Jakt och julbord med vänner

Man är inte så jädra tuff när skogen är mörk, regndropparna börjar falla och det inte hade varit en dålig idé att ta med sig något mer vattentätt.

Så började dagen.

Vi tar avstamp i Kastelholms skogar, denna dag som visade sig vilja mer. Lagtingets jaktklubb samt kämpar från förvaltningens olika organisationer möttes i morse upp för rådjursjakt på de marker i Kastelholm som en gång Gustav Vasa härskade över. Dimman låg som en slöja mellan granstammarna, ljuset var skört och mörkret envist, men mitt i den grå paletten glödde ändå något varmt. Skickliga hundar, spännande drev och lyckosamma avslut skapade en stark start och särskilt skoj att vännen och tidigare talmannen och lantrådet Roger Jansson trotsade vädret och ställde sig på pass! Tack till alla och särskilt jaktledaren Anders Carlsson och copilot Marcus Påvals som höll samman allt med trygga händer.

Och som livet gör, skiftade dagen ton utan att tappa sin röda tråd.

Från skogens tystnad klev jag rakt in i värmen på Sunnan II Åland där lagtingets veteranförening, under ledning av Gyrid Högman, samlats till julbord. Det är något särskilt med denna grupp klokskap; den rymmer Ålands dåtid, nutid och en god portion framtidshopp. Runt borden flödar minnen som vore de levande arkivmappar, men också frågor som pekar framåt med en imponerande vitalitet: Vad händer härnäst? Hur möter vi världen som förändras? Vad kan vi själva göra, och vad måste vi lita på att andra ordnar?

Det blev en eftermiddag där erfarenhet mötte nyfikenhet, där gamla berättelser fick nytt liv och där de stora principerna, självstyrelsen, demilitariseringen, neutraliseringen, diskuterades med samma självklarhet som om de vore grannar vi ätit middag med i årtionden. För så är det ju: dessa grundidéer bor i oss, i vårt sätt att vara samhälle. De påminner oss om att vi arbetar i det lilla men alltid har blicken riktad mot det stora. Vi kan inte förändra allt, men vi kan alltid, alltid, göra vårt bästa där vi står.

När jag steg av båten slog det mig hur mycket kraft som finns i just detta: i gemensamma måltider, i skogens stilla samtal, i möten där erfarenheter vävs samman med nya perspektiv. Det är sådant som bygger fredens öar, dag för dag, människa för människa.

Med den känslan vill jag önska er en ljus och värdig självständighetshelg och en stillsam andra advent. Må helgen bära både eftertanke och värme och kanske, om ni har tur, en regndroppe, eller två, som startar en berättelse ni inte visste att ni skulle få.