Dags ta tag i Lilla holmen

Det går inte längre att blunda för det förfall som dag för dag gör Lilla holmen lite mindre värdefull. Buskarna tar över, alarna växer fritt, gräsmattorna är vilda och byggnaderna ramlar samman och är framför allt tomma.

Jag hör inte till de dagliga besökarna men jag passade på i helgen och gick dit för att se. Det var inte så fint som det borde och ansvaret för det är delvis mitt eget. Jag sitter nämligen med i infrastrukturnämnden till vilken Lilla holmen och dess verksamhet hör. Jag har tidigare motionerat om denna stadens oas och nödvändigheten att göra något av den till alla stadsbors och ålänningars och besökares fromma.

Tack vare den motionen har Lilla holmen bjudits ut och mariehamnaren Anders Wiklöf har erbjudit sig att under de kommande fyrtio åren sköta om platsen och dess byggnader. Med förslaget har självklart vissa krav framställts men inga som enligt mig är överdrivna eller ohemula. I nämnden har det såklart funnits olika åsikter men på ett övergripande plan är de allra flesta av ledamöterna överens om att detta borde ske. Än så länge och såvitt jag vet har det ändå inte hänt. Något sitter i vägen.

En av stötestenarna kan vara vad som ska hända med djuren på Lilla holmen i framtiden. Det ingår ju på inget vis i en stads ansvarsområden att ansvara för och med skattepengar finansiera en liten djurpark, hur fin den än är. Själv är jag mån om såväl stadens ekonomi som stadsbornas välbefinnande (vilket inte alltid självklart hör ihop) och tycker kanske att man kommit till vägs ände när det gäller djurhållningen.

Börjar det inte bli dags att låta fåglarna flyga vilda istället för att hålla dem i trånga burar? Måste det finnas påfåglar och papegojor om pengarna istället kunde användas till annat? Djur ska vara fria.

Det finns mycket annat man kunde göra med Lilla Holmen för att skapa det liv som sedan 1880-talet levts på just Lilla Holmen. Det här med fåglar är ett relativt nytt påfund. Först genom fågeldammen år 1930 då Ålands fågelskyddsförning tog initiativet och sedan genom fågelhuset år 1993. Jag älskar synen av vilda fåglar och blir alltid lite beklämd av att se dem i bur. De vilda änderna och andra kommer för övrigt även i fortsättningen att landa i den lilla dammen om den hålls öppen.


Mariehamnarna förtjänar Lilla Holmen och Lilla Holmen förtjänar kärlek och omsorg och ganska mycket målarfärg och hantverkskunskap. Svårare än så är det inte och det är dags att skrida till verket. Nästa möte i nämnden är nästa onsdag. Hoppas innerligen det kommer goda nyheter då.

Här har mariehamnarna badat och trivts sedan 1880-talet. Satsningen på ett fågelhus kom så sent som år 1993.

Vägen till Lilla holmen går genom delar av Tullarns äng som är välskött och snygg tack vare fint jobb utfört av Tekniska verken. När man sedan kommer in på själva holmen, tar ordningen slut. 

Fågeldammen vid Lilla holmen har legat här sedan 1930-talet på ett initiativ av Ålands fågelskyddsförening.

Det ser rätt slarvigt ut det mesta som möter ögat för besökarna.

Kioskerna är igenbommade och håller på förfaller. 

Påfåglarna har återhämtat sig efter rävens härjningar häromåret.

Inne i fågelhuset är det ett himla liv från papegojor och parasiter och undulater och finkar och allt vad det heter. Frågan måste ändå ställas, är detta verkligen nödvändigt att ha? Antagligen inte. 

En sopcontainer kan komma väl till pass vid rätt tillfälle men just här passar den inte riktigt in...

Buskagen tar över utsikten mot stadskärnan.