lördag 30 november 2013

I dag bröt kriget ut

Man ska såklart ägna mer kraft åt framtiden än dåtiden. Det gör jag de allra flesta dagar under färden mot i morgon. Men i dag, liksom i fjol och för den delen nästa år, är det rätt att tända ett ljus i sitt fönster och för ett ögonblick tänka på den närhistoria som skapat det samhälle vi har. Få dagar definierar som denna behovet av mod och beslutsamhet bortom det vanliga när fienden står vid dörren. 

Det är den trettionde november och sjuttiofyra år sedan Sovjetunionen beslutsamt gick över gränsen i mening att överta den lilla nationen Finland för att inlemma den i sitt väldiga och diktatoriska välde. Utan att fråga först. Det var början på vinterkriget vilket splittrade ett folk och tvingade barn och kvinnor att fly till oftast Sverige. Det skapade också en beslutsamhet som till sist slog tillbaka den till storleken överlägsna motståndaren. Spåren efter kriget finns ännu i dag överallt i Finland. Även på Åland som befann sig en bit från det skarpa läget lever minnena och till vissa delar även hjältarna kvar. Många ålänningar deltog som frivilliga i kampen. Kriget trasade sönder men skapade också en vilja att komma igen som resulterade i en industri av världsklass inom en lång rad olika områden. Det blev Nokia, Wärtsilä, Kone, Partek och många fler.

I dag är det läge att tända ett ljus och minnas den kamp som fördes för att vi i dag har en frihet att hantera.

fredag 29 november 2013

Panamas sak blir vår

Panama är i dag världens största skeppsregister och har därmed ett oerhört stort inflytande på hela världens sjöfart.
I onsdags godkände Ålands lagting i första behandling ett avtal om ”upplysningar i fråga om skatteärenden”. Enkelt uttryckt handlar det om att stoppa skatteflykt. Vid sidan av det lyfte jag också frågan om Panama och landets inverkan på den sjöfart som drivs i Östersjön. Jag försöker gripa alla chanser till att driva på folkbildningen även bland lagtingets ledamöter! Mitt anförande lät så här:
Fru talman,
Jag vill ta tillfället i akt och dels förklara finans- och näringsutskottets syn på det aktuella skatteavtalet med Panama och dels berätta varför det som sker i Panama också kan ställa till det rejält för den åländska sjöfarten och shippingen i Östersjön. Först skatteavtalet som i allt väsentligt är okomplicerat. Avtalet följer de OECD-mallar vi flera gånger tidigare hanterat och syftar till att sätta stopp för skatteflyktingar, rent ut sagt. Det är bra. Alla länder behöver så mycket skattekraft som möjligt och eventuella kryphål ska täppas till.
Den andra sidan jag tänkte berätta om är lite mer komplext men ändå viktig för alla i denna sal att känna till eftersom det handlar om sjöfart. Panama är i dag världens ledande sjöfartsnation med över 9.000 registrerade fartyg. Det är imponerande då det faktiskt inte bor mer än drygt tre miljoner människor i landet. Skälet till att Panamas agerande just nu är högintressant handlar om när fartyg som också rör sig i Östersjön måste vara utrustade med anläggning av rening av ballastvatten i enlighet med ett IMO-beslut från år 2004. Det är inte okomplicerat då det i dagens läge saknas tillförlitlig teknik för att nå detta mål. När den tiden kommer väntar därför antagligen dyra investeringar både ombord och i land. Därför har världsflottan med bävan följt den senaste utvecklingen i Panama. När trettiofem procent av världsflottan undertecknat avtalet om ballastrening tar det tolv månader innan det träder i kraft över hela världen. I dag är man uppe i drygt trettio procent och om Panama med åtta procent av världsflottan skriver på träder direktivet i kraft med omfattande konsekvenser för både små och större rederier, vilket rapporterats flitigt i sjöfartstidningar den senaste tiden. Här kan man till exempel läsa mer om detta.

Det har inte gått att få klarhet i om detta nu ägt rum men mycket talar för att det är nära förestående vilket skapar ytterligare utmaningar för åländsk sjöfart och Östersjöns hamnar.
Men det är egentligen en annan sak fast det ändå är viktigt att känna till. När det gäller det aktuella skatteavtalet föreslår finans- och näringsutskottet att lagtinget ger sitt bifall till att lagen träder i kraft i landskapet Åland till de delar avtalet faller inom landskapets behörighet.
Tack för ordet.

torsdag 28 november 2013

Ålands och Belgiens fjäril

I en lagstiftande församling som Ålands lagting går det oftast väldigt korrekt till. I finans- och näringsutskottet hanterar vi ibland torra men viktiga lagförslag när det gäller till exempel beskattning. I sådana fall gäller det att bredda anförandet något för att fördjupa diskussionen. Så här lät det i onsdag:

Påfågelögat i ”verkligheten”.
Så här blev det åländsk/belgiska frimärket...
…och så här slutade samarbetet kring Titanic-frimärket.
Fru talman,
Det föreliggande protokollet med Belgien handlar inte om ett nytt avtal för undvikande om dubbelbeskattning. Ett sådant har funnits mellan Belgien och Finland och Åland sedan 1978. Sedan dess har detta skatteavtal ändrats först år 1997 vilket lagtinget godkände och sedan genom ett tilläggsprotokoll år 2009. Det är det protokollet som lagtinget nu ombetts säga ja till.

Att det sker just i år är förresten rätt passande. Dels för att kontakterna mellan konungadömet Belgien och dess huvudstad Bryssel är flitiga när det handlar om EU-utbyte och dels för att postverken i Belgien och på Åland just i år tagit fram ett gemensamt frimärke med den vackra och somriga fjärilen Påfågelöga som motiv. Den intresserade kan köpa ett minneskort som Åland och Belgien gav ut tillsammans tidigare i år. Det är inte första gången verken samarbetar. Till exempel i fjol gavs ett Titanicfrimärke ut av de två postverken gemensamt.

Mot bakgrund av det inledande orden kring tilläggsprotokollet föreslår därmed ett enigt finans- och näringsutskott att lagen jämte lagen om ändring av denna träder i kraft i landskapet Åland till de delar protokollet faller inom landskapets behörighet.

onsdag 27 november 2013

Åland har flest bilar i Norden

Arbetet med budgeten för år 2014 går vidare. Men samtidigt möts också lagtinget där arbetet ständigt går vidare. I dag har vi till exempel pratat bilbesiktning vilket inspirerade mig att lyfta frågan om det osannolikt höga antal bilar som rullar på Åland.
Allt som rullar på Åland är naturligtvis inte skrot men det finns alldeles för gamla och alldeles för många bilar mot bakgrund av hur människor som bor här.
Fru talman,Det ska slås fast direkt. Det är ett enigt finans- och näringsutskott som föreslår att den aktuella förordningen träder i kraft i landskapet Åland till de delar bestämmelserna i överenskommelsen faller inom landskapets behörighet. Förordningen svarar mot innehållet i landskapslagen om periodisk besiktning och även om vissa rubriker inte lyder exakt likadana är innebörden tydlig. Bilarna som rullar på våra vägar ska vara i ett sådant skick att både förare, passagerare och omvärld ska kunna känna säkerhet i trafiken.

