Minnen från en tid som flytt

Glad lillajulafton på er! Är det nån ordning denna dag ska det stå lutfisk på bordet i kväll. Det ska det bli hos mig, har jag tänkt. Fast som vanligt blir jag ensam om läckerheterna. Folk runtom mig begriper inte bättre. För bortsett från rotmos och rimmat kött är lutfisk, potatis, vitsås och gröna ärter allt en man egentligen behöver.

Och så lite Humphrey Bogart då förstås.

För i dag är det inte bara lillajulafton. Det är också exakt 59 år sedan filen Casablanca hade premiär i USA. Den lämnade många spår. Humphrey Bogart var på många sätt en äkta skitstövel som caféägare i en stad i den då franska delen av Marocko, Casablanca.

Rökning är naturligtvis helt ute i dagens läge. Sånt gjorde man bara på den tid det fanns svartvit teve. Men Humphrey Bogarts filmroller finns fortfarande kvar! Själv dog han i strupcancer 1957, bara 58 år gammal, förmodligen en effekt av rökningen.

Filmen i sig är till och med ganska mycket äldre än jag, ändå minns jag den som en av mina första tv-upplevelser. Det säger något om hållbarheten förr i världen när media inte fanns i varje telefon. Vem minns i dag den film som hade premiär i fjol?

Humphrey Bogart blev en av mina första idoler och jag letar fortfarande skäl till att någon gång få säga saker som: ”Of all the gin joints in all the towns in all the world, she walks into mine.” 

Inte att förglömma:

Here’s looking at you kid!