måndag 31 augusti 2015

Sjöfarten från första parkett

Jag är i Rostock i Tyskland för att representera Åland bland alla andra parlament runtom det innanhav som heter Östersjön. Det är ju vi på Åland och ett tiotal miljoner andra människor som lever med havet som granne och det är väldigt inspirerande. Namnet är BSPC.

Platsen är Hohe Düne i Warnemünde i norra Tyskland, på den gamla DDR-sidan. Värdar för arrangemanget är Mecklenburg-Vorpommern, en av de tyska delstaterna. På plats är parlamentariker från alla riksdagar av betydelse. Här, vid inloppet till Tysklands största kryssningshamn, avlöser fartygen varandra. Strömmen av handel och kryssningstrafik tar aldrig slut. Framtidstron är ständigt närvarande i form av den handel som gör att världen snurrar vidare.

Ett av mina uppdrag i detta sammanhang är att som Shipping Rapportuer (sjöfartsrapportör) redogöra för väsentliga händelser inom Östersjöområdet. Om detta berättade jag lite i går.

I går på mötet med Standing Committee hade jag också chansen att i ord beskriva min uppfattning om LNG-bränslets möjligheter i vår gemensamma framtid. Som alltid handlar det om att identifiera möjligheter i en värld fylld av utmaningar. Det är för mig vad politik till sist handlar om. Ledarskap och framtidstro. Mina ord föll sålunda så här:
Chairman, 
firstly, let me explain my gratitude for the opportunity to act as Maritime Rapporteur for this Conference. It has been a pleasure to meet the industry and discuss their challenges in the Baltic Region and to work together with Mr. Jochen Schulte and his staff at the Parliemant of Mecklenburg-Vorpommern in producing the report.
Yes, LNG is the simple answer for everyone who for real want to contribute to a cleaner world. The experience of LNG is extremely good. Liquid Natural Gas complies with all the requirements that new rules today put on fossil fuels and is completely free of sulphur emissions. 
The price of LNG gas is predicted to be more stable and less 
sensitive to economic cycles than the price of oil. 
The availability of LNG is considered to exceed the now 
known oil reserves. 
LNG is expected to almost certainly become the main ship 
fuel in the future, maybe together with metanol which some research claims is more economic than LNG today.

In order make the Baltic Sea a less polluted area we have to build more LNG-gas stations for ships. The work has started in EU. The Clean Fuel Strategy will (hopefully) be a reality in 2025 and involve LNG supply in 139 European ports. Today there are about 50 LNG-fuelled ships worldwide (LNG tankers excluded) and 50 new ones are about to be built in a mere future.

The Sulphur Directive is a challenge for the SECA-area. But it can become our door to the future when the rest of the world has to adopt the new rules and we have all the knowledge and we have the experience and we have invested in the new technology. That creates opportunities.

And last but not least. We do now know the price of violating the Directive. The very first fine for violating the Sulphur Directive has been imposed and impacted the dutch ship Sardius which was using Heavy Fuel Oil at two different dates during the beginning of the year. For that breach the shipowner has to pay 100.000 USD. That is the figure that defines the phrase ”severe penalty”.
På plats vid konferensbordet tillsammans med Ryssland, Polen, Mecklenburg-Vorpommern, Sverige, Norge, de baltiska staterna och många fler. Här har Åland en plattform där utgångsläget är samma som jättarna kring Östersjön. Och våra förslag vinner gehör! 
AIDADiva är ett av de kryssningsfartyg som regelbundet hälsar på i Rostock. AIDA hör också till gästerna i Mariehamn.
Sent i går kväll kom Finneagle förbi. Det är en sjöfartsnörds våta dröm att bo där jag just nu bor och se alla fartyg passera förbi, på väg mot nya mål.

söndag 30 augusti 2015

Supermånen över Rostock

Äntligen framme. Färja, taxi, flyg och buss krävs för att slutligen och sent checka in på hotellet i Rostock där BSPC möts de kommande tre dagarna. På agendan finns hälsa, omsorg och sjukvård vilka alla är ting som ständigt sysselsätter samhällsbyggare inte bara kring Östersjön utan i hela världen. Sist och slutligen handlar ändå allt om att ta hand om varandra och försöka göra tingens ordning så bra som möjligt.

