lördag 30 april 2016

Brasdags på Notudden

Så är vi där igen, på Valborgsmässoafton. På Notudden intill Svibyviken i Mariehamn har vi samlat ihop till en jättebrasa som tillsammans med Strandnäs FBK ska antändas i kväll.

Det brukar bli storslagna tillställningar med prat, sång, grill och mycket mer. Ni är alla varmt välkomna!

Så här var det i fjol om man vill minnas tillbaka. Följer man länkarna i den texten kommer man ännu fler år tillbaka i tiden.

Just det. Vi har midsommarfester där också!

Mariehamns stad marknadsför Valborgsmässoafton.

fredag 29 april 2016

Borde vara finare ton

Äntligen fredag! Ser fram mot ett oerhört intressant möte senare i dag. Eller flera om sanningen ska fram. Veckan som gått har också bjudit på sina moments, inte minst i lagtinget där regeringens första tilläggsbudget debatterades. Pratet pågick från morgon till kväll och ett av inläggen jag höll var ett försök att ljusa upp bilden av lagtingsdebatterna. De är nämligen inte alltid så snälla. Jag är själv såklart inte oskyldig, det är ingen, men jag tycker det vore tid att ta tag i det hela.

Så här föll orden och med det önskar jag alla en trevlig helg! I morgon är det Valborgsmässoafton och då ska allt det gamla drivas bort, eldas upp och glömmas.
Talman,

I USA pågår som bekant en intensiv valkampanj där alla medel är tillåtna. Kanske sitter ni också och tittar i soffan med skräckblandad förtjusning. Det är nåt visst med att betrakta folk som slår varandra i skallen. Men är det bra?

Senaste natt sade Hillary Clinton, en av de klokare kombattanterna, nåt som lyfte debatten. Hon sade sig hoppas att USA ska bli ett land där man ägnar sig åt att lyfta varandra istället för att trycka ner. Det är tänkvärda ord även för detta lagting. Här råder ibland en samtalston som man inte hittar på andra arbetsplatser. Vi är alla delaktiga i detta men det är ändå ett fenomen som inte självklart leder framåt och något vi borde fundera över ibland.

Det parti som jag leder har i dag varit föremål för en mängd kritiska kommentarer i denna debatt om tilläggsbudgeten, några av dem berättigade, de flesta inte. Mot bakgrund av det antal gånger som Centern nämnts i denna budgetdebatt, alltså mer än allt annat, råder det inget tvivel om vem som skapat dagens Åland. Det är fascinerande vilka spår partiet lämnat och hur många debattörer som tycker det. Förresten är det inte så konstigt. Åländsk Center har de facto suttit vid regeringsmakten sedan 1976 tills i fjol höstas och därmed haft ett långsiktigt och tungt inflytande på det Åland som i dag hör till Europas allra starkaste och mest livskraftiga regioner, både i ekonomisk och mänsklig mening. Det är helt i linje med avsikten då partiet bildades som en motvikt till en tilltagande individualism som äventyrade hela Ålands bästa. Genom skapandet av Centern blev det mer betoning på idealism vilket lagt grund för den välfärd vi i dag har på Åland och som landskapsregeringen mycket riktigt lyfter fram i de allmänna motiveringarna.
I år fyller partiet fyrtio och kan som alla andra fyrtioåringar se tillbaka på ett liv som oftast varit uppåt men ibland inte. Bara för säkerhets skull vill jag understryka att partiet inte alls känner frustration över att vara i opposition. I en demokrati är det precis så det ska fungera. Tack vare Centerns bildande och betoning på idealism har andra partier lyft sig själva och sitter nu i regeringsställning. Vi har med vårt arbete hjälpt andra och det är ledarskap på riktigt. En sann ledare ska arbeta för att andra ska växa, ibland på egen bekostnad. Precis som Hillary Clinton sade.

Tilläggsbudgetens övergripande mål är sådant att vem som helst i denna sal kan skriva under. Vi behöver fler människor och fler arbetsplatser. Vi behöver nya företag för att bibehålla välfärden på en hög nivå. Från partiets sida står vi, såvitt man antar ett antal budgetmotioner, bakom de stora dragen när det gäller inbesparingar men jag skulle vilja att finans- och näringsutskottet kastar ett extra öga på hur vi behandlar de som behöver det mest. Är man stark måste man se till att de svaga har det bra.
Det är så här det oftare borde se ut. Även i det politiska livet.


torsdag 28 april 2016

Hjälpinsatser på Medelhavet

Den här filmen måste man se!


