Första mötet för nya utskottet

I dag är det första dagen som det nya finans- och näringsutskottet möts formellt. Jag är ordförande för den lilla gruppen som har ett brett uppdrag framför sig. Vi alla som deltar i arbetet som ordinarie medlemmar är förutom undertecknad, vice ordförande Mika Nordberg samt medlemmarna Brage Eklund, Tony Asumaa, Johan Ehn, Tom Grahn och Camilla Gunell. Det är dock rättvist att tillägga att några av medlemmarna kommer att bytas ut då den nya regeringen blir klar. I dag var de tre sistnämnda inte med på grund av regeringsförhandlingar medan Torsten Sundblom deltog istället för Tom Grahn.


Utskottets uppgifter är många. Besluten är svåra liksom avvägningarna. Alla som har ens en gnutta hum om siffror vet att den gula boken som blev offentlig i måndags (Budgeten 2012) inte är uppmuntrande läsning för det Åland vi älskar och arbetar för. Finans- och näringsutskottet ska på flera sätt vara en garant för att Åland så snabbt det är möjligt kan skapa ett bokslut och en budget i balans. Vid sidan av det är det mycket annat vi ska jobba med.


Mot den bakgrunden är det med viss nervositet och stora förväntningar jag går in i utskottsarbetet. Om detta kommer jag inte att berätta så mycket mer än ytligt. Det som händer i utskottsrumet ska stanna där. Till beslutet är färdigt. Men då är det en helt annan historia.

En gång i tiden var den idogt arbetande tjuren på Wall Street i New York en symbol för hårt arbete och obändighet. Dit ska vi tillbaka. Genom hårt arbete skapar man sin egen lycka. Så var det förr, så är det i dag och så blir det i framtiden.

Det blir säkert en hel del dragkamper i utskottet. Det är bra. Genom att mäta sina krafter och sina argument med andra blir man själv starkare och bättre. 

Och så ska man förstås akta sig för att lägga alla äggen i samma korg. Då kan det lätt bli lite rörigt!

När det är möjligt ska man fråga sådana som är klokare än man själv till råds. Fast Mark Twain som jag hittade på en parkbänk på Bermuda var faktiskt inte så värst språksam, om sanningen ska fram.

De åländska finanserna lever inte i någon skyddad bubbla jämfört med övriga Europa. Det är nog skäl att vara beredd på en skaplig berg- och dalbanefärd. Och blir det några resor till Helsingfors är det nog andra mål än Borgbacken som gäller. 

Men till syvende och sidst sitter vi alla i samma båt och måste tillsammans göra vad vi kan för att ro hela Åland i land. Det är vårt enskilt viktigaste mål. Nu kör vi.