga liv som vi lever var dag.

Den första principen är att undvika att använda ämnen från berggrunden mer än vi redan gjort. Den andra är att inte öka koncentrationen av redan befintliga utsläpp. För det tredje ska man se till att undvika att skövla naturen. Måste detta göras ska man se till att göra något bättre någon annanstans. Den fjärde principen som jag snart återkommer till är att aldrig missbruka ekonomisk eller politisk makt.

Genom att på riktigt göra Mariehamn till en plats där hållbarhet och miljöhänsyn märks i stadsbilden kan vi som tjänstesamhälle skapa ekonomisk tillväxt. Världen är i dag en plats där folk är mer medvetna än någonsin om att det liv vi lever på sikt är ohållbart. Det bästa som kunde hända är om vi genom ett genomtänkt miljömål kunde inspirera företagare att hitta möjligheter i denna nya framtid.

Mariehamns stads miljömål för åren 2013-2017 uppfyller i stort sett dessa kriterier. Vi ska självklart minska koldioxidutsläppen och köpa miljömärkta varor. Vi ska också öka inköpen av miljöanpassade tjänster men vi ska heller aldrig släppa tanken på att till våra besökare sälja vår stad som ett resmål som säger ja till framtiden. Miljöturism är en viktig del av den. Vår natur är unik och vår infrastruktur färdig. Att utsläppen till sjöss bör minskas är självklart liksom att vi i alla skeden av byggnation ska skapa en god inomhusmiljö. Som vi i Mariehamnscentern ser det uppfyller miljömålen huvudsakligen det vi vill. Det finns dock skäl att fördjupa oss i två punkter, en som helt saknas och en som borde finjusteras, om inte i texten så i praktiken. Den sista först.

När det handlar om det tredje målet, att andelen ekologiska livsmedel i stadens storkök ska öka är tanken god men verkligheten en annan. Det är i bästa fall svårt och ofta omöjligt att hitta dessa etthundra procent ekologiska varor på Åland. Ni minns säkert att den ekologiska mjölken som serverades i skolan för några år sedan skapade rubriker och som även ledamoten Pia Aarnio lyfte i en tidigare diskussion i kväll. Ingen tyckte då det var särskilt hållbart att importera ekologisk mjölk till Åland när här finns ett mejeri som gör mjölk, även om den inte ännu är rent ekologisk. Man ska också komma ihåg att det som i dag betraktas som konventionellt antagligen beskrevs som ekologiskt för något decennium sedan. Tiderna förändras som bekant. När det handlar om inköp är det viktigt att koppla in även det sunda förnuftet och alltid fråga sig vad som är ändamålsenligt och klokt. Det är nämligen allra oftast bättre för oss alla om offentliga medel som genereras på Åland även används på Åland. Om något är det win-win vilket också understryks i den underliggande koststrategin där vikten av närproducerat lyfs fram. Därför vill vi från Mariehamnscenterns sida understödja stadsstyrelsens förslag till fullmäktige där man tydligt understryker vikten av hållbar utveckling i ett fördjupat arbete. Det är av största vikt kanske inte för oss men för våra efterkommande att Mariehamn blir ett hållbart samhälle; ekonomiskt, socialt och miljömässigt.

Detta leder mig till det som saknas i de listade miljömålen men som säkert kan kompletteras i framtiden och som lyfts förtjänstfullt i Ålborgsåtagandena. Det handlar om den fjärde principen jag inledde med, den om pengar och politik och makten som följer. I arbetet med dessa stadens sex miljömål är det oerhört viktigt att i varje skede förklara för oss själva och för alla anställda och stadens medborgare varför detta sker och varför det är viktigt. En stad är aldrig mer än människorna som bor i den. Därför måste den politiska och ekonomiska makten användas på ett sätt som stadsborna förstår och sympatiserar med. Just nu lever vi under en knapp ekonomisk stjärna till följd av kraftigt fallande företagsskatter. Då är det inte alltid hållbart att fortsätta satsa och bygga ut i en takt som om ingenting hade hänt. Genom att leva med underfinansiering skapar vi inte en hållbar framtid, faktiskt precis tvärtom. När vi tar lån för att bygga ut ökar också risken att våra barns framtid blir skakigare. Av det skälet får vi aldrig glömma att ett av de viktigaste miljömålen vi har är en balanserad ekonomi och för att nå det krävs klarsyn och förnuft hos dem som har den politiska och ekonomiska makten. De tiderna är förbi när man för att tillfredsställa enskilda väljargrupper kan fatta beslut som andra måste betala. I dag måste vi tänka helhet, samordning, strukturella förändringar – och ekonomi. Och detta får jag återkomma till när staden, enligt stadsstyrelsens förslag, tagit fram en ny hållbarhetsstrategi. Tack för ordet.

tisdag 24 september 2013

Plötsligt blev det värre

Jag skrev i förra veckan att det kanske är dags för Åland att fundera över nyttan med Visit Åland och istället konkurrensutsätta hela marknadsföringen av vår ö. 

I dag står det klart att en styrelse under galgen utser en ny vd samtidigt som man i panik kallar in en medietränare för att säga till styrelsen vad de ska säga.

I rest my case, som det heter. Det är inte så enkelt att förklara för oskyldiga skattebetalare att man skickar in 1,4 miljoner euro per år till detta. Det är heller inte så enkelt att begripa att en organisation som har till uppgift att locka besökare till Åland gör det i opposition mot Viking Line och Eckerölinjen som transporterar hit nästan exakt etthundra procent av våra besökare. 

När det gäller medieträning, gör så här:

1. Svara på frågor.
2. Ljug inte.
3. Bär dig åt som folk.

Så mycket mer behövs inte för att det ska gå en om inte väl så hyggligt här i världen.


Inte är det nåt fel på att folk ibland bråkar med varandra, sådant hör till de flesta spel. Men när det gäller det som nu händer (eller inte händer, beroende på hur man ser det) i Visit Åland börjar det nog gå för långt.

måndag 23 september 2013

Ray Charles och musiken

Hade han fått leva hade Ray Charles fyllt åttiotre år i dag. Tyvärr loggade han ut redan år 2004 vilket såklart var alldeles för tidigt. Ändå hör Ray Charles, blind sedan sju års ålder, till dem som på riktigt ändrade och förändrade och förnyade. Han blev kanske blind till följd av sjukdomen glaukom men många tror också att hans synfel startade när han fem år gammal såg sin två år yngre bror drunkna i moderns tvättbalja. Sorgen till trots gav sig Ray Charles hän åt musiken, en passion han aldrig släppte. Och handen på hjärtat. En man som Ray Charles med den musik han skapade förtjänar att hyllas alla dagar i veckan men särskilt en dag som denna!
Ray Chales finns inte längre bland oss men hans musik kommer att stanna för evigt.
Lyssna själva!


söndag 22 september 2013

I dag är hösten här

Det har suttit hårt åt i år men i dag infaller en gång för alla och blott en gång detta år (också) höstdagjämningen officiellt. Hej mörka kvällor, varma brasor, grytor och fallande löv. Hejdå sommarlov, bad, ldeighet och sällskap. Det är med andra ord dags att ta på sig tröjan och njuta av den årstid som städar upp och laddar om inför vintern, våren, sommaren för att sedan börja på nytt igen. Om detta har många försökt berätta men det finns som bekant bara en Edith Södergran som redan år 1925 skrev så här i Landet som icke är:
Nu är det höst och de gyllene fåglarna
flyga alla hem över djupblå vatten;
på stranden sitter jag och stirrar i det granna glittret
och avskedet susar genom grenarna.
Avskedet är stort, skilsmässan förestående,
men återseendet är visst.
Därför blir sömnen lätt när jag somnar med armen under huvudet.
Jag känner en moders andedräkt på mina ögon
och en moders mun mot mitt hjärta:
sov och slumra mitt barn, ty solen är borta.
Kanske finns det något som bättre definierar höstens ankomst men det är inte mycket som slår ett gulnande lönnlöv.

lördag 21 september 2013

En historia om Åland

Mitt uppdrag var enkelt. Berätta om Åland. För etthundrafemtio skottar av vilka högst en tredjedel hade basala insikter i vår lilla ö. Jag gjorde vad jag kunde och jag tyckte det gick bra. Ungefär så här föll orden och nej, där det finns grammatiska eller andra fel kan jag tyvärr inte skylla på någon annan än mig själv. Eventets titel är Our Islands Our Future och går i korthet ut på att förbereda för en utökad självstyrelse för Orkney, Shetland och Western Isles i samband med att Skottland röstar om självständighet från Storbritannien den 19 september år 2014.


Så här såg det ut denna fredagsförmiddag på Orkney, inne i Pickaquoy Centre i Kirkwall.
Här är deras egen film om strävandena:


När det gäller själva utfallet av seminariet Our Islands Our Future ska jag berätta mer om senare fast en sak kan jag avslöja redan nu. ALLA är djupt imponerade över det arbete som ålänningarna gjort under de drygt nittioen år som vi kämpat med vår självstyrelse!

Good day and thanks for the opportunity to talk about the Åland Example with you all. I will share with you our past and our precence in order to inspire you to find your future. It will be a sort of multimedia performance where I’ll show you pictures as a support to my words. Please though concentrate on the screenI have over the years visited all your islands and I have noticed the similarities between yourselves and Åland. Cultural, dialectual and many others. The Vikings did a good job! This is by the way our Parliamentary Building in our Capital Mariehamn. As you can see the vikings is not would they used to be. They were much stronger before! 
You are islanders so you have your bearings right. This is just a reminder about where we are right now. The Åland Islands in the Center of the Baltic Sea have over the years become prosperous. Åland is a popular meeting place for visitors from Finland and Sweden.
Today Åland have a growing population thanks to people moving in. We are 92 nationalities and consider ourselves a multicultural society. We believe the islands are transparent and easy to become integrated in. The Capital Mariehamn is a steadily growing town, no we have no Cathedral. Also the Countryside is fortunate with the development while the Archipelago struggle and have to face an ongoing urbanisation.
A quicklook at our History. During the Crimean War the Åland Islands was one of the War Centres in Europe. Russia which conquered Åland from Sweden 1809 had almost completed the building of a huge fortress on Åland which was not very appreciated by Great Britain and France. They sent their Naval Forces and blew the Russian project into pieces. After that we have no fortress but a lot of stones, quite small ones... For those into history it is interesting to know that the first three Victoria Crosses were in fact awarded to heroins from the battle of Bomarsund. The very first was handed to a young Irish guy, Charlie Lucas who probably were more brave than clever but saved his ship by throwing a Russian Grenade over board. Yes he survived himself aswell and had a long Naval Career after that. Thats when the links between Åland and Great Britain started to get stronger.
The Peace Treatment in Paris 1854 was followed up a few decades later. In 1921 Åland got its Autonomy from the League of Nations, the predecessor of todays United Nations. Åland is since that decision actually the only place in the world where its population and territory has been assured both Autonomy and Demilitarisation, also known as Non Military Status. Today we from time to time call ourselves the Islands of Peace. From the start we had ten Signature States. Since Iceland and Ireland gained Independency we have twelve.
Here are some historical landmarks. All of them are important but part from Laws and cooperation such as within the Nordic Council I believe the flag and the…
…the stamps are at least as important. Those are important symbols in the marketing and story telling of our Autonomy and the Åland example. It is very difficult to explain an idea like Åland without symbols that are easy to understand.
My colleagues and myself.
Our democracy is quite simple. One Parliament and one Government. This is a chart over the Administration of our Government which is formed by our Parliament. It shows which areas of responsibilities we work with.
A repetition. 
This is what Finland do but we are looking forward to take over a few more of the different areas!
Finland and Åland jointly appoint what we call the Landshövding. Elisabeth is quite lonely in the Finnish parliament but it is always better to send someone than no one.

