torsdag 31 mars 2016

Om Åland i världen

Det pratades bland annat externa relationer i lagtinget i går. Sådana är viktiga för Åland. När man inte är störst av alla måste man se till att ha många kompisar. Jag sade ungefär så här i ett anförande.


Talman,

det är såklart synnerligen lämpligt att just i dag diskutera åländsk externpolitik. För etthundrasextio år sedan undertecknades den Parisfred som satte punkt för Krimkriget och gjorde Åland demilitariserat. Därför är flaggorna i dag i topp i vårt landskap och därför diskuteras fred och samhälle i dag i Kastelholm. Det är på många sätt unikt. Etthundrasextio år av fred är fantastiskt på precis alla sätt, särskilt som två världskrig passerat, krossat samhällen och sedan blivit starten på något nytt.

Parisfreden innehöll många andra beslut. Till exempel demilitariserades även Svarta havet som en följd av Rysslands aggressioner som då utgick ifrån Krimhalvön. Den åtgärden blev inte så långvarig, bara fjorton år efter Parisfreden förklarade Ryssland att demilitariseringen av Svarta havet inte längre gällde. Svårare än så behöver det inte vara att förändra en verklighet.

I dag lever vi i skuggan av Krimkriget och de två världskrigen. Vi har i Europa skapat en union som jobbar för fred och frihet och som gör oss på Åland en del i en helhet som på det stora hela varit bra men just nu utmanas av mörka krafter och krigiska grannar. I meddelandet om externpolitiken beskriver landskapsregeringen dessa utmaningar som ”större än någonsin”. Det är lätt att hålla med och det är många som delar denna oro. Så sent som i januari var dessa frågor uppe när den ständiga kommittén för den parlamentariska Östersjökonferensen (BSPC) möttes i Bryssel. Jag var där i egenskap av åländsk BSPC-ordförande och kunde med egna öron höra våra grannparlament dela med sig av sin oro kring den egna säkerheten. Sedan dess har inget egentligen blivit bättre, snarare tvärtom. Rysslands ockupation av delar av Ukraina är ständigt pågående och den ryska tondövheten gentemot omvärldens signaler är total. I Syrien och Libyen pågår fullskaliga inbördeskrig som tvingar människor att fly för sina liv. Denna flyktingström sätter hård press på andra länder och ger bränsle till de människor som sköter sig själva och struntar i andra. I Europa har vi under den senaste tiden sett hel- och halvfascistiska organisationer vinna mark på bekostnad av de som förespråkar tolerans och öppenhet.

Vi har haft fred i över etthundrasextio år i Norden och det förpliktigar. Vi har faktiskt lyckats med det som andra inte lyckats med. Vi har löst konflikter på andra sätt än genom att beskjuta varandra i syfte att gripa makt. Därför är det oerhört viktigt att Åland och det övriga Norden deltar i arbetet med att återupprätta förtroendet mellan stridande parter. Det är inte enkelt. Förtroendet för till exempel Ryssland är på historiskt låga nivåer och parallellerna mellan Krimkriget på 1800-talet och Ukrainakrisen i dag är både slående och hotfulla. Särskilt våra baltiska grannländer är nervösa över den propagandaflod som väller över dem från den ryska sidan gränsen. Det finns många skäl till denna oro. I till exempel Lettland har mängden infödda letter sjunkit från drygt sjuttio till femtio procent under de senaste decennierna. Mot den bakgrunden klingar den så kallade Putindoktrinen illa. Enligt den har Ryssland rätt att skydda ryssar, var de än befinner sig. Därför är Krimhalvön i dag att betrakta som ryskt territorium.

Allt detta gör oron bland länderna runt Östersjön påtaglig och därför är samarbetet inom BSPC viktigt. Vi måste där hjälpas åt att argumentera för vikten av oberoende och undersökande journalistik i Ryssland. Vi måste hjälpas åt att skapa utbildningar som lyfter kritiskt tänkande vilket utgör grunden för alla demokratier. Vi ska aldrig tröttna på att lyfta fram goda exempel kring hela Östersjön och berätta för Ryssland, som också är en del av BSPC, att frihet och demokrati i det långa loppet är bättre än motsatsen.