Detta leder mig in på ett parallellt spår och några spridda tankar kring det osannolikt höga antalet bilar som rullar i vårt landskap. I den tidigare debatten lyftes tanken att vår bilpark är äldst i Västeuropa. Hur det är med den saken vet vi inte men enligt färsk statistik från Åsub hade vi under år 2012 inte mindre än 20.886 personbilar, 4.156 paketbilar, 716 lastbilar och 45 bussar; sammanlagt 25.783 bilar slarvigt uttryckt. Till det ska läggas 1.561 motorcyklar, 1.808 mopeder, 3.741 traktorer och 7.507 släpvagnar. Det är osannolika och obegripliga antal på en befolkning på knappt 29.000 personer. På tusen invånare går det 711 personbilar vilket kanske inte är världsrekord men inte långt ifrån. I nordiskt perspektiv är vi fullständigt och pinsamt överlägsna. Island kommer tvåa med 645 bilar per tusen invånare följt av Finland, 551, Norge, 477, Sverige, 464, Färöarna, 417 och Danmark, 394. Att jämföra med de 711 på Åland.

Det finns alltså många och goda skäl att hålla ordning på besiktningsrutinerna och följa de direktiv som kommer. Ännu mer välkommet vore det också om ålänningarna på riktigt skrotade var femte bil. Det känns nämligen ganska långt ifrån en grön ö i ett blått hav när man ser på mängden av gamla bilar och jämför med våra omkringliggande områden. Miljöarbete börjar inte bara på den egna trappan utan i minst lika hög grad i det egna garaget.

Tack för ordet.

tisdag 26 november 2013

Utan mod, inga framsteg

I dag ska vi på allvar hylla en av alla de modiga människor som med sitt alldeles eget liv på spel har utmanat, förlorat och till sist förändrat på riktigt. Namnet för dagen är Lily Maxwell och året är 1867. Dagen är i dag och det har alltså förlöpt etthundrafyrtiosex år sedan allt detta hände som satte igång en rörelse vi ännu i dag kan tacka Lily Maxwell för.

Lily Maxwell bodde vid denna tid i Manchester och var änka med allt vad det innebar. Livet var långt ifrån enkelt, fattigdomen stor och hungern ständig. Denna dag för etthundrafyrtiosex år sedan var det parlamentsval i England och av oklara skäl, säkert med koppling till den bortgångne maken, fick Lily en kallelse att gå och rösta. Detta var något oerhört eftersom kvinnor vid denna tidpunkt kanske inte jämställdes med djur men de fick definitivt inte vara med och forma sin framtid. Den skötte karlarna som var de enda som fick röst.

Lily Maxwell var emellertid gjord av det rätta virket och insåg chansen. Hon utnyttjade misstaget som placerat henne i röstlängden och meddelade sin avsikt att gå till vallokalen för att rösta. Det var inte utan problem. Den så kallade pöbeln var inte känd för att lägga fingrarna emellan och bestämde sig rätt upp och ner för att slå ihjäl denna människa och kvinna som plötsligt ansåg det rätt att gå och rösta bara för att det uppstått ett litet misstag i röstlängden. För att alls nå fram till valurnan tvingades livvakter skydda Lily Maxwell som tack vare sitt mod blev den första kvinnan att rösta i ett parlamentsval i England. Senare blev hennes röst ogiltigförklarad i domstol men kampen var inledd och suffragetterna på gång. Det blev några bakslag innan britterna började fatta och vad man än läser in i detta sätter det ljus på att så länge man verkligen tror det man gör är riktigt, kan det i sista änden bli riktigt rätt.

Tack vare Lily Maxwell och hennes medsystrar och -bröder insåg engelsmännen och många andra att kvinnor i exakt alla avseenden är lika mycket värda som männen. Detta passar bra så här dagen efter den Internationella dagen mot kvinnovåld och som en påminnelse att Finland var ett av de första länderna i världen som inkluderade kvinnorna i sitt valsystem. Mycket har hänt här i världen men mycket återstår tack och lov fortfarande att göra. Så vi kämpar på.

Margaret Thatcher har tidigare berörts i denna blogg. Hon var unik och kraftfull men hade inte kommit någonstans alls om det inte varit för andra järnladies som Lily Maxwell som med sitt eget liv som insats utmanade det så kallade etablissemanget.

måndag 25 november 2013

Till stöd för kvinnorna

Dagens tema är våld i allmänhet och i synnerhet våld mot kvinnor. Vi uppmärksammar i dag den Internationella dagen mot våld mot kvinnor. Det är självklart eländigt att det alls behövs en sådan dag men eftersom männen till sin beskaffenhet ibland inte är kloka är det bra att tingens ordning lyfts fram på detta vis. Våld är alltid fel i precis alla sammanhang. Elaka ord är lika fel liksom utfrysning, mobbning och alla andra påhitt som människor tar sig till i mening att göra någon annan lite mindre bekväm, skakad eller rentav skadad. Som jag skrev i fjol är det bara ynkryggar som slår.

Vid sidan av den Internationella dagen mot våld mot kvinnor är det i dag också en speciell dag i Ålands lagting. När vi gick hem i fredags fanns där sex olika partier. När vi kommer dit i dag finns det bara fem kvar. Obunden samlings ledamöter säger tack och hej, släcker lampan i partikansliet och går in i Moderaterna. Kvar ute på fältet finns en lurad och numera ganska uppretad rörelse kvar och att döma av reaktionerna har de inga som helst planer på att lägga ner sitt parti. Min egen lekmannaanalys är pregnant, om jag själv får säga.

Ha en bra dag och kreativ vecka!

I dag är en dag då våldet mot kvinnor ska lyftas fram, diskuteras och framför allt stoppas. Ett slag är alltid fel. 

söndag 24 november 2013

En fantastisk prestation

Även om jag inte skulle vara intresserad av schack skulle jag bli imponerad över vad som de senaste veckorna inträffat i Indien. 22-årige schackspelaren Magnus Carlsen kunde då genom remi säkra segern i matchen om världsmästartiteln mot femfaldige titelförsvararen Viswanathan Anand. Det är stort långt bortom det begripliga. Killen är tjugotvå år och spelar schack på ett sätt som knappast någon annan gjort före honom. Anand är en schackens tjugofyrataggare men förvandlades i händerna på Magnus Carlsen till en grönsak. Det blev som vanligt flest remier men Carlsen vann tre matcher vilket räckte till seger. Anand vann inte en enda vilket antagligen aldrig förut hänt. Mirakulöst är nog dagens ord! Grattis Norge och grattis Magnus Carlsen!

Är man bäst i världen får man bada med kläderna på.
Carlsen vann tre matcher och Anand inte en enda.

lördag 23 november 2013

Bilder från en fin dag

Några minnesbilder från gårdagen, en i stort sett helt vanlig fredag som blev ganska ovanlig. Det började som vanligt med morgonpromenad runt Svibyviken, jag och pudeln Nova. Just i dag måste det bli ganska tidigt men inte riktigt lika tufft som när jag deffade, eller vad det heter…

Efter det väntade en hel dag av jakt tillsammans med det offentliga Ålands just nu mest betydelsefulla sammanslutning; Lagtingets Jaktklubb (OBS, skämt!). Mina egna insatser begränsades till ett oavfyrat skott mot en vit och fin harpalt som bakifrån dök upp som blixten från den blå skyn. Jag hade lyssnat slarvigt på morgonen och var inte säker på om kräket var skjutbart; vilket det var: fail.

