söndag 27 september 2015

Och helvetet brakade lös

Om det är så att helvetet verkligen finns så ligger det just nu i Valkeakoski. Åtminstone om man hör till FC Inter och dess närmaste. I vart fall i går, sådana där inrättningar har ju annars en tendens att vara mobila.

”Unleash Hell”, sade lagkaptenen Jani Lyyski till sina spelare före matchen och som det brakade lös. Fabriksplan i Valkeakoski förvandlades till en svunna tiders gladiatorscen där lejonen från Åland jagade lammen från Åbo och den som spelade Hin Håle själv var Diego Assis, till vardags djupt troende – ironiskt inte sant? Hur som helst vann IFK med 2-1 och är finländska cupmästare och är igen med i Europa. Allt inför femhundra+ skrikande och sjungande grönvita supportrar. Vilken fest!

Kring matchen i Valkeakoski är det lätt att förhålla sig till. Trots, eller tac vare, en tidig och dum utvisning (Duarte Tammilehto) kunde inget stoppa de grönvita hjältarna denna dag. Tränaren Pekka Lyyski kom med ett skarpladdat vapen till Fabriksplan. Och med skarpladdade vapen är det så att bara de allra bästa kan använda dem. I fel händer blir de livsfarliga. Så kändes IFK i går. Om allt gick som det skulle kunde tändningen resultera i succé. Minsta snedsteg och det blev för mycket. Som när man bär nitroglycerin (för att prata mer sprängstoff), det gäller att röra sig lugnt och målmedvetet. För snabba rörelser är fatala. Utvisningen var den övertändning som kanske inte gick att undvika mot bakgrund av den vilja som genomsyrade laget. Inte minst bevisades det av att ingen någonsin, efteråt, märkte att IFK spelade med en man mindre på plan. Jag trodde en stund att det var tvärtom när jag såg Diego Assis göra fyra mans arbete och springa åttor runt Interförsvaret.

Matchen spelades mitt i staden Valkeakoski där arbetslösheten är fjorton procent och framtidstron i gungning. Intill plan där IFK tog sin största seger någonsin ligger pappersfabriken som ägs av UPM-Kymmene och svenska Billerud och som snart delvis ska flyttas till Sverige. Kontrasterna blev stora när Hela Ålands lag drog in och kammade hem guldet och framtiden för att sedan återvända till ett blomstrande landskap med fyra procents arbetslöshet. Fotbollen visar i detta fallet vägen framåt.

Kom ihåg att komma till torget i kväll för att fira våra hjältar. Det börjar halv sju!
Heja IFK! Känslan att stå mitt i publiken och bevittna en match som i går överträffar allt jag hittills varit med i fotbollsväg.
Det var Gabriella som tog oss till Helsingfors och den väntande matchen i Valkeakoski. 
Tillsammans med mina medresenärer Tage Silander och Henrik Boström hälsade jag på Mariehamns vänort, Valkeakoskis politiska ledning. 
Hit har hösten redan kommit och även börjat byta färg. 
Klart för matchstart. Från vänster Tage Silander, Jörgen Pettersson, Henrik Boström, stadsdirektören Jukka Varonen samt Pekka Järvinen, stadsstyrelsens ordförande
IFK:s tifo skrämde antagligen vettet ur FC Inter redan innan matchen startade.
Över sjuhundra blev vi till sist på Fabriksplan i Valkeakoski.
Lineup innan match. Ja, det var nervöst.
Här blev det nervöst när första löpsedeln om att IFK är cupmästare började cirkulera på läktaren. Det kallas att jinxa och det var några livsfarliga minuter kvar men det gick vägen till sist.
Här var det klart och den historiska titeln IFK:s. I bakgrunden stadens stora industri som sakta men säkert är på väg att monteras ner.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hellre för högt än för tyst

I dag är det 90 dagar kvar till höstens lagtingsval. Jag är redo att fortsätta jobba för att göra Åland mer tydligt och välkomnande för besö...