Till minnet av Henna

Inför döden är vi alla olika men några av oss lite mer annorlunda än andra. Obegripligt nog har Henrik ”Henna” Dahlman nått vägs ände i en ålder av 76 år, han var född 1943. Han dog i söndags, den 16 februari. Han levde länge och han gjorde desto mer.

Med Henna försvinner inte bara en stor entusiast och en god vän, det blir tystare i publiken på Idrottsparken och vad som egentligen hände då Henna blev Finlands största redare, får vi kanske aldrig reda på.

Mitt kanske starkaste minne av Henrik Dahlman kommer från Helsingfors hösten 2016 då vi hade åkt för att se IFK spela borta mot HJK. Vi ledde ligan och för var dag som gick kom vi något närmare ett guld. HJK tog, som vanligt på den tiden, ledningen men med bara några minuter kvar av matchen lyckades Aleksei Kangaskolkka sno bollen i friläge och sätta kvitteringen till 1-1 vilket blev slutresultatet och allt var i våra egna händer med två omgångar kvar att spela. Jag stod bredvid Henna och hans hustru Britten och han skulle själv såklart förneka det men jag såg med egna ögon då slutsignalen gått och 1-1 var resultatet. Det kom något som liknade en tår ur de klarblå ögonen och ner över den fårade kinden då han harklade sig och sade det vi alla tänkta:

– Nu är det klart. Vi tar guld i år.

Han var den förste som såg möjligheten och dessutom formulerade en slutsats. Det kändes inte konstigt eller överraskande att han var bland de första; bara självklart.

Att IFK Mariehamn vann cupen 2015 och ligan 2016 var ett resultat av en räddningsoperation som Henna Dahlman var engagerad i hösten 2011. IFK Mariehamns ekonomi var körd i botten och en nyemission måste genomföras. Jag var ordförande i aktiebolaget på den tiden och vi slet både dagar och nätter för att hitta investerare som var redo att köpa aktier och skapa trygghet. Det var blåsigt på alla vis men en av de som stod starka var Henrik Dahlman som i alla lägen valde att se ljuset istället för mörkret.

När Henrik Dahlman nu ska ställa sig framför Sankte Per och förklara vad han egentligen gjort under sina år i livet finns det risk att det tar en stund. Henna hörde nämligen till dem som levde som Bob Dylan lär, han var alltid busy being born och kramade ur livet allt vad han kunde.

Som ingenjör och affärsman var han skicklig och framgångsrik.

Som seglare blev Ålands förste, på riktigt, internationella idrottsman. Det började 1967 då ÅSS ordnade FM i hajklassen i samband med Mariehamnsregattan. Man hade stora förväntningar på 24-årige Henrik ”Henna” Dahlman som radat upp fina resultat under de senaste åren. Själv tog han det lugnt: 

”Vi tar inte ut något i förskott, men vi är med för att vinna och jag betecknar inte våra chanser som önskedrömmar”, sade han.

Dahlman och hans besättning svek inte utan blev ÅSS’ allra första finländska mästare. Med sig i båten hade han Anders Fagerlund, Erik Grönberg och Lars-Erik Dahlman. (Källa: Ålands Idrott. En berättelse om en ö och dess hjältar.}

Sedan fortsatte framgångarna för Henna som radade upp både nationella och internationella topplaceringar inom såväl Haj- som i 5.5-klasserna. Efter Dahlman kom många fler internationella seglare från Åland. Vi har Ville Roberts som hörde till världseliten i Finnjolle på 1980-talet. Vi har dessutom dagens matchracestjärnor Staffan Lindberg och Björn Hansen vilka båda legat i den absoluta toppen av världsrankingen och vi har Henrik ”Henti” Lundberg som vunnit mer än de allra flesta.

Henti Lundberg minns när han följde med Henrik Dahlman, på flera sätt en mentor och pådrivare, till Kieler Woche, den legendariska seglingsveckan i norra Tyskland. Det första intrycket glömmer Henti aldrig. Från att ha lämnat ett Åland som ännu inte sett ett öltält, det första lanserades i samband med Tall Ship’s Race 1988, landade han på en gågata där korvstånden stod vägg i vägg med varandra.

– Och de sålde inte bara öl där, de hade snaps också. Chocken var total. Det var som att komma till en helt annan värld, minns Henti.

Detta var första gången Henti följde med Henna ut i världen. Det skulle bli fler gånger tillsammans men också mer än så.

– Henna visade faktiskt oss alla att vi kan vara med ute i världen trots att vi kommer från en liten ö. Kunde han så kunde vi, säger Lundberg.

År 1967 vann Henrik Dahlman, ÅSS, Ålandstidningens bragdmedalj med följande motivering: ”Henna” är seglaren som ser längre än de övriga och med teknik och strategi och stort mod lyckades besegra sina konkurrenter.

I affärslivet styrde och ställde Henna på samma sätt som inom seglingen. Han gav katten i eventuella strängar som kunde brista och såg till att spänna bågen vid varje möjligt tillfälle. Som när Rederi Ab Sally konkursade och Henrik Dahlman startade Alandia Tanker Company tillsammans med Henrik Dahlman, Christer Berlin, Sune Westerholm och mäklarföretaget Ernst Norrthon.

Man började med Sallys tre sista tankers – Fanny, Finny och Bonny – men köpte fler och var 1988 Finlands till tonnaget allra största rederi.

Henrik Dahlman hade på fem år gått från noll till störst och det definierar nog på många sätt hans liv. Allt eller inget, av eller på, gas eller broms. Henrik Dahlman var en människa som var lätt att förstå och egentligen enkel att prata med – han gjorde sig aldrig till och han målade sällan gråskalor. När det gällde omsorgen om IFK eller ÅSS eller familjen eller vännerna sparade han inga krafter.

Det kommer att bli tomt på läktaren ett tag framöver men jag är trots allt glad över att ha haft Henna som vän. Ingen kunde som han förenkla till synes komplicerade lägen och sedan hitta lösningar på problem.

Mina varmaste kondoleanser till Britten och barnen Mikaela och Mathias med familjer. Er far var extra allt och sådana är inte så vanliga.

På väg ut på seglingsturné i början av 1970-talet. Om Mikaela den här gången följde med eller inte förtäljer inte historien.

En av Ålands mest framgångsrika seglare genom tiderna är Henrik ”Henna” Dahlman. Han var den förste ålänningen som på allvar tog upp striden med internationella konkurrenter. Här i ett race 1998 med H-båten Lady HXV.