Något rådjur såg jag inte men tack vare Tony Asumaa blev vi inte lottlösa utan åkte hem med ett stycke prima rådjurskropp. Levern av den åt jag alldeles för sent på kvällen tillsammans med inte en chianti utan en shiraz – helt okej det med.

På kvällskvisten kom dagens mest inspirerande möte då jag tillsammans med en grupp studerande från Centre for Nordic Studies, University of the Highlands and Islands på Shetland satt mig igenom ett gruppsamtal om Åland. Den nya tekniken är inte längre ny men öppnar ändå oceaner av kunskap som hittills varit oåtkomliga

Och det var ungefär det. Ha en skön helg alla!


Gubbarna, för det är mest sådana, på Tekniska verken har skojat till det lite på någon slags avloppsbrunn (har faktiskt ingen aning om vad det är) på Svibyrundan.
Robin Juslin från Föglö tog med sig sina taxar för att sätta fart på rådjuren i Kastelholmsskogarna.
När man ser all denna klokskap och hör all hjärtlighet runt samma lägereld är det svårt att tro att de till vardags står och träter i talarstolen i Ålands lagting. Lagtingets Jaktklubb är en plats där vi för en dag glömmer vardagen och ägnar oss åt jakt. Från vänster Göran Bengtz (med ryggen mot kameran), Sune Eriksson, Roger Nordlund, Jörgen Strand, Torsten Sundblom, Mats Perämaa, Tony Asumaa och Brage Eklund.
Jepp, jag vill också vara med på bild! Det var strax efter denna som en hare lubbade förbi och bara levde vidare för att jag lyssnat slarvigt på morgongenomgången. ”See you again, punk”, ropade jag efteråt till kräket.
Så här men med ännu fler människor såg det ut senare på kvällen då jag genomförde ett konferenssamtal med studeranden på Shetland och på Orkney. Det var en så kallad spinoff från tidigare i höstas då jag föreläste på Orkney. (Nej, jag såg inte lika arg ut under hela konferensen; tvärtom faktiskt!)





fredag 22 november 2013

Efterlyses: Kennedyminnen

I dag har det gått exakt femtio år sedan John F Kennedy mördades inför en hel värld i Texas och historien på riktigt ritades om. På höjden av sin karriär med sin hustru vid sin sida besköts han av en krypskytt och träffades så illa av tre skott i huvud och hals att hjärnan hans tillsammans med livet rann ut ur kroppen. Kvar blev en värld som förstummad av chocken aldrig skulle glömma. Och eftersom USA är USA brinner fortfarande lågan klar på graven vid Arlingtonkyrkogården där presidenten ligger och websidan som nyligen skapats fyller precis alla krav på högtidlighet.

I dag minns alla de som var med när det begav sig var de stod, vad de gjorde och hur det kändes. Till exempel Aftonbladet. Denna rörelse går över en hel värld. BBC kör en stor drive där folk uppmanas höra av sig och berätta sitt ”Kennedy-moment”, vad man gjorde, var man befann sig och på vilket sätt skottet mot Kennedy påverkade ens liv. Så stort var det och John F Kennedy var dessutom mer än någon annan en åländsk president. Hans son har nämligen paddlat kanot i åländska vatten! (Jodå, när det gäller superkändisvinklingar är faktiskt precis alla knep tillåtna!)

John F Kennedy var måhända klanen Kennedys mest namnstarke företrädare. Det saknades ändå inte uppföljare av vilka jag lyft fram några. Ted Kennedy till exempel fick aldrig den ära och berömmelse som flera av hans bröder men åstadkom ändå kanske mer än de, i det dagliga livet.

John F Kennedy såsom vi minns honom, stark och beslutsam. Han blev bara fyrtiosex år gammal men hann ändå bli en ikon för framtiden och en symbol för fräschör och oräddhet. Vilka är dina egna minnen från dagen då tre skott stoppade en amerikansk president?
INSTALLATIONSTALET 1961

torsdag 21 november 2013

Så tar vi tagelskjortan på...

Minns inte längre vem som sjöng eller varför men har ändå ett förhållande till ”Så tar vi tagelskjortan på…” Det är nämligen precis det vi gör i dag i det lilla men tappra finans- och näringsutskottet. I dag inleder vi behandlingen av den budget som i dagarna tre har debatterats i lagtinget. Det blir många och långa dagar med höranden, förhandlingar, argument, motargument, lite bråk och många skratt (för även om åsikterna är olika är humöret mestadels gott). Om utskottets arbete har jag förresten tidigare avslöjat mer än jag kanske borde.

Någon gång i slutet av december ska ett betänkande över budgeten föras tillbaka till lagtinget, i fjol blev det den 20 december och lät ungefär så här.

Ibland tar vi paus i utskottsarbete och äter en smörgås eller två.
Visst minns jag förresten vem det var som tog tagelskjortan på sig. Här är hela sången!


onsdag 20 november 2013

Tjugofyra år med trygga barn

Grattis alla barn i hela världen! I dag är det tjugofyra år sedan FN:s generalförsamling antog en konvention om barns rättigheter i hela världen. Man kan tycka att det som sägs i ett sådant traktat är självklart, barn ska ha rätt att känna trygghet under sin uppväxt.

Ändå är det inte det; ens på det lilla Åland. Även här far barn illa och så länge det sker är vårt samhällsbygge inte lyckat. Det är intressant att denna för civilisationen så definierande dag faller samman med en intensiv budgetdebatt i Ålands lagting. I går och dagen före det diskuterades samhällsreformen vilken har många bottnar men en styrka. Den ska bland annat garantera att alla åländska barn ska kunna känna samma trygghet och få samma hjälp, obereonde av var på Åland de råkar bo. I dag är det inte alltid så. Beroende på hemkommun och (ofta) dess ekonomiska ställning är viljan att utföra även lagstadgade uppgifter olika. Det är illa och det blir i längden dyrt. Trasiga barn blir osäkra vuxna. Barnkonventionen är lång och utförlig i sina instruktioner men de fyra huvudprinciperna är solklara:

  • Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras. 
  • Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Begreppet ”barnets bästa” är konventionens grundpelare och har analyserats mer än något annat begrepp i barnkonventionen. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall. 
  • Varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas. Artikeln handlar inte bara om barnets fysiska hälsa utan också om den andliga, moraliska, psykiska och sociala utvecklingen. 
  • Barn har rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.
Detta är ytterligare ett exempel på det goda arbete som Förenta Nationerna gör; ett annat är Millenniemålen. Det är alltid bättre att arbeta tillsammans än var för sig. Det gäller FN, det gäller EU och det gäller Åland. Ensam är inte alltid starkast. Men barn, de är alltid svagast och dem ska man ta hand om.

På bilden ägnar vi oss åt lite hederligt, gammaldags barnarbete! Fast det var för så länge sedan att det redan är preskriberat.

tisdag 19 november 2013

Utan förare mot framtiden

Den som reser får se, som det heter. Till exempel på Heathrow i lördags då jag testade världens första förarlösa fordon Pod som kör resenärer ut och in till Terminal 5 från hotellen. Faktiskt rätt coolt men också tråkigt att inte ha en förare att tjafsa med. Upplevelsen var ändå världsklass!

Satt förresten och räknade antal gånger vännerna i oppositionen använde begreppet ORO i går. Tvingades sluta efter 13.789. Därför  och eftersom omväxling förnöjer kommer här några synonymer inför dagens debatt: orolighet, ängslan, upprördhet, rädsla, olust, disharmoni, bekymmer, farhåga, fruktan, nervositet, anfäktelse, kval, stress; missnöje, uppståndelse, bråk, liv, larm, tumult, villervalla, panik, bävan och upplopp. Skulle tonen bli annorlunda är exempel på så kallade motsatsord: lugn och ro.

Så här går det till att åka förarlöst.
Följ den gröna färgen och du ska snart nå Poden.
Och så vidare. Det är bra utmärkt hur man hittar vagnen som körs utan chaufför. 
Framme! Så här ser de ut, de små liven. Lite som science fiction faktiskt. 
Allt sköts med touchscreens och nån slags Digital Agenda, såvitt jag begriper.
Interiören är inte prålig men bekväm och praktisk.
Lite London Taxi över det hela faktiskt.
Först i världen tydligen!
Så här såg banan ut, framdrivningen sker med hjälp av nån slags magnetism gissar jag. Det gick inte så snabbt som bilden antyder, faktiskt väldigt komfortabel var farten. På gränsen till menlös.
Som pionjär är det viktigt att ta bild på sig själv inuti nymodigheten. 
Miljövänligare än buss!
Framme! Resan tog fem minuter från hotell en liten bit från Heathrow in till Terminal 5, den nya jätteterminalen. Podden får toppbetyg!

måndag 18 november 2013

En vecka med siffror

Det är måndag morgon! I dag och i morgon och på onsdag ska det pratas siffror och strukturer i Ålands Lagting. Det blir en strid med ord om en gemensam framtid. Ni är varmt välkomna att lyssna då vi börjar 13.00! Meddelas antagligen bara på detta vis.

När ni kör till jobbet är det förresten skäl att ta det piano på vägarna. Det var fläckvis rejält halt noterade jag på morgonens hundpromenad.

I dag är också en stor dag för Lettland som firar sin självständighet. Grattis!

Också är det hel åttiofem år sedan Musse Pigg framträdde för första gången på tecknad film.

Ingen dålig måndag alltså. Nu kör vi!

Siffror, siffror, siffror blir det några dagar framöver i Ålands lagting.

söndag 17 november 2013

Hela världens Suezkanal


I dag ska vi prata världspolitik och ett bygge som gjort mer för fred och välstånd i världen än nästan allting annat. Suezkanalen invigdes i dag för etthundrafyrtiofyra år sedan och har sedan dess med några avbrott för krig gjort transporter och varor åtkomliga även för andra än de riktigt rika här i världen.

Hela åtta procent av dagens fartygsflotta trafikerar årligen Suezkanalen. Själv har jag aldrig åkt igenom den men skulle väldigt gärna vilja göra det en dag. De flesta av er som läser detta har inte heller gjort det varför ni bara för allmänbildningens skull borde läsa mer här. Ha en fin söndag och en bra arbetsvecka!

Redan Napoleon själv började fundera på möjligheten att bygga Suezkanalen. Sedan tog det ett tag innan den blev verklighet men har under sin livstid hjälpt till att skapa en bättre värld.

lördag 16 november 2013

Grattis Expressen, 69 år i dag

I dag är jag företagare och folkvald lagtingsledamot. I en annan tid var jag tidningsman. Före det var jag mycket annat men först av allt var jag Expressenläsare. Redan som tonåring hörde det till mina om inte dagliga så regelbundna vanor att cykla ner till tjorren i Godby och köpa Expressen. Jag plöjde tidningen från pärm till pärm och den gav mig en grundläggande kunskap som på många vis utvecklades till insikter som, obs reklam, i dag angränsar till bildning. Som läsupplevelse betraktad gick heller ingenting upp mot de högtidsstunder som väntade när redaktionen skickade ut världsreportern Ulf Nilson att referera tungviktsboxning. Då stannade min lilla del av världen upp för ett tag.

Av det skälet och många andra har begreppet kvällstidning aldrig utgjort ett skällsord för mig. Få produkter har i likhet med kvällstidningarna bidragit till kunskap, nyfikenhet och faktiskt insikter i tingens ordning som just tabloiderna. De har bättre än alla andra anpassat sig till marknadskrafter och annan verklighet och står sig fortsättningsvis starka i en värld där kunskap kan tyckas gratis men kan bli dyrköpt om den aldrig raffineras och, framför allt, förklaras. Det gör kvällstidningarna bra och därför är det på sin plats att i dag gratulera Expressen på sextionioårsdagen!



Så här såg den första löpsedeln ut. Sedan dess har det bara gått framåt för kvällstidningarna som över tid visat en fenomenal förmåga till anpassning. I det första numret hade Expressen bland annat en exklusiv intervju med en besättningsman som var ombord på det brittiska bombplan som lyckades sänka Ålandsbekanta slagskeppet Tirpitz utanför den norska kusten.

fredag 15 november 2013

Grattis hela Palestina


Alltid retar det någon men i dag hyllar vi staten Palestina i denna blogg. De fredliga tillkortakommanden som ständigt uppstår mellan grannen Israel och det instängda Palestina vill jag inte ta ställning till. Det är andra kännare mer lämpade för. Skälet till dagens firande är Självständighetsdagsförklaringen år 1988. Nu har inte riktigt alla accepterat detta men viljan är frisk!
En skämtteckning säger som bekant mer än tusen ord.

torsdag 14 november 2013

Lyceister granskar turismen

Det är inte så vanligt med bonusar inom den politiska världen men det finns några. Som till exempel att med jämna mellanrum få möjlighet att träffa morgondagens makthavare, företagare, tjänstemän och mycket mer; alltså alla de studerande som inte bara i ord utan också i handling är vetgiriga och nyfikna. Dessutom var det andra gången på bara en vecka vilket betyder dubbelbonus!

I måndags hände det igen då Mathilda Bonds, Maria Sandström och Tobias Larsson kom över från Ålands lyceum för att prata åländsk turism. Det blev ett samtal av vilket jag lärde mig mycket, som till exempel att det råder en stor omsorg kring och känsla för Åland och den framtid som de i högre grad än jag, i matematisk mening, ska leva i. Vi pratade långfärdsskridskoåkning, blomstermässor, turism i allmänna ordalag, vikten av entreprenörer och mycket mer. De tre klasskompisarna gjorde sedan en sammanställning som ska presenteras i skolan och förhoppningsvis leda till att något frö någonstans uppstår som ska leda till morgondagens succéföretag. Det krävs många länkar för att bygga en framtid.

