Ingen man är bara en

När jag var liten ville jag vara större. Gärna rik, vacker och framgångsrik i idrott. Humphrey Bogart ville jag gärna likna, liksom Zeb Macahan (fast han var nog usel på sport, som han vaggade fram såg det mest ut som om han glömt att göra tvåan), Kevin Keegan och nån av de där Rockefellers. Nixon gillade jag skarpt ett tag tills all skit träffade fläkten. Ronald Reagan var en förebild för den naiva oskuld han gav sken av att vara och Bill Clintons självbiografi var också en slags ögonöppnare trots att just oskuld var det sista han var.

Med detta vill jag hävda att alla människor är i behov av olika förebilder. Någon man kan identifiera sig med när verkligheten inte räcker till. Dagar som denna när vinden rusar till på utsidan kan det vara skönt att bli någon annan för en stund.

Här kommer Nationalencyklopedin in i bilden! De har på kort tid lanserat två olika självtester som är fullständigt oemotståndliga.

Vilken sagofigur är du?

Vilken historisk person är du?

Måste såklart testa fyra gånger och fick såklart fyra olika svar. Det är trösterikt. Gillar att överraska lite!

Jag är, när jag alltså inte är jag:

Napoleon. Skumt. Men han var inte bara en upprorsmakare och bråkstake. Han var snäll också. Sägs det.

Kalle Anka! Det finns folk som tycker det är ett skällsord. Synd om dem. 

Kung Farouk i Egypten. Han hade det inte så muntert men kämpade på ändå. Fattar inte riktigt likheten. 

Robin Hood, mannen som tog från fattiga och gav till de rika.  Eller hur det nu var. Nåt sånt, men det coola med honom var såklart pilbågsskyttet!