Det blev en gripande kväll i Alandica i går då Robert Aschberg och Andreas Arvidsson berättade om Gula båtarna och de helt avgörande räddningssinsatserna som utförts av Svenska sjöräddningssällskapet på Medelhavet i fjol och i år. Tvåhundrafemtio intresserade lyssnade på arrangemanget som genomfördes som ett samarbete mellan Ålands sjöräddningssällskap, Emmaus Åland och Röda Korsets Ålandsavdelning.

Det är omöjligt att återge berättelserna, se istället filmen längst upp i texten!
Det var fullt till sista plats i Alandicas auditorium.
Åländske sjöräddaren Jens Mattsson premierades för sina insatser på Medelhavet Andreas Arvidsson och Robert Aschberg. I maj återvänder Jens för en ny tvåveckorsturn på de Gula båtarna. Här finns hans berättelse från förra gången.
Från vänster Andreas Arvidsson, Lennart Joelsson, Dag Lindholm och Robert Aschberg.
När frivilligorganisationer gör gemensam sak blir effekten slående. Från vänster Röda Korsets Olof Collin, Ålands sjöräddningssällskaps ordförande Lennart Joelsson, Emmausbasen Carina Aaltonen och sjöräddningens verksamhetsledare Dag Lindholm. 
Från vänster Robert Aschberg, Olof Collin, Lennart Joelsson, Carina Aaltonen, Dag Lindholm och Andreas Arvidsson.



onsdag 27 april 2016

Möt Aschberg i Mariehamn

I kväll med start klockan 19.00 i Alandica äntrar tv-kändisen Robert Aschberg scenen i Alandica för att med egna ord berätta om arbetet med att rädda liv på Medelhavet. Det väntar några hyperspännande och medryckande timmar. Detta gör Ålands sjöräddningssällskap tillsammans med Emmaus Åland och Röda Korsets Ålandsavdelning för att det är viktigt.

Det är dessutom en händelse som ser ut som en tanke att det sker på samma dag som Finland och Åland firar Veterandagen. Det sker alltid den 27 april till minnet av Finlands sista dagar i krig. Här finns texter till hyllning av alla de som offrade livet för att vi i dag ska ha frihet att rösta och tänka själva.

Finland var på den tiden på flera sätt i samma position som till exempel Syrien i dag. För att klara sina liv skickades folk till Sverige. Det gick ibland svindlande snabbt.
Välkommen på en kväll om krig och vikten av att ställa upp då folk är i nöd.

tisdag 26 april 2016

Gryningspyromanen fri i dag

I dag blir Gryningspyromanen Ulf Borgström en fri man igen. Om detta intervjuas David Widlund i Aftonbladet Live. Jag har tillsammans med David skrivit en bok om denna märklige och skrämmande man som under mycket lång tid misstänks ha plågat södra Sverige med anlagda bränder. Han dömdes endast för ett fåtal av dessa bränder som uppskattas ha kostat samhället över en miljard kronor. Vi har också upprättat en hemsida där vi kartlagt det mesta som sagts och skrivits om denne man som betraktas som lika delar geni och mordbrännare. Här kan man också köpa boken.

På denna blogg har jag genom åren berättat mer om arbetet med boken och alla de föreläsningar vi gjort där vi berättat om vad som skapade samhällets fiende nummer ett som han kallades.

Just nu står alla berörda myndigheter på tårna inför vad som komma ska. Väldigt få tror han kommit på bättre tankar under de drygt fem år han tillbringat i fängelser efter branden i Ystad i december år 2010.
Så här ser pocketupplagan ut av boken.

måndag 25 april 2016

På väg mot Europa!

Äntligen måndag och budgetdebatt i lagtinget. Det blir som vanligt lite bråkigt innan färden går vidare. Blir intressant att se hur de tidigare framtidsskeptikerna ska hantera debatten. Gissar på vanliga personangrepp och ifrågasättande av allt som inte har med saken att göra.

I dag finns även andra och mer framåtriktade möten i form av planeringen inför IFK Mariehamns äventyr i Europa i sommar. Så här dramatiskt var det förra gången.

Tidtabellen är tajt och ser ut som följer:
  • Lottningen sker den 20 juni i Nyon, först då vet vi vem vi möter och när vi får hemmaplan.
  • Match 1: 30 juni.
  • Match 2: 7 juli. 

Att hålla möte i dag är extra skoj mot bakgrund av matchen mot HJK i går kväll.

Forza.
I sommar ska IFK Mariehamn kvala med målet att nå huvudturneringen.

söndag 24 april 2016

Vi minns en upptäckarhjälte

I dag då vi firar Ålands flaggas dag genom att hissa vår flagga passar det bra att blicka bakåt och minnas en av de stora upptäcksresandena i världshistorien. Han hette Adolf Erik Nordenskiöld och lyckades tillsammans med besättningen ombord på Vega ta sig igenom Nordostpassagen och därmed hitta en ny väg mellan Atlanten och Stilla havet, norr om Sibirien. Den traden är även i dag aktuell till följd av klimatkrisen som (kanske) gör att rutten i framtiden blir mer farbar än då isen gör det omöjligt.

Fartyget Vega gick ut från Tromsö i Norge den 21 juli år 1878. Till en början gick färden bra men i september frös man fast och blev sittande i packisen i tio långa månader. Under den tiden bedrev man etnologisk forskning och kartlade tjukterna, ett rätt isolerat folkslag som redan då väckte omvärldens nyfikenhet. Den 18 juli år 1879 kom Vega till sist loss och kunde fortsätta färden till Berings sund och vidare till Yokohama där man telegraferade hem till Oscar II att läget var under kontroll.

Bragden att korsa Nordostpassagen blev genast en världsangelägenhet och hemresan en triumffärd som slutade i Stockholm den 24 april år 1880, för precis etthundratrettiosex år i dag. Hemma på Åland höll vi då på att återhämta oss från chocken att Bomarsund inte längre fanns bland oss. 

Erik Adolf Nordenskiöld på plats framför Vega när han lyckades erövra Nordostpassagen som den förste någonsin. Året var 1879. Den hyllade expeditionen återvände till Stockholm den 24 april år 1880. Målningen gjordes sex år senare av Georg von Rosen.
Nordenskiölds resa runt jorden.

Tjukternas egna teckningar av Vega och sin annars rätt enahanda vardag.

lördag 23 april 2016

400 år sen Shakespeare

I dag råkar det inte bara vara min namnsdag, vilket mor påminde mig om alldeles nyss. Det är också Världsbokdagen och exakt 400 år sedan William Shakespeare dog i en ålder av bara femtiotvå år. Man blev inte så gamla på den tiden som i dag utan levde rätt och slätt tills man dog. Ändå får man säga att Bill, som kompisarna kallade honom, hann med mycket under sitt korta liv.

Om det är kraften i hans berättelser eller skicklig marknadsföring som byggde ikonen ska jag låta vara osagt. Hans verk är i alla avseenden fantastiska och vi vet alla att han skapade Hamlet, Romeo och Julia, Kung Lear, Othella, Macbeth osv. ”Att vara eller inte vara” och nyttan av att vara skuldfri (som Göran Persson senare lånat) har han också hittat på liksom mycket annat som används i dag – eftertankens kranka blekhet till exempel. Ännu i denna dag anses han vara typ världshistoriens främste dramatiker och det är inte illa pinkat. För oss nutida berättare är det alltså en utmaning att hantera...
Att han skulle bli stor visste man, enligt sägen, redan då han levde. Hans kollega Ben Johnson sammanfattade det hela så här: ”Shakespeare tillhörde inte bara en tidsålder, utan alla”.

Här är hans egen hemsida. Och här finns en berättelse från The Guardian som på ett finstämt vis sammanfattar ”Barden” som han också kallades.
Det här är en av få bilder på William Shakespeare som skulle ha fyllt typ fyrahundrafemtiotvå år om han levt i dag. Han sägs nämligen ha fötts och dött på samma dag i april.

fredag 22 april 2016

Nu är svanboet färdigt

Med i det närmaste kirurgisk exakthet har familjen Svan i Svibyviken ånyo byggt bo och lagt ägg. Det sker nästan exakt på samma dag och på samma plats – varje år. I dag är det dessutom Jordens dag och fredag varför det inte saknas skäl till förnöjsamhet.