Ever since 1993 and the present Financial System Åland has been more successful than Finland in economical terms.
And here is where we spend our money.
Once upon a time we had the largest fleet of sailing vessels in the world. Today we concentrate on more modern ships. 
GDP per branch.
The working force of Åland.

Unemployment started to decrease after 1993 when we gained control over the distribution of our budget. Uptil then we were in a financial meaning considered only a landscape in Finland, following Finnish budget decisions.
It is still going up.
The yellow is Åland. We have managed reasonable well over the years.
Here is where the jobs are.
Today Åland is also a part of the international community.

Thanks to the Nordic Cooperation an Ålander have the same rights as any other Nordic Citizen ie Health Care, Education, Work Permits.

The Åland Position in the EU is strong partly thanks to the so called Preamble in the Åland Protocol which is a part of the Primary Law in EU. Our excemptions are confirmed which among others allow all the ships that operates on a regularly basis in Åland to continue the taxfree-sales onbord the ships. Thanks to that the travel to and from Åland is very cheap.A return ticket to Stockholm is roughly ten pounds, including bus. At the end of the presentation (if I still have time) I will come back to these derogations which includes for example Right of Domicile. I am of course happy to share the Presentation with all of you.
Yes, our flag hangs around in Brussels aswell!

It is fair to say that the Autonomy has provided us with opportunities we wouldnt have if we were just a town or a village in Finland or Sweden. I believe that in itself has created brave inhabitants. An example from the world of sport: Åland has two footballteams, one men and one women, in the Highest Leagues of Finland. Actually our ladies will secure the Gold tomorrow while our men are fighting for a bronze and a place in the Europa League.
What is good for Åland is good for Finland.

It would be bold to come here and make outlines in regard with what you will gain by enhancing your autonomy. However I will try!

Finally. I want to bring our sincere best wishes for your common future. If there is anything we can do to help you along the road, please let us know. You are always welcome to our island in order to learn more and discuss challenges. We will be there for you. I am also sure that even if the Åland Example can gain as inpiration you will have to find your own way to Autonomy. When you are small in a large world you have to look for new ways into the future. I am also sure that when you have created your own Autonomy you will find doors to cooperations that never before were open. When you are stuck in a system it is for a fact very difficult if not impossible to se the reality on the other side. We have been doing this for 91 years now and still havent got all the answers. I guess that is life, it is for a fact the journey that counts. Having listen to you yesterday and today I am aware that financial implications are a challenge. You have rightly asked yourself if you can afford more autonomy. I would however like to raise another view on the same subject. Can you afford not to try to find new ways into the future? Thank you for listening and all the best in your common work!




fredag 20 september 2013

Från Arlanda till Orkney

Är på den skotska ön Orkney för att hålla ett föredrag om den åländska självstyrelsen. Det är ett intressant projekt som Orkney driver tillsammans med Shetland och Western Isles. De försöker dra nytta av det moment som uppstår när Skottland nästa år röstar om frigörelse från Storbritannien. Intressanta möten och diskussioner. Men i dag blir det bara några resebilder!

Amsterdam i soluppgång. Tankers sida vid sida. 
Propellerkärra sista benet från Glasgow till Kirkwall på Orkney. Jag gillar riktiga flygmaskiner!
Selfpic. 
Kirkwall lite från ovan. Orkney är en otroligt vacker plats. Och så tillverkar de whisky här.
Orkney Airport från insidan. 
Minnessten över gubbe.
Kirkwall med plats för utsikt.
The Pickaquoy Centre, en idrottsanläggning av världsklass.
Och så här ser det ut från utsidan. Där inne sitter vi och konfererar.

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...