måndag 30 november 2015

Dagen då kriget nådde oss

Det är i dag sjuttioett år sedan Sovjetunionen anföll Finland, övertygade om att segern skulle bli enkel och Finland en del av det väldiga men, skulle det visa sig, sköra riket. Tack vare hjältemod, lokalkännedom och starkt ledarskap lyckades Finland inte vinna kriget men heller inte förlora allt.

Tack vare de bedrifterna kan vi på Åland i dag debattera fritt om hur vårt landskap ska styras de följande fyra åren. Regeringsprogrammet ska diskuteras med början 13.00 i lagtinget. Välkomna.
Nej, detta är inte en actionbild från lagtingssalen utan en ögonblicksskildring av finländska soldater i snödräkter.

söndag 29 november 2015

Så ska jorden räddas

I morgon inleds Förenta nationernas klimatkonferens i Paris, COP 21. Det är, igen, ett av världens viktigaste möten med ett uppdrag som kort och gott lyder: Rädda Jorden. På plats är alla världens länders allra tyngsta politiker för att tillsammans försöka minska eller i vart fall bromsa mängden växthusgaser som höjer jordens medeltemperatur, smälter glaciärer och gör livet mindre levande.

Ja, jag vet att det finns skeptiker men jag tror inte på dem. Ja, det finns naturliga variationer men jag väljer att tro på de nästan hundraprocentigt samstämmiga vetenskapliga rapporter som utan minsta tvekan slår fast att jordens klimat förändrats på grund av människornas framfart.

Här är en fantastisk länk till Aftonbladets storsatsning på miljöhoten inför den stora kongressen. Läs.

Kring detta om klimat och framtid har jag skrivit många gånger:

När jag blev medlem i Ålands natur- och miljö. För att det kändes rätt.
Världsmiljödagen är liksom alla andra dagar viktiga att ta vara på.
Tyvärr är det ett faktum att folk ger katten i miljön så länge teven fungerar. Det måste vi få ändring på.
Om vi inte skapar bättre regler riskerar vi hela jorden.
Avdelningen goda nyheter hävdade en dag att vi har gott om tid på oss. Fast jag undrar det jag...
Miljömålen i Mariehamn diskuteras allt oftare vilket är bra.
Så här kan Åland bli ett hållbart samhälle.
Om att det viktigaste vi sist och slutligen äger är vattnet.

När världens ledare möts för att diskutera miljömål kan det se ut ungefär så här.


lördag 28 november 2015

Till minne av Leslie Nielsen

Inte är heller denna lördag annorlunda än andra. Det finns händelser som är viktigare än andra och i dag är det precis fem år sedan Hollywoodhjälten Leslie Nielsen packade ihop verktygslådan i en ålder av åttiofyra år.

Det har fler åländska kopplingar än man först tänker på. Faktum är att Leslie Nielsen var en av Pafs allra första superhjältar och reklampelare när Onlinespelen lanserades i början av 2000-talet. Sedan dess har det blivit många fler, till exempel Bob Dylan!

Leslie Nielsen-filmen blev till sist ingen succé till följd av oklara rättigheter men filmen finns fortfarande att se på Youtube!

För fem år sedan i dag blev världen lite tristare. Fast på Youtube och i några åländska internetpionjärers minne lever Leslie Nielsen kvar för alltid!

Här är filmen!

fredag 27 november 2015

Hej Berlin, skoj att ses!

I dag blir det kort för nu ska Berlin upptäckas tillsammans med jubilerande svärmor och många fler. Jag gillar denna stad och ser fram mot att lära mig ännu mer. Ha en fin fredag!

Det är för övrigt mycket resa just nu. Förra helgen var det Shetland som på många sätt borde bli en förebild för det idrottspolitiska program som snart ska arbetas fram. Sedan blev det Arlanda där Mille tog språnget mot Dubai. Nu väntar Tyskland.

Här är från ett tidigare besök, god läsning.


Brandenburger Tor är ett måste för alla Berlinresenärer. Jag, John F Kennedy och Ronald Reagan. Till exempel! :-)

torsdag 26 november 2015

Femton steg stärker Åland

I går kom regeringsprogrammet för de kommande fyra åren. Nu är sådana sällan av den karaktären att det uppmuntrar till frivolter och glädjeskutt, snarare tvärtom. Detta är inget undantag.

Kraftsamling för stabilitet och förändring”, lyder nyckelorden och bortsett från några dikeskörningar finns där få överraskningar. Hade inte läge att läsa in mig på innehållet i detalj men hörde blivande kulturministern Tony Asumaa beskriva kulturen som något som ska ”pigga upp vardagen”. Det är inte säkert att den så kallade kultureliten delar den uppfattningen...

Vännen Tony är också idrottsminister med en gedigen och internationell domarkarriär i botten. Ändå var jag inte helt överens med honom när vi tidigare diskuterade hur högt man som ledare egentligen ska sikta. Jag tyckte då han lade ribban för lågt och hoppas nu han i sin nya roll på riktigt förmår inspirera och entusiasmera för sist och slutligen är det vad ledarskap handlar om. Lycka till!