I BSPC är Åland lika mycket värt som alla andra länder kring Östersjön. I dag väntar därför tidiga möten, många möten, hetsiga möten och (minst) en signal till ländernas regeringar om vad som borde göras. Själv ska jag presentera den rapport jag som sjöfartsrapportör varit med och skrivit. Man kan ladda ner den här.

Just nu är det extra inspirerande i och med den supermåne som lyser över vår del av världen. Månen är närmare än normalt och ter sig därför trettio procent större än vanligt. Fenomenet uppstår regelbundet och har självklart en naturlig förklaring men är inte mindre spektakulärt för det.

Så här ser supermånen ut där den seglar över natthimlen i Rostock i norra Tyskland.

lördag 29 augusti 2015

En vision blir verklighet

Ute i Eckerö pågår som bäst bygget av en fullständigt och i alla avseenden unik fabrik. På sexton hektar mark och 15.000 kvadratmeter golvyta ska fisk odlas på torra land och säljas till konsumenter överallt. Anläggningen ska skötas av ett bolag som heter Fifax där riskkapital från Åland och Finland gått samman för att man tror på framtiden.

Anläggningen är jättelik och bassängerna där fiskar snart ska simma större än vad man egentligen begriper. Bygget har bara pågått sedan årets början men snart är det klart för start. Här har åländska byggare visat oerhört stor kompetens och trots total avsaknad av erfarenhet av just fiskfabriker byggt en anläggning som kommer att locka besökare från hela världen när allt står klart.

Jag har sedan snart fyra år tillbaka suttit som viceordförande i Ålands utvecklings Ab och Ålands fastighets Ab, två bolag som väldigt konkret under denna period har åstadkommit förändring och utveckling. Fifax är det i särklass största projektet men ett av de tydligaste är annars bageriet på Kökar.

För vad man än har för syn på det samhälle som vi människor skapar är att utan dessa entreprenörer och risktagare skulle det bli absolut ingenting. Det lyfte jag en gång så här från lagtingets talarstol.

I dag bär det förresten av till Rostock för BSPC-möte. Det är ett annat oerhört hedrande uppdrag att representera Åland bland jättar som Ryssland, Polen, Sverige, Tyskland och alla andra stater runtom Östersjön.


Så här ser det ut i Eckerö just nu där bygget av Fifax fiskodling på land är i sitt slutskede.
I dessa jättetankar ska tusentals fiskar simma.
Direkt från Ålands hav pumpas vattnet upp till tankarna som står på land.


fredag 28 augusti 2015

Framtidstro på Näringslivsdag

Om man bara rör sig i de politiska korridorer där jag normalt sett vistas kan man ibland tro att framtiden redan ligger bakom oss. I vart fall om man ska lyssna till alla de profetior som kommer från än det ena och än det andra hållet. Mot den bakgrunden var det mycket befriande att ägna en dag tillsammans med delar av det åländska näringslivet som i går samlades för Näringslivsdagen i Alandica, för övrigt en fenomenal mötesplats!

På plats var över tvåhundra proffs som på olika vis skapar affärer hela Åland till nytta. Här trängdes IT-bolag med advokatfirmor, PR-byråer, banker, elentreprenörer, hamnbolag, möbelbutiker och i stort sett alla andra tänkbara branscher. Genast kändes Åland stort och lovande igen!

På scen turades tre föreläsare om att inspirera och berätta om sin vardag, sin historia och den framtid som alltid finns där, oberoende vad man ibland tror.

Ålänningen Magnus Lundberg berättade om sin resa från blyg student till superentreprenör i läkemedelsbranschen. Sin förmögenhet drog han in tack vare oblygt uppträdande och stort mod i USA där konkurrensen inte precis saknas. Min slutsats: Man får aldrig, inte för en sekund, förledas tro att det inte går att nå precis hur långt som helst. Den enda som begränsar en är man själv.