Morgonpromenaderna runt viken är en ständig källa till eftertanke inför dagen som väntar. Djurlivet är ständigt där, fiskgjusen ryttlar i spaning efter fisk, hägern sveper fram och tillbaka, skrattmåsarna skrattar, kråkorna kraxar och överallt glider en havsörn på ett sätt som gör klart för alla vem det är som egentligen bestämmer.

Ha en fin fredag och en skön helg.
Här har familjen Svan bestämt sig för att bygga sitt bo och kläcka sina ägg. På i stort sett samma plats och samma dag, varje år.

torsdag 21 april 2016

Inget får bli fyrkantigt

Det handlade om ett integrationsmeddelande i lagtinget i går och diskussionen kanske inte flög men den var ändå bra. Åland har vuxit från 20.666 personer år 1970 till 29.000 i dag. Det är en fyrtioprocentig ökning och kanske mest i Västeuropa. Det har vi klarat av på ett mycket framgångsrikt sätt. Tack vare denna inflyttning är åländska företag framgångsrika och befolkningen internationellt duglig. Tack vare inflyttning är IFK Mariehamn och Åland United snackisar i hela Finland och bortom.

Det aktuella meddelandet är humanistiskt och utåtriktat. Ändå finns det några saker som kan uppfattas som språkpolitiska och måste hanteras i verkligheten. Man kallar svenskan på Åland för andra språk vilket jag tycker är fel, man är beredd att ta fram information för inflyttade på finska (vid sidan av sju andra språk) trots att den informationen redan finns på Hallå Nordens hemsida. Det känns som ett onödigt dubbelarbete i ett allt finskare Finland.

I debatten lyftes vikten av undervisning fram och särskilt läsning, skrivning och räkning. Det är lätt att hålla med men jag vill att den inte stannar där. Vi behöver kreativa ålänningar som hittar lösningar andra inte ser. Därför är skolning mer än att läsa, skriva och räkna. Framför allt kan vi få en väldigt trist värld om alla bara lär sig samma saker. Det insåg redan Einstein!

För exakt fyra år sedan hölls en liknande debatt i lagtinget. Egentligen kunde jag ha hållit samma anförande i dag!

Utbildning handlar inte bara om inlärande av fakta utan om att träna hjärnan att tänka.

onsdag 20 april 2016

Därför vill vi köpa Mariepark

Är sedan något år tillbaka ordförande i Mariehamns Elnät Ab. Det har varit en oerhört lärorik resa där vi på mindre än två år försökt skapa en egen identitet för en konkurrensutsatt verksamhet. För att nå ännu längre har vi föreslagit att bolaget skulle flytta sin verksamhet till Mariepark som stått tomt sedan några långa år tillbaka. Det är inte ett oomstritt förslag och därför skrev jag och viceordförande Annelie Karlberg en insändare till dagens Nya Åland:
Unikt läge att sätta fart på Mariehamn
Mariehamns Elnät Ab har i formell ordning i enlighet med ägardirektivet bett Mariehamns stad om lov att köpa Mariepark för att etablera kontor och verkstad på den i dag övergivna platsen intill Västerhamn. Fördelarna med en flytt är många, både ekonomiska och praktiska och verksamheten är inte störande för grannarna. Sedan Mariehamns Elnät Ab bolagiserades år 2015 har dess styrelse och personal målmedvetet arbetat med rationaliseringar och förbättringar för att kunna erbjuda kunderna så bra energipris som möjligt.
I dag är bolagets verksamhet utspritt på flera platser vilket inte är rationellt. Tekniska verkens byggnad är inte optimalt anpassad för ett konkurrensutsatt elbolag. Genom att flytta elbolaget skulle priserna till kunderna kunna sänkas. 
Förutom att ett köp av Mariepark skulle skapa bättre förutsättningar för Mariehamns Elnät Ab skulle även många andra möjligheter uppstå. Marieparkområdet skulle bli en aktivare plats än i dag och samordningsmöjligheterna med hamnen skulle vara många och bra även för hamnbolaget och i förlängningen VA-verket och kanske fler. Dessutom kunde det bli början till en nystart för tekniska verken, kanske som kontor eller bostäder. 
Om stadsstyrelsen väljer att säga nej till Mariehamns Elnät Ab:s anhållan säger man också nej till utveckling. Då kommer ingenting att hända med tekniska verken och Mariepark förblir oanvänt. Det vinner ingen på, allra minst stadsborna och elkunderna.