Med anledning av regeringsprogrammet skrev jag en insändare i går. Till min glädje ser jag att flera av mina femton punkter finns med i programmet. Blir nog en skojig diskussion i lagtinget på måndag!
Insändare: Femton steg mot ett starkare Åland
Regeringsprogrammet för de kommande fyra åren skrivs just nu som allra argast – jodå, det pågår in i det sista – och eftersom jag är en generös själ vill jag på det här viset bidra med några idéer till hjälp och inspiration. Håll till godo nya LR och tänk på att Åland och ålänningarna just nu och framöver behöver... 
...ännu bättre balans mellan utgift och inkomster. De senaste fyra åren har medfört ett tydligare finans- och budgetsystem och boksluten har förbättrats kraftigt. Ändå är balansen i budgeten (ej att förväxla med bokslutet!) inte uppnådd till följd av reinvesteringar som under de två senaste decennierna inte gjorts. 
...en ännu starkare självstyrelse och sannolikt mer resurser till lagberedningen. Finlands senaste grepp att decentralisera en stor del av makten i nya landskapsförvaltningar riskerar göra Åland lite osynligare. Det vore illa. Vi borde göra det till en hederssak att lyfta egna lösningar istället för att härma Finland. Det är ju därför vi har en självstyrelse. 
...starka, lyhörda och samkörda ministrar. Om man uttrycker det försiktigt är risken ganska stor att de ideologiska skillnaderna och historiska motsättningarna i regeringspartierna kan göra samsyn svår.
...styrka och kondition. Jag har med egna ögon sett hur Åland halkat efter i konkurrensen inom till exempel öspelen till följd av att andra öar satsat långsiktigt, seriöst och målmedvetet på att utbilda ledare. Ligafotbollen på Åland är undantaget som bekräftar regeln men det finns många andra idrotter som också kräver uppmuntran. Dessutom är friskvård rent generellt en god samhällsinvestering.
...fler ålänningar. Om vi ska klara framtidens behov av arbetskraft måste vi göra allt för att Åland ska vara intressant för alla inflyttare. Och se till att de flyktingar som tar sig hit gillar läget och hittar jobb.
...bildade och kreativa medborgare. Vi vet alla att läsandet minskar vilket är det minsta vi behöver. Se till att utbildningarna i allmänhet och Högskolan i synnerhet ges möjligheter att göra sitt jobb. Det bidrar dessutom till att Åland blir större och ålänningarna klokare. Kultur är märgen i samhällsbygget.
...en Föglötunnel. Inte. Varje timme som ägnas åt den planeringen är förlorad. Koncentrera arbetet i skärgårdstrafiken på att hitta lämpligt tonnage och sluta använda de stora färjorna i sådan trafik som kan skötas med med mindre båtar. Inför passageraravgifter.
...en starkare Public Service som motvikt till den maktkoncentration som uppstått i två av de privata mediahusen och riskerar skapa ett tystare Åland. Skrota det orättvisa licenssystemet och inför en mediaavgift på skattesedeln.
...en berättelse som gör invånarna i omvärlden nyfikna på vilka vi är. Lyft till exempel storyn kring Bomarsund till de höjder den förtjänar. Och förklara varför en fiskedag kan förändra ett helt liv. Inte att glömma att vi i dag spelar golf där Gustav Vasa i tiderna drog upp linjerna för hela Sverige.

...mod, företagsamhet och jävlaranamma. Ni kan börja med att göra något, vad som helst, av vrakchampagnen. Allt är bättre än ingenting. Använd samhällets bidragsmedel djärvt, inte enligt tesen "så här har vi ju alltid gjort". Det är offpist som gör skillnad. När fick till exempel en åländsk Youtubeproducent landskapsstöd senast?
...större fokus på Stockholmsområdet. Mälardalen hör till världens mest högpresterande platser och Åland är dess närmaste granne. Här finns affärer att göra och här borde ännu fler dörrar öppnas. Dessutom pratar de svenska där!
...vårjakten. Vi har i alla tider levt på överskottet av naturen och det, liksom övrig jakt, passar in i det hållbarhetsarbete som många vill genomföra inför år 2051. Kom också ihåg att varje civilisation behöver tillväxt och framtidstro, inte förbud och byråkratiska pålagor.
...arbetsglädje och optimism. Ledarskapets enskilt viktigaste uppgift är att uppmuntra, inspirera och sporra. Att med klubban i ena handen och den blöta filten i den andra försöka få folk att spara mer och jobba hårdare är kanske inte vägen till framgång.
...pragmatiska lösningar. Utred en gång till om inte det allt tommare tekniska verken i Mariehamn kunde göras om till ett fint polishus. Det vore garanterat billigare än att bygga nytt. Och kom ihåg skrivningen om att lagtinget ska till den gamla naturbruksskolan under renoveringstiden!

...ha skoj och inse att det alltid är viktigare att söka rätt än leta fel. Låt särskilt detta genomsyra grundskolorna.
Passade på att inför det stundande regeringsprogrammet i går dela med mig av några saker som jag tycker är extra viktiga inför den kommande regeringsperioden.

onsdag 25 november 2015

Några ord till Shetland

Jag hade i helgen den stora äran att på Shetlands stora idrottsgala hålla festtalet och dela ut priset till Shetlands största idrottsstjärna under 2015, simmaren Andrea Strachan som i en av öspelens allra starkaste idrotter visat styrka.

Last Friday I hade the opportunity to speak at the Shetland Sports Award 2015 and hand out the prize to Sportsperson of the year.

My words were the following:

Dear friends in sport, I am honoured to be here at Shetland Sport Award 2015. You and your islands have over the years become close friends of mine. We share more than you might have realised. Yes, the love of sport for sure but also and more surprisingly a common history and even language. Hang in there and I will give you an example later on. 

But first and most important the message from my mother. When she realised her son was up to leaving home a few years ago she took me aside and I thought it was time for the flower and bee-talk. She looked me straight into my eyes and I almost started to blush and then she said. ”Whatever you do, son, never ever forget to say thank you for the food when you are visiting your friends.” So… thank you for the advice Mom and more important. Thank you Julie Halcrow and everyone involved in this magic dinner we have eaten tonight. You are not only great in sport, you are world class chefs aswell! 

