Berättarfestivalens Grand Finale på söndagen blev en kväll att minnas, full av värme, skratt, nyfikenhet och doften av nygräddad Ålandspannkaka och mustigt kaffe. Skeppargården Pellas glödde av berättarglädje och gemenskap, och publiken var lika engagerad som inspirerande.
Jag fick berätta om segelfartyg och oljetankers, blandat och gott, sant och sannolikt, men egentligen handlade det om något ännu större; om modet att våga. Våga kasta loss. Våga försöka. Våga misslyckas ibland. För just där, mellan trygghet och äventyr, föds de berättelser som bär oss framåt, på havet och i livet.
Och med Tilde Westergård och Loi Mattsson, vars musik satte själen i svängning och vars texter andades livserfarenhet och klokskap och gjorde kvällen komplett.
Tack till alla bakom kulisserna; arrangörerna med Jan Ole Lönnblad, pannkaksbagarna och inte minst publiken. Ni gjorde kvällen till något alldeles extra.
Det här var en afton med mersmak, där orden flödade, historierna levde och samtalen fortsatte långt efter att ljusen slocknat.
Berättelser förenar, berör och formar framtiden och den här kvällen på Pellas visade precis hur.
Låt oss hoppas att Berätta!Festivalen återkommer för världen behöver fler kvällar som denna där fokus ligger på det möjliga snarare än tvärtom.
Tack för de fina bilderna Sten-Anders Fellman och för brickan som gör att vi minns Ukrainaplatsen, Mariehamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar