Grattis på Svenska Dagen!

Svenska språket förenar inte bara presidentparet Stubb med mig och hustru Helena. Det är mycket mer och särskilt idag, på Svenska dagen.

Symboliken är djup i att fira Svenska dagen just här, mitt i Östersjön, på de öar som en gång blev Åland för att skydda det svenska språket och för att visa världen att fred kan byggas på samtal, inte på vapen.

När Nationernas Förbund beslutade att Åland skulle höra till Finland men med självstyrelse, demilitarisering och neutralisering, var det för att garantera minst två saker: fred och språket. Svenskan blev en del av vår identitet, vårt sätt att tänka, vår förankring i Norden.

Finland är enligt grundlagen ett tvåspråkigt land, där finska och svenska har jämbördig ställning. Det är ingen slump, utan en följd av historien. I mer än 600 år, från 1100-talet till 1809, var Finland en del av Sverige. När landet blev ett ryskt storfurstendöme fortsatte svenskan att vara språk för förvaltning, utbildning och rättsväsende. Och när Finland blev självständigt 1917 fastslogs i grundlagen att landet har två nationalspråk: finska och svenska.

Än i dag registreras varje medborgares modersmål. Redan 1880 gjorde man det för första gången. Då fanns cirka 295.000 svenskspråkiga i landet, ungefär lika många som nu, drygt 285.000. Skillnaden är andelen: då 14 procent, i dag drygt fem. Som mest, kring 1950, var de svenskspråkiga 350.000 innan den stora emigrationen till Sverige förändrade kartan.

Svenskan lever i dag främst längs kusterna; på Åland såklart, i Österbotten, i Nyland, Åboland. Men bara knappt hälften bor i miljöer där språket är starkt närvarande. För allt fler är svenskan ett språk som måste försvaras varje dag, med ord, tålamod och kärlek.

De språkliga rättigheterna är tryggade i grundlagen. Finska och svenska är likvärdiga nationalspråk och alla har rätt till myndighetsservice på sitt eget språk. Så står det i lagen men som så ofta stämmer inte teori och praktik alltid överens. Därför finns Folktinget, där också Åland deltar, för att vaka över att orden i grundlagen blir verklighet i människors vardag.

Att fira Svenska dagen är alltså inte bara att fira ett språk. Det är att fira ett arv, en kultur, en del av vårt fredsbygge. Det är att påminna oss om varför Åland finns och vad som gör Finland unikt.

Grattis på Svenska dagen – på svenska, förstås

Var Axgan, köp åländskt!

På fredag 7 november firar vi Axgandagen på Åland och det är läge att ta ställning för ÅCA Ålandsmejeriet & Ålandsbagarn, W.J.Dahlman Ab, ÅTH Ålands Trädgårdshall och alla andra åländska företag och företagare som ser till att vi har tillgång till de friskaste, läckraste och vackraste maträtterna som finns att tillgå!

Det är det Axgandagen handlar om. En vänlig, åländsk påminnelse: ”Tänk lokalt. Det räknas.”

Vi är ett litet samhälle och vi är stolta över det. Det ger oss en fördel som många stora samhällen saknar: här ser vi vad våra beslut leder till. Ålands självstyrelse gör vår vardag tydlig. När vi väljer åländskt vet vi vart pengarna tar vägen, att de fortsätter göra nytta här hemma. I skolorna som våra barn går i. I hälsovården som tar hand om oss. I jobben som håller landsbygden levande och staden pulserande. I allt som gör oss självstyrda och levande.

Och minns alltid. Tack vare att vi väljer själva vad våra pengar används till har vi skola i världsklass, de bästa sjukvård du kan tänka dig, trygga gator, modiga unga och allt annat som definierar ett samhälle av högsta klass. När det handlar om den dagliga servicen till alla ålänningar är det få öar i världen som kan mäta sig. Jag vet, för jag har sett många av dem.
Det är ekonomisk logik och sunt förnuft att sträva mot att hålla pengarna hemma. Det handlar om hållbarhet, trygghet och beredskap, inte bara för årstider och stormar, utan för framtiden.
Och visst känna det fint att kunna säga: "Det här är åländskt."
Inte för att vara bättre än någon annan. Vi säger det för att det betyder något. Det är omtanke om vårt samhälle, om våra företagare och entreprenörer, om våra marker och våra vatten, vår miljö, våra unga, vår framtid. Och om varandra.
Jag älskar att bo i ett samhälle där namn inte bara är logotyper, utan människor. Där bonden, fiskaren, smeden, trädgårdsmästaren, ekonomen, äppelodlaren, läkaren, producenten, odlaren och hantverkaren inte är abstrakta yrkestitlar; de är våra grannar, våra vänner, våra medresenärer i vardagen.

Axgandagen är inte en högtid med fanfarer och fyrverkerier. Den är mer jordnära än så. Och det är det som gör den viktig.
Den säger: ”Gör något enkelt. Gör det tillsammans.”

Så på fredag, 7 november: Välj åländskt. Berätta om det. Dela det gärna med #axgan, för att inspirera andra.

Vi bygger Åland varje dag. Steg för steg, val för val, person till person. Och de små handlingarna; de räknas mer än vi tror.
Glad Axgandag! #axgan

Denna fråga är inte okpmplicerad, priset spelar roll och då är det viktigt att minnas följande:

Det är sant att den värdefulla åländska matkassen inte alltid är den billigaste. Och det ska vi kunna säga öppet, utan pekpinnar och utan att dela människor i ”rätt” och ”fel” konsumenter. Alla hushåll har sina förutsättningar, och respekt för det är grunden i ett gott samhälle.

Men Axgan handlar inte bara om att alla ska köpa allt lokalt, alltid.

Det handlar om något större: att påminna oss om skillnaden mellan pris och värde.

Pris är det som syns på kvittot idag. Värde är det som stannar på Åland imorgon, i form av jobb, trygghet, service och en levande landsbygd och skärgård.

När vi väljer åländskt, när vi har möjlighet att göra det, stärker vi vårt samhälle, inte bara ekonomiskt, utan också socialt och mänskligt. Det är en stillsam men stark form av samhällsbyggande.

Ingen ska känna skuld för sina val. Men alla ska känna stolthet när vi tillsammans investerar i vår gemensamma framtid.

För det är precis vad Axgan är: ett kärleksfullt, klokt och långsiktigt sätt att säga vi tror på Åland.

Omvald som talman för Åland

I morse, när vi samlades i lagtinget för talmansvalet, slog det mig. Man tror att sådana stunder kommer med fanfarer, men de gör sällan det. De kommer med stillhet. Ett andetag längre än de andra. En blick från en kollega. En nästan märklig blandning av heder, ansvar och något så konkret som att stolen man strax ska sätta sig i bär hundra år av åländskt självstyrelsearbete. (OBS, texten fortsätter efter bilderna.)

I dag blev jag återvald till talman för Ålands lagting, tillsammans med vicetalmännen Marcus Måtar och Pernilla Söderlund. Det är en ära och en plikt. Åland förtjänar vårt allra bästa.

Vi gick därefter från demokratins kammare till S:t Görans kyrka, från politikens puls till kyrkorummets mjuka efterklang. Där delade kontraktsprosten Benny Andersson med sig av ord som landade varsamt, men fast. Ord om ansvar, tidens oro och människans förmåga att ändå välja ljus.

Mats Backman lät orgeln tala (sjunga?), och Judit Deáki gav vinden röst i flöjten. Det blev en musikalisk resa från Vivaldis vänliga ”Cantabile” till den tuffare ”Dies Irae” – Vredens dag – där tonerna påminde oss om att världen aldrig är enkel, och att fred aldrig är ett tillstånd man får, utan ett man upprätthåller.
Tillbaka i lagtinget öppnade vi arbetsåret vid festplenum.

Landshövding Marine Holm-Johansson framförde republikens presidents hälsning, och talade om året som gått och året som väntar. Efter det blev det min tur och jag tackade alla inblandade för allt hårt arbete som självstyrelsen är ett resultat av.
För vi står mitt i historien, inte bredvid den.

Åland är byggt på kompromissens konst och fredens envishet. Vi är självstyrda, demilitariserade och neutraliserade, inte som en parantes, utan som ett löfte. I en värld där hoten moderniseras och röster höjs för styrka genom styrka, står vi kvar i styrka genom tillit, lag och ansvar.

Vi är inte naiva. Vi är uthålliga.

Fred är inte tystnad. Fred är disciplin, mod och förmågan att hålla kursen också när vågorna går höga. Vi stärker vår civila beredskap. Vi står trygga i vår övertygelse. Ett stabilt Åland stärker Finland. Ett stabilt Åland stärker Östersjön. Ett stabilt Åland är en del av Europas försvar av demokrati, utan att vika från vår folkrättsliga ställning.

Och vi gör allt detta på vårt svenska språk, i vår kultur, i vårt öppna samhälle där människor från hela världen väljer att bidra, växa, leva och vara ålänningar. Här finns rötter. Här finns vingar. Här finns framtidstro.

Självstyrelsen är över hundra år, men den är inte gammal. Den är ung varje gång någon startar ett företag, går in i klassrummet för att undervisa, vågar delta i debatten, hjälper en annan människa eller flyttar hit och bestämmer sig för att höra till.
Det kräver arbete. Det kräver respekt. Det kräver oss alla.
Så låt oss fortsätta med raka ryggar och öppna sinnen. Låt oss tala sakligt, lyssna uppmärksamt, tänka stort och agera klokt. Låt oss förvalta arvet och bygga framtiden, samtidigt.

Åland är en plats där vågor möter klippor, där vårt eget svenska språk möter andras, där gamla idéer möter nya. Vi är ett samhälle av röster, färger, erfarenheter och drömmar. Vi växer vilket är fantastiskt. Vi är annorlunda och vi är djärva. Här bor människor från alla världens hörn, som har valt att bidra, bygga och höra till, alla är vi ålänningar. Vi är mångkulturella och vi gör det på svenska. Vi är små och vi tänker globalt. Vi är olika och vi drar åt samma håll. Öppenhet är vår styrka. Vi blomstrar tack vare möten. Vi växer genom att dela. Och varje ny människa som finner hem här, gör Åland lite rikare.

Tack för förtroendet, för samarbetet och för viljan att göra Åland starkare för varje dag som går.

Laget först.

Åland alltid.

Till sist denna första dag på det nya lagtingsåret hade jag också förmånen att överräcka några rosor till kämparna i Ålands Nordiska råds-delegation som med enträget arbete gjort det möjligt för Åland att i fortsättningen ha en plats i rådets presidium, snyggt jobbat Annette Holmberg-Jansson, Nina Fellman, Sandra Listherby och Liz Mattsson!

TALMANNENS TAL VID LAGTINGETS HÖGTIDLIGA ÖPPNANDE 2025

Värderade landshövding, värderade ledamöter av lagtinget, värderade lantråd och ministrar, excellenser, generalkonsul och honorärkonsuler och framför allt, kära ålänningar. Välkomna hem, till folkets eget hus! I dag öppnar vi ett nytt arbetsår, ännu ett kapitel i berättelsen om detta självstyrda och autonoma samhälle som vi har fått förtroendet att bära vidare. Framför oss väntar ett år av ord och initiativ, och ännu viktigare: ett år av handling, helt enkelt ett gott nytt år!

Här, i denna sal, står vi i bildlig mening där våra företrädare stod när självstyrelsen ännu var skör och oprövad. De bad inte om en enkel resa. De fick en utmaning och gjorde den till en möjlighet. Självstyrelsen föddes ur konflikt och växte genom klokskap och ansvar och blev ett internationellt fredsprojekt byggt på lag, förtroende och uthållighet. Vi blev Fredens öar; inte för att världen omkring oss var mild och generös, utan för att våra företrädare och Nationernas förbund valde kompromisser, förhandlingar och lag istället för strid. Därför är vi i dag är vi ett levande bevis på att stabilitet byggs av rättsstat, dialog och tillit. Rule of Law, rättsstatsprincipen, är inte bara ett uttryck; det är vår kompass, vår ryggrad, det är vi.

Det är alltså allas vårt uppdrag att upprätthålla och utveckla detta arv. Vi är inte här för att stå stilla. Vi är här för att utveckla och lotsa Åland framåt, tillsammans. För äkta tradition är inte stagnation, det är rörelse. Det vi är stolta över idag blev till genom mod att förändra, inte genom rädsla och ängslan.

Liksom vi gjort sedan 1922 är vi också nu redo att alltid ta ansvar för och måna om ålänningarnas bästa, inom ramen för den autonomi vi utvecklat till ett föredöme för världen. Ålands särställning, vår demilitarisering och neutralisering, är ingen parentes i historien. Det är en princip som kräver disciplin och aktiv beredskap, för världen är inte alltid vacker och god. Vi möter i dag hybridhot, desinformation och försök att underminera förtroende, på olika plan. Detta riktar sig ibland mot oss, ibland mot Finland eller våra andra grannländer, alltid mot demokratin. Därför stärker vi vår civila beredskap och står stadiga i vår övertygelse: fred är inte svaghet. Fred är förberedelse och mod. Fred är ansvar. Neutralitet är inte stillhet, utan ståndaktighet. Åland ska vara starkt, vaket och redo. Ett tryggt Åland stärker Finland. Ett stabilt Åland stärker Östersjön och Norden. Ett aktivt Åland hedrar sin historia.

Självstyrelsen, freden, ett starkt näringsliv, det svenska språket, välfärden, allt detta är resultat av oförvägna beslut, av ålänningar som valt att se framåt mer än bakåt. Att värna traditionen betyder inte att frysa den, utan att låta den andas, utvecklas, blomma på nytt. Tradition är liv. Och liv rör sig. Självstyrelsen lever bara i den mån vi fyller den med innehåll. Varje beslut, varje samtal, varje kompromiss, varje möte är ett nytt andetag i detta organiska, levande projekt. Laget först, Åland alltid.

När ambassadörer, ministrar och diplomater reser hit i allt större skaror, är det inte bara för våra vyer och vår historia, för vårt värdskap och unika plats i världen; det är också för vår hållning. För vår trovärdighet. För vår förmåga att förena rötter och vingar. Vår demilitarisering och neutralisering är mer än ett historiskt avtal, det är ett statement och ett ljus i en värld där vapnen åter talar. Vi är Fredens öar och vi säger: äkta säkerhet i tillit, inte med hot. Fred är disciplin, mod, styrka och ansvar. Framför allt annat är det rätt.

Ärade landshövding, tack för den respekt och den tillit som präglar samarbetet mellan republiken Finland och självstyrda Åland. Som ordförande för Ålandsdelegationen har ni medverkat till pragmatiska och kloka lösningar i svåra frågor. Vi värdesätter ert arbete för självstyrelsen och ser fram emot fortsatt nära samarbete när vår autonomi utvecklas. Den pågående revisionen av självstyrelselagen är avgörande för att säkra Ålands möjlighet att framgent sköta våra angelägenheter, på egen hand, som en del i en större helhet.

Ni lyfter det pågående arbetet med revisionen av självstyrelselagen, beredskapsfrågor, krismedvetande, ekonomi och utmaningar i lagstiftningen, för att nämna något. På lagtingets vägnar tackar jag er och den finländska regeringen för engagemanget, nya tider kräver uppdaterade lagar, och från åländsk sida engagerar vi oss därför starkt i det pågående arbetet med en ny beredskapslag, där gränserna mellan republikens och självstyrelsens ansvar i kristider, tydliggörs.
Samarbetet mellan Åland och finländska myndigheter är mycket gott. Vi har ett regelbundet utbyte mellan våra samhällen och institutioner. Vi har öppenhet, tillit och gemensam förståelse. Åland är en integrerad del av Finlands och därmed NATO:s samlade resiliens, utan att kompromissa med de internationella åtaganden som gäller. När världen förändras är det viktigt att hålla fast vid de principer som skapar framtidstro och vad är starkare än fred i vår värld?

Högt ärade landshövding, jag ber er framföra lagtingets varmaste hälsningar till republikens president samt vårt tack för ett gott samarbete i frågor som rör självstyrelsen, säkerhet och beredskap. Vi ser fram emot att fortsatt, sida vid sida, stärka både Finland och Åland. Vi står alltid redo att med vår blotta existens förklara och bevisa betydelsen av folkrättslig ställning och självstyrelse i praktiken.

Till lagtingets värderade ledamöter och kolleger; ni är demokratins väktare, lotsar och förebilder. Tillsammans är vi trettio röster. Trettio vägar till samma mål, ett starkare Åland. Vi bär samma ansvar; Ålands bästa alltid. Här inne representerar vi olika partier och viljor, och vi arbetar för ett och samma lag: Åland. För hela Åland. För vår självstyrelse, vår demokrati och vår gemensamma konkurrenskraft. Vi arbetar för tillväxt och trygghet.

Det som sker i denna sal är inte bara politik, det är förtroendebyggande. Och den mest betydelsefulla byggstenen är saklighet, demokratins syre. Utan saklighet kvävs samtalet, och förtroendet. En saklig debatt betyder inte att alla måste tycka lika; det betyder att alla måste lyssna, uppmärksamt. När tonen här inne är respektfull, smittar den av sig utanför. När samtalet här präglas av värdighet, växer tilliten i samhället. Och när tilliten växer, stärks hela Åland. Vi är förebilder. Varje ord vi säger väger. Varje blick vi kastar märks.

Låt oss därför mötas i övertygelse och ödmjukhet. Framtiden är oviss vilket är i sin ordning, det har den alltid varit och precis därför är det nödvändigt att vi aldrig låter rädslan för att göra fel överskugga möjligheten att göra rätt. Det är i modet att försöka som demokratin visar sitt ansikte. Det är i viljan att skapa, som självstyrelsen andas. Och det är i tilliten till varandra som Åland växer. Tack för gott samarbete kära kolleger, tack för visat förtroende och lycka till.

Ärade lantråd, vicelantråd och ministrar med underliggande avdelningar och myndigheter, ni leder ett samhälle som kan kännas litet på kartan, men som bär stora frågor och är fyllt av ambition. Ert uppdrag är att med stöd i historien, framtidssäkra självstyrelsen i politisk, social och ekonomisk mening.

Under året har ni fortsatt det viktiga och nödvändiga arbetet med att utveckla självstyrelsen och föra den pågående revisionen av självstyrelselagen i mål. Målet är en hållbar balans mellan Ålands självstyrelselag och Finlands grundlag, som ska skapa stabilitet och möjligheter att flytta fram positionerna ännu mer. Självstyrelsen är inte ett dokument i en låda. Den är en levande organism, fylld av ansvar och frihet. Den är beviset på att små samhällen kan tänka stort, och lyckas. Det är en berättelse om identitet, om rätt, om ålänningarnas förmåga att skapa något beständigt ur kompromissens konst.

Åland har med stor framgång tillsammans med Finland stärkt vår roll i Norden, delat ordförandeskap för Nordiska ministerrådet, lett viktiga processer och visat att åländsk kompetens och trovärdighet är efterfrågad. Norden är vårt hem och tack vare idogt arbete är vi numera garanterade en plats i det nordiska rådets presidium; ett viktigt steg mot framtiden. Tack till alla som varit med och gjort det möjligt, likt droppen urholkar stenen, stärker vi självstyrelsen tillsammans. Lycka till med allt framöver.

Ärade lagtingsdirektör och alla medarbetare i kansliet, ni är demokratins trygga motor. Ni ser till att ordningen håller, att processerna fungerar, att vardagen flyter. Ni är de som tänder först och släcker sist. Ni är de som gör att vi andra kan tala med förtroende. Utan er faller strukturen, tack vare er står den rak. Ni är demokratins ryggrad; pålitlig, precis, stark, oersättlig. Tack för ert tålamod, er professionalism och ert lugna mod samt väl utvecklade spelöga. Alla dessa egenskaper behövs för att stärka Åland i vår omvärld, ett arbete som pågår dygnet runt, året om och som blir extra tydligt inkommande år då vi delar ordförandeskapet i Nordiska rådet med Finland. Tack och fortsätt lika starkt på den inslagna vägen.

