lördag 9 augusti 2014

Modiga män på Vårdö

Den här sommaren för exakt etthundrasextio år sedan (1854) förstördes Ålands dittills enda stad Skarpans (av ryssarna själva enligt den brända jordens taktik) samtidigt som Bomarsunds fästning sprängdes i småbitar av anfallande britter och fransmän. Om detta inte hade ägt rum vet ingen hur vår vardag sett ut i dag. Mycket sannolikt hade vi alla pratat ryska ifall inte världssamfundet i form av Storbritannien och Frankrike gripit in...

Under detta Krimkrig som det hette (i Finland även Orientaliska kriget) instiftades en av världens allra förnämsta tapperhetsmedaljer, det brittiska Victoriakorset för mod i strid. Det första tilldelades Charles Davis Lucas för att han räddade sitt fartyg HMS Hecla som avfyrade de första skotten mot fästningen från Lumparn. Det andra och det tredje korset gick till sjöofficeren John Bythesea och laddaren William Johnstone som genomförde vad som senare skulle kallas för postrånet på Vårdö.

Bakgrunden är följande. Ombord på brittiska örlogsfartyget HMS Arrogant som då låg utanför Åland fanns underrättelser om att sändebud från självaste tsaren i Ryssland var på väg till Bomarsund med viktig information. Posten skulle gå över Vårdö till fästningsbygget och kommendanten Jakob Andrejevitj Bodisco. På fartyget frågade amiralen Charles Napier vem som kunde tänka sig att gå i land och försöka hejda posttransporten. Officeren John Bythesea, 27, anmälde sig frivillig och fick efter några om och men med sig en man vid namn William Johnstone, 31, som kunde svenska. Det är möjligt att denne Johnstone egentligen var svensk och hette Johansson men av praktiska skäl bytt namn.

Hur som helst. Den nionde augusti år 1854 satte sig de två männen i en roddbåt från HMS Arrogant och tog sig i land på Vårdö. Där gömde de sig hos en bonde som var förbannad på ryssarna som lagt beslag på hans hästar. Ryssarna bjöd i och för sig på ståtliga fester i Skarpans men ansåg också att i stort sett allt de såg var deras och därför illa omtyckta av ålänningarna.

Bonden (tyvärr vet jag inte var exakt på Vårdö detta utspelade sig) hade därför bra koll på ryssarna och deras postvägar. Herrarna Bythesea och Johnstone bidade sin tid på bondens gård och lyckades vid ett tillfälle undvika en rysk kontroll genom att framträda som lokala drängar. Väntan blev inte lång. Efter bara tre dagar blev läget skarpt. Ordonnansen var på gång och bestod av fem män vilka satts i land den tolfte augusti med hjälp av militär eskort från det väldiga ryska tsarväldet. Den sista biten fick dock postbuden klara sig själva, det var ju inte så långt till Bomarsund.

Nånstans längs vägen, i det fallande mörkret, slog duon till och överföll de tre ryssarna som aldrig begrep att anfallarna bara var två till antalet då de förde ett oherrans liv och hotade med pistol och försökte snärja ett långt rep kring gruppen. Två av ryssarna valde att fly hellre än fäkta och lade iväg in i mörkret i skogarna. Tre blev kvar och togs tillfånga av våra tappra hjältar. Slutet blev nesligt för postbuden som tvingades ner i roddbåten och fick ro sällskapet tillbaka till HMS Arrogant till allas stora jubel.

Exakt vad som britterna kunde lista ut från postsäcken är oklart men slutet blev våldsamt för fästningsbygget och John Bythesea och William Johnstone förärades med Victoriakorset nummer två och tre.

Här kunde historien vara slut men det är den inte. John Bythesea fortsatte sin karriär i flottan ända fram till mars år 1872 då han i ett försök att hjälpa en grundstött kollega väster om Malta satte sitt eget fartyg (HMS Lord Clyde) på grund, hamnade inför krigsrätt och fick ett nesligt avsked ur sin älskade flotta. Resten av sitt yrkesliv ägnade han åt Indien och dess flotta innan han pensionerades och dog sjuttioåtta år gammal i South Kensington, London. När han avled förärades han ändå och trots allt en hedersvakt från flottan.


Hans hjältebroder och möjligen svensken William Johnstone gick det ännu sämre för. Bara några år efter slaget i Bomarsund var han ombord på HMS Brunswick i västra Indien och fick av okänd anledning ett vansinnesutbrott som slutade med att han först attackerade en annan besättningsman med kniv och sedan skar halsen av sig själv. Han begravdes till sjöss och hans medalj finns i dag att beskåda i County Museum of Natural History i Los Angeles, Kalifornien. Livet som hjälte är alltså inte heller det någon rosdans.
Här är minnesstenen över mottagarna av Victoriakorsen i Bomarsund. Han till vänster är jag.
Delar av fästningen sådan britterna och fransmännen lämnade den hösten år 1854.
Notvikstornet är en av de mest historiskt tyngda platserna som finns på Åland i dag.
Några av kanonerna som skulle försvara fästningen.
Här är en del av historien om Bomarsund och Notvikstornet.
Officeren John Bythesea som han såg ut då han fortfarande var hjälte och inte hade satt något fartyg på grund.
Victoriakorset som tilldelades laddaren William Johnstone och i dag finns i Los Angeles.
HMS Arrogant från vilken roddbåten lade ut den 9 augusti år 1854 med två man och återvände med fem, tre av dem ryska fångar.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Centerns linje vann i staden

Med hjälp av skatter finansierar vi all samhällsservice. Skatter är nödvändiga för att vi ska känna stolthet över våra gemensamma egendomar....