Upp ur hålet kom ett troll
Skrev ju lite om nödvändigheten av att Åland växer i går. Ju fler vi blir, desto större förutsättningar har vi att klara av de krav den moderna ålänningen ställer på offentlig service; sjukvård, skola, vägbyggen, skärgårdstrafik, äldreomsorg och så vidare. Ju fler som är med och arbetar och betalar skatt och håller näringslivet i gång, desto bättre klarar vi oss alla.
Men som alltid när man skriver om de på riktigt angelägna problemen finns det troll som yrvaket tittar upp, kisar förvirrat mot solen, undrar vad som riktigt hänt och helst av allt vill krypa tillbaka till mörkret under stenen. Så här skrev en så kallad Lemlänning med exaktheten och insikten hos en smed som ska försöka reparera ett atomur:
Åland är och har alltid varit ett öppet samhälle. Sjöfarten har gjort att vi vidgat vyerna på ett sätt som få andra liknande områden lyckats med. Därför har vi internationella företag, framgångsrika rederier, skickliga idrottare, duktiga artister och orädda medborgare. Ålänningarna har genom generationer lärt sig att omvärlden inte är så värst olik den egna ön. Bara för att folk ser annorlunda ut och pratar andra språk lever de liknande liv och säger i stort sett samma saker till varandra. Livet är varken mer eller mindre komplicerat än så. Lika självklart som att man är en god värd för sina gäster i sitt hem är det att vi alla som bor i vårt örike hjälps åt att se till att de nya som väljer att flytta hit ska känna sig välkomna och bidra till fortsatt framgång hela Åland till fromma.
Så ”Lemlänning” eller vem du än är. Släpp sargen för ett ögonblick och ge dig in i matchen. Vad det var förr i världen när tillvaron tog slut vid bygränsen... det var i alla fall inte bättre. Och att alla ska känna alla... bevare oss väl för det. Kamma dig, borsta bort dammet från kavajslaget, ta färjan till Stockholm, ät en kebab och känn att du lever.
Men som alltid när man skriver om de på riktigt angelägna problemen finns det troll som yrvaket tittar upp, kisar förvirrat mot solen, undrar vad som riktigt hänt och helst av allt vill krypa tillbaka till mörkret under stenen. Så här skrev en så kallad Lemlänning med exaktheten och insikten hos en smed som ska försöka reparera ett atomur:
”Större ä inga bättre alla gånger, o varför måste de alltid sig så att de ska va turkar o negrer som flyttar hit, de e ju inge bra betyg att de bara e dom som vill komma hit, svenskar o finnar verkar ju inte villa lag sig hit i sådana mängder som utbölingarna. De va no bättre förr när alla kännd alla o allt bortom bygränsen va okänd mark .”Nu tror jag inte detta är på riktigt. Snarare är det någon som med dialekten som täckmantel försöker sig på ett litet skämta-aprillo med mig. Hur som helst. Den där formen av invändningar finns på riktigt där ute i de djupa skogarna och de avlägsna öarna. Inte bland de breda och hårt arbetande lagren, men likväl finns de där. Det är trist och det är direkt kontraproduktivt om man på riktigt vill utveckla ett modernt samhälle och inser att det kan vara en fördel om ens föräldrar kommer från skilda släktled.
Åland är och har alltid varit ett öppet samhälle. Sjöfarten har gjort att vi vidgat vyerna på ett sätt som få andra liknande områden lyckats med. Därför har vi internationella företag, framgångsrika rederier, skickliga idrottare, duktiga artister och orädda medborgare. Ålänningarna har genom generationer lärt sig att omvärlden inte är så värst olik den egna ön. Bara för att folk ser annorlunda ut och pratar andra språk lever de liknande liv och säger i stort sett samma saker till varandra. Livet är varken mer eller mindre komplicerat än så. Lika självklart som att man är en god värd för sina gäster i sitt hem är det att vi alla som bor i vårt örike hjälps åt att se till att de nya som väljer att flytta hit ska känna sig välkomna och bidra till fortsatt framgång hela Åland till fromma.
Så ”Lemlänning” eller vem du än är. Släpp sargen för ett ögonblick och ge dig in i matchen. Vad det var förr i världen när tillvaron tog slut vid bygränsen... det var i alla fall inte bättre. Och att alla ska känna alla... bevare oss väl för det. Kamma dig, borsta bort dammet från kavajslaget, ta färjan till Stockholm, ät en kebab och känn att du lever.
Kommentarer
Skicka en kommentar