Talking about world class. The summer of 1985 when some of you were not even born, was a summer that would forever change island life as we knew it. Thanks to Isle of Man a number of islands were invited to their capital Douglas in order to compete towards other islands. Little did we know that we at that time made history. Yes, Shetland was one of the pioneers and you brought three bronze medals back to your island.  

Margaret Robertson, 3.000 meter. Peter Stemp, Long Jump. Tracey Conroy, 100 meter backstroke. 

I know. It s not all about the medals but they are also important and will forever be remembered.
The name of the first Games were Inaugural Inter-Island Games and we were altogether 700 competitors from 14 different islands. Last summer in Jersey the NatWest Island Games attracted almost 3.000 sportspeople from 24 different islands. And although the competition is harder than ever and in some sports reaches highest international standards Shetland managed to win 23 medals; 6 golds, 8 silvers and 9 bronzes which is a proof that something has happened on your island. You have managed to develop your sports and it never stays there. By succeeding in sport you are prepared for whatever challenges that might show up. I am not sure whether Winston Churchill was much of a sportsman but he defined sport in an elegant manner stating: "Success consists of going from failure to failure without loss of enthusiasm." I would like to add that it takes a lot of losing before you start to win and that is a definition not only of sport, but of life. 

You might think that your victory is the others defeat. That you knock them down, take the medals and go home leaving shattered pieces of your opponents behind you. Nothing could be more wrong. What you do is actually the greatest favour we can ever do to each other. By defeating them this time you force them to try harder in order to become better and thereby return stronger than before. By winning you risk loosing and sooner or later that will happen and your skill has thereby transformed to their skills. The best of you has become the best of them. 

Winning is nice but development and strong partnership in the society is better. And best of all is the will and drive to improve and challenge in whatever you do. Shetland is a living proof of that. My first visit to your wonderful island was in 1999 as a member of the Executive Committee of the International Island Games Association. We came here for a reason. We wanted to find out whether Shetland would be ready to become a Host Island of the 2005 NatWest Island Games. The first reaction from our Hosts was no way, we are too small. The second reaction was, hmmm… maybe we could have a closer look. The third reaction was, bring it on! I couldn’t possibly name everyone that was involved in that process and in those Games but I have to raise names like John Nicholson and John Scott and his team and Sandy Clouness who all showed leadership and determination and in many ways built the road to success that you are now traveling on. You are all a result of the visions that started in 1985 and was highlighted in Shetland twenty years later. I know for a fact that some of you who stood in the audience 1985 returned from Jersey with a medal around your neck. The NatWest Island Games started the sparkle that lit the fire.  

Even more important, from my personal point of view, was that we managed to convince one of our Hosts here tonight, mr. James Johnston, to become a member of the Executive Committee. Today he is the vice chairman and one of the key figures in the work that has changed lives not only in Shetland but in 23 other member islands. The IIGA owe you for the overall success James. And even more important. You did not only bring in expertise and strategic thinking. We became friends and that is, at the end of the day, what makes difference for real because friends help each other to grow confidence and skill. 

In a sense that is the very essence of sport and life – sharing knowledge and inspiration. We are improving our actions, training our ability and strengthening our muscles in order to reach higher, run faster, score more, shoot more exactly, act smarter and so on. In Shetland you have succeeded in the built up of a sporting generation that will leave a legacy not only in the medal tables, but also in the always ongoing work that every society need.
So. What’s the secret of success? Truth is simple. Hard work and a strong vision. I dont need to explain that to you. Nobody have worked as hard as you. You have refused to listen when your body have begged for mercy. You have stayed home when your friends went to parties, sometimes. You have competed and you have lost and you have decided to come back and try harder. 

Thats evolution. 

Although you sometimes have hated your coaches, your competitors and literally everyone else on the planet you have continued and you have succeeded. 

Thats determination and excellence. 

Some of you will be rewarded tonight but most of you will not. Thats how competition works and I want to emphasise that in sport you are all winners. Those who will get their prizes tonight get them thanks to the rest of you. Competition is the peak of friendship. All societies should take example from sport. Play fair, train hard and keep smiling! 

In the history of the world success has very seldom come out from one person only. In order to develop you need competition and you need role models. You need clear goals, rules and instructions. 

Shetland and its sporting bodies have managed that and have become an example for the rest of the world. We saw it in Brussels the year 2013 when Shetland was awarded the title European Community of Sport. That was not the first one, Isle of Man got the award in 2011. The members of the IIGA-family have become important players on the international arenas. The NatWest Island Games makes a difference and would not happen without local leadership that supports and develop a clear pathway for the athletes by inspiring, developing and investing in coaches and volunteers. Everyone are as important and without the thousands of hours of unpaid and work from enthusiasts that makes competition happen there would be no success. Their would be no NatWest Island Games, there would be no Sport Awards. It is the countless hours of volunteering time by those unsung and priceless heroes within clubs and associations that enables athletes to realise their potential. I salute you all who make success happen by giving away your own time! 

In fact, the NatWest Island Games have become what our Founders thought could happen back in 1985. Thanks to that vision we are harvesting success. They inspired island competitors to compete towards other islanders from different parts of the world. From our Games the step towards the Olympics and the Commonwealth Games has become shorter and comes more naturally. We have only seen the very beginning of that. I am convinced that the number of islanders will increase on the venues of the world. Islanders are confident and strong and they do not only know how to compete and win medals. They are also good at making friends and that is the most important part of every human life. We deal with friendly competition and with that start you can reach wherever you want to go.
The International Island Games Association is a family. We never stand alone. We might have different views on different matters but our vision is the same. We are building an Association that creates content to life in the most important place on earth – our home. In times like this and before and beyond, the world need good examples. Not based on greed and individualism and violence but based on the will to build a better future and a platform for all of us to stand on.
We all need role models. You are all such in your capacity as athletes, managers, leaders, politicians, sponsors and so on. You are showing leadership that will make a difference. You are telling the people of Shetland that it is never good enough to be a spectator in a world that ask for action. You are saying Yes, I want to take part. And yes, I want to improve not only myself but everyone else aswell. Tonight is the night for celebration and party. You are worth it. But tomorrow there will be a new day knocking on the door. A day that will say: So what’s next?! Because that is life. It never stops, it moves on from day to day with different challenges to which we have to adjust.
Thanks for listening, have a wonderful evening, enjoy your night off and be back at training tomorrow. Okej, Monday then. Because I want to see you at NatWest Island Games in Gotland in less than two years time! Thank you.