Europa befinner sig i en kris som vi antagligen bara sett början av. Det är mycket som tyder på att mycket blir sämre innan det blir bättre. Från åländsk sida kan vi kanske inte göra så mycket på den internationella arenan men vi ska ta vara på de tillfällen vi har. Vi ska lyfta fram vår demilitarisering och neutralisering i precis alla sammanhang vi kan nå och vi ska hjälpa till att hitta gemensamma lösningar när det gäller den internationella flyktingskrisen. Det är en uppgift som inte får misslyckas. Vi är alla människor och sådana ska hjälpa varandra. Oberoende om vi råkar vara födda på Åland, i Baltikum, Syrien eller Holland.

onsdag 30 mars 2016

160 år av fred på Åland

I dag vaknar vi upp till en av årets allra viktigaste dagar. Det är Ålands demilitariseringsdag och därmed något för inte bara oss utan en hel värld att fira. Fred är den sortens godis man aldrig får för mycket av.

Bakgrunden till den etthundrasextio år långa freden står att finna i Paris, den 30 mars år 1856. Då hade Europa genomlidit det så kallade Krimkriget som bland annat resulterade i att Rysslands västligaste utpost, Bomarsunds fästning, sköts i småbitar av britter och fransmän.

Visa av skadan beslöt segrarna i kriget att Åland i fortsättningen skulle bli demilitariserat och neutraliserat för all framtid. Därför är Åland i dag känt som ”fredens öar” vilket myntades av dåvarande landstingets talman Sune Carlsson i början av 1980-talet.

I dag är Östersjön om inte instabil så i varje fall lite skakigt. Till följd av mest Rysslands agerande i Ukraina och den pågående flyktingkrisen i Europa är det gott om utmaningar. Det skramlas med vapen runt Östersjön på ett sätt som inte skett på flera decennier och tungan måste ligga rätt i mun överallt. Nervositeten är påfallande, särskilt i de baltiska länderna som ju närmare än vi sett vad Ryssland är beredda att göra.

I dag väntar därför en lång rad program som uppmärksammar Ålands speciella status. Fredsinstitutet ordnar samtal i Kastelholm där bland andra tidigare presidenten Tarja Halonen och tidigare presidentkandidaten Pekka Haavisto deltar. Jag hoppas också kunna åka dit och lyssna och prata. Senare i kväll är dekt författaren Åsa Mobergs tur att framträda i Mariehamnsmuseet. Hon ska berätta om Florence Nightingale, all sjukvårds moder och den som under just Krimkriget införde banbrytande behandlingsmetoder.

Här kan man läsa hela traktatet om demilitariseringen.

Ungefär så här såg det ut när Parisfreden undertecknades den 30 mars år 1856.




tisdag 29 mars 2016

Vardagen är tillbaka!

God fortsättning och hoppas påsken var livgivande eller i vart fall så där mördande tråkig som bara påskar kan vara! I dag är vardagen här igen med stadsfullmäktige, möten, Kastelholmssamtal, lagting, möten, mer möten och fler möten OCH ligapremiär!

På lördag händer det då IFK Mariehamn och dess trogna supportrar drar till Helsingfors för att pälsa storstadsbor på ungefär samma sätt som vi gjorde i fjol i Mariehamn! Den matchen tog oss till cupfinal och därifrån ut mot Europa. Det är alltså en ofattbart spännande vecka som väntar.
Sonerastadion i Helsingfors är platsen för årets ligapremiär. Ses på läktaren!

måndag 28 mars 2016

Omöjligt blev möjligt

Jag minns bra denna dag för trettisju år sedan då begreppet härdsmälta blev på var mans läppar. Jag var fjorton år gammal och började så smått förstå hur världen fungerade. Den här dagen kom beskedet att kärnkraftverket Three Mile Island utanför Harrisburg i Pennsylvania, USA, drabbats av en partiell härdsmälta i en av reaktorerna. Vad det innebar begrep varken jag eller alla andra men att det var farligt stod klart. Vi hade precis klarat av den stora oljekrisen och var därmed extra mottagliga för störningar i vardagen.

Den kraschade reaktorn stängdes av för gott och städjobbet som följde varade i tiotals år år. Härdsmältan satte ögonen på hur farliga atomkraftverk faktiskt kan vara. Men trots det är fortfarande kraftverkets övriga reaktorer fortfarande i gång och har tillstånd fram till år 2034.

I Sverige uppstod en intensiv debatt som resulterade i en folkomröstning om kärnkraften och favoriten Tage Danielsson gjorde ett oförglömligt gig om sannolikhetslära! Se filmen längre ner på bloggen. 
Så här ser Three Mile Island ut än i dag.
Tage Danielsson och sannolikheten!

söndag 27 mars 2016

Med statistiken till hjälp

Det finns som bekant olika nivåer av det mesta. Som en helt vanlig lögn som kan förädlas till förbannad dikt och superlativet statistik. Fast alla siffror ljuger inte. På statistikportalen Statista finns massor av fakta som gör livet lite ljusare. Det är ju faktiskt så att det mesta här i livet går mot det bättre.

Detta skriver jag mot bakgrund av den senaste tidens terroristattentat som i den allmänna debatten framstår som unika och kopplade till islamisk extremism. Ungefär som att sätta likhetstecken mellan kristendomen och Ku Klux Klan.

Siffrorna och graferna nertill talar sitt tydliga språk. Det var sämre förr och då utgjorde terroristerna inte alls IS utan var helt vanliga mördare med sina egna agendor, att krossa vardagen och göra folk rädda. (Själv minns jag till exempel Lockerbieattentatet där nästan trehundra människor i luften och på land strök med till följd av en bomb ombord på ett passagerarplan.)

De lyckades inte då och kommer heller inte att lyckas i dag men siffrorna leder till en viktig fråga: varför tycks fruktan i dag vara större än på 1970- och 1980-talen? Svaret är antagligen och troligen att medvetandet om vad som sker är större i dag än då. Bilderna och berättelserna kablas ut live och det blir därmed lättare att identifiera sig med offren.


Mängden omkomna till följd av terrorism i Europa har minskat dramatiskt under de senaste decennierna. Se även grafen nertill från Huffington Post och Statista.
Så här tror man det såg ut när flygplanet sprängdes ovanför den skotska byn Lockerbie där oskyldiga plötsligt fick ett flygplan över sig.
Infographic: Victims Of Terrorist Attacks In Western Europe | Statista



You will find more statistics at Statista

lördag 26 mars 2016

Sexton år med Putin

För sexton år sedan i dag vann Vladimir Putin presidentvalet i Ryssland och har sedan dess styrt och ställt det väldiga rike som är Finlands närmsta granne. Ibland har det gått bra och ibland har det varit utmanande. Mest det senare på sista tiden.

Ryssland är en i västerländska ögon knoppisk nation vilket inte minst bevisas av synen på sådant som kan uppfattas annorlunda. Vi minns mycket väl ballongprotesten vid ryska konsulatet i Mariehamn. Finlands förhållande till den östra grannen har också varit krigiskt och bedrövligt.

Just nu sitter Putin sin tredje presidentperiod och är alltjämt populär i sitt eget land där han anses ha fått ordning på ekonomi och samhälle. Fast hur det är på den fronten när oljepriset fallit är svårt att säga. Grannländerna är nervösa till följd av krisen i Krim och ökad statlig kontroll av såväl ryska medier som företagande.
Putin missar inte en chans att framstå som macho.
Sexton år sedan denne man, Vladimir Putin, kopplade greppet om det Ryssland han gärna ser som sitt eget rike. Han har bland annat kallat Sovjetunionens sönderfall för ”en av århundradets stora geopolitiska katastrofer”. Det är lätt att inte hålla med om det.
Dessutom begriper han sig på fiske och mycket annat. Parallellerna till en annan storstjärna är slående.
För säkerhets skull måste machobilden ibland balanseras upp av mer mjuka värden!

fredag 25 mars 2016

Keep calm, det är fredag

Som yngre minns jag denna dag som årets, vårens och världens längsta dag. Inget att göra och olämpligt att söka sällskap. Fast det var förr det. I dag är det blott ytterligare en dag att fördriva. Förslagsvis med trädgårdsarbete och förhoppningsvis med en bra bok. Och mat såklart.

Ha en fin långfredag och tänk på att inte vara för perfekt, då kan man lätt sluta på korset!


Diego Velázquez heter mannen som avbildat Jesus på korset.

torsdag 24 mars 2016

Uppfriskande intervjuer

En värdefull ”anställningsförmån” i uppdraget för den åländska allmänheten är möjligheten att träffa unga, nyfikna och framtidskramande ungdomar från Ålands lyceum. Om detta har jag berättat många gånger tidigare och gör det nu igen för att det är så roligt!

I går var det dags för fyra elever ur klass ett i lyceet. De var fyra elever som kom i grupper om två för att prata samhällsreform, Paf, framtidens yrkesval, hembygdsrätt och mycket mer. Att möta ungdomar är aldrig enkelt för deras frågor är alltid genomtänkta och ofta ganska kluriga att svara på. De ser gamla frågor på nya sätt och drar sig inte för att utmana vilket är precis som det ska vara. Sist och slutligen är varje ny generation en förädling av de tidigare.


Sofie Hansson och Patricia Karlsson.
Adrian Mattsson och Eddie Eriksson.


onsdag 23 mars 2016

En dag för hela Norden

I dag är det Nordens dag till minnet av Helsingforsavtalet som undertecknades denna dag år 1962 och utgör grunden för det nordiska samarbetet. Sedan dess har de nordiska länderna samarbetet och utvecklat sina länder från en gemensam värdegrund där trygghet är grunden. Ur samarbetet har uppstått passfrihet och gemensam arbetsmarknad och mycket mer.

Detta samarbete är viktigare än någonsin dagar som dessa då terrorister ytterligare en gång slagit till mot det samhälle de hatar. I går var det Bryssels tur. På de platser jag själv gått många gånger dog 34 människor och över 150 skadades. Det ger perspektiv på så väldigt många sätt.

Mot den här bakgrunden är det nordiska samarbetet extremt viktigt. EU är en koloss som är under eld både inifrån och utifrån. Det är utmanande och komplicerat och gårdagens dåd gör det i varje fall inte enklare att övertyga britterna om fördelarna med att stanna kvar i unionen. I kölvattnen kommer dessutom de vanliga tokstollarna att skylla på religioner och what not. Här gäller det att komma ihåg att Islamiska staten följer koranen lika illa som Ku Klux Klan följer Bibeln. Minns detta

Grattis Norden, kämpa EU.

Några fler rader om Norden och det unika samarbete som vuxit fram sedan år 1962.

Och från EU, den terrordrabbade jätten i Bryssel.


De nordiska flaggorna utstrålar trygghet, stabilitet och gemenskap.

tisdag 22 mars 2016

Hylla vattnet, drick ett glas

”Vanligt folk har ingen jävla aning om hur mycket vatten det finns på jorden.” Så sade en äldre sjöman när hen skulle förklara vad arbetet med att köra båt egentligen går ut på. Och det stämmer, sjuttioen procent av jordens yta är täckt av vatten.

Uppe i vår karga nord hör vi till de områden i världen som har tillgång till friskt och färskt och mycket vatten. Det är inte alla förunnat och därför firar vi i dag och sedan år 1992 Världsvattendagen som sätter fokus på betydelsen av färskt vatten.

Detta lyfte jag fram häromåret, bland annat med hjälp av diktaren Karin Boye. Hylla därför denna dag genom att dricka extra mycket vatten, det vinner alla på!

Den här unika bilden från Apollo 17 beskriver väldigt tydligt hur mycket vatten det finns på jorden. Här är en länk till historien.

måndag 21 mars 2016

Stå upp mot rasismen

Rasism är en tumör i bygget av en modern värld. Begreppet är måhända slitet men väldigt beskrivande. Genom att tro att folk med annan hudfärg, härkomst och kultur är annorlunda (och farligare) än en själv gör man sig per definition skyldig till rasism. Precis som Hitler i tiderna. Jämförelsen kan låta brutal men är sann. Genom att demonisera det annorlunda lyckades han mobilisera ett folk att hjälpa till att radera sådana som inte passade in. Det tog lång tid men det fungerade.

I dag är rasismen på olika och subtila vis på väg tillbaka i samhällsdebatten. I grunden finns den internationella flyktingkatastrof som utgör EU:s hittills största utmaning. Länder kämpar för att hjälpa flyende men utnyttjas av mörka krafter som gör precis det som man gjorde i Tyskland på 1930-talet. Ingen sade då heller att alla judar, zigenare och oliktänkande skulle dödas, det kom långt senare.

Denna allt öppnare rasism syns även i demokratiska val där extrema krafter vinner mark genom att spela på folks rädslor. Så sent som för någon vecka sedan höll Lega Nord från Italien ett tal i EU-parlamentet som fick talmannen att efteråt be om ursäkt å parlamentets vägnar. Tonen från Lega Nord var konfrontativ och riktad mot Fatima som inför parlamentet berättat om den fasansfulla sexhandel som bedrivs på olika platser i Europa.

En annan som liksom jag förespråkat en mildare ton i debatten är Sveriges förre statsminister Fredrik Reinfeldt, heder åt det. 

Europa förlorar i detta nu konkurrenskraft gentemot Kina, Indien, USA och så vidare. Istället för att hålla samman riskerar dessutom unionen att rämna. I sommar ska Storbritannien hålla en omröstning som kan bli ett dråpslag mot det europeiska samarbetet.

Därför är det i dag viktigare än någonsin att minnas vad EU är. Det är ett fredsprojekt där vi förutom att skapa fred bygger en union där idéer tillåts växa och skapa konkurrensfördelar gentemot de andra världsdelarna. Tillsammans är Europa starkt. Splittrade är vi ett lätt byte.

Inte heller på Åland är vi förskonade från de debattörer som väljer att klassa människor med stöd av ursprung, inte vilka de där. Det är sorgligt och läskigt. För hur ska vi klara oss i framtiden om vi inte behandlar alla lika? Hur ska vi locka sådana inflyttare som begriper hur man göra affärer med andra kulturer om de inte är välkomna till Åland? Hur ska vi förklara för våra unga att världen är full av möjligheter om makthavare målar upp hotbilder? Hur ska vi förklara att vi redan i dag har nästan etthundra olika nationaliteter på vår ö, alla lika goda ålänningar.

