Hyllning till tonfisken

Bilden på maträtten nertill på sidan ser kanske inte kulinariskt perfekt ut. Det beror på fotografen. Ändå måste jag tillstå att jag nu fått en ny favoriträtt här i världen. Som eisbein, stekt strömming, pytt Bellman och så vdiare. Nu handlar det om Andalucian Tuna Loin krönt med en stor klick tonfiskfett. Den måltid är för gudar, köttet är mjällt, fettet är salt och smakerna gjorda för varandra.

Jag träffade också en trevlig man med tonfisk som hobby. Han trollar efter dem under strängt reglerade former. Fisket är licensierat, max en fisk över tjugo kilo per dag per båt. Hans rekord är en tonfisk på 380 kilo! Tre meter lång! Detta gör nu att jag nästa gång med nödvändighet måste testa. En tonfisk av den kalibern tar fem sex timmar att drilla in. Den hugger vid ytan, dyker ner till 3.000 meter (!), kommer tillbaka upp igen och håller på. Det var som att läsa Den Gamle vid Havet när mannen berättade.

Så här ser en landad tonfisk ut på Wikimedia Commons. Tyvärr var säsongen inte igång på Gibraltar än.

Det vita i mitten är fett från tonfisken, resten är fisk.

Är man riktigt hardcore ska man göra det själv!