Så här kan det se ut när en ålänning hyllar Shetland. Här kan man läsa mer om festligheterna.
Simmaren Andrea Strachan och en knappt simkunnig ordförande för International Island Games Association.
I samband med Shetlandsbesöket undertecknades också avtalet med Gibraltar som ger den lilla halvön värdskapet för öspelen år 2019. Till vänster vice ordförande James Johnston och till höger yours truly.

tisdag 24 november 2015

Äntligen hemåt igen

Landade i Stockholm sent i går kväll, övernattade och nu hem mot vardagen och utmaningarna. Det börjar direkt i kväll med stadsfullmäktige (vilket jag hoppar över, ska till Sverige i morgon igen med mellansonen som ska till Förenade Arabemiraten och jobba) som bland annat ska diskutera en så kallad förvaltningsstadga som kortfattat går ut på att förändra i ansvarsområden för de olika nämnderna.

Ska före det avnjuta en hemresa på Rosella som kämpar hårt för att bli lika folklig som man är på Eckerö.

Ses.
Inget går upp mot vardagen efter en resa.

måndag 23 november 2015

Hårda bud förr i tiden

Hej då Shetland och tack för denna gång! Det har varit inspirerande, festligt och hedrande att ha varit på plats i samband med den stora idrottsgalen. Jag återkommer med bilder! 

Under avdelningen historiska nedslag är det i dag också etthundrafem år sedan den sista avrättningen ägde rum i Sverige. Den som strök med var kyparen, värdshusvärden och spårvagnsföraren Alfred Ander. Han var trettiosju år gammal och hade dömts till döden för ett brutalt rånmord. Vägen dit var förutsägbar. Han var en odåga och suput och hustrumisshandlare och mycket mer. Den historien visar vikten av att alltid hålla barnperspektivet i minnet och aldrig lämna någon bakom.

Mordet som innebär slutet för Anders framfart ägde rum i Gerells växelkontor i Stockholm. Kassörskan Viktoria Hellsten blev brutalt ihjälslagen och Alfred Ander drog iväg med pengarna.

Domen var oomstridd och döden kom med hjälp av den giljotin som införskaffats från Frankrike några år tidigare. (Begagnad får man förmoda, Frankrike var på den tiden en varm anhängare av hårda bud.) Dödsdomen blev den sista i Sverige. Eller för ögonblicket i varje fall senaste.

Här ska vi akta oss för att plocka fram pekpinnarna. På Åland hade vi ännu värre saker för oss några hundra år tidigare.


Ungefär så här kunde en giljotin se ut på den tiden det begav sig. Det är i dag etthundrafem år sedan den senast användes i Sverige. Gissnings- och förhoppningsvis ska den aldrig användas igen.

söndag 22 november 2015

En minnets dag i världen

I dag har det gått femtiotvå år sedan världen förlorade en av sina stora ledare och den eviga frågan väcktes. Vad hade hänt om den amerikanske presidenten John F Kennedy aldrig åkt till Texas denna olycksaliga dag år 1963? Han stod bak i en öppen bil och föll offer för Lee Harvey Oswalds långskott som släckte Kennedys liv och gjorde små barn faderslösa. Händelsen har analyserats sönder och samman och mer finns knappast att tillägga. Kennedyklanens öde är en fascinerande berättelse över såväl historia som nu- och framtid. Jag har berört ämnet ganska många gånger:


Sekunderna efter de dödande skotten i Dallas.

lördag 21 november 2015

Länge leve uppfinnarna

Tack vare alla dessa människor som vägrat följa strömmen har världen gått vidare och framåt. Det handlar om kommunikation, politik, idrott, kultur och mycket mer. Bara genom att göra annorlunda når man de nya höjderna. I denna blogg har jag ofta hyllat dessa olika entusiaster som lämnar det inrutade vardagslivet för nya utmaningar, jag försöker själv göra det så ofta jag kan. Livet utanför boxen är både inspirerande och lärorikt.

I dag hyllar vi därför bröderna Joseph och Étienne Montgolfier som år 1783, denna dag, lyckades skicka upp den första varmluftsballongen med mänskliga passagerare. Bröderna var födda i en mycket välbärgad familj och var redan från barnaår fascinerade av det faktum att papperspåsar tog till väders när man satte dem över en öppen eld. Hela deras historia finns här.

Andra föregångare som lyfts fram här är till exempel:
Galningen som hoppade från tusen meters höjd och dessutom övertalade sin hustru att göra likadant.
Den självlärde amerikanen som satte ljus över hela världen.
Nelson Mandela. Förklaringar är överflödiga.
Österrikaren som med hjälp av ålänningen Christoph Treier hoppade fallskärm från 39.000 meter.
Kemisten som uppfann syret.
Professor Alf Rehns genomgång över knäppskallarna som skapade succér.

Och mycket mer.

Så här såg det ungefär ut när bröderna Montgolfier experimenterade. Första flygturen innehöll tre passagerare, ett får, en anka och en tupp vilka alla överlevde flygturen och landade helskinnade tre kilometer från startplatsen. Bland åskådarna fanns Ludvig XVI, Marie Antoinette och Benjamin Franklin.

fredag 20 november 2015

En text för Ålands barn

Jag vaknar på Shetland, sträcker ut mig i sängen, tar mig till köket, häller upp en kopp rykande hett kaffe och blickar ut över havet där man ibland kan få se valar som hoppar genom sunden. Fiskebåtarna finns överallt. Det vilda blir det tama.

I dag firas bland annat FN:s konvention om barnens rättigheter (Barnkonventionen) genom att Rädda Barnen på Åland ordnar en fortbildning kring barns rättigheter och deras vardag. Jag hade gärna deltagit men det är för långt från Lerwick.

Jag känner mig dock bekväm med tanken på att ständigt hålla barnperspektivet i minnet. Det har jag lyft i såväl debatt som i det mer dagliga partiarbetet. Ibland är det utmanande, som till exempel när det handlar om att förklara för dagens vuxna varför de inte ska dricka alkohol och köra bil för att det är en olycklig signal mot de yngre. Eller varför dagens vuxna ska låta bli att dricka vin i stadens parker för att det uppmuntrar ungdomar att göra likadant. Det är barnperspektiv på riktigt. Det är det också att sätta in åtgärder så tidigt som möjligt.

När det gäller Barnkonventionen är Åland i gott sällskap. Etthundranittiofem länder har undertecknat avtalet som därmed hör till världens mest garanterade konventioner. Ändå far barn illa och det är något som aldrig får hända. Någonsin.

Barnkonventionen består av hela femtiofyra artiklar men kokar man ner dem till fyra är dessa:
  • Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. Barnkonventionen gäller för alla barn som befinner sig i ett land som har ratificerat den.
  • Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.
  • Varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Detta handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen.
  • Barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör hen. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.
I sammanhanget bara måste jag också lyfta fram den text som mer än många etsat sig fast i mitt medvetande. Den handlar om att döda ett barn och är en så kallad klassiker.

Det här undertecknade jag i somras på Lappo! (Foto: Danielle Lindholm) 
Killen till vänster heter Zacke och är en garanti för att hans farsa aldrig glömmer bort de unga i vårt samhälle. 
Den här utsikten är helt okej en vanlig fredagsmorgon. Hej Shetland.
Och efter allt detta måste man vila en liten stund.

torsdag 19 november 2015

En dag för alla oss män

I dag firar vi den internationella mansdagen vilket på samma sätt som internationella kvinnodagen är värt att uppmärksamma. Vi ska hedra varandra och jubla över skillnaderna som gör livet mer levande. Fast. Jag inser att verkligheten är mer utmanande än så. Vi må leva i världens kanske mest jämställda samhälle och ändå är det ett faktum att kvinnor får mindre betalt än män för det jobb de utför. Det är inte schysst och något som måste hanteras. Från min plats i Ålands lagting har jag vid upprepade tillfällen lyft fram detta missförhållande.

Så här firar för övrigt en riktig karl! :-) Och som alltid gäller att aldrig någonsin ta sig själv på för stort allvar.

Den internationella mansdagen har firats sedan år 1999 och har till syfte att fokusera på mäns och pojkars hälsa och betydelse i samhället. Den är nämligen exakt femtio procent, lika stor som kvinnornas.

Att vara pojke i dagens värld hör inte till det enklaste. Man jämförs med idrotts- och filmstjärnor och ska vara ett föredöme samtidigt den traditionella mansrollen är i snabb förändring. Det är vidare ett faktum att män och pojkar ställer till med mer än kvinnor och flickor när det gäller brottslighet, missbruk och sådant som kostar samhället massor.Varför de gör det vet jag inte men det kan ha att göra med kollisionen mellan det gamla och det nya, vad vet jag.

Slutsatsen är att kvinnor behöver män exakt lika mycket som män behöver kvinnor och det är i vart fall ett hyggligt utgångsläge. Det handlar sist och slutligen om att i varje läge respektera varandra.

Och med det säger jag för ögonblicket hejdå till Åland och beger mig till Shetland där jag ska tala till kvinnorna och männen på deras stora idrottsgala på fredag kväll. Det är både hedrande och spännande!


Så här uppmärksammas bland annat den internationella mansdagen.

onsdag 18 november 2015

I dag hyllar vi Lettland

”Det är varken lett eller balt att vara est”. Så vitsade jag och framlidne vännen Sebba Södergård i tidernas gryning då vi befann oss på reportageuppdrag på det glada 1990-talet. Det handlade om en segelbåt som låg och slog mot bryggan en stormig dag i Lappo gästhamn. Vi hade startat artikelserien ”Strandhugg” och tillbringade dag som natt i en Flipper 760 som vi hyrt och drog runt med från ö till ö. Det var självklart sorglösa tider och äventyret väntade bakom varje udde. Sådana minnen är viktiga att bära.

I dag firar vi Lettlands nationaldag och det är skäl att, precis som vi gjorde i ”Strandhugg”, nyfiket blicka utåt. Åland är inte långt från Lettland och inom ramen för bland annat BSPC finns många beröringsytor.

Även tidigare har jag grattat vår grannrepublik.
Från Rostock, mot Riga.
Ich bin ein Berliner.
Kämpa Ukraina, kämpa.

Ha en skön onsdag och glöm inte bort att se uppgörelsen i den tre dagar långa budgetdebatten från Ålands lagting. Här kan man se allt från gårdagen! (Och så här sade jag!)

Lettlands flagga i all sin prakt. Dessutom bär den Finströms färger vilket såklart är ett extra plus!
Lettland ligger inte längre bort från Åland än så här. Det är alltså viktigt att vara kompis med alla stater runt Östersjön. 
Interiören från Rigas stadsmuseum, en imponerande skapelse mitt i huvudstadens hjärta. I samband med BSPC-mötet för någon vecka sedan fick vi möjlighet till en specialvisning. 
Här är målningar till minnet av självständigheten år 1918.

tisdag 17 november 2015

Om val, skumpa och framtid

Det pågår budgetdebatt i Ålands lagting och det sägs många saker om allt möjligt. Mycket handlar såklart om finans och ekonomi då budgeten är samtalsämnet. Jag försökte ändå lyfta diskussionen till den framtid som vi alltid förbereder oss för. I korthet föreslog jag att lagtingsvalet ska flyttas, att Pommern ska säkras, Bomarsund lyfta och vrakchampagnen användas. Samt att lagtinget ska flyttas till den gamla naturbruksskolan i samband med den stundande renoveringen av parlamentet. Anförandet löd därmed så här:

Talman,

liksom vi gjorde för fyra år sedan står vi nu här igen och debatterar en budget som snart ska göras om för att bättre återspegla en ny regering. Det är inte bara konstigt utan svårförklarligt och något vi därför borde förändra. Sett över tid handlar det om var fjärde budget som man inte riktigt kan ta på allvar och som tjänstemännen och avdelningarna som ska utföra jobbet får svårt att förhålla sig till. Det är allvarligt i tider när utgifterna ökar och intäkterna minskar och behovet av stabilitet och beslutsamhet är stort.

Jag tycker det mot den bakgrunden är dags att göra något åt situationen och flytta lagtings- och kommunalvalen till våren istället för hösten. Budgetinstrumentet är för viktigt för att var fjärde förslag ska tillåtas vara vingklippt. Det finns säkert många förklaringar till varför det är som det är men jag tycker omsorgen om budgeten borde väga tyngre än att vi alltid har gjort så här. Förslagsvis kunde nästa lagtings- och kommunalval förläggas till februari eller mars år 2020 istället för oktober 2019.

För fyra år sedan hade vi en liknande situation där finans- och näringsutskottet fick en budget i famnen som gjordes om våren 2012 i den så kallade omställningsbudgeten. I samband med den noterade jag från denna talarstol att det långsiktiga underskottet kunde uppgå till tjugo miljoner euro. Ungefär som i dag beroende på vilka investeringar som vi går in för att genomföra. Då var den finländska ekonomin på väg att krympa kraftigt vilket i sin tur fick konsekvenser för Åland. I takt med att landets skattekraft minskade blev utmaningarna för Åland större. I dag har vi samma läge, våra intäkter kommer från Finland men våra utgifter uppstår på Åland.

Om jag skulle drista mig till att dela några tankar kring den fortsatta behandlingen av budgeten i finans- och näringsutskottet är det att aldrig glömma bort framtiden. Jag har alltid sett det som lagtingets allra viktigaste uppgift att varje dag gjuta mod och entusiasm i medborgarna i allmänhet och företagarna i synnerhet för hur man än vänder på frågorna är det där som allting börjar och slutar. Med skatteintäkterna och med entreprenörerna och exporten till omvärlden.

Dagens budget är tack vare reformerna på finansavdelningen mycket enklare att tränga in i än fallet var när denna regering tillträdde. Tack vare nytt redovisnings- och budgetsystem är siffrorna i dag mer transparenta. Ni har alla möjligheter, ni har verktygen och ni har ett viktigt arbete framför er.

När det gäller tiderna som kommer finns det några frågor jag tycker är särskilt viktiga att lyfta och hantera hela Åland till fromma. Det handlar om att göra Åland intressant och besöksvänligt. Jag börjar gärna med Pommern, vår kanske viktigaste symbol och ett minne över hur vår välfärd skapats. Mariehamns stad har fattat beslut om en torrdocka och ett besökscentrum som har potential att bli en av turist-Ålands viktigaste attraktioner. Satsningen kräver kraftfull finansiering från landskapsregeringens sida och jag vill försäkra mig om att de medel som i dag nämns i budgeten, cirka fem miljoner euro, är tillräckliga för att finansiera det liggande förslaget från Mariehamn. Detta är en praktisk och enkel fråga för finans- och näringsutskottet att dyka in i.

En annan fråga som stärker Ålandsbilden är historien om Bomarsund som vi borde lyfta ännu starkare än vad som varit fallet hittills. Som nybliven lagtingsledamot kände jag mig för fyra år sedan tvungen att säga nej till det planerade och redan då tyvärr gammalmodigt planerade besökscentret på området. Sedan dess har mycket hänt och möjligheterna är större, inte minst när det gäller att digitalt kapitalisera på historien. Det har blivit dags för action. Vi har inte så många riktigt starka berättelser om Åland och måste efter bästa förmåga ta vara på de som finns. Bomarsund är en historia som rätt hanterat kan nå långt utanför våra närmarknader och locka historiskt intresserade besökare. Det är exportintäkter på riktigt. Jag noterar att landskapsregeringen avser ta fram ett förnyat förslag på hur ett besökscentrum kunde skapas för Bomarsunds fästningsområde. Jag skulle gärna vilja höra mer om de planerna och hoppas utskottet delar min nyfikenhet.

Om det är något jag möjligen saknar i det liggande budgetförslaget är det den övergripande idén kring marknadsföringen av Åland. Det är inte Visit Ålands fel, där finns gott om visioner och vilja som behöver finansiering hela Åland till nytta. Hittills har pengarna tilldelats organisationen på någon slags år för år bas. Så är det svårt att jobba. Jag tycker utskottet med tanke på den väntande omställningsbudgeten borde fördjupa sig i möjligheterna att långsiktigt garantera finansieringen av Visit Åland. Destinationsmarknadsföring är långsiktiga projekt som kräver stabilitet och mod att våga satsa på det oväntade och till och med ta risker. Lever man från hand till mun är riskvilligheten antagligen ganska låg och visionerna blir kanske inte lika djärva.

