lördag 31 januari 2015

Team Åland behöver dig

I jakten på att hitta rätt krävs det mycket galenskap. Därför var det väldigt inspirerande att sitta med på den kreativa verkstad som Team Åland ordnade tidigare i januari i Alandica.

Över etthundrafyrtio hjärnor kom från hela Åland till eventet för att bolla idéer, hitta på saker och tänka de där tankarna man vanligen tvingar bort eftersom arbete tar all vaken tid. Under fyra timmar satt vi och lyssnade (en liten stund) till Teo Härén som pratade om hur kreativitet fungerar och hur vi kan göra världens (kanske) bästa samhälle ännu bättre. Vad kan vi göra i dag för att vi år 2025 ska kunna blicka tillbaka och säga att det var där det började?

Själv var jag med år 2000 då projektet WheelIT genomfördes ombord på ett kryssningsfartyg mellan Mariehamn och Stockholm och tillbaka. Det resulterade i en mängd olika IT-satningar som vi i dag ska vara glada för. Till exempel kvarteret Itiden är ett resultat av den satsningen.

Team Åland kan bli samma sak – en nystart för hela Åland och dess lilla men anpassningsbara näringsliv. Här finns kapital och här finns idéer. Därför är det nödvändigt och uppfriskande att genomföra projekt som detta med betoning på att ha skoj och utveckla det än så länge otänkta. Med ledstjärnan ”allt kan bli dubbelt bättre” (Teo Härén) satt vi sedan och vilt bollade tankar och förslag kring vad Åland kan och borde göra. Resultatet av den brainstormingen kan man läsa här.

Saknar du något? Skicka in ditt eget förslag till den här adressen senast den 28 februari!

Sida vid sida, tillsammans hjälps de åt!
Teo Härén berättade om hur kreativitet fungerar.
Albert Einstein var inte bara smartare än alla andra. Han hade roligt också!
Så här kan det till exempel se ut.
Den här bilden togs i samband med det stora WheelIT-projektet år 2000 som satte igång mycket av det vi i dag kan skörda från.

fredag 30 januari 2015

Viktig kampanj för mjölken

ÅCA tvingas sänka priset på mjölken de köper från sina leverantörer. Det sker som en följd av bland annat den ryska bojkotten av västliga varor. Beskedet är tufft för de verksamma mjölkbönderna på Åland som redan drabbats av olika, men nödvändiga, inbesparingar.

Det är inte bara här detta har hänt. Samma sak inträffar även i Sverige och i Finland. Branschen är under extremt hårt tryck och borde egentligen ta mer betalt för sina produkter, inte mindre. Då är det befriande att se vad som händer i Sverige där olika handlare börjat lägga på en krona (10 cent) per förpackning svensk mjölk. Skälet är enkelt och handlar om att skapa förutsättningar för de svenska mjölkbönderna. 

Detta borde även ske i lokal tappning på Åland. Klar marknadsledare är antagligen Mathias Eriksson som nu har världens läge att, tillsammans med ÅCA, profilera sig som lokalsamhällets vän. Gör en kampanj där det är fritt fram för alla konsumenter att köpa den lokala mjölken, fast lite dyrare än vanligt. Vore intressant att se hur mycket folk är beredda att betala för den åländska mjölken.

Själv hyser jag inga tvivel om att eget är bäst, särskilt surmjölken!

Vore du beredd att betala lite till för att behålla åländsk mjölk?

torsdag 29 januari 2015

Busenkelt rådjursskav

Jag har jagat och ätit rådjur så länge jag kan minnas men aldrig smakat något lika gott som den rådjursskav som Tarja Gustafsson tipsade om. Gör så här.

1. Ta ett stycke fruset rådjurslår. Låt det tina en halv timme, max.
2. Använd en vass och greppvänlig kniv och börja tälja bort tunna skivor av köttet. Ha tålamod och starka nypor ty detta är inte för barn.
3. Fortsätt tälja, det tar ett tag.
4. Skär lite till. Man får räkna med trettio minuter innan benet är rent från köttet.
5. Nu har du en rejäl bit köttremsor framför dig.
6. Fräs allt hastigt, lite i taget så det inte börjar koka.
7. Lägg allt i en järngryta.
8. Täck med grädde och blanda ner fyra Mustapekka pepparost.
9. Salta rejält och mal ner mer svartpeppar än du tror att räcker.
10. Koka upp.
11. Klart.

Servera med pressad potatis och gelé.

Jag har någon gång tidigare gett mig in i matbloggandets labyrinter. Bland tipsen finns:

Strömming är både gott och smart.

Kanelbullar sätt smak på vardagen.

Biff Rydberg är rätten som alla vill ha.

Lutfisk på hederligt vis.

Plättar är inte att skratta åt.

Börja med ett fruset rådjurslår och räds sedan inte hårt arbete. Oja, så farligt är det inte. En vass kniv löser enkelt problemet. Låt bara inte låret tina innan du börjar tälja.
Så här ser det ut när man är en bit på väg. Det är bara början.
Färdigt!

onsdag 28 januari 2015

Några nordiska tankar

Som liten i en stor värld gäller det att hitta balansen i förhållande till de stora. Det är sedan gammalt känt och sagt men blev tydligt på nytt efter två dagar med vänner i Nordiska rådet. Som bekant har våra nordiska grannar varit på Åland och mötts och pratat och umgåtts. Jag hade nöjet att representera Åland först i Mittengruppen och sedan i Näringsutskottet där en lång rad olika initiativ och tankar hanterades. Dessutom arrangerades en ambitiöst upplagd fredskonferens där skönheten i de nordiska självstyrelserna lyftes fram. Vad jag tog med mig? Det är mycket det, Norden har i alla tider stått mig nära och särskilt de öar som utgör en del av Norden. Några spridda tankar från det nordiska mötet, utan inbördes ordning:

År 2014 hade det gått tvåhundra år sedan nordbor senast bekrigade varandra. Hur många andra ställen i världen kan stoltsera med det?

Ett fylligare referat av konferensen finns här.

I dag bor det 26 miljoner människor i Norden. Det gör regionen till en maktfaktor i EU. Om vi står någorlunda enade. Ett mer gränslöst Norden skulle få ett större globalt inflytande.

Ryssland genomför ett brett upplagt och klassiskt regisserat propagandekrig gentemot övriga världen med Ukraina som gisslan. Ett exempel på det i vår egen närhet är hyllningsartikeln i Ålandstidningen häromdagen, gissar att konsuln får guldstjärna i Moskva. (Själv hoppas jag han får färggranna ballonger.) Genom att utpeka den övriga världen som hotfull och maktfullkomlig vill Putin ena sitt eget folk. Rysslands identitet är att vara en stormakt och man har svårt att begripa globaliseringen och internationaliseringen.

I Norden bygger vår identitet på fred, inte krig. Det borde vi i ännu högre grad förmedla internationellt.

Åland har en unik ställning även i Norden. Till skillnad mot de övriga har Åland en inflyttning som pågått i fyrtio år. Det är en följd av stabilt styre och ekonomisk tillväxt.

Finska Centern står sig i dag starkare än någonsin tidigare. Läget är dock synnerligen kärvt. Vem som än tar över statsministerposten i vår har ett mycket svårt uppdrag. #valseger2015

Under mötet i Näringsutskottet underströk jag vikten av att sjöfarten lyfts upp när framtidens nordiska transportsystem diskuteras. Branschen står inför ett systemskifte vilket skapar möjligheter om man väljer att se dem hellre än hyser ängslan inför framtiden. EU och dess olika finansieringsmöjligheter ropar efter gränsöverskridande projekt, gärna i form av samarbeten mellan det privata och det offentliga.

Jag föreslog också att varumärket Norden skulle fyllas med mer innehåll, till exempel mode; på samma sätt som Ny Nordisk Mat tidigare lyfte en hel bransch


Norden är en vinstlott för alla vi som har förmånen att leva här. Fred, välstånd och trygghet gör vår del av världen till en föregångare för många andra.


tisdag 27 januari 2015

Sångare med servicekänsla

Nordiska rådet är på Åland. Etthundrasextio delegater från hela Norden befinner sig här för att mötas, umgås och påverka allas vårt Norden i dess resa mot framtiden. I går var det fredskonferens och gruppmöten och i dag blir det utskottsmöten. Jag ska delta i näringsutskottets aktiviteter och hoppas gå hem därifrån lite klokare än när jag kom. Impulser från andra hjälper Åland bli bättre.

