Det var stort att följa på nära håll. Inte bara att se förnöjsamheten hos de som vunnit utan också att se behärskningen hos de som lämnar sina kontor för nya uppdrag. Politik är en ständig kamp. Ibland går det bra och ibland går det mindre bra. Det är ingen måttstock på vare sig mänsklig förmåga eller tillkortakommanden. Det är rätt och slätt ett utslag av det resultat man får när man ber folk välja. Demokrati kan vara smärtsam men är i alla lägen rättvisare än alla alternativ. När det gäller min egen klubb ska vi nu arbeta för ett ännu bättre Åland. Vi har två tunga portföljer i den nya regeringen, Roger på finans och Veronica på infrastruktur, och landskapets allra högsta företrädare är talmannen (talkvinnan?) Britt Lundberg, även hon Center. Vi hade många andra alternativa och lika bra lösningar, men fastnade till sist, av olika orsaker, för denna.
Ska den moderniserade Centern lyckas nästa år och de följande fram till valet 2015 är det nu som blicken ska riktas framåt och inte bakåt. Det finns flera skäl till det. När man gråter, gråter man ensam. När man skrattar, skrattar alla med. Det är en sanning som alldeles särskilt gäller politiska partier och dess medlemmar. Nu ska vi tillsammans forma Centern till partiet som aldrig räds ansvar, men alltid gör jobbet med gott humör och stark tro på den framtid som kommer vare sig vi för ögonblicket tror det eller inte. Nu är det hårt arbete som stundar för att då nästa val kommer i ännu högre grad genomföra den förnyelseprocess som startade i år.
 |
| Om jag inte sätter in kiltbilden nu. När ska jag då göra det? Just det. Troligen aldrig. Kanske vi på Åland också borde börja med kilt, det gör i vart fall livet lite luftigare! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar