lördag 17 september 2016

Viktiga kontakter för Åland

Skriver detta medan den franska landsbygden rusar förbi i 300 kilometer per timme. Det är en säregen upplevelse; kossor, pensionat, skogsarbetare, cafeterior, restauranger, skogar, åar, tältläger, husvagnar, kraftverk och mycket mer sveper förbi mitt tågfönster. Det är som en fransk samhällslektion i superspeed och ger en smak av genuint lantliv. Jag är ingen väldigt van frankoman men har alltid trivts i detta land trots att jag inte pratar deras språk. Ungefär som med Finland.

Det nyligen avklarade besöket handlade om ett europeiskt toppmöte där samtliga europeiska parlamentsledare var på plats i Strasbourg och i europeiska rådets otroliga byggnad. Jag var där i egenskap av vice ordförande i inflytelserika BSPC där Åland tar över ordförandeskapet år 2018. BSPC var en av en handfull parlamentariska organisationer som var inbjudna tillsammans med ländernas politiska toppskikt. Nyfikenheten var dessutom stor kring hur Åland ska lägga upp ordförandeskapet. Här finns bilder och text på BSPC:s hemsida.

Under mötet har det pratats flyktingar, Rule of Law, terrorism, hatretorik och vikten av god ton i samtalet. Demokratins grund är parlamenten och om samtalet inte där förs på en hygglig nivå kan vår värld sådan vi känner den studsa precis vart som helst.

Där jag sitter och ser Frankrike passera blir insikten i utmaningarna påtaglig. Det är stor skillnad mellan tonen i parlamenten och samtalen i verkligheten. Själv höll jag ett anförande som jag beskrev i går. Andra lyfte andra frågor och förvånansvärt många valde att koncentrera sig på internet och de möjligheter och utmaningar som sociala medier skapar. Det är inte blott hallonsaft. Europarådets generalsekreterare Thorbjørn Jagland (Norge) spikade analysen rätt väl med slutsatsen:

”Ett twitterinlägg kan starta en revolution men det kan inte skapa en institution.”
Med det ville han säga att det är lätt att i stunden hävda det ena eller det andra och tweeta eller Facebooka men att det också gäller att vara beredd på följderna av att agera innan eftertanken slagit till. Den arabiska våren startade med en butiksägare som satte eld på sig själv i protest mot korruption och maktmissbruk i landets ledning. I dag är Tunisien ett hyfsat stabilt land men oroligheterna spred sig till övriga mellanöstern och är i dag koncentrerade till jättelandet Syrien där krig tvingar folk att sätta sig och sina barn i en flotte för att med livet alldeles bokstavligen som insats försöka nå andra sidan. Tror någon att någon gör det för nöjes skull? Bland dem som nämndes och som aldrig kommer att få chansen att leva fanns treåriga Alan, grabben som flöt död i land i Grekland.

Jag har nog aldrig varit på en lika tankeväckande tillställning som denna. Det finns en genuin oro i Europa att populister och mörka krafter ska ta över på nytt. Liksom hände då andra världskriget startade. Det blev vi mot dem och det blev misstänksamhet och slutligen katastrof. Inte för att någon slog fast att de som tänkte annorlunda måste dö utan för att det fick gå så långt innan de goda krafterna vaknade.

Denna Strasbourg-tur kommer att hänga med länge liksom vikten att bygga ett samhälle på basen av regler, inte hastigt påkomna hugskott. Det är också omöjligt att missa kopplingen till vårt eget Åland. Medan övriga Europa gör allt för att stärka demokratin ägnar sig Ålands landskapsregering åt att minska demokratin; det är i det lilla exakt vad alla andra helst vill undvika.

Valentina Matvienko är nummer två efter Putin i Ryssland och därmed extremt inflytelserik. Numera vet hon också mycket mer om Åland!
Tysklands president Norbert Lammert ville veta mer om Åland och är redo att komma och hälsa på.

På väg till kvällens middag tog vi rygg på Israels delegation med talmannen Yuli Yoel Edelstein i spetsen. 
På plats i Strasbourg var även Finlands riksdags talman Maria Lohela som inom någon vecka kommer och hälsar på till Åland. Till vänster BSPC:s tidigare ordförande Janus Vucans från Lettland.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Med hopp om förbättring

Jag betraktar mig inte som en blivande gnällgubbe som klagar över skräp på gatan. Hellre plockar jag upp det själv. Inte tycker jag hellre d...