Detta har jag lyft fram i olika repriser.

Det finns inga enkla utmaningar på det som Europa står inför men det är absolut säkert ingen lösning att med dunkla medel uttrycka sig förklenande om andra människor. Det krävs både mikro- och makrobeslut. Det senare är svårt, det första är både enkelt och självklart. Det är bara att börja hos sig själv.

Så här skriver FN om denna dag som blir viktigare för varje år som går och för varje människa som försöker klara livhanken genom att fly.

Förutom den internationella dagen mot rasism firar vi i dag också internationella Downs syndromdagen och världspoesidagen; båda sådana som aldrig får glömmas bort i samhällsbygget. Så här skrev jag om detta i fjol.

Ha en fin måndag och gläds över den tillvaro vi har på Åland. #världensbästavardag #fightracism


Här är en av många affischer som uppmärksamgör denna viktiga dag.
”Människor av afrikanskt ursprung har i århundraden varit offer för rasism, diskriminering och slaveri samt förvägran till mänskliga rättigheter. De ska behandlas rättvist och med värdighet och aldrig, på något vis, diskrimineras.” Durban Declaration an Programme of Action, 2001. Foto: FN, Logan Abassi, Haiti 2012.

söndag 20 mars 2016

Tag chansen, jobba i EU!

Om man verkligen vill vara med i de beslut som formar morgondagens Europa är det läge just nu. EU-parlamentarikern Nils Torvalds söker en åländsk praktikant för inkommande höst. Arbetet är synnerligen omväxlande och ger möjlighet till ett kontaktnät som är få förunnat.

Här berättar jag mer om vad som väntar en Brysselpraktikant.

Läs mer om tjänsten här och se till att din ansökan är inne senast den 31 mars. Detta är en unik chans till framtida toppjobb!

Den här annonsen beskriver kortfattat vad det handlar om.
Det här har inte så mycket med tjänsten att göra utan visar Centerns tappra Brysselresenärer från veckan som gick. Från vänster Veronica Thörnroos, Jörgen Pettersson, Jenny Schuhmeister och Mikael Lindholm.
I det här rummet sammanträder vanligen EU-kommissionen men den här dagen fick den åländska delegationen låna platserna.
På plats utanför kommissionens kontor i Bryssel.
Ett besök till Flanderns parlament hanns också med.
 Nils Torvalds berättar själv om vad han förväntar sig av höstens praktikant:


lördag 19 mars 2016

Bra möten i Bryssel

I samband med Brysselbesöket i veckan träffade vi bland andra europaparlamentarikern Fredrick Federley (C) som är en varm Ålandsvän och stödde valet av Mats Löfström till riksdagen i fjol. Från Centerns sida vinnlägger vi oss om att odla kontakter i utvecklandet av Åland och självstyrelsen, på samma sätt som när vi nyligen mötte Finlands statsminister Juha Sipilä i Helsingfors och när Annie Lööf kom till Åland.

Ska man nå framgång i utvecklandet av samhället krävs massor av kontakter och förtroendefyllda möten. Det får man aldrig glömma. Management by email och Facebook når sällan ända fram.

Här följer ytterligare några Brysselbilder, sedan byter vi fokus!

En inspirerande kväll på restaurangen Beer Factory, några stenkast från Europaparlamentet. Från vänster Veronica Thörnroos, Fredrick Federley, Jenny Schuhmeister, Mikael Lindholm, Britt Lundberg, Alfred Askeljung och Jörgen Pettersson. (Foto: Martin Andersson)
Den här dagen var det upprörda protester från europeiska jordbrukare som ledsnat på den förda politiken och tog köttdjuren till stan.
Uttalandena avlöste varandra och folk stannade till för att lyssna.
Ibland sägs det i den mest uppgivna debatten att hela Bryssel är fyllt av svin och den här dagen stämde det alldeles bokstavligen. 
Ålänningar på plats i den europeiska huvudstaden. 
En av många pampiga byggnader där Europa administreras från.
Några av de femhundra traktorer som körde in i Bryssel.
När folk lämnar sin vardag för att protestera i Bryssel är det nog skäl att ta det på allvar.