Slutligen några ord om vilka vi är och vad vi vill. Åland är en plats där vågor möter klippor, där vårt eget svenska språk möter andras, där gamla idéer möter nya. Vi är ett samhälle av röster, färger, erfarenheter och drömmar. Vi växer vilket är fantastiskt. Vi är annorlunda och vi är djärva. Här bor människor från alla världens hörn, som har valt att bidra, bygga och höra till, alla är vi ålänningar. Vi är mångkulturella och vi gör det på svenska. Vi är små och vi tänker globalt. Vi är olika och vi drar åt samma håll. Öppenhet är vår styrka. Vi blomstrar tack vare möten. Vi växer genom att dela. Och varje ny människa som finner hem här, gör Åland lite rikare.

Framtidstro är att acceptera att kunskap, jämställdhet och humanism är en styrka. Det är att vägra cynismen. Det är att säga: världen går att förbättra. Och till slut; ljuset vinner. Det har alltid funnits mörker i världen, men det finns fler som tänder ljus än som blåser ut dem. Åland är ett av dessa ljus. Litet, men synligt för alla som väljer att se.

Ålands särskilda ställning och civila profil gör oss unika; och det är nödvändigt att fortsatt synliggöra och stärka våra förutsättningar inom civil beredskap. I en tid då desinformation och försök att skapa osäkerhet förekommer dagligen, både mot Åland och i relationen till Finland, krävs vaksamhet och ansvarstagande. Åland står väl rustat tack vare långsiktigt arbete och förtroendefulla relationer med nationella och internationella myndigheter och samarbetspartners. Att fortsätta vårda och utveckla dessa band är avgörande för trygghet, stabilitet och handlingskraft i framtiden.

Norden hör till de länder i hela världen som tydligast stått vid Ukrainas sida sedan det ryska angreppet i februari 2022 och det gör också Åland. Utanför detta parlament vajar Ukrainas flagga och det ska den fortsätta göra tills fred råder. När vi bidrog till bygget av skyddsrum för skolbarn i Ukraina gjorde vi det för att vi vet att neutralitet inte betyder likgiltighet. Fred är inte att stå vid sidan om; det är att stå upp. Åland är resultatet av internationell solidaritet, tack vare vår omvärld utgör vi ett exempel. Vi viker oss aldrig, för framtiden kräver mod och utveckling. Det sker i vetskapen att det är de som väljer framtid som förändrar världen.

Kära vänner, självstyrelsen är över hundra år, men den är inte gammal. Den är ung varje gång någon tror på sin idé, startar ett företag, deltar i ett samtal, hjälper sin granne. Den lever i varje människa som tror att samarbete är starkare och viktigare än konflikt. Vi och ni ska inte bara bevara Åland, vi ska förnya det. Vi ska inte bara försvara självstyrelsen, vi ska utveckla och använda den. Vi ska inte bara minnas historien, vi ska skriva nästa kapitel och i det arbetet behövs varenda en av oss som har förmånen att bo på denna fantastiska plats.

Så låt oss stå stadigt, mötas i verkligheten, tala öppet och agera modigt. Låt oss göra det tillsammans, alla vi som bor här.
Detta är vårt löfte. Detta är vår uppgift. Detta är Åland. Laget först, Åland alltid.

Till minnet av alla våra helgon

Med önskan till alla om en fridfull dag där vi minns alla helgon. Vi har ju faktiskt de som gått före oss att tacka för allt vi har.

Det är något med stillheten vid Mannen vid ratten som går rakt in i en, i skuggan av historien, i andakt och tröst, särskilt på alla helgons dag idag. En sådan där stillhet som inte ber om uppmärksamhet, utan bara finns, uråldrig, saltmättad, sammanhållen av minnen och havsstänk.

Man står där i en gemenskap, och det känns nästan som att kliva in i en annan tid. Stegen blir långsammare. Samtalen tystnar av sig själva. Blickarna dras ut mot vattnet, dit så många seglade och där så många stannade för alltid.

Ålands skeppsbefälsförening samlas vid Mannen vid ratten varje år för att hedra dem som aldrig kom hem. Som gjorde sin plikt och föll offer för olycka. Det är inget stort arrangemang, inga fanfarer eller stora ord. Bara människor, minnen, respekt, tal och blomsterkransar. En hand som lägger en bukett. Någon som rättar till en flagga. Ett par som står tysta bredvid varandra, kanske tänkande på någon de burit med sig genom livet.

Man behöver inte känna alla de historier som slutar här för att förstå tyngden. Havet har alltid gett, men det har också tagit. Det är så världen fungerar för ett folk som lever på vågornas nåd. Åland har aldrig varit en ö som vänder sig bort. Vi har alltid varit på väg ut, på väg vidare, på väg mot horisonter större än vi kunnat ana. Det har kostat, och det har burit oss.

Det är lätt att romantisera sjölivet i efterhand, men här påminns man om helheten: friheten, ja, men också uppoffringen, ensamheten, ansvaret, modet. De som aldrig återvände var inte bara sjömän. De var familjemedlemmar, vänner, framtidsdrömmar. De tog med sig bitar av Åland ut i världen, och havet tog emot dem som tysta vittnen till vår historia.