Dessa lyceister går i andra klass och valde att göra ett specialarbete kring turismen när de fick tillfälle. Från vänster Mathilda Bonds, Eckerö, Maria Sandström, Mariehamn och Tobias Larsson, Lemland. Här på plats i lagtingets plenisal dit de förhoppningsvis ska återvända som lite äldre!

onsdag 13 november 2013

Klarspråk om bolagisering

All uppmärksamhet är bra och i det här fallet sammanfattar dagens Nyan-löpsedel rätt väl mina åsikter. Att inte använda kompetens när den finns runt knuten kan aldrig vara bra politik.
Mariehamns stads elverk ska bolagiseras och det nya bolaget heter Mariehamns Elnät Ab. I det sitter jag som ordförande men är ändå häpen över att stadsstyrelsen lät partibok gå före kompetens när den nya styrelsen tillsattes i måndags.
Ett av ämnena i gårdagens stora budgetdebatt i stadshuset var den bolagisering som pågår för att skapa Koncernen Mariehamn. Jag är sedan i måndags djupt insyltad i den processen som nyvald ordförande för Mariehamns Elnät Ab sedan stadsstyrelsen sagt nej till den tidigare. Jag är häpen och frustrerad (samtidigt) över stadsstyrelsens agerande i en för Mariehamn och mariehamnarna avgörande bolagisering och uttryckte mig så här vid fullmäktiges möte i går:
Herr ordförande,

Jag vill på Mariehamnscenterns vägnar inleda med att på intäktssidan stödja det förslag till budget för år 2014 som stadsstyrelsen enats kring. Det är tyvärr nödvändigt att höja inkomstskatten och det är klokt att införa en fastighetsskatt. Vår förhoppning är att inkomstskatten från och med år 2017 ska kunna sänkas tillbaka till tidigare nivå medan fastighetsskatten i det långa loppet är såväl stabilare som enklare att förutse och därmed basera prognoser på. De senaste åren har tydligt visat att en ekonomi som lutar sig mot förhoppningen om stora bolagsvinster blir oförutsägbar och ryckig. Den konjunktur vi befinner oss i är här för att stanna och staden och dess förvaltning måste därför seriöst och professionellt anpassa sig till verkligheten. Detta är något alla stadsbor måste vänja sig vid. Det går inte att upprätthålla den service vi har haft med de inkomster vi har. Dessa inbesparingskrav har vi sett komma under de två senaste åren men till följd av politisk ängslighet ännu inte förmått hantera. På detta måste det bli ändring och vi från Mariehamnscentern förutsätter att stadsledningen på allvar inser problemen och åtgärdar dem. Hittills har detta enligt vårt förmenande inte gjorts. Den förtätning vi beslutat om har till exempel inte genomförts och den översyn av förvaltningen som påbörjats har ännu inte gett tillräckliga resultat.

Jag noterar på förstasidan i budgetförslaget att Mariehamn vill vara världens minsta metropol vilket i mina öron låter ganska naivt. Vi ska också vara innovativa och moderna, konkurrenskraftiga och växande samt långsiktiga, jämställda och hållbara. Det är däremot mål jag kan ha sympatier för men det kräver mer än bara ord på ett papper. Det kräver handling och det kräver mod. Tyvärr ger verkligheten en annan bild av vår stad än vad dessa slogans ger uttryck för.

Jag ska ge er ett exempel från det dagliga livet, något som utspelade sig i går. Detta ska ses mot bakgrund av följande skrivning i budgetmaterialet: ”Det är också sannolikt att stadens bolagiserade verksamheter skulle skötas bäst inom ramen för en egen affärskoncernbildning inom koncernen Mariehamns stad. Samtidigt innebär byte av associationsform för kommunal verksamhet många frågeställningar, t.ex. kring ägarstyrning, maktfördelning, ekonomiska ramar etc., varför ett noggrant utredningsarbete behöver göras.” I verkligheten gör stadsstyrelsen och –ledningen i Mariehamn precis tvärtom vilket äventyrar denna utveckling.

Jag är sedan i går nyvald styrelseordförande i Mariehamns Elnät Ab. Bolaget som tar över elverkets alla uppgifter vid årsskiftet har femton anställda och är ett resultat av en bolagiseringsprocess som Mariehamns-Centern drivit och som alla övriga partier ställt sig bakom. Första steget var elverket, nästa är hamnen.

För att bolagisering ska lyckas ställs stora krav på kompetens och professionalism, även i styrelsearbetet. Av precis det skälet upplät Mariehamns-Centern för två år sedan en av sina platser i den tidigare elverksdirektionen till Henrik Lundberg, före detta vd för Ålands elandelslag och en av få experter på den nordiska och internationella elmarknaden. Dessutom har han i sitt vd-arbete för Posten Åland bolagiserat även den verksamheten. Han tog sig an uppdraget med stor entusiasm och har under de två gångna åren arbetat hårt tillsammans med elverksledningen och de politiskt tillsatta direktionsmedlemmarna för att bolagisera elverket och skapa balans i en ekonomi som var svårt sargad efter åratal av dålig skötsel under ledning av fritidspolitiker.

Denna process försöker man nu från stadsstyrelsens sida av allt att döma försvåra. Den nya styrelsen som valdes vid stämman i går och som jag alltså leder består av fem politiskt tillsatta ledamöter, några av dem tillfrågade på förhand, vissa blev uppringda under bolagsstämmans gång för att ge sitt samtycke. Alla som blev valda är kloka och kunniga inom både det ena och det andra men saknar djupgående och nödvändig kunskap om elmarknad och bolagiseringar. Stadsstyrelsen och dess moderata ordförande Petri Carlsson tackade nej till Henrik Lundberg som för att fortsätta leda det nybildade bolaget med allt arbete det medför hade velat ha ett höjt årsarvode, i samma storleksordning som en månadslön för vdn. Detta är en summa som absolut inte är för hög och dessutom ofta norm i bolagsvärlden. Det handlar ändå om att sköta ett bolag vars omsättning uppgår till tio miljoner euro per år och som har över 10.000 mariehamnare som kunder vilkas elräkningar påverkas direkt av hur bolaget styrs och sköts. När Lundberg tackade nej fanns ingen annan utväg än att jag, till följd av tidigare politiska överenskommelser, tog ordförandeskapet mot ett årsarvode om 500 euro eller nästan 42 euro per månad…

På grund av denna dumsnålhet från stadsstyrelsens sida har vi nu en ny bolagsstyrelse utan nödvändig branschkännedom i ett läge när staden i sitt budgetförslag konstaterar att det måste till fler bolagiseringar för att skapa balans i ekonomin. Jag tillbringade denna förmiddag på elverket och träffade bedrövade anställda som ställer sig frågan om stadsstyrelsen alls är insatta i problematiken som bolagiseringsprocessen skapat och skapar. Jag vill ta frågan ännu längre. Vill verkligen stadsstyrelsen mariehamnarnas bästa?

Av det skälet och av omsorg för framtiden föreslår vi ett ändringsförslag på sidan 14, under rubriken Koncernen Mariehamn. Till fjärde stycket vill vi införa följande ordalydelse: ”Särskild vikt bör i sammanhanget läggas vid ändamålsenlighet, kompetens och lämplighet vid sidan av politisk tillhörighet vid tillsättandet av styrelser.”

Vi noterar med tillfredsställande att budgetförslaget även innehåller skrivningar om driftsprivatisering av samtliga sport- och fritidsanläggningar. Vi stödjer detta med förbehållet att man där det är ändamålsenligt ska låta kompetens gå före partibok. Framgångsrik bolagisering kräver en kombination av vilja och förmåga.

I budgeten noterar vi också att man enligt planen vill tidigarelägga en investering på 1,9 miljoner euro i ett nytt daghem i Mariehamn och göra denna före den nödvändiga renoveringen av Övernäs skola. Det är en prioritering vi inte kan ställa oss bakom. Vi föreslår därför en ny skrivning på sidan 19 som går ut på att om- och tillbyggnaden av Övernäs skola genomförs först och att daghemmet skjuts på framtiden.

I fjolårets budget kunde vi konstatera att kostnaden för utkomststödet steg kraftigt. Utvecklingen har sedan dess fortsatt i negativ riktning varför åtgärder utöver det vanliga behöver vidtas. Vi noterar att socialförvaltningen ska ta fram förslag för att motivera unga arbetslösa att aktivera sig. Här vill vi påminna om vad vi redan i fjol motionerade om, nämligen att staden ska erbjuda tillfälliga jobb ute i verksamheten för särskilt unga arbetslösa. Det är alltid bättre att vara behövd och nyttig än att sitta hemma och se tiden gå. Därför föreslår vi ett tillägg till skrivningen på sidan 52: ”Mot bakgrund av detta görs en förutsättningslös prövning i syfte att erbjuda särskilt unga arbetslösa tillfälliga jobb.”

Sammanfattningsvis. Stadens läge är i ekonomiskt avseende prekärt men naturligtvis inte hopplöst. Genom att under de kommande två åren spara minst lika på mycket på verksamheten som medborgarna föreslås betala mera i skatt närmar vi oss det nödvändiga målet, en budget i balans.

Tack för ordet.

tisdag 12 november 2013

Krigsfartyg och stadsbudget

I dag är en dag då det också måste handla om havets krigsmaskiner. Dels för att det är sextionio år sedan Ålandsbekante slagskeppet Tirpitz sänktes utanför den norska kusten. Men också för att den amerikanska marinen i lördags sjösatte havets nya värstingfartyg: USS Gerald Ford, världens hittills mest avancerade krigsfartyg. Vet inte varför men den där formen av brutal militarism kanske lockar extra då man bor på Fredens öar. Det bästa vore såklart om de inte fanns men det är som bekant med krig som med allt annat, det är bäst att hålla sig till verkligheten.

En fantastisk skapelse denna USS Gerald Ford som sjösattes i lördags och nu ska färdigställas.

Tvärsnitt för hangarfartygsnörden.
I dag är annars en dag som för många präglas av förberedelser inför kvällens budgetdebatt i stadsfullmäktige. Inför den finns mycket att säga och ännu mer att göra. För min egen del är det andra stadsbudgeten jag ska prata om. Första gången, i fjol, var jag mest inne på en liknelse med en fet katt... I kväll funderar jag på att lyfta fram en verklighet där dumsnål kortsiktighet tillåts gå före långsiktig framgång, kompetens och professionellt samhällsbygge. Kombinationen av detta, ett ängsligt ledarskap och sjunkande skatteintäkter gör att staden befinner sig i en skuldkris och måste ta ut mer skatt av sina medborgare. Hur det låter kan man se på tv i kväll eller läsa i denna blogg i morgon.

måndag 11 november 2013

En väldigt konstig dag

När jag vaknade i morse hade jag ett sms i telefonen. ”Framme i Sydney nu, hur gick det för United?” Avsändare är äldsta sonen Jona som ska tillbringa det kommande halvåret i Australien. Vi som stannar här hemma har lite svårt att förhålla sig till det faktum att den en gång lille pojken blivit en man som inte nöjer sig med att stanna hemma utan längtar ut i världen. Det är inspirerande, vemodigt, fantastiskt och ledsamt samtidigt.

Och United vann så första dagen i Sydney kommer att vara en glad dag! Själv ska jag sätta mig i lagtinget och läsa finansmotioner.

Yngst och äldst på Rosella. När Jona, 19, återvänder från Australien är lillebror Zacke plötsligt tonåring.
På väg mot den stora världen. De är klasskompisar och ska nu resa till Sydney tillsammans, Jona och Malva. Hennes egen blogg hittar du här.

söndag 10 november 2013

Studeranden om budgetkrisen

Det saknas absolut inte och aldrig utmaningar i det politiska livet som pågår 24/7 året runt. Jag klagar inte för det är utan undantag både stimulerande, utmanande och roligt. Och bäst av allt är när ungdomar som till exempel Sofia Johansson och Antonia Lundin hälsar på. De går HUTH vid Ålands lyceum och kom laddade med frågor till lagtingshuset för att prata allvar.

Våra ämnen spände från budgetkrisen till skärgårdens överlevnad. Sin ålder och därmed erfarenhet till trots visade såväl Sofia och Antonia djup mognad när det gäller realiteter som styr samhällsutvecklingen.

Sofia, hemma från Mariehamn men med stuga på Enklinge, och Antonio, hemma från Föglö men med planer för boende i Lemland var mycket pålästa. Som jag skrivit många gånger förut i liknande sammanhang känner jag stor förtröstan inför framtiden i vetskapen att den vilar i goda händer! 


Antonia Lundin, till vänster, och Sofia Johansson kom laddade med frågor till lagtinget och undertecknad. På bilden poserar de framför det allra första landstinget från år 1922.

lördag 9 november 2013

Nu börjar slaget i Indien

I dag står Indien i världsbildens absoluta centrum, om man som jag gillar de djupare vetenskaperna i form av schack. Det har blivit dags för regerande världsmästaren i schack Viswanathan Anand, 43, att ta sig an utmanaren Magnus Carlsen, 24, i kampen om att vara världens främsta schackspelare.

Det är på det hela taget så coolt att det knappt finns. Inte sedan Bobby Fischers härjningar har världen skådat något liknande. För att komma i rätt stämning, läs tidigare världsmästaren Garry Kasparovs tankar kring den stundande matchen som du kan följa live här. Och för allt i världen, häng med. Den här matchen kommer att sätta agendan på mycket mer än bara schack här i världen.


Så här schackens senaste underbarn ut. Magnus Carlsen från Norge är sportens omslagspojke nummer ett just nu och utmanare till schackens allra tyngsta titel: världsmästare.

fredag 8 november 2013

Bra revisorer gör skillnad

Folks skattepengar måste skötas korrekt och pappren måste vara i sin ordning. Därför är det viktigt att det finns revisorer som blickar både framåt och bakåt och på ett yrkesmässigt vis hjälper förvaltningen vidare.
Ålands lagting är i gång igen! I förrgår hanterades den sista revisionsberättelsen av de Landskapsrevisorer som numera är ersatta av en myndighet: Landskapsrevisionen. Att detta fungerar är av yttersta vikt för det fortsatta samhällsbygget. Jag presenterade finans- och näringsutskottets betänkande kring denna berättelse, det lät ungefär så här och ska läsas mot gårdagens syn på kulturfrågor!


