Minnen från en sommarstad

Det är måndag morgon och möjligheterna har aldrig varit fler! Hösten kuggar in, arbetet börjar och ledigheten är över. Sommaren som varit och fortfarande är har varit fenomenal på precis alla vis och i mitt fall inneburit laddade batterier, ny inspiration och framtidstro!

Hoppas ni alla är redo för en intensiv och på många vis utmanande höst och vinter. Det finns problem som måste lösas, utmaningar som måste hanteras och frågor som är svåra att besvara; på samma sätt som det alltid varit. Nu kör vi!

Fast först några bilder från Mariehamn, sommarstaden. Och en länk till hur det såg ut vintern år 2012!

Den här bilden ger inte scenen full rättvisa. Den visar hur gatuskyltar och armaturer pekar åt alla möjliga håll och är kanske inte högsta betyg för fastighetsägare och tekniska verken. 

Längs promenadvägen dyker det ibland upp hästar!

Familjen Svan har jag följt från det ungarna blott fanns som förväntansfulla glimtar i föräldrarnas ögon. Nu är de snart stora.

Än så länge klamrar sig båtfolket kvar vid sommaren som aldrig vill ta slut.

Pommern är det omöjligt att få nog av. Hon är världens sista fyrmastade bark i originalskick och en prydnad för hela Åland. Hon utgör också en av de ständiga utmaningarna för vårt samhälle för en dag blir hon gammal på riktigt och måste skötas om och antagligen läggas i en torrdocka. Frågan är bara när. 

Ålands sjöfartsmuseum är platsen där vi genom att lära av historien kan förbereda oss för framtiden. 

De tusen lindarna som definierar Mariehamn är aldrig lika mäktiga som under sensommaren. 

Kyrkan är ett bevis på att staten och kapitalet nästan alltid har samma mål. I tiderna var det en skeppsredare vid namn Troberg som donerade hela kyrkan till Mariehamns stad!

Torggatan är hjärtat i staden och den här tiden på året är aktiviteten hög och människorna många och vackra! Här borde ännu fler människor få plats att leva sina liv.