Jörgen Pettersson
Ordförande i Mariehamns Elnät Ab och ledamot av stadsfullmäktige

Annelie Karlberg
Viceordförande i Mariehamns Elnät Ab
I dag är Mariepark i Västerhamn ett tynande monument över en tid som var för länge sedan. Så lär det bli även i fortsättningen, OM inte Mariehamns Elnät Ab kan överta fastigheten och piffa upp och sätta fart på området. Alla till nytta och grannarna till godo. (Fotot är lånat från Ålandstidningen)

tisdag 19 april 2016

På kryss mot Mariehamn

Är kanske lite jävig i just detta sammanhang men tycker ändå att Åland och Mariehamn hör till Östersjöns allra mest attraktiva resmål. Som tur är tycker några kryssningsrederier likadant. I år är elva internationella besök inplanerade vilka alla finns rapporterade på Ålands Sjöfarts hemsida.

Dessa kryssningsfartyg är inslag i vardagen som skänker mervärde både finansiellt och intellektuellt och därför något Åland och Mariehamn  borde prioritera vilket jag lyft fram vid många tidigare tillfällen.

Bland de fartyg som är på kommande finns bland andra AIDAvita som det kanske största.

Kryssningsfartyget AIDAvita kommer snart på besök till Mariehamn. Närmare bestämt den elfte maj, dagen före Sjöfartens dag.

måndag 18 april 2016

Tjugo år som i ett nafs

Tid är som bekant långsam bara i en riktning och det är inte bakåt. Om inte annars står det klart när barnen växer och lägger år till år och plötsligt har det gått tjugo år sedan Mille såg ljuset för första gången.

Stort grattis pojk och måtte dina kommande år bli lika bra som de som varit! Nu är tjugo inte riktigt lika definierande som de första arton som hyllades lite fylligare.

Här bar det av till Förenade Arabemiraten och tre månader i en omgivning som är rätt mycket annorlunda mot den åländska vardagen. Och oerhört nyttig att försöka begripa. Detta hände för några månader sedan och nu är Mille tillbaka på Åland igen.
En selfie får man unna sig då sonen drar i väg.
See you.




söndag 17 april 2016

Serieledare i år igen

Jepp, det blev seger i dag igen för IFK Mariehamn och liksom i fjol toppar vi ligan! Sådant kan vara flyktigt men för den skull inte otrevligt. Man ska njuta för stunden. Här är en text jag skrev om matchen i Rovaniemi.

Veckan som kommer blir högintressant på många vis, hur får ni snart se!

#världensbästavardag

Man ska gilla läget, särskilt som ligaledare.

lördag 16 april 2016

Jepp, det blev pyspunka

Så kom den då efter fem månaders havandeskap, den nuvarande åländska landskapsregeringens första viljeyttring i form av årets första tilläggsbudget eller vårbudgeten som den också kallas. Skulle det vara nån slags ordning skulle man kunna läsa budgeten här, men det kan man inte. Hemsidan toppar med offentlig delgivning...

Nu måste man inte vara raketforskare för att inse att min egen syn på denna budget är färgad. I opposition har man inte samma möjligheter att påverka siffrorna som i regeringsställning. Jag måste ändå slå fast att vårbudgeten är väldigt luddigt skriven och fylld mot hot och svepande formuleringar mer än konkreta förslag. Det är synd och det skapar känsla av pyspunka; man klarar sig ett tag men inte långsiktigt.

Självstyrelsemässigt är budgeten ett nerköp, arbetet med kontaktskapande i Finland och Sverige tonas ner och kommunikationschefen försvinner. Det betyder cocooning vilket är det sista Åland behöver. Är man liten måste man vårda sina kontakter och det är lite si och så på den sidan just nu. Det är för mig, till exempel, obegripligt att Ålands lantråd fortfarande, efter fem månader, inte träffat Finlands eller Sveriges statsminister.