fredag 18 mars 2016

Walesa jr och Östersjön

Att resa är att möta människor. Bryssel var inget undantag. Där kryllade av folk som varit med när historia skapats och strukturer förändrats. Fast en fastnade starkare än alla andra i mitt minne. Han heter Jarosław Wałęsa och är från Polen. Jarosław är europaparlamentariker med ansvar för att bland annat driva igenom en förvaltningsplan för Östersjöns fiske. Det arbetet gick i mål på tisdagskvällen och dess innehåll kan ni läsa mer om i ett pressmeddelande längre ner i texten. Det var emellertid långt ifrån det som fastnade i minnet. Jarosław Wałęsa är nämligen son till Lech Wałęsa och därmed ättling till en av världens absolut viktigaste demokratikämpar; nästan i kaliber med Nelson Mandela. Om Lech Wałęsa har jag skrivit vid upprepade tillfällen och inte minst därför var det en extraordinär upplevelse att sitta öga mot öga med sonen till fadern.

Jag måste därför ställa frågan: var du stolt eller skräckslagen när Polen frigjorde sig från Sovjetunionen år 1980. Då var Jarosław fyra år gammal men har ändå tydliga minnen; av en mycket lycklig barndom, trots allt elände.
”Jag minns otroliga känslor, hur folk dansade på gatorna och hjälpte varandra genom besvärligheterna. Det var solidaritet och kärlek på riktigt”, säger han.
År 1981 arresterades fadern Lech och fördes till Moskva. Kvar blev modern med sex små barn och ett i magen. Då ställde grannar och vänner upp och såg till att familjen klarade sig.

I ungdomsåren utvecklade Jarosław Wałęsa ändå ett slags hat gentemot politik i största allmänhet.
”Den hade tagit min far ifrån mig och jag ville göra något helt annat. Fast... min mor tyckte annorlunda och egentligen jag med. Efter att ha berättat för henne att folk ville jag skulle göra saker åt dem och att jag själv också ville förändra sade hon väldigt tydligt: ’sluta gnälla, börja arbeta!’”
Så blev det. Jarosław tog sin examen i samhällslära och började till och med arbeta för fadern. Något som inte var helt okomplicerat.
”Han gav mig sparken typ tre gånger per vecka men så småningom började vi förstå varandra bättre.”
Innan vårt möte var över berörde vi också, kort, Österjöns fiskeriplan vilket inte gav så värst mycket men ett citat fastnade:

”Vi kan inte som vissa miljörörelser menar bara stänga Östersjön”, sade Jarosław Wałęsa.

Det har han helt rätt i. Hållbarhet är inte samma sak som att bromsa. It’s the economy, stupid, som man aldrig får glömma.

Det här pressmeddelandet skickades senare ut från EU-parlamentarikern Nils Torvalds och hans åländske specialmedarbetare Anton Nilsson:

Pressmeddelande: Överenskommelse nådd om fisket i Östersjön 
Sent på tisdagskvällen nåddes en överenskommelse i trepartssamtalen mellan Europaparlamentet, Europeiska Unionens Råd och EU-kommissionen om den fleråriga förvaltningsplanen för fisket i Östersjön. De berörda arterna är torsk, strömming (sill) och vassbuk (skarpsill).
Förhandlingarna mellan institutionerna har varit svåra och pågått i över ett års tid. 
Under hösten 2015 pausades förhandlingarna av Europaparlamentets rapportör Jarosław Wałęsa (EPP, Polen) efter att en gemensam linje med det lettiska ordförandeskapet i rådet inte kunde nås. Arbetet fortsatte dock efter att det luxemburgiska ordförandeskapet tog över frågan och det avslutas nu under det nederländska ordförandeskapet. 
Det finns flera orsaker till att förhandlingarna dragit ut på tiden. Först och främst har det faktum att det är den första flerårsplanen som antas efter att beslut gjordes 2013 om EU:s reformerade fiske politik och det har funnits många frågetecken att räta ut. Det är också den första planen i vilken Europaparlamentet varit delaktig och det har funnits en ovana hos både rådet och kommissionen i att ha en tredje part med i viktiga fiskeriförhandlingar. En tredje förklaring är att kommissionen redan då förslaget på planen lanserades, kommunicerade att de planerar använda den som en modell för kommande planer i andra havsområden. Det har gjort att många medlemsstater intresserat sig för arbetet kring planen, även om de kanske inte själva varit berörda av fiskbestånden i Östersjön. 
Europaparlamentariker Nils Torvalds (SFP), som representerat den liberala ALDE-gruppen i förhandlingarna, förklarar:
”Rådet har haft ett antal medlemsstater som fungerat som osynliga förhandlare kring bordet. Problemet är att dessa medlemsstater inte har haft något som helst intresse för varken Östersjöns fiskare eller fiskebestånd, utan deras fokus har helt legat på att få en plan som sedan kan användas för andra vattenområden. Det har gjort förhandlingarna alldeles oerhört besvärliga. Hade alla parter fokuserat på Östersjön hade vi haft en plan för länge sedan.”
Den stora meningsskiljaktigheten har varit kvoternas storlek. Den gemensamma fiskeripolitiken i EU kräver att kvoterna ska sättas enligt principen om ”maximalt hållbart uttag” men det har inte rått enighet kring hur stor flexibilitet den principen medgivit.
”Historiskt sett har rådet ägnat sig åt ett fruktansvärt överfiske. Det har därför varit mycket viktigt för oss i Europaparlamentet att planen säkerställer att rådet inte kan missbruka sin makt närde årliga kvoterna fastställs. Vi har fått ett resultat som kanske inte är optimalt från vår sida, men det är extremt viktigt att vi nu har fått en plan som i alla fall begränsar möjligheterna till överfiske”, säger Torvalds. 
”Vi är också glada för att planen medger en flexibilitet som kan hjälpa till att motverka de problem med ett för tätt vassbuksbestånd vi sett i norra Östersjön.”
Den överenskomna texten ska nu sammanställas för att sedan röstas om i Europaparlamentet och rådet under våren. 
Nästa stora fiskerelaterade lagförslag som kommer att behandlas i EU presenterades nyligen av EU-kommissionen. Förslaget handlar om tekniska åtgärder för förvaltning av fisket. Åtgärderna omfattar bland annat specifikationer för redskap som används under fisket, men också bestämmelser kring storlek på den fisk som får tas i land.
”Lagförslaget om tekniska åtgärder är givetvis av stor vikt för våra fiskare och jag ska göra mitt bästa för att spela en så aktiv roll som möjligt i frågan.”
Jarosław Wałęsa berättade om sin far Lech och konsten att leva med en ikon. Till vänster åländske specialmedarbetaren Anton Nilsson.

torsdag 17 mars 2016

Heja Irland, fira i grönt!

I dag står tiden absolut inte stilla i det lilla men ettriga EU-landet Irland. Man firar St Patrick’s Day, klär sig i grönt och dricker bira tills solen går ner, minst. Irland här till de länder som jag bara har goda minnen från, människorna är vänliga, klimatet är... omväxlande regnigt och den intellektuella höjden hög. Det är mängder av banbrytande idéer som tagit sin början i Irland.

St Patrick är landets skyddshelgon och når mycket längre än bara på Irland. De irländska kämparna har genom århundradena tagit sig långt bort och därför är dagen stor åtminstone i USA, Kanada och resten av Storbritannien. Det var också St Patrick som anses ha tagit in kristendomen till Irland. Fast helt lyckades han inte. Medan katedraler normalt sett i städer ska vara den allra högsta byggnaden är det annorlunda i Dublin. Där är Guinness’ huvudkontor högst...

Några ord från Irland:

Det var här som Åländsk Center tog sina första steg mot medlemskap i europeiska ALDE.

Ingmar Palmer om stormen som slungade honom och resten av besättningen på fyrmastbarken Viking mellan Irland och Island.

James Joyce är omöjlig att förbigå när det handlar om Irland.

Grönt är skönt och grattis Irland!

Så här ser det antagligen ut på många ställen i Irland och resten av världen i dag den 17 mars.

onsdag 16 mars 2016

Några bilder från Bryssel

Städer definieras av konsten i gatubilden. Bryssel är ett gott exempel på en plats där det konkreta möter det abstrakta. Skulpturer, fotografier och vanligt tokskap gör bilden av Europas huvudstad mer levande. Häng med på en tur!

Liv och leverne ska vara skoj och inbjudande. Som här utanför EU-kommissionens huvudkontor.
Inget bjuder till livslust som ett dukat bord.
Det finns gott om domedagspredikanter, även i Bryssel.
Flanderns parlament bjuder på ljus och utsikt.
Det handlar om ett se möjligheterna även om läget är utmanande.
Även om man ligger i rännstenen är det viktigt att se himlen. Konstnären heter Paul Van Hoeydonck och ställer ut i Flanderns parlament.
Det råder ingen brist på många våningar i EU-kommissionens högkvarter.
Vet inte riktigt vad detta säger men pampigt är det.
Tidigare EU-ordföranden på rad.
Just det.
Tillverkat i trä och stort som katten.
Det runda bord där EU formades står kvar på trettonde våningen i EU-skrapan. 
John F Kennedy har sin givna plats utanför kommissionens byggnad. 
Flaggstängerna utanför kommissionens byggnad är värd en egen betraktelse, men det är tyvärr allt jag vet. Har i vart fall aldrig skådat massivare flagghållare.

tisdag 15 mars 2016

Nya regler om vapen

Vi är nästan fyrtio lagtingsledamöter och anställda vid lagtinget som just nu åker runt i Bryssel och lär oss mer om vad den europeiska huvudstaden betyder för Europa, för Finland och för Åland. Det är nämligen mycket det.

