I veden finns sanningen

Vaknar upp med den där sortens träningsvärk som gör att den enda utvägen är ett försiktigt fnitter som sedan utvecklas i ett behärskat gapskratt. Inte ett fiber i kroppen känns helt. Varje steg är en påminnelse om den egna dödligheten och den obefintliga träningen. Det är lite som med en rejäl sjösjuka; först hoppas man att man inte ska dö för att efter ett tag hoppas att döden snart ska komma.

Fast den här gången handlar det om ved till vintern och slitet i skogen. Träd ska fällas, förvandlas till knubbar, bäras ut från skogen och sedan klyvas till mer lätthanterliga klabbar. Det handlar självklart också om politik och då är det värst att som vedeldare höra till Centern. Som sådan förutsätts man dels äga skogen, sågen, bilen, släpkärran och allt annat som krävs. En riktig centerpartist fäller själv, sågar, klyver, staplar och har följaktligen en kropp som vädjar efter vila i protest mot smärtan.

Hade man varit sosse hade det varit mycket enklare. Då räckte det med att sitta hemma i kojan och skriva ilskna insändare tills någon barmhärtig själ kommer hem med den kluvna veden. Huggen på någon annans mark.

Eller liberal för den delen. Då hade jag vetat allt om hur det går till att skaffa ved men inte orkat göra själva jobbet. Sedan när vintern anländer skyller man på statsministern.

Moderat borde man kanske hellre varit. Då hade man väntat tills sossarnas insändare gjort verkan och sedan köpt hälften av veden av dem.

Och enklast av allt hade varit att bekänna sig till Ålands Demokrati. Då hade man räknat ut chansen att dö om man råkade stöta på en hungrig tiger i skogen och blev därför hemma i soffan.

Ha en fin första april. Här är några roliga länkar till lyckade skämt!

Utan selfie har det inte hänt! Så här glad är man när det ges tillfälle till paus i skogen.

En liten del av massor av ved.