Fredagsgnäll? Jamenvisst!

Vi lever på en världens finaste platser men vill ändå alltid mer. Vi är själva på sin höjd medelmåttor men kräver världsklass av alla andra Det är knappast unikt för ålänningarna men den bitterhet och tondövhet som präglat mycket av det offentliga samtalet den senaste tiden är faktiskt sensationell. Gnällnivån har nu nått sådana höjder att vore jämmern en mineral skulle vi på vår lilla ö kunna exportera det och leva gott resten av våra liv. Men OM så skulle ske, skulle samtalstonen då bli artigare? Eller skulle det bara ske samma sak, fast på en ännu högre välfärdsnivå?

Näjagvetinte.

Ville bara konstatera detta så här fredagen den 11.11. 2011 då jag gissar att alla konspirationsteoretiker och foliehattar sitter i nån källare nånstans och försöker tajma in så man själv får sista ordet innan vi alla går under. Här ska ni få några bilder att fundera på så behöver ni inte vara elaka med varandra.

Trevlighelg!

Det var stridspilot jag egentligen skulle bli. Men så blev jag för lång och tvingades steka de planerna. Men det syns ju tydligt att jag skulle passa perfekt i en figthing jet! Om det är Tom Cruise på bilden? Nä, men det är många som sagt att han liknar på mig. ;-)

Kobba Klintar är det givna resmålet på somrarna. Här har Öra och hans kompisar visat att det inte är gnäll som gör skillnad. Med obruten optimism och ganska stor envishet har Kobba klintars vänner fått fason på en ö som var på väg att förfalla.

Top Gun, tror jag mitt smeknamn hade blivit. Det har väl ingen annan tagit?

Detaljen som stör bilden är såklart skorna. Hade bytt ut jägarkängorna före fotograferingen vilket inte var så smart. Det ser nu ut som nån slags strand-Jesus från Acapulko strosat omkring på klipporna och sedan bara fått för sig att lägga ned två skarvar. Så var det inte. Skarvarna var såklart resultatet av extremt djärva beslut. För att inte tala om det mod som krävdes för att tillaga eländet...

Livet i öspelen är ganska sällan scenframträdanden och high life. Nästan aldrig faktiskt.  Vill inte låta gnällig men i våras reste jag och mina kolleger till Bermuda för att där sitta i detta mötesrum i tre fulla dagar. Sedan reste vi hem igen.

Saknar mina glasögon. De fick mig att se intelektuel ut. Måste nog fixa nya så småningom.