måndag 21 mars 2016

Stå upp mot rasismen

Rasism är en tumör i bygget av en modern värld. Begreppet är måhända slitet men väldigt beskrivande. Genom att tro att folk med annan hudfärg, härkomst och kultur är annorlunda (och farligare) än en själv gör man sig per definition skyldig till rasism. Precis som Hitler i tiderna. Jämförelsen kan låta brutal men är sann. Genom att demonisera det annorlunda lyckades han mobilisera ett folk att hjälpa till att radera sådana som inte passade in. Det tog lång tid men det fungerade.

I dag är rasismen på olika och subtila vis på väg tillbaka i samhällsdebatten. I grunden finns den internationella flyktingkatastrof som utgör EU:s hittills största utmaning. Länder kämpar för att hjälpa flyende men utnyttjas av mörka krafter som gör precis det som man gjorde i Tyskland på 1930-talet. Ingen sade då heller att alla judar, zigenare och oliktänkande skulle dödas, det kom långt senare.

Denna allt öppnare rasism syns även i demokratiska val där extrema krafter vinner mark genom att spela på folks rädslor. Så sent som för någon vecka sedan höll Lega Nord från Italien ett tal i EU-parlamentet som fick talmannen att efteråt be om ursäkt å parlamentets vägnar. Tonen från Lega Nord var konfrontativ och riktad mot Fatima som inför parlamentet berättat om den fasansfulla sexhandel som bedrivs på olika platser i Europa.

En annan som liksom jag förespråkat en mildare ton i debatten är Sveriges förre statsminister Fredrik Reinfeldt, heder åt det. 

Europa förlorar i detta nu konkurrenskraft gentemot Kina, Indien, USA och så vidare. Istället för att hålla samman riskerar dessutom unionen att rämna. I sommar ska Storbritannien hålla en omröstning som kan bli ett dråpslag mot det europeiska samarbetet.

Därför är det i dag viktigare än någonsin att minnas vad EU är. Det är ett fredsprojekt där vi förutom att skapa fred bygger en union där idéer tillåts växa och skapa konkurrensfördelar gentemot de andra världsdelarna. Tillsammans är Europa starkt. Splittrade är vi ett lätt byte.

Inte heller på Åland är vi förskonade från de debattörer som väljer att klassa människor med stöd av ursprung, inte vilka de där. Det är sorgligt och läskigt. För hur ska vi klara oss i framtiden om vi inte behandlar alla lika? Hur ska vi locka sådana inflyttare som begriper hur man göra affärer med andra kulturer om de inte är välkomna till Åland? Hur ska vi förklara för våra unga att världen är full av möjligheter om makthavare målar upp hotbilder? Hur ska vi förklara att vi redan i dag har nästan etthundra olika nationaliteter på vår ö, alla lika goda ålänningar.

Detta har jag lyft fram i olika repriser.

Det finns inga enkla utmaningar på det som Europa står inför men det är absolut säkert ingen lösning att med dunkla medel uttrycka sig förklenande om andra människor. Det krävs både mikro- och makrobeslut. Det senare är svårt, det första är både enkelt och självklart. Det är bara att börja hos sig själv.

Så här skriver FN om denna dag som blir viktigare för varje år som går och för varje människa som försöker klara livhanken genom att fly.

Förutom den internationella dagen mot rasism firar vi i dag också internationella Downs syndromdagen och världspoesidagen; båda sådana som aldrig får glömmas bort i samhällsbygget. Så här skrev jag om detta i fjol.

Ha en fin måndag och gläds över den tillvaro vi har på Åland. #världensbästavardag #fightracism


Här är en av många affischer som uppmärksamgör denna viktiga dag.
”Människor av afrikanskt ursprung har i århundraden varit offer för rasism, diskriminering och slaveri samt förvägran till mänskliga rättigheter. De ska behandlas rättvist och med värdighet och aldrig, på något vis, diskrimineras.” Durban Declaration an Programme of Action, 2001. Foto: FN, Logan Abassi, Haiti 2012.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...