Idag är tacksamhetens dag och det är skäl att knäppa sina händer, ”upp till armbågarna", hade min far tillagt, för att vi bor på en av världens tryggaste platser med möjligheten att forma vår egen framtid.
Thanksgiving som idag firas rejält i USA är inte vår tradition och det kan jag tycka är synd. Inga kalkoner i ugnen, inga pumpapajer på köksborden och det kanske är världsliga ting, men tacksamhet borde vi tillåta oss känna.
Jag tycker att dagen bär på något fint, en påminnelse om att stanna upp, se sig omkring och känna. För på Åland finns det mycket att vara tacksam för.
Vi lever på Fredens öar, i ett landskap som sedan mer än hundra år tillbaka är demilitariserat och neutraliserat, en plats som världen gång på gång pekat på som ett exempel på hur fred kan byggas med förtroende, inte vapen. Det är ingen självklarhet i en orolig tid som vår.
På Åland vi har sjukvård i världsklass, skolor som bär framtiden och en infrastruktur som gör det möjligt att bo här och arbeta var som helst i världen. Vi har ett självstyrelsesystem som ger oss möjligheten att forma vårt eget samhälle.
Framför allt har vi människor som vågar tro på utveckling, som inser att stampa på stället aldrig leder framåt. Det ligger djupt i ålänningens natur att vilja förbättra, förädla och förnya. Från segelfartyg till hybriddrift, från korvskinn till slangar för komplicerade hjärtoperationer, från taxfreehandel till moderna banksystem, från enarmade banditer till internationell underhållning, från jordbruk till digitalt entreprenörskap, osv; det handlar alltid om att bygga vidare, inte stå still.
Det syns också i vår växande befolkning. Åland växer och det är en av våra största framgångar. Nya människor, nya idéer, nya drivkrafter. Jag känner tacksamhet gentemot alla nya ålänningar som valt att flytta hit, arbeta här, starta företag, bidra till kulturlivet och utveckla vårt samhälle till något ännu bättre. Ni är en del av den åländska berättelsen.
Tacksamhet, tänker jag, är inte bara att vara nöjd. Det är också att se vad man har, och vilja vårda det väl. På så sätt blir tacksamheten en sorts kompass, en riktning framåt där det är viktigare att söka rätt än leta fel.
Happy thanksgiving, hade vi sagt till varandra om vi bodde i USA där presidenten hade benådat en kalkon, I hereby pardon this turkey, he will not end up on anyone’s dinner table, not this guy", och utlyst tacksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar