Hela Åland skördar

Aldrig lever Åland lika mycket som under Skördefestens intensiva dagar på hösten. Tusen och åter tusen människor är på fötter och möts, pratar, handlar och trivs. Skördefesten är förverkligandet av de tankar om ett hållbart Åland och ett grönt varumärke som vi alla med jämna mellanrum hyllar. Åland ska vara gott, friskt och blandat. Och skoj, såklart!

Själv drog jag och familjen runt till Bolstaholm, Lumparland och ÅCA och slogs av hur ofattbart mycket bilar som fanns i rörelse. Och bussar. Och folk. På ÅCA hade man tydligen räknat in tretusenfemhundra besökare innan kvällens ens börjat. Slutsatsen av allt detta är att härproducerat vinner i längden. Folk vill äta och leva så nyttigt som möjligt.

Skördefesten har jag såklart hyllat även tidigare. Här är länkar till åren som gått.

#världensbästavardag #roligtpåjobbet

I Bolstaholm kommer man hur långt som helst med bara en hästkraft. 

”Lata?! Det kan du vara själv det, gubbjävel. Vi vilar oss starka!”

Uppfinningsrikedomen var stor på årets Skördefest. Med små medel skapades stora upplevelser. 

Tjurarna i Geta är precis lika imponerande varje gång. 

Bolstaholms historia är både imponerande och lärorik. I takt med Åland har gården utvecklats. 

Zacke räds inget, inte ens grisarna på Vestergårds i Lumparland. 

En av bossarna på Vestergårds heter Birgitta Eriksson-Paulson. Hon hör till samma klubb som jag och är en av de förnyare som är med och gör Centern till ett modernt, inspirerande och framåtriktat parti.

Tonen i kommunikationen på Vestergårds är något för alla att ta till sig. Det är inbjudande och välkomnande. 

Zacke gick från grisar till tjurkalvar!

Sightseeingturerna var fullsatta, viljan att veta mer är påtaglig. 

Ingen skördefest utan en rejäl gärdsgård, inte att förväxla med prästgård vilket är något helt annat.

ÅCA är kungen, vad Arla än tycker.

Det var folkfest på ÅCA i går...

...och traktorfest. Det hjälps inte, maskiner med hjul på är något som i vart fall får mig att gå igång.