Det började bra. Efter konferensen och annat avslutades kvällen på Smakbyn där krögar-Micke dukat upp en middag som sent ska glömmas. Smakerna avlöste varandra och gick från en slags lokal carpaccio, via benfria abborrfiléer till ett crescendo i form av en efterrätt av choklad som jag drömde om i natt. Och det räckte inte med det för nu kommer vi in på kvällens höjdpunkt i form av Mariehamnskvartetten. Vilka män! Vilken sång! Vilka värdar!

Vid sidan av det vanliga körandet har kvartetten gjort en grej av att som sjungande servitörer sätta sprätt på kalasen. Jag har aldrig sett det tidigare men lovar att det är världsklass. Kamratskapet de uppvisade parat med en arbetsiver som lätt dolde eventuella tillkortakommanden som servitörer lyfte middagen till sinnliga höjder. Detta hittar jag inte bara på, hela mitt bord av islänningar, finländare och en stockholmare håller med. Sångerna som flödade ur männens strupar var mjuka och barska samtidigt, bestämda och fnittriga och samspelta och mycket mer. Repertoaren gick från frejdiga vinsånger till serenader som fick det hyllade ÅCA-smöret att smälta. Vi är kanske inte så många som bor på Åland men det vi gör står sig i vilken konkurrens som helst. Det må leva 26 miljoner människor i Norden. I går kväll var de färre än Mariehamnskvartetten.

Nu mot möteslokalerna och en lång dag som avslutas i stadshuset där det vankas fullmäktige. Norden i all sin ära. Livet sker ändå alltid lokalt.
Flaggorna från hela Norden vajade utanför Alandica i går och fortsätter göra det i dag.
Så här kan det se ut när nordister i Mittengruppen möts i Mariehamn. Bland deltagarna fanns Ålands näste riksdagsledamot, Mats Löfström!
Mariehamnskvartetten gjorde en formidabel insats som sångare och servitörer i Smakbyn.

måndag 26 januari 2015

Tårtkalaset i Vikingahallen


Efter den stora matchen blev det tårtkalas och en massa snälla ord uppe i Vikingahallens cafeteria. Med detta lägger jag femtioårsdagen till handlingarna och tackar alla inblandade för att ha gjort en speciell dag till en oförglömlig händelse. Särskilt tack till hustru Helena som tog bilderna och styrde upp tårtkalaset!

Utöver dessa som är med på bilderna var det många, många andra som kom och hejade och gjorde matchen mer levande. Tack till alla.
Kicki Larsson-Hambrudd och Annika Hambrudd var bland de första som anlände.
Jag vet, tårtorna var på bild redan i går men de är (var) av den kalibern att de borde visas hela tiden!
Herbert och Bodil Karlsson öppnade stora famnen. Herbert är förresten en av dem som jobbar ideellt med Matbanken, heder åt sådant! 
Kenneth Nordberg var med på ett hörn på den tiden det begav sig men var då för ung för att på riktigt ingå i laget. Det tog han igen senare då han blev en mycket skicklig passare och en del i JIK:s senare framgångar. I dag är han en av de många driftiga åländska sjömän som jobbar utomlands för den internationella oljeindustrin.
Ida Wiklöf till vänster har jag själv tränat i volleyboll för några år sedan. I dag satsar Ida på att ta en plats i laget som spelar NatWest Island Games på Jersey i sommar. Mamma Susanne ”Picku” Fagerlund hörde till IFK när tiderna var yngre och lokalderbyna levde gott.
Vi hade satt fram alla stolar som fanns i Vikingahallen men ändå var det svårt att hitta sittplatser till alla. Ett lyxproblem!
Trängsel i dörren är goda nyheter för alla festarrangörer!
Mia Svenblad och Per-Åke Henriksson var två av alla som hjälpte till med serveringen. Tack till er!
Vikingahallens cafeteria är en perfekt plats för sammankomster. Öppet och stort och litet samtidigt!
Vännerna från partiet passade på att fika! Från vänster Roger Slotte, Harry Jansson, Runar Karlsson, Tobben Eliasson och Britt Lundberg.
Lovis Henriksson har en bit kvar till femtio år och insåg att detta skulle aldrig gå bra utan lite hjälp från yngre. Därför ryckte hon in i köksregionerna. Snyggt jobbat Lovis som även har ett förflutet som gymnast vid NatWest Island Games på Bermuda sommaren år 2013. Inkommande sommar siktar hon på att tävla på Ynys Môn som hör till Wales.
Anna d’Cruz och Mia Svenblad redo för nya uppdrag!
Trivsamt och mysigt blev det att sitta i cafeterian.
Morbror Paul Gäddnäs kom med ett fint kort...



...som såg ut ungefär så här. Till vänster moster Kerstin och till höger svägerskan Annika.
Ville Henriksson deltog också i kalasandet, både framför och bakom serveringsdisken.
Tove Erikslund-Henriksson kom med tårtor och flit och inte nog med det. Även dottern Lovis följde med. Tack för er hjälp och de av smak sprängfyllda tårtorna. Har ni läge ska ni anmäla er till eventet New Nordic Lifestyle den 12 mars. Tove ska under rubriken ”Jag kan, jag vill, jag vågar” berätta hur man får ett roligare liv. Det vill ni inte missa, Tove gör ingen besviken. För något år sedan fick hon till och med republikens president Tarja Halonen att dansa till Shakira!
Hannes Parkkinen, till vänster, kom för att se pappa Lasse spela i den första derbymatchen på tjugofyra år. Mamma Siv var nog ganska lättad efteråt att ingen skadades.
Ung, yngre, yngst. Vem som är vad ska jag låta bli att ge mig in på men från vänster runt detta bord har vi vännerna Gunnel Lundberg, Ann-Lis Wickström, Kine Wikstrand, Tara Bamberg och Tazmin Bland. 
Från höger Anki Jansson, Carina Fellman, Maria Malmberg, Jan Malmberg och Camilla Norrgrann. 
Familjen Polviander kom för att kolla in toppvolley. I mitten pappa Mats (som även agerade poängräknare i prestigematchen) med dottern Tilde och mamma Ann-Sofie. 
Maria och Daniel Eriksson kom med sonen Alex och ett fantastiskt gudingfoto som Daniel tagit. Med Daniel jobbade jag i många år på Ålandstidningen och han hör fortfarande till Ålands absolut främsta fotografer. Tillsammans har vi båda och ofta och djupt saknat vår kompis Sebba som gick bort alldeles för tidigt.
Robyn och Anna d’Cruz håller ordning på gästerna.
Vid det brittiska bordet satt för en stund James och Margareth Johnston samt Chris d’Cruz.
Här ser det ut som mor Christina förklarar något viktigt för sonen Marcus. När hon själv fyllde år häromåret slutade hela familjen i London på Chelsea Flower Show!
Kusin Johan Carlsson med hustru Sandra.
Här ser det möjligen ut som om jag berättar om matchbollen för från vänster Peter Björkén, Erica Sjöström och Marie Löfström. Antagligen är berättelsen rätt överdriven, om jag känner mig själv rätt.
Brorsdottern Kelsey Pettersson var snyggast av alla i håret denna dag!

söndag 25 januari 2015

Bilder från Stora Matchen

Snabbt gick det en vecka och en dag efter Den Stora Matchen i Vikingahallen. IFK hade artigheten att låta mig och mitt lag vinna med 2-1 (15-11 i sista set) men det var kristallklart att tävlingsskallarna satt där de skulle. Jag drog själv en stor suck av ren lättnad när sista bollen satt där den skulle, från vår och min sida sett.

Tillsammans med mina volleybollkamrater har jag sett och rest och skrattat och sörjt i sådana mängder att det är omöjligt att inte påverkas. Idrotten har därmed format inte bara mig utan alla de som ställde sig på banan och försökte vinna denna lördag. Visst, prestationerna var inte som förr, hoppen var lägre och reaktionerna långsammare men känslan fanns kvar och det var det viktiga. Sist och slutligen har volleybollen och kamratskapet i klubben betytt väldigt mycket.

Här följer några bilder från Vikingahallen denna, för mig, oförglömliga lördagseftermiddag den 17 januari 2015. Tack till alla som kom för att titta.


I morgon kommer bilderna på åskådarna och tårtätarna!

