Mannerheim och maten
Den gamle skojaren Carl Gustaf Emil Mannerheim påminde mig en bloggläsare om i går. Det var bra, för då kan jag äntligen berätta historien om Vorschmack!
Mannerheim var en sådan där riktig karl som dog inte bara en gång utan två. Förklaringen är enkel. Han drog sitt sista andetag den 27 januari 1951 i Lausanne i Schweiz. Problemet var att han dog strax före midnatt då det redan var den 28 januari i Finland. Därför blev historiebeskrivningen någon haltande. Han blev hur som helst 83 år gammal.
Det var egentligen typiskt Marskalken (han är enda med den titeln i Finland). Han skulle alltid överraska. Mest känd är friherren och baronen, officeren, globetrottern och politikern för att han i stort sett på egen hand snickrade ihop det Finland vi känner i dag – mot de dåvarande socialdemokraternas vilja. De hade gärna förblivit lite mer rödgardistiska. Med svenska som modersmål och en besvärlig uppväxt i bagaget var denne karlakarl som klippt och skuren för att leda Finland först ur ryssens och sedan ur tyskens grepp. Eller tvärtom kanske, beroende på hur man ser det.
Tyvärr blev Åland och Mannerheim aldrig riktigt såta vänner. Eller egentligen var det svenskarna han lackade ur på. Marskalken blev inte glad över planerna på att ”hans” landskap skulle bli Sveriges egendom när det stormade som värst kring 1918. Mest sur var han över att Sverige i smyg försökte ta över ögruppen. Därför var Mannerheim enligt historien också senare beredd att erbjuda Åland till Sovjetunionen... Fast så blev det ju inte. Och alla stora personligheter har väl någon gång gjort bort sig?! Annars har man inte gjort så mycket.
Hur som helst. Det var egentligen Vorschmack detta skulle handla om. Det var Mannerheims absoluta favoriträtt. Marskalken var inte bara rak i ryggen. Han var både jakt- och matglad. Vorschmack plockade han hem på egen hand från det Polen han genom åren skulle lära sig hålla mycket av. Om han såg likheter mellan polacker och finländare ska vi låta vara osagt. Han höll mycket av dem alla. Här är marskalkens eget recept på en maträtt som man varken förr eller senare sett dess jämlike. Den ska ätas tillsammans med kall öl och en rågad snaps som dricks med rakrygg och utan åthävor. Det ska slås fast att det finns väldigt många versioner av denna rätt. Detta är blott en.
1 kg älgkött (går också bra med lammfärs eller nöt), 100 gr grisfett, 300 g gul lök, vitpeppar, kryddpeppar, lite timjan och vitlök, köttbuljong, salt sill.
Värm upp en stekpanna och smält fettet. Bryn köttet i pannan. Tillsätt löken när köttet börjar bli brynt. Bryn löken och låt det hela svalna. Filea en saltsill. Mal köttet, löken och sillen.
Lägg alla ingredienserna i en panna, smaksätt med kryddorna och tillsätt buljong. Koka på svag värme i två tre timmar, fyll på mer buljong om det behövs. Sedan är vorschmacken färdig, den ska ha samma konsistens som gröt. Till den äter du bakad potatis, inlagda rödbetor, saltgurka och smetana. Du kan också lägga vorschmacken på kavring om du inte har tid för en hel middag.
Mannerheim var en sådan där riktig karl som dog inte bara en gång utan två. Förklaringen är enkel. Han drog sitt sista andetag den 27 januari 1951 i Lausanne i Schweiz. Problemet var att han dog strax före midnatt då det redan var den 28 januari i Finland. Därför blev historiebeskrivningen någon haltande. Han blev hur som helst 83 år gammal.