Berättaren och SVT-medarbetaren Jens Lind ägde hela scenen och publiken då han berättade historier från sin tid som reporter för Packat & Klart och Stopptid och Sportspegeln. Han fick oss att skratta och gråta och hittade de ömma punkter som ibland är skillnaden mellan att försöka och inte försöka. Jag kunde inte hålla mig utan trängde mig på efter föreläsningen och försökte locka honom till öspelen på Gotland om två år. Där finns massor av historier att berätta! (Missa inte ett exempel på hans program längst ner i detta inlägg.)

Sist av föreläsarna var det Anna Serner som är ny vd för Svenska filminstitutet. Hon fick oss kanske inte att skratta men hon visade föredömligt tydligt hur det går till att leda en organisation i förändring. Det räcker aldrig med att bara formulera (om) uppdraget. När det är gjort börjar det verkliga arbetet, att på riktigt bygga om organisationen och börja göra nya saker. Mycket lärorikt!

I samband med Näringslivsdagen delades också olika priser ut till unga entreprenörer. Uffe på berget-kungarna Victor Förström och John Randelid prisades liksom fotografen som ser sådant andra inte ser – Ida Jansson, kvinnan som ligger bakom de mycket läsvärda porträtten på nya ålänningar som Nya Åland publicerar. Ynglingar som dessa får en att se framtiden an med stor tillförsikt!

I höjd med middagen som tillbringades med pratsamt, berikande och snabbtänkt sällskap bjöds även på en uppvisning av en gästande grupp robotforskare (sjuttio personer!) som visade på möjligheter i den nya tekniken. Allt var inte enkelt att begripa men Gangnamstyle-roboten var omöjlig att inte bli förtrollad av! Besöket var (bland annat) ett resultat av det målmedvetna arbete som Åland Convention Bureau utför och som lockar grupper vi annars aldrig hade sett till Åland. Bra jobbat alla!
John Randelid och Victor Förström fick mycket välförtjänt ta emot blommor och stipendium för sitt sommarprojekt Uffe på Berget.
Ålandsbankens vd och Ålands näringslivs styrelseordförande Peter Wiklöf inledde med en graf som visade på fundamenten i det ekonomiska systemet. Den stora finanskrisen som började år 2009 är den lilla bollen längst upp till höger. Det visar att vad vi än tror att hänt är det i själva verket inte så mycket. Längst till vänster finns Peak Oil-grafen som visade sig vara felaktig. Det är mycket tankeväckande att sätta dagens gropar i vägen i ett längre perspektiv. Man inser snabbt att det kanske inte egentligen är så farligt.
Magnus Lundberg är mariehamnaren som bevisar att en studentexamen från Ålands lyceum kan föra en precis hur långt som helst. 
Jens Lind är typ min nya idol. Han är en urjournalist som begriper vikten av att kunna berätta en historia och bättre än så finns det ingenting som är. På den här länken kan man för övrigt se hur ett äkta misslyckande går till!
Pia Karlsson var dagens presentatör och gjorde sitt jobb, som vanligt, med entusiasm och känsla för innehållet. På tavlan bakom henne syns några av de sponsorer som var med och prisade framtidens entreprenörer.
Rebecka Eriksson delade ut priset till fotografen Ida Jansson som inte var på plats. Jag var inte förvånad. Ida Jansson prioriterar sitt fotograferande före sådana här gig. Sju dagar i veckan. 
Anna Serner förklarade den viktiga skillnaden mellan planering och genomförande.
Sedan vankades det middag i den stora salen i Alandica.
Och till sist blev det gangnamstyle-dans med en äkta robot!
Ett exempel på Stopptid av Jens Lind

torsdag 27 augusti 2015

En bra dag med nya intryck

I dag är det den stora Näringslivsdagen i Mariehamn och entreprenörer, tjänstemän, ekonomer, säljare, löneräknare och allt vad det finns gör gemensam sak för att lyssna till klokskaper och prata bort en stund med varandra. Det kallas för mingel och är en underskattad konstform. Det är i de små bisatserna, blickarna och mötena som framtiden ofta uppstår.

I dag är det också en dag att minnas en av vår tids största hjältar, Raoul Wallenberg. Det är tredje året i följd som denna dag uppmärksammas och det med all rätt. Wallenberg hyllade alla människors lika värde och bekämpade främlingsfientlighet och rasism i en tid då nazismen härjade i Europa. 

Själv skrev jag så här i samma tema på Nya Ålands ledarsida och tidigare har jag också hyllat Raoul Wallenberg i samband med en utställning i Mariehamn.

Vilka är då likheterna mellan affärsmänniskorna och Raoul Wallenberg? De vägrar göra skillnad på folk och de vet att världen är gränslös och att morgondagens möjligheter kan stå att finna där vi själva inte bor.
När människor möts uppstår gnistor som leder till idéer och (förhoppningsvis) framgång.

onsdag 26 augusti 2015

Folk borde cykla mer

Det var lika hett i stadshuset i går kväll som det var kallt där i vintras. Genomsnittligt alltså en perfekt tillvaro för stadsfullmäktige!

Gårdagens möte ägnades åt både högt och lågt och mittemellan. Jag slog ett slag för fortsatt bolagisering av VA-verket för att på sikt skapa mer rättvisa avgifter för stadsborna, på samma sätt som hände då elverket blev Mariehamns Elnät Ab.

Fast mest pratade jag om trafiksäkerhet. Så här löd mina tankar:

Ordförande,

det är mycket bra att vi även i stadsfullmäktige hanterar trafiksäkerhetsfrågor. Det kan låta teoretiskt men hör antagligen till våra alla viktigaste uppgifter mot bakgrund av större rörlighet och snabbare fordon. Det ska vara så säkert och förutsägbart som möjligt att vistas i trafiken. I det arbetet saknas inte utmaningar. Vi har ändå att göra med en stad som vuxit med cirka tusen personer sedan millennieskiftet. Det är tusen fler människor som ska ta sig fram och tillbaka från jobb och hem och till det ska läggas alla de besökare som kommer med bil från Västerhamn. Dessutom hörde vi tidigare att mängden fordon ökat ännu mer. Åland som helhet hör till världens per capita biltätaste områden.

När det gäller själva uppföljningen av trafiksäkerhetsprogrammet är det behäftat med många osäkra faktorer. Underlaget är, som alltid när det handlar om Åland och trafik, extremt litet och jämförelserna haltar. Till exempel när det gäller hur man klassar begreppet personskada. Trots det är mönstret tydligt. Det krockas friskt i Mariehamn och värst är det på Storagatan/Torggatan, i Rökerirondellen samt i Bläckfisken och Sjukhusbacken. Det är inte så konstigt, där är trafiken som allra mest intensiv. Ju fler fordon, desto större risk för kollisioner. Här pågår ett ständigt arbete i infrastrukturnämnden med att göra vägarna säkrare och långsammare. 
Jag noterar också att svaret till Mariehamns stad från Ålands landskapsregering andas beredskap och vilja att delta i det fortsatta arbetet för att skapa större trafiksäkerhet. Det måste dock tilläggas. Säkrare vägar kostar mycket pengar och infrastruktursektorn i Mariehamn har kämpat hårt med de senaste årens nedskärningar. Sådana resulterar oundvikligen i prioriteringar och då är det inte säkert att vägar kommer först. Det finns mycket annat som också måste göras, till exempel omfattande reinvesteringar i vatten- och avloppsledningar och en hamn som ska skötas om. Att många vägar i Mariehamn ser risiga ut beror inte på bristande vilja i nämnden men är pengarna slut så är pengarna slut. Även av det skälet vore det viktigt att bolagisera sådana avgiftsfinansierade verksamheter som kan sköta sig själv och använda de direkta skattemedlen till just en säkrare infrastruktur.

Fast det handlar om mer än så. Detta trafiksäkerhetsprogram är på många sätt detaljerat men jag saknar möjligen en analys kring andelen män och kvinnor som är inblandade i alla dessa olyckor. Det är tyvärr nog ingen vild gissning att unga män är överrepresenterade i olycksstatistiken. Unga män kör alldeles för ofta uselt och dumdristigt. Tyvärr. 
Mot den bakgrunden kunde man hålla i minnet att på särskilt utsatta platser där man från början vet att många unga förare finns ha beredskap på även nya lösningar och punktinsatser. Jag tänker till exempel på Idrottsgatan och kringliggande gator intill gymnasiet och idrottsanläggningarna. Där är det inte många hastighetsbegränsningar som åtlyds och där är boende ibland livrädda för sin egen del och för sina barns vidkommande, särskilt nu med mycket folk i farten. Så borde det inte vara. Kanske är inte bumpers över hela staden svaret men vi borde överväga särskilda lösningar på utsatta områden. Vi borde vara pragmatiska. Det kan röra sig om strategiskt utplacerade blomlådor, tydligare skyltar eller aktivare information i skolor. I sista ändan bör man också överväga en generell hastighetsbegränsning om 30 kilometer per timme i hela Mariehamn men det är ett större beslut som kräver noggranna analyser. Det finns säkert nackdelar som inte syns från just den här talarstolen. Fast enkelt är det inte i dag med alla olika fartbegränsningar i vår stad.

Till sist och för övrigt tycker jag vi borde cykla mycket mer. Det borde vi på alla vis uppmuntra. Mariehamn är en stad som gjord för cyklister med korta avstånd och flest soltimmar i hela Norden! Dessutom behöver vi alla motionen som kommer på köpet. Tack för ordet.
Så här borde det se ut överallt i Mariehamn. Folk på cykel mår bättre! Bilden är dock från Örebro och människorna känner jag tyvärr inte.

tisdag 25 augusti 2015

En ledartext om människor

Om någon för fyra år sedan sagt att jag i dag skulle skriva en ledare i Nya Åland hade jag inte riktigt trott på vederbörande. Men tiderna förändras och det är precis det som utgör själva livet. Man ska göra saker man aldrig gjort förut för då växer man. På samma sätt ska man sträva efter att träffa människor man inte sett tidigare – för då utvecklas alla.

De fyra år som passerat sedan jag lämnade min tidigare vardag har i precis alla avseenden varit lärorika, berikande, inspirerande och skojiga i stort sett varenda minut.

I dag skriver jag följaktligen ledare i Nya Åland och uppehåller mig vid vikten av att behandla precis alla människor lika, ty annars förminskar man sig själv. #allaslikavärde #världensbästavardag

Så här faller orden:
Framtiden kräver mod och skratt
Debatten om Ålands del i den internationella flyktingkrisen handlar om två saker. För det första antalet nya ålänningar vi tar emot och för det andra om synen på människor och vikten av att markera med kraft när ideal som ”blonda och blåögda” lyfts in i samtalet. 
Först – ska Åland alls ställa upp och ta emot flyktingar från världens krigsområden? Frågan känns inte jättekomplicerad. Lever man på världens säkraste plats är det rimligt att hjälpa andra. 
Det handlar i första skedet om tjugo människor till Mariehamn och fem till Jomala. Därefter tio till femton vart tredje år, för ett tag. Möjligen någon till i någon annan kommun. Det är inte massinvandring. Det handlar om att göra det man kan, även om det är lite. Åland är ett samhälle där vi i dag bor cirka åttio olika nationaliteter. Alla är ålänningar. Av våra i dag tjugoniotusen ålänningar är fler än tiotusen födda någon annanstans. 
Åland är resultatet av alla dessa människors gemensamma strävanden efter ett bra liv. De flesta av dem har aldrig behövt gå hungriga eller känna sina liv vara hotade. Bland dessa ålänningar finns korta och långa, håriga och flintiga, gubbtjyvar och gnälltanter, skrattare och rockare, unga och gamla, punkare och gökar och precis allt där emellan. Här får man vara den man vill och utifrån sina egna förmågor bygga sitt liv. 

