Uppladdning inför havsrodd

Senvåren 2005 var en vår jag aldrig ska glömma. Tillsammans med Johnny Sommarlund företog vi oss då att ro från Stockholm till Mariehamn. Den historien är värd att berätta igen! För varför ska man annars ha en blogg om man inte skulle berätta sådant som är skoj?!

Häng med några år tillbaka i tiden! Så här skrev jag i Ålandstidningen en vecka innan startskottet gick:

”Där det finns ett hav finns det också folk som vill ta sig över det. Ibland har det skett seglande, ibland simmande, ibland surfande och ibland med en hisklig fart i spjutspetsade muskelbåtar. Till och med vattenskidor har folk testat.
Numera korsar folk hav för att tillfredsställa behov som sedan länge kapslats in i en allt mer lättlevd värld. Den moderna människan saknar kanske inte utmaningar men behöver inte längre kämpa för sitt liv varje dag. I vart fall inte i den del av världen som vi lever i.
Det finns förvisso andra mer svårgripbara problem som ställer till det för nutidsmänniskan. Mer oförklarliga. En människa som måste hitta mat för att överleva eller söka skydd för att undgå fara upplever såklart stress. En människa som snurrar i en vild karusell mellan jobb, självförverkligande, dagishämtning, matlagning, statusprylar och knypplingskurser upplever också stress. Inte fysisk stress till följd av hunger, utan andlig press till följd av inte sällan egna ambitioner att pressa in så mycket skoj som möjligt på kortast möjliga tid.
Det är precis när karusellen snurrar som värst som det är dags att fatta ett par åror och börja ro. I en roddbåt existerar ingen stress. Där gäller bara ett årtag i taget. Och ett till, ännu ett, och flera. I jämn takt med bara havet som sällskap.
Det är förmodligen något nedärvt i det där att besegra elementen med så lite hjälp av modern teknik som möjligt. Eller då det handlar om muskelbåtar i så hög fart som möjligt. När tillvaron blir för lugn måste det till lite strapatser.
I dag gör vi det för vårt höga nöjes skull i en enkom tillverkad roddbåt av lätt plast. Resan som Gottfrid Johansson berättar om här intill (detta var en hänvisning till en artikel där Gottfrid berättade om hur han rodde över Ålands hav 1935) var något helt annorlunda. Då gällde det om inte livet så i alla fall brödfödan. När vi någon gång nästa helg står vid tröskeln till Ålands hav handlar det bara om att bevisa att vi klarar det.
Ska dock tänka på Gottfrid och tacka min lyckliga skapare för att året är 2005 och inte 1935 och att följebåten är nära. Vet uppriktigt inte hur det skulle ha gått om det varit natt i oktober och Ålands hav legat mellan den strömmingsfyllda båten och målet i Norrtälje. Risken är inte precis liten att jag hade vänt.
Undrar förresten hur många av dagens 15-åringar som hade fortsatt att ro när vinden lade sig. Det kanske är dags att införa obligatorisk långrodd för alla 15-åringar. ”Visst får du bredband, men först efter att du rott över havet”, typ.
Det är nu exakt en vecka innan det är dags för start från SkärgårdsMässan på Djurgården i Stockholm. Vi har tränat tillräckligt (hoppas vi!) och vi är redo för start.
Vi är också väldigt glada för det stöd och de uppmuntrande ord vi fått från både kända och okända som stöttat projektet. Vi är tacksamma till alla er som deltar genom att köpa en liten båt.
Medlen som vi får in går oavkortat till Ålands barnfond som gör ett jättejobb för att minska strapatserna och olägenheterna för familjer som drabbas av sjukdom.
Tack vare barnfondens lägenhet i Åbo slipper åländska familjer bo i gråa hotell under sjukhusvistelsen. Svåra åkommor är illa nog utan att boendet ska vara eländigt.
Dessutom bygger barnfonden som bäst en lekpaviljong intill sjukhuset i Mariehamn där barn ska få möjlighet att ägna sig åt hälsobringande lek. Taket är redan uppe.
Vi ror för att tillfredsställa vår gamla dröm att korsa havet men vi ror också för att utmana andra att skänka en slant till ett ändamål som är gott.”

I morgon fredag: Så startade långrodden från Stockholm

Pysslet inför avfärden gick ut på att knytas fast alla små plastbåtar folk köpte för att vara med i insamlingen till Ålands barnfond. Roddare Pettersson och Sommarlund samt hjälpbåtsskeppare Kurre Sommarlund.