Programmet är fullspäckat och det gäller att vara uppmärksam för att hänga med. Gårdagen handlade om allt från sopor till flyktingskris till ett besök i Flanderns parlament och mycket mer. Fast just nu ska det mest handla om det kommande vapendirektivet som, as we speak, är föremål för förhandlingar, kompromisser och huvudbry. I sommar ska det vara klart och dess innehåll kommer att i varierande grad beröra alla åländska vapeninnehavare. OBS, punkterna nertill är än så länge inte fastslagna, endast föreslagna.

Bakgrunden till det nya vapendirektivet är attackerna i Paris den trettonde november i fjol. Fem (5) dagar senare hade EU-kommissionen ett förslag till nytt vapendirektiv klart. Det betyder att förslaget inte har genomgått en normal konsekvensanalys utan att de tjugoåtta medlemsländerna nu måste göra detta på egen hand vilket inte är så enkelt. Det råder milsvidda skillnader i synen på vapen mellan till exempel Finland och Portugal. Den finländska synen är pragmatisk och sund. Ingen stoppar terrorister genom att göra livet surt för vanliga, hederliga, jägare och sportskyttar. Ändå är det antagligen just det som blir konsekvensen. Inget är klart innan det blir klart men det finns en rad olika regler i direktivsförslaget som förändrar vardagen för åländska jägare. Till exempel:

  • Det planeras en minimiålder för att få hantera vapen. Förslaget är 18 år men det tycks kunna bli en kompromiss på 15. Det är ändå annorlunda jämfört med i dag och gör att de riktigt yngsta inte längre kan använda vapen i rådjursskogen, i dag sker sådant på målsmans ansvar.
  • Det föreslås medicinska tester som ska förnyas vart femte år. Detta är helt skruvat och skapar bara mer  byråkrati. Detta försöker Finland (och Åland) stoppa.
  • Gamla vapen är det största dilemmat för lagstiftarna. I Finland och på Åland kryllar av sådana, inte minst som ett minne från krigen då till exempel kinesiska stormgevär importerades i bulk och än i dag finns kvar i de finländska hemmen.
  • Halvautomatiska vapen förslås förbjudas för civila ändamål.
  • Onlinehandeln som till viss del kommit igång föreslås försvinna men ges en öppning. När det handlar om vapen kan man tänka sig en fortsättning OM själva överlämnandet från säljare till köpare sker rent fysiskt.
  • Själva förvaringen av vapen kommer att genomgå en förändring som till stor del (kanske) gör gamla vapenskåp mindre lämpliga.

I samband med informationen om det kommande vapendirektivet framkom också att Finland hör till de vapentätaste platserna i världen och att åländska kommunerna Kumlinge och Kökar innehar tätplatserna i Finland...

I dag väntar en hel dag i EU-parlamentet och -kommissionen innan flyget styr hemåt igen i kväll. På måndag fortsätter debatten i lagtinget och då ska, lämpligt nog, landskapsregeringens redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor diskuteras. I den ingår EU och lite till!

Så här ser det numera ut i vardagen i Bryssel. Bilden är lånad från Daily Mail och AP.
Sofie From-Emmesberger jobbar med utrikes- och säkerhetspolitik på den finländska representationen i Bryssel och är i dag upptagen av flyktingfrågan som plågar hela Europa och Turkiet. Hon liksom alla andra som jobbar med EU-frågor är också väldigt nervösa inför Storbritanniens EU-omröstning den 23 juni. Här finns en länk med allt du behöver veta inför det dramat.
Julia Lindholm är från Åland och jobbar på representationen med frågor som rör och berör landskapet.
Delar av den grupp lagtingsledamöter och anställda vid det åländska parlamentet som är på plats i Bryssel för att lära sig mer om de strukturer som styr även åländska beslut och möjligheter.
Specialrådgivaren för polisiära ärenden Marja Kartila berättade om det vapendirektiv som ska vara klart i sommar och som får direkta följder även för åländska jägare och (antagligen) sportskyttar. 
Till sist drog Marika Paavilainen, specialrådgivare för miljöfrågor, en presentation om det kommande sopdirektivet som ska sätta fart på den cirkulära ekonomin i Europa. Det handlar om hela femtiofyra olika stimulansåtgärder vilka ska skapa hållbarhet och förbättra återvinningsgraden rejält. Även detta arbete mynnar ut i lösningar som Åland måste följa.

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...