Det var egentligen typiskt Marskalken (han är enda med den titeln i Finland). Han skulle alltid överraska. Mest känd är friherren och baronen, officeren, globetrottern och politikern för att han i stort sett på egen hand snickrade ihop det Finland vi känner i dag – mot de dåvarande socialdemokraternas vilja. De hade gärna förblivit lite mer rödgardistiska. Med svenska som modersmål och en besvärlig uppväxt i bagaget var denne karlakarl som klippt och skuren för att leda Finland först ur ryssens och sedan ur tyskens grepp. Eller tvärtom kanske, beroende på hur man ser det.
Tyvärr blev Åland och Mannerheim aldrig riktigt såta vänner. Eller egentligen var det svenskarna han lackade ur på. Marskalken blev inte glad över planerna på att ”hans” landskap skulle bli Sveriges egendom när det stormade som värst kring 1918. Mest sur var han över att Sverige i smyg försökte ta över ögruppen. Därför var Mannerheim enligt historien också senare beredd att erbjuda Åland till Sovjetunionen... Fast så blev det ju inte. Och alla stora personligheter har väl någon gång gjort bort sig?! Annars har man inte gjort så mycket.
Hur som helst. Det var egentligen Vorschmack detta skulle handla om. Det var Mannerheims absoluta favoriträtt. Marskalken var inte bara rak i ryggen. Han var både jakt- och matglad. Vorschmack plockade han hem på egen hand från det Polen han genom åren skulle lära sig hålla mycket av. Om han såg likheter mellan polacker och finländare ska vi låta vara osagt. Han höll mycket av dem alla. Här är marskalkens eget recept på en maträtt som man varken förr eller senare sett dess jämlike. Den ska ätas tillsammans med kall öl och en rågad snaps som dricks med rakrygg och utan åthävor. Det ska slås fast att det finns väldigt många versioner av denna rätt. Detta är blott en.
Vorschmack
Ungefär så här ska det se ut när det är klart! |
Värm upp en stekpanna och smält fettet. Bryn köttet i pannan. Tillsätt löken när köttet börjar bli brynt. Bryn löken och låt det hela svalna. Filea en saltsill. Mal köttet, löken och sillen.
Lägg alla ingredienserna i en panna, smaksätt med kryddorna och tillsätt buljong. Koka på svag värme i två tre timmar, fyll på mer buljong om det behövs. Sedan är vorschmacken färdig, den ska ha samma konsistens som gröt. Till den äter du bakad potatis, inlagda rödbetor, saltgurka och smetana. Du kan också lägga vorschmacken på kavring om du inte har tid för en hel middag.
Låter som BLOGG !!
SvaraRaderaman kan numera köpa vorschmack som konserv och Marskens verkligt goda snaps finns på Finlandsbåtarna.
SvaraRaderaVarför kallas han "gamle skojare"? Han var inte bara en stor diplomat. Grann som en tiger är sanningen. Kolla fotona när han på 30-talet sitter på sitt ägandes kafé bland kaffe och kakor i finländsk badort.
Hej Anonym, begreppet ”gamle skojare” är inte illa menat, snarare tvärtom. Mannerheim var en förebild på många avseenden men hade också glimten i ögat och hittade på en massa saker. Som till exempel glaset med ytspänningen! Tack för tipset om konserven förresten. Vågar man fråga hur de smakar?
SvaraRaderaVärldens godaste Vorsschmack blev vi serverade en natt på restaurang Zetor i Helsingfors för många år sedan då vi blev lite sugna efter att ha plockat upp en mässa till småtimmarna för Skultuna Messingsbruk med min fru. Vad beträffar Mannerheim har jag aldrig hört att han skulle ha erbjudit Åland till Ryssland,däremot var det von Born släkten varifrån Palme härstammade,vad annars.
SvaraRaderaGlaset med ytspänningen beror på två saker-när Mannerheim var gardesofficer i tsarryska kavalleriet ingick 2 glas snaps per dag som ersättning-och då skulle de fyllas så mkt det gick, givetvis. Att han sedan fortsatte att fylla glasen för sina gäster som marskalk och inte bjöd åter den som spillt till marskens bord är mer en skröna, eftersom flera höga potentater såsom Aksel Airo spillde...
SvaraRadera