Och ändå växer något tröstande ur det här. För när vi står där vid monumentet ser man också allt som fortsätter. Barn som håller en förälders hand. Sjöfolk som idag seglar under åländsk flagg och som håller världens handel levande, timme för timme, hamn för hamn. De möter andra sorters stormar, digitala, logistiska, politiska, men arvet är detsamma. Att bära ut Åland i världen. Att hålla kursen. Att se till att allt rullar, går, lever.

Havet är vårt sätt att vara. Våra sjömän förr och våra sjömän nu delar något djupt: en vardag som världen tar för given, men som i själva verket är civilisationens blodomlopp. Vi märker det först när något stannar och de ser till att det inte gör det.

Så går vi därifrån lite rakare i ryggen. Lite mer ödmjuk. Lite mer tacksam. Inte för att någon krävt det, utan för att åminnelsen gör sitt arbete.

Åland bär sina sjömän, och sjömännen bär Åland, i minnen, i berättelser, och i varje våg som slår mot våra stränder. Här, vid Mannen vid ratten, känns det starkare än någon annanstans.

Välkomna till lagtingets nystart

Kära ålänningar och alla vänner, på måndag 3 november startar ett nytt arbetsår i Ålands lagting. Det kanske inte låter så uppseendeväckande, men det är pampigt, inspirerande och läckert och alla är välkomna till byggnaden som i praktiken är ett folkets hus! Hålltiderna är följande:

Kl. 10.00 väljer lagtinget talmanstrio. Det är första steget in i det nya arbetsåret och du som vill följa med från början är varmt välkommen att sitta med på lagtingsläktaren. Det går också att följa omröstningen på Youtube, sök på Ålands lagting.
Kl. 13.00 sker den ”högtidliga öppningen av lagtinget”. Då är alla välkomna. Landshövdingen Marine Holm-Johansson inleder med att öppna året på president Alexander Stubbs vägnar. Den nyvalde talmannen svarar och sedan blir det kaffe och extremt läcker cheesecake. Detta kan man också följa på Youtube men då missar man med stor säkerhet serveringen!

Det är lätt att se politiken som något som sker någon annanstans, som berör andra. Sanningen är annorlunda: självstyrelsen är vi. Du, jag, alla som bryr sig om Åland och vår framtid. Samhällsbygge sker varje dag och är resultatet av beslut och samtal, av närvaro och engagemang. Åland hanterar vi i riktiga möten, människor emellan.

Därför vill jag gärna se dig här på måndag. Inte bara som åskådare, utan som del av helheten. Lagtinget är ingen avskild värld, det är ett öppet rum för alla ålänningar. Och ju fler som tar plats, desto trevligare blir det.

Kom in, sätt dig ner, kika bakom kulisserna och känn pulsen när ett nytt självstyrelseår börjar. Det är en bra dag att påminna sig om hur långt vi kommit och hur mycket vi fortfarande kan göra tillsammans.

Trevlig helg och ses i lagtinget på måndag.

Vänliga brev från omvärlden

Jag vill gärna dela med mig av några vänliga och rörande ord från några av de ambassadörer som under hösten har besökt Åland, från Kina, Indonesien, Mexiko och Filippinerna, tillsammans med kolleger från ASEAN-länderna.

Deras brev är mer än artiga hälsningar, de är bevis på att ett öppet sinne och ett varmt värdskap skapar äkta kontakter över gränser och kulturer. Samtalen här på Åland har handlat om fred, hållbarhet, handel, framtidens energi, kultur och framtid och framför allt om människor som möts. Åland väcker intresse som exempel på hur fred kan skapas över tid. Det är viktigt med vänner och det skapar värdefulla band. Eller som Kinas ambassadör i Helsingfors, Wang Tongqing, så fint uttrycker det:

“Thanks to the hosts’ hospitality, this trip has become a very special and unforgettable part of my experience in Finland.”

Ett varmt tack till alla som gjort dessa besök möjliga; lagtingets personal, chaufförer, företagare och företag, restauranger, guider och alla som bidragit till att visa vårt Åland från sin bästa sida.

Det sägs att den som räcker ut en hand får en annan tillbaka. Så känns det verkligen nu. Åland må vara litet till ytan men stort i hjärta, ambition, nyfikenhet och världsvana.

Under året har Åland tagit emot rekordmånga ambassadörer och besökare vilket är ett erkännande för vår självstyrelse och vår roll som fredens öar; demilitariserade och neutraliserade.

Ett samtal som höll hösten borta

Man vet att det blir en bra dag när den börjar med ett samtal om både stort och smått, grunt och djupt. I morse satt jag med Micke Larsson och Jonas Wilén, med kaffe i muggen, idéer i luften och en envis höst som med piskande regn mot förnstret gjorde sitt bästa för att dämpa stämningen. Den lyckades inte alls, vi höll ställningarna på insidan!

Vi pratade om det som är större än politik, ekonomi och väderleksrapporter. Det som i grunden gör livet värt att leva: att alla människor kan blomstra. Det är vår åländska idé. Inte lånad, inte köpt, möjligen inspirerad av någon annan men alltjämt vår egen. Begreppet ”Alla kan blomstra” föddes här, i vår lilla och envisa självstyrda värld, där vi hellre bygger broar än murar och hellre pratar framtid och möjligheter än historia och förfall.Att FN-organet UN Habitat och Finlands regering tar vårt budskap vidare i världen på engelska, Everyone can flourish, är fantastiskt och låt oss vara tydliga: idén spirade här först och det passar in i den åländska ambitionen. Det handlar inte om storleken på befolkningen, det handlar om kraften i idéerna.