Kan inte heller låta bli att blicka tillbaka på den tid som gått. Här är mitt allra första anförande i samband med den allra första budgeten jag var med och hanterade. Mycket av det som då sades då är lika viktigt i dag. Som till exempel:
”Mitt i allt detta ekonomiska krisbygge ska Åland förvandla ett för närvarande strukturellt budgetunderskott på kanske tjugo miljoner euro per år till en budget i balans. Smaka på det. En budget i balans betyder att inkomster och utgifter är i stort sett lika stora för varje år. Och eftersom vi för ögonblicket inte kan göra så värst mycket åt inkomsterna är det på utgiftssidan vi måste jobba.”
Eller:
”Det krävs också djärvhet inför det jobb som väntar. Vi ska till exempel se över den samhällsstruktur som skapat det Åland vi i dag älskar. I går fick vi en viktig väckarklocka i nödropet från Sottunga. Att förändra är ingen enkel uppgift. Det är närmast som ett väldigt schackspel. Flyttar man en pjäs får det konsekvenser på resten av brädet. Ändå måste det göras om vi i längden ska lyckas bygga ett ännu bättre samhälle.”
Kring den första omställningsbudgeten som den dåvarande regeringen lade sade jag så här:

”Jag vill ändå passa på att ge oppositionens företrädare i utskottet min erkänsla för ett väl utfört jobb. För att bygga ett stabilt, inspirerande och tryggt Åland behövs alla sidor. Inte bara regeringsblocket.”


Budgetar är viljeyttringar som i den bästa av världar ska genomföras men i vardagen ibland stöter på hinder. Det här vet också den sittande landskapsregeringen och det var därför presentationen i fredags andades ängslighet och obeslutsamhet. Kroppsspråket avslöjade allt det som inte sades. Man har fromma förhoppningar men dessvärre inga planer. Tvärtom känns det som om oppositionsrollen inte riktigt gått ur (liberalerna) vilket gör att det suddigt tänkta blir det luddigt förklarade. För Ålands bästa hoppas jag landskapsregeringen vore mindre ängsliga och mer handlingskraftiga. Fast, förstås, det är ju inte enkelt att forma egen politik när man ”lånat” sina tankar från andra.


Siffror är siffror och ett sätt att visa vart man vill gå. Men det krävs också konkreta beslut om riktiga åtgärder.

fredag 15 april 2016

Sponsordeal med NatWest

Den förra helgen ägnades åt Gibraltar som är en formidabel plats på denna jord. Här är några bilder därifrån och här finns lite fler. De intensiva dagarna tillbringades till mängder av möten och några konkreta beslut. Till exempel att NatWest stannar kvar som titelsponsor för öspelen år 2019 på Gibraltar.

Med anledning av detta skickades ett pressmeddelande ut:
NEWS RELEASE – NATWEST CONTINUES AS TITLE SPONSOR FOR GIBRALTAR 2019
The Executive Committee of the International Island Games Association (IIGA) met in Gibraltar on the 8 April 2016 and on the same day it was confirmed that NatWest will continue as the title sponsor for the NatWest Island Games in Gibraltar 2019.

Together with the Chief Minister of Gibraltar, Fabian Picardo, IIGA Chairman Jörgen Pettersson and Managing Director of NatWest, Steve Camm, signed the Contract on Friday 8 April 2016 which confirms that the Games in Gibraltar 2019 will be the NatWest Island Games XVIII. (see Photograph below).

The partnership between IIGA and NatWest, which started in Gotland in 1999, has made it possible for the Association to develop the NatWest Island Games into one of the largest multisport events in the world. Competitors from our 24 member islands come together every second year to compete in sport. The next NatWest Island Games will be held in Gotland in 2017.

http://islandgames2017.com/
Jörgen Pettersson:
”We are glad to announce that our co-operation will continue. We have over the last 17 years developed a genuine relationship which is great for the IIGA, NatWest and the Host Islands.”

Steve Camm:
”We are delighted to formally confirm our ongoing sponsorship for the event in Gibraltar in 2019. We are looking forward to Gotland next year and Gibraltar in 2019. We are confident that the NatWest Island Games will continue to be a celebration of sport and friendship. We remain proud to be a part of this unique event that brings islands and islanders together.’’

Apart from organising the biennial NatWest Island Games the IIGA and NatWest also contributes towards sports development within the Member Islands. The NatWest Sports Development Programme commenced in 1998 and has contributed over £160,000 to assist our Member Islands to travel to events, train and qualify coaches and officials and provide sports development opportunities. 
Dessutom mötte jag en kulinarisk höjdare i form av tonfisk á la Andalucien

Och här finns tv-bilder! Kommer strax efter fotbollen.
Gibraltars regeringsbyggnad för en vecka sedan. Från vänster Steve Camm, Linda Alvarez, Fabian Picardo, Jerry Whitsey och Jörgen Pettersson.

torsdag 14 april 2016

Lincoln sköts, Titanic sjönk

Inga andra paralleller men den här dagen, den 14 april, har över tid varit lite besvärlig för den mänskliga vardagen. År 1865 sköts den amerikanske presidenten Abraham Lincoln i huvudet så illa att han nio timmar senare dog. Lincoln har jag i olika repriser hyllat i denna blogg.

Fyrtiosju år senare, år 1912, rände RMS Titanic in i ett isberg med sådan fart att hon efter mindre än tre timmar gick till botten på 4.000 meters djup. Det var en fasansfull katastrof men gick ändå inte upp mot det som hände år 1945 då Wilhelm Gustloff sänktes.

Mot den här bakgrunden gäller det att göra det bästa av situationen och gilla det så kallade läget. #kämpa #världensbästavardag

Abraham Lincoln mördades när han tillträtt sin andra presidentperiod. 
Titanic var oförstörbar och det mäktigaste passagerarfartyget på jordens yta. Ändå sjönk hon på sin jungfrutur. 
Mycket talande nyhetsgrafik som jag lånat på internet.

onsdag 13 april 2016

Shippingfolk på kryssning

I dag och i morgon är det dags för den stora Shippax-konferensen som arrangeras ombord på Silja Symphony under dess färd mellan Stockholm och Helsingfors och tillbaka. Här trängs de mest inflytelserika och handlingskraftiga inom passagerar- och roronäringen. Diskussionerna är visionära och stämningen brukar vara god. I fjol hölls konferensen på Pride of Rotterdam mellan Rotterdam och England.

Skälet till att jag deltar i detta arbete är uppdraget som maritim rapportör för BSPC och den rapport som måste skrivas. Det är just den här dagen synd då det väntar lantrådets upplysning i lagtinget med anledning av den finländska vård- och regionförvaltningsreformen. Det var precis det jag efterlyste häromveckan efter att landskapsregeringen panikat och börjat prata om interkontinentalplattor, kris, svek och what not. Nu börjar bli dags att analysera vad reformen innebär för landet, för Åland och vad som i sådana fall borde göras.

Regeringar ska leda och inspirera och inte problematisera utan förslag till lösningar. Kanske, kanske är det något sådant som väntar under dagen. Inte minst börjar det väl bli dags för lantrådet att träffa landets statsminister, det är för mig en gåta att det ännu inte skett.

Sitter ombord på Silja Symphony de kommande dagarna och lyssnar på hur branschen ska utveckla sjöfarten – Åland och alla andra till fromma.

tisdag 12 april 2016

Hyllning till tonfisken

Bilden på maträtten nertill på sidan ser kanske inte kulinariskt perfekt ut. Det beror på fotografen. Ändå måste jag tillstå att jag nu fått en ny favoriträtt här i världen. Som eisbein, stekt strömming, pytt Bellman och så vdiare. Nu handlar det om Andalucian Tuna Loin krönt med en stor klick tonfiskfett. Den måltid är för gudar, köttet är mjällt, fettet är salt och smakerna gjorda för varandra.

Jag träffade också en trevlig man med tonfisk som hobby. Han trollar efter dem under strängt reglerade former. Fisket är licensierat, max en fisk över tjugo kilo per dag per båt. Hans rekord är en tonfisk på 380 kilo! Tre meter lång! Detta gör nu att jag nästa gång med nödvändighet måste testa. En tonfisk av den kalibern tar fem sex timmar att drilla in. Den hugger vid ytan, dyker ner till 3.000 meter (!), kommer tillbaka upp igen och håller på. Det var som att läsa Den Gamle vid Havet när mannen berättade.