Nya ålänningar tar med sig nya traditioner, ambitioner och smaker. Tack och lov. Åland och ålänningarna behöver stimulans och tuggmotstånd i vardagen. Vi klarar av det och vi behöver arbetskraften. Det är rimligt och nödvändigt som en humanitär insats men det stannar inte där. Det är också betydelsefullt för Ålands framtida tillväxt och möjligheter. Vi behöver fler människor som hjälper till att försörja en allt äldre befolkning. Annars väntar sänkt välfärd, höjd pensionsålder eller högre skatter. Kanske alltihop. 
Den andra delen i flyktingdebatten är det värre med. Det väcker avsmak hos mig när människor döms från början. Det har pratats om ”högriskländer” och våldtäktsmän och vikten av att skydda våra kvinnor och så vidare i ett intellektuellt rävspel med siffror. Mot det vill jag protestera. Människor är människor oberoende var de råkar vara födda. 
Ja, det finns avskum bland dessa människor. Några är skurkar för att de väljer att bli det. Dessa kan vara födda på Åland eller i Ångermanland eller i Kotka, Berlin, Sao Paolo eller precis var som helst här i världen. Det hänger inte på din födelseort om du väljer ett laglöst liv. 
I debatten lyfts ibland fram ”bara det inte blir som i Sverige…”. Ursäkta mig, men Sverige har gjort i stort sett allt rätt. Tack vare invandringen är Sverige i dag ett stort litet land som hela världen lyssnar på. Allt har inte gått perfekt för det gör det aldrig när man har med människor att göra. De är oförutsägbara vare sig de är vita eller svarta eller gula eller mittemellan. Till all lycka, det vore en mardröm om alla gjorde likadant och liknade på varandra. 
Sverige har gjort en demografisk, kulturell och ekonomisk nettovinst som svårligen kan överskattas, är historieprofessorn Dick Harrisons glasklara slutsats.
Det har ibland lyfts fram att brottsligheten i Sverige ökat under de senaste åren. Sanningen är den motsatta. Från år 2005 till år 2012 minskade andelen personer som uppgivit att de blivit utsatta för brott från tjugosex procent till tjugotvå procent. Är 2013 steg denna siffra något (till tjugofyra) men det är, enligt Brottsförebyggande rådet BRÅ, för tidigt att dra slutsatser. 
Till sist. Flyktingmotståndarnas bärande argument är att ”lilla Åland kan förvandlas till något helt annat” och redan där uppstår den första tankevurpan. Det är nämligen självklart och till och med önskvärt att det blir annorlunda. Det har det alltid blivit.
Åland är ett ekonomiskt väl rustat samhälle med låg arbetslöshet och hög framtidstro och dagens Åland liknar väldigt lite det Åland som fanns för femtio år sedan. Detta har skett tack vare århundraden av utveckling och inflyttning. Samhället ska förändras och samhället har förändrats. Faktiskt nästan alltid till det bättre.

Jörgen Pettersson
Mannen i parken är jag och orden här ovan är mina. Men bilden hade aldrig blivit så bra förutan Johan Orres skicklighet bakom kameran. Tack för lånet Nya Åland!

måndag 24 augusti 2015

Glöm inte att se framåt

Jisses vilken måndag. Börserna rasar i Asien och Europa och USA. ISIS skjuter tempel i småbitar i Syrien och hatretoriken når höjder vi inte sett på länge. Här på hemmaplan tillåts rasisten Daniel Lampinen yra om ”vitt kulturkrig” i Ålandstidningen och folk klagar på köttbullarna på Eckerölinjen. Dessutom går IFK för ögonblicket dåligt.

Det gäller i ett sådant läge att inte släppa fokus på framtiden och möjligheterna för sådana finns det massor av. Bara man väljer att se dem. Jag gjorde ett försök tidigare att bemöta Daniel Lampinen och tycker själv det lyckades rätt väl. Börsfallen är inget vi kan göra åt annat än att undvika att placera pengar där de försvinner. ISIS är ett stort problem för hela världen på samma sätt som Ku Klux Klan, Che Guevara, Josef Stalin, Hitler och andra var det förr. De goda krafterna vann till sist och så kommer det att sluta även för ISIS.

Eckerölinjens köttbullar är orättvist bedömda ty de gillar jag skarpt och IFK ska snart vinna cupfinalen i Valkeakoski.

Dessutom skiner solen, i stort sett alla som vill har jobb och en hel arbetsvecka ligger framför oss. Vi har minimal brottslighet, fantastiska skolor och en sjukvård som står där när olyckan är framme. Vi är hela, rena och trygga och snart får vi dessutom sträcka ut en hjälpanda hand till flyende syrier.

Det finns alltså fler rätt än fel och på det hela taget är det precis det som på riktigt är viktigt.

Ha en fin vecka och glöm för allt i världen inte bort att äta en glass lite u och då. :-)
I människans uppgift under vår tid på jorden ingår varje dag att se möjligheterna för i det ögonblick vi slutar göra det, finns det inga.

söndag 23 augusti 2015

Idrottsledare på Ålandsbesök

Stilla står det aldrig på Åland. I går kokade staden när Pridetåget drog fram och hagelskyttarna i Bredmo gjorde upp om medaljerna. Det var mer än så på gång.

En grupp som inte gjorde så mycket väsen om sig var de nordiska idrottsledarseniorerna som förlagt sin stora kongress på Åland. De var ett hundratal människor från Norden och Baltikum som gjort mer än nästan alla andra för att utveckla ländernas idrott. Det är ofattbart stort och oerhört viktigt. Deltagarna är Nordens svar på Olle Fonsell som dag efter dag och oförtröttligt kämpar för sitt IFK och Torolf Gustafsson som i det tysta gav möjligheter till unga idrottare att utvecklas.

Tack vare dessa människor har anläggningar byggts och superstjärnor utvecklats. Några av dem har bokstavligen stått vid bassängkanten och drivit på sina adepter, andra har i olika förvaltningar och styrelser medverkat till bättre träningsmöjligheter, nya anläggningar och stora satsningar. Idrottsledare är nyckeln mot framtiden. Från i fredags har de åkt runt på land, pratat och lyssnat och i dag åker de hem, förhoppningsvis ännu mer upplysta än när de anlände. Åland är ju ett paradis för mötesarrangörer!

Inför denna grupp ledare hade jag i går förmånen att presentera NatWest Island Games (öspelen) vilket började som en vision år 1985 och har utvecklats till en succé i dag. Bilderna från presentationen finns nertill. På plats var också World Master Games som är större än jag någonsin fattat och bidrar till en friskare värld.

I dag är det söndag och matchdag så vi ses väl på Wiklöf Holding Arena!


Alla deltagare på plats i Arkens kaptenssal.
 Min presentation i bilder



















lördag 22 augusti 2015

Batalj om promillen

Jag tycker det är dags att sänka den tillåtna promillegränsen i den åländska trafiken till 0,2. Det har tidigare bland andra Norge, Sverige och Estland gjort och i Finland är det en växande rörelse för en liknande sänkning. För inte så länge sedan var debatten uppe i lagtinget och där har man även tidigare hanterat förslaget att tillåta alkoholförtäring i Mariehamns stad vilket jag också tycker vore olyckligt.

I finans- och näringsutskottet röstade en majoritet mot landskapsregeringens förslag att sänka promillegränsen till 0,2. Det är mycket synd och går tvärs emot det arbete om missbruk och riskbruk som pågått sedan några år tillbaka. Attityder förändras inte bara genom ord, det måste till handling också. Lagförslaget går nu tillbaka till lagtingssalen där allt kan hända. Jag och några till i utskottet hoppas vår reservation ska väcka sympati – för hela Ålands och alla ålänningars bästa.

Hur kommer det att sluta? Det vet jag inte men mitt eget samvete tvingar mig att försöka skapa en trend där det inte längre är okej att ”dricka lite” för att att sedan sätta sig bakom ratten. Jag gissar att flera av partierna spricker i denna fråga, kanske även mitt eget.

Det finns paralleller mellan detta och rökförbudet på krogen som infördes år 2007. Då menade motståndarna mot förbudet att krogar skulle tvingas stänga och misären stå för dörren. Hur många saknar röklukten på krogen i dag?

Så här lyder vår reservation mot beslutet:
Reservation mot finans- och näringsutskottets betänkande nr 18/2014-2015 gällande sänkta promillegränser i trafiken 
En majoritet i finans- och näringsutskottet har beslutat förkasta förslaget att sänka promillegränsen till 0,2. Detta anser vi olyckligt av såväl trafiksäkerhetsmässiga som socialpolitiska skäl. När det gäller trafiksäkerheten torde det vara ställt utom alla rimliga tvivel att en 0,2 promille gräns är att föredra framför 0,5 promille. Nyktra förare kör bättre. Vi har i samband med utskottsbehandlingen erfarit att man kunnat påvisa positiva resultat då promillegränsen sänktes i Sverige år 1990. Antalet alkoholrelaterade trafikolyckor minskade. I dagsläget råder dessutom promillegränsen 0,2 i åtminstone Sverige, Norge och Estland. Även i Finland bedriver trafiksäkerhetsorganisationer ett intensivt arbete för en motsvarande sänkning. Skälen är många och enkla. Alkohol och bilkörning hör inte ihop.
Socialpolitiskt vore det också en oerhört viktig signal att sänka promillegränsen på Åland. Den långsiktiga effekten blir att bilförare undviker att förtära alkohol i samband med körning. En sänkt promillegräns stöder därmed landskapsregeringens och lagtingets strategi mot riskbruk och missbruk där alkohol spelar en avgörande roll. Det handlar om att skapa en attitydförändring gentemot alkohol- och drogförtäring och då måste orden i programmen stödjas av konkret lagstiftning. Genom att sänka promillegränsen i trafiken skulle Åland sälla sig till de allt fler utvecklade länder vilka ständigt och långsiktigt arbetar för att minska alkoholbruket bland medborgarna. Det handlar om att formulera värderingar som formar attityder hos de som är unga i dag och bilförare i framtiden. 
Vi har i utskottet fått erfara att om ändringarna i trafikbrottslagen genomförs bör även körkortslagen justeras i förhållande till de föreslagna lagändringarna som framgår av landskapsregeringens lagförslag. Vi har bl.a. erfarit att tex. 11 § bör ändras i syfte att säkerställa att de hinder som 11 § körkortslagen uppställer mot att bevilja körkortstillstånd inte ska gälla rattfylleri i det föreslagna nya 4 § 1 mom. trafikbrottslagen. Med anledning härav föreslår vi att landskapsregeringens lagförslag om ändring av körkortslagen antas samt att landskapsregeringen uppmanas att återkomma till lagtinget med eventuellt nödvändiga förändringar av körkortslagen.

Med anledning av det ovanstående föreslår vi


att lagtinget antar lagförslagen oförändrade samt 
att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att i skyndsam ordning återkomma till lagtinget med eventuellt nödvändiga förändringar av körkortslagen. 
Mariehamn den 21 augusti 2015

Jörgen Pettersson 
Mika Nordberg 
Karl-Johan Fogelström
Det borde vara en självklarhet men är det inte. 0,5 promille är alldeles för mycket för att du säkert ska kunna framföra ditt fordon. Därför är det dags att strängera lagstiftningen.
Här är hela betänkandet och reservationen:







fredag 21 augusti 2015

Företag med spelöga

Det råder Pridestämning på Åland. De färggranna flaggorna finns varstans även om de veterligen inte (ännu) nått det ryska konsulatet...

Det är precis som det ska vara. Folk måste få älska vem de vill och det har jag till all lycka alltid tyckt. Man kan inte välja hudfärg, föräldrar eller födelseplats men man kan välja om man vill vara en skitstövel eller inte. Ty en sådan blir man då man hånar sådant folk inte kan påverka.

Jag gör ändå en liten spaning på stan genom att notera att (veterligen) bara tre företag på eget initiativ hissat Prideflagan och därmed visar att man har bollkänsla och känsla för vad som är rätt att göra just nu. Hatten av till Rederi Ab Eckerö, Posten och Ålandsbanken som har fattat vikten av bildspråket vid sidan av nödvändigheten att kunna räkna. Ska det gå en bra här i livet måste både färdigheterna kunna samarbeta. Och ska vi ta oss framåt är det hyperviktigt med mångfald på precis alla plan.

Det är också en intressant tankeövning att resonera kring vilka företag som är redo att hissa Prideflaggan och vilka som inte är det – perfekt för middagskonversationer just denna vecka.


Härligt Posten! Man ska visa att man är med när det gäller synen på människor och framtiden.
Ålandsbanken har också valt att hissa Prideflaggan denna vecka...
...liksom huvudkontoret för Rederi Ab Eckerö. Det är liten men viktig detalj för företag som ska hänga med i färden mot framtiden.
Nya Åland valde en lite annorlunda väg att visa sitt stöd.


Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...