Men innan vi går över till volleybollen förtjänar vårt tårtbord ett särskilt omnämnande. Allt detta har frivilliga händer satt ihop för att bjuda alla åskådare på!
Son nummer ett, Jonathan, tog emot gäster.
Son nummer två, Mille (till höger) och nummer tre, Zacke hjälpte också till. Det var en generös publik denna dag. Sammanlagt fick vi ihop över 1.500 euro till Rädda Barnens Matbank.
Erik Åberg, till vänster, och Nicklas Wikblom tänjer igång kropparna före match.
IFK tog med sig egen hejaklack!
Bosse Sjöblom började med att sätta sig på bänken innan han som Peter Enberg vågade ta nästa steg och sätta sig på golvet!
Thomas Nordlund hör till dem som hållit sig i ett ofattbart bra skick efter säsongen 1990-1991.
DJ Tina Danielsson satte fart på inramningen av matchen och satte ihop en låtlista jag aldrig glömmer. Lillebror och speakern Marcus Måtar lämnade ingen i fred.
Ralf Andersson är större än alla men också snällast!
Kim Åberg körde på som om de tjugofem åren aldrig gått.
Erik Åberg demonstrerar hur tekniken egentligen ska se ut.
Medan uppvärmningen pågick ramlade publiken in. Vi fick ihop mellan 250 och 300 till sist!
Det var några som inte varit i Vikingahallen på mycket länge som nu fick chansen att hälsa på.
Och plötsligt var klockan två och det var dags för matchstart!
På bästa Rockymanér marscherade vi in på plan i badrockar. Det snålades inte på accessoarerna. Lägg särskilt märke till de röda knäskydden som elegant ramar in den i övrigt slarvigt men perfekt stajlade handduken och badrocken på Ralf Andersson.
Så här lät musiken!

Marcus Sandberg tvekade inte när det gällde att för JIK:s räkning ta sig an de gamla lokalkonkurrenterna IFK...
Nicklas Wikblom hade egentligen lagt både skor och knäskydd på hyllan men kunde inte ”släppa ut dig ensam mot de där!” Han avsåg alltså mig och det är jag tacksam för. Det är inte samma sak utan Nicke.
Seb Sjölund var passaren som säsongen 1990-1991 bytte från IFK till JIK och hjälpte till så JIK till sist kunde vinna serien.
Jenki Rask tände direkt på idén om en repris på forna derbymatcher. Mina egna och Jenkis vägar går långt tillbaka i tiden. I gryningen var han den som hjälpte mig till mitt allra första ordinarie jobb då han ställde upp som referens när jag sökte till Helge Sölgén på Ålandstidningen. Trots att vi spelade för olika lag. 
Timo Hitonen är spelaren som aldrig ger upp. Han har tryckt tidningar i stort sett hela sitt liv men är också en stjärna i trädgården, på bygget, som målare och mycket annat. Ring honom om det är något du vill ha gjort! 

Domaren Torsten Wikstrand är volleybollens andlige fader på Åland och fortfarande aktiv som speaker då Jomala IK spelar hemmamatcher.
Eva Karlsson var andredomare men skulle egentligen ha jobbat i sin butik Cityblommor. ”Men den här matchen kunde man inte missa så jag bytte bort min arbetstur!” Det är jag glad över. 
Ibland rörde vi oss så snabbt att bilderna blev helt suddiga.
Även håret stod på ända!
Coachen Johan Gustafsson tvekade inte en enda gång. Han till och med bytte in sig själv!
I publiken satt även Ålands största folkvalda parti! Från vänster Torbjörn Eliasson, Runar Karlsson, Harry Jansson och Roger Slotte.
Det var lustigt men alla gjorde precis som vi gjorde för tjugofem år sedan. Positionerna satt där de skulle, hejaropen, lyften och en del annat.
Speaker-Macke satte mikrofonen framför ännu äldre storspelaren Janne Nordberg och det borde han inte ha gjort. Janne skrädde inte orden och menade att det var bättre förr (läs på hans tid!). Till vänster Ralph Bamberg som kom från världens bästa byalag!
Alla behöver en hjälpande hand lite nu och då här i livet. Inom lagsporter finns många som drar åt samma håll.
Det kan se lite osorterat ut men det är bara en händelse, varje rörelse är noga uträknad och framtränad.
Beslutsamheten syns tydligt.
Marcus Påvals i ett mäktigt hopp vid nät!
Det gick vägen till sist...
...och på Mats Polvianders poängtavla stod det 15-11 till oss efter tredje och avgörande set. Det var på precis alla sätt en lättnad. Jag hade INTE velat förlora denna dag.
Efter matchen var alla som tur var ändå glada och, bäst av allt, ingen skadad!
Sedan blev det lång kö till tårtorna och till det kalaset återkommer jag i morgon!

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...