Jag har vid olika tillfällen förut tagit upp nödvändigheten med yrkesmässiga revisorer, något som egentligen diskuterades på mitt allra första internationella uppdrag för lagtinget.
Herr talman,

Eftersom betraktaren avgör vad som är konst har jag nu nöjet att gå vidare mot en annan och ofta underskattad kulturyttring, revisionsberättelser. Tidigare berörde vi kultur och nyskapande och blicken mot framtiden. Nu ska vi för ett ögonblick vända på oss och betrakta den tid som flytt.

Detta handlar om revision och historia. Vi har till lagtinget fått landskapsregeringens berättelser för år 2012 vilka alla är att betrakta som synnerligen läsvärda och till innehållet väl överensstämmande med verkligheten. Från bokslutet, via själva berättelsen till den hållbarhetsredovisning som för tredje gången uppgjordes år 2012. Om dem ska jag inte orda mer, ni har alla fått dem och självklart läst dem.

Jag tänker från utskottsbehandlingen uppehålla mig lite längre vid den revisionsberättelse för år 2012 som Landskapsrevisorerna omsorgsfullt och plikttroget upprättat. Den hanterar ett stort antal områden där det finns plats för både förändringar och förbättringar i granskade verksamheter. Revisorerna har gått på djupet i många områden men har också sett över de bredare linjerna och mycket däremellan. Ni har själva läst berättelsen och från utskottets sida förutsätter vi att landskapsregeringen på största allvar tar till sig påpekandena och gör bättring där så är ändamålsenligt. Vi befinner oss i en kärv situation och ska snart fördjupa oss i budgeten för år 2014 varför det kanske känns lite överkurs att ägna alltför mycket kraft åt historien. Ändå finns här från utskottet en påminnelse som aldrig kan sägas för ofta. Den lyder: Landskapets myndigheter behöver sänka sina kostnader och befintliga anslag måste användas så effektivt som möjligt.

När det kommer till den sakliga behandlingen lyfter vi från utskottets sida fram några områden som vi anser viktigare än andra. Till exempel hembygdsrättsregistret som utgör en av de pelare vi faktiskt alldeles bokstavligen bygger vår existens på. Här inväntar vi ett sedan länge tillbaka efterfrågat lagförslag och ser mycket fram mot att ta del av det.

Vi vill också lyfta fram det ständiga dilemmat med landskapets fastigheter och tycker det mot bakgrund av den finansiella verklighet vi befinner oss i är utomordentligt underligt och uppseendeväckande att vi fortfarande hyr upp lokaler från andra när vi sitter på väldigt många egna, tomma hus. Ett av exemplen som alldeles särskilt stuckit ut var den snabba och alldeles för dyra flytten av Ålands arbetsmarknads- och studieservicemyndighet AMS från en byggnad till en annan i stadens centrum. Inte nog med att ombyggnadskostnaderna blev höga. Även driftskostnaderna sköt i höjden vilket arbetar i direkt motsatsförhållande till det vi från utskottet har understrukit vid en lång rad olika tillfällen och som jag nu upprepar; nämligen Landskapets myndigheter behöver sänka sina kostnader och befintliga anslag måste användas så effektivt som möjligt.

Vi berör också lönesättningen inom Ålands hälso- och sjukvård och betonar vikten av att antalet lönesättare bör ses över och att lönerna självklart ska vara såväl rättvisa som systematiserade. Utskottet har erfarit att det arbetet är på god väg under organisationens nya ledning.

När det gäller trafikavdelningen anser utskottet i likhet med revisorerna att kontanter och statistik ska hanteras med stort ansvar och noggrannhet. Dels för att det handlar om den dagliga intjäningen men också för att det som händer i dag inom skärgårdstrafiken ska utgöra underlag för framtida analyser och beslut. Inte minst vore det nödvändigt att skapa ett boknings- och biljettsystem som är användarvänligt och lättbegripligt för alla de turister vi så gärna vill välkomna till hela Åland.

Det var i korthet det sakliga innehållet men då vi i dag hanterar Landskapsrevisorernas allra sista berättelse är det på sin plats med en kort historiebeskrivning. Revisionen går nämligen tillbaka ända till det första lagtinget då konsuln Erik Nylund och bonden Fridolf Sundberg granskade räkenskaperna för år 1922. I sina slutsatser skrev de:

- att kassabokens verifikat överensstämma med räkenskaperna; 
- att bokslutet per ultimato december 1922 överensstämmer med böckerna och är uppgjort enligt Länsstyrelse-principer för bokföring; 
- att kassan, som denna dag af oss uppräknats, befunnits öfverensstämma med kassabokens saldo för dagen. 
Landskapsnämndens protokoll hafva vi funnit däri fattade beslut verkställda. Då vi sålunda kommit till den slutsats, att Landskapets ekonomi skötts på ett klanderfritt sätt, föreslår vi att Landskapsnämnden och kassaförvaltaren måste beviljas ansvarsfrihet för redogörelseåret 1922.
Sedan dess har det rullat på. År 1923 kom skrivningar angående ordnandet av Ålands landskapsförvaltning in i Ålands författningssamling. År 1933 antogs instruktioner för Ålands landskapsrevisorer. År 1971 blev det landskapslag om finansförvaltningen. År 1978 antogs landskapslagen om landskapsrevisionen. Och så vidare. Tidigare i år har vi i detta lagting fattat beslut om att de Landskapsrevisorer som nu lämnat sin sista rapport i framtiden ska ersättas av en myndighet, Landskapsrevisionen, som denna sommar inlett sitt arbete.

Detta historiska material har plockats fram ur de djupa arkivlådorna av lagtingets bibliotekarie Lilian Norring-Öhman vars skicklighet jag och vi från utskottets sida är djupt tacksamma för. I färden mot framtiden är det alltid bra att ta avstamp ur historien. Om inte annat finns detaljer som kan förgylla berättelsen och bidra till nödvändig mystik. Inte ens historien eller dess mest uppburna förgrundsgestalter var nämligen felfria. Det visar sig att medan alla dessa revisionsberättelser sedan 1922 finns noga förvarade i lagtingets kansli är det en som saknas. Det är berättelsen i handlingarna från år 1930 där det i en blyertsanteckning framgår att ”berättelsen finns hos redaktör Sundblom”… Vad som eventuellt kan dölja sig i denna upplysning är jag tyvärr alldeles för lite konspirationsteoretiker för att ha en uppfattning om. Men visst är informationen lite kittlande.

Nu är jag nära slutet och vill från finans- och näringsutskottet liksom, naturligtvis, hela lagtinget utbringa ett tack till de allra sista landskapsrevisorerna som utgjordes av ordförande Sven-Anders Danielsson, medlemmarna Johan Jansson, Annette Holmberg-Jansson, Tuula Mattsson, ersättarna Erica Scott och Solveig Jansson samt sekreteraren och biträdande lagtingsdirektören Marine Holm-Johansson. Ni är alla förtjänta av ett tack för det jobb ni gjort hela vårt samhälle och vår förvaltning till fromma.