Så här ser en landad tonfisk ut på Wikimedia Commons. Tyvärr var säsongen inte igång på Gibraltar än.
Det vita i mitten är fett från tonfisken, resten är fisk.
Är man riktigt hardcore ska man göra det själv!

måndag 11 april 2016

Bland apor och grottor

Det är inte många som åker till Gibraltar utan att komma hem med bilder på deras apor. Inte jag heller. Det är en fascinerande grupp djur, cirka 100 stycken, som lever kring The Rock som Gibraltarklippan kallas. Jag har hittills alltid trott att de lever i vilt tillstånd men inget kunde vara mer fel. Varje apa fångas in årligen och vaccineras mot till exempel rabies. De är också försedda med tatuering för att man ska kunna hålla koll på stamtavlor och så vidare. De är självständiga, blyga och rätt fräcka. Ibland för framfusiga för sitt eget bästa. Häromåret deporterades trettio apor till ett zoo i Stirling i Skottland för att de gjorde livet omöjligt för såväl människor som andra apor i Gibraltar.

De är inte precis blyga dessa Gibraltarapor.
Inne i dimman kan man se Afrika skymta. Det är bara en timmes färjtur över.
Det finns gott om oljetankers utanför Gibraltar, några av dem förvarar bränsle åt andra medan några ligger och väntar på laster. 
Gibraltargrottan med dess stalagmiter och stalaktiter är häpnadsväckande. Här har berget i över hundra miljoner år utvecklats till ett konstverk som ingen människa kan överträffa.
Sida vid sida, tillsammans följs de åt. I vart fall än så länge. Spänningen är stor i Gibraltar kring vad som händer om Storbritannien lämnar EU efter folkomröstningen i sommar.
Gårdagens största utmaning var trapskyttet ner mot oceanen. Här är det Andrew som skjuter sjutton av tjugofem svinsvåra duvor. Vinden levde rövare med dem. Själv skrapade jag ihop nio men var nöjd ändå. 
Sunborn är fartyget som inte är ett fartyg. Hon skulle inte klara sig länge till sjöss men är utmärkt som flytande hotell.

söndag 10 april 2016

Det coolaste hästracet

Har aldrig varit någon större spelare men tycker det är oemotståndligt att låta bli när det vankas Grand National i England. Det måste vara alla galopptävlingars moder. Fyrtio hästar gör upp genom att springa 7,2 kilometer och samtidigt avverka trettio höga hinder. Racet har anordnats sedan år 1839 och gör att Storbritannien och delar av världen stannar.

I går följde jag loppet på en pub i Gibraltar och dramatiken gjorde ingen besviken. Hästar föll, gubbar trillade av och ett tag såg det ut som en obemannad hingst skulle ta hem hela rasket. Folk skriker och har sig och skrattar och gråter. Det är nerv, tävling och stor dramatik.

Nä, jag vann ingenting på mina hästar i år heller, de fyra som jag satsade på kom knappt i mål. Det gjorde däremot Rule the World till trettiotre gånger pengarna vilket är väldigt mycket. Nästa år vet jag också hur det ska gå till!

Ha en fin söndag.
Satsade mina slantar på fyra hästar av vilka ingen skrev historia. Tough luck.
Under en del av loppet var det en ryttarlös häst som ledde. Till allas jubel.
Man FÅR ta selfies när det handlar om Grand National. I bakgrunden Andrew från Shetland.

lördag 9 april 2016

Bilder från Gibraltar

Det känns rätt otroligt att det avlöpt tjugoett år sedan The Sunshine Games var på Gibraltar. Då var sonen Jona ett år gammal och jag spelade min sista turnering. I dag är det ett annat Gibraltar. Husen är fler, förtätningen större men människorna lika vänliga och entusiastiska. Gårdagen var intensiv på många vis. Det var diskussioner med takhöjd och visioner som bär långt. Nu väntar en full dag med besök på idrottsanläggningar och förhoppningsvis en tur till klippans högsta topp.

Besöket har synts överallt.
Fartyg på kö. 
Bunkring på gång.
Klippan i all sin prakt.
Världens bästa exekutivkommitté! 
Diskussion med Gibraltars organisationskommitté.
Paf är också på plats.
Sunborn heter det flytande hotellet som Pafs casino är beläget i.
På besök i regeringsbyggnaden. 
Fantastiskt dukat bord. 
Fiskar som senare slutade på matbordet.
Vänskap.

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...