Och på tal om riskvillighet vill jag avsluta med några ord om vrakchampagnen som dansade en sommar eller två men i dag drabbats av sotdöd, i vart fall när det gäller den offentliga hanteringen. Åtminstone hittar jag ingenting i budgeten om denna skatt. På den privata sidan har det så kallade vrakölet lett till affärer och utveckling och snackisar som flyger över hela världen. Världens hittills dyraste champagne, däremot, ligger i nåt lager och gör ingen glad. Det tycker jag är utomordentligt sorgligt. Ingen enskild åländsk händelse har på senare tid rönt lika stor uppmärksamhet som vrakfyndet år 2010. Sedan dök förvaltningsmässiga utmaningar upp vilket skapade kramp i regeringen. Det är dags att hantera detta och använda vår historiska skatt för framtida fördelar. Vi är ålänningar och borde göra som ålänningar alltid gjort – utmana och överraska! Framgång når man som bekant genom att misslyckas utan att förlora viljan att försöka igen.

Avslutningsvis vill jag påminna finans- och näringsutskottet att ert arbete handlar om att såväl gnälla som jubla vilket gör verkligheten komplicerad. I rollen som finansutskott ska man räkna och snåla och grymta och ibland vara den våta filt över samhällsdebatten och kräva stenhårda inbesparingar som är viktigt men inte framåtriktat. Än viktigare är att minnas rollen som näringsutskott där privat företagsamhet ska applåderas och inspireras och ges förutsättningar för utan deras arbete har vi inga skatter att fördela.

Om detta kan jag prata ty jag har suttit där och det är inte lätt att både vara försiktig och offensiv samtidigt men lagtinget har nu bestämt att vi ska fortsätta göra så varför jag bara vill påminna utskottsmedlemmarna att vad ni gör, glöm inte bort att se ljust på tillvaron. Det förtjänar ålänningarna.

För övrigt anser jag att lagtinget ska arbeta i den gamla naturbruksskolan under den renovering som inleds nästa år. Jag kan inte heller hitta något om detta i budgetförslaget.

Berättelsen om Bomarsund hör till de trumfkort som Åland borde använda ännu oftare i den turistiska marknadsföringen. Tycker jag. 
Pommern kan rätt hanterad bli ett ännu viktigare besöksmål för våra åländska gäster.
Vrakchampagnen borde användas och inte bli liggande i ett lager nånstans. 
Nästa lagtings- och kommunalval borde arrangeras i februari eller mars år 2020 för att vi ska undvika vingklippta budgeter som ändå ska göras om. 
Visit Åland är Ålands marknadsförare nummer ett och borde därför erbjudas långsiktighet.

måndag 16 november 2015

Havsvidden med i guldtrio

I fjol var det två åländska restauranger, Smakbyn och Nautical, som kvalificerat sig för White Guide Nordic, listan med de uppburna och hyllade krogarna i vår del av världen.

I dag kommer beskedet att en tredje åländsk restaurang kvalat in i den illustra skaran som baserar sig inte bara på smak och ordning utan också på personligheterna hos dem som driver inrättningarna. Värdskap vinner. Nykomlingen är Havsvidden i Geta vars långsiktiga och tålmodiga satsning på såväl boende som mat nu ger resultat. Jag är helt hundra på att de två andra krogarnas framgångar även sporrat Havsvidden för så fungerar det här i livet. När någon gör något bra inspirerar det andra att försöka ännu hårdare.

Mer om White Guide Nordic och allt vad det betyder att finnas med i boken tillsammans med Nordens bästa restauranger kan du läsa här på guidens egen hemsida. Bäst gick det för Nautical som utses till Masterclass och slutade sjua i hela Finland. Havsvidden och Smakbyn blev på en delad tjugonionde plats av de femtiofyra finländska krogar som ryms in på listan.

Det nordiska köket har gått från höjd till höjd under de senaste åren. Med hjälp av säsongsinspirerade råvaror och hårt arbete har nordisk mat blivit en maktfaktor över hela världen. En av juvelerna i denna nordiska matkrona finns på Färöarna och heter KOKS och belönades med International Masterclass i den färska guiden. Jag tror mycket på den närproducerade maten även i framtiden. Det handlar nämligen om hållbarhet i alla led.

Stort grattis till vår åländska restaurangtrio och ser fram mot nästa år då vi väl ska sikta på att bli fyra!
Havsvidden i Geta är ett exklusivt besöksmål som numera återfinns i restaurangbibeln White Guide Nordic tillsammans med Nautical och Smakbyn.
Inne i den numera prisade restaurangen på Havsvidden i Geta.



söndag 15 november 2015

Bilder som ej går att fly

Det är söndag och bilderna från Paris är omöjliga att fly. Europa är av allt att döma i krig och det kanske är enda sättet för att nå fred. Islamiska Staten måste antagligen hanteras med samma metoder som i tiderna Ku Klux Klan bekämpades. IS mördar i sin religions namn på samma sätt som KKK brände människor med hänvisning till Gud.

Fast livet måste ändå fortsätta och terrorn får aldrig vinna och i morgon ska Ålands lagting debattera nästa års budget. Det blir på många sätt en lustig debatt då budgeten lämnats av en avgående regering. Det är alltså rimligt att tro att nästa regering vill göra om och göra annorlunda vilket leder tanken till att lagtingsvalet i fortsättningen borde hållas på våren istället för på hösten. Arbetet med att flytta på valet borde inledas genast. Ekonomin är för viktig för att inte ständigt hålla fokus på och att som i dag riva upp var fjärde budget är inte riktigt seriöst.

I dag är det dessutom Palestinas födelsedag vilket såklart borde uppmärksammas.