Vår resa började i lagtinget 2014 när vi gemensamt och enhälligt bestämde att framtiden skulle vara hållbar, mänsklig och hoppfull. Sedan dess har det vuxit, långsamt och tålmodigt; ungefär som en perenn som först verkar blygsam men sedan tar över hela rabatten när den väl bestämt sig.

Och nu är tiden inne. Nu ska alla med. För blomstring är inte exklusivt för vissa. Den är inte elit, inte reserverad, inte beroende av titel, bakgrund eller väderstreck. Man får blomstra även om man inte kommer ihåg var man lagt nycklarna (det hände mig två gånger i morse) eller om kaffet kallnar mitt i en viktig mening (det hände definitivt).

Blomstring är mänskligt. Och den är gemensam. Morgonens samtalet blev en påminnelse om vad som faktiskt har betydelse och för det vill jag tacka mina gäster.

Micke är klok, trygg och alltid med ett halvt leende som om han just kommit på en ny hållbarhetsidé som han tänker släppa lagom oväntat.
Jonas är konstnären och gårdskarlen som sopar bort allt det där som annars skulle samla sig som en mental höstlövsmatta inom oss. När Picasso sa att konsten tvättar själen ren från livets damm måste han ha sneglat mot ett framtida Åland och en viss herre med penna och pensel och en skalle fylld av tankar som måste ut.

Och jag? Jag fick bara lyckan att sitta där och känna hur ett helt samhälles idé sprider sig. Från några kloka rum till varje åländsk köksbänk, arbetsplats, båt, korplag, kölista, kaffeservering och promenadslinga.

Nästa år firar utvecklings- och hållbarhetsrådet tio år. Och tio år är ju ingenting i naturens tempo. Men i idéernas värld? Det är som att gå från frö till blomsteräng.

Och vilken äng vi har framför oss.

Alla kan blomstra.

Det är inte ett mål. Det är en livsstil.

Inte en skyldighet, det är en möjlighet.

Inte en punkt, det slutar aldrig.

Och viktigast av allt: Vi ska hjälpa varandra att göra det.

Tack Micke och Jonas för denna strålande start på dagen.

Hösten förlorade.

Åland vann.

För Åland i Norden

Här är några av kämparna som den här veckan för Ålands talan vid Nordisk Rådets årliga session i Stockholm. Under ledning av ordförande Annette Holmberg-Jansson har hennes kolleger Nina Fellman och Liz Mattsson hållit den åländska flaggan högt bland våra sju nordiska syskonländer, med både eftertryck och elegans.

Annette tog tillfället i akt när Polens talman Szymon Hołownia höll sitt anförande och ställde en fråga i bästa Fredens öars-anda:

Hur kan vi stärka den civila beredskapen inför olika typer av kriser?

Svaret blev långt, klokt och sammanfattat handlar det om utbildning, utbildning och utbildning, från första skoldagen till den allra sista, som förhoppningsvis aldrig kommer.

Nina lyfte en fråga som ligger Åland varmt om hjärtat: folkpensionerna för åländska klienter i boenden i Sverige. De här redan utsatta människorna förtjänar en lösning, och den kan bara komma genom att Finland och Sverige uppfyller den nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster. Genom att ställa frågan till de ansvariga samarbetsministrarna har Nina tagit ett viktigt steg mot just det.

Liz har, som alltid, hållit farten uppe i mittengruppen och i utvecklings- och tillväxtutskottet. Hon har drivit på för hur vi ska växla upp samarbetet på alla plan och betonar vikten av presidieplatser i Nordiska rådet, för självstyrande områden som vårt eget. Så slipas Ålands egg i det nordiska maskineriet: genom att vara med, påverka och ta plats och då gäller det att sikta högt. 

På plats i Stockholm fanns också ministrarna Annika Hambrudd och Arsim Zekaj, som redogjorde för året då Åland tillsammans med Finland lett Nordiska ministerrådet. Resultatet? Ett fördjupat förtroende mellan Åland och Finland och tätare kontakter mellan politiker och tjänstemän. Det må låta byråkratiskt, men i praktiken handlar det om att vi blir starkare tillsammans och att folk som känner varandra tenderar att lyckas bättre.

Bakom kulisserna verkade flera av självstyrelsens flitiga grovarbetare, Otto Ilmonen, Niclas Slotte, Niklas Stenbäck och Gunilla G Nordlund, för att nämna några som med sitt kunnande håller maskineriet igång. Och så förstås Tasso Stafilidis, Maiken Poulsen Englund och Tina Sjövall, som på sina håll också bidrog till att göra Åland synligt och hörbart i det nordiska sorlet.

Själv tog jag tillfället i akt den sista dagen att tacka några goda kolleger: Kjell-Arne Ottosson, som i Sveriges riksdag kämpar för att det svenska högskoleprovet ska kunna skrivas på Åland;
järnladyn Astrid Thors, oförtröttlig inom gränshinderrådet
och Jānis Vucāns från Lettlands parlament, professor i Riga och veteran i internationella kretsar som Baltic Assembly och BSPC. Jag hann också med en givande pratstund med Jan Diedrichsen, ny generalsekreterare för BSPC, och Kristina Herbst, årets president, som båda berömde arrangemanget på Åland i augusti, alltid roligt att höra när vårt värdskap uppskattas!

