Tack för ett spännande år, 2025

Det finns år som låter sig sammanfattas i siffror och beslut, som är tydliga avstamp och som gjorda för sammanfattningar som denna. Och så finns det år som bäst förstås genom känslan de lämnar efter sig. 2025 hör till den senare kategorin, tycker jag. Det var ett år som inte gav enkla svar och som tydliggjorde vad som står på spel, i världen, i Europa och också här, på Åland. När världen präglas av osäkerhet är det viktigt att hålla blicken på bollen, att se sådant som fungerar. Under året har konflikter fortsatt att dominera det internationella samtalet. Gränser har ifrågasatts, våld har obegripligt nog nästan normaliserats och det som en gång sågs som självklart – fred, rättsstat, samarbete – har vi tvingats försvara.

I detta landskap har det internationella intresset för Åland varit påtagligt, vi har haft rekordmånga internationella besök från beskickningar representerande typ hälften av världens befolkning. Våra gäster har inte bara kommit för det exotiska i att besöka ett av världens minsta parlament, de har också uppvisat ett genuint intresse för det fungerande. Här är det på sin plats att rikta ett varmt tack till alla som deltagit i värdskapet med personalen vid lagtingets kansli i spetsen, med stöd av föreningar, företag, organisationer osv.

Åland är ingen stormakt. Men Åland bär på erfarenheter som världen behöver mer av. Demilitariseringen och neutraliseringen är inte historiska kuriositeter, utan levande ordningar som visar sig hållbara över tid. De vilar på internationell rätt och på övertygelsen att trygghet kan skapas utan vapen, att stabilitet kan byggas utan hot. Här vill jag också rikta ett varmt tack till alla som varit med och städat upp efter stormen som ställde till så mycket. I vardagen fostras kämpar, i kristid behövs hjältar och sådana finns det gott om på Åland.

Allt detta hålls samman av självstyrelsen. Den är inte en teknisk konstruktion, utan ett uttryck för tillit. Tilliten till att människor som får ansvar också kan bära det. Tilliten till att konflikter går att hantera genom samtal, regler och institutioner. Självstyrelsen är långsam, ibland frustrerande, ofta kompromissande men just därför stark. Den tål tryck.

Som talman för Ålands lagting har jag haft förmånen att verka mitt i denna ordning under 2025. Det har varit ett år av närvaro och positionering. Talmansrollen är till sin natur återhållsam och i den återhållsamheten finns ett tydligt värde: att värna rummet där demokratin får arbeta ostört. I lagtingssalen har årets stora frågor handlat om ekonomi, hållbarhet, trygghet och framtid. Men det som stannat kvar starkast hos mig är inte de enskilda besluten, utan behovet av en god ton, att oenighet inte får bli destruktivt, att det är bra med olika åsikter och att det är nödvändigt att när besluten är fattade, fortsätta jobba för ett starkare Åland och självstyrelse. Det är omistligt att respekten för institutionen hålls intakt även när åsikterna går isär. I en polariserad tid är detta i sig ett fredsarbete.

Det är lätt att tala om fred som något abstrakt, i praktiken är fred summan av många små val. Valet att lyssna färdigt. Valet att formulera sig med omsorg. Valet att acceptera att kompromisser sällan är perfekta, men ofta nödvändiga. På Åland är dessa val inte teoretiska. De är vardag.

Att Åland beskrivs som Fredens öar är inte ett uttryck för distans till världen, utan för ett särskilt ansvar gentemot den. Vår historia visar att fredliga lösningar inte bara är möjliga, de är hållbara. Det är ett budskap som under 2025 fått ökad tyngd. När andra söker alternativ till upptrappning och maktpolitik framstår Åland som ett exempel på något annat: långsiktighet, rättsordning och lokalt ansvar.

Just därför kan vi inte slå oss till ro. Det som fungerar är alltid sårbart för likgiltighet. Självstyrelsen kräver engagemang för att inte stelna. Fred kräver vaksamhet för att inte urholkas. Och ett öppet samhälle kräver mod för att inte sluta sig.

Här finns den över allt annat skuggande framtidsfrågan. Vårt självstyrda Åland är inte bara ett arv att förvalta, det är ett samhälle att utveckla. För den som vill flytta hit, starta företag, skapa något nytt, är stabiliteten inte ett hinder, den är en tillgång. Här finns en enastående kombination av trygghet och handlingsutrymme. Närheten mellan idé och beslut, mellan individ och samhälle, gör det möjligt att påverka.

Under 2025 har det, igen, blivit tydligt att Ålands styrka inte ligger i storlek, utan i riktning. I förmågan att hålla fast vid sina grundprinciper samtidigt som man blickar framåt. Det är den balansen som måste bäras vidare in i 2026: utveckla självstyrelsen utan att urholka den, skapa möjligheter utan att förlora sammanhanget, vara öppna utan att bli otydliga i det vi står för. Här är arbetet med den pågående revisionen av självstyrelselagen en viktig pusselbit.

Att världen visar intresse för våra lösningar är hedrande och förpliktigande. När andra ser på oss måste vi fortsätta vara det vi säger oss vara. Inte perfekta, men konsekventa. Inte färdiga, men trovärdiga. Det vi har är värdefullt just därför att det prövats över tid.
När ett år går mot sitt slut och ett nytt tar form, följer en enkel men krävande insikt: fred är inget vi ärvde en gång för alla. Självstyrelse är inget vi bara förvaltar. De är val som måste göras om och om igen.
Och just därför är de värda att kämpa för.

Tack och förlåt, ha ett tryggt slut, en festlig nyårsafton och ett friskt, framgångsfullt och fredligt 2026!