Vårt eget svar på Eiffeltornet är för övrigt Pommern vilken nämns i budgetförslaget. På Ålandsbloggen har jag skrivit några rader om just Pommern och behovet av en torrdocka. Ha en fin söndag.
Pommern där hon ligger i Västerhamn är den symbol som mer än alla andra definierar Åland och Mariehamn.




lördag 14 november 2015

Nattsvart från Paris

Paris borde vara idrottens, konstens, historiens, kärlekens, fredens och kulturens stad. Och matens.

Inte dödens.

I går blev Paris mindre levande. Ett okänt antal terrorister bestämde sig för att släcka skrattet och glädjen med hjälp av bomber och vapen. Därför är i dag minst etthundrafemtio människor borta och alla deras familjer förstörda.

Det är faktiskt fullständigt ofattbart på samma sätt som det alltid är ofattbart att förstå det obegripliga. Jag tänker på händelserna i Norge för några år sedan. Och i Spanien och så vidare.

I dag skriver vi lördag och till och med himlen gråter och mer än det går faktiskt inte att säga just nu.
Så här borde det aldrig behöva se ut vid Eiffeltornet i Paris.
Stark symbol som sammanfattar läget just nu.
Väl valda ord.

fredag 13 november 2015

Danska fiskar blev åländska

I går hade jag nöjet att vara med då 120.000 danska forellyngel blev åländska och pumpades från långtradare till bassänger. Efter att ha kläckts i tankar i det dejliga landet längre söderut simmar de numera omkring i nybyggda jättetankar i Fifax fiskodling i Eckerö. Det är nytänkande på riktigt och en av lösningarna till att skapa ett hållbart samhälle

Utmaningar saknas såklart inte. Det gäller till exempel att hitta de konsumenter som är villiga att betala lite mer för sådan mat vars miljöpåverkan är minimal. Detta borde inte vara omöjligt, hållbarhetstanken växer sig starkare för var dag som kommer och varje miljölarm som hörs.

I dag odlar vi i runda slängar 5.000 ton forell i havet kring Åland i tjugofem olika anläggningar. Det är en bra affär och skapar många arbetsplatser men är absolut inte bekymmersfritt. Utsläppet från dessa odlingar motsvarar en tredjedel av kvävebelastningen och sjuttio procent av  fosforbelastningen på de åländska vattenområdena. Med tanke på Östersjöns urusla skick lär det knappast bli enklare att få dessa tillstånd i framtiden. Hållbarhet är en av nycklarna till framgång.

Därför är det viktigt att ta upp odlingarna på land och ta vara på avfallet innan det når naturen. Därför är satsningar som den som sker i Eckerö nödvändiga. Det har hänt förut och någon måste gå först. Jag tänker till exempel på skapandet av Chipskoncernen. Det skedde med hjälp av danskar och det var ett projekt som dömdes ut av alla ”experter”. Liksom Viking Line...

Även den här gången är danskar med i spelet och ”experterna” förhåller sig ljumma. Fifax har kunnat byggas tack vare samspel mellan det privata och det offentliga vilket jag själv varit med och stött i lagtingets budgetarbete.

Nu återstår mycket arbete innan vi kan lägga den första Eckeröfilén på tallriken, men när det sker blir det också en dag att minnas. Ha en trevlig helg och simma lugnt! (Sorry.)

PS Skälet till att jag var på plats i Eckerö var min position i Ålands utvecklings Ab (delägare i Fifax) och Ålands Fastigheter Ab (hälftenägare av själva fastigheten). Jag är vice ordförande i bägge och finner uppdragen oerhört intressanta.
Så här ser de ut i närbild, forellerna. Just den här liraren fixade tyvärr inte transporten från Danmark utan gav upp på vägen. Därmed återstår nu etthundranittontusenniohundranittionio firrar. Nästa vecka kommer ytterligare en last så det är ingen fara på taket.
Så här anlände 120.000 fiskyngel till Fifax i Eckerö i går. Än så länge väger de bara 75 gram per styck men det ska det snabbt bli ändring på. 
Från tankarna ombord sköldes fiskarna genom ett långt rör till de splitternya och jättelika betongbassängerna.
Där de bokstavligen sprutade rätt ut och ner i det hyperrena vattnet.
Avgående näringsminister Fredrik Karlström och Fiskeribyråns chef Jenny Eklund-Melander har jobbat i fyra år för att hitta möjligheter och finansiering för Ålands just nu och i särklass största projekt. En satsning som med spänning följs över hela Norden.
Om man jobbar på tankarnas botten och har glömt ett verktyg uppe på kanten är det tillåtet att svära ganska grovt. Så högt (eller djupt) är det.
Lennart Joelsson gestikulerar och berättar om ozonreningsverket. Bo- Sture Sjölund, till vänster, och Johnny Rosenholm lyssnar.
Detta är mycket rent vatten.
Det kryllar av teknik som jag inte ens begriper hälften av.
Industrialisten Trygve Eriksson var på plats för att bekanta sig med anläggningen som liknar hans egen Carelian Caviar i Varkaus där han odlar störar. ”Det här är det enda rätta. Det är egentligen vansinnigt att odla fisk i ett redan alldeles för smutsigt hav”, sade han ungefär.
Och numera finns det även järnvägar på Åland! Fast standarden liknar inte riktigt någon annans...
Forellbil akterifrån.
Äntligen framme. Likt vårrusiga tjurar slängde sig forellynglen ut i det fria.
Den här skylten i Eckerö visar att man är på rätt väg. När allt står klart ska här odlas 3.200 ton forell per år.
En film som jag tog alldeles själv! Jag funderar på att döpa den till: ”Åländskt vatten lika vått som danskt!” Efter känd modell.


Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...