Efter tre intensiva dagar av möten, intryck, samtal och skratt lämnar jag Stockholm med känslan att Åland inte bara deltagit, vi har påverkat. Vi har lämnat avtryck som för oss närmare våra nordiska vänner och stärker vår roll som både subjekt och, i många fall, förebild.

Arbetet med Nordiska rådet växlar nu upp: nästa år tar Åland tillsammans med Finland över ordförandeskapet. Ambitionen är såklart att göra nästa konferens ännu bättre än årets i Stockholm. Lätt blir det inte och sånt gillar vi. Det är utmaningarna som fostrar och härdar.

Så med det: over and out från Stockholm! Tack till er som pratat, påverkat, analyserat och nordifierat oss alla. Den åländska självstyrelsen är mycket mer än ett resultat av internationella avtal. Den bygger på möten, samtal, envishet och ett rejält mått fotarbete, sådant som aldrig kan ersättas av ett Teamsmöte.

Vi fortsätter framåt. Tillsammans. 

På lunch med kungen och drottningen

Efter ett par intensiva dagar i det nordiska samarbetets tecken i Stockholm känns det på sin plats att försöka samla intrycken. Under talman Andreas Norléns välkomnande och omfamnande värdskap har Nordiska rådet samlats för att diskutera framtiden och känslan är tydlig: det nordiska samarbetet står granitstarkt.

Tillsammans med mina talmanskolleger Jussi Halla-aho från Finland, Bjørt Samuelsen från Färöarna, Þórunn Sveinbjarnardóttir från Island och Masud Gharahkhani från Norge har vi mötts, ätit, skrattat och delat erfarenheter från våra parlament. Det är en outsinlig brunn av klokskap och perspektiv, en påminnelse om att de stora frågorna sällan har snabba svar. Och det är som det ska vara. Framtiden är aldrig enkel.

En av mötets höjdpunkter var Villa Bonnier, där talman Norlén tog emot oss med sin sedvanliga värme. I salarna samsas Nils Dardels målningar med väggmålningar av Isaac Grünewald, persiska mattor som man nästan inte vågar gå på, 4.000 år gammalt kinesiskt porslin och bokväggar fyllda av förstautgåvor. En plats där historia, kultur och nordisk själ möts och där det var lätt att låta tankarna vandra.

För Åland finns det mycket att glädjas åt. Intresset för demilitariseringen, neutraliseringen och den åländska fredslösningen från 1921 är stort bland våra nordiska vänner. Att delta i dessa samtal betyder att vi är ett subjekt, inte ett objekt. Vi är med i diskussionen, inte föremål för den. Trots att Åland är litet till ytan, är vårt bidrag till den nordiska gemenskapen betydande.

Det var också roligt att se lantrådet Katrin Sjögren ta plats i plenisalen tillsammans med de nordiska statsministrarna och tala om läget i landskapet där hon bland mycket annat lnämnde den åländska vindkraften vilket sköter 70 procent av vårt energibehov och där våra kunskapet är ledande i Norden. Detta ämne väcker stor nyfikenhet. I både Finland och Sverige är behovet av grön energi enormt, och det Åland gör väcker respekt. För detta handlar inte bara om klimatet, utan också om friheten, friheten från fossil energi, och friheten från de krafter som vill underminera vår demokrati.

Det råder en total enighet om stöd till Ukraina. Vi är överens om att varje spricka i vår gemenskap gläder Moskva. Enade står vi starka, splittrade är vi lätta att hantera. Det gäller för Norden, men också för hela Europa.

Under dessa dagar fick vi dessutom höra både kung Carl XVI Gustaf och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen tala om nordisk styrka och vårt historiska inflytande. Von der Leyen lyfte särskilt fram Ålands strategiska läge i sitt tal till de nordiska parlamentarikerna, en påminnelse om att vårt ö-samhälle har en betydelse långt större än vår storlek antyder. Därför är det också av vikt att vi är med där samtalen förs. Som till exempel över lunch tillsammans med kungen och drottning Silvia.

Programmet fortsätter idag med utrikes- och försvarsministrarnas inlägg, och med tal av Polens talman Szymon Hołownia, som leder sitt land i en tid av splittring men med en tydlig vilja att fördjupa banden till den nordiska familjen.

När vi småningom lämnar Stockholm gör vi det med vetskapen att Finland och Åland tillsammans står värdar för nästa års rådsmöte i Helsingfors. Det är både ett ansvar och en möjlighet att visa vad nordisk samhörighet betyder i praktiken, från vårt perspektiv.

Och till sist: en särskild gratulation till Färöarna, som går från klarhet till klarhet. Deras handbolls- och fotbollslag erövrar världen, och under gårdagens nordiska prisutdelning tog våra färöiska vänner hem både film- och litteraturpriset. Nästa år hoppas jag att Åland står där på scenen, för vår tur kommer, när vi tror på den.