Mot denna bakgrund föreslår ett enigt finans- och näringsutskott att betänkande nummer 23/2012-2013 bringas landskapsregeringen till kännedom samt att betänkande nummer 24/2012-2013 bringas Ålands lagting samt Ålands delegation i Nordiska rådet till kännedom.
Tack för ordet.

torsdag 7 november 2013

Den bästa kulturen är ny

Detta är en liten del av min bokhylla. När jag inte läser böckerna skänker det mig inspiration och arbetsglädje att bara betrakta ryggarna och inse vilket enormt arbete det ligger bakom varje bok.
I går pratades det kultur i Ålands lagting. Detta är ett ämne som berör mig och gör det svårt att bara sitta tyst. Dels för att jag läst kopiösa mängder alltsedan barnsben och även skrivit några böcker själv; en om Ålands Idrott, en om den svenske Gryningspyromanen, en företagshistorik över Chips och några kåseriböcker. Jag tycker att kultur överlag är något utomordentligt viktigt för varje samhälle som på riktigt vill utvecklas och har hyllat städer där man lyft fram konstverk som viktiga för utvecklingen. Torshavn, Örebro, Västerås, Köpenhamn, Helsingfors och så vidare. Mitt lilla bidrag till debatten lät så här:
Fru talman,
Det finns de som fnyser åt konsten, de som aldrig läser böcker, aldrig lyssnar på musik och om tavlor säger att man inget begriper. Som tur är sitter sådana människor inte i detta lagting och absolut inte i lag- och kulturutskottet som i sitt betänkande visar att man insett vikten av ett rikt kulturliv i arbetet med att bygga ett samhälle som lockar till engagemang och som skapar inspiration. Här i lagtinget hittar man folk som finner njutning i det oväntade, bildning i det svårgripbara och lugn även i den värsta röran. Sådan är nämligen kulturens själ, i den mån det alls är möjligt att tala om en sådan.

I debatten som fördes i samband med att förslaget till det kulturpolitiska programmet nådde denna sal under de dagar då sommaren var som mest somrig hade jag nöjet att i ett gruppanförande lyfta fram det oberäkneliga i just kulturen. Kultur finns överallt och lämnar ingen oberörd. Kultur behöver alls inte begripas av alla så länge den väcker känslor hos någon. Det bottnar i att vi alla individer är olika och att konst endast och uteslutande låter sig tolkas i konsumentens eget sinne. Kanske kom Picasso nära kärnan då han i ett försök att förklara konsten menade att det handlade om att sopa bort dammet av det dagliga livet från våra själar. Därför är konsten, litteraturen, skulpteriet, musiken, dramatiken och allt annat inte bara tillvarons guldkanter utan exempel på livets nödvändigheter. Allt man föreställa sig är nämligen verklighet; i konstens värld.

I förslaget till ett reviderat kulturpolitiskt program lyfter landskapsregeringen fram delaktighet, mångfald, tillgänglighet och förnyelse. Det är självklart omöjligt att invända mot de målen. Nu handlar det, vilket även lag- och kulturutskottet understryker om att göra verkstad av visionerna. Jag tycker det är bra att man i utskottets betänkande lyfter fram sådant som än så länge saknas och som måste uppmuntras då vi annars en dag kommer att vara frånkörda av hungriga utmanare i världen utanför.

Det handlar till exempel om videokonst, arkitektur och design vilket inte berörs i programmet. Det är synd och det är bara att komma igen. Dessa tre grenar av kulturen är sådana som ständigt omringar oss och är en del av vår vardag som blivit så självklar att vi inte längre ser den. Om ni i denna sal ser er omkring ska ni märka att inte en pryl ser ut som den gör till följd av någon slags naturens slump. Designen finns med oss överallt liksom arkitekturen och videokonsten. Det får vi aldrig glömma att berätta för alla ålänningar och vara beredda att uppmuntra det. Här påpekar utskottet också att de nya sätten att distribuera kultur inte riktigt lyfts fram i programmet. Morgondagens kultur finns en knapptryckning bort. Dagens unga läser kanske inte lika mycket böcker som förr men de känner till mer om vår värld än någon generation före dem. De berättar mer om sina liv och sina drömmar på sociala medier än någon gjort tidigare. Detta måste vi förhålla oss till.

Vi delar till allra största delen utskottets synpunkter vilka överensstämmer med mina och gruppens. Med några undantag. När det gäller filmskapare undrar jag om man tänkt igenom det hela riktigt ordentligt. I en mening skriver utskottet att filmer i olika sammanhang är viktiga för Ålandsbilden men tillägger att ”stödjandet av film förutsätter en specialkompetens som i dagsläget delvis saknas i landskapet”. Här vill jag egentligen bara ställa en fråga. Hur kan utskottet veta det?

Det kan självklart finnas olika svar på detta men jag hävdar ändå att skapandet av film har med dagens teknik aldrig varit enklare. Jag tror att utskottet ramlat ner i det expertdike där gårdagens förståsigpåare sitter och grymtar att det var bättre förr. Jag hävdar att film kan stödjas även utan den delvis saknade specialkompetensen. Framför allt är filmen och den åländska storytellingen alldeles för viktig för att lämnas bort tills dess att dessa påstådda och delvis saknade experter bestämmer sig för att dyka upp. Kultur är att satsa på det okända, inte på det etablerade.

Vi vill också rätt starkt ifrågasätta skrivningarna att börja omförhandla avtalet med Alandica i syfte att göra lokalerna åtkomligare även för aktörer som saknar tillräckliga resurser att hyra lokaler där. En sådan manöver slutar nog med nästan hundraprocentig säkerhet i högre kostnader för landskapet och det är det sista vi behöver. Det finns gott om tillräckligt bra lokaler på Åland även för organisationer med små resurser. Låt det privata näringslivet, inspirerade av det offentliga Åland, skapa intresse för Alandica. Undvik offentlig finansiering.

Avslutningsvis. I somras lyfte jag fram nödvändigheten att dra igång en tanketävling över hela Åland i syfte att skapa den storytelling varje samhälle behöver. Här är självklart litteraturen viktig och det är bra att Åland kan nominera författare till Nordiska rådets litteraturpris. Utskottet skriver dock i sitt betänkande att eftersom det är svårt för författare att verka på heltid på Åland så resulterar det i ett stort inslag av amatörförfattare vilket enligt utskottet ger ”nära vardagsskildringar”. Här vore det intressant om utskottet kunde förklara om denna sanning och dess konsekvens är bra eller dålig eller mittemellan. Från min egna lilla plats bland läsarna och betraktarna tycker jag nämligen ganska ofta att det just är de små vardagsskildringarna som ligger till grund för de stora läsupplevelserna. Vardagen är nämligen exakt den plats där de flesta av oss människor vistas i väntan på något annat.

Jag tycker det är ett hyperintressant förslag att lansera ett åländskt varumärke inom litteratur och varför inte all åländsk kultur. Vi är ju alla rätt hyggliga historieberättare och utanför detta hus finns många fler. Det är dem vi borde uppmuntra, lyfta, sälja och skicka runt på mässor. De vanliga ålänningarna med de ovanliga idéerna.

Allt detta kan te sig ganska teoretiskt men är praktik i allra högsta grad. Jag tycker utskottet resonerar klokt som lyfter fram Åland som ett eget kulturland och jag tycker det är bra att regeringen tillsammans med utskottet understryker vikten av enprocentsregeln när det kommer till byggnationer. Som jag inledde vill jag avsluta. Ett samhälle utan kultur, konst och nya intryck kommer inte att vara det land som morgondagens medborgare väljer. Tack för ordet.

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...